Förverkande vid brott, m.m.

Herr talman! Det vi nu ska diskutera är betänkandet som handlar om förverkande vid brott. Jag vill först yrka bifall till den reservation som vi moderater har i ärendet. Bakgrunden till det förslag som finns i regeringens proposition är det faktum att man många gånger upptäcker brottslingar som har skaffat sig förmögenheter och kapital genom ett kriminellt beteende. Det sticker i ögonen. Det är väldigt otillfredsställande att man inte kan ta de grejorna och göra av med dem. Brottslingen fortsätter att blir rikare och rikare trots att man vet att detta har kommit till genom kriminell verksamhet. Nu tas det viktiga steg för att ändra på det förhållandet. Det tycker vi moderater är bra. Den reservation vi har handlar emellertid om det regeringen inte har orkat med, nämligen det som kallas för utvidgat förverkande. Vad regeringen nu föreslår är att man ska kunna beslagta sådant där man har riktiga belägg för från vilken kriminell verksamhet det kommer. Det är inte alltid så lätt att utreda. Utvidgat förverkande handlar om att skaffa sig ett regelverk som vidgar möjligheterna att beslagta och tillvarata det som någon har skaffat sig genom kriminalitet i ett vidare perspektiv. Det är oerhört viktigt. Vi har alla de senaste veckorna läst i tidningarna om hur man till exempel tvättar pengar inom restaurang- och nöjesbranschen i olika sammanhang. Det är någonting som förekommer internationellt. Det är alldeles nödvändigt för att komma åt den organiserade brottsligheten att rättsmaskineriet får bättre verktyg och möjligheter att ta ifrån kriminellt belastade de förmögenheter de har skaffat sig på osjyst vis. Detta är frågor som inte har kommit med i propositionen. Jag vill gärna påpeka att det finns en hel del utredningsmaterial och förslag i de frågorna. Vi vill att regeringen så snabbt som möjligt ska lägga fram de förslagen så att vi verkligen får vassa redskap för att förebygga fortsatt organiserad brottlighet och att många fler, inte minst ungdomar, får se hur kriminellt belastade personer lever i sus och dus medan man med hederligt arbete och ett moraliskt leverne tycks ha svårt att få det lika bra. Jag yrkar bifall till reservationen. I övrigt säger vi ja till regeringens förslag.

Herr talman! Också jag vill börja med att yrka bifall till reservationen. Bakgrunden till betänkandet och förslaget är att den organiserade brottsligheten breder ut sig här och på andra håll. I går presenterade Rikskriminalpolisen en rapport om den organiserade brottsligheten i Sverige. Thord Modin på Rikskriminalen, som har gjort utredningen, säger bland annat: "Organiserad brottslighet är inte längre ett storstadsfenomen. Den har smugit sig in i samhället och förekommer nu över hela Sverige söder om Dalälven." Uttrycket "organiserad brottslighet" låter ganska tekniskt och visar inte riktigt vad det handlar om. Det handlar om människor som har stölder, hot, våld och död som sin affärsidé. Det handlar om människor som inte hyser några som helst betänkligheter att försörja sig på ett djupt kriminellt sätt. Det är individer i vars spår andra människors liv inte sällan raseras. För att komma åt den typen av brottslighet krävs ett helt batteri, en lång rad, av åtgärder. Det krävs att poliserna i Sverige blir fler. Det krävs tidiga och tydliga regler och åtgärder mot unga lagöverträdare. Det krävs att polisen får moderna arbetsmetoder. Det gäller till exempel rätten att avlyssna djupt kriminella personer när så krävs. Det krävs att samhället har ett helhetsgrepp mot kriminaliteten. Det gäller till exempel att man samordnar arbetet mellan tullen och polisen för att på allvar komma åt de kriminella personerna. På sätt bygger man inte administrativa murar mellan rättsväsendets olika aktörer, utan man kan agera gemensamt och tillsammans. Allt detta kan och ska vi göra så fort det någonsin går. Men för att man verkligen ska lyckas i kampen mot den organiserade kriminaliteten krävs det att man kommer åt drivkraften bakom brottligheten, och det är den ekonomiska vinningen. Kärnan i kriminaliteten är narkotika, människohandel, vapenhandel och bedrägerier. Det handlar om att tjäna pengar. Ofta spelar det ingen roll vad man för dagen handlar med - om det är narkotika, människor eller insmugglade cigaretter. Man väljer det som för dagen lönar sig allra bäst, där vinsten är störst och där risken för upptäckt är minst. Det lagförslag som vi tar ställning till i dag är ett steg i rätt riktning. Men vi vill gå något längre. Vi vill även ha möjligheter till ett så kallat utökat förverkande. För sex år sedan presenterade Förverkandeutredningen ett förslag som innebar att åklagarens bevisbörda under vissa förutsättningar gjordes något lättare när det gäller sambandet mellan viss egendom som man kommit åt på ett kriminellt sätt och det begångna brottet. Så är det redan i ett flertal länder i Europa. Det gäller oss närliggande länder som Danmark och Norge och mer avlägsna som Holland och Irland. Där har man alltså skärpt lagstiftningen på det här sättet, men vi har inte gjort det i Sverige än. Vi tycker att det är dags för det. För att ett förverkande ska kunna ske i dag, med dagens lagstiftning, krävs det att åklagaren visar att utbytet härrör från ett visst specifikt brott. Detta innebär att det kan vara väldigt svårt för åklagaren att visa att en viss tillgång, en viss egendom och ett visst utbyte av brott är kopplat till ett visst, specifikt brott. De kriminellt åtkomna tillgångarna kommer ofta från en omfattande brottslighet. Organiserad brottslighet är ju som namnet antyder en brottslighet där själva affärsidén är att systematiskt åsidosätta regler och komma åt egendom på ett sätt som inte är tillåtet. Det är alltså djupt kriminellt. Vi yrkar bifall till den reservation som handlar om att bevisbördan för att visa att ett visst utbyte härrör från ett visst begånget brott, som åklagaren har att visa, i vissa fall lindras. Därmed blir det lättare att förverka egendom som man har kommit över på ett kriminellt sätt.

Herr talman! I dag ska jag fatta mig kort, åtminstone i denna fråga. Jag och Centerpartiet står bakom reservationen om utvidgat förverkande. Den yrkar jag också bifall till. Liksom tidigare talare från Moderaterna och Folkpartiet vill jag poängtera vikten av att angripa just den ekonomiska vinningen för att nå de grovt kriminella. Ett utvidgat förverkande som skulle kunna betyda att en stor del av en kriminells egendom förverkas, det vill säga tas, skulle vara effektivt. Det är beklagligt att regeringen inte har klarat av att ta fram ett förslag trots att Förverkandeutredningen kom med sitt förslag 1999, alltså för sex år sedan. Jag tycker nu att det är rimligt att vi i riksdagen uttalar vår tydliga vilja och sätter press på regeringen. I den här debatten skulle jag vilja ha besked av Kerstin Andersson, som företräder Socialdemokraterna. Tycker hon att utvidgat förverkande är något positivt och nödvändigt eller är det något negativt, och fel väg att gå för att bekämpa grov kriminalitet? Jag skulle vilja ha ett enkelt svar på detta. I övrigt tycker jag att regeringens proposition är bra, men jag yrkar bifall till reservationen.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen. Den 27 oktober förra året godkände riksdagen utkastet till godkännande av rambeslut om förverkande på grund av brott. I den debatt vi då förde framfördes det synpunkter från Vänstern, Centern och Moderaterna i form av en reservation där man tog upp frågan om att förslag till svensk följdlagstiftning inte presenterades. I mitt replikskifte sade jag då att förslag till följdlagstiftning, som redan då var färdigställt, förhoppningsvis skulle träda i kraft den 1 juli 2005. I dag möts vi här i debatten, och förslaget till svensk följdlagstiftning kommer nu att träda i kraft den 1 juli 2005. Förslaget innebär förändringar i inte mindre än 39 olika lagar. Det gäller lagstiftning om utökade möjligheter till förverkande, det vill säga att ta ifrån någon rätten till viss egendom som denne fått genom olämpligt handlande i samband med brottsligt beteende. Jag kan med glädje konstatera att samtliga partier sluter an till det förslag som regeringen har gett till riksdagen. Jag tolkar det som att reservanterna håller med i sak men vill gå ytterligare ett steg just i dag till ett utvidgat förverkande. De hade helst sett att den lagstiftningen hade legat här på riksdagens bord i dag. Lagstiftningen runt förverkande är komplex och svårtillgänglig. När det gäller utvidgat förverkande är den ännu mer komplex. Bakgrunden till den lagstiftning som presenteras här i dag är att vi ska kunna bekämpa brottsligheten på ett så effektivt sätt som möjligt. Förverkandeinstitutet är ett viktigt instrument i den brottsbekämpande verksamheten. Eftersom ekonomisk vinning är en av de främsta drivkrafterna bakom en stor del av brottsligheten är det viktigt att vi skapar incitament som minskar kriminaliteten. I stort handlar denna lagstiftning om en möjlighet att beröva gärningsmannen vinning av ett brott. Den handlar också om att kunna förverka sådan egendom som kommit till användning, eller som kan komma till användning, som ett hjälpmedel för att begå brott. En bil kan till exempel förverkas om en person har köpt den med medel som han har stulit. Utdelning av aktier kan förverkas om en person har köpt aktier med narkotikapengar. Brottsbalkens regler om förverkande utökas också till att gälla brott enligt annan lag för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Det finns dock ett undantag. Det är skattebrottslagen. Den blir i stället föremål för taxering. I betänkandet behandlas också nya förfaranderegler vid beslag av alkohol, vilket kommer att underlätta den praktiska hanteringen för polisen. En enskild polis ska nu under vissa förutsättningar kunna förstöra beslagtagen alkohol. I dag kan ett sådant beslut endast fattas av undersökningsledare eller polismyndighet. Herr talman! Under senare år har det inom EU tagits flera initiativ till rambeslut för att såväl närma medlemsstaternas nationella förverkanderegler till varandra som att uppnå ett mer effektiv samarbete när det gäller just de här frågorna. Detta arbete är nödvändigt för att möta en alltmer organiserad och internationell brottslighet i Europa. Rörligheten mellan olika länder har lett till att brottsligheten i betydligt större utsträckning än tidigare är gränsöverskridande. Den gränsöverskridande brottsligheten utgör ett stort, betydande samhällsproblem. Förutom lagstiftning krävs det ett omfattande och engagerande samarbete både internationellt och nationellt av polis, tull, åklagare och domare. Det handlar om strategi, analys, underrättelseverksamhet, utredning och spaning men också om metod- och kompetensutveckling. Det handlar om att utveckla den egna organisationen och den gemensamma internationellt. Jag tycker att det finns anledning att vara imponerad av den kunskap och information som jag har fått om hur detta samarbetet här i Sverige och internationellt fungerar, inte minst när det gäller människohandel, smuggling, narkotikabrottslighet och barnpornografibrott. Men samtidigt som vi utvecklar samarbetet över gränserna är det viktigt att vi harmoniserar och utvecklar våra regelverk som har betydelse för ett effektivare brottsbekämpande. En allmän förutsättning för att internationellt samarbete i fråga om förverkande ska kunna fungera väl är att de berörda ländernas nationella förverkanderegler inte skiljer sig åt i alltför hög grad. De utökade möjligheter till att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott som nu föreslås att vi i riksdagen beslutar om är ett mycket viktigt verktyg i brottsbekämpningen. Herr talman! Den nya tekniken har skapat nya möjligheter att begå brott. Barnpornografibrott är en brottslighet som i allt väsentligt är relaterad till Internet och som växer explosionsartat i Sverige och internationellt. Bortom all tolerans kränks barn och utsätts för övergrepp. Varje dag utnyttjas också hundratals utländska kvinnor och barn i Sverige sedan de förts hit från betydligt fattigare hemländer genom organiserad människohandel. Tusentals svenska män betalar varje vecka pengar för att delta i ödeläggelsen av dessa människors liv. Alla vi här är väl medvetna om att dessa frågor kräver mer än lagstiftning. Men lagstiftning har en mycket stor betydelse och kan också ha en viss förebyggande effekt. Ett annat angeläget område där förverkandelagstiftningen får betydelse är till exempel miljöbrotten där handeln med skyddade djur är ett utsatt område. I dag avser handeln främst export, framför allt till Mellaneuropa, av rovdjur som varg, djärv, björn, lo, rovfåglar och ugglor från Sverige. Till Sverige importeras främst reptiler. Herr talman! Det råder ingen tvekan om att den viktigaste drivkraften bakom organiserad brottslighet är möjligheten att tjäna snabba, stora pengar utan hänsyn till mänskligt lidande. Att frånta gärningsmännen vinsterna av brottsligheten och också hjälpmedel såsom lägenheter, datorer och transportmedel är viktigt för att motverka brott. Tack vare att riksdagen godkände det här utkastet till rambeslut kunde det antas av Europarådet den 24 februari. Sverige bidrog på så sätt till att inte fördröja det så viktiga lagarbetet med att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning. Det är ett mycket angeläget, nödvändigt och högt prioriterat arbete såväl inom EU som i Sverige. Med dessa förslag i sin helhet uppfyller Sverige sina internationella åtaganden i denna del och har också i vissa fall gått längre. Vi socialdemokrater ser med stor tillfredsställelse fram emot det ikraftträdande som är tänkt till den 1 juli 2005.

Herr talman! I sitt anförande erinrade Kerstin Andersson om när riksdagen fattade beslut om rambeslutet. Då påpekades bland annat att Moderaterna hade valt att inte delta i beslutet, och det är alldeles riktigt. Anledningen till att vi inte deltog i beslutet var det som Kerstin Andersson också framhöll, att det får konsekvenser för svensk lagstiftning på väldigt många områden. Det har alltså tagit ganska lång tid för regeringen att få fram det underlag som vi har fått redovisat i en proposition för att vi här och nu ska kunna ta ställning till en del av de effekterna, som vi inte hade en aning om när vi skickade i väg ministern till Bryssel. Det här är en mycket märklig ordning. Men vad värre är är att det återstår viktiga delar, nämligen det som rör utvidgat förverkande. Jag är helt överens med Kerstin Andersson om angelägenheten i att förverka det man har skaffat sig genom kriminalitet. Men när kommer de vassa verktygen? När kommer regeringen att för oss presentera vad vi ska göra för att verkligen ta itu med problemen? Det är riktigt att flera från alliansen har haft bekymmer med rambesluten, men inte alla, men det är faktiskt också riktigt att vi är de som säger: Lägg nu fram ärendena! Det är de svåra, komplicerade reglerna som ska fram nu. Vi tror inte att det blir någon lätt match att veta vad som är rätt och fel i varje del av detta, men vi inser att det måste göras. Hur länge ska riksdagen behöva vänta på att få ta itu med den arbetsuppgiften?

Herr talman! Anser inte Beatrice Ask att det är bättre att vi får en lagstiftning när det gäller dessa utvidgade förverkanden som är rättssäker och trygg och där det också har gjorts en korrekt bedömning av lagstiftningsbehovet? Den reservation som i dag ligger på bordet andas ett visst misstroende gentemot regeringen. Ni skriver att beredningsunderlag finns och att det inte föreligger behov av att ytterligare utreda denna fråga. Jag kan ställa en fråga till Beatrice Ask. Vad grundar ni detta på? Tror inte Beatrice Ask att om alla frågetecken vad gäller utvidgat förverkande hade varit utredda hade regeringen lagt fram det här förslaget i samband med den lagstiftning som vi debatterar i dag? Vi socialdemokrater har förtroende för att det arbete som görs just nu är nödvändigt. I betänkandet skriver vi också att det är föremål för fortsatt utredning. Vi vet att när det här arbetet är klart, och efter sedvanlig remiss och lagrådsbehandling, kommer vi att få ta ställning till ett förslag på lagstiftning om just utvidgat förverkande. Det ska ju komma före den 15 mars 2007, som är den tidpunkt som gäller för att Sverige ska ha antagit detta och vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att leva upp till rambeslutet.

Herr talman! Jag kan understryka att jag känner ett väldigt misstroende mot regeringen, inte så mycket mot viljan att leva upp till fattade rambeslut men väl mot innehållet i det man gör. Eftersom allt verkar ta så innerligt lång tid har vi dessutom anledning att misströsta om att vi får fram ett underlag i tillräckligt god tid. Det är nästan så att man börjar känna att vi kanske kommer att stå här med en annan regering och så är inte hemläxan gjord. Då får vi börja från scratch, och då kommer det att bli väldigt bråttom att ta fram underlaget. Det var ju 1999 som en utredning vände och vred på de här frågorna. Det har gått några dagar sedan dess. Vi har pratat om det här i riksdagen. Vi hade en jättedebatt om rambeslutet. Då kan man åtminstone önska att det skulle komma lite snabbare. Jag är faktiskt väldigt bekymrad över att vi inte får detta, kanske inte så mycket utifrån vår beslutsposition i riksdagen som utifrån det faktum att detta innebär att rättsvårdande myndigheter står lite bakbundna i arbetet mot den grova, organiserade brottsligheten och mot terroristnätverk och annat elände. Vi måste komma åt de ekonomiska vinsterna för att det ska bli någon skillnad. Då är det allvarligt om Sverige hamnar på efterkälken, vilket vi gör. Däremot tycker jag att det rent demokratiskt fortfarande är väldigt märkligt att Socialdemokraterna gärna skriver under stora uppgörelser i Bryssel men sedan inte gör något hemma. Vi har väl en annan tågordning: att man gör hemläxan först och sedan pratar på de stora middagarna om hur duktig man är.

Herr talman! Man ska komma ihåg att Förverkandeutredningen lade fram sitt förslag 1999. Det är det som står i er reservation. Det är den utredningen och de förslagen ni hänvisar till. Eftersom jag inte fick något svar från Beatrice Ask på frågan om vad ni grundar detta att det finns beredningsunderlag på, måste jag ta det som intäkt för att det är Förverkandeutredningens förslag som ni vill att man ska följa vidare. Rambeslutet tog man initiativ till år 2002. Då kan vi titta tillbaka på vad Förverkandeutredningen egentligen sade. På vilket sätt skulle man ta detta med förverkandegrunden när det gäller närstående och kanske även andra personer? De sade att det var värdet av lagöverträdarens egendom som skulle vara föremål för förverkandet, det vill säga det som man kallar för värdeförverkande, och inte, som är fallet i rambeslutet och i övriga nordiska länder i dag, att det är egendomen som sådan som är föremål för förverkandet, så kallat sakförverkande. Det är detta som man tittar på just nu och gör en bedömning av. Hur ska det se ut i vår svenska lagstiftning? Det finns tre alternativ att välja på enligt rambeslutet. På Regeringskansliet tittar man nu på hur andra nordiska länder har det och hur man tillämpar detta. Det borde väl vara bra att vi också får möjlighet att se hur vi på bästa sätt ska få en bra lagstiftning när det gäller utvidgat förverkande. Utskottet säger inte att en sådan lagstiftning inte ska komma.

Herr talman! När jag fick den här propositionen i min hand letade jag ganska länge - det är ju en ganska tjock bok det här, och den heter Utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott m.m. - eftersom jag fått för mig att det här skulle handla om utökat förverkande, men jag kunde leta hur länge som helst. Jag hittade ingenting om det i alla fall. Kerstin Andersson tar i sitt anförande upp en mängd saker som vi givetvis allihopa håller med om. Det är ju därför vi har sagt ja till propositionen. Men vi vill gå lite längre. Jag kan inte låta bli att kommentera det här med rättssäkerhet. Förverkandeutredningen kom med sitt förslag 1999. Det har gått sex år. Vad är det som skulle bli så mycket rättssäkrare om det tog sju eller åtta år? Det har jag lite svårt att förstå. Vad det handlar om är ju att regeringen och Justitiedepartementet inte har gjort sin hemläxa i tid. Jag saknar också besked i den fråga jag ställde i mitt anförande, om Kerstin Andersson och Socialdemokraterna tycker att utökat förverkande är något positivt och nödvändigt för att bekämpa den grova kriminaliteten eller om det handlar om något negativt och ni inte tycker att det är rätt väg att gå. Jag ber inte Kerstin Andersson att rent tekniskt förklara hur en lagstiftning om ett utökat förverkande ska se ut, utan bara att säga om det här är något positivt som vi kan förvänta oss eller om det är något negativt som vi får fortsätta motionera om.

Herr talman! Utskottet skriver i betänkandet att vi utgår ifrån att regeringen tillser att det fortsatta utrednings- och beredningsarbetet bedrivs på ett sådant sätt att genomförandet av lagstiftningen inte kommer att fördröjas i onödan. Det går mycket bra att läsa i utskottets betänkande vad som står där vad gäller utvidgat förverkande. Jag tänker inte ge mig in i någon teknisk förklaring av lagar och lagstiftning, för det tror jag inte att jag är kapabel till att göra. Däremot har jag full respekt för det arbete och de svårigheter, den komplexitet, som det här med utvidgat förverkande ändå innebär. Det utredningsmaterial som man vill ta in och titta på gäller just att se hur det ser ut i våra nordiska länder och hur man tillämpar det. Finland har i dag en lagstiftning om utvidgat förverkande som går i linje med Förverkandeutredningen. Danmark och Norge har en helt annan modell som går ut på att lagöverträdaren ska göra sannolikt att egendomen har kommit till på laglig väg, alltså en omvänd bevisbörda. Är det inte bra att vi också nu tar till oss detta och tittar på hur detta tillämpas i våra nordiska grannländer och att vi gör en så bra lagstiftning som möjligt när det gäller utvidgat förverkande? Ni hänvisar till Förverkandeutredningen. Min fråga måste då ändå gälla detta: Tror Johan Linander att Förverkandeutredningens förslag fullt ut skulle kunna gälla i dag? Tror inte Johan Linander att det är bra att vi tar till oss och ser hur man tillämpar den här lagstiftningen runtomkring, just för att titta på inte minst bevisbördan?

Herr talman! Jag ska börja med att svara på frågan. Självklart är det så att man får fortsätta utreda och titta på vad andra länder gör om man inte vill komma till något beslut. Då får man ju fortsätta att utreda. Men tycker man att det här är nödvändigt och bråttom och att vi faktiskt behöver göra någonting så gäller det också att komma till skott. Då är frågan: Hur många år ska man behöva ha på sig? Det är ju inte första gången vi debatterar det här. Det mesta handlar om hastigheten på Justitiedepartementets arbete. Vi tycker att det går för långsamt, men Socialdemokraterna tycker att det gärna får ta fem, sex eller sju år, eller hur lång tid man nu behöver ha på sig. Vi kommer ändå till den slutsatsen att när vi reserverar oss från den borgerliga alliansen om att vi vill ha besked, att vi vill sätta press på regeringen och att vi vill att riksdagen redan nu ska säga att den vill ha ett beslut om utökat förverkande, så svarar Socialdemokraterna: Vi vill ha fortsatta utredningar. Det är ju så det är: Ni väljer utredningar - vi väljer skarpa förslag.

Herr talman! Ja, Johan Linander, jag blir något fundersam. Ditt inlägg just nu ger sken av att det är bättre att det är bråttom än att vi när vi lagstiftar också ser till rättssäkerhet och rättstrygghet och gör noggranna övervägningar. Jag har tidigare, både i mitt anförande och här nu i replikskiftet, försökt redogöra för hur komplicerat det är med just utvidgat förverkande, inte minst när det gäller att kunna ta ifrån någon något, till exempel om det är någon närstående till förövaren som har egendom som kan ha härlett från ett brott. Det gäller bevisbördan - där finns också jättemycket att titta på. Vad är det till exempel åklagaren ska göra sannolikt? Jag tycker att det är lite respektlöst också mot oss som står här, Johan Linander. Du och jag har ett ansvar som lagstiftare. Det kommer en lagstiftning framöver - jag har sagt det tidigare - före den 15 mars 2007. Till dess har vi tid på oss. Samtidigt kan jag tycka att det också finns en underton i Johan Linanders sätt att argumentera där han på något sätt vill antyda, i den här debatten i dag, då vi alltså gör 39 lagändringar, att det inte skulle ha någon betydelse som ett medel mot den organiserade brottsligheten framöver.