Försvarsindustrisamarbete

Fru talman! Lars Ohly tar först upp det som jag nämnde i mitt anförande om vilka länder det handlar om. Det bygger på Lars Ohlys anförande där han talade om att det var västeuropeiska länder och att det var det negativa. Då är det naturligt att komma med en motfråga. Över huvud taget är det något som utmärker den här typen av frågor, att det kan finnas kritik och ibland frågetecken som kan vara berättigade och som är viktiga att reda ut. Men det går ändå en tråd genom denna typ av frågor, att det inte finns några alternativ presenterade. Det gör också att debatten naturligtvis haltar. Det vore lättare om vi visste vad vi debatterade mot. Det saknas. Sedan tar Lars Ohly upp den viktiga frågan om öppenhet. Det är klart att det är viktigt att vi kan ska- pa största möjliga öppenhet i dessa frågor och att vi kan göra det och flytta fram positionen när det gäller samarbetsländer och över huvud taget när det gäller dessa frågor. Sedan har vi å andra sidan företagssekretess, så detta är en avvägning när det gäller kammarens be- rättigade krav att veta så mycket som möjligt om till vilka länder man exporterar, att veta under vilka kri- terier det sker och att lagstiftningen följs upp. Det är alltså fråga om en avvägning, och jag tyck- er att vi i det här betänkandet har gjort en god avväg- ning mellan olika intressen på ett sätt som följer den lagstiftning som vi har.

Fru talman! Den enda vägens politik kommer jag att tänka på när jag lyssnar till Carina Hägg, därför att det är tydligt att vi som anser att detta ramavtal är fel väg ska avkrävas förslag till annat ramavtal med andra länder. Varför skulle vi behöva stå till svars för det? Vi anser att detta ramavtal är fel väg. Det ökar slutenheten, det minskar restriktiviteten, det liberali- serar vapenhandeln, och det ifrågasätter den svenska alliansfriheten. Räcker inte det som skäl för att säga nej till ramavtalet?

Fru talman! Jag tolkar Lars Ohlys inlägg som att han dementerar det som han sade i sitt inlägg, att detta är fel länder och att det inte är det som är grun- den för den kritik han har utan att det är någonting annat. Det kanske vi får utveckla vid något senare tillfälle. Men jag har fortfarande inte hört något alter- nativ till detta ramavtal från Vänsterpartiets sida.

Fru talman! Jag vill inleda med att understryka att moderaterna anser att det ramavtal som debatten i dag gäller är en viktig del i byggandet av en framtida gemensam europeisk säkerhetsordning. Det är viktigt för etablerandet av EU:s militära krishanteringsför- måga med ett minskat USA-beroende och Natobero- ende avseende materiel. Och det är viktigt för att behålla nationell och europeisk försvarsindustrikapa- citet. Ramavtalet innebär att det kommer att bli lättare att samarbeta och att genomföra gemensamma pro- jekt. Men det är också viktigt att notera att detta ram- avtal inte berör existerande materiel eller redan på- började projekt, utan detta gäller framtida projekt. Om man anser att vi ska kunna ha, och att det är värdefullt att ha, en fungerande europeisk och svensk försvarsindustri, så är samarbete en nödvändighet. Det är också nödvändigt att fler europeiska för- svarsindustrier påbörjar den omstrukturering som Sverige redan har inlett. Försvarsindustrin i Sverige präglas av hög kom- petens och konkurrenskraft. Och den kommer i och med detta ramavtal att ha större möjligheter att sam- arbeta med andra försvarsindustrier i dessa länder i olika projekt. Ramavtalet kommer också att innebära ett ökat ömsesidigt beroende mellan våra sex länder. Detta kan leda till en alliansliknande situation. Det ser vi moderater inte som något negativt, snarare tvärtom. Men vi tycker att det är viktigt att även rege- ringen talar öppet kring konsekvenserna av detta avtal. Därför är det glädjande att försvarsministern deltar i debatten i dag och kanske även kan ge sin syn på denna aspekt. Annars anser jag att regeringen och försvarsministern har skött arbetet bra avseende ram- avtalet. Men jag efterlyser tydlighet avseende kon- sekvenserna. Vi moderater har dessutom föreslagit ett nästa steg på detta område, nämligen att Sverige i Europe- iska unionen ska inleda eller driva ett arbete med att få fram gemensamma exportregler för krigsmateriel. Som de flesta deltagare i debatten känner till och har talat om så har vi redan en uppförandekod i EU som också kommer att vara styrande i ramavtalet. Den innehåller bl.a. mekanismer för konsultationer och informationsutbyte. Detta är bra, men det skulle vara ännu bättre att få helt gemensamma exportregler i EU.

Fru talman! Det låter inte som en kioskvältare - Ett ramavtal om åtgärder för att underlätta omstruktu- rering och drift av den europeiska försvarsindustrin - men det är ett viktigt avtal. Det är ett viktigt avtal för regeringen. Det har vi märkt i de diskussioner som har föregått detta betänkande. Regeringen anser att det är viktigt för svensk försvarsindustri och för Sve- rige som nation att samarbeta med andra länder som har en stor försvarsmaterielindustri och att det är viktigt att vi får gemensamma regler för vilken export som ska godkännas. Det är ett viktigt avtal också för oss, som helst skulle se att Sverige drev en än mer restriktiv politik för vapenexport. Det är ett viktigt avtal för oss som anser att alliansfriheten ställer krav på vilken politik som Sverige bör föra. Sverige har i dag en relativt öppen redovisning av sin krigsmaterielexport. Vi har relativt strikta regler för vilken vapenexport som ska tillåtas. Det är bra. Det är regler som har tillkommit i en öppen debatt och som har skärpts till genom en opinion som kräver att Sverige inte ska bli en vapenmånglare bland andra utan att Sverige i stället ska ta ett moraliskt ansvar för de produkter som exporteras från vårt land. I andra länder finns mer av slutenhet, och i andra länder finns mer av liberala regler för export, och det finns mindre av parlamentarisk kontroll över vape- nexporten. Nu ska Sverige ingå ett avtal med fem Natoländer. Då kan man fråga sig vad det innebär för alliansfri- heten. Vi finner oss nu alltmer till rätta i den västeu- ropeiska gemenskapen. Det utsträcks ett samarbete kring militär upprustning inom den europeiska unio- nen. Vi går med detta avtal in i ett samarbete kring krigsmaterielexporten med Frankrike, Italien, Spani- en, Storbritannien och Tyskland. Storbritannien är intressant. Storbritannien är väl i dag USA:s viktigaste länk i Europa. Man driver ett anfallskrig mot Irak. Man bombar irakiska städer, och alldeles i dagarna har det avslöjats att Storbritannien har brutit mot den europeiska unionens code of con- duct genom att exportera vapen till Marocko - den sista kolonialmakten. Det är en stat som i strid med internationella konventioner och internationell opini- on fortsätter att ockupera Västsahara. Storbritannien är ett av de länder som vi nu intimt ska samarbeta med vad det gäller export och drift av den europeiska försvarsindustrin. Då kan man fråga sig vilka regler som kommer att gälla vid en harmonisering. Är det Sveriges hårdare regler som kommer att påverka de andra länderna, eller är det så att Sverige tvingas att påverkas av de länder som har mer av slutenhet och mindre öppenhet och som har mer liberala regler för sin vapenexport än vad Sverige har haft? Det kan man naturligtvis tvista om. I betänkandet skriver majoriteten att man nu ser möjligheter för Sverige att påverka krigsmaterielex- porten i större utsträckning än tidigare eftersom vi kommer med i ett sammanhang där fler produkter kan påverkas av svenska ställningstaganden. Det är kan- ske något naivt att tro att de hårdaste reglerna kom- mer att vara de som sätter norm för den krigsmateri- elexport som kommer att tillåtas. Vid en harmonisering, vilket det naturligtvis kommer att bli, är det rimligt att anta att man får ge och ta och kanske framför allt att de största produ- centerna och de största exportörerna får ett stort in- flytande över vilka regler som ska gälla och vilka normer som ska sättas. Min uppfattning är att detta riskerar att leda till att den svenska hårdare och mer restriktiva synen på krigsmaterielexport urholkas. Jag anser inte att det är viktigt för Sverige att kränga vapen och att sälja så mycket som möjligt. Jag anser inte att det är bra att den svenska regeringen åker runt i Sydamerika, Asien och Afrika för att sälja JAS och annan krigsmateriel. Jag anser inte att det är rimligt att den svenska staten på det sättet ska försöka göra sig av med materiel producerad i Sverige. Än viktigare är att vi aldrig får hamna i en situa- tion där svenska vapen regelmässigt används för att slå ned folkliga uppror och för att upprätthålla ett förtryck mot människor. Vi vet att de fem Natolän- derna har ett vapenindustriellt samarbete genom ex- port till regimer som vi anser inte bör få tillgång till svenska vapen. Man kan fråga sig om svenska vapen eller vapendelar i fortsättningen kommer att finnas på plats i länder som använder de vapnen för att slå ned uppror, t.ex. i ett Turkiet - också ett Natoland - som slår ned fånguppror, som fängslar människor och som förvägrar människor deras demokratiska rättigheter. Är det garanterat att svenska vapen eller svenska vapendelar aldrig kommer att finnas på plats i ett sådant sammanhang? Det här avtalet är fel väg. Det innebär att vi riske- rar att hamna i en situation där den traditionella öp- penheten kommer att sitta emellan, där Sveriges rela- tivt strikta regler för vapenexport kommer att få stry- ka på foten. Jag anser i stället att vi borde ha råd att vara kon- sekventa, att vi borde ha råd att betala priset för en minskad vapenexport mot att vi med trovärdighet kan fortsätta att kämpa för rättvisa, för små länders rätt, för folks rätt, till demokrati och mänskliga rättigheter. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 5 i betänkandet. Det innebär att jag yrkar avslag på för- slaget om ramavtalet. Jag anser att de frågor som vi har ställt, de krav som vi har fört fram, inte har besva- rats på ett sätt som gör att jag känner mig säker på att det här avtalet kommer att kunna fungera i enlighet med de regler, med den öppenhet och med den re- striktivitet som tidigare har utmärkt den svenska vapenexportpolitiken.

Fru talman! Den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa sedan det kalla krigets slut och en rad avise- rade omfattande reduktioner och omstruktureringar av Europas försvarsstruktur har lett till en kraftig minskning av marknaden för försvarsmateriel. Detta har givetvis lett till stora påfrestningar för särskilt europeisk försvarsmaterielindustri. I grunden kan denna utveckling bara hälsas med tillfredsställelse. En minskad efterfrågan på vapen är alltid önskvärd och bör därför understödjas. Svensk försvarsmaterielförsörjning har under lång tid haft stor säkerhetspolitisk betydelse, sedd bl.a. mot den svenska militära alliansfriheten. I rådande utveckling främst i Europa är det nu naturligt att förändringen leder till ett ökat försvarsindustriellt samarbete med andra demokratiska stater i Norden och i övriga Europa och med USA i syfte att trygga nödvändig försörjning av försvarsmateriel utan att därför öka efterfrågan. Folkpartiet välkomnar det framlagda ramavtalet för att underlätta omstruktureringen och driften av den europeiska försvarsindustrin. Vi är emellertid bekymrade över två förhållanden som inte undanröjs av föreliggande förslag. För det första uppfattas ramavtalet på många håll som en del av en strävan att upprätta ett mer jämbör- digt förhållande mellan den europeiska och den ame- rikanska försvarsindustrin. Vår uppfattning är att det inte föreligger något motsatsförhållande härvidlag och att det inte ligger i svenskt intresse att medverka till att förstärka den synen. Svensk försvarsindustri har ett starkt behov av ökat samarbete såväl med europeisk som med amerikansk försvarsindustri. Det är endast samarbetets innehåll och förutsättningar i det enskilda fallet som ska avgöra valet av samar- betspartner. Det här utvecklar vi i reservation nr 4 som jag härmed yrkar bifall till. För det andra finns det en uppenbar risk att ett in- stitutionaliserat europeiskt försvarsmaterielsamarbete kommer att medföra att svensk exportpolitik anpassas till mindre restriktiv praxis i andra samarbetsländer. Den svenska regeringen har en benägenhet att med hjälp av europeiskt samarbete glida in i en praxis som skulle vara svår att försvara på hemmaplan. Det nu föreslagna samarbetet bör därför knytas till en fortsatt restriktiv syn på export av svensk försvarsmateriel. Under årtionden har den helt dominerande delen av materielen till det svenska försvaret levererats från inhemsk industri. Ingen annan icke stormakt har som Sverige haft en egen utveckling och produktion av vapensystem och stödsystem inom ett brett spektrum. Det har gällt flygplan, ubåtar, ytfartyg, torpeder, luftvärnssystem, artillerisystem, pansarvärnsvapen, bandvagnar osv. Denna inhemska materielutveckling har givit flera fördelar. Vi har fått skräddarsydd materiel som tillgo- dosett just de behov som vi har när det gäller svensk terräng, våra kustförhållanden, våra räckviddskrav och vårt värnpliktssystem. Det har gjort att materielen inte bara har haft hög kvalitet utan också ofta har varit billigare än inköp utifrån genom att utländska alternativ har inrymt kapacitet som vi inte har haft behov av. Det är dock uppenbart att denna tid då svenskt försvar var tillräckligt som underlag för en allsidig inhemsk försvarsindustri är ute. Det svenska försvaret kommer i framtiden att köpa allt mindre serier av olika materiel än tidigare samtidigt som möjligheter- na till uppgradering av elektronik m.m. gör att livs- längden blir olika för olika vapenbärare och vapen- system. Med färre enheter och längre mellanrum mellan nybeställningar blir det allt svårare att basera utvecklingen och produktionen på huvudsakligen svenska behov. Men det är kanske ännu viktigare att försvarsin- dustrin också i betydligt större nationer tvingas till strukturförändringar. I USA har på några år antalet stora försvarsindustrier minskat kraftigt till följd av fusioner och uppköp. Det har givit några jätteföretag med väldiga utvecklingsresurser, och det kommer med stor sannolikhet att leda till att det amerikanska teknologiska försprånget inom flera viktiga tekni- kområden för försvarsmateriel blir än mer markerat. I Europa har motsvarande omstrukturering varit betydligt svårare att genomföra, väsentligen därför att nationella ambitioner har varit hinder för fusioner över nationsgränser. På senare tid har dock några stora affärer genomförts. Den svenska försvarsindustrin håller alltså på att omstruktureras från att ha varit i huvudsak nationell till att i hög utsträckning bli en del av en europeisk industri. Denna omstrukturering måste bejakas, me- nar vi. Det får dock inte stå i motsatsställning till, som jag tidigare har påpekat, att svensk försvarsin- dustri på egen hand också framgent ska kunna finna samarbetspartner inom amerikansk försvarsindustri. Alternativet till europeisk och transatlantisk samver- kan är för Sveriges del således inte inhemsk för- svarsindustri utan snarare ingen försvarsindustri alls. Fru talman! Öppenhet och tydlig redovisning är viktiga ingredienser i en restriktiv vapenexport. Det är också viktigt för att acceptans bland medborgarna ska kunna finnas. Som påpekas i det särskilda yttran- det nr 3 innehåller inte regeringens årliga skrivelse till riksdagen lika mycket information som vissa andra samarbetsländers årliga rapporter till sina respektive parlament. Där menar vi att vi måste ha en mer öppen och klar redovisning. Slutligen, fru talman, vill jag framhålla att det är mycket angeläget att från svensk sida även fortsätt- ningsvis framhålla nödvändigheten av att Exportkon- trollrådet alltid ges möjlighet att komma in så tidigt som möjligt i processen så att reellt inflytande över hanteringen kan säkerställas.

Fru talman! Carina Hägg efterlyser ett alternativ. Om man förespråkar att vi ska gå in i ett ramavtal med fem andra länder ska motståndarna till detta avkrävas ett alternativ i form av andra länder som man vill samarbeta med. Det tycker jag är ett märkligt resonemang. Det är som om Folkpartiet skulle kunna kräva att vi som är motståndare till svenskt medlem- skap i Nato måste ha ett alternativ i form av en annan militärallians att gå med i. Vi vill inte ha det här ram- avtalet, Carina Hägg. Min fråga till Carina Hägg handlar om öppenhe- ten. Om man är för öppenhet och vill att beslut ska kunna granskas av journalister och allmänhet är det väl ändå rimligt att vi vet till vilka länder svensk krigsmateriel exporteras? Vad är argumentet för att avslå reservationen om offentliggörande av landlistor, Carina Hägg?

Fru talman! Jag skulle vilja ha ett klarläggande från Moderata samlingspartiets sida just när det gäller export till diktaturer och kanske framför allt krigs- materielexport till kommunistiska diktaturer. Det vore så lätt att säga antingen ja, vi kommer att verka mot sådan export, eller nej, vi kommer att tillåta sådan export. Jag tror att det är viktigt också för allmänhe- tens tilltro till vad som sägs i andra sammanhang att vi får ett tydligt klarläggande på den här punkten från Karin Enström.

Fru talman! Den här frågan är svår för mig att svara på i detalj, eftersom jag inte sitter i Exportkon- trollrådet. Men principen som de flesta partierna är överens om är att vi inte ska exportera till krigförande länder, till länder som kränker de mänskliga rättighe- terna eller till länder som i övrigt är diktatoriska. Om Lars Ångström sedan hänvisar till något fall som finns eller som är aktuellt så känner inte jag till det.

Fru talman! Jag tror inte att det är så komplicerat. Man behöver inte känna till några detaljer. Detta är en övergripande ideologisk inställning om huruvida man är beredd att medverka till krigsmaterielexport till kommunistiska diktaturer eller inte. Även ett icke- svar från Moderata samlingspartiets sida på denna fråga är ju ett väldigt tydligt svar, om man nu inte är beredd att säga nej till krigsmaterielexport till kom- munistiska diktaturer. Men jag vore tacksam om vi kunde få ett enkelt ja eller nej, eftersom det är en ideologisk och övergripande fråga som inte har något att göra med detaljer eller vad som händer i Export- kontrollrådet. Det handlar om att redovisa en ideolo- gisk syn från Moderata samlingspartiets sida.

Fru talman! Om Lars Ångström frågar mig så tycker jag naturligtvis att vi inte ska exportera till kommunistiska diktaturer. Det är ingenting som mo- deraterna har varit kända för att vilja göra eller upp- muntra i andra sammanhang heller.

Fru talman! Kristdemokraterna har inga reserva- tioner, men jag har ändå begärt ordet för att kom- mentera det ramavtal som vi ska fatta beslut om i kammaren. Vi tycker att bakgrunden till att vi kan fatta beslut om ett sådant här ramavtal är glädjande och positiv, nämligen att vi nu kan se ett stabilare Europa. Det gläder naturligtvis oss Europavänner att det är på det sättet. Vi kan naturligtvis också i de skiljelinjer som dras upp här i kammaren se vilka som ser möjlighe- terna och det positiva i att vi inte behöver så många vapen i Europa som tidigare. Vi tillhör dem som uppskattar detta. Den överproduktion som för närva- rande sker har naturligtvis en tendens att sänka pri- serna och på det sättet också öka trycket på vapenex- porten ut i världen. Det är mycket märkligt att inte den situationen förstås av dem som är bekymrade för vapenexporten dit jag också räknar mig. Vi tycker att det är positivt av flera skäl att detta avtal kommer, inte minst att det då äntligen också kommer på riksdagens och andra parlaments bord att det finns ett ramavtal. Min personliga uppfattning är att det redan har tagits många steg från industrins sida för att skapa allianser ute i Europa, även från svensk sida. Den allmänna debatten kanske inte riktigt följer med i det tempot. Men nu har vi ett avtal på bordet, och vi kan följa det och debattera det på det sätt som vi önskar och följa det i fortsättningen. Tre punkter vill jag peka på som är viktiga för oss och som gör att vi är positiva till detta. Vi tycker att det finns värde i att Sverige är med i det här sammanhanget av rent tekniska skäl och får behålla den kunskap och den kompetens som finns inom vår industri även i fortsättningen. Punkt två är att vi tror att det faktiskt är väldigt viktigt för alliansfriheten och säkerhetspolitiken. För att vi ska kunna ha en hake på andra leverantörer och tillverkare i Europa behöver vi vara med i det här sammanhanget för att försäkra oss själva om att få tillgång till vapen i en krissituation och på det sättet behålla den alliansfrihet som vi står för framöver. Skulle vi vara helt beroende av andra, skulle vi inte ha den möjligheten att vi har ett beroendeförhållande mellan de olika vapentillverkarna. Slutligen när det gäller restriktioner för export vill jag säga att Kristdemokraterna självklart står för stor restriktivitet. Vi tycker att de kriterier som finns i dag är bra och ska följas så strikt som det bara är möjligt. Vi ser också en möjlighet här att föra ut de restriktio- nerna också på det europeiska planet. Självklart förut- sätter vi att regeringens företrädare tar med sig våra traditioner i det här sammanhanget och försöker att implementera dem så långt det bara går i det nya sammanhanget. Jag vill också kommentera Lars Ångströms försök att med ett trick ifrågasätta Kristdemokraternas håll- ning när det gäller export. Det är naturligtvis bara ett försök att skapa ett politiskt område där Ångström skulle vara ensam att försvara detta. Vi har minst lika stora ambitioner, och har haft det under all tid bakåt, att vara restriktiva när det gäller vapenexporten och att bevaka det här området. Jag kan rekommendera Ångström att läsa vårt principprogram från 1996, det gäller. Vi håller just nu på att revidera vårt prin- cipprogram, och vi behåller vår hållning även i det här programmet. Det finns mycket annat som kan vara värdefullt för Ångström att läsa om det här om- rådet i vårt principprogram. Det gäller fortfarande. Det är min kommentar.

Fru talman! Det är viktigt att klargöra de olika partiernas inställning till krigsmaterielexporten, för den kommer att belysa lite hur man kommer att han- tera de här frågorna när vi sedan har ramavtalet, om det nu går igenom. Ett svar som går ut på att Mode- raterna inte är beredda att säga nej till krigsmaterie- lexport till kommunistiska diktaturer som parti är klargörande för hur de kommer att hantera exporten inom ramavtalet. Det är tillfredsställande, om jag tolkar Holger Gustafsson rätt, att Kristdemokraternas uppfattning är att krigsmaterielexport från svensk sida ska begränsas till stabila demokratier. Om det är vad som gäller för Kristdemokraterna är det ett mycket värdefullt till- kännagivande både för oss i kammaren och för all- mänheten. Har jag tolkat Holger Gustafsson korrekt?

Fru talman! Det är fullständigt korrekt tolkat. Det behöver inte tolkas, för det är solklart i våra politiska program.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är glad över att få delta i denna debatt kring propositio- nen angående ramavtalet om åtgärder för att under- lätta omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin. Det är ett viktigt avtal för försvars- politiken, ja, för säkerhetspolitiken och därmed också en mycket viktig diskussion. Det är också positivt att i dag i kammaren få lyssna på inläggen från företrä- dare för Socialdemokraterna, Moderata samlingspar- tiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet. Jag sluter mig till att också Centerpartiet har samma inställning. Fru talman! Jag vill nämna några ord om betydel- sen av förändringarna inom försvarsindustrin relaterat till några viktiga politikområden. Det första är säkerhetspolitiken, det andra är in- dustristrukturen och därmed globaliseringen. En tredje faktor som påverkar detta område är teknikut- vecklingen. Dessa tre faktorer påverkar hur vårt land utvecklar sin försvarsmaterielförsörjning och därmed svensk försvarsindustri. De säkerhetspolitiska förändringarna hänger na- turligtvis samman med det kalla krigets slut. Krigs- hotet i Europa har sakta tynat bort och därmed beho- vet av det stora territoriella försvar med hög bered- skap som vi har haft, en försvarsstruktur som för Sveriges del krävde en bred nationell förmåga att producera krigsmateriel. Det var det pris som vi då måste betala på grund av det tydliga krigets hot och vår oberoende position. Och det var mot den bak- grunden som vi utvecklade den svenska försvarsin- dustrin. Det var en försvarsindustri med stor bredd vad gäller kompetens och hög teknologisk nivå. Det är något som vi har nytta av i dag. Men förutsättningarna har förändrats från ett na- tionellt oberoende till ett ömsesidigt beroende, vilket resulterat i att vi inte har samma behov av nationell försvarsindustrikapacitet. Att i dag ha förmåga att ha industriell kapacitet i takt med den tekniska utveck- lingen är omöjligt för de flesta länder. Storbritannien, Tyskland och Frankrike väljer i allt större utsträck- ning internationellt samarbete för sin materielförsörj- ning. Att utveckla moderna försvarssystem ryms inte längre i ländernas nationella budget. Det är i stort sett bara Förenta staterna som förmår att utveckla en heltäckande förmåga. Det ser vi också på ägarstrukturerna. Nästan alla våra stora företag inom försvarsindustrin har i dag någon form av utländskt ägande - Saab med British Aerospace Systems, Hägglund med Alvis Group, Bofors Defence med United Defence och Kockums med HDW. Den internationella ägarstrukturen är alltså ett faktum, och den svenska regeringen och riksdagen har ställt sig positiva till denna förändrade ägarbild. Det utländska ägandet ger de svenska företagen en bredare kunskapsbas inför framtiden och, vill jag framhålla, vice versa. Det nya svenska försvaret ska kännetecknas av en hög teknologisk nivå. Vår insatsorganisation ska ha de allra modernaste vapensystemen och sensorsys- temen. Vårt land ska ha tillgång till och kunskap om dagens och morgondagens tekniska system. Det inne- bär att vi måste ha en försvarsmaterielpolitik som bygger på internationell samverkan. Försvarsindust- rins internationalisering är därmed en av förutsätt- ningarna för vår försvars- och säkerhetspolitik. Det var mot denna bakgrund som regeringen in- ledde förhandlingar med Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien kring ett ramverk för ett utvecklat materielsamarbete. Och det är naturligt- vis i sin tur anledningen till att vi har den här debatten här i kammaren. Förhandlingarna har gett oss ett avtal om åtgärder för att underlätta omstrukturering och drift av den europeiska försvarsindustrin, eller LOI- avtalet, som vi oftast säger. Letter of Intent var den form som den första framgångsrika förhandlingen oss emellan ledde till. Det ger vårt land möjligheter att utveckla samarbetet mellan de sex länder som i dag står för över 90 % av Europas försvarsindustrikapa- citet. Avtalet reglerar, på folkrättslig grund, förhål- landet mellan länderna på ett sätt som liknar en inre marknad. Avtalet skapar förutsättningar för ett ömse- sidigt samarbete samtidigt som det säkerställer möj- ligheter till oberoende. Sverige som ett alliansfritt land har två vägar att gå. Å ena sidan kan vi välja att ha en försvarsindustri som tillgodoser alla våra behov när det gäller säkerhet och försvarsmateriel och därmed ett försvar som har materiel för varje tänkbart hot. Å andra sidan har vi möjligheten att importera vapen och andra materiel- system vid behov. Det är något som vi inte skulle kunna göra utan samarbete. Varför skulle andra län- der ställa sina resurser till vårt förfogande om vi valt isolationism? En ökad säkerhet i materielleveranser ger oss en starkare säkerhetspolitisk position som i ett kärvare säkerhetspolitiskt läge ger oss möjlighet att importera det som vi då kan behöva. Import kräver export och vice versa. Jag kan tillägga att en egen försvarsindustri som skulle tillgodose alla behov för vårt land kanske skulle innebära en fördubbling av försvarsbudgeten som i dag ligger på ca 43 miljarder. Jag tror inte att vi är villiga att ställa upp på det. Fru talman! En annan viktig fråga som behandlas i avtalet är synen på krigsmaterielexport. Vårt land har sedan länge en restriktiv inställning till export. Denna hållning har varit ett av våra ingångsvärden i förhandlingarna som ledde fram till avtalet. Min upp- fattning är att avtalet motsvarar den väg vi valt i svensk politik, och vi kan konstatera att de övriga länderna intagit samma hållning. En förändrad syn på exportfrågan hos våra samarbetspartner har öppnat möjligheterna för samsyn. Om vi inte inleder ett närmare samarbete med de viktigare producentländerna i Europa kommer vi på sikt att tappa kontrollen över försvarsindustrins verk- samhet. Produktionen förläggs då till de länder som har de mest tilltalande exportreglerna, och vi får en konkurrenssituation som troligen på sikt skulle ge liberalare exportkontrollkrav. Det avtal som de sex länderna nu har uppnått ger goda förutsättningar för en ansvarsfull, kollektiv exportkontrollpolitik. Sverige får både insyn i och en möjlighet att på- verka exporten från andra länder i Europa på ett sätt som var otänkbart bara för något år sedan. Vi kommer samtidigt att behålla vår nationella exportkontroll för de produkter som svensk för- svarsindustri hittills tagit fram och marknadsfört på export. Avtalet gäller framtida produkter och utveck- lingen av nästa generations försvarsmateriel till den svenska försvarsmakten. Grunden för kontrollen är Europeiska unionens politiskt bindande uppförande- kod för vapenexport. Kontrollen kommer att bygga på listor med godkända destinationer för varje enskild produkt. Listorna måste beslutas enhälligt, och varje land bibehåller därför sitt inflytande över exportpoli- tiken. Avtalet är också i övrigt helt förenligt med det gällande svenska regelverket för exportkontroll. Inga förändringar behöver göras i vår exportkontrollag- stiftning. Fru talman! Jag vill sammanfattningsvis framhålla att det ramavtal som kammaren i dag har att ta ställ- ning till är ett viktigt led i en mycket större process, nämligen Sveriges anpassning till de nya förutsätt- ningar för vår försvars- och säkerhetspolitik som uppstått genom det kalla krigets slut - detta för att trygga en effektiv materielförsörjning till det svenska försvaret i fred såväl som under en anpassningsperiod med ett kärvare säkerhetspolitiskt klimat. Andra element i denna förändringsprocess är För- svarsmaktens omstrukturering och vårt ökade enga- gemang i internationella fredsbevarande och huma- nitära insatser. De olika delarna i denna ekvation är beroende av varandra för att helheten ska kunna upp- nås. Utan en ökad internationalisering av försvarsin- dustrin kommer vi i praktiken att få stora svårigheter att på en och samma gång uppnå målet med ett smala- re, men vassare försvar - ett försvar utrustat med högteknologisk, men också interoperabel materiel. Målet är att begränsa våra försvarsuppgifter till en rimlig nivå i förhållande till det säkerhetspolitiska läget och att bibehålla vår militära alliansfrihet. Ram- avtalet säkrar förutsättningarna för försvarsindustrins internationalisering utan att göra avkall på vår militä- ra alliansfrihet. Avtalet tar samtidigt på ett betryg- gande sätt hand om internationaliseringens konsek- venser för vår exportpolitik, för vår försvarsforskning och för den militära sekretessen - för att nämna några av de aspekter som behandlas i avtalstexten. Fru talman! Jag vill därför varmt tillstyrka att kammarens ledamöter ställer sig bakom propositio- nen.

Fru talman! Försvarsministern valde att berömma vissa deltagare i debatten medan han inte var lika glad över att lyssna på vissa andra. Själv lyssnar jag även på dem som tycker annorlunda än mig själv, eftersom jag ser en öppen diskussion som förutsätt- ningen för att vi ska kunna fatta bra beslut. Karin Enström från moderaterna sade att nästa steg, enligt moderaternas syn, är helt gemensamma regler för all vapenexport och krigsmaterielexport inom EU. Anser försvarsministern att det är ett lo- giskt nästa steg efter att detta avtal har trätt i kraft? En annan fråga gäller den nu avslöjade skandalen om brittisk export av kanoner till Marocko. Marocko håller just nu på att rusta upp. Längs en 160 mil lång militär mur placeras offensiva vapen riktade mot Västsahara. Nu har det visat sig att den brittiska rege- ringen har brutit mot EU:s uppförandekod, eftersom man har exporterat 30 stycken 105 millimeters kano- ner till Marocko. Varför ska vi lita på att ens EU:s uppförandekod kommer att följas i framtiden?

Fru talman! Jag tycker att det är positivt att Euro- peiska unionen går in för att ta fram ett gemensamt statistiskt system som gör att unionens länder kan redovisa krigsmaterielexport och möjligen också i en framtid vissa delar av importen. Det tycker jag är positivt. Jag anser att EU:s uppförandekod är ett be- tydande framsteg. När vi inom kretsen av de sex länderna har dis- kuterat frågan vidare har vi sett det som naturligt att orientera EU-organen om vad vi gör. Men jag vill säga att det inte finns någon gemensam ståndpunkt mellan de sex som skulle innebära att dagens åtagan- den skulle föras över till Europeiska unionen. Har Storbritannien brutit mot Code of conduct? Jag kan inte uttala mig om det. Men anta att avtalet hade trätt i kraft! Anta att det gällde krigsmateriel där det fanns gemensamma komponenter där några länder hade varit inblandade! Då hade det varit fråga om ett gemensamt beslutsfattande. Dessutom: Hade avtalet varit i kraft hade vi säkerligen haft en större insyn i vad Storbritannien, även med en ren nationell pro- duktion, har för exportavsikter. Följaktligen kan ex- portregimen bli mera åtkomlig för påverkan genom avtalet än utan avtalet.

Fru talman! Det är den brittiska parlamentskom- mittén som har utfrågat den tidigare utrikesministern Jeff Hoon och den nuvarande utrikesministern Robin Cook. Man har konstaterat att den brittiska exporten till Marocko med största sannolikhet ej är förenlig med den av EU antagna uppförandekoden. Det är inte första gången som sådan här export har ägt rum. Re- dan 1999 beviljades en export värd 2 miljoner pund. Den här exporten av kanoner var värd ca 1,5 miljoner pund. Frågan är då: Är det svensk syn på vapenexport, den restriktiva synen och den öppna redovisningen, som kommer att påverka de andra fem i ramavtalet? Eller finns det någon som helst risk att den mer slutna synen på vapenexport och den mer liberala synen på export till länder som vi inte vill exportera till kom- mer att påverka även Sverige?

Fru talman! Mitt intryck är att det under de se- naste åren har skett en betydande förändring i inställ- ningen i de länder som vi ska samarbeta med. Det beror bl.a. på förändringar i den politiska bilden. Tyskland är ett viktigt land. Tyskland har enligt min bedömning snarast kommit att inta en hållning som i mycket stor utsträckning påminner om den svenska. Jag har den föreställningen och förhoppningen att när det handlar om gemensamma materielsystem - och där har Sverige naturligtvis har en icke obetydlig andel - kommer vi att ha goda möjligheter att göra våra åsikter hörda om hur regelverk och Code of conduct ska tillämpas. Ginge vi på Vänsterpartiets och Miljöpartiets in- ställning, dvs. att avslå tillträde till avtal, vad vore då våra möjligheter att påverka i den riktning som vi vill se?

Fru talman! Som jag nämnde i mitt anförande skulle jag vilja fråga försvarsministern hur han ser på det ökade ömsesidiga beroendet, om det inte i sin tur i verkligheten också leder till en alliansliknande situa- tion. Det är min fråga till försvarsministern.

Fru talman! Det har varit intressant att få klart för sig under det här arbetet att Natoländerna egentligen inte har haft ett fastare försvarsmaterielsamarbete. Inom Natoalliansen råder det ett korstryck mellan olika aktörer, och det är inte alls så att alla Natos länder har tillträde till samma materielsystem. För mig förefaller det som om Natoländerna genom det här avtalet har kommit varandra närmare i ett viktigt hänseende, materielsamverkan. Men det är klart att de har det som är grunden i Natoavtalet, nämligen ömse- sidiga garantier för varandra i händelse av att de blir angripna. Vi har behov av att kunna stå på vår alliansfria position och ha ett oberoende. Hur ska vi kunna värna detta om vi icke kan vara säkra på att vi kan få im- portera den allra mest kvalificerade krigsmateriel m.m. som behövs för vårt försvar? Vi når genom samarbetet i den här kretsen en mycket stor trygghet. Den tryggheten ger oss säkerhetspolitiska möjligheter att vidhålla den säkerhetspolitiska alliansfrihet som vi vill kunna stå kvar vid.

Fru talman! Som försvarsministern vet tycker vi moderater att det är ett bra avtal och att ramavtalet leder till flera bra saker, inklusive det ömsesidiga beroendet. Men jag tycker ändå inte riktigt att jag får ett svar på frågan. Man kan tolka konsekvenserna på två sätt, antingen att vi blir mindre beroende eller att vi blir mer beroende. Min tolkning är att vi blir mer beroen- de och därmed hamnar i en alliansliknande situation med de här länderna.

Fru talman! Anta att vi inte hade avtalet. Det är ju en position som drivs av Vänsterpartiet och Miljö- partiet. Vad skulle vi då ha för situation om vi skulle behöva göra materielinköp men blev nekade därför att exportörerna skulle säga att de har andra order som de låter gå före, därför att de går till regeringar som tillhör Nato t.ex.? Det skulle vara en försvagad position som, om den drevs långt, vore till skada för vår alliansfria position och vår säkerhetspolitiska frihet. Min bedömning är att detta avtal, som är accepte- rat av de fem länder som tillhör Nato, ger oss en ökad möjlighet att värna om vår handlingsfrihet.

Fru talman! Att svensk försvarsindustri har ett starkt behov av ökat samarbete såväl med europeisk som med amerikansk försvarsindustri framhöll jag i mitt anförande. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att det endast är samarbetets innehåll och förutsätt- ningarna i det enskilda fallet som ska avgöra valet av samarbetspartner. Jag skulle vilja fråga försvarsministern om det här avtalet på något sätt innebär några restriktioner för Sverige att vid sidan av de andra fem länderna sluta avtal med t.ex. USA eller något annat land när det gäller försvarsindustrisamarbete. Det andra gäller Exportkontrollrådet. Det är vik- tigt att Exportkontrollrådet kommer in så tidigt som möjligt i processen. Man kan ju tänka sig ett scenario där Exportkontrollrådet kommer in lite sent i en pro- cess och därmed har svårt att påverka. Sveriges posi- tion när det gäller att möta de andra fem länderna kan bli ganska bakbunden och innebära att Sverige inte har samma kraft utan passivt lägger sig. Därför är det viktigt att Exportkontrollrådet kommer in tidigt i processen, så att man redan då kan påverka utveck- lingen av samarbetet på ett speciellt område.

Fru talman! Det kanske inte var en slump att den tidigare administrationen, Clintonadministrationen i Förenta staterna, för ungefär ett år sedan började lägga fram förändringsförslag vad gäller tillämpning- en av de amerikanska exportreglerna. Min fråga har varit: Skulle dessa förändringar ha kommit i gång om icke vi sex hade börjat vårt förhandlingsarbete och där mycket pekar på att vi kommer att lyckas? Förenta staternas administration lade fram vissa förändringar. Från den svenska sidan är vi bilateralt sett icke nöjda med de öppningar som har gjorts. Men jag har en viss optimism i frågan efter att ha talat med företrädare för både den avgångna och den nytillträd- da administrationen. Förenta staternas kongress har en tendens att in i detalj reglera exportreglerna i För- enta staterna och med en rätt merkantilistisk hållning. Min bedömning är att om den här konstruktionen lyckas - särskilt givetvis om den fylls av reellt inne- håll i form av gemensamma projekt som icke behöver utesluta deltagande av industrier med t.ex. ett ameri- kanskt ägande - kommer det att öka incitamenten i det politiska systemet i Washington att bejaka en fördjupad samverkan, t.ex. bilateralt med Sverige. Och det är min avsikt att vi ska kunna gå den vägen.

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Det är den uppfattning som vi också har, att det är viktigt att man nu lyckas med detta och att man inte måste gå via det här samarbetsavtalet för att sluta ett avtal med USA, utan man ska kunna göra det bilateralt. Den öppningen måste finnas menar vi. De andra samar- betsparterna ska inte behöva påverka den utveckling- en. Jag har också en fråga som gäller Exportkontroll- rådet som jag vore tacksam att få svar på. Det ligger någonting i mitt resonemang att det är viktigt att Exportkontrollrådet kommer in tidigt för att vi ska ha en bra förhandlingsposition och inte kommer ned med bakbundna händer när vi ska diskutera avtal med de andra parterna. Det parlamentariskt sammansatta Exportkontrollrådet kan då få ett reellt inflytande.

Fru talman! Jag har inte den insynen i hur Export- kontrollrådet fungerar i dag. Jag föreställer mig dock som en utomstående att det t.o.m. kan bli en fördel med system som vi nu ska ha och som har kritiserats från en del här i kammaren, nämligen med länderlis- tor per materielslag. Jag föreställer mig att det kan bli en mer systematiserad form av beredning i vårt ex- portkontrollråd. Men jag får göra den reservationen att jag inte har insyn i hur arbetet är upplagt. Får jag också göra ett påpekande och ge ett svar med anledning av den förra diskussionsomgången. Jag ser framåt mot att vi ska kunna göra en liknande samverkan med t.ex. de nordiska länderna. Det är min förhoppning att det ska vara möjligt att förhandla fram ett ungefärligen liknande system med våra nor- diska grannländer. Det ska vara ett system liknande det som vi nu har liggande här för kammarens ställ- ningstagande.

Fru talman! Karin Enströms fråga alldeles nyss till försvarsministern om just risken för ett allt närmare allianssamarbete är intressant, och försvarsministerns svar är ännu intressantare. Försvarsministern konstaterar att vapensamarbetet blir allt fastare inom Nato. Det är något som man tidigare inte har haft. Nu kommer också Sverige att delta i det fastare vapensamarbetet. Genom avtalet skriver vi också under på att fortsätta att leverera vapen även om militäralliansen hamnar i krig. Detta måste ändå betraktas som en otydlighet kring den svenska alliansfriheten. Jag undrar hur det står i förhållande till de samtidiga deklarationerna från utrikesministern om att Sverige ska bibehålla sin alliansfrihet och t.o.m. fylla den med ett nytt innehåll nu när neutraliteten avskaffas. Jag får inte riktigt de två olika signalerna från re- geringen att gå ihop. Det måste ändå betraktas som ett problem. Jag vill att försvarsministern utvecklar reso- nemanget lite kring den problematiken.

Fru talman! Jag är säker på att det har redovisats under båda utskottens behandling. Men jag lägger gärna fram regeringens bedömning här. Vi har fört en helt öppen förhandling med de and- ra fem länderna. Det har betytt att vi redovisat att Sverige är ett icke allierat land. Sverige är ett land som har möjlighet att i enlighet med internationell rätt kunna välja t.ex. en förklaring om neutralitet, en position som innebär att Sverige är icke krigförande land eller annat i anslutning till det som vi önskar forma som vår säkerhetspolitik i händelse av krig. Det gäller både i vårt närområde och på annat sätt. Vi har redovisat detta. Det har de fem länderna accepterat. Det redovisas bl.a. i artiklarna 10 och 11 som finns i avtalet. Frågeställningen är klar. Den svenska säkerhetspolitikens möjligheter finns. Det är t.o.m., vilket jag betraktar som ett betydande fram- steg, accepterat av våra samarbetspartner.

Fru talman! Jag märker att försvarsministern i sitt svar betonar ordet öppenhet i förhandlingarna. Min andra fråga till försvarsministern gäller just det. I och med att det inte strider mot avtalet att göra landlistor- na offentliga är min fråga: Varför inte låta dem vara offentliga för insyn och samhällsdebatt? Det finns tre områden - kvinnoprostitution och barnsexhandel, narkotikaförsäljning och vapenför- säljning - som är de mest lukrativa branscherna i världen. De har en sak gemensamt. Det är att de trivs bäst i mörker. Det är ljusskygg verksamhet. De två förstnämnda har vi inga problem med, eftersom de är förbjudna enligt lagstiftning. Men just krigsmaterie- lexporten är tillåten med restriktioner. Varför tillåter vi inte att landlistorna blir offentli- ga i Sverige? Därigenom möjliggör vi en offentlig debatt där beslutsfattarna faktiskt kan ställas till svars, svara på folkets frågor och försvara besluten. Varför ska denna verksamhet ske i skymundan, dold bakom hemligstämplar?

Fru talman! Låt oss tänka på vår egen import. Är vi beredda att minutiöst redovisa all vår krigsmateri- elimport? Det är inte så säkert. Det beror på omstän- digheterna och det säkerhetspolitiska läget. Vi befin- ner oss ändå i en del av världen där omständigheterna i betydande utsträckning är förutsägbara, där det råder låg spänning och där vi har demokratier som grannar. Hur är det i andra delar av världen? Det gäller även länder som också är demokratier. Är deras för- utsättningar lika gynnsamma för import? Det är vad som har gjort och gör att många länder sig vilja ha en restriktiv syn. Jag menar egentligen att detta icke gäller utifrån ett exportperspektiv utan från ett im- portperspektiv. Det är min förhoppning att samsningen mellan de sex länderna och samarbete inom EU-kretsen och kanske inom det s.k. Wassenaarsystemet kan succes- sivt leda till alltmer av öppenhet. Vi avser att försöka övertyga våra kolleger om att det är bättre att gå den vägen. Men i dag kan regeringen inte föreslå riksda- gen annat än det som ligger i avtalet, dvs. listorna kan inte vara offentliga. Däremot har vi i vårt land ett som vi anser gott parlamentariskt kontrollsystem och en god redovis- ning inför både offentligheten och kammaren varje år av huvuddragen i vår exportinriktning.

Fru talman, bästa ledamöter och åhörare! Lars Ohly har tagit upp de övergripande frågorna kring avtalet. Jag ska ta upp den tråden och spinna vidare på den. Det föreliggande förslaget till avtal bygger på att man vill utveckla en konkurrenskraftig försvarsin- dustri i Europa. Det ska i första hand ske i de sex länder som initialt ratificerar avtalet, men det ska också kunna skrivas under av andra. Regeringen och utskottet menar att man sedan på lika villkor ska kunna konkurrera med USA. Kan man inte konkurre- ra kommer köparna i stället att gå till andra säljare. Som en liten jämförelse kan nämnas att USA sat- sar 38 miljarder dollar bara på försvarsforskning jämfört med de europeiska Natoländernas 11 miljar- der dollar. Men det är inte bara för att konkurrera med den helt dominerande amerikanska försvarsin- dustrin som avtalet kommit till. Man vill också ha möjlighet att samarbeta på lika villkor, som man säger, med USA. Avtalet är inte bara till för att ge de europeiska försvarsmakterna billigare produkter. Det är natur- ligtvis också så att man vill bevara vunna export- marknader och vinna nya. Propositionen och utskot- tets betänkande, och här också försvarsministern, andas tillförsikt att avtalet ska ge möjlighet att behålla de svenska reglerna för vapenexport. Vi som är emot avtalet hyser inte samma tilltro. Vad gäller vapenexportkontrollen är det enligt Vänsterpartiet i synnerhet tre aspekter av avtalet som ger anledning till oro. Avtalet riskerar att leda till en liberalisering av krigsmaterielexportpolitiken, mins- kad öppenhet samt stora svårigheter att stoppa ex- porten om situationen i destinationslandet förvärras. Men den svenska riksdagen kan besluta om åtgär- der för att värna om öppenheten och en restriktiv exportpolitik. I vår motion visar vi på en mängd punkter där vi ser hoten mot de svenska reglerna och föreslår att Sverige ska agera. Sex europeiska länder med olika tradition ska en- ligt avtalet för varje försvarsindustriprojekt i konsen- sus utarbeta s.k. vita listor över de godkända destina- tionsländerna. Sverige är i sammanhanget ett litet land. Ska man samarbeta om försvarsexport och få ett konsensusbeslut måste en gemensam nämnare skapas. Därmed skulle med stor sannolikhet Sveriges restrik- tivitet minskas. Som, kära åhörare, i ett äktenskap så kommer kantighet och hävdandet av den egna åsikten att slipas för husfridens skull. Samtliga av de länder som initialt ska omfattas av avtalet har i dag vapenexport till Colombia, Egypten, Kuwait, Saudiarabien och Turkiet. Några av länderna har dessutom export till Indonesien, Indien och Kina. I denna familjs tradition och bland dessa försvarsin- dustriella förväntningar ska samarbetet ske. Det är svårt att se hur Sverige med ramavtalets nuvarande utformning ska kunna förmå de andra länderna att utesluta destinationsländer som alla samarbetsländer utom Sverige godkänt för vapenexport tidigare. Inom EU har alla länder anslutit sig till den s.k. uppförandekoden för vapenexport. Det är ett fantas- tiskt dokument! Man har formulerat rekommendatio- nen i åtta kriterier. Om länderna levde efter detta dokument skulle vi inte behöva diskutera frågorna längre. Men problemet är att det inte efterlevs. Enligt reglerna i den europe- iska uppförandekoden skulle Colombia, Egypten, Kuwait och de andra destinationsländerna som jag räknade upp inte godkännas för vapenexport. Men trots att alla länder i Europa har undertecknat koden så bryter man emot den. Försvarsindustrin har en stark ställning i Europa - också här. Den trycker på för att få exportera sina produkter till så många länder som möjligt. Svensk vapenexport satte rekord i fjol, kunde man läsa i en artikel från början av mars i år. En talesman för Sve- riges Försvarsindustriförening uttryckte sin glädje över ett bra resultat. När hemmamarknaden viker har svensk försvarsindustri lyckats sälja bra utomlands, sade man. Fru talman! Vänsterpartiet har en reservation till- sammans med Miljöpartiet där vi avslår förslaget till avtal. Men vi kräver också förändringar i syfte att här i Sverige öka öppenheten och behålla en restriktiv exportpolitik. Nu övergår jag till de krav som vi har ställt genom motionerna. V, fp och mp har en gemensam reservation där vi föreslår att Sverige ska offentliggöra landlistorna över godkända exportländer efter det att de godkänts av avtalsländerna. Detta är en demokratifråga. Det handlar om att allmänheten ska få insyn i vilka länder Sverige är med och exporterar vapen till. Här hänvi- sar utskottet till sekretess och påtalar att riktlinjen på området bör vara så stor offentlighet som möjligt med respekt för det som parterna i ramavtalet har kommit överens om. Vi anser att detta är en mycket viktig och allvarlig fråga. Utskottets svar rimmar illa med den svenska regeringens målsättning att öka öppenheten i Sverige och i EU. Vi ser ingen anledning till att inte offent- liggöra listorna. Det är ju efter det att beslutet är fattat av de olika länderna som detta skulle ske. Det kan förflyta en avsevärd tid mellan det att en landlista är antagen och till dess att export ska ske. Men det finns ingen rutin inbyggd för förnyad pröv- ning av listorna. Utskottet anser det olämpligt att regelmässigt överpröva ett lämnat förhandsbesked i ett slutskede. Man hävdar att en förändrad slutsats i detta skede kan ge upphov till stor förtroendeskada såväl för Sverige som land som för industrin. Utskottet säger att man ska uppmärksamma för- ändringar så tidigt som möjligt och då genomföra en ny prövning. Vi håller naturligtvis med om att man ska se förändringar så tidigt som möjligt. Men för övrigt delar vi inte ståndpunkten. Vi anser att Exportkontrollrådet också ska ha rätt att utvärdera landlistorna innan ett definitivt beslut fattas. I avtalet står att ett land får strykas endast om betydande förändringar av dess interna förhållanden, t.ex. fullt inbördeskrig eller en allvarlig försämring av läget för de mänskliga rättigheterna, skett. Man räknar med att det tar ungefär tre månader innan beslut om att ta bort ett land från listan kan fattas. Erfarenheten visar att förändringar kan ske myck- et snabbt när en konflikt utvecklas. Under denna tid kan många människoliv spillas. Det är till större ska- da för förtroendet om export sker till länder som har utvecklat en konflikt. Därför anser vi att Exportkon- trollrådet ska granska listorna när produktionen är klar och innan export sker. Vänsterpartiet har i ett särskilt yttrande tillsam- mans med Folkpartiet och Miljöpartiet tagit upp far- hågorna för att redovisning av exporten av materiel som producerats tillsammans kommer att försämras i ländernas årliga rapporter om krigsmaterielexport. Vi befarar att det i den svenska rapporten bara kommer att redovisas utförsel till samarbetsländerna, och inte i vilket land den slutliga produkten hamnar. Redan i dag är rapporten begränsad och innehåller inte så mycket information som man i vissa andra av de avtalsslutande länderna ger sina parlament. Därför anser vi att export som är gemensamt producerad också ska redovisas i regeringens årliga rapporter. Fru talman! Det är Vänsterpartiets åsikt att Sveri- ges deltagande i detta avtal kommer att leda till att svenska vapen eller vapendelar kommer att exporte- ras till länder som Sverige i dag inte exporterar till. Det är länder där mänskliga rättigheter kränks och där konfliktrisken är stor. Vi tror att detta kommer att försvåra våra möjligheter till förebyggande konflikt- lösning och att vår trovärdighet i detta avseende kommer att ifrågasättas. Vapen är inte varor i vanlig bemärkelse. Vapen används inte bara till att ha ett defensivt försvar om man blir angripen, eller av en försvarsmakt för säker- hets skull. Vapen används offensivt i konflikter då länder med våld behärskar grannar eller den egna befolkningen. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva- tionerna 2, 3 och 5.