Interparlamentariska unionen

Herr talman! Vi behandlar utrikesutskottets betänkande om Interparlamentariska unionen och verksamheten i riksdagens delegation under året. Formellt sett, herr talman, handlar betänkandet om verksamheten i en parlamentarisk delegation. Men i den svåra tid vi lever i handlar det ytterst om något betydligt större. Det handlar om demokratins styrka i en tid då den utmanas på många håll i världen, om parlamentens roll när auktoritära krafter flyttar fram sina positioner och om folkvaldas ansvar när krig, hot, hat och desinformation försöker tysta det fria ordet. Ytterst, herr talman, handlar det om att hålla fast vid folkrätten när den trampas ned, vid människovärdet när människor reduceras till brickor i maktens spel och vid dialogen när världen ropar efter konfrontation.

Herr talman! Det interparlamentariska arbetet har under året präglats av en allt mörkare omvärldsutveckling. Rysslands brutala och illegala anfallskrig mot Ukraina fortsätter att skörda människoliv och skapa lidande. Det är ett krig mot ett självständigt land, men också ett angrepp på folkrätten, på den europeiska säkerhetsordningen och på principen att varje folk har rätt att självt forma sin framtid. I det interparlamentariska arbetet har den svenska delegationen gång på gång stått upp för Ukraina, för Ukrainas parlament och för den ukrainska delegationen. Vi har markerat mot Rysslands brott mot folkrätten och försvarat Ukrainas suveränitet och territoriella integritet. Vi har varit och är tydliga med att Ryssland ska lämna Ukraina, att Ukrainas frihet ska försvaras och att folkrätten ska gälla.

Herr talman! Samtidigt har situationen i Mellanöstern fortsatt att skapa ett enormt mänskligt lidande. Jag är tydlig med att terrorism ska fördömas, att civila ska skyddas och att folkrätten ska respekteras. Men framför allt måste varje människoliv räknas. Det mänskliga lidandet i Gaza, i Israel och i hela regionen måste tas på största allvar. När barn dör, när familjer slås sönder, när människor tvingas fly från sina hem och när hatet riskerar att gå i arv till nästa generation kan vi inte nöja oss med tystnad. Då behövs fler röster för fred, folkrätt och mänskliga rättigheter – fler röster som säger att palestinska och israeliska barn har samma rätt att växa upp i trygghet, i frihet och i fred.

Herr talman! Det är just i denna mörka tid som det interparlamentariska arbetet blir så viktigt. När regeringar inte talar med varandra kan vi parlamentariker fortfarande mötas. När konflikter låser fast positioner kan vi folkvalda fortsätta att påminna om människorna bakom statistiken. När världen delas upp i läger kan de interparlamentariska mötena och det interparlamentariska arbetet skapa små men viktiga broar, herr talman. Det interparlamentariska arbetet handlar därför inte bara om konferenser, resolutioner och formella sammanträden. Det handlar ytterst om något djupt mänskligt: att människor kan mötas, lyssna och argumentera utan att förgöra varandra och att politik ytterst ska vara ett alternativ till våld.

Herr talman! I betänkandet lyfts också flera andra frågor som präglat arbetet under året: kränkningar av parlamentariker, internationell terrorism, jämställdhet, hållbar utveckling, ungas deltagande i demokratin och parlamentens roll i frågor om vetenskap, forskning och artificiell intelligens. Interparlamentariska unionen följer i dag hundratals fall där folkvalda parlamentariker världen över utsätts för hot, fängslanden och människorättskränkningar. Det påminner oss om att demokratin kan försvagas inte bara genom krig utan också när folkvalda tystas och oppositionella röster tvingas till tystnad.

Herr talman! Demokratin hotas också när kvinnor i politiken möts av hat och hot, när unga människor inte ser någon plats för sig själva i demokratin och när fakta förlorar mark till lögner. Därför behövs det interparlamentariska samarbetet, därför behövs IPU och därför behövs Sveriges röst i dessa sammanhang.

Herr talman! Jag vill också lyfta det nordiska och baltiska samarbetet. I en alltmer osäker omvärld är samarbetet mellan demokratier i vårt närområde viktigare än på mycket länge. Sverige, våra nordiska grannar och våra baltiska vänner vet att friheten aldrig är självklar. Vi vet att säkerhet, demokrati och sammanhållning måste byggas varje dag. Och vi vet att vår röst blir starkare när vi står tillsammans.

Herr talman! Jag vill också säga något om den svenska delegationen som inte står i betänkandet. I en tid då mycket i politiken präglas av hårda konflikter har arbetet i den svenska IPU-delegationen präglats av respekt, seriositet och gott samarbete över partigränserna. När vi representerar Sverige internationellt representerar vi inte bara våra partier.

Vi representerar Sverige riksdag, den svenska demokratin och de människor som har gett oss förtroendet att sitta här. Jag vill därför rikta ett varmt tack till delegationens alla ledamöter för gott samarbete genom åren.

Jag vill också tacka delegationens ordförande Margareta Cederfelt för ett tryggt, inkluderande och engagerat ledarskap och för hennes stora engagemang för det parlamentariska samarbetet.

Herr talman! En delegation fungerar aldrig väl bara genom de folkvalda. Bakom varje resa, varje möte, varje resolution, varje förhandling och varje internationellt sammanhang finns ett arbete som sällan syns utåt men som är helt avgörande.

Därför vill jag rikta ett särskilt tack till riksdagens internationella kansli och alla tjänstemän som med professionalism, kunnande och engagemang har burit upp delegationens arbeten. Jag vill också tacka alla talmän för det stöd jag har fått genom alla dessa år.

Herr talman! Jag vill rikta ett särskilt tack till Björn Sondén och Ralph Hermansson. Ni, Ralph och Björn, har med ert lugn, er erfarenhet och ert stora kunnande varit ovärderliga för oss ledamöter och för Sveriges arbete i IPU. Ni har bidragit till att Sverige har kunnat agera förberett, seriöst och trovärdigt i internationella sammanhang.

Herr talman! Det här är troligen mitt sista anförande som riksdagsledamot efter tolv år i Sveriges riksdag. Det är svårt att sätta ord på vad det betyder.

När jag som tioåring kom till Sverige från en kurdisk by ett par tusen kilometer härifrån kunde jag aldrig föreställa mig att jag en dag skulle stå här i Sveriges riksdag. Jag kunde aldrig föreställa mig att jag skulle få företräda svenska folket eller representera Sveriges riksdag internationellt i möten med parlamentariker från hela världen.

Herr talman! Min resa har gått från en liten by via förorten Fittja längs tunnelbanans röda linje till Sveriges riksdag. Den resan har aldrig bara varit min egen. Den handlar om vad demokratin kan betyda när den fungerar som bäst.

Ett barn som kommer till ett nytt land kan få gå i skolan, lära sig språket, engagera sig, organisera sig, ta plats och till slut vara med och forma samhället. Det är det Sverige jag tror på, och det är det Sverige jag älskar. Det är den övertygelsen jag har burit med mig i mitt internationella arbete.

Oavsett om man befinner sig i Stockholm, Tasjkent, Istanbul, Genève eller New York handlar politik i grunden om samma sak, herr talman. Det är människovärde, frihet, demokrati, rättvisa och människors rätt att leva ett värdigt liv.

Herr talman! Jag lämnar riksdagen med stolthet. Jag är stolt över att jag har fått företräda svenska folket och stolt över att ha fått representera Sveriges riksdag internationellt genom IPU.

(forts. § 8)

Herr talman! Vi lever i en allt farligare och osäkrare värld. Det är en fras som man hör väldigt ofta nu för tiden. Det är tyvärr också en fras som jag själv använder väldigt ofta nu för tiden. Ibland kan man kanske få intrycket att detta är något som bara har hänt, som om vi drabbats av ett slags naturkatastrof. Så är det dock inte.

Det är värt att påminna sig om att orsaken till att vi lever i en allt farligare och osäkrare värld är konkreta beslut av politiska ledare och deras allierade. Det är på grund av att diktatorn och krigsförbrytaren Vladimir Putin fattade beslutet att olagligen invadera och ockupera Ukraina som befolkningen där lider och dör. Det är på grund av besluten av mullorna i Iran och deras hantlangare som unga kvinnor förtrycks och får se sina liv begränsas och som demokratiförkämpar mördas i sina egna hem.

Jag ska villigt erkänna att jag personligen känner olust över att sitta i sammanträden med de här terrorregimernas företrädare och över att sitta i möten med dem som för fram deras propaganda och försvarar deras handlingar. Jag kan alltså ha en viss förståelse för de argument som ibland förs fram om att Sverige inte borde vara medlem i en organisation som IPU, där dessa länder släpps in. Jag tror dock att det är viktigt att Sverige fortsätter att vara medlem i en organisation som IPU. Vi ser nu hur allt fler parlamentariska kanaler stängs och hur arenorna där förhandlingar kan ske i slutna rum eller öppet i talarstolen, och där olika positioner kan börja förflyttas, blir allt färre.

Framför allt ser jag det som viktigt att det finns öppna forum där vi som tillhör demokratiska länder och som står för mänskliga rättigheter kan ställa terrorns hantlangare till svars och där de som lever och verkar i länder där man sällan får höra demokratiska argument får tillgång till dem. Detta ser jag som en väldigt viktig uppgift för den svenska IPU-delegationen.

För egen del har jag de senaste åren verkat inom ramen för IPU i det som kallas det globala högnivårådet mot terrorism och våldsbejakande extremism. Vid det förra mötet där fick jag tillfälle att ställa den iranska representanten till svars för hur Iran har betett sig både mot sin egen befolkning och i Sverige. Vi vet ju att Iran har finansierat och samverkat med kriminella nätverk i Sverige för att förfölja oliktänkande och utöva våld så som det passar dem. Därmed har de också stärkt de kriminella nätverk som skadar och underminerar Sverige. Det var information som inte alla delegater i det här sammanhanget hade hört tidigare och som många visade intresse för efteråt. Detta är ett exempel på varför det kan vara viktigt för Sverige att fortsatt vara på plats i den här typen av organisationer.

Det jag ser som det allra viktigaste av det som IPU gör är dock organisationens fantastiska arbete för att bevaka mänskliga rättigheter för parlamentariker. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll även på detta område. Enligt den senaste rapporten från den IPU-delegation som arbetar med dessa frågor noterade man 1 000 fall av kränkningar av mänskliga rättigheter riktade mot parlamentariker under 2025, i 58 olika länder.

Organisationen gör, med stöd av Sverige och den svenska delegationen, ett fantastiskt arbete för att uppmärksamma dessa övergrepp, ställa de ansvariga till svars, följa upp och i vissa fall till och med besöka fängslade och förföljda parlamentariker i fängelset och visa stöd på olika sätt. Jag tycker att bara den här verksamheten i sig motiverar Sveriges medlemsavgift till IPU.

IPU bedriver också biståndsverksamhet. Sverige har under lång tid, via Sida, varit en av de främsta bidragsgivarna till dessa biståndsprojekt. Jag är säker på att mycket av detta har gått till behjärtansvärda ändamål, men både när det gäller biståndsverksamheten med koppling till IPU och biståndspolitiken i stort tycker jag att Sverige behöver lite mer sans och balans. Vi måste inte alltid vara bäst i klassen. Vi kan inte längre vara bäst i klassen när det gäller engagemang i allting över hela världen. Vi måste fokusera våra insatser.

Stödet till Ukraina och Ukrainas frigörelse bör vara det absolut mest prioriterade, men Sverige har också behov på hemmaplan. Vi har börjat lösa en del av dem, men väldigt mycket återstår. Kampen mot brottsligheten, bristerna i välfärden och upprustningen av försvaret kräver att vi omlokaliserar resurser och i större utsträckning fokuserar på de inhemska problem som vi måste lösa för att få ett välfungerande, tryggt och säkert land. Jag skulle önska att vi fick lite mer av en lagomattityd när det gäller de internationella jämförelserna och hur mycket Sverige satsar i de här avseendena.

I likhet med föregående talare, Serkan Köse, vill jag avsluta mitt anförande med att rikta ett varmt tack till alla som har stöttat den svenska IPU-delegationen. Jag vill tacka de anställda på riksdagens internationella kansli, Ralph och Björn, som gör ett fantastiskt jobb, riksdagsdirektören och andra som har varit med och stöttat delegationen under den verksamhetsperiod som rapporten gäller.

Jag vill också rikta ett varmt tack till mina politiska kollegor. Precis som Serkan sa tycker vi olika om väldigt mycket, och vi har ganska tuffa debatter här i kammaren i många olika frågor. Det är ändå hjärtevärmande att se och känna att vi är ganska enade och hjälps åt när vi kommer ut på den globala arenan och när det gäller frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Vi har varit en stark röst, och jag tycker att vi har slagit långt över vår viktklass i de här sammanhangen.

Jag vill alltså rikta ett varmt tack till vår vice ordförande Serkan. Han kommer ju att lämna riksdagen, som han nämnde i sitt anförande. Jag tycker att vi har haft en konstruktiv dialog och tillsammans stått upp för viktiga saker.

Jag vill rikta ett särskilt varmt tack till Margareta Cederfelt, som är avgående ordförande för delegationen.

Jag tycker att passionen med vilken du, Margareta, har stått upp för mänskliga rättigheter och mot terror och förtryck är inspirerande. Inte minst är jag imponerad av den energi du har visat i stödet för Ukraina och motståndet mot den olagliga ryska ockupationen av landet. Vid vår avslutande middag i Istanbul efter den senaste sessionen sa jag faktiskt att jag tror att dina barnbarn och ryssarna är de enda som kommer att bli riktigt glada över att du nu lämnar det här uppdraget. Du nämnde vid något tillfälle för mig att ett av dina barnbarn ville åka till Arlanda, för det var där mormor bodde. Jag hoppas att ditt barnbarn framöver i stället tänker att mormor bor vid glassbaren, i parken eller på stranden.

Herr talman! Det är slående hur vi tre från delegationen har en gemensam uppfattning när det handlar om vikten av det parlamentariska arbetet internationellt. Jag vill passa på att framhålla att jag önskar att de parlamentariska delegationer som riksdagen är medlem i – det handlar om ett stort antal internationella organisationer – kan få ett större genomslag i riksdagen och i Sverige. Jag säger detta därför att det arbete som vi gör i de internationella parlamentariska delegationerna har betydelse, speciellt i orostider som dessa. Jag vet att herr talmannen har gjort mycket för att förbättra dialogen, men jag är övertygad om att mer behövs.

Det betänkande vi debatterar nu handlar om verksamheten under 2025. Någonstans önskar jag att den verksamhet som bedrivs i delegationernas regi inte ska behöva vänta ett helt år – i vissa fall – innan den blir officiell och når riksdagens ledamöter så att vi kan ha ett samtal och en debatt här i riksdagen.

Detta kan vara något för kommande talmanspresidium, kommande delegationspresidium och riksdagsstyrelsen att diskutera vidare, för om vi ska lyckas ännu bättre än i dag på den internationella arenan behöver vi ett större engagemang och ett större genomslag.

IPU grundades 1889 och är världens äldsta parlamentariska organisation. Tillika är den världens geografiskt största parlamentariska organisation, med 183 medlemsländer från alla världsdelar. Detta är otroligt, för det ger en möjlighet till dialog och till att mötas parlamentariker emellan och diskutera och debattera både gemensamma och icke gemensamma frågor.

Efter mina 23 år i riksdagen är jag än mer övertygad om att om vi i Sverige ska leva i välstånd och i en fungerande demokrati måste vi också ha större internationellt engagemang på den parlamentariska nivån. Det är regeringarna som styr, men vi parlamentariker kan göra mycket.

Låt mig också säga några ord om det arbete delegationen har gjort och gör. Vi samarbetar bland annat i den nordiska kretsen. Vi träffas innan generalförsamlingarna och gör också studiebesök tillsammans i samband med FN-hearingen. Detta är oerhört viktigt, för det gör att vi kan driva en gemensam linje och få genomslag och att vi kan stödja varandras kandidaturer. Det gör oss också mer uppdaterade om vad som händer.

Tack vare det svenska engagemanget har vi också fått till stånd ett formaliserat NB8-format. Det innebär att vid församlingarna träffas de nordiska och baltiska delegationerna också inom IPU, vilket behövs i dessa orostider.

Vi har också under senare år träffat den ukrainska delegationen, och jag ser det som viktigt. Vi måste fortsätta att stödja Ukraina, för det är ett samarbetsland, ett europeiskt land och ett land som ligger oss nära i hjärtat, själen och rent geografiskt. Därför måste vi ta kontakt varhelst vi träffar ukrainare.

Under 2025 genomfördes två generalförsamlingar, en i Tasjkent i Uzbekistan och en i Genève i Schweiz. Vice talman Julia Kronlid var med i Uzbekistan, och det hela var väldigt givande.

Vad lärde jag mig då om Uzbekistan? Jo, att det är ett land med god ekonomisk tillväxt på 6–7 procent per år, vilket är högre än tillväxten i EU. Jag hoppas att svenska universitet, svensk forskning och svenskt näringsliv kan hitta till Uzbekistan, för tänk vad det skulle vara bra om vi kunde berika varandra!

Vad som också slog mig när jag var i Uzbekistan är att it-verksamheten där ligger fantastiskt långt fram. Det visar att teknisk utveckling inte sker bara i Europa och USA utan på andra håll i världen.

I generalförsamlingen i Tasjkent behandlades en resolution om hur krig påverkar hållbarheten negativt. Detta var ett samarbete mellan Sverige och Ukraina, som här alltså gjorde gemensam sak.

Under den 151:a generalförsamlingen i Genève behandlade församlingen en resolution om Rysslands illegala kidnappning och bortförande av ukrainska barn. Den bifölls av församlingen.

Vi hade också ett särskilt brådskande ärende, som inte var förberett innan men behandlades av församlingen på initiativ av Polen, Sverige, Chile, Thailand och Nederländerna. Det var alltså stor geografisk spännvidd på initiativtagarna. Ärendet handlade om gränsöverskridande organiserad brottslighet, cyberhot och hybridhot mot demokrati och mänskliga rättigheter. Detta kom till stånd för att Thailand och Chile liksom vi i norra Europa upplever detta genom hotbilden från Ryssland. Värt att notera är att detta akuta ärende, som det kallas, godkändes av församlingen med tre fjärdedels majoritet.

Rysslands illegala krig mot Ukraina tas upp vid varenda församling, och jag vill göra ett medskick till kommande delegationer: Fortsätt att hamra på! Det har den nuvarande delegationen gjort, och Ryssland ska inte komma undan.

Den som vill veta mer om IPU:s arbete under 2025 kan läsa delegationens redogörelse eller besök IPU:s hemsida.

Slutligen vill jag tacka vice ordförande Serkan Köse, som jag har samarbetet mycket med när vi har tagit fram planer för delegationens arbete. Jag vill också rikta ett varmt tack till hela delegationen för ett fantastiskt gott samarbete. Vi har stått enade i de viktiga internationella frågorna och försvarat Sveriges värdegrund och demokratin och att vi ska ha en världsordning som baseras på regler och inte på den starkes rätt.

Jag vill också rikta ett varmt tack till RIK, framför allt till delegationssekreterare Björn Sondén och biträdande delegationssekreterare Ralph Hermansson. De är två fantastiska personer som tänjer på gränserna för vad de kan åstadkomma för att delegationen ska kunna göra ett bra arbete. Jag hoppas att deras insatser erkänns också inom Riksdagsförvaltningen.

Herr talman! Detta är förmodligen mitt sista anförande i Sveriges riksdag efter 23 år som ledamot. Jag måste säga att det känns fantastiskt bra eftersom den svenska IPU-delegationen har gjort så mycket och hela tiden hållit fanan högt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 maj.)