Herr talman! Vi går över till ärendet som handlar om förenklat beslutsfattande om hemtjänst för äldre. Det är en glädje för mig som kristdemokrat att vi har så stor uppslutning kring detta i socialutskottet och att det nu kommer att träda i kraft den 1 juli 2018.
Vi vill ju alla att vi ska få vara som den 104-åriga dam jag träffade här i riksdagen för några månader sedan, som tyckte att det var härligt att leva och en glädje att ha fått bli så gammal. På det boende där hon bodde såg hon till att regelbundet få hjälp att ta sig till frisören och lägga lockarna, som hon alltid gjort. Tänk att få känna den glädjen fast den egna kroppen börjar svika lite grann och alla funktioner inte riktigt hänger med hela vägen.
Det finns i dag möjligheter att få en biståndsbedömning och att få insatser i form av hemtjänst så länge du bor hemma. Men detta är ofta ganska krångligt, och det finns ett motstånd. En del avstår från att söka, och ibland blir man nekad fast man har bedömt att behovet finns.
Vi vill se en större tillit till den enskilde som börjat komma upp i åren något och känner att man inte längre klarar av det man behöver för att kunna leva sitt liv. Man ska kunna få hjälp att bryta isoleringen eller få andra insatser som gör att man kan fortsätta att känna sig trygg i sitt eget hem.
Det kan handla om hjälp med lite inköp eller ärenden på posten eller banken, fysiskt eller kanske digitalt. Man kan behöva hjälp med att laga till måltider eller kanske få hem matlådor, eller få ett trygghetslarm. Om man har börjat bli så skröplig att de anhöriga får bära ett tungt lass kan de behöva få hjälp med avlastning.
Alla dessa insatser kommer med detta lagförslag att vara möjliga utan en föregående biståndsbedömning. I stället sätter kommunen ramen och säger: Detta är vad vi kan erbjuda när du bedömer att behovet finns. Inom den ramen ska du själv också ha stort inflytande och möjligheter att styra.
Det kan vara så att det den ena dagen är hjälp med städningen som behövs. Barn och barnbarn kanske känner att det är bra att du inte längre klättrar på stegen för att komma åt de där fönstren. Risken att falla är stor, med skador för både dig och samhället som konsekvens. En annan vecka är det just att komma till frissan som är det viktiga, eller att få hjälp att läsa den där intressanta artikeln i tidningen som du inte riktigt längre klarar av att läsa själv.
Ramen ska sättas, men det ska vara den enskilde som har inflytandet. Detta blir möjligt med den lagstiftning vi nu kommer att besluta om, och det är glädjande.
Från Kristdemokraternas sida hoppas vi att vi kan gå i motsvarande riktning också när det gäller möjlighet till anpassat boende. De som är årsrika och har kommit upp i 80-årsåldern ska själva kunna säga: Nu är det dags; nu är jag inte längre trygg i mitt eget hem. Ensamheten kanske har blivit för stor, eller så finns det något annat skäl som gör att man känner att man behöver komma in i en annan gemenskap med en annan trygghet för att kunna leva resten av sina dagar i det man kan kalla sitt eget hem.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.