Integration

Herr talman! I dag ska vi debattera både motionsbetänkandet och svaret på skrivelserna från Riksrevisionen. Jag hoppas att det blir en bred debatt där vi noggrant och sakligt kan diskutera skillnaderna mellan våra olika partier och den utveckling som Sverige behöver göra och att vi inte stirrar oss blinda på enbart här och nu utan kan fokusera även på de utmaningar som finns framför oss.

Integration

Svensk integrationspolitik har blivit allt viktigare i och med att fler och fler söker sig till Sverige men också eftersom vi inte kan fuska längre.

Sverige har genom tiderna faktiskt fuskat i denna fråga. Vi har helt och hållet förlitat oss på att samhället ska agera med symbolhandlingar här och där, och sedan får folk lösa det själva på något sätt. Samtidigt har vi ett samhälle som bygger på att staten gör många intrång på många områden, vilket innebär stora svårigheter för nyanlända människor att etablera sig.

Sverige är ett insider-outsider-samhälle. Det bygger på att de med förankring på arbetsmarknaden har mycket större möjligheter att påverka arbetsmarknaden än de som står utanför.

Detsamma gäller såklart bostadsbyggande. Det finns en avhandling från KTH om det här, där det bland annat framgår att vi i Sverige har extremt starkt lokalt inflytande i byggnadsfrågor. De som bor i en kommun kan helt enkelt bestämma vilka som får flytta dit och om man ska bygga bostäder eller inte.

Detsamma gäller på hyresmarknaden - vi har en insider-outsider-situation även där. Vi har sjysta hyror och så vidare, men på bekostnad av att det inte byggs lika många hyresrätter.

Det här är sanningar som inte går att ifrågasätta. Politiken kan göra insatser för att avhjälpa detta, men då gäller det att ha en korrekt diagnos och en korrekt analys, och så har det historiskt sett inte sett ut i Sverige. Vi har varit 30 år sena med analysen - varje gång.

När vi en gång i tiden hade arbetskraftsinvandring hade faktiskt de utrikesfödda som kom till Sverige en högre sysselsättningsgrad än de inrikesfödda.

Sedan gjorde man gjorde om detta. I slutet av 70-talet när vi gick över till asylmigration bytte den migration som kom till Sverige skepnad. Vi började få asylinvandrare. Men vi förändrade inte integrationssystemet.

Tidigare fanns socialtjänsten om det gick snett, för alla hade ju jobb redan när de klev av bussen från Jugoslavien, Turkiet eller Italien. Då fanns socialtjänsten där när någonting gick snett - när någon hamnade i missbruk, när någon blev av med jobbet, när det gick snett för ett barn.

När vi gick över till asylsystemet ändrade vi inte detta. Nu var socialtjänsten tvungen att träda in varje gång. Det här var så att säga starten för svensk integrationspolitik. Det blev kommunernas ansvar att integrera. Och som vi vet är socialtjänsten väldigt duktig på sociala frågor men kanske inte så himla duktig på arbetsmarknadsfrågor.

Det här levde vi med ända fram till 2010. Vi levde med en 30 år gammal felaktig analys: att de som kommer hit i grund och botten är arbetskraftsinvandrare som socialen ska träda in för vid behov. Det hade extremt destruktiva effekter på integrationen.

När man tittar på de grupper som kom hit på 80- och 90-talen ser man att det gick fruktansvärt dåligt för dem, vilket är mycket märkligt med tanke på att det var extremt starka grupper. I de iranska och irakiska grupper som kom hit hade man utbildningsnivåer som vi bara kan drömma om i dag. För motsvarande kohorter som hamnade i andra länder gick det avsevärt mycket bättre än för dem som hamnade i Sverige. Trots att vi var öppna och toleranta var det någonting som var fel i vårt system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

När vi gjorde etableringsreformen 2010 byggde den återigen på en felaktig eller egentligen utdaterad analys: att det i stor utsträckning är stora grupper med väldigt god utbildningsbakgrund som kommer hit. De behöver få till ett cv och pushas ut på arbetsmarknaden.

Medan den här reformen tog form hann omvärlden förändras. Vad som skedde var att det kom grupper som Sverige aldrig hade varit med om tidigare. Det var väldigt stora grupper av människor med väldigt svag utbildningsbakgrund. Här hängde inte systemet med. Det här hade Arbetsförmedlingen ingen erfarenhet av att hantera.

Arbetsförmedlingen har inte den specifika kompetens som krävs för att alfabetisera människor. Arbetsförmedlingen har inte de verktyg som krävs för att till exempel få ut människor ur ganska patriarkala hemförhållanden där det förväntas av dem att de ska ta hand om barn samtidigt som man försöker aktivera dem på arbetsmarknaden.

Det är utmaningen i dag: Vi måste göra en ny analys. Det kommer stora grupper med väldigt svag utbildningsbakgrund, som behöver få tillgång till utbildning. De behöver genomgå den skolundervisning som vi här i Sverige avkräver våra egna barn - av omtanke om dem. Varför ska de krav vi av omtanke ställer på våra barn, till exempel att alla ska gå färdigt grundskolan, upphöra bara för att någon kommer hit som lite äldre? Det är ju samma kunskaper som behövs för att fungera i ett samhälle - för att kunna läsa lokaltidningen, göra ett skolval, informera sig och vara en delaktig medborgare.

Även om vi i detta betänkande inte har någon motion i frågan är det här en resa som vårt parti är mitt i att göra och slutsatser och förslag som vi är mitt i att dra och lägga fram. Jag vill i alla fall avisera det i denna debatt.

Vi går fram med skolplikt och utbildningsplikt för nyanlända som inte har grundskola. Det är extremt viktigt.

Detsamma gäller bostäder. Bostadssituationen är väldigt svår i dag. Där det finns jobb finns det inte bostäder, och där det inte finns bostäder är man nästan minst benägen att bygga. Det skapar såklart en oerhört destruktiv situation. Vi kan sitta här i kammaren och optimera de här systemen så mycket som möjligt och skapa den perfekta mottagningsmaskinen. Men det spelar ingen roll om människor bor sju personer i en tvåa i ett fjärdehandsboende. Hur ska ungdomar kunna göra den klassresa, den integrationsresa, som behövs om de inte har ett rum att studera i fred i eller ordnade hemförhållanden? Då ska vi inte bli chockerade när folk hamnar på gatan. Det blir social oro när ungdomar inte har en stabil tillvaro.

Här kommer också frågan om legitimitet in. Vad är legitimiteten i det svenska mottagandet, i själva migrationsfrågan som kanske inte diskuteras här? Legitimiteten i att Sverige har en generös asylpolitik bygger ju på att vi erbjuder livschanser som annars hade varit omöjliga.

Om vi finner oss i en situation där segregationen ökar, där utanförskapet ökar, där arbetslösheten ökar, där allt fler grupper utestängs från de här möjligheterna och där det endast är tak över huvudet och kalorier för dagen som det svenska mottagandet innebär, då får helt plötsligt den andra sidan rätt. Då får plötsligt invandringsmotståndet rätt, för det är långt mycket billigare att ge kalorier för dagen och tak över huvudet i Jordanien eller i Syrien.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det svenska mottagandets legitimitet bygger på att erbjuda livschanser som annars hade varit omöjliga. Det är därför det är väldigt viktigt.

Jag hoppas på en konstruktiv debatt och yrkar därmed bifall till Alliansens gemensamma reservation.

(Applåder)

Herr talman! Det har varit en lång dag då jag suttit och lyssnat på en hel del av försvarsdebatten. Jag är lite besviken över att man aldrig tog upp integrationseffekterna av den allmänna värnplikten.

Jag är positivt överraskad av det anförande vi precis fick höra. Mot bakgrund av det som sas finns det nog en del av våra motioner som åtminstone delvis hade kunnat bifallas, såsom den om samhällsorientering med bas i att förstärka just utbildningen så att de som kommer hit ska kunna nå upp till de utbildningskrav som vi ställer på våra medborgare som växer upp i landet. Nu har jag det sagt.

Jag tänker inleda med ett par ord om ett annat betänkande än detta, ett betänkande som inte ligger på utskottets bord, även om vi fått yttra oss. Det rör sig om konstitutionsutskottets betänkande 17, Indelning i utgiftsområden m.m. Detta betänkande debatterades och beslutades om förra veckan, så det är redan avslutat. Men jag börjar där ändå.

Herr talman! Den 10 juni i år beslutade riksdagen att byta namn på utgiftsområde 13, från dagens Integration och jämställdhet till Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering. Detta är en ändring som vi i arbetsmarknadsutskottet tillstyrkt och som klubbades igenom utan några protester. För egen del välkomnar jag den starkt, inte för att den ändrar något i praktiken, vilket vore mest önskvärt, utan för att man nu åtminstone är ärlig gentemot väljarna avseende vad man menar och vilken politik som förs på området.

Herr talman! Det är ingen nyhet att Sverigedemokraterna länge vänt sig mot begreppet integration såväl som den politik detta ord symboliserar. Faktum är att vi så sent som i partiledardebatten förra veckan kunde höra hur partiledare från andra partier raljerade över att vi inte vill ha någon integrationspolitik. Förvisso är det helt korrekt uppfattat, alldeles oavsett om man gör en bokstavlig tolkning av ordet eller om man analyserar den så kallade integrationspolitik som de andra partierna hittills har fokuserat på.

Jag börjar med ordet integration. Det syftar, som jag ser det, till en ömsesidig process där två eller flera enheter ska bilda något gemensamt. I just detta specifika fall handlar det givetvis om individer med olika nationell bakgrund som ska fogas samman och skapa ett samhälle där de alla får utrymme för sina respektive preferenser. Idén om det mångkulturella samhället bygger på detta nya, en smältdegel där mångfald överskuggar gemenskap.

I teorin kan man förvisso tycka att det är en fin tanke, men i praktiken faller den på flera grunder.

Jag är alldeles övertygad om att människan är en social varelse som har behov av samhörighet med medmänniskor med vilka hon identifierar sig och en plats där hon helt enkelt känner sig hemma. Jag vänder mig mot tanken om det mångkulturella samhället, då jag ser hur det är synonymt med ett splittrat och segregerat samhälle. Jag inser att grupperingar alltid kommer att skapas, att parallellsamhällen alltid existerar, och jag undrar hur någon kan tro att detta kan vara en bra grund för ett gemensamt samhällsbygge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Jag vänder mig också mot integrationsprincipen i Sverige eftersom det inte bara handlar om att bygga något nytt i ett tomrum utan om att ersätta det samhälle som vi har, som har vuxit fram under tusentals år, med något nytt. För mig är det en självklarhet att morgondagens Sverige bygger vidare på dagens och på gårdagens. För mig är det en självklarhet att de som bosätter sig här, och som avser bli en del av vårt samhälle också bör få en chans till just detta.

Herr talman! Jag läste en text av Aftonbladetreportern Peter Kadhammar häromveckan. Han hade besökt stadsdelen Husby, ett av många utanförskapsområden i dagens Sverige. Där träffade han ett par invandrare som ursprungligen kommer från Turkiet men som alla har bott här under lång tid. De gav uttryck för en besvikelse över segregationen som de upplevde, att den stadsdel där de bor inte tycks höra hemma i det land som de en gång flydde till. Jag citerar: "Vi vill inte ha ett mångkulturellt samhälle. Vi vill vara med i det svenska samhället!"

Bara någon vecka tidigare hade en av de intervjuade själv skrivit en text i Aftonbladet där hon var ännu tydligare. Jag citerar igen. "Är inte Husby en del av Sverige, gäller reglerna inte här? Jag orkar inte längre utan vill återigen söka asyl i mitt andra hemland Sverige."

Dessa två citat visar tydligt vad som blivit resultatet av den så kallade integrationspolitik som förts de senaste decennierna. Vi har inte längre ett Sverige, vi har flera, och livet i ett Sverige kan minst sagt skilja sig från livet i ett annat.

Herr talman! Vissa hävdar ibland att Sverige alltid varit mångkulturellt, att det alltid varit skillnad på att leva i olika delar av landet och att skillnader mellan klasser är större än mellan olika nationella identiteter. Ibland framställs skillnader som något negativt som ska utjämnas, ibland som något naturligt och evigt närvarande - ett tecken på individuella val och friheter. Och visst stämmer det att det alltid kommer att finnas ett visst mått av olikhet i ett samhälle. Det är något som även jag självfallet välkomnar. Men de skillnader som växt fram till följd av den ökande segregationen och bejakandet av olika nationella identitetsuttryck i integrationens namn anser jag vara övervägande av det negativa slaget. Vi ser det i statistiken och vi ser det i samhällsanalyser: Sverige är splittrat.

Herr talman! Den politik som förts har nämligen fokuserat på att skapa olika villkor för den som är född i Sverige och har bott här länge och den som nyligen anlänt till vårt land. Vi har satsningar som instegsjobb, där en arbetsgivare får upp till 80 procent av lönekostnaden betald av staten om den som anställts precis nyligen har kommit hit. Vi har offentligt finansierat stöd till föreningar som bygger på en nationell samhörighet - så länge nationaliteten inte är svensk. Vi har positiv särbehandling, snabbspår och subventioner. Detta skapar givetvis motsättningar.

Politiken har byggt på en föreställning om att integration, i bemärkelsen avsaknad av segregation, har uppnåtts då en individ är etablerad på arbetsmarknaden. Med detta som mål och måttstock har ambitionen varit att gå de nyanlända till mötes på så många sätt som möjligt. Minska trösklarna, brukar det kallas. Känslan av hemmahörande byggs inte genom att välkomna in i vårt samhälle på samma villkor som de redan här boende utan genom att bereda plats åt det tidigare hemlandets kultur, skapa mötesplatser och föreningar som bygger på etnisk samhörighet med någon annan plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Jag har själv utländsk bakgrund. Det är inget jag tänker på särskilt ofta, men det finns enstaka stunder då jag känner en viss saknad. Jag kan inte med enkelhet passera mina morföräldrars gravar, jag har inte växt upp med större släktträffar och jag känner knappt till det samhälle där mina föräldrar växte upp. Men jag har aldrig känt mig som något annat än svensk, och jag har aldrig behövt tvivla på vad som är mitt hem.

För mig med denna bakgrund är det helt ofattbart hur vi kan ha en politik för så kallad integration som i mångt och mycket bygger på att behålla en stark koppling till ett tidigare hemland. Hur kan det vara en vinst när barn och ungdomar växer upp här men längtar till en annan plats?

Faktum är att när jag gick med i partiet Sverigedemokraterna var det bland annat skrivningar om rotlöshet och om att känna sig hemma som var en av de starkaste faktorerna för att jag kände att jag hade hittat rätt.

Herr talman! De få gånger jag använder begreppet integration som något positivt handlar det för mig om att bryta segregation. Oftast använder såväl jag som mitt parti begreppet assimilation i stället, eftersom detta är vad vi långsiktigt strävar efter gällande införlivandet och välkomnandet av nya medborgare i vårt samhälle. Det är nämligen vår mening att det krävs mer än en anställning, särskilt en subventionerad sådan, för att en person ska känna sig hemma i ett samhälle. Det är också, som jag redan nämnt, vår analys att människor mår som bäst när de får uppleva samhörighet, identifiera sig med samhället omkring sig och helt enkelt känna sig hemma. Det är dessa grunder vi anser att samhällsbygget ska vila på.

Inte sällan brukar våra meningsmotståndare hänga upp sig på begreppet assimilation. Jag minns särskilt en kommentar som jag fick på mikrobloggen Twitter, vilken ganska effektivt sammanfattade missförstånd om vilket slags samhälle vi önskar oss. Det var egentligen ingen kommentar utan en länk till ett filmklipp ur Matrix-trilogin. Det var en scen där den onda agent Smith duplicerar sig själv genom att ta över en annan persons kropp och tränga undan alla karaktärsdrag och åsikter för att nöjt konstatera att ännu en identisk upplaga av honom själv skapats.

Jag minns att jag drog på smilbanden när jag fick denna kommentar, eftersom det var en så träffande bild av vad många tror eller säger sig tro att vi önskar.

Men när vi talar om assimilation vill vi varken att en person ska slänga allt den bär med sig och utradera det eller att alla ska bli identiska kopior av någon slags pursvensk individ, en stereotyp. Vi vill endast skapa förutsättningar för att den som kommer till vårt land och vårt samhälle ska välkomnas in i det och också välkomna det in i sig själv.

Herr talman! Det är min övertygelse att assimilation är en i grunden naturlig process. Vi formas alla av de människor vi har omkring oss och möter i vår vardag. Vi influeras av samhället omkring oss.

Ju längre vi bor på en viss plats och umgås med vissa individer, desto mer anpassar vi oss till den platsen och lär vi av dessa individer. Vi blir alltmer lika, inte för att vi måste utan för att vi anammar och tar till oss erfarenheter och perspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Givetvis finns det många faktorer som påverkar hur snabbt det går. Hur olika vi är dem vi anpassar oss efter är en sådan faktor. Hur mycket vi umgås med dem en annan. Hur många vi är som möter ett nytt samhälle är en tredje.

Herr talman! Sverigedemokraternas politik för välkomnande av nya invånare och medborgare bygger på att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att denna process ska underlättas.

Det är vida känt att vi anser den enskilt viktigaste reformen vara en reglering och åtstramning av migrationspolitiken. Det bottnar i att vi som mottagande samhälle måste inse våra begränsningar.

Det handlar om rent praktiska och mätbara begränsningar såsom bostäder, vårdplatser, förskoleplatser och andra områden där det råder uppenbar brist. Det handlar också om mer komplexa, såsom en balanserad arbetsmarknad.

Slutligen handlar det om rent humankapital i form av individer som kan möta upp och välkomna dem som kommer hit, dels inom ramen för etableringsåtgärder som sfi och samhällsorientering - satsningar som vi stöder, vill utveckla och vill satsa mer på - dels i form av grannar, kollegor och helt enkelt medborgare i vardagen.

Herr talman! Innan jag avslutar vill jag åter kommentera namnändringen. Som jag sa inledningsvis är jag glad att man nu är ärlig med vilket fokus politiken har. Det handlar inte om att skapa ett samhälle som vi alla är delaktiga i utan om att skapa förutsättningar för att personer etablerar sig som boende och levande här i Sverige. Det handlar inte heller om att bryta en långt gången och utbredd segregation utan om riktade insatser enkom för dem som nyligen anlänt.

Jag är dock glad att allt fler partier nu börjar diskutera de svårigheter som följer av en invandring av den omfattning som Sverige har. Men det räcker inte att räkna bostäder och ordna upp sysselsättningsstatistiken.

För att bryta segregationen måste övriga politiker byta fokus, höja blicken och se till hela samhället. De måste erkänna att de särlösningar som i dag förordas stärker motsättningar mellan grupper snarare än minskar dem. De måste erkänna för sig själva att ett samhälle bygger på mänskliga relationer och att relationer inte byggs över en natt, oavsett hur många modulhus vi sätter ihop.

De bör ta fram en politik som, precis som vår, fokuserar på lika villkor, undervisning om dessa villkor, kännedom om det svenska samhället och ett välkomnande till mer än vår yta och välfärd.

Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga sverigedemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 2 och 3.

Herr talman! Paula Bieler sa att segregation handlar om mer än arbetsmarknad etcetera. Vad är er lösning på det? Om jag bortser från själva volymfrågan kokar det i era motioner och reservationer ned till att ni vill ha lite mer samhällsintroduktion. Är detta det avgörande för om någon känner sig välkommen i ett samhälle eller inte och vill vara delaktig i det samhället eller inte?

Det är märkligt. Ena sekunden säger ni att det är viktigt att tala svenska och känna sig som en del av Sverige. Vi säger att svenska lär man sig bäst på arbetsmarknaden och inför en insats som heter instegsjobb. Det är en undervisningsåtgärd. Man måste plugga svenska och jobba samtidigt för att lära sig språket, och man kanske inte är superproduktiv eftersom man inte kan flytande svenska. Då är ni plötsligt emot och tycker att det är orättvist för att svenskar inte kan ta del av det. Men det är kanske så att de flesta svenskar talar svenska och är inte i behov av det. Ni ser det som en särlösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Ni målar upp att Grekiska föreningens existens är det stora hindret för integration i vårt land. Jag kan lova dig, Paula Bieler, att många av dem som tillhör segregerade grupper i samhället inte ens är med i någon sådan förening.

Varför tror ni att lösningen på de extremt stora samhällsutmaningarna vi har när det gäller ekonomi, bostäder och andra tunga frågor kan kokas ned till lite samhällsundervisning och om man är medlem i Grekiska föreningen eller inte?

Herr talman! Jag kan svara kort och effektivt: Det gör vi inte.

Jag kan utveckla det och säga: Vi har, som Hanif Bali själv påpekar, under lång tid varit det parti som inte är 30 år efter. Vi har insett att den så kallade integrationspolitiken inte räcker. Man kan inte välkomna hur många som helst, alldeles oavsett hur bra integrationsåtgärder man vidtar. Sverige har länge toppat vad gäller satsningar på så kallad integration och hamnat i botten på hur väl människor faktiskt kommer in i vårt samhälle.

Jag är mycket väl medveten om att man lär sig svenska när man interagerar med andra som redan bor i landet och kan svenska. Mina föräldrar lärde sig på arbetet och av sina grannar.

Men det går inte med det omfattande mottagande vi har i Sverige i dag. Det är därför det är den enskilt viktigaste integrationsåtgärden, assimilationsåtgärden eller segregationsbrytande åtgärden man kan ta till, alldeles oavsett vad man talar om.

När det gäller samhällsorienteringen är det inte bara lite mer kunskaper och undervisning det handlar om, utan det är givetvis kopplat till en tydlig signalpolitik och en tydlig, breddad politik för vilket slags mottagande Sverige ska ha. Det är kopplat till språkkrav och grundläggande samhällskunskapskrav för att över huvud taget bli svensk medborgare. Vill man bli en del av vårt land är man välkommen att bli det, men det ska bottna i en vilja att också bli en del av vårt land.

När det gäller flyktingpolitiken har vi flera gånger tagit upp att vi inte anser att det bästa sättet att hjälpa utsatta världen över är att förflytta en stor skara människor till Sverige. Det är problemet med det omfattande mottagande vi har.

Jag har sett att Hanif Bali delar min åsikt att kvotflyktingsystemet bör vara det system som förordas när det gäller att ta emot planerat, organiserat och väl förberett.

Herr talman! Det här är intressant, för i den bemärkelsen borde vi ha varit bäst på 1980-talet när vi tog emot så få flyktingar. Men tittar vi på de kohorter som kommer i dag från dessa länder ser vi att det är avsevärt mycket bättre i dessa grupper. De iranier som kom på 1980-talet var gravt överrepresenterade i brottslighet och utanförskap trots att ungefär hälften hade högskoleutbildning. Men för dagens iranska migranter går det fruktansvärt bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Att det enbart skulle vara volymfrågan som avgör stämmer alltså inte. Det handlar om vilken utbildningsbakgrund man har och vilka system man har när man kommer hit.

Du talar om signalpolitik, Paula Bieler. Det handlar om att skicka en signal till människor att de förväntas vara en del av Sverige. Tänk själv, om du från det politiska ledarskapet i Sverige konstant fick höra att allt på dig är fel och du måste förändra dig, hur delaktig vill du då vara i det samhället?

Det här har Sverigedemokraterna missat. Jag hade aldrig känt mig svensk om någon hade skällt på mig hela tiden. Vem vill vara en del av det samhället? Det är inte rätt väg att gå.

Jag kan hålla med om att den väg vi har gått historiskt har varit otillräcklig och kantats av alltför många symbolåtgärder.

Det är det vi ska röra oss ifrån, Paula Bieler. Vi ska röra oss ifrån symbolpolitiken mot riktig politik som handlar om bostäder, utbildning och arbete.

Herr talman! Jag får höra ganska ofta att jag bör ändra på mig och att jag inte passar in i det svenska samhället. Jag klarar det rätt bra. Jag känner mig ganska svensk ändå, trots det.

Givetvis handlar det mycket om bakgrund och vilken utbildningsnivå man har när man kommer hit. Det handlar till viss del också om ifall det redan finns en diaspora i landet som har lärt sig vårt samhälle och som kan hjälpa och introducera nya som kommer.

En anledning till att migrationen ständigt ökar är att ju fler från ett annat land som bor i ett samhälle, desto fler tenderar att komma från samma land därför att man har kontakter och kontaktnät.

Det går inte att komma ifrån att volymen spelar roll. Den spelar roll för alla de områden som räknades upp på slutet: för bostäder och för att skapa en arbetsmarknad som är så pass växande att tillräckligt många nya jobb skapas för dem som redan bor här och saknar anställning och för dem som kommer hit och saknar utbildning och inte ens vet hur ett samhällssystem med olika organisationer och regelverk fungerar.

I dag kommer många från kaos, rent ut sagt. Det handlar om mycket mer omfattande konflikter. Kulturkrockar var ett ord som användes när jag var liten men som tycks ha försvunnit ganska mycket sedan dess.

Man måste ta detta i beaktande. Det går inte att blunda för att volymen spelar roll, att våra system håller på att krackelera därför att du, Hanif Bali, och dina kollegor från övriga partier har varit naiva när det gäller hur man får in människor i samhället.

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö har skrivit en bok om bland annat den svenska toleransen. Den utkom 2012 och heter Gillar vi olika? När det gäller integrationspolitiken och Alliansens politik skriver han att alliansregeringen har utgått från att allting löser sig med arbete men att det inte finns någon forskning som stöder den tesen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Jag måste erkänna att jag skäms lite över att stå här i dag. Jag skäms för att vi i Centerpartiet, utöver några enstaka motioner från enskilda ledamöter och en alliansgemensam reservation, bara har en enda punkt på den lista som vi diskuterar i dag. Denna punkt är dessutom ganska luddigt uttryckt.

Sanningen är att när vi skrev detta i höstas hade vi ganska lite politik på området. Det är sanningen. Vi hade prioriterat andra frågor och kanske inte riktigt hängt med i den utveckling som skett och de utmaningar som vuxit fram de senaste åren.

Men det har förändrats. Sedan i höstas har vi arbetat väldigt hårt för att kunna presentera förslag på lösningar, utan att svika våra grundläggande värderingar om öppenhet mot omvärlden och en human migrationspolitik. Vi har inte gjort det utifrån från vad som ger bra rubriker i medierna, vad som enklast lockar nya väljare eller en förenklad bild av verkligheten.

Fokus har legat på konkreta förslag som faktiskt skulle göra skillnad. I januari presenterade vi en första rapport med 20 konkreta förslag om hur nyanlända snabbare ska kunna komma i jobb, om snabbare vägar till bostad och om en ärlig chans för kommunerna att fixa ett bra mottagande. På vår stämma i höst ska vi utöver detta fatta beslut om ett mer omfattande program på området.

När jag är ute får jag höra saker i stil med att vi minsann fick fart när det gick så bra för SD i valet. Men i grunden handlar det inte om det. Det handlar om att det de senaste åren har kommit betydligt fler människor hit för att söka skydd. Det sätter såklart press på våra migrations- och integrationssystem. Det är inget konstigt med det.

År 2010, när den senaste stora reformen av integrationspolitiken - etableringsreformen - genomfördes, hade det året innan kommit 24 194 personer till Sverige för att söka asyl, och det hade stadigt legat däromkring i flera år.

Men sedan 2012 har vi sett en stark uppgång, och förra året var det mer än tre gånger så många, 81 301 personer, som sökte asyl här. Detta är ingenting som Sverigedemokraterna har hittat på eller en utveckling som de leder. Jag är ganska trött på att höra det. De säger bara samma saker nu som de sa då, att det kommer för många. Och det får man väl tycka; det är fullt legitimt.

Saken är bara den att med de ökande flyktingströmmarna i världen är det väldigt svårt att påverka hur många som kommer, mer än på marginalen. Inte ens Sverigedemokraterna säger något annat nu än att de vill skicka ut signaler som eventuellt ska göra att människor på flykt frivilligt väljer att söka sig någon annanstans. Var detta någon annanstans ligger är ganska oklart.

Med allra största sannolikhet kommer det att komma väldigt många människor hit de närmaste åren. Jag tycker att vi ska lägga lite mer energi på att förstå oss på de utmaningar som finns och göra vad vi kan för att förbättra situationen när människor väl är här.

Som ett led i vårt arbete med att ta fram nya förslag har jag själv rest runt en hel del. Med mitt besök i Piteå förra veckan är jag nu uppe i 48 kommuner och har då täckt in nästan alla regioner i Sverige.

Jag har besökt asylboenden, HVB-hem för ensamkommande, språkkaféer, sfi-klasser, vuxenutbildningar, introduktionsverksamheter och väldigt många arbetsmarknadsprojekt. Jag har träffat flyktingsamordnare, kommunpolitiker, förvaltningschefer, ideellt engagerade, myndighetsföreträdare, intresseorganisationer, studieförbund, oroliga medborgare och väldigt många människor som själva kommit som asylsökande eller anhöriga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det som har blivit allra tydligast under mina resor är att situationen ser olika ut i olika kommuner. Det borde inte vara någon nyhet eller något konstigt, men så är det.

Det som har lyfts fram mycket under senare tid är utmaningarna i de kommuner som tar ett väldigt stort ansvar. Det är dels de som har ett högt antal asylsökande på grund av att Migrationsverket upphandlat flera stora asylboenden just där, dels de som tar emot väldigt många som bosätter sig där själva när de väl fått sitt uppehållstillstånd.

Det är bra att dessa kommuner får uppmärksamhet, för flera av dem går verkligen på knäna. Det är inte påhittat eller på låtsas, utan det är på riktigt. Problemet är bara att många verkar tro att det är så det ser ut över hela Sverige - att alla kommuner har det så här.

Något som det mer sällan talas om är de kommuner vars största utmaning är att folk flyttar därifrån och som jobbar med strategier för hur de ska kunna locka fler flyktingar att stanna, eller alla de kommuner som har ett medellågt mottagande och skulle behöva öka det men vars ledande politiker knappt själva är medvetna om det och inte bryr sig särskilt mycket om frågan.

Ett jämnare mottagande måste till. Det är en av de allra viktigaste åtgärderna. Men det måste ske i samarbete med kommunerna. Det har jag sett tydligt under mina resor. Att regeringen nu har valt att gå fram med ett lagförslag om att tvinga kommunerna att ta emot, utan att samtidigt se över den ekonomiska ersättningen och andra hinder som kommunerna flaggat för i många år, riskerar i stället att leda till ökade motsättningar. Det är jag helt övertygad om.

Utöver mina resor har jag även läst en massa utredningar och rapporter, bland annat de fyra rapporter som Riksrevisionen har tagit fram och som vi diskuterar här i dag. Dessa rapporter har regeringen valt att avfärda med hänvisning till att man tillsatt ett antal nya utredningar, som i flera fall ska pågå rätt lång tid.

Samtidigt vet vi att situationen är akut på många håll, med socialsekreterare som säger upp sig, enorm brist på sfi-lärare, extremt långa handläggningstider för asylsökande som sitter fast utan sysselsättning på trånga asylboenden, etableringshandläggare helt utan förutsättningar att klara sin uppgift, dålig samordning mellan olika aktörer, bostadsbrist, ensamkommande barn och ungdomar som far väldigt illa och starkt växande motsättningar mellan olika grupper i hela samhället.

På regeringens hemsida kan man läsa om deras så kallade etableringspaket. Vissa saker är bra, såsom ökade resurser till civilsamhället och till Socialstyrelsen för snabbare validering - absolut, heja heja! Men i övrigt är det mest tomma ord och fluffiga formuleringar.

Jag har förståelse för att det kan ta lite tid att sätta sig in i ett så komplext område. Men om vi i Centerpartiet lyckades presentera en mängd konkreta förslag redan i januari borde rimligen regeringen, med hundratals specialister på departementen till hands, kunna skaka fram mer än så här. Det är bråttom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Nu ska vi snart ha sommaruppehåll här i riksdagen, och mitt Facebookflöde fylls just nu av glada vänner som visar upp sina trygga liv med vackra skolavslutningar, varma dagar på klippor, blommor, grillkvällar och spännande semesterresor.

På asylboendet i Långträsk som jag besökte i fredags märktes inget av det. Där var folk livrädda, på riktigt livrädda - för att skickas tillbaka och för sina nära och käras skull. Samtidigt dör det fler än någonsin på sin väg in i Europa, och någonstans runt 1 miljon människor sitter i Libyen och väntar på sin färd över Medelhavet.

Vi vet att siffrorna i statistiken alltid går upp under sommaren. De allra flesta anländer till Sverige nu, medan vi njuter som mest av livet. Jag vill därför ta chansen, när jag står här, att be er och alla där ute som möjligen lyssnar att ta lite av den trygghet som ni har fått och göra vad ni kan för att fler ska få känna detsamma. Besök något asylboende, bli språkvän, bjud in till den där grillkvällen eller säg åtminstone hej och le när du möter folk! Det kan göra betydligt större skillnad än de flesta nog förstår.

Slutligen vill jag yrka bifall till reservation 4.

I detta anförande instämde Annika Qarlsson (C).

Herr talman! Det fanns mycket att lyssna på. Det är ett tungt ämne som vi har att hantera. Det går inte att komma ifrån att mycket av den politik som vi måste bygga har sin grund i situationen i omvärlden, att många tyvärr tvingas fly för sitt liv, från katastrofområden, krigsområden och allt möjligt otäckt som finns därute.

Jag vänder mig lite grann emot påståendet att Sverigedemokraterna skulle säga att personer ska stanna någon annanstans utan att specificera var detta är. Vi har varit tydliga med att det vi menar är att det bästa sättet att hjälpa dem som är utsatta världen över är att se till att hjälpen kommer nära. Det gäller att upprätta ett tryggt område dit man praktiskt och säkert kan ta sig - så säkert det nu går att lämna en krigszon eller ett katastrofområde - för att upprätta säkerhet och rädda liv. Därefter stöder vi fullt ut att man har ett vidarebosättningssystem, för givetvis är inte tanken att någon ska leva hela livet i ett flyktingläger. Men prioriteten måste vara att rädda liv och upprätta skydd först. Det är där vi börjar.

Ser man till att vidarebosättning sker genom vidarebosättningssystem kan man också ha det arrangerat och väl förberett. Man slipper prövningar hos Migrationsverket och kan fokusera på just hur mottagandet ska gå till, för vi vet att de som kommer hit är i behov av en ny, permanent bostad.

Jag vill poängtera att utanförskap fanns långt innan flyktingströmmarna ökade. Jag undrar också: Hur många ska vi vara redo att helt plötsligt ta emot? Hur snabbt ska vi bygga alla dessa bostäder för att förflytta alla världens utsatta - eller så många som möjligt - hit? Det finns ju ett praktiskt problem. Vi kan inte smälla upp hur många bostäder som helst.

Herr talman! Jag sa att de ska söka sig frivilligt någon annanstans, inte att ni ska tvångsförflytta några - det har jag inte uppfattat att ni har skrivit någonstans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det handlade om vart de frivilligt ska söka sig. Man brukar säga att någonstans mellan en halv miljon och 1½ miljon människor just nu sitter i Libanon. Vart ska de ta vägen? Det går ju inte att bygga upp en fungerande och trevlig flyktingmottagning hur mycket pengar vi än ger så att folk kan vara kvar där och leva vettiga liv. Det finns ingen möjlighet till det. Det är samma sak i Libanon, som ni har fört fram tidigare. Det finns inte plats. Snart är var tredje flykting där. Det finns inte plats. De kan inte vara kvar där. De måste flyttas därifrån.

Jag kan ärligt säga att jag verkligen önskar att det räckte med ett vidarebosättningssystem, så att människor slapp betala människosmugglare och riskera sina liv. Jag önskar det av allt jag är. Men det går ju inte. Det finns inte möjlighet till det, för det finns inte länder i närområdet som är beredda att ta emot de här människorna.

Och folk kommer att åka ändå. Det gör de ju i dag. Det är olagligt att komma till Sverige i dag, men de kommer ändå. Då är frågan: Vad gör vi när människor väl är här? De kommer ju att fortsätta komma, vilka insatser man än gör.

Jag håller med och skulle gärna styra om så att människor inte behövde utsätta sig själva för livsfara utan kunde komma på ett ordnat sätt för att bygga upp sina liv. Men att bara sitta i ett flyktingläger i en snöstorm och käka ris är ju inte ett liv. Du behöver också kunna ta dig vidare och kunna känna att du kan sträva mot något annat än det, att det finns fler vägar ut.

Jag förstår er tanke, men det fungerar ju inte - det är sanningen! Det finns ingenstans dit de kan ta vägen. Och vad gör vi när folk väl har kommit? Ska vi stoppa dem på ett flygplan och släppa dem med fallskärm över Syrien? Libanon kommer ju inte att ta emot dem. Ska vi skicka dem till Libyen? Ska ni bara sätta dem på en båt och skicka ut dem på havet igen, eller vad vill ni göra av dem?

Herr talman! Sanningen kan man ha olika uppfattningar om. Jag hävdar att sanningen är den att det system som vi har i dag är det som inte fungerar. Vi accepterar att personer tar sig hit på olagliga vägar och uppmuntrar det genom att ge goda villkor till dem som befinner sig i landet illegalt. Vi har en situation världen över - inte bara i vårt land utan i många av västvärldens länder - där man i princip har nått kollapsade system därför att de helt enkelt har fallerat med mottagandet och därför inte är beredda att utöka sitt mottagande i vidarebosättningssystemet.

Jag sa själv i min första replik att man självklart ska sträva mot vidarebosättning. Givetvis ska inte målet vara att någon bor i ett flyktingläger hela sitt liv. Men faktum kvarstår att merparten aldrig kommer att lämna sitt hemland eller sitt närområde, och det är inte bara därför att andra länder inte vill ta emot, för i de allra flesta fall handlar det om att man inte vill åka långt från sitt hemland.

Ska vi utgå från att det ska byggas system där vi avlastar och tar emot så pass många, då kommer det att bli samma kvalitet här. Visst kan vi smälla upp ett flyktingläger på något av de stora fält som Fredrik Reinfeldt såg när han flög över Sverige. Men det är det enda sättet vi kan hantera så pass stor migration som man måste tala om för att tala om en avlastning på det sätt som Johanna Jönsson gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Jag vill också kort säga några ord om etableringsreformen, som lyftes fram som den största reformen. Det har visats i flera undersökningar, senast för några veckor sedan av ett statsvetarpar, att denna största reform, som fokuserade på arbete, var det sagt, egentligen ledde till att människor bosatte sig i just de kommuner som hade problem med avfolkning, där problemet bottnade i att det inte finns arbete, inte finns fungerande system. Självklart kommer ingen människa in och integreras i samhället om man bosätter sig där. Ändå tyckte jag mig uppfatta att det var just det Johanna Jönsson tyckte att de skulle göra.

Herr talman! Först och främst svarade inte Paula Bieler på det jag ifrågasatte, vart de ska ta vägen. Som jag sa: Libanon kommer inte att ta emot fler. Även om vi skickar pengar dit kommer de inte att vilja ta emot alla människor. Vi i Sverige kan göra vår del. Om andra länder skulle göra detsamma skulle det såklart göra stor skillnad för att avlasta de här lägren.

Att vi skulle vara i en situation där vi nu ska smälla upp flyktingläger och ge folk ris eller låta UNHCR administrera det stämmer inte. Där är vi inte, och det vet du också.

Som jag sa när jag pratade om ett jämnare mottagande: Det finns fortfarande en massa kommuner som knappt har något mottagande alls. Att de redan skulle gå på knäna och inte kunna erbjuda något annat än tältläger stämmer inte.

Sedan kan man se olika på vad som är sanningen. Men det blir lite lättare att diskutera om vi åtminstone kan utgå från någon typ av gemensam bild av verkligheten.

Vad gäller etableringsreformen, om du upplevde att jag sa att det var en bra reform: Det var inte det jag menade. Jag sa bara att det var den reform som skedde senast. Den var bra såtillvida att man hade jobbfokus. Men det missades också en massa bitar, och de syns extra tydligt nu när det kommer många människor. Det är alltså utan tvekan saker som behöver rättas till i den.

Jag uppfattade inte riktigt. Skulle jag tycka att människor ska flytta till Södertälje? Eller vart skulle jag ha sagt att de skulle flytta? Jag missade nog din sista fråga. Jag ber verkligen om ursäkt för det. Vi kanske kan ta det efteråt.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den alliansgemensamma reservationen. Det är nr 4.

Sverige är ett öppet och demokratiskt land. Vi tar emot många flyktingar och invandrare som söker sig hit. Särskilt de här åren, när flyktingströmmarna är mycket stora - de är faktiskt enorma i världen - är det många människor som söker asyl också i Sverige. Samtidigt reser många hit av andra skäl, för att arbeta eller på grund av att de har anknytning till personer som lever här.

En förutsättning för att liberal migrationspolitik ska fungera är att integrationen fungerar i Sverige. Det finns väldigt stora utmaningar för vårt land. Vi behöver skapa fler jobb. Vi behöver stärka de svenska språkkunskaperna. Vi behöver bygga mer bostäder, bryta boendesegregationen och tydliggöra demokratiska värderingar, sekularism och jämställdhet. Vi behöver ta krafttag mot diskriminering, och vi behöver upprätta rättsstatens principer i hela landet. Det är stora utmaningar som vi står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

När man talar om arbetsmarknad och utbildning i Sverige finns det en tendens att fokusera mycket på människor som har hög utbildning när de kommer hit. Där finns det utmaningar. Vi behöver till exempel bättre validering för att kunna omsätta utländska examina till svenska så att människor snabbt kommer i arbete. Men regeringen verkar bara fokusera på dem som har hög utbildning när de kommer hit. Ibland låter det som att det bara är läkare och ingenjörer som kommer till Sverige. Men det är inte sanningen.

Sanningen är att endast en mindre del av de nyanlända är högutbildade. Många har inte utbildning som motsvarar svensk gymnasiekompetens. Den stora utmaningen för Sverige är att nyanlända med låg utbildning och svaga nätverk ska kunna komma in på arbetsmarknaden.

Det finns också många svenska ungdomar som har hoppat av gymnasiet och redan varit arbetslösa i flera år när de fyller 20. Då är det ett problem att regeringen och Vänsterpartiet vill höja de redan höga trösklarna in på arbetsmarknaden, genom höjda skatter, särskilt för att anställa ungdomar. Genom försämrade avdragsmöjligheter blir det ännu svårare för dem som står längre bort från arbetsmarknaden att kunna få ett jobb.

Vi behöver sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Vi behöver sänkt restaurangmoms, och vi behöver fortsätta med RUT- och ROT-reformen som har betydelse för utrikes födda. Särskilt utrikes födda kvinnor har tack vare RUT-avdraget fått jobb med en riktig lön. Men med närmast kirurgisk precision ger sig de rödgröna på just de reformer som har fungerat och som har gett jobb, framför allt till utrikes födda.

Fram till nu har sysselsättningen i Sverige bland utrikes födda ökat, tack vare Alliansens politik. I början av 2015 hade drygt 200 000 fler utrikes födda ett jobb i Sverige än 2006.

Vi riskerar en ännu mer polariserad arbetsmarknad. En stor och växande grupp utrikes födda utan gymnasieutbildning kommer att leva i permanent utanförskap om den här politiken fortsätter.

Vad vi behöver göra är i stället att sänka, inte höja, trösklarna till jobb. Rörligheten på arbetsmarknaden måste öka. Den arbetsmarknad som vi har i dag gynnar i huvudsak dem som är etablerade på arbetsmarknaden. Den slår mot grupper som står utanför. Det är dags för en modernisering av de arbetsrättsliga reglerna, till exempel turordningsreglerna.

En av de rapporter från Riksrevisionen som vi behandlar i detta betänkande rör också boendesituationen för asylsökande och nyanlända. I dag är ca 10 000 personer kvar i Migrationsverkets mottagningssystem, trots att de har fått uppehållstillstånd. Det är personer som inte har fått bostad i någon kommun och därför inte kan påbörja sin etablering.

Enligt prognoser som nämns i Riksrevisionens granskning kommer antalet personer som är kvar i mottagningssystemet, trots att de har fått uppehållstillstånd, att uppgå till nästan 25 000 nästa höst. Det motsvarar hela Härnösand, två Lycksele om man så vill eller fem Jokkmokk. Så många är de personer som har fått uppehållstillstånd i Sverige, som ska påbörja sin etablering, som ska få en placering i en svensk kommun för att kunna bli integrerade i Sverige men som finns kvar i Migrationsverkets mottagningssystem på grund av att de inte får en bostad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Många kommuner uppfyller inte de överenskommelser som de har slutit med länsstyrelserna om mottagandet. Den stelbenta bostadsmarknaden och alltför svaga konkurrensen gör också att det byggs för lite bostäder. Därtill finns personer kvar i anläggningsboenden, trots att de har fått uppehållstillstånd och har tackat nej till en anvisad bostad. De är kvar i mottagningssystemet.

Konsekvensen blir att etableringen i det svenska samhället försämras, och korruption uppstår i form av så kallade ankaradresser. Det leder också till trångboddhet hos släktingar. Den förstärks och förlängs ytterligare.

Den här problematiken är förstås en följd av ett kraftigt ökat mottagande av asylsökande i Sverige till följd av kriget i Syrien, diktaturen i Eritrea och sönderfallet i Afghanistan, vilket nämndes av Centerpartiets företrädare och även diskuterades i replikskiftet. Det kommer fler människor till Sverige i dag.

De system som vi har i Sverige för mottagande och etablering är inte anpassade för att hantera det stora tryck som vi nu ser. Vi kommer att ha stor flyktinginvandring också de kommande åren. Om bostadsproblematiken inte kan lösas kommer Migrationsverkets mottagningssystem att närma sig en härdsmälta. Det kommer att kollapsa till slut.

En följd av bristen på bostäder är att beroendet av tillfälliga anläggningsboenden, så kallade Bert Karlsson-boenden, har ökat. Dessa ABT-boenden håller i vissa fall erbarmligt dålig kvalitet. De är mycket dyra för Migrationsverket och statskassan. Och de har svag lokal förankring. Kommunerna upplever att de står handfallna och saknar beredskap och möjligheter att förbereda ett fungerande mottagande. Detta bidrar till negativa opinioner mot flyktingmottagande.

Tillfälliga anläggningsboenden fyller en funktion. De skulle kunna utgöra låt säga 10 procent av platserna i mottagningssystemet för att skapa den flexibilitet som behövs. Om det kommer fler skalar man upp snabbt, och man kan fasa ut snabbt och så vidare. Det är inte alls orimligt. Privata aktörer ska också kunna finnas i den verksamheten. Men i dag utgör de över 30 procent av anläggningsboendeplatserna.

Den rimligaste lösningen är att Migrationsverket, i samarbete med ett antal lämpliga kommuner, kan bygga upp ett bestånd av anläggningsboendeplatser, någonstans mellan 5 000 och 10 000 platser. Det blir mer genomströmning på ett halvår för att få uppehållstillstånd, 10 000-20 000 platser per år. Det skulle bidra till ett långsiktigt, mer hållbart mottagningssystem, där kommunerna och lokalsamhällena inte känner sig överkörda, där beroendet av de tillfälliga anläggningsboendena minskar, likaså kostnaderna för Migrationsverket. Då ökar också konkurrensen om de tillfälliga anläggningsboendeplatserna, vilket rimligen innebär att oseriösa anordnare eller de som har erbarmligt låg kvalitet inte behöver anlitas av Migrationsverket.

Problemet med boende i mottagningssystemet är att regeringen gör väldigt lite. Det enda konkreta förslag som vi har sett från regeringen, som dessutom tycks sakna majoritet i riksdagen, är att man ska tvinga kommunerna att ta emot. Det är en mindre klok idé. Det skulle sannolikt få motsatt effekt och förstärka den negativa opinionen mot flyktingmottagande ytterligare, av det enkla skälet att politiken kommer att uppfattas som ännu mer dikterad från Stockholm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det vore bättre om både regering och riksdag tittade noggrannare på förslagen från Lars Stjernkvist och Gunnar Hedberg, de nationella flyktingsamordnarna, om det som kallas kommunal beredskap. Det är ett sätt att öka mottagandet i kommunerna och att få kommunerna att uppfylla de överenskommelser som de har ingått med länsstyrelserna. Men man ska inte införa kommunalt tvång.

Herr talman! Jag kan notera att Sverigedemokraterna inte har så många förslag. Man verkar inte komma igång i diskussionerna om integrationsförslag och nya idéer. Det blev mer en personlig betraktelse över integrationens vara eller icke vara som i och för sig kan vara intressant att lyssna till, men det var inte särskilt mycket konkret som Sverigedemokraternas Paula Bieler kom med här i dag.

Johanna Jönsson från Centerpartiet tyckte inte att det har funnits så många förslag. Jag satt i arbetsmarknadsutskottet 2006-2010, och vi kom med många bra förslag. Det var nästan så att folk fick hicka av alla våra förslag. Det kom väldigt många propositioner. Det gällde etableringsreformen och etableringsersättning för kvinnor. Det skulle vara en individuell ersättning för att öka jämställdheten. Både kvinnor och män skulle komma i arbete. Andra förslag var sfi-bonus och etableringslotsar. Etableringslotsarna funkade så där. Jag tycker inte att man ska döma ut idén, men själva formen var inte optimal. Där står vi bakom att detta med etableringslotsarna behöver reformeras eller förändras.

En annan överenskommelse på integrationsområdet var också stöd till civilsamhället. Vi hade också flera bra förslag i Alliansens valmanifest. Det är lite synd att vi tyvärr inte får genomföra dem.

När det gäller betänkandet vill jag inleda med att yrka bifall till reservationerna 4 och 6. Den ena är en alliansreservation och den andra är en kristdemokratisk reservation.

Betänkandet omfattar ett väldigt stort område. Det handlar om fyra rapporter från Riksrevisionen och om regeringens skrivelser om integrationsarbetet. Dessutom finns det ett antal motionsyrkanden.

Alliansen tog, som sagt, många initiativ under sin regeringsperiod för att förbättra och hitta nya vägar för att snabba på integreringen av nyanlända. På det hela taget tycker jag att vi gjorde väldigt mycket rätt. Sysselsättningen har ökat, framför allt bland invandrare. Sysselsättningsgraden bland invandrargrupperna har ökat från 43 till 48 procent mellan 2005 och 2013. Trots detta är arbetslösheten förstås alldeles för hög fortfarande bland våra invandrare. Men jag tror att vi är och hade varit på rätt väg om vi hade fått fortsätta med Alliansens politik.

Jag är orolig för den arbetsmarknadspolitik som den nya regeringen driver. Att dra ned på RUT- och ROT-tjänster innebär att regeringen binder ris åt sin egen rygg. Att ta bort de arbetstillfällen som är lite enklare att utföra utan att man har fullständiga kunskaper i svenska språket krävs för att de nyanlända ska få en brygga in i det ordinarie arbetslivet.

Jag tror också att parterna kan göra väldigt mycket mer än i dag för att få fram fler yrkesintroduktionsplatser med mera.

De senaste åren har, som tidigare har nämnts, flyktingströmmarna ökat dramatiskt och vårt system för mottagande har utsatts för stort tryck, vilket kräver mycket av myndigheter, kommuner och civilsamhället. Det finns mycket som vi behöver utveckla, och det är bra om vi kan göra det i så stor samstämmighet som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Sverige står inför en stor demografisk utmaning, och vi har inte råd att låta människor hamna utanför arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen har nyligen gått ut med ett pressmeddelande om att det behövs en invandring på ungefär 100 000 personer varje år, om man ska kunna hålla uppe vårt välfärdssystem. Därför, herr talman, bör vi välkomna människor till vårt land, men fokus måste vara jobben.

Kristdemokraterna vill fortsättningsvis att vi ska ha en generös flyktingpolitik. Vi ska ge människor en chans att få sin sak prövad under rättssäkra former. Vi tror också att de som kommer hit vill och kan bidra till det svenska samhället, och det bästa vi kan göra är att ge dem den möjligheten i integrationsarbetet som måste fungera.

Riksrevisionen visar i sin rapport om mottagandet av och bosättning för nyanlända invandrare att det finns ett betydande utrymme för att effektivisera nuvarande mottagnings- och bosättningssystem. Man anser att det måste gå fortare med kommunplaceringarna, och det är naturligtvis viktigt. Trots detta är det ungefär 85 procent av de nyanlända som väljer eget boende. Men det egna boendet fungerar inte alltid så optimalt, precis som flera har varit inne på tidigare. Man trängs i små lägenheter, och vi måste göra mer för att bygga mer och snabbare, men vi måste också hitta andra idéer som exempelvis modulbostäder eller annat för att skapa fler bostäder.

Jag tycker att det är viktigt att Migrationsverket får en möjlighet att starta egna verksamheter och inte bara upphandla asylanläggningar.

Likaså behöver vi satsa ytterligare på sfi, svenska för invandrare, och individanpassa den för att se till att den fungerar bättre än vad den gör i dag. Där har Alliansen haft en rad olika förslag. Det verkar som att regeringen har antagit några av dem, vilket ju är välkommet.

Ett område som särskilt nämns i Riksrevisionens rapport är bristen på alternativa boendeformer för ensamkommande barn ute i kommunerna. Det handlar om boenden som är anpassade efter ungdomarnas olika förutsättningar och behov av stöd. Det, herr talman, är oerhört viktigt att barn får ett gott omhändertagande. Här finns mycket mer att göra för att möta dessa barn på ett värdigt och humant sätt.

Alliansregeringen genomförde 2010 den så kallade etableringsreformen som innebar att staten har tagit över det samordnade ansvaret för såväl introduktion av flyktingar som deras försörjning under introduktionstiden. Syftet är att påskynda etableringen på arbetsmarknaden men också i samhällslivet. Arbetsförmedlingen fick då ett samordningsansvar, och tanken var just att ha fokus på jobben som vägen in i samhället. Varje individ skulle få en individuell plan.

Riksrevisionens granskning visar att etableringsreformen har inneburit att fler nyanlända invandrare tidigare tar del av arbetsmarknadsinriktade insatser i ett långt tidigare skede än förut. Enligt regeringen ligger också etableringsuppdraget fast, men man vill ändra på delar i det, och vi är öppna för att diskutera förbättringar på det området.

Riksrevisionen har granskat de så kallade etableringslotsarna som också infördes genom denna reform. Tanken var att varje individ skulle få en lots in i arbetslivet. Det visade sig att mycket av tiden har gått till sociala insatser. Kanske är det i och för sig inte så konstigt att många som kommer hit behöver sociala insatser för att komma in i samhället. Riksrevisionen säger att man behöver komplettera dessa tjänster med de sociala stödbehoven. Det tycker jag att vi bör ta till oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Nu ska regeringen se över rätten till etableringslotsar och göra det till en behovsprövad insats. Vi stöder detta och hoppas att vi inte helt ska kasta ut barnet med badvattnet. Det kommer säkert att behövas olika typer av funktioner som kan hjälpa människor in i arbetslivet och att ha ett individuellt möte med någon som kan svara på frågor.

Riksrevisionen visar också att med etableringsfasens första tre månader var det en tredjedel som kom in i sysselsättning eller studier. Det tycker jag ändå är ett relativt bra resultat.

Man kan också notera att Riksrevisionen konstaterar att Arbetsförmedlingen under budgetåret 2013 endast förbrukade 52 procent av sitt anslag på närmare 2 miljarder för etableringslotsar. Man använde alltså bara ungefär halva anslaget.

Vidare säger regeringen i sin skrivelse att man vill hitta vägar för arbetsplatsförlagd praktik. Vi i Alliansen införde instegsjobben vilka hade samma syfte. Så mycket har redan gjorts av Alliansen, men mer behöver göras och vi ställer oss positiva till ökade insatser också på det området.

Från Kristdemokraterna har vi lagt fram ett förslag om ytterligare incitament för att komma i arbete - detta utifrån jobbskatteavdragets idé. Jobbskatteavdraget har ju fått bra resultat i utvärderingar avseende att öka jobbincitamenten.

Vi tycker att en nyanländ ska få tjäna 100 000 kr per år och maximalt 500 000 under fem år utan att betala inkomstskatt. Det skulle också ge ökade incitament till arbete.

Herr talman! När det gäller frågan om samhällsorientering och den revisionen införde vi en viktig åtgärd i etableringsfasen för att underlätta för personer att integreras in i det svenska samhället. Den ska ge en grundläggande förståelse för det svenska samhället och en grund för fortsatt kunskapsinhämtande.

Att göra den obligatorisk, som Sverigedemokraterna föreslår, ställer vi oss tveksamma till eftersom det kan vara svårt att tvinga alla att genomgå den. Det kan vara personer som kommer hit på andra premisser, vilket gör det onödigt, och en del kan ha svårt att ta sig till de olika utbildningarna. Däremot kan vi ge olika stöd för att kunna gå utbildningen, och det ska vi göra.

Den revision som Riksrevisionen gjort vad gäller nyanlända invandrares kompetens betonar att vi måste bli snabbare på etablering. Bland annat gäller det valideringen av utbildning och yrkeskunskaper. Socialstyrelsen klarar inte ens av att validera utbildningar för EU-medborgare inom den tid som anges i det EU-direktiv som finns. Den säger att om man kommer från ett EU-land ska man få en validering av kunskaperna inom tre månader, men inte ens det klarar man.

Jag välkomnar att regeringen gett Socialstyrelsen 8,6 miljoner för att snabba på valideringen av utländsk utbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet. Vi vet att landsting och regioner ropar efter sjukvårdspersonal, och vi behöver matcha de behoven med till exempel nyanlända läkare och sjuksköterskor.

Jag har en motion som behandlas i betänkandet och som handlar om stöd till invandrare som vill starta eget. Inom IFS Rådgivning, som ligger under Almi, pågår ett viktigt arbete till stöd för invandrare som vill starta företag i Sverige. För inte så länge sedan kom oroande mejl som talade om att regeringen tänkte lägga ned IFS Rådgivning, men nu uppfattar jag det som att det ska få finnas kvar. Det är oerhört viktigt att alla kompetenser tas till vara hos de personer som kommer hit. Det finns säkert många som vill vara entreprenörer, och det ska vi uppmuntra. Sverige behöver fler företagare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

När det gäller Alliansens motionsyrkande om invandrarinstegsjobben är det viktigt att det finns möjlighet att läsa på komvux parallellt med att man har instegsjobb. Vi menar att det måste bli lättare att kombinera jobb och utbildning för att uppnå en framgångsrik integration.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag betona vikten av civilsamhället som en deltagare i integrationsarbetet. Jag har mött partiarbetare och representanter för civilsamhällesorganisationer som vittnar om fantastiska insatser. Det är kyrkor, Röda Korset och andra som gör viktiga stödinsatser för nyanlända, till exempel håller språkkaféer där man kan träna språket. Men det är också viktigt att möta varandra för att bygga gemenskap, motverka utanförskap och minska fördomar.

Alliansen slöt, som jag tidigare nämnde, år 2010 en överenskommelse med idéburna organisationer inom integrationsområdet och Sveriges Kommuner och Landsting. Vi hoppas att den kan få fortsätta att verka.

Nu säger man att det måste bli enklare att genom LOU och LOV kunna upphandla tjänster via civilsamhället. Jag hoppas att regeringspartierna ser över överenskommelsen och inte kastar ut barnet med badvattnet genom att säga att civilsamhället inte kan fortsätta att bidra. Jag hoppas att regeringen verkligen tittar på vad mer vi kan göra för att använda civilsamhället i integrationsarbetet. De gör ett oerhört viktigt arbete.

Herr talman! Med det ber jag om ursäkt för att jag överskridit min anmälda talartid.

Herr talman! Jag vill börja där Désirée Pethrus slutade och säga att civilsamhället absolut har en viktig roll. Jag kan instämma i att inte heller vi har en fullbordad politik på det här området. Vad gäller just civilsamhället och dess roll, hur man kan utveckla det, är någonting som jag definitivt ser fram emot att titta mer på. Det viktiga för oss är att ha fokus på att det ska vara inkluderande och öppna för åtgärder som samtliga medborgare kan ta del av, att ha fokus på mötesplatser och välkomna in i det svenska samhället.

I början av sitt anförande sa Désirée Pethrus att det inte kom så mycket konkret från Sverigedemokraterna, utan det var mer en reflektion över den syn som jag eller vi har på integrationspolitik kontra annat. Ja, det är väl ganska självklart. Den ingång vi har till vilket samhälle vi vill bygga påverkar vilken politik, vilka förslag, vi lägger fram. Jag vill ha ett Sverige där man som invånare i det här landet, som medborgare i det här landet, kan känna att det här är mitt hemland, här har jag familj, här har jag vänner, här har jag bekanta. Här bor jag, här vill jag leva, här vill jag dö, inte känna att hit har jag flyttat för att det var den enda plats på jorden där jag kunde vara eller där jag kunde få ett jobb.

Jag tror att livet går ut på mer än att ha ett arbete. Därför vänder jag mig emot den inställning som funnits, att bara man får ett jobb så löser det sig. Som jag avslutade ett tidigare replikskifte med har det inte heller funnits särskilt mycket forskning som stött antagandet att bara man får ett jobb så löser det sig. Ofta är det just den sociala och den kulturella integrationen som kommer före, som är vägen in i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Därför satsar vi på samhällsorienteringen. Därför bygger vi ut den. Därför satsar vi på språkkrav. Därför vill vi göra utbildningsnivåerna obligatoriska, så att man när man ger sig ut i det svenska samhället för att bli en del av det har samma grundplatta som de som växer upp i Sverige.

Vad vill Kristdemokraterna göra för att ersätta den kunskap som är förlorad?

Herr talman! Tack för frågorna från Paula Bieler! Jag blir lite bekymrad, för det finns inga konkreta förslag som Sverigedemokraterna för fram på integrationsområdet. Om det är folk som sitter och lyssnar på debatten tänker jag att de kanske trots allt skulle vilja veta lite grann om vad Sverigedemokraterna har för huvudförslag, vad som är huvudinriktningen.

Det är egentligen inte särskilt mycket annorlunda än det som vi i Alliansen och regeringspartierna gör och står för. Det är inte så att Sverigedemokraterna har en agenda som verkar kunna lösa situationen på integrationsområdet.

Jag blir lite bekymrad när Paula Bieler säger att det här inte är den enda plats man kan vara på. Nej, men många som kommer hit har flytt i ren desperation. Skulle Paula Bieler vilja stå och säga till dem när de kommer hit och har flytt för sitt liv: Är det här verkligen det enda stället du kan fly till? För mig känns det som en mycket märklig hållning. Eller kan hon säga det till en person som kanske inte får ett arbete i sitt hemland och bestämmer sig för att försöka komma till Sverige och få ett arbete? Han eller hon kanske vill försöka försörja sig och skicka pengar till hemlandet, till familjen, och söker sig därför som arbetskraftsinvandrare till Sverige.

Vad är det för fel på det? Vi behöver arbetskraft. Vi behöver människor. Jag tror på mångfalden. Vi är ett land som med innovationer och idéer, med alla de människor som kommer hit, som flyr, kan skapa en spännande framtid för Sverige. Låt oss göra det till en vinn-vinnsituation i stället, vilket jag också tidigare sagt till Paula Bieler, i stället för att fråga: Varför ska ni komma hit?

Herr talman! Tack för svar och motfrågor! Jag vill att vi ska se på världen globalt. Det är inget fel på att människor söker sig till ett annat land om det är där de vill leva. Men jag ser ett problem om människor söker sig från sitt hemland, där de har sina rötter, inte för att de vill upptäcka någon ny kultur, någon ny plats i världen, utan för att de inte har något annat val. Det är därför vi förespråkar att i första hand jobba internationellt för att möta de utmaningar som finns och rädda livet på dem som måste fly, för att se till att vi kan få en bättre marknad världen över.

Vi har ställt oss bakom och stött exempelvis blåkortsdirektivet om en arbetskraftsinvandring som är reglerad, som är väl utbyggd. Det är här det finns en stor skillnad. Jag kan drömma om och rent principiellt säga att absolut, det är jättemärkligt att vi ska sätta upp regler som säger att helt plötsligt får en person inte ta ett steg framåt, att det finns en gräns som man inte får gå över. Men vi måste förhålla oss till verkligheten. Vi måste förhålla oss till de globala välfärdsklyftor som finns, till de otroliga push-and-pull-effekter som driver människor att flytta till ett annat land fast de egentligen inte vill.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Vi måste också erkänna att det inte löser några problem. För varje person som något av de länder i västvärlden som har ett utvecklat och välmående välfärdssamhälle tar emot finns det hundratusentals som inte får någon framtid för att deras länder, de platser där de befinner sig, är kvar i ett kaos.

Om kriget pågick i vårt grannland vore det självklart att vi, om vi var den närmaste platsen, öppnade och satte upp stora läger för att kunna ta emot så många som möjligt och till vilka villkor som helst för att rädda liv. Men vi är inte grannländerna. Vi räddar inte liv som kommer hit, utan vi upprätthåller ett system där de som är i akut nöd inte får hjälp och de som söker sig hit gör det på olagliga och farliga vägar.

Herr talman! Det är självklart att vi vill bekämpa roten till det onda, bekämpa IS, om vi tänker på det som händer i Syrien. Allt det är vi överens om globalt att vi ska bekämpa. Vi ska bekämpa diktaturer, icke-demokratier, det som gör att människor blir stadda på flykt när de hellre skulle vara i sitt hemland.

Men ska man bara få åka till sina grannländer? Eftersom Sverigedemokraterna besökt Jordanien kanske ni vet vilket oerhört tryck det är där. 800 000 personer, eller kanske närmare 1 miljon nu, skulle jag tro, är på flykt inne i Jordanien. I Libanon är var fjärde invånare flykting från Syrien, om inte mer. De gör väl sitt pensum, Paula Bieler? De gör väl redan vad de kan? Egentligen gör de mer än vad de förmår.

Vi är 500 miljoner invånare i EU, och det är 50 miljoner på flykt. Skulle inte vi i EU med våra rikedomar kunna göra någonting för alla dem som är på flykt? Det är väl självklart! Måste vi hänvisa dem till att bara få fly till sina grannar?

Jag säger inte att man inte ska hjälpa människor på plats. Man ska göra allt man kan för att försöka ge människor stöd där de känner att de vill vara. Men man kan inte hänvisa till att de måste stanna i de här länderna om de vill ha en framtid för sina barn.

Jag tror att vi framöver kommer att få se en helt annan situation. Människor kommer att röra sig på ett helt annat sätt än vad vi gör i dag. Det fanns tidigare en utredning om cirkulär migration. Där pratade man just om att människor kommer att flytta för att söka arbete på olika ställen.

Herr talman! Vi socialdemokrater har en stark tro. Vi är övertygade om att vi gemensamt i Sverige kan forma en politik där vi tar vara på människors erfarenheter och kunskaper.

Herr talman! Det är inte den utmaning som ligger i att forma en fungerande politik som bekymrar mig mest. Det är fientligheten och motsättningarna som växer fram i vårt samhälle som gör mig mest bekymrad. Jag ser hur människor sorteras, hur människor värderas och hur ojämställdheten ökar. Jag hör hur barn ges helt olika förutsättningar. Jag läser rubriker om hur hatet leder till brutala övergrepp. Jag möter människor som blir bortsorterade redan när de presenterar sig med namn. Jag ser hur arbetsmarknaden tudelas och människor tvingas konkurrera om de otrygga jobben, jobben med lägre lön, jobben med sämre arbetsmiljö och till och med jobben som dödar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Den svenska arbetsmarknaden har byggt och ska fortsätta att bygga på ordning och reda. Kollektivavtal är den ordning som vi är stolta över och står upp för här i Sverige. Dessa ska självfallet omfatta alla.

Det är kunskap och kompetens som är vägen till jobb. Vi kommer aldrig någonsin att acceptera en arbetsmarknad som bygger på att människor ska tvingas bjuda under varandra. Ingen ska tvingas konkurrera genom att erbjuda sig att göra jobbet för en lägre lön, tvingas acceptera otrygghet eller rent av tvingas jobba i en livsfarlig arbetsmiljö.

Herr talman! Det krävs en annan ordning och en annan reda på svensk arbetsmarknad än den som vi ser växa fram i dag och som faktiskt lyckats slå rot på sina håll.

Herr talman! Att alla människor har lika värde är lika självklart som att vi lever under samma sol, andas samma luft och delar samma stund här på jorden. Det borde vara en självklarhet att vi i vårt parlament skulle kunna vara överens om att människor är människor och har samma rätt och samma värde.

Herr talman! Riksrevisionens kritik är svidande när det gäller nyanländas situation i Sverige. Riksrevisionens övergripande bedömning är att det finns ett betydande utrymme att effektivisera nuvarande mottagnings- och bosättningssystem. Självklart finns det goda exempel runt om i landet, och av dem ska vi lära. Men det finns också riktigt usla exempel. Att utmaningarna är stora och många är verkligen ingen överdrift. Det är något som vi alla, oavsett politisk tillhörighet, måste ta på stort allvar.

Men, herr talman, det finns också stora möjligheter, och möjligheterna är som jag ser det betydligt större än svårigheterna. Vår tradition i Sverige är att ta sig an problem, vända utvecklingen och skapa bättre förutsättningar. Det är det jobbet som ligger framför oss nu.

När det handlar om mottagandet är det inte bara en oändligt lång väntan på besked för dem som kommer till Sverige och söker asyl. Det är inte bara en tid av oro över vad som kommer att hända. Det är också en lång tid av passivitet. Det är viktigt att ta till vara hela etableringstiden, och det är viktigt att ta vara på människors alla kunskaper och alla erfarenheter de bär med sig.

Vi måste låta människors lust och engagemang växa och utvecklas. Det krävs en annan ordning än i dag, för det är nödvändigt att använda tiden effektivt för dem som väntar på uppehållstillstånd. Det måste finnas förutsättningar för lärande från första dagen i vårt land. Därför är det viktigt att man direkt vid ankomsten skannar vilka kunskaper och vilka erfarenheter människor bär med sig och tar vara på vars och ens förmågor.

Både studieförbund och ideella föreningar gör ett stort jobb och en ovärderlig insats, men man måste göra det arbetet mer strategiskt och mer systematiskt. Det är en verksamhet som spelar roll i praktiken och ger utvecklingen en knuff i rätt riktning. Därför satsar regeringen 30 miljoner på studieförbunden, så att de under människors väntan på besked kan utveckla jobbet med introduktionen i det svenska samhället.

Boendeplaneringen måste verkligen också förbättras. Migrationsverket ska ha möjlighet att anordna fler boenden i egen regi. Det handlar om att säkerställa både tillgång och kvalitet. Mottagandet är väldigt ojämnt fördelat i Sverige, och väntetiderna för bostäder är mycket långa. En jämnare fördelning av mottagandet mellan kommunerna skulle underlätta både bosättningen och kommunernas planering, inte minst när det gäller skola och relevanta arbetsmarknadsinsatser. Ett solidariskt mottagande är rimligt och ökar förutsättningarna för en betydligt bättre kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Sverige har en hög arbetslöshet. Samtidigt har vi en rad bristyrken där det saknas personer med rätt kompetens. Det är ett allvarligt och väldigt akut problem. Fackförbundet Kommunal hemma i Skåne vittnar om bristen på undersköterskor. På flera håll i landet är det svårt att få ihop semesterscheman för kommunerna. Jag pratade särskilt med Kommunals ordförande i min grannkommun Bromölla. De har lyckats få ihop ett schema, men det är så precist och så sårbart att om en enda vikarie eller ordinarie anställd blir sjuk har man problem med att säkra välfärden.

Herr talman! Samtidigt finns det inom etableringen kvinnor och män med både erfarenhet och kompetens. Det finns människor som drömmer om att bli framtidens välfärdsarbetare. Och vi behöver varenda välfärdsarbetare vi kan hitta både i Bromölla och i resten av Sverige. Det gäller att ta vara på den kompetens och de erfarenheter som människor bär med sig, och det gäller att rusta med rätt kunskap. Möjligheterna är vida större än problemen.

Bromölla är bara en kommun bland många andra. Vi stänger på flera ställen i sommar vårdavdelningar och till och med akutmottagningar för att det inte finns personal att rekrytera. Runt om i landet saknar vi hur många lärare som helst. Vi saknar ingenjörer och tekniker. Vi saknar svetsare och plåtslagare. Vi saknar inte bara undersköterskor utan också sjuksköterskor och läkare. Vi saknar kockar, bagare och fordonsmekaniker.

Samtidigt finns det i etableringen i dag 1 000 ingenjörer och tekniker. Det finns 600-700 svetsare och plåtslagare. Det finns 2 250 läkare och lärare. Det finns kockar, bagare och mekaniker. Vårt uppdrag, herr talman, är att se till att alla de snabbt och lätt kommer ut på arbetsmarknaden. Därför ska vi rusta dem med svenska språket. Därför ska vi validera deras kunskaper och erfarenheter, så att de blir gångbara på den svenska arbetsmarknaden. Därför ska vi se till att komplettera eventuella kompetensbrister med en bra och utbyggd vuxenutbildning.

Det finns människor i vårt land som har lust, kunskap och längtan. Tillsammans ska vi bygga vår framtid och vår välfärd. Det är hög tid att se till att vi går från ord till handling - eller som man skulle säga utanför dessa väggar: Mindre snack och mer verkstad!

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Det var en annan ordning som skulle presenteras av Socialdemokraterna. Men det visade sig tyvärr vara mer snack än verkstad. Den enda siffra som nämndes här var de 30 miljoner som skulle ges till studieförbunden. Det är förvisso väldigt fint. Men per asylsökande blir det ungefär 50 kronor i månaden. Det kanske inte är den mest effektiva ordningen att tänka sig det.

När Socialdemokraterna talar om kollektivavtal och så vidare får man nästan intrycket av att de vill lagstifta om kollektivavtal och att det skulle vara lösningen på våra integrationsproblem. Vi vet snarare att många kollektivavtals utformning leder till integrationssvårigheter. Industriavtalet till exempel har krav på att man har en gymnasieexamen för att få kunna ta jobb. Det är inte så himla integrationsfrämjande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Man talar om de högutbildade, tekniker och alla de jobb där man saknar människor. Men man glömmer att över 50 procent av de inskrivna i etableringsåtgärderna saknar en gymnasieutbildning, och en stor andel av dem saknar också en grundskoleutbildning. Vad är Socialdemokraternas svar för dem? Hur ska Socialdemokraterna se till att de utbildar sig?

Hur ska Socialdemokraterna se till att de går färdigt grundskolan, går färdigt gymnasiet och därtill tar en undersköterskeutbildning? Hur kommer Socialdemokraterna att se till att det blir verklighet? Än så länge har vi inte sett någonting. Det finns ingenting.

Herr talman! Det är lite intressant att Hanif Bali talar om att vi ännu inte har sett någonting. Jag tror att Hanif Bali är precis lika medveten som jag och alla andra i den här kammaren om att vi på onsdag kommer att rösta igenom den första socialdemokratiska och miljöpartistiska budgeten på åtta och ett halvt år.

Det vi har sett nu och det resultat vi ser när vi ser Riksrevisionens rapport är ett resultat av den moderatledda regeringens politik. Det är inte resultatet av den socialdemokratiskt ledda politiken. Den kommer vi att kunna utvärdera framöver. Dock är det alldeles för tidigt att göra det här i dag. Även om vi i Socialdemokraterna har en stark tro på studieförbunden är det inte så att vi tror att 30 miljoner till studieförbunden skulle lösa problemen med integrationen i vårt samhälle. Riktigt så naiva är vi inte, Hanif Bali.

Vi tror att det handlar om det svenska språket och en etablering på arbetsmarknaden. Det som skiljer dig och mig är att vi ser helt olika på hur arbetsmarknaden ska vara ordnad. Jag tror verkligen att det kan ordnas genom ordning och reda för alla. Det gäller även dem som kommer från ett annat land, även våra ungdomar och alla som står utanför arbetsmarknaden. Vi ska inte konkurrera med låga löner. Vi ska konkurrera med kunskap.

Jag delar uppfattningen att vi ska utbilda dem som inte har någon utbildning. Du säger att jag talar om högutbildade, Hanif Bali. Jag talar också om undersköterskor, plåtslagare och golvläggare som fattas på svensk arbetsmarknad. Det är en relevant yrkesutbildning som de behöver. Vi ska utbilda människor för att de ska konkurrera på svensk arbetsmarknad med lika villkor som alla andra. De ska inte tillhöra ett B-lag på arbetsmarknaden som konkurrerar med låga löner och taskig arbetsmiljö.

Det är den traditionella svenska arbetsmarknadspolitiken som vi står upp för. Den omfattar alla på svensk arbetsmarknad oavsett var du är född.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan summera att Socialdemokraternas inställning till migration är: partiet som vill ha invandring men inte vill att Sverige ska vara ett invandringsland. Om vi ska vara ett invandringsland måste vi även ha system som släpper in människor och inte bara låter dem stå utanför farstun.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Detta område i all sin ära, men vi har alla andra områden. Vi talar om RUT, ROT, att se till att jobben blir fler och skatterna. Alla de sakerna är otillräckliga. Det jag i förväg kan säga är att den budget ni lägger fram är kontraproduktiv.

Även om vi bortser från budgetfrågorna: Var är lagstiftningen? Var är propositionerna? Var är utredningarna? Nu har ni ju äntligen regeringsmakten. Nu är makten och härligheten er. Varför gör ni ingenting med dem? Arbetsmarknadsutskottets bord är tomt. Ni gör ju inget med er regeringsmakt. Ni sitter där med armarna i kors.

Sedan trixar ni lite hit och dit med snabbspår för de allra mest högutbildade. Men vad händer med de 50 procent som inte har en högre utbildning och som inte ens har en gymnasieutbildning? Man måste vara gymnasieutbildad för att bli undersköterska. Vad händer med alla dem?

Här står ni svarslösa och tomhänta. Det jag är rädd för är att ni kommer att komma med den Mona Sahlinska lösningen, nämligen att börja tala om diskrimineringen och rasismen i samhället i stället för att fokusera på att det handlar om ekonomi, regler, lagar, bostäder och arbete och inte fluffiga drömmar och visioner.

Herr talman! Även om Hanif Bali höjer rösten och med stort engagemang berättar om vad vi borde ha gjort mildrar inte det vad ni gjorde under era åtta år vid makten. Det är inte så att ni har någon anledning att luta er tillbaka och vara nöjda över den arbetsmarknadspolitik som ni genomförde. Det är verkligen inte så att ni kan luta er tillbaka och säga: Vi fixade integrationen. Men nu går det an att höja rösten och säga: Det borde ni ha fixat med hjälp av en borgerlig budget under våren.

Vi kommer att ta oss an problemen. Men vi har inte Moderaternas lösning. Det är jag stolt över. Det är vad som gör att jag är socialdemokrat och inte tillhör något borgerligt parti. Vi socialdemokrater står upp för att det ska vara en ordning på arbetsmarknaden som omfattar alla. Hanif Bali säger att han ska summera och säger att vi inte vill att Sverige ska vara ett invandringsland. Det är helt sant om din uppfattning är att ett invandringsland är att man har ett B-lag på arbetsmarknaden där människor konkurrerar med låga löner.

Vi ska låta människor komma till vårt land, få en relevant utbildning, vara gångbara på svensk arbetsmarknad och konkurrera på exakt samma villkor som alla andra. Det är den svenska arbetsmarknadspolitiken enligt mitt partis sätt att se det.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Annelie Karlsson, för ditt anförande! Jag tror att vi i många delar säkert vill samma sak. Vi vill ha en bra integration. Vi vill att människor ska komma in i det svenska samhället. Vi vill att människor ska känna sig välkomna. Vi tror att vi kan göra mer för att använda de kompetenserna. Annelie Karlsson var inne på att det finns ett stort behov. Det finns arbetskraftsbrist. Det kommer framöver att behövas fler i arbete.

Jag skulle vilja veta lite mer om etableringslotsarna. Ena stunden har det sagts att man helt ska lägga ned etableringslotsarna. De ska avskaffas. I nästa stund står det att de ska reformeras. Jag skulle vilja få lite mer förtydligande. Vad är det egentligen som åtminstone Socialdemokraterna tänker sig ska hända på det området?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

När det gäller sfi:n är det inte klart hur man tänker sig reformering eller förändring av sfi. Jag vill gärna höra lite mer om etableringslotsarna och hur sfi:n ser ut utifrån Annelie Karlssons och regeringens synvinkel.

Herr talman! Jag gläder mig över Désirée Pethrus ingång. Vi kan säkert hitta många frågor där vi kan bli överens. Detta är ett gemensamt uppdrag, som jag pekade på i mitt inlägg. Det är ett ansvar som vi gemensamt måste ta i Sverige för att lösa problemen.

Frågorna om lotsarna är relevanta. Vi har inte varit jättetydliga. Det är verkligen så att det inte ska vara någon rättighet med en lots. Det är väl alla klara över. Det har inte fungerat. Där lutar vi oss väldigt tydligt mot Riksrevisionens kritik som var svidande. Jag har aldrig läst en riksrevisionsrapport som har haft en tydligare kritik mot ett system.

Däremot vill vi ge Arbetsförmedlingen uppdraget att upphandla de tjänster som krävs. Det finns de som är i större behov av en lots och de som är i mindre behov av det. För dem som har ett behov av det ska man kunna upphandla den tjänsten, om vi sedan ska kalla det lotsar eller någonting annat får jag låta vara osagt. Hjälpen åt den enskilda personen vid behov tycker jag är jätteviktigt. Det handlar om att man sorterar och ger människor förutsättningar utifrån de behov de har och inte gör det till något slags allmän rättighet som inte har fungerat. Det har bara kostat staten en väldig massa pengar.

När det gäller sfi tror vi socialdemokrater att vi måste bli mycket bättre på att sortera människor. Det är inte så vi brukar uttrycka oss. Men när människor hamnar i sfi:n tror vi att det är väldigt viktigt att man tar vara på de kunskaper och erfarenheter som människor har med sig. Har människor en sjukvårdsutbildning, är undersköterska, sjuksköterska eller läkare kanske de ska ha en gemensam sfi som också är kopplad till praktik som matchar den kunskap de hade med sig för att de ska få ett kortare steg in på arbetsmarknaden.

Om man däremot kommer till vårt land som analfabet ska man sättas i sfi utifrån de förutsättningarna. Man ska alltså sortera utifrån människors förutsättningar. Vi tror inte att det är lyckade sammansättningar i alla sfi-grupper i dag. För att få effektiv sfi måste man sortera människor lite mer utifrån vad de har för baskunskap.

Herr talman! Tack, Annelie Karlsson, för svaret! Det låter som om vi delvis kommer att ha lotsarna kvar fast kanske under annan beteckning.

Man kan notera att det bara var halva budgeten för etableringslotsarna som gick åt, så man kanske inte kan säga att det kostade fruktansvärt mycket. Vi avsatte 2 miljarder, och jag har uppfattat att det var omkring 50 procent av det anslaget som användes. Jag vet inte vad detta beror på, men det finns säkert mer att utveckla på det området.

Sedan skulle jag vilja fråga en annan sak, och det gäller valideringen. Det är ju en jättesak om det ska fungera för de akademiker som kommer nu. Man kan också ha en yrkesbakgrund med en yrkesskola som man har gått i och kanske har ett speciellt yrke. Vi har ju stora behov också i hantverksyrken. Jag skulle vilja få detta lite mer konkretiserat. I betänkanden blir det gärna väldigt översiktligt, och man ser inte alltid den konkreta tillämpningen. Hur tänker ni konkret att valideringen ska fungera snabbare? Nu är det akut att möta behov som finns på svensk arbetsmarknad. Det gäller sjukvårdspersonal och även andra kategorier. Och det är akut att människor faktiskt också får jobb snabbare, ju snabbare desto bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Jag ska förtydliga det jag sa om lotsarna om det uppfattades som att vi ska ha dem kvar. Det ska vara prövat. Den som behöver stöd och hjälp ska få det. Det kommer inte att vara någon rättighet för var och en.

Även om vi inte använde hela den avsatta budgeten till lotsverksamheten var varje krona som slösades bort statens pengar, och vi har ingen rätt att slösa bort dem. Det var just detta som Riksrevisionen pekade på som anledningen till att man skrotade systemet sådant det var.

Sedan måste vi naturligtvis erbjuda människor relevant hjälp för att komma ut i samhället.

Validering handlar i huvudsak om att vi gör den sorteringen mycket snabbare. I dag genomgår man först sin sfi innan man börjar med valideringen. Då kan det bli ett glapp på ganska lång tid eftersom valideringsprocessen är olika lång beroende på vilken erfarenhet man har med sig, om man har ett legitimationsyrke eller en yrkesutbildning.

Ju fortare vi kan komma i gång med att sortera ut vilka kunskaper och vilken kompetens man bär med sig när man kommer till vårt land, desto fortare kan vi starta valideringen och översätta de kunskaper man har så att de blir gångbara på den svenska arbetsmarknaden. Vi tror att vi kan vinna väldigt mycket tid på en snabbare och effektivare valideringsprocess.

Herr talman! Jag uppskattar att Annelie Karlsson i sitt anförande berör det som kanske är det mest relevanta i frågan om mottagningssystemet, nämligen boendefrågorna. Vi är helt överens om att Migrationsverket måste kunna bygga upp ett eget bestånd av bostäder och även driva anläggningsboenden i egen regi för att kunna minska beroendet av oseriösa aktörer som håller dålig kvalitet, är för dyra och dessutom är dåligt förankrade i det lokala samhället, eftersom alla prognoser tyder på att det kommer fler människor till Sverige också de kommande åren. Vi är överens där.

Men sedan finns det några andra delar i detta som det är väldigt viktigt att vi i det här huset diskuterar mer, att även regeringen diskuterar och att vi kan finna lösningar på. Det ena rör bosättningsansvaret, som i dag är delat. Migrationsverket ansvarar rimligen för boendefrågan när människor kommer och söker asyl. När de sedan får uppehållstillstånd ansvarar nog Arbetsförmedlingen.

Detta var en ändring som vi stod för i alliansregeringen. Den etableringsreformen är dock inte riktigt anpassad för det stora mottagande vi nu har. Därtill pekar Riksrevisionen på ett antal problem. Det ena problemet är effektivitetsbrister till följd av en konkurrens mellan Arbetsförmedlingen och Migrationsverket, som letar boenden i samma bestånd. Det andra är att en stor del av de nyanlända matchas mot hela Sveriges arbetsmarknad, det vill säga det specifika jobbperspektivet är förlorat, huvudsakligen till följd av bostadsbristen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Min fråga är: Kommer det konkreta förslag när det gäller bosättningsansvaret från regeringens sida?

Herr talman! Det stora problemet med bosättningsansvaret är också att vi inte har några bostäder. Att vi i dag saknar bostäder är naturligtvis roten till mycket av det onda. Fredrik Malm nämnde i sitt anförande att 9 000-10 000 bor kvar på Migrationsverkets boenden eller på asylboenden för att man inte kan hitta bostäder i kommunerna. De får ingen kommunplacering. Det är roten till det onda.

Vi måste börja bygga bostäder. Där har vi en misslyckad politik. Det har faktiskt inte byggts särskilt mycket hyresrätter under de åtta år som ni har regerat. Detta är något som Socialdemokraterna och Miljöpartiet tar på stort allvar, och det är den första grunden för att diskutera bosättning.

Sedan är det ingen hemlighet att vi ser att vi måste lösa problemet. Naturligtvis ser vi problemet. Vi har inte lösningen på alla problemen, men det som är akut är att vi bygger nya bostäder. Det gäller inte bara dem som är nyanlända. Det gäller också bostäder så att våra unga kan flytta hemifrån och vi kan få en rörlighet på bostadsmarknaden.

Boendefrågan är mer komplex än bara vem som har ansvar. Det saknas bostäder av stora mått, och det är på sina håll ett jätteproblem. Det är uselt boende för många familjer i dag.

Herr talman! Det är alldeles riktigt att det byggs för lite i Sverige. Nu var det inte detta min fråga handlade om utan om huruvida bosättningsansvaret ska vara delat mellan Arbetsförmedlingen och Migrationsverket eller om exempelvis Migrationsverket ska få bosättningsansvar även för de nyanlända som har fått uppehållstillstånd. Men jag har respekt för att man inte har kommit i mål med hur man ser på detta. Det är dock väldigt viktigt att Riksrevisionens synpunkter och kritik tas på stort allvar.

Det är inte helt enkelt att hantera dessa frågor. Det är inte säkert att Migrationsverket med särskilt stor entusiasm går in för att skaka fram bostäder åt människor som har lämnat mottagningssystemet eller ska lämna det. Det är alltså ingen enkel fråga.

Nu är det inte alla partier här i kammaren som är problemlösningsorienterade, som vi vet, men vi som är det skulle kunna diskutera detta.

Den andra frågan rör precis det som Annelie Karlsson tar upp om byggandet. Vi behöver snabba på planprocesserna. Här har vi inte hört särskilt mycket från regeringen. Vi behöver se över bullernormer, regelverk och annat. Där har vi inte heller hört så mycket från regeringen.

Nu är det tre mandatperioder sedan jag satt i kommunfullmäktige i Stockholm. Då röstade Miljöpartiet, er regeringspartner, emot byggandet av var tredje ny lägenhet i Stockholm. Jag har inte sett någon ändrad attityd från Miljöpartiet de efterföljande tre mandatperioderna, så jag kan tänka mig att det blir bekymmersamt att få Miljöpartiet att gå med på att lätta upp detta, om nu Socialdemokraterna skulle vilja det, förstås, vilket jag inte heller har sett så mycket tecken på från regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

I stället har man en övertro på investeringsstöd, vilket inte ens branschen verkar tro på. Det är förvånande.

Herr talman! Jag uppfattar det som att Fredrik Malm och jag är ganska överens. Det gläder mig, för vi behöver en större samsyn i den här kammaren i komplexa frågor som dessa.

Vem som har ansvaret för boendefrågan har vi ännu inte tagit definitiv ställning till, men detta faller ändå tillbaka på det jag sa inledningsvis, nämligen att där det inte finns bostäder är det detta som är det akuta problemet. Vi saknar bostäder, och därför bor många familjer i dag väldigt illa. Dessutom ser man en marknad växa fram som inte är okej i vårt välfärdsland.

Bostadsfrågan är alltså central, och jag hoppas att vi kan ha många diskussioner om den. Jag sträcker gärna ut handen till liberalerna i den frågan. Jag hoppas att vi kan återkomma till diskussionerna.

Herr talman! Det känns jättekul att stå här för första gången.

Jag börjar med att instämma i det som Johanna Jönsson sa i sitt inledningsanförande om hur det egentligen känns när vi som bor här i Sverige nu börjar se fram emot semestern, börjar planera den och inleder en ny arbetsvecka, medan vi vet att så många människor runt om i världen inleder sin vecka med att leta efter en fristad.

En av dem är sexåriga Nidal från Syrien som fick sitt ben bortsprängt av en landmina. En annan är 13-åriga Saba som mest av allt önskar sig en molnig himmel eftersom hennes familj och hon då inte lika lätt träffas av bomber från bombplanen. En tredje är Hiba som nyss lämnade landet med sina tre barn men vars man fortfarande är kvar och strider.

Det går att räkna upp en massa olika namn. Men faktum är att vi har fler flyktingar i världen i dag än vi har haft sedan andra världskriget. Det måste vi ta ansvar för. De flesta är flyktingar inom sitt eget land eller i närområdet. En liten andel kommer också till Europa och till Sverige.

Jag är mycket stolt över att Sverige är ett öppet land där vi har en regering och också delar av oppositionen som så tydligt står upp för öppenhet och en stark asylrätt.

Men jag är också glad över att vi har denna debatt i dag och över det arbete som regeringen har inlett för att människor som har kommit hit också ska välkomnas ännu bättre in i vårt samhälle. I dag möts nämligen alltför många inte av öppna hjärtan utan av stängda dörrar in till det svenska samhället. Det handlar om människor med vissa efternamn som har det lite svårare att få komma på en arbetsintervju. Det handlar om att kvinnor i slöjor utsätts för glåpord och stenkastning. Men det handlar också om att vi inte har rustat det svenska samhället i tillräckligt hög grad för jobb, bostäder och utbildning för dem som kommer hit.

Många av dem som kommer till Sverige är faktiskt i yrkesaktiv ålder. De har en utbildning, många gånger en högskoleutbildning, och en yrkeserfarenhet. Men trots det tar det alldeles för lång tid för nyanlända, speciellt för kvinnor, att få sitt första jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Ett problem är att nyanlända alltför ofta utmålas som passiva. Visst bär många med sig traumatiska händelser som de måste få stöd och hjälp att bearbeta. Man får aldrig glömma bort att många har oerhört starka drivkrafter att jobba, plugga och ta del av samhället. Miljöpartiet anser att vi måste bli mycket bättre på att tillvarata det.

Sverige är ett fantastiskt land. Med dem som kommer hit i dag kan vi bli ännu bättre. Precis som med invandringen från Latinamerika, Mellanöstern och Balkan på 1980- och 1990-talen kommer Sveriges flyktingmottagande att leda till nya kollegor, nya grannar, vänner och familjemedlemmar som är med och bygger Sveriges välstånd och demokrati i framtiden.

Vårt jobb här i dag är också att se till att alla som befinner sig i vårt land kan ta del av det.

Först och främst vet vi att något av det viktigaste vi kan göra är att se till att nyanlända får en bra start här. Det är helt oacceptabelt att så många människor är fast i Migrationsverkets anläggningsboenden, trots att de har beviljats uppehållstillstånd. I dag är det närmare 10 000 människor som inte kan sätta igång med sina liv här.

Medan det verkar råda näst intill konsensus kring att alla EU-länder måste ta ett större ansvar och att alla kommuner måste göra det, förvånar det mig ändå att alla partier i den här kammaren inte stöder den proposition som regeringen har aviserat om att alla kommuner måste ta en del av ansvaret för våra flyktingar. Därför välkomnar vi att regeringen gör just det.

En annan del är språket. För vuxna är jobb kanske den mest avgörande delen för etablering. För att få ett jobb är goda kunskaper i svenska ofta en nyckel.

Svenska för invandrare, sfi, måste stärkas och kvaliteten höjas rejält. Vi ser mycket positivt på de förstärkningar som nu görs från regeringens håll.

Den tredje delen som jag tänkte komma in på gäller civilsamhällets roll. Sverige måste bli betydligt bättre på att utnyttja den enorma resurs som våra studieförbund, folkrörelser, idrottsrörelser och andra delar av frivilligorganisationerna innebär. Sverige har en lång tradition av frivilligarbete, och det är också en guldgruva för bättre etablering. Att regeringen vill inkludera civilsamhällets roll i etableringen ytterligare genom att till exempel rikta särskilda satsningar dit, så att nyanlända kan ta del av studieförbundens verksamhet, kommer att göra stor skillnad.

Herr talman! Till sist måste jag också nämna den diskussion om tillfälliga uppehållstillstånd som ett sätt att förbättra integrationen som just nu förs inom flera partier. Jag har egentligen bara en sak att säga om det, nämligen att det inte har någonting med integration att göra. Vi får aldrig glömma bort att det är människor vi talar om. Det är inte främst siffror, volymer eller procent i statistiken. Det är människor som Nidal, Saba och Hiba. Det är människor som är på jakt efter ett bättre liv. Vår uppgift är att ge dem de bästa förutsättningarna att göra det. Det hoppas jag också att debatten framöver faktiskt kommer att handla om.

Vägen till ett Sverige där alla kan nå sina drömmar går aldrig via signalpolitik och försämrad trygghet för de mest utsatta. En god etablering handlar i stället om att investera i bostäder, att satsa på utbildning och att stärka näringslivet, så att vi får fler jobb i det här landet. Bara på det sättet bygger vi ett Sverige för alla, och vi står bakom regeringen i detta arbete.

Jag tänkte avsluta med att referera en politiker från Borlänge. Han sa att de barn som kommer i dag är en gåva inför vår morgondag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Herr talman! En stor del av problematiken med etableringen är bristen på bostäder. Vi kan fokusera på en del symbolkommuner här och där. Till exempel Hammarö kommun, som är en socialdemokratisk villakommun, tar emot noll flyktingar. Så har det varit i flera år. Det finns även moderatstyrda villakommuner i Skåne som tar emot noll flyktingar.

Det finns också kommuner som ser lite annorlunda ut, där det är en blandad bebyggelse och man kan förtäta och bygga. Men där är det regler och enorma krav. Handelskammaren släppte nyligen en rapport enligt vilken man hade hittat en enda markplätt i hela Stockholmsregionen, i Vallentuna, som inte hade särskilda krav på sig utan som man kunde bygga på. Resten av Stockholmsregionen har enormt stora krav, regler och krångligheter.

I min hemkommun Solna är det någon som har planterat ut Europas vanligaste fisk i en bäck. Det har gjort att hela området nu är ett naturreservat. Det är alltså ett område där det redan finns en tunnelbanestation framgrävd och färdigbyggd. Men över det har det nu blivit ett naturreservat.

Om och om igen runt om i landet ser vi Miljöpartiet ta strid för att det inte ska byggas bostäder. Hur ska ni få en bättre etablering? Hur ska ni få ett jämnare mottagande? Ska ni tvinga kommuner att sätta upp tältläger och bygga modulgetton? Eller hur ska vi se till att bostäderna byggs när Miljöpartiet motsätter sig varenda regelförenkling och varenda plan- och byggbeslut som leder till att fler bostäder byggs?

Herr talman! Jag tackar för frågan. Vi har sedan i höstas haft bostadsministerposten. Det är någonting som gör mig mycket glad. Just bostadsfrågan kommer att vara helt central, inte bara för alla unga som väntar på att hitta en lägenhet för att kunna flytta hemifrån, utan också för att vi tar emot många flyktingar som behöver skydd i detta land.

Jag är den första att erkänna att Miljöpartiet har varit ett av de partier som alltför många gånger har röstat nej till bostäder. Men jag tror att det kommer att bli mycket bättre.

Vi hade kongress i helgen då vi röstade för tydliga skrivningar för att vi ska driva på ännu tydligare för förtätning, för fler bostäder och för att det ska byggas mer så att fler människor ska kunna få ett hem att bo i.

Det är inte alltid så att den stora konflikten är mellan olika partier. Det finns lokalföreträdare runt om i hela landet som tyvärr motsätter sig byggande för att de vet att det är någonting som upprör människor.

Här gäller det att alla partier blir mycket bättre på att stå emot när grannar klagar för att de inte längre får gå ut med sin hund på ett fält som knappt används eller liknande och faktiskt står upp för att vi måste bygga mycket mer. Jag kommer att se till att mitt parti gör det, och jag hoppas att du, Hanif Bali, gör detsamma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Vad betyder detta rent praktiskt? Betyder detta att Miljöpartiet nu kommer att vara för att man i Sundbyberg bygger vid tunnelbanan i Kymlinge? Betyder detta att Miljöpartiet inte kommer att motsätta sig förtätning i Hammarbyskogen? Betyder detta att Miljöpartiet kommer att släppa sina krav på totalt byggstopp vid Arenastaden i Solna? Vad betyder detta i praktiken?

Miljöpartiet har haft kongress. Jag tyckte att det var väldigt roligt att man på denna kongress lade fram en motion om att Miljöpartiet ska ta fram en bostadspolitisk plattform. Ni har alltså tagit bostadsministerposten utan att ha en bostadspolitik. Det är ju häpnadsväckande. Och nu står ni där, planlösa.

Vi ska bara tacka för att vi nu har ett byggande som är i rekordstorlek. Man måste gå tillbaka till 70-talet för att hitta så mycket byggande som vi har i dag.

Problemet är att byggnationerna blir så fördyrade och så fördröjda att det blir dyra bostadsrätter som byggs. Det byggs inte för dem som behöver det, nämligen kapitalfattiga ungdomar och nyanlända. Då får vi exklusiva boenden. Om det ska ta sju år att bygga vill man ha avkastning på kapitalet man binder upp i sju år, och då blir det dyra bostäder.

Vad kommer ert svar på detta att vara? Vad är ert svar i dag? Är det moduler som ska byggas? Är det modulgetton och baracker som ska vara levnadsförhållandena för det B-lag som kommer att byggas upp på bostadsmarknaden, eller kommer det att vara riktiga bostäder? Var är reglerna? Var är propositionerna? Var är utredningarna? De finns ju inte där. Ni är tomhänta!

Herr talman! Det var stora ord från Hanif Bali om bostadspolitiken. Han kanske ska åka ut till sina kollegor i till exempel Danderyd, där man just nu håller på att göra naturreservat av en skog för att slippa bygga där.

Jag tror som sagt att vi alla har exempel på att vi röstar nej till bostäder på flera håll runt om i landet där det faktiskt inte är skäligt. Jag hoppas att vi alla också kan vara med och ta ansvar för att vi kommer ifrån den situationen.

Jag vet också att bostadsministern har presenterat flera saker, till exempel att gå vidare med förenklade bullerregler. En annan jätteviktig sak är att investera i infrastruktur i kommuner och även i att med motkrav jobba hårdare för att få tillbaka bostäder. Det gör vi till exempel via stadsmiljöavtalen, som jag hoppas att vi också kan utveckla.

Regeringen har alltså en seriös bostadspolitik, och det har Miljöpartiet också. Jag hoppas att vi även fortsättningsvis kan debattera den frågan mer.

Vad jag hade velat höra mer om från Bali är den situation vi har i dag där så många människor är inskrivna i anläggningsboenden trots att de har fått uppehållstillstånd och egentligen bara väntar på att få börja sina liv här. Vad ska vi göra med dem ifall vi inte får ut dem i kommunerna? Jag hoppas att alla partier i den här kammaren kan ta ansvar för att se till att människor faktiskt kan börja sina liv här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Hej, Magda - trevligt att se dig här!

Jag håller med om mycket av det du sa. Vi har till stor del samma inställning. Men jag blev lite nedslagen av ett par saker.

Du sa väldigt lite som var konkret. Det var likadant tidigare när vi lyssnade på det andra regeringspartiet. Jag satt hela tiden och tänkte: Okej, men hur? Hur ska vi göra det här? Det är bra ambitioner, det är jättebra saker, men hur? Hur ska vi få folk i jobb snabbare? Hur ska vi se till att människor lär sig svenska snabbare? Det är "hur" som vi måste börja prata om på riktigt. Det räcker liksom inte att bara prata om att det ska till.

Det andra du sa var att det förvånar dig att inte alla partier här inne stöttar den Ds som nu har lagts fram om att tvinga kommunerna att ta emot. Som jag förstod det av Ylva Johanssons lite luddiga presskonferens står inte ens regeringen bakom den här Ds:en. Det är bara någonting som departementet har tagit fram och som nu ska ut på remiss, och sedan ska ni ta ställning till det.

För mig är det helt omöjligt att frikoppla ett sådant tvång från att samtidigt plocka bort de hinder som finns för kommunerna. Det handlar framför allt om den ekonomiska ersättningen, som helt enkelt inte räcker till. För många kommuner skulle det vara förödande om man inte samtidigt gick fram med ett sådant förslag.

Det är till väldigt stor del därför som vi har motsatt oss det. Vi anser att man riktar in sig på tvånget, som kommer att reta upp många kommunpolitiker och öka motsättningarna, samtidigt som man helt missar det allra viktigaste: att först lyssna på kommunerna och plocka bort det som de tydligt har pekat ut.

Inte ens samordnarna, som jag har pratat med i massor av kommuner, säger att tvång är rätt väg i det här läget. Rätt väg är att lyssna på dem och plocka bort hinder. Då kommer vi att kunna komma till rätta med det här.

Jag undrar hur du ser på just det.

Herr talman! Tack så mycket, Johanna Jönsson! Jag ska försöka hinna svara på alla frågor som jag fick. De är alla viktiga.

När det gäller regeringen och departementsskrivelsen, som du har helt rätt i att det var, står det i vår regeringsöverenskommelse att vi ska titta på hur alla kommuner ska kunna ta en del av ansvaret.

I och med att den här Ds:en presenterades sa vi också att vi i samband med detta givetvis kommer att se över ersättningarna, för visst är det så att vi måste ersätta kommunerna för den kostnad som ett ökat mottagande innebär. Det är också en följd av detta. Jag hoppas att även Centerpartiet kan delta i sådana diskussioner, för vi behöver få det här på plats för att lösa utmaningarna vi står inför.

När det gäller vad vi mer konkret vill göra för att fler människor till exempel ska få jobb och på andra sätt ta sig in i det svenska samhället nämnde jag visserligen några exempel, men jag kan nämna några till om det är så.

Valideringen har varit uppe här tidigare. Det måste gå mycket fortare för människor att få en utbildning erkänd. Sfi-utbildningen måste stärkas, men vi måste också generellt investera i utbildning. Det är ju så att företag skriker efter arbetskraft. Vart femte jobb kan inte tillsättas på grund av att man inte hittar en kompetent människa som kan fylla den platsen. Vi måste se till att utbilda människor så att de kan ta de jobb som arbetsmarknaden efterfrågar. Där satsar vi också mer på till exempel Arbetsförmedlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Ylva Johansson sa inte en enda gång på sin presskonferens att man ska se över ersättningarna i samband med det här. Det står inte heller i Ds:en. Ni kanske har pratat om det, men det har inte framkommit särskilt tydligt. Jag har också ställt den frågan flera gånger. Jag får känslan att det än så länge är något slags diskussion som ni för internt.

Men jag hoppas att det kommer, och det snabbt, för jag hör från många av våra politiker att de är alltmer frustrerade över att inte bli lyssnade på. De kände det under vår tid, men de känner det ännu starkare nu - att man kör på med det här utan att lyssna på det de länge har påtalat.

Det gäller inte bara de ekonomiska ersättningarna utan också bristen på socialsekreterare, bristen på sfi-lärare, den väldigt svaga möjligheten att använda fjärrundervisning för att erbjuda modersmålsundervisning och sådana saker. Det finns alltså fler hinder än bara ekonomin. Snälla, lyssna på dem! Det är bara det jag ber er om.

Jag frågade hur. Jag frågade verkligen hur. Då sa du att valideringen ska gå snabbare och att sfi ska stärkas, och så pratade du om matchningen via utbildning och fler utbildningsplatser. För mig är det inte hur. Det är vad vi ska göra. Valideringen ska gå snabbare. Sfi ska stärkas. Det är inte hur vi ska göra det. Det är det jag menar. Vi behöver börja prata om "hur" nu. Det behöver vara på den nivån, annars kommer vi inte vidare.

Det här med att vi ska få folk i jobb snabbare och sådant - vi har också sagt det. Precis det har varit vårt problem. Det var därför jag stod här och skämdes. Det har varit samma sak. Men det är fluff. Det betyder ingenting. Vi måste bli tydligare. Jag hoppas verkligen att ni också blir det så fort som möjligt, för det behövs verkligen.

Herr talman! Vi är givetvis också ute och besöker kommuner i landet, och min bild är snarare att det är många som efterfrågar att regeringen tar tydligare steg mot en mer jämn fördelning. Här gäller det att vi ger kommunerna bästa möjliga förutsättningar att göra det. Jag har räknat upp en rad förslag, och jag tror att vi får återkomma med fler.

Det här är ett pågående arbete som precis har satt igång, och vi väntar på att få rösta igenom vår första budget. Du nämnde i ditt inledningsanförande att Centerpartiet har kunnat ta fram många förslag snabbt och frågar varför inte regeringen kan leverera lika snabbt. Det är för att vi måste genomarbeta det här mycket mer. Det är många fler människor inblandade, och vi behöver diskutera. Men vi är också helt övertygade om att det här måste gå mycket fortare, för vi ser också bristerna som har funnits de senaste åtta åren, då man inte har tagit tag i det här tillräckligt mycket och inte heller lyssnat på de många kommuner som länge har efterfrågat mer stöd.

När det gäller hur:et måste jag nog säga att jag inte riktigt förstår frågan. För mig är ett svar på hur man ska göra någonting att också presentera lösningar. Här gäller det till exempel att satsa mer pengar i statsbudgeten för investeringar i utbildningar och för att kunna snabba på valideringsarbetet så att människor kan gå snabbare till sitt första jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Du får jättegärna förklara för mig lite här efteråt vad du mer exakt vill ha svar på. Men jag uppfattar det som väldigt tydligt att det här är något som regeringen prioriterar och som vi kommer att jobba vidare med mycket, för det här berör oss alla.

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Magda Rasmusson välkommen hit.

Det har diskuterats väldigt mycket om bostäder och om att fördela flyktingmottagandet jämnt över landet. Vad gäller själva fördelningen har det faktiskt räknats på den. Det räcker inte att bara fördela jämnare. Det skulle kanske bara skapa ett par tusen platser till om fördelningen var jämn, såsom det övre mottagandet i kommuner sätts i förhållande till invånarantalet. Det handlar om att det kommer betydligt många fler till vårt land just nu än vad vi över huvud taget har kapacitet för och varit beredda på att ta emot.

Det är ett faktum att när det kommer många människor på en och samma gång måste det poppa upp en otrolig mängd byggnader. Det här vänder sig till alla här som har talat om att vi måste bygga mer. Det är väldigt mycket mer som måste byggas, och det är väldigt många fler arbetstillfällen som måste skapas.

Vår ingång är att om du vill ha ett värdigt mottagande där vi erbjuder en faktisk möjlighet att ta sig in i vårt samhälle kan vi inte bortse från hur snabbt och hur många som kommer. Det kommer att spela roll, för det finns naturliga begränsningar av att det saknas bostäder och att det inte finns flexibilitet på arbetsmarknaden.

Miljöpartiet trycker väldigt mycket på att den fria rörligheten ska öka, och det kan man ha som en fin vision, absolut. Men när man pratar om ett Sverige för alla kan jag tala om att i praktiken är detta "alla" väldigt många, för det är väldigt många som vill bo i Sverige för att världen ser ut som den gör. Hur ska vi tillräckligt snabbt kunna förbereda ett mottagande för alla som vill bo i just Sverige?

Herr talman! När jag föreläser om migration brukar jag ta Sverige som ett exempel på ett land som har lyckats förändras väldigt snabbt till det positiva. Vi behöver inte gå längre än ungefär hundra år tillbaka för att se att det var ett helt annat samhälle. På ganska kort tid har man lyckats bygga upp en välfärd som vi alla nog är väldigt tacksamma för i dag. Man har lyckats bygga upp ett trygghetssystem - fri utbildning, fri sjukvård, bostäder, ett socialt trygghetsnät och så vidare - för att man faktiskt ville någonting. Man såg ett mål, man ville göra någonting och man satsade på det. Och man lyckades faktiskt också.

Jag tror inte att någonting är omöjligt om man bara erkänner vad det är man vill göra och försöker nå dit.

Det som Miljöpartiet värnar om är asylrätten. Den är individuell. Det går inte att sätta något tak när tillräckligt många människor har fått skydd och sedan säga till de andra: Ni får åka tillbaka till era krigshärdar, där människor dör dagligen, där kvinnor våldtas och där människor inte kan leva ett drägligt liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

FN:s flyktingkommission utgår från att varje människa som behöver skydd också har rätt att få det i ett annat land. Här skiljer sig våra partier åt något enormt. Men jag kan bara hålla fast vid den övertygelse vi har. Vi tror på politikens konst, och vi står upp för asylrätten.

Herr talman! Jag tycker att en viktig utgångspunkt i alla samtal, diskussioner och debatter för att man ska kunna ta sig vidare är att vara ärlig och faktiskt sätta sig in i vad ens motpart tycker.

Ingen här, och definitivt inte jag, har sagt att någon ska skickas tillbaka till en krigshärd eller att man ska förneka någon att få skydd i en akut nödsituation, en situation där man flyr för sitt liv. Tvärtom hör jag till det parti som tydligast talar om att vi måste se till att först fokusera på att upprätta fristäder för alla dem som befinner sig i dessa situationer, som desperat kämpar för att få en fristad och att bistå de länder som är den närmaste plats dit människor kan ta sig.

Jag vill ta upp en fråga utöver den här. Miljöpartiet sitter nu i regeringen och har varit med och tagit fram namnändringen som jag nämnde och som bland annat fokuserar väldigt tydligt på just nyanländas etablering. Det har varit tydligt i debatten över huvud taget i dag att fokus hamnar på: Hur ska vi få in dem som kommer just nu i det svenska samhället?

När jag ser mig om i det svenska samhället ser jag ett segregerat samhälle. Vi har många utanförskapsområden med individer som växt upp i vårt land som knappt kan svenska, som inte känner att det här är deras hemland, som längtar någon annanstans.

Jag har en väldigt konkret fråga. Nu har man tydligt aviserat att man tänker satsa på att få in nyanlända i samhället. Men vad vill man göra för att bryta den segregation som finns i dag där människor lever i utanförskap och inte känner Sverige som sitt land?

Herr talman! Jag kan lova Sverigedemokraterna att Sverige aldrig har varit det perfekta drömsamhället där alla var helt jämlika, levde tillsammans och fröjdades, där det inte fanns någon fattigdom och den sociala sammanhållningen var total och så vidare. Som sagt räcker det att gå tillbaka hundra år för att se vilket oerhört klassamhälle vi hade där människor inte hade någon chans att göra klassresor och sedan titta på det svenska samhället i dag.

Det räcker att åka till just de grannländer du beskriver för att se att de har tagit emot en enorm massa människor som har flytt från Syrien till Jordanien, Turkiet, Libanon och så vidare. Det är ju en bråkdel som ens tar sig till Europa och en bråkdel som ens tar sig till Sverige, så jag delar inte alls Paula Bielers beskrivning. Det är bara att lyssna på UNHCR som ni ofta vurmar för. De säger att de tycker att Sveriges flyktingmottagande är jättebra. De skulle önska att fler länder gjorde som Sverige för att hjälpa alla människor som i dag lever under helt odugliga förhållanden, men alla kan inte göra det.

Jag måste säga att jag blir lite förvånad när du säger att ni inte vill skicka tillbaka någon. Då undrar jag: Vad är då konsekvenserna av Sverigedemokraternas invandringspolitik? Jag trodde att hela poängen var att ni ville minska invandringen? Hur kan man göra det på ett annat sätt än att skicka tillbaka folk dit de kommer ifrån? Ska man utvisa dem till någon helt annan plats? Nu vet jag att du inte har möjlighet att svara på mina frågor. Men jag finner en ganska stor lucka i resonemanget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Jag vidhåller hur viktigt det är att värna asylrätten som vi har så att människor kan få skydd från krig och förföljelse. Jag kommer att ägna hela min tid här i riksdagen åt att jobba för det.

Herr talman! Som vi har hört i dag är en debatt om integration på samma gång en debatt om allting och ingenting, för många av de frågor som har stor betydelse för integrationen ligger på andra utskottsområden, såsom utbildning, socialförsäkring, bostad och så vidare. Det vi debatterar på vårt område är bara en smal liten skärva av det som får betydelse för hur man landar i Sverige. Ändå får jag säga att vi har hört lite olika ingångar i debatten här i dag.

Den debatt som vi i allt större utsträckning hör i Sverige följer ett mönster som vi redan har sett i våra grannländer och i övriga Europa. Den innehåller ett fokus som till synes ligger på integration men som väldigt ofta används för att skuldbelägga några av oss som är arbetslösa eller lever i fattigdom. Det sker genom indirekta misstänkliggöranden av typen att ersättningen ska dras in om man tackar nej till jobb, underförstått att det är vanligt att man tackar nej till jobb trots att det aldrig har påvisats. Det kan också ske genom att indirekt påstå att det är invandrares ohemula krav på löner och villkor som gör att de hamnar i arbetslöshet och att löner och villkor därför måste försämras.

I huvudsak utkristalliseras två vägar hos de borgerliga partierna. En linje består i att försöka vinna väljare och göra politisk karriär genom att anamma delar av Sverigedemokraternas politik och retorik. Det sker genom att presentera förslag som signalerar åtstramning av flyktingpolitiken men hävda att de rör integrationen eller genom en problembeskrivning som syftar till att säga att majoritetsbefolkningens sociala problem kan lösas genom att pressa tillbaka invandrades rättigheter.

Den andra huvudlinjen hos borgerligheten är att presentera förslag som slår mot våra kollektiva rättigheter genom att lägga huvudansvaret på individen och vilja sänka trösklarna på arbetsmarknaden.

Ibland kombinerar man friskt dessa två.

Regeringen har, å sin sida, tagit steg som ska leda till en snabbare etablering av nyanlända. Flera av dessa är bra och viktiga förslag som Vänsterpartiet länge förespråkat. Det gäller till exempel krav på att samtliga kommuner ska ta emot asylsökande. Det gäller ett större statligt ansvarstagande för anläggningsboenden och satsningar för att öka antalet behöriga sfi-lärare.

Regeringen föreslår också snabbspår för att korta tiden för nyanlända att komma i arbete. Det gäller inte bara högutbildade, som det tidigare sagts här, utan även på många andra områden och branscher. Målsättningen är att nyanlända snabbt ska komma ut på en arbetsplats som är relevant för utbildning, erfarenheter och intresse. Branscher där det råder brist på arbetskraft ska få hjälp med kompetensförsörjningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Vi i Vänsterpartiet är positiva till inriktningen på regeringens politik. Vi har därför valt att avvakta resultaten av dessa förslag och inte lyfta upp våra reservationer. Däremot har vi lämnat ett särskilt yttrande för att tydliggöra våra stora förväntningar på regeringens politik i detta avseende. Om de inte infrias har vi många goda förslag att komma med.

Vänsterpartiets egen politik på området är tydlig. Vi vet att lösningen inte ligger i misstänkliggörande och hårdare tag mot dem av oss som har invandrat. Vi vet att lösningen inte heller ligger i sänkta trösklar, det vill säga ytterligare nedpressade anspråk på löner och arbetsvillkor för en redan diskriminerad grupp, eller andra särlösningar för invandrare på arbetsmarknaden.

Vi vill se en politik som ger människor möjligheter och förutsättningar att etablera sig i det svenska samhället och på den svenska arbetsmarknaden och som tar till vara den kunskap, den kompetens och de erfarenheter som människor bär med sig när de kommer till Sverige.

Vänsterpartiet vill ha ett inkluderande samhälle som inte gör skillnad på människors rättigheter utifrån klass, kön eller etnicitet. Vi vill ha ett samhälle där vi försöker fokusera på det vi har gemensamt i stället för att ägna all tid åt att prata om det lilla som skiljer oss åt. Om syftet faktiskt är att förbättra inkludering och tillsammans bygga ett bättre samhälle för alla är det denna pragmatiska och konkreta ingång vi måste ha tillsammans.

Precis som i samhällets välfärdslösningar i övrigt måste det vara varje enskild persons behov som är i fokus för inkluderingssatsningarna. Genom att mobilisera samhällets olika delar från första dagen skulle vi kunna skapa förutsättningar för att landa väl och mycket snabbare i Sverige. För vissa tar det kortare tid, för andra längre. Men resursen ska utgå från behovet.

Herr talman! En seriös debatt om integration måste även kopplas till frågan om strukturell diskriminering. Vi har haft denna debatt tidigare, och vi vet att det i ganska många partier råder brist på förslag i detta avseende.

Vi vet att inte bara de av oss som är födda utomlands utan även de av oss som upplevs som utlandsfödda riskerar att drabbas av etnisk diskriminering. Vi vet att det till exempel är åtta gånger svårare för dem av oss som har ett namn som klingar utomeuropeiskt att kallas till jobbintervju. Vi vet att min kompetens, utbildning och yrkeslivserfarenhet inte tas till vara i samma utsträckning om min bakgrund är utomeuropeisk som om jag har rötterna i Norden.

En debatt där så kallad bristande integration används för att skuldbelägga dem av oss som hamnat i arbetslöshet eller står utan utbildning bidrar till att förstärka sådana etniska hierarkier. Den som gör det för att vinna billiga politiska poäng ska vara helt medveten om att det är just det man gör.

Det som måste göras är inget nytt, men det är något som ska göras med en annan kraft. Som alltid förespråkar Vänstern kollektiva lösningar på det som högern i alla tider har velat låta vara den enskildes tragedi.

En politik som inkluderar oss alla behöver därför tackla många olika typer av problem eftersom en person är många olika saker. Det innebär specifika insatser som till exempel satsningar på sfi.

Utan en politik för ett jämlikt samhälle kommer alla aldrig att få samma möjligheter. Det behövs full sysselsättning och trygga jobb man kan leva på. Det behövs en utbyggd välfärd och satsningar på bra och billiga bostäder.

Integration

Vänsterpartiet anser även att mycket mer behöver göras för att motverka den diskriminering vi ser på alla områden i samhället. Vi har därför en rad förslag för att motverka den. Till exempel vill vi att staten som arbetsgivare tar ett större ansvar vid rekryteringar. Vi vill ha bättre regionala DO-kontor, och vi vill se till att det blir kostsamt att diskriminera.

Herr talman! Det är intressant att denna typ av frågor är så oviktiga för många partier på högerkanten. Det är för att det inte är den typen av signal de vill skicka. Vi hör dem, och vi tycker inte om det vi hör.

Herr talman! Jag ställer mig bakom Vänsterpartiets särskilda yttrande och yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 juni.)