Försvarspolitik

Fru talman! Man vågar knappt harkla sig i armvecket i dessa tider, men jag har inga symtom.

Försvarsberedningen har med sina två rapporter om civilt och militärt försvar – Motståndskraft – Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025 och Värnkraft – Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021–2025 – lagt grunden till en stärkt svensk försvarsförmåga. Det är utifrån det som vi moderater arbetar framåt för att få till ett riktigt bra totalförsvar i Sverige.

Jag tänker i dag lyfta fram två frågor. Den ena handlar om totalförsvaret och den andra om försvarsindustrin. Det säkerhetspolitiska läget är allvarligt. Försvarsberedningen konstaterar att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Det kan heller inte uteslutas att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas mot Sverige.

Fru talman! Jag är dock ganska bekymrad över den del av totalförsvaret som handlar om civilt försvar. Om vi klarar helheten – om vi klarar de krav som kriget ställer – står vi också bättre rustade inför kriser. Då behöver det civila försvaret gå i takt med det militära försvaret.

I ljuset av den coronapandemi som drabbar land efter land, och som även kraftigt drabbar Sverige, blir det tydligt att det finns en hel del kvar att göra med det civila försvaret. Det kommer vi att återkomma till senare i april, men jag vill ändå passa på att lyfta fram min oro här i dag. Detta är någonting som måste tas med i budgetarbetet under våren och i Försvarsberedningens arbete.

Fru talman! Den andra fråga som jag vill ta upp här i dag gäller försvarsindustrin. Vi moderater vill ju gärna se en ny materielförsörjningsstrategi – den nuvarande är närmare tio år gammal och skrevs i ett helt annat säkerhetspolitiskt läge. En sådan ny materielförsörjningsstrategi behöver bland annat förtydliga kopplingen mellan de väsentliga säkerhetsintressena, försörjningstryggheten och krigsviktiga företag.

Redan 2018 fick vi rapporten Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov av utredaren Ingemar Wahlberg. Där konstateras att flera större materielsystem behöver omsättas och att brister behöver åtgärdas under perioden efter 2025.

Denna rapport visar att Försvarsmakten på grund av bland annat fördyringar och omsättningsbehov kommer att behöva prioritera bort materiel efter 2020 för att hålla sig inom oförändrad ekonomi. Den visar också att anskaffningen av ny materiel är underfinansierad samt att materielunderhållskostnaderna ökade med över 300 procent från 2012 till 2017 och förväntas öka ytterligare fram till 2025.

Slutligen vill jag citera ur utredningen. Det står: ”Utredningen bedömer att det finns risker för ytterligare fördyringar i förhållande till nu liggande planering inom materielanslagen, vilket i sådana fall kommer att kräva omprioriteringar.”

Fru talman! Vi behöver en effektiv materielförsörjning när och där den behövs. Samtidigt behöver vi se till att vi har en internationellt konkurrenskraftig försvarsindustri.

Försvarsindustrin har under de senaste 20 åren omvandlats från att till stora delar vara en statsägd verksamhet till att i dag vara helt privat och till delar också ägd av utländska intressenter. Detta har varit positivt, och det har hjälpt industrin att överleva och ställa om till ett större exportfokus. Men nu när Sverige ställer om från ett insatsförsvar till fokus på nationellt försvar kan inte den eviga fredens rationalitet fortfarande gälla i förhållande till försvarsindustrin, eftersom kravställningen nu även av nödvändighet måste inkludera krigstida förhållanden.

Det kommer att behöva ställas tydligare krav på försörjningsförmåga än tidigare. Att återgå till den ordning som rådde mellan staten och försvarsindustrin under kalla kriget är inte aktuellt; ägandet ser helt annorlunda ut nu. Dessutom går den tekniska utvecklingen allt snabbare, vilket gör det omöjligt att upprätthålla kompetens inom alla de områden där vi behöver försvarsmateriel.

Fru talman! Sverige står just nu i ett läge där vi måste kraftsamla för att återfå förmågan att försvara vårt land. Det självklara är givetvis att öka resurserna till Försvarsmakten, men det handlar om så mycket mer.

En viktig komponent är vår förmåga till materielförsörjning. Det gäller hela kedjan, från produktutveckling till underhåll och reparationer. För att möta behoven måste vi vara beredda att tänka nytt och se hur försvarsindustrin specifikt och näringslivet i stort kan stärka vårt försvar.

Andelen utländska komponenter har ökat från 25 procent till 75 procent. Vissa av de länder som dessa komponenter kommer från är strategiska partner till Sverige, och en del är det också vid höjd beredskap. Å andra sidan finns det underleverantörer som befinner sig i andra änden av skalan och som verkar i länder som inte alls är intresserade av Sveriges välgång.

Detta behöver leda till eftertanke om vilka komponenter vi vill se i vår försvarsmateriel i framtiden. Därför vill vi moderater att relevanta internationella samarbetspartner identifieras. Med andra ord: Vilka länder ska vi samarbeta med, och vilka ska vi inte samarbeta med?

På samma tema vill vi också se att Sverige ur ett brett perspektiv identifierar svenska tekniska styrkeområden som kan utgöra grunden för samarbete med andra länder och vara vägledande för projekt inom Europeiska försvarsfonden.

Med anledning av detta vill jag yrka bifall till Moderaternas reservation 9 under punkt 7. Vi står självklart även bakom våra båda motioner.

Fru talman! I dag handlar debatten om försvarspolitik, framför allt med inriktning på den militära delen. Som nyss sas kommer debatten den 16 april – om jag inte misstar mig, fru talman – att handla om det civila försvaret och krisberedskapen. Jag lämnar därför i stort sett detta nu och väntar till tidpunkten för den debatten. Det kommer säkert att beröras en hel del heta saker där.

Fru talman! Sverigedemokraterna är ju en mycket stark anhängare av svensk försvarsindustri. Detta är väl känt sedan många år, och det framgår inte minst av de prioriteringar som vi gör.

Vilken är grundinställningen hos de olika partierna när det gäller att utveckla materielplaner och så vidare? Om man har en prioritering – en bottenplatta – som lätt kan förstås som den prioritering Sverigedemokraterna eller något annat parti gör blir det hela betydligt lättare att förstå. Jag ska ta upp några exempel på detta.

Vi skriver bland annat att forskning och utveckling av krigsmateriel bör ske kontinuerligt för att säkerställa att spetskompetens behålls i svensk industri.

Vad skriver då regeringen? Vi har tre punkter var. Den första punkten lämnade jag därhän, för där har vi exakt likadana skrivelser.

Regeringen skriver att nyanskaffning, när sådan är nödvändig, i första hand bör ske av på marknaden befintlig, färdigutvecklad och beprövad materiel. Här skiljer vi oss åt.

Vad mer säger vi i Sverigedemokraterna? Vi säger att nyanskaffning av krigsmateriel i första hand bör riktas till svensk försvarsindustri, i andra hand bör riktas till leverantörer där svensk försvarsindustri deltar i någon del och i tredje hand bör upphandlas på marknaden. Det är en väsensskillnad på det här. Hur andra partier skriver detta får de själva redovisa, men det här är väldigt tydligt.

Jag tror att det är väldigt viktigt att partierna är tydliga med vad man vill och hur man prioriterar. Här är det glasklart: Vi prioriterar svensk försvarsindustri i första hand. Vi prioriterar också en kontinuerlig forskning och utveckling på dessa områden. Sverige är världsledande på många områden, inte minst när det gäller sensorsystem. Detta är väl känt bland er som sitter här.

Regeringen skriver att utvecklingen bör genomföras först när behoven inte kan tillgodoses på tidigare nämnda sätt – alltså när man inte kan köpa det man vill ha på marknaden. Enligt min uppfattning är detta att på sikt dödförklara den svenska försvarsindustrin.

Ibland höjs röster som säger att det finns upphandlingsregler och att vi måste göra si eller så, men det är inte riktigt rätt. När vi har diskuterat dessa saker har jag hänvisat till Frankrike, som lägger sina beställningar hos sin försvarsindustri. Ibland får jag svaret att det beror på hur man tolkar det hela, men låt oss då tolka det som Frankrike gör och lägga våra beställningar hos svensk försvarsindustri. I andra hand kan vi lägga beställningar där vi kan delta i utvecklingen av till exempel olika luftvärnssystem på korvetterna när de framöver ska halvtidsmodifieras. Så tycker Sverigedemokraterna, och det är vår inriktning – tydlighet!

Nu har vi startat Försvarsberedningens arbete igen, fru talman, och vi har kommit överens om att vi inte ska öppna upp och tala om vad vi pratar om i det stycket. Men jag vill i alla fall ta upp några ställningstaganden innan Försvarsberedningen börjar. Även om de delarna tas upp här nu har vi sagt det innan, och då känner vi en frihet i att nämna de delarna.

Med vår politik kommer en återetablering av krigsförband ske på någon av de orter som har anmält sitt intresse: Östersund, Sollefteå, Härnösand, Falun och artilleriskjutfältet i Villingsberg. Vi kommer att fullfölja det. Det är vår inriktning. Med sverigedemokratisk politik blir det ett förband i Mellansverige på någon av de utpekade orterna. Det sa jag innan, och det kan jag säga nu med, så att det är klart.

Vi besöker de här områdena nu för att titta på miljötillstånd, infrastruktur och andra förutsättningar för att klara av det här. Sedan vill jag också nämna att i samband med det här vill vi – vi motionerar om det för fjärde året i rad – öppna ett kontor till exempel i Luleå för rekrytering. Det är viktigt. Vi fortsätter för fjärde året, och så småningom, fru talman, kanske vi blir eniga här i kammaren om att det behövs ett rekryteringskontor i Norrland. Vi får se. Vi kommer inte att ge upp.

Hur ser vi då på ett starkt totalförsvar? Det kräver ju många delar, bland annat en ekonomi, fru talman. Vi ser värnkraften som ett mål: Detta är målet för er på den militära sidan. För att det här målet ska kunna uppnås krävs ekonomiska medel. Om Sverigedemokraterna ensamma hade fått bestämma här inne skulle vi ha sagt till Försvarsmakten att värnkraft är målet som man ska arbeta mot. Budgeten för det här till 2025 har vi kommit överens om. Med priskompensation, som det står om i Värnkraft, kommer det säkerligen att passera strax över 90 miljarder. Det är svårt att säga exakt.

Sedan, fru talman, ska Försvarsmakten arbeta mot 2030 då vi vill ha 2 procent av bnp. Vi säger: Sätt igång och lägg ut planen för det här! Redovisa kanske var tredje månad för oss hur planen är och hur man uppnår delmålen så att man 2030 disponerar de här pengarna.

Det är Sverigedemokraternas försvarspolitik.

Pengar som är över i september, oktober och november får naturligtvis skjutas fram till året därpå i stället för att lämnas tillbaka – men man får inte överskrida budgeten fram till 2025 och därefter till 2030. Jag vet själv att på den tiden jag var officer gjorde man allting för att göra av med stålarna på höstkanten för att slippa lämna tillbaka pengar. Det känner alla till som var med. Det måste sättas stopp på detta. Vi vill dessutom lagstadga att de 2 procenten av bnp ska grundlagsskyddas.

Under resans gång kommer förändringar att ske mot målet värnkraft. Forskning och utveckling går framåt, och man kommer att få förslag om att göra vissa justeringar inom ramen för det här. Men det ska godkännas av riksdagen så småningom.

Fru talman! Avslutningsvis yrkar vi bifall till vår reservation 14 i det här stycket, jag vill också påminna om att vi säger tydligt nej till Nato och tydligt nej till en EU-armé. Vi är naturligtvis positiva till bilaterala avtal, men när det krisar i Europa och andra delar av världen ser vi även på det civila området att man är sig själv närmast. Oavsett vilka avtal vi skriver och oavsett vad vi tror att andra ska hjälpa oss med stänger man gränserna och använder skyddsutrustningen eller vad det är till den egna befolkningen, för uppdraget är att i första hand skydda den egna befolkningen. Där ser vi verkan av det hela.

Slutsatsen är att vi själva måste bygga upp våra beredskapslager och själva blir starka, både militärt och när det gäller den här aspekten. Det kommer jag som sagt att återkomma till den 16 april, fru talman. Nato är stendött, som den franska presidenten sa.

Vi vill också fortsätta på vägen som regeringen och försvarsministern har gått hittills, och jag tycker att de har gjort det bra i vissa delar. I övrigt tycker jag att den handlingsförlamade regeringen inte är så mycket att hurra för, men jag tycker att försvarsministern är ett undantag. Jag tycker faktiskt att han i en del stycken gör ett bra jobb. Det vill jag ha sagt, som vanligt, även om jag kommer att ha många anledningar till att ge kritik i fortsättningen.

Ett försvarsförbund med Finland är också någonting att sträva efter på sikt.

Fru talman! När Försvarsberedningen i december 2017 lämnade över rapporten Motståndskraft om totalförsvar och det civila försvarets inriktning föreslogs många konkreta åtgärder för att samlat stärka vår beredskap och förmåga.

Alla områden inom vårt politiska arbete berördes: kommunikationer, energiförsörjning, logistik, insatsvaror, livsmedelsförsörjning, värme, varuförsörjning, näringsliv och inte minst sjukvården. Försvarsberedningen träffade under det här omfattande arbetet åtskilliga centrala företrädare för våra myndigheter som berättade om hur det såg ut och vad man behövde göra för att utveckla vår beredskap. Vi träffade bland annat representanter för Socialstyrelsen och från läkemedelssidan.

Sårbarheterna är och kommer att vara många för vårt samhälle att hantera. Det vi lägger fram i förslagen i de här rapporterna som har presenterats från Försvarsberedningen handlar om att stärka vår samlade totalförsvarsförmåga, vår beredskap både när det gäller att hantera kriser i vardagen – större kriser – och högre beredskap och krig.

De senaste månadernas allvarliga utveckling av coronapandemin och sjukdomens förlopp visar hur snabbt det förändras och hur snabbt det kan bli en väldigt omfattande kris. Vi kan nu konstatera att vi får bära kostnader för att vi har förbisett att vidta åtgärder i tid när det handlar om att stärka vår krisberedskap och vår samlade totalförsvarsberedskap.

Hela världen berörs, och det är svårt att förutse hur följderna blir på sikt och hur länge det här kommer att fortgå. Med tanke på att det säkerhetspolitiska läget inte har förbättrats under de här månaderna behöver vi också ha beredskap för att fortsatt kunna hantera fler kriser, även säkerhetspolitiska kriser, och också ha resurser att hantera flera kriser samtidigt.

Vi vet inte när kampen om resurserna slår till och hur scenarierna utvecklas det närmaste halvåret runt om i vårt närområde och i världen i övrigt.

Ofta tenderar vårt samhälle att fokusera på en stor kris i taget. Sedan tillsätts en utredning, och så vidtas åtgärder i efterhand. Vår samlade uppgift som försvarspolitiker med ansvar för totalförsvaret, det civila och det militära försvaret, är att verka för att vidta åtgärder i tid för att stärka vår samlade beredskap så att vi slipper utvärdera i efterhand och då upptäcka vad som saknades.

Försvarsberedningen har lagt fram tydliga och skarpa förslag. Det är viktigt att det här får beredas brett i alla politikområden inför kommande budgetprocesser för att också få genomslag och förverkligande i praktiken. Det säkerhetspolitiska läget motiverar verkligen detta. Det är inte för inte som Försvarsberedningen så tydligt skriver att ett väpnat angrepp inte kan uteslutas.

Fru talman! Det är hög tid att beredskapsfrågor får högre prioritet när det handlar om vårdprioritering och landets styrning. Det civila och det militära samverkar och är beroende av varandra. Det ena kan inte stå utan det andra. Fältsjukhusen är ett mycket fint exempel på hur Försvarsmakten stöttar det civila arbetet när resurserna inte räcker till.

Vi är nu, parallellt med att hantera pandemin, i ett förhandlingsarbete. Försvarsberedningen är återinkallad, och dialog pågår inför kommande inriktningsbeslut. De närmaste sex, sju eller åtta veckorna kommer den att vara skarp. Det handlar om nästa femårsplanering, inriktningen för vårt samlade totalförsvar, men också åren därefter.

Centerpartiet har länge drivit och pekat ut några viktiga prioriteringar som även finns med i Värnkraft, den rapport som Försvarsberedningen presenterade för snart ett år sedan. I dagens betänkande ligger fokus på några av dessa. En prioritering är stärkt försvarsförmåga i hela landet. Det är centralt. Vi behöver en krigsorganisation som är decentraliserad, närvarande och har folkförankring i landets alla delar. Vi ser att det har ett värde också vad gäller att hantera och stötta vid civila kriser. Inte minst behöver vi bemanning runt om för att hantera våra olika förutsättningar från norr till söder, från öst till väst, på landet, i luften och till sjöss.

Centerpartiet står bakom att det behövs etableringar av regementen på fler regementsorter. Några är redan bekräftade i och med Försvarsberedningens rapport. Det gäller Arvidsjaur, Uppsala och Göteborg. Men vi behöver gå vidare också i nedre Norrland och Svealand för att återetablera på vissa orter.

I kommande försvarsbeslut ser vi att det behövs två nya regementen och en tydlig inriktning för att öka andelen värnpliktiga i vårt försvar. Därför står vi bakom att antalet värnpliktiga ska vara 8 000 och att Rekryteringsmyndigheten omgående behöver få i uppdrag att etablera ett tredje rekryteringskontor, för att möjliggöra den utökningen. Vi ser också att det är mycket rimligt att återetablera verksamhet på några av de fyra orter som finns med i Försvarsberedningens rapport och som nämnts tidigare i debatten – Sollefteå, Härnösand, Östersund och Falun.

Fokus bör ligga på att utöka arméns arbete och uppdrag i vårt land. Med tanke på de återkopplingar som Försvarsmakten gav i november, när det gäller ekonomi och Försvarsberedningens förslag, finns det många utmaningar att hantera för att få till en klok prioritering för att utveckla det vi har, öka utbildningstakten och övningarna och inte minst vad gäller grundplattan för olika materiel inom Försvarsmakten.

Dessutom är det viktigt att utöka artilleriförmågan. Vi vill se divisionsartilleri. Då är det Försvarsberedningen föreslår centralt. Man ska kunna utbilda artilleri på fler platser. Kristinehamn och Villingsberg har nämnts som lämpliga områden, för att kunna gå tillbaka till platser man tidigare har verkat på.

Fru talman! Vi kommer sannolikt att behöva utöka anslagen även efter 2025 för att kunna få en rimlig planeringshorisont inför slutvarvet i förhandlingarna. Vi har fått till en gemensam ambition vad gäller stora anslagsökningar för åren 2021–2025. Men vi behöver göra ytterligare för att möjliggöra så kloka och tidiga prioriteringar som möjligt så att det blir realiserbart och kostnadseffektivt att genomföra upphandlingar och annat för att detta ska bli verklighet.

De närmaste månaderna är avgörande för hur vi de kommande tio åren ska kunna få en bra förutsägbarhet. Det är också en viktig säkerhetspolitisk signal till omvärlden att Sverige prioriterar totalförsvaret, det civilas och inte minst det militäras kommande arbete.

Jag yrkar bifall till reservation 4. Jag kommer, liksom Richthoff, att återkomma mer specifikt till krisberedskap och övrigt arbete i det civila försvaret i kommande debatter.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi försvarspolitik. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 under punkt 1 som gäller totalförsvarets utveckling. Kristdemokraterna har hela sex reservationer. Vi står självfallet bakom dem alla, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Jag kommer att tala i huvudsak om militära frågor, men med tanke på den tid vi lever i känns det ändå angeläget att säga någonting om det civila försvaret. Som en annan talare var inne på förut är det bra och viktigt att Försvarsmakten hade resurser för att kunna hjälpa till med ett militärsjukhus. Det var först planerat att sättas upp på Ärna i Uppsala men hamnade sedan i mässhallarna här i Stockholm. Men det som Dagens Nyheter påminde om i förra veckan är värt att komma ihåg; i början av 90-talet hade vi 50 sådana fältsjukhus med 200 platser på varje. Vi hade alltså 10 000 sjukvårdsplatser.

Det är en påminnelse om att Sverige hade världens bästa civila försvar på just det området. Men när tanken om den eviga freden rullade in var vi väldigt snabba. I debatterna, alla partier i riksdagen och medierna var alla inne på att det inte behövdes och ifall det skulle behövas var det långt bort som vi skulle hjälpa till.

Nu ser vi hur viktigt det är att återupprätta Försvarsmakten. Vi har lång väg att gå. Vi måste också se till att inpränta för kommande generationer: Gör inte om misstagen! Sverige kan inte bara vara riggat för vackert väder, om man får uttrycka det på det sättet. Vi måste klara kriser, konflikter och i värsta fall krig. Därför är det viktigt att Försvarsberedningens förslag genomförs, så att vi har bättre resurser för kommande kriser. När det gäller just sjukvårdsplatserna är det vi har bra. Men vi måste tänka framåt, så att vi i framtiden har mer resurser för att kunna hjälpa till om vi hamnar i kriser och i värsta fall krig.

Fru talman! Det vi sa i Försvarsberedningen var att ett militärt angrepp på Sverige inte kan uteslutas. Alla åtta partier var överens om det. Vi sa också att vi ser ett tuffare säkerhetspolitiskt läge och att Östersjöregionen är ett odelbart operationsområde i händelse av en konflikt. Vid en konflikt kommer Sverige att dras med, vare sig vi vill eller inte. Vid exempelvis ett angrepp mot Estland, Lettland eller Litauen kommer Sverige direkt att bli inblandat.

Eftersom vi är med i EU har vi sagt att vi har en skyldighet att ställa upp. Vi räknar också med att få hjälp om en katastrof, terrorhandling eller krig drabbar oss. På samma sätt förväntas vi ställa upp. Därför kommer vi att involveras. Det är viktigt att det inte stannar vid bara ord utan att det som sägs i Försvarsberedningens rapport blir verklighet. Det är Kristdemokraternas ingångsvärde. Detta ska genomföras.

Låt mig repetera lite vad vi egentligen sa i Försvarsberedningen. Armén måste stärkas. Hela Försvarsmakten behöver stärkas, men det är armén som är mest under isen. Därför sa vi att det behövs tre brigader med 5 000 man, värnpliktiga, i varje. De ska vara i Skåne, i Skövde och i Boden. Det ska också vara en lätt brigad här i Stockholm, och den vi har startat upp på Gotland ska stärkas.

Genom hela vår historia har Gotland alltid varit betydelsefull, och det kommer ön även i fortsättningen att vara, fru talman. Därför måste vi se till att förslaget genomförs, men det kommer att ta tid. Daniel Bäckström var tidigare inne på att vi måste ha ett tioårsperspektiv. Vi var snabba med att riva ned, men det kommer att ta tid att bygga upp. Vi måste vara uthålliga, våga fatta beslut och lägga till pengarna.

Precis som har sagts tidigare måste budgeten öka till 2 procent av bnp. Det är vad Estland, Lettland och Litauen redan ligger på, och det är vad Polen ligger på. Våra grannländer är på väg upp till den siffran. De förslag som vi är överens om, som ska gälla fram till 2025, kommer att kosta 1 ½ procent. Sedan måste summan öka fram till 2030 – om vi ska kunna genomföra förslagen. Dessa kommentarer gällde armén.

Nu går jag över till marinen. Den marina förmågan är bra, men vi måste också ha en förmåga i Göteborg. Det är den viktigaste hamnen inte bara för Sverige utan också för Finland. Den är också reservhamn för Norge. Vill man Sverige illa är det där ett angrepp kommer att ske. Där får vi alla våra förnödenheter. Därför måste vi kunna försvara oss på västkusten och östkusten samtidigt.

Slutligen har vi flygvapnet. I ett stort land som Sverige är flygvapnet av central betydelse. Därför är det vi är överens om viktigt, nämligen att vi håller fast vid sex divisioner och att Uppsala blir en flottilj. Vi måste också använda våra sidobaser. Hur bra våra JAS-flygplan än är måste de landa och få bränsle. Därför måste det finnas sidobaser som gör att vi inte blir så sårbara.

Sedan fanns det ännu en sak som var viktigt i Försvarsberedningens arbete, nämligen att satsa på logistiken. Den har varit försummad. I en krissituation eller i ett krig måste logistiken för förnödenheter fungera. Därför är det så viktigt att den inte försummas.

Allt detta blir krigsavhållande. Det är ju själva idén med vår försvarsmakt. Den ska vara krigsavhållande. Det är därför som vi måste se till att förslaget verkställs. Vi var överens i beredningen om att förslaget skulle vara beräknat i 2019 års penningvärde, och det skulle räknas upp. Det förstår var och en att 1 krona i dag inte är värt lika mycket värt 2030. Därför måste vi räkna upp värdet om förslaget ska kunna genomföras.

Jag var tidigare inne på frågan om att betala. Det här är ingenting vi kan skicka på räkning till nästa generation. Vi måste, precis som vår omvärld, satsa pengarna. Det här är en brandförsäkring, och vi måste betala premien. Det är inte så roligt att betala en hemförsäkring, men vi måste göra det. Om vi är ansvarsfulla så gör vi det. På samma sätt måste vi ha en försvarsmakt som får de pengar som behövs. Därför är det viktigt att fortsätta med anslagen.

En annan talare tog upp att Sverige inte ska gå med i Nato. Kristdemokraterna är av en helt annan uppfattning och vill stärka den svenska försvarsförmågan. Det är jättebra med ett försvarssamarbete med Finland, men vi måste vara helt ärliga och säga att det inte räcker. Det är inte avskräckande nog. Sverige är i dag en viktig partner till Nato, och vi borde uppgradera det till ett fullvärdigt medlemskap. Då skulle vi på riktigt kunna ha ett försvarssamarbete. Det är bättre att i god tid förbereda sig med sina vänner än att behöva improvisera om det värsta skulle hända. Därför vore det bättre för Sverige och våra grannländer om vårt land också blir medlem. Precis som Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Tyskland och Polen redan är medlemmar borde vi också ta det steget.

Med dessa ord, fru talman, yrkar jag än en gång bifall till reservation 2.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig inledningsvis säga att det har varit en hel del anföranden med många kloka synpunkter som har framförts i dagens debatt om försvarspolitik och som många av oss kan ställa sig bakom. Det bådar väl gott för det arbete som gemensamt ligger framför oss att till hösten ta fram en inriktningsproposition för det svenska försvaret.

Fru talman! Låt mig ändå börja i ett lite mer övergripande och större perspektiv. Försvarspolitiken är en del av utrikes- och säkerhetspolitiken. Tillsammans bildar man en helhet. När utrikespolitiken fokuserar på att upprätthålla freden har vi försvarspolitiker att fundera över hur vi förbereder oss för kriget. Tillsammans, ytterst, handlar det om att upprätthålla och försvara värden som demokrati, rättsstatens principer samt mänskliga fri och rättigheter. I grunden handlar det om vårt sätt att leva och kanske till och om med den svenska välfärdsmodellen.

Vår politik – utrikes- och säkerhetspolitik samt försvarspolitik – ska naturligtvis formas utifrån våra förutsättningar, våra perspektiv och våra värderingar. Men den är naturligtvis också beroende av omvärldens förändringar och andra länders göranden och låtanden. Inför Folk och Försvars konferens i januari läste jag en artikel i Helsingborgs Dagblad där Annika Nordgren Christensen träffande uttryckte det säkerhetspolitiska läget: Osäkerheten har blivit större. Inga ljusglimtar syns.

Det är den verklighet vi i dag lever i. Med de ryska aggressionerna mot Ukraina och den illegala annekteringen av Krim har den europeiska säkerhetsordningen satts under press. Vi ser kampen om kontroll över farlederna, särskilt när det gäller Arktis och de smältande isarna. Vi ser en antivästpolitik, auktoritära tendenser och en upprustning i vårt närområde. Tilltagande konflikter i vårt närområde kan innebära att Sverige också dras in i ett sådant händelseförlopp.

Av denna anledning har Försvarsberedningen skrivit i sina två rapporter Motståndskraft och Värnkraft att ett väpnat anfall mot Sverige inte kan uteslutas. Med det som grund ställs också helt nya krav på den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken och inte minst försvarspolitiken. Vi är nu i ett formativt skede.

Försvarsberedningens rapporter har vänt på perspektiven. När vi under många år har diskuterat krisberedskap, det vill säga förmågan att återställa samhällets funktioner snabbt i händelse av kris, diskuterar vi nu en totalförsvarstanke, som handlar om att upprätthålla samhällets funktioner över tid och på låga nivåer. Det innebär att vi nu genomgår stora satsningar på totalförsvaret. Det militära försvaret är i en tillväxtfas. Vi har ingått överenskommelser om ytterligare 25 miljarder fram till 2025, och vi diskuterar det civila försvaret, som är en central del i totalförsvarstanken. Det är för att bland annat understödja det militära försvaret eftersom det träder in tidigare redan när gråzonsproblemen uppstår och i händelse av kriser. Inte minst i den rådande situation som vårt land och stora delar av världen befinner sig i dag, en pandemi, ser vi utmaningarna och bristerna i det civila försvaret och därmed också i det svenska totalförsvaret.

Om vi under år har rustat ned vår militära förmåga har det civila försvaret i stora delar avvecklats. Tanken om den eviga freden, när demokratin gjorde landvinningar, när auktoritära stater föll, motiverade de mått och steg som många länder valde att ta – också Sverige. I en kombination av nyliberal politik och ekonomiska doktriner om just in time och lean production har beredskapslager i stora delar helt avskaffats. Det är något som Dagens Nyheter förträffligt redovisat i ett par artiklar den senaste tiden. Särskilt tydligt blir det i dessa tider att vi saknar livsmedelsförsörjning, energiförsörjning, läkemedelsförsörjning, drivmedelsförsörjning och så vidare.

Fru talman! I dagens debatt skulle jag likt många andra företrädare kunna göra en lista på åtgärder som jag och vi socialdemokrater finner viktiga. Jag skulle kunna prata om vikten av 8 000 värnpliktiga, om personalförsörjningen till försvaret, om förmågan att höja den civila beredskapen, om materielanskaffning och om nödvändigheten av artilleri, ytterligare brigader och så vidare. Jag väljer att inte göra det därför att jag inte vill föregripa de politiska samtal som nu pågår.

Med Försvarsberedningens rapporter Värnkraft och Motståndskraft, med den nu återaktiverade Försvarsberedningen, med de pågående politiska förhandlingar som vi sitter i och med överenskommelsen om ytterligare 25 miljarder till det militära försvaret finns det goda förutsättningar att till hösten lägga en försvarspolitisk inriktningsproposition på riksdagens bord med ett brett politiskt stöd.

Fru talman! Med det finns det också goda grunder att bifalla förslaget i försvarsutskottets betänkande 6.

Låt mig avslutningsvis, fru talman, säga att framgång bygger inte bara på överenskommelser utan också på förmågan att hålla dem över tid. Den nedrustade militära och civila beredskapen och förmågan kommer att ta tid att bygga upp igen. Det kommer att kräva tålamod. Det kommer att kräva fokus på uppgiften. Men det är min förhoppning att det med en gemensam och stabil grund utifrån Försvarsberedningens rapporter är fullt möjligt. Nu är det upp till oss.

Fru talman! Jag hade egentligen tänkt avstå från dagens debatt. Men jag tänkte nämna några ord om vår reservation 14, som jag också yrkar bifall till.

Reservationen handlar helt enkelt om att vi ser ett behov av att regeringen fattar beslut om att stänga ute företag med direktkoppling till icke-demokratiers underrättelsetjänst som vill investera i kritisk infrastruktur. Det kan till exempel gälla investeringar i 5G-nät. Vad vet jag? Så kan det vara. Det är rätt viktigt att vi gör detta. Alla här inne förstår implikationerna av att utländsk, odemokratisk underrättelsetjänst är kopplad till företag som direktinvesterar i 5G-nät i Sverige. Det är inte svårt att förstå den problematiken.

När det gäller kritisk infrastruktur tycker vi också att regeringen ska kunna granska och stoppa direktinvesteringar i och köp av infrastruktur av den typ vi sett på senare år när det gäller till exempel hamnar, spårnätverk och liknande. Vi anser i reservation 14 att regeringen ska ha möjlighet att granska detta. Försvaret ska ha möjlighet att ifrågasätta, och regeringen ska när det är påkallat kunna fatta beslut som förhindrar direktinvesteringar och uppköp från de företag och intressen som finns i hamnar och annat. Det tycker vi är en självklarhet.

Fru talman! Jag blev glad när jag häromdagen läste en debattartikel från Liberalerna som går helt i den här riktningen. Jag håller med om i stort sett vartenda ord i den debattartikeln, och Liberalerna borde faktiskt kunna hålla med om vartenda ord i vår reservation. Jag hoppas att man vid voteringen i eftermiddag kommer att göra det och ställa sig bakom reservation 14, som faktiskt går helt i linje med debattartikeln. Där radar man upp tre punkter, och alla de tre punkterna finns representerade i vår reservation.

Man kan naturligtvis försöka slingra sig för att inte behöva ställa sig bakom reservationen. Men det vore synd, tycker jag, för vi har ett viktigt arbete att göra tillsammans för att komma till rätta med dessa problem. Jag kan säga så här, rakt upp och ned: Hade Liberalerna haft en reservation som grundade sig på den debattartikeln hade vi sverigedemokrater inte haft några problem alls att ställa oss bakom den reservationen. Så är det.

Fru talman! Detta är såklart en extremt angelägen debatt. För liberaler är alltid det yttersta skydd som Försvarsmakten och vår försvarsförmåga innebär den viktigaste uppgiften av alla statens uppgifter. Det finns egentligen ingenting som är högre prioriterat, och i tider när vi redan nu måste göra tuffa prioriteringar i politiken och rör oss mot ännu snävare ekonomiska ramar och större behov av prioriteringar kommer Försvarsmakten och vår totala försvarsförmåga – civilförsvaret naturligtvis inkluderat – att fortsätta vara den högsta prioriteringen för oss liberaler.

Utan försvarsmakt, utan försvarsförmåga och utan civilförsvar kan vi inte skydda våra medborgerliga fri- och rättigheter, och det är ytterst det som är statens huvudsakliga uppgift.

Fru talman! Det har sagts mycket bra i denna debatt, och jag vill inte upprepa alltför mycket. Men jag vill ta fasta på en diskussion som förts där vissa verkar tro att vi i tider av kris och allvar och i tider då vi inte kan utesluta ett väpnat angrepp, som det formulerats här tidigare, skulle behöva mindre samarbete.

Fru talman! Jag är av rakt motsatt uppfattning. Sverige behöver i tider av oro i världen, i vår omvärld och i världen i stort, ha mer samarbete. Jag tycker att den kris som Sverige står inför nu i och med coronaviruset visar det. Det visar att det hade varit orimligt om varje enskilt land självt skulle utveckla vaccin och forska utan att ha kontakt med forskare i andra delar av världen. Det visar att vi behöver samarbeta över gränser. Det visar att vi i Sverige behöver dra nytta av uppfinningar som gjorts. Vi i Sverige behöver rädda liv med ECMO-maskiner som uppfunnits eller producerats i andra länder. Det visar att vårt samarbete med ett internationellt organ som WHO är viktigare än någonsin.

Det visar också att om samarbeten ska hålla i tider av kris behövs det att man innan man är framme vid krisen har slutit avtal, har tränat och övat tillsammans och har utvecklat och fördjupat samarbeten så att man när det väl smäller har mycket stor förmåga att hålla fast vid de samarbetena.

Av det skälet vill jag och Liberalerna fortfarande att vi ska gå med i Nato. Vi klarar oss inte utan hjälp av andra. Det är omöjligt för oss i ett litet land som Sverige att utveckla allting själva, att producera allting själva, att försvara oss helt själva i en orolig värld om vi till exempel skulle stå inför ett väpnat angrepp. Det är en omöjlighet. Det är en naiv dröm. Det kommer aldrig att hända. Vi behöver vara en del av världen också när det gäller vårt försvar.

Men jag vill inte i denna debatt yrka särskilt på Nato utan i stället yrka bifall till vår reservation 11, som handlar om ett fördjupat samarbete när det gäller försvar i EU. Vi vill att Sverige ska delta i och fördjupa samarbetet i Pesco men också ta initiativ till nya samarbeten därför att vår oroliga tid förmanar oss att på allvar fördjupa våra samarbeten med andra, träna med andra, sluta kontakter med andra och se till att systemen lirar med varandra så att vi när krisen kommer står beredda att möta den tillsammans.

Vill man möta det hot i form av strategiska uppköp som vi står inför kan man om ett par veckor rösta på vår reservation i betänkandet FöU7.

Fru talman! Jag hade inte tänkt att gå upp, men då Nato togs upp vill jag inte låta det stå helt oemotsagt.

Att Liberalerna var en kämpe i den genomförandegrupp som raserade det civila försvaret är ett faktum. Ni ingick i den genomförandegrupp som raserade det civila och även det militära försvaret totalt – bara så att det eftermälet inte glöms bort i debatten.

Ni vill gå med i Nato och sitta där tillsammans med er vän i Turkiet, Erdoğan. Glöm inte att nämna det också när ni talar om länder i Nato. Erdoğan välkomnar säkert er liberaler. Men det gör inte vi. Vi välkomnar inte ett samarbete med Turkiet. Låt mig göra denna skillnad tydlig, men kämpa på ni.

När det gäller avtal och så vidare ser vi i denna kris att det blir tvärstopp på leveranser av skyddsutrustning och annat från EU. Varför det? Jo, alla vill ju värna sin egen befolkning, och de behöver dessa grejer själva.

Därmed inte sagt att vi inte ska ha samarbeten och avtal. Men lite mer realism hos Liberalerna hade varit klädsamt.

Vi säger nej till en EU-armé. Ni kan väl inte rimligtvis vilja både ha ett medlemskap i Nato och bygga en parallellorganisation, en EU-armé. Här får ni ta och fundera lite på vad ni håller på med.

Mer samarbete? Javisst. Samordning? Bra. Men glöm inte att vi måste bygga upp en god självförsörjningsgrad vad gäller livsmedel, drivmedel och så vidare. Det är grunden.

Fru talman! Det blir lite larvigt när det kommer så osakliga angrepp från Sverigedemokraterna, men jag känner att jag ändå måste bemöta dem.

Liberalerna har nog alltid varit det parti i Sveriges riksdag som har drivit på hårdast för ökade försvarsanslag. Det är också därför som det har varit enklast för Liberalerna, av egentligen alla partier, att först och tydligast av alla kräva att Sverige ska gå med i Nato. Vi har nämligen redan tidigare begärt de försvarsanslagsnivåer som krävs för att vara medlem i Nato.

Fru talman! Det är såklart tråkigt att Turkiet är en diktatur, och jag fördömer de övergrepp som Turkiet begår mot sin och andras befolkning. Men att ett medlemskap i Nato skulle innebära att man måste ställa upp på allt som Turkiet vill är en grov missuppfattning, om inte till och med fake news.

I själva verket innebär ett medlemskap i Nato att om man blir utsatt för ett angrepp av någon annan får man stöd och skydd. Sverige deltar i dag i Natoledda operationer, och vi har även gjort det historiskt. Vi har dock gjort det på frivillig basis, och så kommer det att vara även med ett medlemskap. Skillnaden är att om vi blir utsatta för något kommer Nato att komma till undsättning.

Fru talman! Vad gäller internationellt samarbete tror jag att det är bra om vi har etablerade kontakter med andra länder och kan hjälpas åt avseende träning, utrustning och andra resurser. Det är precis som när man nu i vården har läkare med utbildning i andra länder, ECMO-maskiner tillverkade i andra länder och sjukhusmat producerad i andra länder. Säger ledamoten Richthoff nej tack till dessa saker?

Fru talman! Är det någon som är osaklig i debatten är det Liberalerna och ledamoten Joar Forssell. Jag tror inte att han har koll på sin egen historia.

Redan 2014 ville Sverigedemokraterna som enda parti satsa 2 procent. Då raserade Liberalerna som bäst det civila och militära försvaret. Läs på, är min uppmaning till ledamoten Joar Forssell.

I debatten den 18 januari 2017 talade jag om att vi var det enda parti som satsade 4 miljarder på det civila försvaret. Liberalerna satsade inte en spänn. Lyssna på den debatten så att ni i alla fall har en historia som ni kan vila lite på.

Nato måste ställa upp, säger ledamoten. Ja, men om Turkiet blir angripet måste Sverige som medlem också hjälpa Turkiet. Liberalerna kan väl ändå inte tro att Sverige ska få hjälp vid ett angrepp men kunna välja vem vi i vår tur vill hjälpa. Så fungerar inte systemet. Om Sverige vill ha hjälp när vi blir angripna måste vi också vara beredd att hjälpa exempelvis Turkiet med svenska soldater om Turkiet blir angripet.

Vi i Sverigedemokraterna betackar oss för det. Vi tror inte heller att ett medlemskap i Nato behövs om vi bygger upp ett starkt svenskt försvar och går i försvarsförbund med Finland. Då bygger vi en stor och stark försvarsförmåga som blir en hård nöt att knäcka.

Vad gäller de samarbeten som räknas upp har vi inga problem med att samarbeta.

Fru talman! Vi andra i kammaren får ha lite överseende med Sverigedemokraterna eftersom de aldrig har samarbetat ordentligt med andra partier inom ramen för parlamentarismen. Om man som parti inte har deltagit i regeringssamarbeten och budgetsamarbeten är det svårt att förstå hur sådant samarbete funkar.

Låt mig därför ta tillfället i akt och berätta att Liberalerna alltid i alla samarbeten har varit pådrivande för att Försvarsmakten ska stärkas och få större anslag. Vi var först med att säga 2 procent för att vi vill gå med i Nato. Vi har varit pådrivande för att hela det breda försvaret i Sverige ska få ökade resurser. Men när man samarbetar med andra behöver man ibland kompromissa.

Det är lätt att som Sverigedemokraterna sitta uppe på läktaren och ropa högt när man inte samarbetar med andra och inte tar del i denna typ av budgetsamarbeten. Men vad har Sverigedemokraterna åstadkommit? Ingenting.

Fru talman! Sverigedemokraternas inledande inlägg handlade väldigt mycket om att vi ska göra allt själva här i Sverige och inte samarbeta med andra. Samtidigt vill Sverigedemokraterna att sjukvården använder ECMO-maskiner från andra länder, att läkare utbildade i andra länder hjälper till i sjukvården och att det finns sjukhusmat som är producerad i andra länder.

Fru talman! Detta är hyckleri från Sverigedemokraterna. På varje politiskt område krävs det samarbete. Liberalerna vill också se ett fördjupat samarbete med Finland, men det räcker inte när krisen står för dörren.

Fru talman! Det är intressant att lyssna på Joar Forssell. Med sin historieförfalskning och beskrivning av en verklighet som inte finns är han nog en av de största hycklarna i kammaren i dag.

I själva verket har Liberalerna inte velat samarbeta. Ni talar vitt och brett om samarbete, men ni har ju stängt oss ute och inte velat samarbeta. Joar Forssell babblar på om samarbete men vill i själva verket inte samarbeta.

Liberalerna har ju inte särskilt stort stöd hos den svenska befolkningen. Det är mångdubbelt fler som röstar på Sverigedemokraterna. Det är en verklighet att förhålla sig till. Vad beror det på, ledamoten Joar Forssell? Jag tror inte att ledamoten förstår att det finns ett samband. Folk röstar på ett parti för att de tycker att partiets politik är bra, och därför är vårt stöd mångdubbelt större än ert. Liberalerna har ett väldigt litet stöd, och det borde mana till någon form av eftertanke.

Lyssna på debatten från den 18 januari 2017! I er motion talade ni också om att ni ville skära ned på priskompensationen.

Läs på historien! Samarbete har vi inget emot. Nu samarbetar vi inom ramen för Försvarsberedningen. Där samarbetar partierna. Vi bryter synpunkter. Den verklighetsbeskrivning som Joar ger här stämmer alltså inte.

Sedan är det denna dyrkan av Nato och att vi ska samarbeta med Finland. Där har vi helt olika uppfattning, och så får det vara.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)