Interimistiska beslut vid överprövning av upphandlingar

Herr talman! Nu ska vi debattera propositionen om interimistiska beslut vid överprövning av upphandlingar. Det är ett knepigt namn. Vad det handlar om är möjligheterna för domstol att stoppa ett upphandlingsbeslut när någon har begärt rättslig prövning av det.

Bakgrunden till propositionen är den situation som Migrationsverket hamnade i under hösten, då man på mycket kort tid behövde ett stort antal platser för tillfälliga asylboenden. Platserna direktupphandlades men stod tomma eftersom domstolarna förordnade om inhibition, det vill säga att upphandlingen skulle stoppas i väntan på en rättslig prövning.

Migrationsverket fick då mycket svårt att tillhandahålla både husrum och mat till asylsökande som kom till Sverige. Vi delar regeringens oro över att man hamnade i denna situation, och de stoppade upphandlingarna försvårade väsentligen för Migrationsverket i deras redan hårt pressade arbete. Där får vi inte hamna igen. Flyktingar som kommer hit ska kunna få tak över huvudet. Inte minst gäller det när taken bara står och väntar på dem.

Med anledning av denna mycket speciella situation ställer vi oss bakom propositionen, men vi föreslår i en reservation att lagstiftningen ska utvärderas senast inom två år. Det finns nämligen en rad frågor som inte besvaras i regeringens proposition.

Det som regeringen avser att göra med lagändringen är att förtydliga ett rättsläge som redan gäller. Man menar att allmänhetens intresse ska vägas in i beslutet om en upphandling ska stoppas. Man menar att detta egentligen redan gäller i dag men att det inte framgår tillräckligt tydligt av den svenska lagstiftningen om man jämför med de direktiv som lagstiftningen bygger på. Förhoppningen med förtydligandet är att myndigheterna ska bli bättre på att argumentera även för allmänintresset, så att domstolarna får ett bättre underlag. Man hoppas att detta i sin tur ska leda till färre upphandlingar som stoppas.

Lagändringen tar alltså i grunden inte sikte på att förändra rättsläget utan utgör snarare en instruktion till upphandlande myndigheter när det gäller deras sätt att argumentera inför domstolen. Det är minst sagt speciellt. Tunga instanser på upphandlingsområdet, som Lagrådet, Upphandlingsmyndigheten och Konkurrensverket, har mot denna bakgrund också ifrågasatt behovet av lagändringen.

Remissinstanser som Konkurrensverket, Upphandlingsmyndigheten, Svenskt Näringsliv, Kammarkollegiet och Företagarna - för att nämna några - har starkt kritiserat regeringens konsekvensanalys. De frågar sig exempelvis hur ändringarna kan påverka företags möjligheter att få en rättslig prövning även på andra områden. Risken är att man får större och mer principiella förändringar än vad man egentligen hade tänkt sig. Det här borde ha belysts på ett bättre sätt. Vi vill inte skapa fler problem än vi löser, och rättssäkerheten måste bestå.

Det är av dessa skäl som vi tycker att det är mycket viktigt att lagen utvärderas inom en relativt kort tid. Det är också någonting som exempelvis Tillväxtverket efterfrågar.

I vår reservation lyfter vi även fram möjligheten för myndigheterna att åberopa synnerlig brådska och sluta avtal direkt. I den situation som vi befann oss i under hösten skulle nog ingen ifrågasätta ett påstående om att Migrationsverket synnerligen snabbt behövde få tillgång till asylboenden. Detta hade alltså varit en möjlighet som stod till buds även inom befintligt regelverk.

Herr talman! På upphandlingens område tycker jag mig nästan kunna skönja en ny trend som är lite bekymmersam. Man konstaterar att det finns ett problem som i allt väsentligt beror på att upphandlande myndigheter inte tillräckligt utnyttjar det regelverk som redan finns. Men i stället för att då åtgärda detta och arbeta med att höja kompetensen hos myndigheterna ändrar man på lagen. I värsta fall får vi då ett regelverk som blir ännu svårare att tillämpa. Detta måste man vara mycket uppmärksam på.

Vi ser sådana tendenser i den proposition som vi diskuterar i dag, och vi ser dem alldeles tydligt i regeringens arbete med krav enligt kollektavtal vid upphandling. I stället för att konstatera att myndigheterna måste bli bättre på att nyttja de långtgående möjligheter som finns att redan i dag ställa sociala krav vill man definiera kraven åt dem, och man tar då sin utgångspunkt i kollektivavtalen. Detta gör bara regelverket ännu svårare, och det blir bara svårare för de kommuner, landsting och myndigheter som sitter runt om i landet och ska tillämpa regelverket. Och för att inte tala om hur svårt det blir för företagarna - stora som små - som ska lämna anbud.

Det vore mer arbetskrävande, men betydligt mer långsiktigt, att jobba med kompetenshöjningar i stället för att stifta detaljerad lag. Alltför detaljerad lagstiftning riskerar dessutom att låsa in oss för mycket och att inte lämna något utrymme kvar för rättstillämpningen.

Vi behöver en regering som inte bara ber riksdagen om ny lagstiftning så fort den stöter på ett problem utan som faktiskt mäktar med att jobba med ledning och styrning i offentlig sektor.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Hela den här propositionen är på ett skrämmande sätt symtomatisk för den här regeringen och dess agerande. Man konstaterar ett faktum, nämligen att hela asylmottagandet totalt har kollapsat och att ansvarig myndighet - Migrationsverket - på intet sätt är kapabel att lösa sina uppgifter. Man uttrycker sig givetvis inte så tydligt, men alla som lever ute i verkligheten vet likväl om att så är fallet.

Vad är då svaret? Är det att minska volyminflödet till normala europeiska nivåer och att kalla på ett moratorium för att hitta en lösning på den situation som man själv genom medvetna politiska beslut, genom västvärldens mest kravlösa regelverk för invandring och asylmottagande, har drivit på för och själv har skapat?

Nej, det gör man inte. Problemet som man har identifierat, och som alltså har uppstått som ett resultat av västvärldens mest ansvarslösa politik, är att det är fel på lagen om offentlig upphandling. Man menar nämligen att när just Migrationsverket gör en upphandling, för att få till stånd ännu ett i raden av nyöppnade asylboenden, uppstår ett problem eftersom en myndighet som gör en offentlig upphandling har ett antal regelverk att följa. Man menar att just Migrationsverket egentligen borde slippa följa reglerna, eftersom man så snabbt som möjligt måste öppna så många nya boenden som möjligt.

En viktig grundpelare i lagen om offentlig upphandling, den så kallade överprövningen, vill man i princip ta bort. Men i grunden finns överprövningen till för såväl leverantören som för myndigheten. Det finns därför rimligen också stora risker med att avskaffa den. Detta är man dock villig att acceptera - for the greater good, det vill säga fortsatt massinvandring till Sverige, kosta vad det kosta vill.

Det är både intressant och skrämmande på samma gång hur just Migrationsverket har utvecklats till något slags övermyndighet som dikterar villkoren för oss andra. Vad står det egentligen i regeringsformens 1 kap. 1 §? Står det: All offentlig makt i Sverige utgår från Migrationsverket, eller? Nej, det gör det inte.

Men när Migrationsverket begär resurstillskott i 10-miljardersklassen eller till och med i 100-miljardersklassen, som nu senast, finns det helt plötsligt pengar. Eller när man som i detta fall begär att lagen ska ändras, då står ansvarigt statsråd där mer redo än en scout.

Låt gå för att flertalet remissinstanser ifrågasätter eller kritiserar lagförslagen i propositionen - Konkurrensverket, Upphandlingsmyndigheten, Svenskt Näringsliv, Kammarkollegiet, Konkurrenskommissionen, Företagarna, Sveriges Advokatsamfund och till och med Lagrådet. De pekar bland annat på svåröverblickbara konsekvenser, att förslaget är riskabelt och alltför långtgående samt att det riskerar att leda till betydande principiella och praktiska förändringar för överprövningsprocessen och därigenom tillämpningen av LOU.

Givetvis borde regeringen i stället vidta kraftfulla åtgärder för att påtagligt minska volyminflödet till Sverige. Inte ens om man skulle lyckas uppnå Migrationsverkets lägsta scenario för 2016 skulle man vara ens i närheten av tillräckligt låga volymer. Och med tillräckligt låga menar jag härvidlag att vi kan börja lösa problem i stället för att år för år spä på dem ytterligare.

I grund och botten bör dessutom hela mottagandesystemet vara helt och hållet statligt. Staten bör ha en egen krisberedskap i egen regi om ett större antal människor plötsligt kommer till Sverige, egentligen alldeles oavsett varifrån de kommer.

Krig och liknande elände har förvisso inte drabbat vårt eget närområde de senaste 70 åren, men naturkatastrofer, skogsbränder och dylikt kan inträffa även här. Om inte annat borde vi ha en krisberedskap för sådant som vi inte kan överblicka. Det medför i sådana fall ett totalt stopp för kommunaliseringen och privatiseringen av hela den miljardnäring som har växt fram i ljuset av mottagandet av nyanlända. Inte minst ska det privata vinstintresset - eller det privata ockret, som jag hellre kallar det - bort. Det är varken anständigt eller värdigt.

Slutligen tycker jag att det är symtomatiskt för den här regeringen att man vill påskynda öppnandet av nya asylboenden genom att hänvisa till det så kallade allmänintresset. Det tyder på en närmast grotesk uppfattning av var allmänhetens intresse i själva sakfrågan ligger.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation. Jag vill också informera och uppmärksamma talmannen och kammaren på att vi för den händelse att Sverigedemokraternas reservation faller avser att lägga våra röster på reservation 1.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkande 29.

I betänkandet finns "förslag till lagändringar för att underlätta genomförandet av skyndsamma upphandlingar. Förslaget har väckts med anledning av den rådande flyktingsituationen. Tanken är att tydliggöra bestämmelserna om interimistiska beslut vid överprövning av en upphandling och av ett avtals giltighet genom att lyfta fram att användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen ska beaktas vid den skadeavvägning som ska göras av domstolen."

I höstas kunde 3 000 boendeplatser för nyanlända inte användas på grund av ständiga överklaganden. Det är slöseri, inhumant och korkat. Domstolarna har fattat de interimistiska besluten utan att först ge Migrationsverket tillfälle att yttra sig. Sammantaget har det lett till hundratals processer.

Herr talman! Utöver migrationsområdet finns samma problematik även på andra områden, till exempel när det gäller upphandling av mat till äldre och på hälso- och sjukvårdsområdet. Överklaganden för att försena och förhala har blivit ett dyrt och väldigt onödigt samhällsproblem.

Det finns stora behov av att förtydliga att allmänintresset ska beaktas i den skadeavva¨gning som ska ske vid interimistiska prövningar, oavsett vilken typ av upphandling eller förfarande det är fråga om. Dessa förändringar kommer alltså att underlätta även för kommuner.

De förbättrade reglerna ska även ses i ett större sammanhang där offentlig upphandling ska användas på ett effektivare, tryggare och bättre sätt framöver. Vi ska se till att oseriösa företag som utnyttjar arbetare och som bara har kortsiktiga vinstintressen inte ska vinna anbud. Skattemedel ska inte användas till att dumpa löner. Även här ska vi slå vakt om den svenska modellen.

Regeringen arbetar nu med att ta fram en nationell upphandlingsstrategi. Vi sätter upp mål för den offentliga upphandlingen. Vi måste förbättra uppföljningen sa° att de krav som ställs också följs av leverantörerna. Här ska Upphandlingsmyndigheten, som är en fristående myndighet som endast har i uppdrag att ge stöd till upphandlande myndigheter, kommuner, landsting, regioner och leverantörer, stödja och kompetenshöja. Da° kan vi tillsammans förbättra kvaliteten i de offentliga upphandlingarna och förbättra metoderna för uppföljning. Här ser vi mycket bra samverkan mellan många kommuner. Nu går staten in och ger stöd till dessa kommuner. Jag är säker på att det kommer att ge effekt vid upphandlingar framöver.

Den här debatten och det här betänkandet handlar som sagt om förhalningarna och slöseriet i höstas med tomma boenden som inte kunde användas på grund av alla överklaganden och interimistiska beslut. Betänkandet handlar om förändrade regler för överprövning av offentliga upphandlingar. Vi effektiviserar överprövning av offentlig upphandling. Syftet är att ge rätt handlingsutrymme till upphandlande myndigheter och leverantörer.

Herr talman! Vi är i stort sett eniga i frågan. Vi kommer att utvärdera denna reform. Vi sätter inget exakt datum, som Moderaterna vill. Men vi kommer naturligtvis att följa frågan mycket noga.

Att SD är emot är inte ett dugg konstigt. De vill inte underlätta och få ordning och reda i rådande flyktingsituation. De vill som vanligt skapa kaos för att få grogrund för sina grumliga uppfattningar.

Herr talman! Jag yrkar som sagt bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)