Finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor

Fru talman! I dag debatterar vi finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor. Sverigedemokraterna och regeringen har genomfört flera reformer på dessa områden, och vi kommer att genomföra ytterligare ett antal.

Låt oss börja med bostadsmarknaden! Under lång tid har allt fler människor stängts ute från möjligheten att köpa sitt första boende. Det har krävts ett maktskifte för att kunna öppna upp bostadsmarknaden för fler igen.

Vi går nu fram med reformer som gör verklig skillnad: Det andra amorteringskravet avskaffas, och bolånetaket höjs från 85 till 90 procent, vilket i praktiken innebär att kravet på kontantinsats sänks från 15 till 10 procent. För en förstagångsköpare kan detta göra en enorm skillnad. Spartiden till kontantinsatsen för en etta i Storstockholm kan minska med upp till fyra år. För en ensamstående som köper en bostadsrätt innebär ett slopande av det andra amorteringskravet att lånekostnaden kan minska med uppemot 1 500 kronor i månaden, vilket kan vara helt avgörande för om en person klarar bankernas kvar-att-leva-på kalkyl och beviljas bostadslån. För en barnfamilj med ett större boende och ett större lån kan kostnaden minska uppemot 4 000 kronor i månaden, vilket ökar möjligheten att klara bankernas kalkyler och flytta till småhus eller att använda utrymmet för att bygga upp en nödvändig ekonomisk buffert.

Detta är goda nyheter för dem som vill flytta hemifrån, och det är goda nyheter för dem som vill bilda familj. Det är reformer som gör det möjligt för fler att ta steget in på bostadsmarknaden, att flytta dit jobben finns, att tacka ja till en studieplats på annan ort och att planera för framtiden med större trygghet. Det öppnar upp bostadsmarknaden för förstagångsköpare, för ensamstående och för barnfamiljer.

Fru talman! Men finansmarknadspolitik handlar också om något ännu mer grundläggande, nämligen rätten att delta i det ekonomiska livet. Vi är i dag i en situation där privatpersoner, företag, föreningar och till och med opinionsbildare i allt större utsträckning nekas bankkonto eller får sina bankkonton avstängda. Enligt uppgifter har ungefär en tredjedel av företagen inom fintech haft svårigheter att få ett bankkonto hos en svensk bank. Dessutom har antalet nekade betalkonton ökat med omkring 70 procent mellan 2023 och 2024, enligt rapporten från Finansinspektionen. Det är siffror som är alldeles för höga och i förlängningen riskerar att slå mot svensk innovation.

Låt mig därför vara tydlig: Jag har stor respekt för det ansvar som bankerna tar när det gäller arbetet mot penningtvätt och mot finansiering av terrorism. Det är ett viktigt arbete, och det är helt avgörande att betalningssystemet inte missbrukas. I vissa fall är det därför helt legitimt att neka eller avsluta en kundrelation. Men det kan inte ske godtyckligt. Att utan tydlig motivering stänga av en person eller ett företag från banksystemet kan innebära ett indirekt näringsförbud för företag och stora begränsningar i det vardagliga livet för privatpersoner.

I dagens samhälle är ett bankkonto en grundläggande förutsättning för att delta i den digitaliserade ekonomi som vi lever i. Därför har flera aktörer – Finansinspektionen, den statliga betalningsutredningen och branschorganisationer – pekat på samma problem. De menar att banker i större utsträckning bör vara skyldiga att pröva alternativa åtgärder innan ett konto nekas eller stängs, dokumentera skälen till sina beslut och säkerställa rättssäkra möjligheter till omprövning. Bankerna ska kunna bekämpa ekonomisk brottslighet, men konsumenter och företag ska samtidigt skyddas från godtyckliga beslut.

Fru talman! Finansmarknadspolitik kan ibland låta teknisk och avlägsen, men i verkligheten handlar det om något mycket konkret. Det handlar om möjligheten att köpa sitt första hem, möjligheten att starta och driva företag och möjligheten att över huvud taget delta i det ekonomiska livet. Det är därför dessa frågor förtjänar vår fulla uppmärksamhet. Vi sverigedemokrater i finansutskottet kommer därför att göra rätten till betalkonto till en prioriterad fråga i vårt fortsatta riksdagsarbete.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga några ord om kontanternas ställning i Sverige. Sverige är i dag ett av världens mest digitaliserade betalningssamhällen. Det finns mycket positivt i detta. Digitala betalningar är snabba och effektiva, men utvecklingen har också gått så långt att kontanter i praktiken har blivit svåra att använda i stora delar av samhället.

Detta skapar problem. Först och främst handlar det om inkludering. En halv miljon svenskar som lever i frivilligt eller ofrivilligt digitalt utanförskap – inte minst handlar det om vissa äldre, om funktionshindrade och om brottsutsatta kvinnor – människor som är beroende av kontanter i sin vardag.

Men det handlar också om beredskap och motståndskraft. Vi lever i en tid där vi inte längre kan ta stabiliteten i våra samhällssystem för given. Cyberattacker, tekniska störningar eller kriser kan slå ut betalningssystem. I ett sådant läge är kontanter inte en nostalgisk relik som vissa försöker pådyvla oss, utan de är en del av Sveriges ekonomiska beredskap. Detta var också budskapet till oss när den ukrainske centralbankschefen var på ett Sverigebesök sommaren 2024. Han betonade att under de första veckorna av den ryska invasionen av Ukraina var sedlar och mynt helt avgörande för att människor skulle kunna genomföra sina vardagliga inköp.

Det är därför regeringen och Sverigedemokraterna nu går fram med propositionen Åtgärder för att stärka kontanternas funktionssätt, som kom alldeles före denna debatt, faktiskt. Förslagen i propositionen innebär bland annat att livsmedelsbutiker och apotek ska acceptera kontanter som betalningsmedel, att bankerna ska säkerställa fungerande möjligheter att ta ut och sätta in kontanter i hela landet och att företag ska ha tillgång till tjänster för dagskasseinsättning och växelhantering.

Det handlar ytterst om att politiken nu sätter ned foten och skapar förutsättningar för att betalningssystemet ska fungera för alla och under alla förhållanden. Sverigedemokraterna och regeringen ser till att kontanter fortsatt ska vara ett verkligt och fungerande betalningsmedel i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Finansmarknaden är oerhört viktig för Sverige. Den påverkar i stort sett alla delar av samhället, direkt eller indirekt, och den kan både lyfta och dra ner oss alla. Därför är det viktigt att inte hämma viktig flexibilitet. Men vi får inte heller låta fel individer utnyttja finansmarknaden på fel sätt. Vi vill ha en hög och jämn tillväxt och att hela Sveriges befolkning ska få del av frukterna.

Men, fru talman, det är också viktigt att ha kontroll och att stävja problem som kan uppstå på finansmarknaden. Exemplen på krascher som hade kunnat undvikas med rätt regleringar är många – det handlar både om inhemska och sådana som kommit utifrån.

Jag tittade lite på de tidigare debatterna på det här området. Jag kan konstatera att en av de dominerande frågorna sedan några år tillbaka handlar om oro i omvärlden. Krig och kriser har avlöst varandra under flera år. Det är som en historielektion i krig och finansiella chocker – från Putins invasion av Ukraina till tullkrig och pandemier. Internationell handel störs av till exempel båtar som fastnar. Båten från Evergreen gjorde det. Det har väl alla glömt nu, men det fick stora effekter för den internationella handeln. Jag tänker också på det som nu händer i Hormuzsundet, som stängts på grund av kriget i Iran.

Allt det här kräver ordning och reda här hemma och i vårt närområde och att vi stärker oss själva tillsammans med våra grannar. Det kräver att Europa står enat inför den oro som kommer utifrån och att vi har tydliga regler och lagar som på ett rättvist sätt stärker vår inhemska finansmarknad och ser till att de vinster som produceras kommer alla till gagn.

Ett av världens stora problem är att rikedom har koncentrerats samtidigt som de flesta blivit fattigare och arbetslösheten har brett ut sig. De högerkrafter som dominerat de senaste åren av krig och konflikter är ett resultat av det. Om vi inte vänder utvecklingen i Europa riskerar vi samma sak här.

Svenskarnas löner har fortfarande inte återhämtat sig från den inflationschock som kom med Putins krig och effekterna efter covidpandemin. Vi står just nu inför ännu en riskabel situation där priser kommer att rusa igen på grund av kriget i Iran och alla de oroligheter som kommer med krig i Mellanöstern.

Visserligen har regeringen sänkt skatterna för att kompensera en del. Men då det är mest till dem som har högst inkomster sedan innan har alltför många fått se sina inkomster räcka till allt mindre. Vissa andra har fått det bättre än det var innan allt det här började.

Den här politiken har inte heller gjort underverk för sysselsättningen och arbetslösheten, fru talman. Sverige har kommit sämre ur chockerna än övriga Europa på grund av felprioriteringar av den sittande regeringen.

Välfärden urholkas. Vi har inte minst sett det i den debatt som varit om nedskärningarna i vården, där både moderata ministrar och regionråd skyllt problemen på andra och utmålat dem som lyft problemen med besparingarna som lögnare. Sedan har de fått pudla eller gömma sig. De anställda som lyfter problemen borde ses som hjältar snarare än beskyllas för lögner – även om det sker med Magdalena Andersson som något slags proxy. Felprioriteringar och ständiga nedskärningar är priset för de ständiga skattesänkningarna. Den saken borde vara uppenbar för de flesta i dag.

Den här regeringen har medvetet använt människors ekonomi som inflationsdämpare. Man har hållit nere deras konsumtion för att kunna gynna höginkomsttagare och kapitalägare i stället för att se till att alla kan klara sig lite bättre genom den här perioden. Arbetslösheten hade kunnat hållas nere, och investeringarna hade kunnat hållas uppe. Det, fru talman, hade varit socialdemokratisk politik för hela landets bästa. Det hade varit värt att låna till det i stället för att låna till massiva skattesänkningar, som regeringen gör. Det gör regeringen snarare för att köpa röster än för att dra upp Sverige på banan igen.

En annan väg hade varit möjlig, där fler hade fått det bättre och där Sverige som land inte hade tappat jämfört med våra vänner i Europa. Men där är vi inte, fru talman.

För bara några veckor sedan hade vi i finansutskottet öppet möte om Riksbankens penningpolitik de senaste åren. Det var mycket givande. Överlag fungerar det bra, och det har sett bra ut. Men det finns såklart saker att göra för att förbättra funktionerna och skapa ett bättre underlag för alla de beslut som fattas. Bland annat menade Lars Calmfors att vi förlorat ungefär en halv procent i bnp bara på grund av det sista två höjningarna av räntan, som genomfördes för att få ned inflationen. Man kan tycka att en halv procent inte är särskilt mycket. Men med 2025 års bnp för Sverige är det ungefär 32 miljarder kronor – rätt mycket pengar – som vi har gått miste om på grund av dåliga underlag.

Jag ska inte stå här och låtsas som att de här besluten är särskilt enkla och att det hade varit självklart att fatta andra beslut där och då. Men med bättre underlag kanske inte så mycket pengar hade behövt gå förlorade.

Det här är ett bra exempel på att de beslut som fattas kan få väldigt stora konsekvenser och på hur stora summor vi spelar med för både landet och individer. För någon med stora bolån kan trots allt en halv procent högre styrränta göra rätt stor skillnad. Och för hela Sveriges ekonomi kan det göra stor skillnad när det gäller vilka företag som kan expandera, satsa eller startas. Över tid ger det jättestora effekter att ligga en halv procent fel.

Vart vill jag då komma med det här, fru talman? Jo, jag vill säga: Ju bättre underlag för beslut vi kan skaffa oss, desto bättre kan vi och våra myndigheter styra ekonomin till gagn för oss alla. Därför har också myndigheter, bland annat Riksbanken, länge efterfrågat register över skulder och tillgångar som stöd för framtida beslut. Vi behöver veta hur det ser ut på en mer detaljerad nivå för att kunna undvika den här typen av förluster genom mer precisa beslut. Vi famlar mer än nödvändigt inför den oro som växer i världen och som också riskerar att drabba oss. Det är vi här i riksdagen som har ansvar för att åtgärda detta.

Till saken hör att det finns ett tillkännagivande om sådan här statistik redan från 2019. Och en utredning är klar, med ett förslag som regeringen inte verkar vilja göra till proposition.

Fru talman! Det finns mycket att göra på det här området. Vi socialdemokrater vill särskilt lyfta behovet av en fungerande kontanthantering i hela landet och för alla. Det är viktigt inte minst ur jämlikhetssynpunkt och beredskapshänseende. Det måste finnas en sammanhållen strategi för betalnings- och kontanthanteringssystemen, med redundans, som vägledande perspektiv.

Att ekonomin fungerar i kris och krig är avgörande för att samhället ska kunna fungera. De förberedelser som behövs för att säkra det ekonomiska systemet behöver därför vara väl inövade för att fungera när det gäller.

Vi behöver också förbättra banksektorn, öka konkurrensen och öka prispressen på bankerna genom en bankskatt. Bankerna kan sannerligen betala med sina övervinster. Men det räcker såklart inte. Vi vill också se till att öka den lokala närvaron av finansiella tjänster. När bankerna drar sig tillbaka följer också möjligheterna att driva och starta företag med. Detta skadar den lokala och regionala utvecklingen i de delar av landet där bankerna försvinner. En lösning på detta vore till exempel att utveckla Statens servicecenter och ge dem fler möjligheter att vara en mötesplats mellan finansiella institutioner och lokalsamhällen.

Staten måste också mer offensivt använda sin egen bank, SBAB, för att pressa fram effektivitet i banksektorn. Det kan till exempel ske genom ändrade avkastningskrav och breddad verksamhet med till exempel lönekonton och skräddarsydda hypotekskrediter till dem som äger sina bostäder och till olika hyresfastighetsägare för energieffektiviseringar eller dylikt.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag lyfta problemen med den kriminella ekonomin. Bedrägerier, ekonomisk brottslighet och penningtvätt är ökande problem i det svenska samhället. Kriminella har en närmast osviklig förmåga att nosa upp de delar av samhället som ger mest pengar för minst ansträngning och med minst risk för straff. Det har skett en liberalisering av lagar och regler, som inneburit att man naivt släppt in fler och fler i till exempel välfärden sedan 90-talet och att man släppt på kraven och kontrollen av företag. Det har såklart utnyttjats av de kriminella.

Bankföreningen och bankernas frivilliga åtgärder mot bedrägerier och utnyttjande av finansiella tjänster behöver följas upp och utvärderas för att se om det behövs lagstiftning.

Vi menar att regeringen måste göra en genomlysning av de branscher där ekonomisk brottslighet och penningtvätt är särskilt förekommande och öka skyddet framför allt för företagare, som i dag saknar mycket jämfört med det konsumentskydd som privatpersoner har. Sveriges småföretagare är i dag måltavlor för bedrägerier på grund av att de inte har samma stöd som privatpersoner har från staten och på grund av att de är mer ansvariga själva för att inte bli bedragna än vad privatpersoner är. I många fall är det inte någon väsensskild situation annat än att de till skillnad från privatpersoner driver företag.

Fru talman! Vi menar slutligen att även idrottsagenter måste omfattas av penningtvättslagen, precis som den redan omfattar mäklare och andra sektorer med stora summor och höga kontantflöden. Det måste göras innan svensk fotboll drabbas av tillitsproblem och solkas ned av svarta pengar och kriminalitet.

Fru talman! Som min partikollega sa i förra årets debatt: Det skakar i världsekonomin och på finansmarknaderna. Oron sprids när vi känner av högerpopulismens verkningar. Det visar på behovet av finansiell stabilitet.

Oron har inte blivit mindre sann sedan dess. Utvecklingen har förvärrats. Vi behöver ta vårt ansvar både för stabiliteten och för människors privatekonomiska trygghet, tilltron till finansmarknaden och beredskapen för kriser både utanför och inom vårt land.

Fru talman! Med det sagt yrkar jag bifall till reservation 7. Jag sparar de övriga reservationerna, så att vi slipper att votera längre än nödvändigt.

Fru talman! Låt mig påminna ledamoten om hur det såg ut när Sverigedemokraterna och Tidöpartierna tog över 2022 efter den socialdemokratiska regeringen.

Vi hade en tillväxt per capita som var lägst i Europa, bränslepriser på 28 kronor litern och fyra stängda kärnkraftsreaktorer. Det var dödsskjutningar på rekordnivå som nu har halverats. Det var en inflation på 10 procent. Är det att betrakta som finansiell stabilitet? Det kan man fråga sig.

Vad händer då nu? Vi har fått inflationen under kontroll. Den är faktiskt under Riksbankens mål. Vi har reallöneökningar som är de högsta sedan finanskrisen, och arbetslösheten minskar för sjätte månaden i rad.

Allt detta är resultat av en ansvarsfull ekonomisk politik. Det har möjliggjort de reformer och satsningar som Sverigedemokraterna och andra Tidöpartier nu genomför.

Det handlar om sänkt skatt på el, halverad matmoms, lägre bränslepriser och lägre skatt för vanligt folk. Allt som allt innebär det 5 000 kronor extra i månaden för en vanlig barnfamilj. Varför är det dålig ekonomisk politik?

Fru talman! Vi har talat väldigt mycket om den inflation som var och den bekämpning av inflationen som skedde i början av den här mandatperioden. Jag tackar för tillfället att få tala lite om just det.

Förra valrörelsen försökte oppositionen till vår socialdemokratiska regering hävda att allt detta berodde på Magdalena Andersson. Det var Magdapriser hit och andra epitet dit.

Problemet var att den inflation som vi såg inte berodde på den inhemska konsumtionen. Den ströp man därefter åt för att bekämpa inflationen.

Man gjorde en felbedömning i valrörelsen som man sedan följde upp med praktisk politik. Den byggde på att det var den svenska inhemska konsumtionen som ledde till inflationen. Det stämde inte.

Därför bekämpade man svenska medborgare i stället för att se till att överbrygga den kris och inflation som byggde på världsläget och de störningar som fanns i den internationella handeln. Det var kärnan till inflationen. Det handlade om Putins krig i Ukraina, problemen med handeln efter covid och så vidare. Där hade vi problemen.

Regeringen ströp åt och höll inne med plånboken för att bekämpa inflationen i stället för att hjälpa svenskarna genom de problem som inte var skapade här i landet. Vi sitter med den situationen att människor har fått det betydligt sämre än vad de skulle kunnat ha haft. Vi har inte kommit i kapp än.

Våra europeiska kamrater gjorde en annan bedömning. De såg till att deras verksamheter och deras medborgare understöddes genom en svår tid. Det hade varit en bättre politik även för Sverige.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att den förra socialistiska regeringen förde en procyklisk ekonomisk politik som eldade på inflationen.

När det gäller exempelvis bränslepriserna tog vi bort reduktionsplikten, något som sänkte de svenska bränslepriserna. Det är otydligt var Socialdemokraterna står i den frågan.

Jag noterar också att ledamoten talar om allt annat än det som var min fråga till ledamoten. Varför är sänkt skatt på el, halverad matmoms, lägre bränslepriser, lägre skatt för vanligt folk, 5 000 kronor extra i månaden för en vanlig barnfamilj dålig ekonomisk politik? Jag skulle gärna vilja ha ett svar på den frågan.

Fru talman! Jag ska i varje fall besvara några av myriaden av frågor. Vi kan börja med den sänkta skatten på el.

Det jag försökte säga i mitt anförande alldeles nyss var att regeringen har prioriterat helt fel. Under de första tre åren under mandatperioden höjde man skatten på el. Nu sänker man den när inflationen är nere.

Det gör man nu i stället för att göra någonting när människor hade behovet, medan det kunde hade stöttat Sverige och sett till att vi inte hamnat där vi är i dag. Det är felprioriteringar. Man står nu här och är stolt över att man till slut har landat i att göra det för sent.

Dessutom har inte sänkta skatter på el gjort att elen är billigare i dag än vad den var då. Man har bara tagit bort de skattehöjningar som har gjorts tidigare under den här mandatperioden.

Jag vet inte hur man ens kan slå sig för bröstet för den saken. Man har egentligen nollat skatten på samma ställe som den var när man tog över, med en abrovink som har skadat Sverige under tiden.

Man kan också nämna de 5 000 kronorna för en vanlig barnfamilj. Om man tittar på vilka som faktiskt får pengarna stämmer det att en del får 5 000 kronor. Men det är bara de 10 procenten med de högsta inkomsterna i Sverige som får de pengarna. Det kan också försöka att slå sig för bröstet för.

Faktum är att väldigt många har det svårare i dag än vad de hade för tre fyra år sedan. Det är ett problem. De människorna har inte blivit hjälpta av massiva skattesänkningar till höginkomsttagare, som vi sedan kommer att få betala eftersom de genomförs med lånade pengar.

Det finns inte mycket för de flesta svenskar att vara särskilt glada och stolta över här. Det är lite beklagligt att vi har hamnat där, fru talman.

(Applåder)

I detta anförande instämde Janine Alm Ericson (MP).

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och att lägga skrivelsen till handlingarna.

När vi inledde mandatperioden var Sveriges inflation tvåsiffrig, 10 procent. Elpriset var högre än vad det är i dag. Det är tyvärr ännu fortsatt för högt.

Det finns otroligt mycket som är svårt och turbulent i den värld som vi nu lever i. Vi i Sverige kan inte påverka allt det. Men vi kan titta på det vi kan påverka. Vad är då det?

Vi hade kunnat ha ett elpris som var 35–40 procent lägre än vad det är i dag om vi inte hade stängt ned kärnkraftsreaktorer i förtid.

Vi hade kunnat ha en lägre inflation om vi inte hade fått upp energipriserna på de höga nivåer vi nu är på. Det går fort att rasera saker som fungerar väl. Det tar ibland tid att bygga upp dem igen.

Den här regeringen har påbörjat arbetet med att bygga upp svensk energiproduktion och svenskt elsystem på nytt. Det kommer tyvärr att ta lite mer tid. Jag förstår och vet att det kanske inte är en så stor tröst i en svår tid.

Vad kan vi då göra för att underlätta, nu? Vi kan sänka skatter på arbete. Vi kan sänka matmomsen. Vi kan sänka avgiften till barnomsorgen. Regeringen gör allt det. Men vad har det att göra med finansiell stabilitet, som vi debatterar i dag? Jo, att hushållen – vi alla – ska kunna ha en viss buffert. Det är en av de parametrar som ger oss finansiell stabilitet. En annan är banker som inte går med stora underskott. En tredje är kraftiga och bra regelverk mot penningtvätt och den typen av verksamhet. Kunder ska ha möjlighet att byta bank för att få bättre villkor. Det är ytterligare något regeringen har levererat.

Det är i dag enklare att flytta ett bundet bolån utan att betala höga ränteskillnadsersättningar. Det är i dag även lättare att sätta fast gängkriminella som begår bedrägerier. Uppklaringsprocenten har ökat, och den här brottsligheten och brottsvinsterna från bedrägerierna har minskat kraftigt under denna mandatperiod.

Sverige är på väg åt rätt håll, och vi har också extremt goda förutsättningar. Det finns mycket att vara tacksam över när det fungerar så bra som det gör i Sverige. Under denna svåra tid med hög inflation och lågkonjunktur har vi – vilket är unikt – ekonomiska möjligheter och mycket större spelutrymme än andra länder, tack vare vår låga statsskuld. Det finns stora länder i EU som har en statsskuldsnivå uppåt 80 procent. Vissa länder har en över hundraprocentig skuldsättning. Vi ligger på 32–35 procent i offentlig skuld.

Sanningen är att vår statsskuld i dag som andel av bnp är lägre än när Magdalena Andersson fick igenom sin senaste budget här i riksdagen. Som andel av bnp är statsskulden lägre i dag än vad den var med Socialdemokraternas senaste budget. Våra räntekostnader har också minskat, för att nämna ytterligare en positiv parameter.

Vi har en stor kapitalmarknad med stark innovationskraft. Det ger enormt goda förutsättningar och grunder för företag och entreprenörer i Sverige att jobba utefter. De står mer stabilt när världen runt omkring är turbulent.

Det finns alltid mer att göra, och vi kommer att behöva mer tid, men mycket är också nu äntligen på väg åt rätt håll.

(Applåder)

Fru talman! De senaste åren har vi sett en oroande utveckling i Sverige. Bedrägerier kopplade till bank-id och digitala betaltjänster har ökat markant. Finansinspektionen har redan slagit fast att tillsynen av bank-id och liknande tjänster behöver ses över. Det behövs tydliga regler och starkare kontroll, men framför allt behövs det högre krav på säkerhet.

Fru talman! När vi använder digitala legitimationer ska vi kunna känna oss trygga. Bank-id har blivit en nyckel till nästan hela vårt ekonomiska liv. Just därför måste säkerheten vara på absolut högsta nivå. Ansvaret kan inte läggas på den som har blivit lurad. I dag får konsumenter oftast själva stå för konsekvenserna av obehöriga uttag via bank-id, bankdosa och Swish. Det är inte rimligt. När system utnyttjas av kriminella ska inte offren lämnas ensamma med kostnaden. Samtidigt når telefonbedrägerierna nya rekordnivåer, och mörkertalet är stort.

Polisen är tydlig med att bankerna måste ta större ansvar för att förhindra brotten. I Storbritannien har man valt att agera. Där har man infört lagstiftning som tvingar bankerna att dela ansvaret när bedrägerier sker. Kundens bank ersätter normalt hälften av förlusten, och banken dit pengarna förs över får stå för den andra halvan. Dessutom måste bankerna öppet redovisa hur många av deras kunder som drabbas av bedrägerier. Detta skapar ansvar, och det skapar transparens. Det skapar också incitament för bankerna att faktiskt stoppa brotten. Sverige bör dra lärdom av detta. Vänsterpartiet anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med lagförslag inspirerade av den brittiska modellen.

Problemet med bedrägerier drabbar inte bara enskilda individer. Det drabbar också företag i väldigt stor omfattning. Varje år möter omkring 40 000 företagare dessa bedragare. En fjärdedel av företagarna uppger att de har lidit ekonomiska förluster av detta. Det är oacceptabelt. Bankerna måste ta större ansvar för att skydda sina företagskunder. Säkerheten kan inte vara något som företagarna själva ska behöva efterfråga. Den ska vara självklar. Den ska vara stark, och den ska vara på plats innan brotten sker.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 20.

Fru talman! Det är oroliga tider, men Sverige har bland de bästa finansiella marknaderna i världen. Vi har ledande fintechföretag, som det heter, och fantastiska entreprenörer. Men i finansmarknadsfrågor, som är ämnet för dagens debatt, är vi under hög stress. Vanliga individer möter orimliga hinder.

Det råder extrem osäkerhet på de globala marknaderna i samband med det krig som Trump har startat men inte riktigt verkar veta hur han ska avsluta. Det berör i dag råvaror och börser, och vi väntar på att den svenska regeringen ska visa den handlingskraft som andra runt omkring i världen gör för att skydda företag och hushåll genom att sänka deras kostnader. Det gäller inte minst kostnaderna för el, som nämnts här.

Det sades att man hade kunnat göra saker bättre historiskt, men det enklaste hade ju varit att inte låta elnätsmonopolen höja sina avgifter med 30 procent vid årsskiftet. På det lades under en period även vissa effektavgifter. Den avgiftshysterin hade regeringen kunnat göra sitt bästa för att stoppa, som Centerpartiet vill göra, eftersom det handlar om ett monopol.

I nästa steg kan finansiella marknader definitivt hamna i skottgluggen. Vi ser redan börserna påverkas, men vi har även en högt belånad befolkning på det privata planet. Det gäller att hålla ögonen på kommersiella fastigheter och till och med på bolånemarknaden, för det kommer att bli en orolig tid framöver.

I vardagen har många fortfarande problem med det svenska banksystemet. Centerpartiet välkomnar att det förstärkta amorteringskravet tas bort, för det har inte vare sig bidragit till minskad belåning eller hjälpt utsatta hushåll, utan försvårat. Det ska nu till slut tas bort, vilket vi har bett om. Man bör även fundera på hur amorteringskravet ska se ut framöver i dessa oroliga tider med inte stigande utan snarast fallande fastighetspriser.

Problemen finns också i den vanliga praktiska vardagen. Bedrägerierna har redan nämnts, och där måste bankerna ta större ansvar när de nu har gjort det möjligt för kunder att bli lurade på ett sätt som inte borde vara möjligt i vår digitala era.

Vi bör också vara tydliga med att det är oacceptabelt att bankerna håller på pengarna. I dag kan man omedelbart föra över euro från ett svenskt konto till ett annat under det att penningtvättskontroll utförs, vilket absolut är nödvändigt i dessa fall, men det går inte med svenska kronor. Där ska pengarna hållas hos bankerna overnight. De tjänar mer än 1 miljard om året på det. Det här försvårar framför allt för privatpersoner och hushåll.

För att kunna fungera ekonomiskt behöver man absolut ett bankkonto, och föreningar och vissa personer har svårt att få det i vår digitala värld. Jag yrkar därför bifall till reservation 11, som handlar om att möta detta växande problem. Det har nämnts i debatten, men regeringen har ännu inte gjort något åt det här.

Vi måste klara av både det stora, det vill säga säkra den finansiella stabiliteten, och det vardagliga så att det blir lättare att utföra banktjänster, byta bank och känna sig säker mot bedrägerier. Nu väntar stora utmaningar för den svenska finansmarknaden i både stort och smått.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 mars.)