Beslut

Fru talman! Vi har framför oss ett utskottsbetänkande som jag i stora drag tycker bra om. Det är förslag i frågor som engagerar utskottet mycket. Vi tar aktivt del i detta och driver det. I tillägg till detta vill jag komma med ett förslag i enlighet med den reservation som grundas på Margareta Sandstedts motion. Den berör ansvarsfrågan - ansvaret fixerar vi ju i stor utsträckning på förarna. Vi anser att det är viktigt att skydda förarna från sanktioner som i huvudsak ska ligga på åkerierna, som det står i inledningen till motionen. Tyvärr är detta nödvändigt. Jag tycker att kammaren skulle ta till sig detta och ta med det i sitt förslag. Så är dock inte fallet för närvarande. Jag kan ta exempel som belyser vad det egentligen handlar om. För en tid sedan kunde vi läsa rubriken "Polskt åkeri misstänkt för att bedriva olaga yrkesmässig trafik i Sverige". Den 20 oktober i fjol stoppade Skånepolisen längs E6 en polskregistrerad lastbil för en kontroll. Det visade sig att den polske föraren hade kört hela 16 dagar och 690 mil enbart i Sverige. Trots detta valde åklagaren att lägga ned ärendet. Poliserna blev synnerligen irriterade. Jag ska inte här i kammaren återge exakt vad de sade, för sådana ord ska vi nog inte använda härinne. Efter tillgång till förarens dagbok gjorde man bedömningen att det hela var för grovt för att rubriceras som olaga cabotage. I stället handlar det om olaga yrkesmässig trafik, med fängelse på straffskalan för åkeriägaren. Den utsände föraren hade i stort sätt bara att slå ifrån sig så gott han kunde, och åklagaren lade ned ärendet. Varför kunde polisen bara spekulera om: "Jag misstänker att de hade anledning att tro att de inte skulle få hit åkaren till en rättegång. Men de skulle i alla fall ha skickat ned ärendet för handläggning och förhör i Polen", sade en polisman. Det bekräftas av åklagare Mats Svensson: "Det handlar helt enkelt om att ägaren till åkeriet finns i Polen och att han inte förväntas komma hit vid en eventuell rättegång. Att få honom utlämnad går heller inte eftersom det då krävs fängelse i minst ett år." Man kan alltså sammanfatta den nuvarande modellen med att det är fritt fram att exploatera förarna. Med de lagar och bestämmelser vi har kommer detta naturligtvis att fortgå och kanske också öka. Det finns många krafter som gärna skickar ut förare på vilka märkliga körningar som helst och sedan undandrar sig sitt ägaransvar. Det jag nyss har beskrivit är bara ett av sätten. Med detta vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation under punkt 2. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Trafikutskottets betänkande nr 15 behandlar propositionen Kontroll av färdskrivare . EU har en gemensam lagstiftning när det gäller kör- och vilotider. För att kunna kontrollera att dessa regler efterföljs måste alla fordon med en totalvikt över 3 500 kilo eller som är avsedda för fler än åtta personer ha en färdskrivare inmonterad som mäter dessa kör- och vilotider. Några fordon är dock undantagna från detta, till exempel utryckningsfordon. Efterlevnaden av dessa kör- och vilotider är hos våra åkeriföretag i allmänhet mycket god. Däremot har det ibland kunnat påvisas att det kan finnas vissa tekniska brister i precisionen och exaktheten på själva färdskrivarna. Åkeriföretagen och våra transporter är livsavgörande för att vårt samhälle ska fungera, för att våra företag ska kunna växa och utvecklas här i Sverige, för att vår import och export ska fungera och för att vi ska få fram livsmedel och andra varor till våra affärer. För att se till att våra åkeriföretag och åkare ska kunna ha bra och rättvisa konkurrensvillkor har trafikutskottet tillsatt en politisk styrgrupp där samtliga partier i riksdagen är representerade för att belysa och gå igenom de svenska vägtransporternas konkurrensvillkor. Arbetet ska vara färdigt under våren 2012. Fru talman! Utskottet är i sitt betänkande nästan helt enigt, så när som på en reservation från SD som mest handlar om ansvarsförhållandet mellan åkeriföretagaren och hans anställda. Dessa frågor kommer säkert att behandlas och diskuteras vidare i den politiska styrgrupp som är tillsatt. Propositionen och betänkandet TU15 om kontroll av färdskrivare ger nu Transportstyrelsen och dess tjänsteman tillträde till fordonen och därmed möjlighet att kontrollera färdskrivaren och eventuellt även provköra fordonet för att kunna se att företaget har följt gällande lagstiftning. Lagstiftningen om att ge Transportstyrelsen möjlighet att kontrollera färdskrivarna träder i kraft den 1 maj 2011. Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Fru talman! Jag upplever att våra yrkeschaufförer har en väldigt ansträngd situation utifrån ett märkligt sanktionssystem som går ut på att de personligen står till ansvar för böter som egentligen borde ligga på arbetsgivarens ansvar. Det är obegripligt. Jag ställer mig frågan: Hur kommer det sig att detta system har fått fortgå under så lång tid? Man tycks från politiskt håll vara totalt ointresserad av en förändring. Jag tror inte att det finns en annan yrkesgrupp som har ett liknande sanktionssystem. Arbetsklimatet har blivit så hårt i landet. Det gör att allt färre törs sätta gränser för sin arbetsgivare av rädsla för att bli av med jobbet, och allra minst i transportyrket. Det blir därför extra smärtsamt att i dag se ungdomar utbilda sig till transportförare och vara optimistiska för framtiden. Det visar sig efter bara några år bli en mardröm för väldigt många. Fru talman! Jag är övertygad om att de flesta yrkeschaufförer vill känna stolthet och samhörighet med det företag de jobbar åt. Går företaget bra känner de att de är en del av resultatet. Generellt sett ställer våra yrkeschaufförer väldigt höga krav som högst ansvariga för fordonet. I stort försvarar man den kontrollverksamhet som utövas mot branschen som ett sätt att öka trafiksäkerheten. Men det finns avigsidor i omsorgen som gör att yrkeskåren många gånger far mer illa än andra yrkesgrupper. Då dessa arbetsförhållanden under väldigt lång tid varit väl kända är det oacceptabelt att inte ögonblickligen erkänna missförhållandena och att snarast möjligt se över sanktionssystemet. Det är därför tragiskt att utskottet inte vill ta i frågan nu med en gång trots att det verkar finnas ett stöd för en förändring. I stället vill man begrava frågan i en utredning som kan leda till eventuella förändringar kanske nästa mandatperiod. Jag har tidigare ställt mig tveksam till om Sverige verkligen har ett sanktionssystem i linje med EU:s förordningar. Tittar man på rådets förordning 561/2006 ser man att lagstiftaren tänkt sig att det huvudsakligen ska vara åkerierna som ska ansvara för överträdelse. Man har till och med slagit fast i artikel 10.3 att åkerierna är ansvariga för överträdelse som äger rum utomlands. Utifrån det borde det vara enkelt att snarast vidta åtgärder för att förbättra yrkeschaufförernas situation. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen under punkt 2 att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen samt att regeringen bör ta fram förslag till ändringar i sanktionssystemet vid vägtransporter. För övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag under punkt 1.