Genomförande av avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra Fatca
Protokoll från debatten
Anföranden: 3
Anf. 1 Olle Felten (SD)
Genomförande av avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatte-regler och för att genomföra Fatca
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget att godkänna avtalet mellan Sverige och USA för att genomföra Fatca samt till reservation 1.
Sverige är ett extremt exportberoende land. Vi behöver ha bra villkor för att våra företags internationella handel med varor och tjänster ska fungera. Det är ett viktigt grundläggande villkor som bygger företagens möjligheter att utvecklas och bli lönsamma. Det är i sin tur en nödvändig förutsättning för att de ska kunna leverera de skattepengar som finansierar den svenska välfärden. Detta är en viktig anledning till att Sverige träffar bilaterala avtal med andra länder på skatteområdet.
Fatca, Foreign Account Tax Compliance Act, är en nationell lag i USA som instiftades 2010. Det uttalade syftet med lagen är att allmänt förbättra internationell efterlevnad av skatteregler men också att säkra de amerikanska skatteintäkter som följer av att skattskyldiga amerikaner äger konton i utländska banker, försäkringsbolag och andra finansiella institut.
Metoden som USA använder för att uppnå sitt syfte är dels en rejäl piska, dels en liten morot. Man ställer grundkravet att de finansiella instituten ska redovisa sina amerikanska kunders kontoinnehav till USA:s skattemyndighet. Om de inte gör det utgår en straffavgift på 30 procent av alla transaktioner från USA till det aktuella institutet. En sådan avgift gör att det i praktiken blir omöjligt att bedriva sådan verksamhet utan att uppfylla rapporteringskravet. Med andra ord: Vill utländska aktörer tjäna pengar genom att tillhandahålla finansiella tjänster till amerikanska kunder måste Fatca följas - punkt.
För att hantera all den rapportering som blir resultatet av Fatca har man utvecklat ett så kallat modellavtal som beskriver förutsättningar och arbetssätt för den rapportering som ska ske. Detta avtal är moroten, som också ligger till grund för hur olika stater agerar för att respektive lands finansiella institut ska kunna uppfylla kraven med en rimlig administrativ insats.
I princip skapar avtalet möjligheter för en nation att samla in data centralt och att låta den nationella skattemyndigheten hantera rapporteringen till USA samt en del kontrollverksamhet i detta sammanhang.
Sverige tecknade avtal med USA om att införa en sådan lagstiftning i augusti 2014.
Den proposition som vi nu diskuterar innehåller ett lagförslag som syftar till att skapa sådana förutsättningar för Sverige och svenska finansiella institut samt att godkänna själva avtalet.
Lagförslaget är ett resultat av långvariga förhandlingar mellan Sverige och USA i frågor som hänger samman med hur svenska finansiella institut ska kunna agera med så små administrativa pålagor som möjligt. Så långt är det i huvudsak bra. Sverige behöver regler i det internationella umgänget som skapar bra förutsättningar, som jag var inne på i början.
En stor fråga i Fatca-avtalet och i den aktuella lagstiftningen är hur de finansiella instituten ska identifiera de kunder och konton som ska rapporteras. Det är här vi har några invändningar mot vissa av de lagförslag som den rödgröna regeringen lägger fram i propositionen men som även Alliansen har ställt sig bakom.
Vi har identifierat två situationer där det med relativt små medel skulle gå att förenkla de administrativa processerna högst påtagligt i förhållande till den liggande propositionen.
Den första handlar om små finansiella institut. Vi har i vår reservation föreslagit åtgärder för att underlätta för de riktigt små finansiella instituten. Det handlar framför allt om att ge Skatteverket i uppdrag att utforma regler som gör att småskaliga finansiella verksamheter kan ges ett särskilt stöd i den aktuella identifieringsprocessen för rapporteringsskyldiga konton. Det kan handla om tolkningshjälp, standardiserade blanketter, praktisk hantering, förenklade inrapporteringshjälpmedel med mera.
Den andra gruppen som Finansdepartementet och regeringen inte tagit vederbörlig hänsyn till i lagförslaget, trots att möjligheten är uppenbar, är de riktigt stora och multinationellt verksamma finansiella instituten. För dessa företag, som till stor del redan anpassat sig till förutsättningarna i den amerikanska lagstiftningen, uppstår det kostsamma administrativa pålagor eftersom lagförslaget hindrar dem från att utnyttja grundavtalets möjlighet att välja mellan amerikansk och nationell lagstiftning i urvalsprocessen för konton och kunder.
För många av dessa företag finns det påtagliga besparingsmöjligheter i att anpassa sin identifieringsprocess för vilka konton som ska rapporteras till den amerikanska lagstiftningen i stället för till den modell som implementeras i den svenska.
Det alternativ vi förespråkar innebär att företagen ska kunna välja den variant som passar dem bäst - enkelt och rättframt, rakt på. Detta framstår som en självklar lösning, och metoden finns beskriven i propositionen.
Men här vinner de torra byråkraterna över förnuftet när lagförslaget mejslas ut. Den svenska regeringen väljer att avstå från denna möjlighet trots att flera tunga remissinstanser pekat på att det skulle minimera de administrativa kostnaderna. Att en rödgrön regering inte bryr sig om sådana argument är kanske inte så oväntat, men det är inte desto mindre skadligt för de svenska företagens möjligheter att bli och förbli lönsamma i en stenhård internationell konkurrens.
Tekniken blir att skapa en dynamisk lag som i detta stycke hänvisar till amerikansk lagstiftning. Det framgår av propositionen att de problem som detta kan medföra är helt obetydliga.
Mycket mer förvånande är det att allianspartierna inte inser att det i detta fall finns relativt enkla lösningar som på olika sätt skapar bättre förutsättningar för svenska företag än de som regeringen lägger fram.
Fru talman! Ytterst handlar detta om förutsättningarna för hur vi ska finansiera välfärden. Det är vad det mesta av politiken går ut på. När regeringen gång på gång lägger fram förslag som inte utgår från att våra internationellt verksamma företag ska ha de bästa möjliga förutsättningarna visar man att man inte förstår näringslivets arbetsvillkor. Därigenom rycker man bit för bit undan grunden för det fundament som välfärden vilar på. Dessvärre, och det är med stor förvåning jag konstaterar detta, har även allianspartierna valt att agera struts i detta avseende när det gäller Fatca-lagstiftningen.
Avslutningsvis, fru talman, kan jag konstatera att även processen kring Fatca-lagstiftningen visar att det är Sverigedemokraterna, det enda oppositionspartiet, som står upp i denna kammare för att bevara och utveckla förutsättningarna för en stark välfärd.
Anf. 2 Sara Karlsson (S)
Fru talman! Det vi debatterar nu är alltså skatteutskottets betänkande 13, om genomförande av Fatca-avtalet mellan Sverige och USA.
Bakgrunden är den lagstiftning som USA införde 2010, Foreign Account Tax Compliance Act eller Fatca. Den går i korthet ut på att den amerikanska skattemyndigheten ska kunna få tillgång till information om amerikanska personers kapitaltillgångar och kapitalinkomster som förvaltas av eller betalas till icke-amerikanska finansiella institut.
Lagstiftningen berör alltså finansiella institut i andra länder, till exempel Sverige men också många andra. Med anledning av detta har en avtalsmodell utvecklats för att hantera frågan på ett sådant sätt att det blir ett utbyte mellan offentliga myndigheter i respektive land i stället för mellan enskilda institut å ena sidan och den amerikanska skattemyndigheten å den andra. Avtalet undertecknades för svensk del i augusti 2014, och vid slutet av samma år hade 111 andra länder också gjort det.
Innebörden av avtalet och de föreslagna lagändringarna är att ett automatiskt informationsutbyte mellan staterna kommer att ske. Skatteverket kommer att samla in uppgifter från berörda finansiella institut, lämna över dem till den amerikanska federala skattemyndigheten och få likvärdiga uppgifter tillbaka.
Det finns tydliga regleringar när det gäller vad uppgifterna får användas till, och det kommer inte att leda till dubbelbeskattning. Det finns sedan tidigare avtal som reglerar sådant.
Fru talman! Det är viktigt att understryka att Bankföreningen, vars medlemmar kommer att beröras, välkomnar att denna lagstiftning kommer på plats, även om man har kritik i vissa delar. Utan ett avtal och regler på plats skulle berörda institut drabbas hårt av Fatca-lagstiftningen i USA.
Vad gäller de invändningar som Olle Felten nyss redogjorde för finns det såklart resonemang i propositionen. Vi behöver få till en korrekt tillämpning av avtalet i dess delar, men det måste också vara så lättillgängligt och lättförståeligt som möjligt. Som framgår av både propositionen och betänkandet är dock bedömningen att en sådan hantering som föreslås i motionen riskerar att föra med sig andra problem och osäkerheter. En direkt tillämpning av amerikansk rätt gör att även svensk rätt påverkas om den amerikanska lagstiftningen skulle förändras. Vi bedömer också att det skulle göra reglerna mer otydliga och oförutsägbara. Därför yrkar vi avslag på motionen och bifall till utskottets förslag.
Avslutningsvis vill jag sätta detta avtal och den medföljande lagstiftningen i ett större sammanhang. De senaste åren har OECD arbetat med ett stort projekt om base erosion and profit shifting, BEPS. Det handlar om att med olika åtgärder öka transparensen och förhindra internationell skatteflykt. Det är tydligt att det finns ett mönster där multinationella bolag utnyttjar olikheterna mellan länders skattesystem och skattenivåer för att betala så lite skatt som möjligt eller helt undkomma att betala skatt.
Att motverka det är ett viktigt arbete som Sverige stöder i bred enighet. Den avtalsmodell som utvecklades för att hantera Fatca har delvis länkat in i och drivit på detta arbete, i synnerhet med den globala standard som utvecklats för automatiskt informationsutbyte. Ett multilateralt avtal har tagits fram med Sverige som en av de drygt 50 undertecknarna. Man jobbar också för att ta in denna standard i EU-lagstiftningen.
Fru talman! Detta är ett viktigt arbete. Vår strävan är att Sverige fortsatt i bred enighet ska driva på detta. Jag ser fram emot att få återkomma i liknande ärenden i framtiden i kammaren.
Anf. 3 Anette Åkesson (M)
Fru talman! De senaste åren har Sverige tecknat ett 40-tal informationsutbytesavtal med framför allt länder som tidigare betecknades som skatteparadis. Informationsutbytesavtal innebär att vi förväntar oss, och får ut, information om till exempel kontouppgifter och verkliga ägandeförhållanden från dessa länder. Tillsammans med möjligheten till självrättelse av utländska inkomster har det inneburit ca 3 miljarder kronor i ytterligare svenska skatteintäkter.
Att minska skatteundandragande är av intresse för staten men även för svenska folket. I slutändan vill vi ha det som finansieras via skatten - det må vara skola, vård och omsorg, men även verksamheter som polis, tullverksamhet och försvar finansieras via skatteintäkter. Att skatter betalas i Sverige enligt de prioriteringar som görs och de beslut som fattas bidrar till legitimiteten för skattesystemet.
Det uppfattas inte annorlunda i andra länder, inte heller i USA. Som ett av få länder i världen har USA en beskattningsprincip som grundar sig på medborgarskap. Som en konsekvens ska amerikanska medborgare, oavsett var de bor i världen eller om de har ytterligare medborgarskap, redan utan detta Fatca-avtal deklarera och betala skatt i USA. Detta kan tyckas besynnerligt, inte minst ur ett svenskt perspektiv, eftersom vi likt de flesta andra länder beskattar enligt hemvistprincipen, det vill säga utifrån var man bor. Men vi lägger oss inte i hur andra länders skattesystem är uppbyggda.
Människor och pengar har stora friheter att röra sig, bo och arbeta i olika länder. Det innebär fantastiska möjligheter för individer och företag. Parallellt går trenden mot allt närmare internationellt samarbete, inte minst på skatteområdet, med mer automatisk informationsöverföring och bättre kontroller. Det bidrar till robusta och stabila skattesystem men även till att skatter i större utsträckning betalas där de ska.
Vi kan konstatera faktum: USA beslutade 2010 att införa Fatca. Lagen ålägger finansiella institut över hela världen att informera amerikanska myndigheter om så kallade amerikanska personers kapitaltillgångar och kapitalinkomster som förvaltas av eller betalas till utländska, alltså även svenska, finansiella institut. Den svenska finansbranschen uppvaktade Finansdepartementet och ville gärna att även Sverige undertecknar det standardavtal för bilaterala avtal om automatiskt informationsutbyte som togs fram mellan USA och ett antal europeiska länder 2012.
Det avtal som vi kommer att godkänna i dag skrevs på i somras. Avtalet innebär att svenska finansiella institut rapporterar in uppgifterna till svenska Skatteverket, som i sin tur för över informationen till sin amerikanska motsvarighet. Utan avtalet skulle svenska banker behöva rapportera in uppgifterna direkt till den amerikanska skattemyndigheten. Ett 60-tal länder har tecknat motsvarande avtal. Ett 50-tal är på gång men förhandlar fortfarande. Det finns en hel del tekniska detaljer med skillnader för befintliga respektive nya konton, en del undantag som tröskelvärden för vilka konton som behöver granskas liksom att breda pensionsfonder och lokala banker är undantagna från rapporteringsskyldighet.
Avtalet medför en tydligare och rättssäkrare hantering för svenska banker och försäkringsbolag och är under rådande omständigheter vårt bästa alternativ.
I grunden är det positivt att Sverige samarbetar med andra länder. I fallet med informationsutbytesavtalen följer vi upp och får information från andra länder för att säkerställa att de som bor i Sverige betalar den skatt de ska här i landet. Det säkerställer både skattesystemets legitimitet och skatteintäkter till den svenska välfärden. När det gäller Fatca levererar vi från Sverige motsvarande information till USA som vi från svenskt håll förväntar oss att skatteparadisen gör, det vill säga att USA får information om personer som ska skatta där.
Som alla avtal ska självklart även i detta fall utvecklingen följas, även för att säkerställa att processerna i de två nya lagarna gällande dels identifieringen av rapporteringspliktiga konton, dels utbytet av upplysningar mellan Skatteverket och den amerikanska skattemyndigheten fungerar tillfredsställande.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 19.)
Dokument
Beslut
Sverige genomför avtal om att utbyta skatteinformation med USA (SkU13)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om lagändringar för att genomföra det så kallade Fatca-avtalet. Det är ett avtal mellan Sveriges regering och USA:s regering om ömsesidigt utbyte av information inom skatteområdet.
För Sveriges del innebär avtalet bland annat att svenska banker och andra finansiella institut måste lämna information till Skatteverket om konton som tillhör amerikanska medborgare. Skatteverket ska sedan lämna informationen till den amerikanska skattemyndigheten, IRS. Vidare innebär avtalet att IRS lämnar motsvarande information om svenska medborgares kontouppgifter i USA till Skatteverket.
Lagändringarna ska börja gälla den 1 april 2015.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen.