Fastighetsrättsliga frågor

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 11 i betänkandet. Det betänkande som bostadsutskottet nu föreläg- ger kammaren för beslut rör motioner om fastighets- rättsliga frågor från allmänna motionstiden år 2002. En majoritet i utskottet avstyrker samtliga motioner. Min avsikt är att på några få minuter kortfattat gå igenom de tio beslutspunkter som riksdagen har att ta ställning till. Den första punkten rör expropriationsändamålen. I en motion föreslås att expropriation endast ska komma i fråga där de synnerligen viktiga samhällsin- tressen gör sig gällande. Inskränkningar av enskildas rätt till egendom bör enbart kunna få ske om de syftar till att skydda människors liv, hälsa och säkerhet, skydda miljön och naturen samt för att kunna genom- föra för landet och kommunen ytterst angelägna upp- gifter. Detta kan låta bra. Men vi kristdemokrater, som i detta fall hör till utskottets majoritet, anser att det skulle föra alltför långt att ändra lagstiftningen i en- lighet med detta. En annan punkt handlar om ersättningen vid ex- propriation. Där finns det två olika reservationer. I den som vi kristdemokrater står bakom förordas en översyn av ersättningen vid tvångsförvärv och tvångsutnyttjande av mark där starka kommersiella intressen gör sig gällande. Man tvingas där som mar- kinnehavare se sin mark tas i anspråk av andra för kommersiella ändamål men får själv inte del av den vinst som uppkommer. Det tycker vi bör ses över. Ytterligare en punkt rör den kommunala förköps- rätten. Motionären vill här att lagstiftningen ska av- skaffas medan vi från majoritetens sida framhåller att den kommunala förköpsrätten är ett viktigt instrument i den kommunala planeringen. Det är många gånger ett smidigare och snabbare sätt än att via expropria- tionsförfarande komma överens om problem som inte kan lösas på andra sätt. Sedan finns motioner om tomträttsinstitutet. Det handlar om att kommunerna enligt motinärerna inte längre ska få upplåta tomtätter för fastighetsägare eller sådana som köper hus. Det handlar också om krav att rätten till friköp bör finnas i alla kommuner. Även om jag kan känna sympati för innehållet i mo- tionerna väger för oss kristdemokrater den kommu- nala självstyrelsen tyngre än så. Vi tycker att det ska vara upp till kommunerna själva att avgöra om man ska sälja tomträtter som man i dag är innehavare av och självklart också om man vill upplåta tomträtter i framtiden. I punkt 6 i betänkandet behandlas frågor om strö- ängar. Jag kan där glädja kammaren med att utskottet är enigt i sitt resonemang. Det innebär tyvärr för motionären avslag, men utskottet har här behandlat en fråga som är en ständigt sedd gäst i betänkanden från bostadsutskottet. Här finns också motioner som rör ägofrihetslag- stiftningen och förvärv av hyresfastigheter. Det finns även motioner om jordförvärvslagen, och dem tänker jag stanna en minut vid. Jag vet inte hur många som följde den artikelserie som fanns i Dagens Nyheter i början på året och som handlade om så kallade skogsklippare, som kringgår lagstift- ningen för att göra snabba pengar på skogsaffärer. Det handlar om personer som under falska förespeg- lingar anger att de tänker flytta till en viss ort. De är alltså inte bosatta på platsen. De köper mark, och innan köpet har prövats av de rättsliga instanserna hugger de ned skogen och säljer snabbt vidare till andra utan att plantera ny skog. De gör alltså ett snabbt klipp och försvinner från platsen. Detta är naturligtvis inte enkelt att komma åt. Lagstiftningen finns. Till synes smarta människor kringgår den och lämnar en förödd skog bakom sig. Utkomstmöjligheterna för de fastboende är ödelagda, i alla fall beträffande det aktuella området. Det är ett problem. En del säger att det är dags att avskaffa regleringarna eftersom de är svåra att upprätthålla. Andra, bland andra vi kristdemokrater, vill ha en översyn av lagstiftningen i syfte att säkerställa en ansvarig vård av de resurser som skogen ger. Skogs- näringen är liksom jordbruket områden som inte lämpar sig särskilt väl för snabba klipp, utan snarare för långsiktighet. Vår uppfattning är att lagstiftningen bör ses över och få en sådan inriktning att långsiktigt ansvarstagande premieras. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser- vation 11. Jag står i övrigt bakom de reservationer som Kristdemokraterna har fogade till betänkandet.

Herr talman! Efter Göran Hägglunds pedagogiska genomgång av betänkandet kan det kanske vara pas- sande att komplettera med ett något mer ideologiskt perspektiv, åtminstone inledningsvis. För min del ser jag det privata ägandet som djupt rotat i den svenska folksjälen. Om vi går några gene- rationer tillbaka kan vi se att de allra flesta av oss härstammar från självägande bönder. Historiskt sett har det privata ägandet av jord, skog och hus varit betydelsefullt i Sverige och dessutom ganska vanligt. Äganderätten är också grunden för kapitalismen. Även om många politiker i sin retorik förkastar kapi- talismen har de i praktiken motvilligt accepterat den eftersom den är en förutsättning för välfärdsstaten. Historien har visat att det finns ett starkt samband mellan å ena sidan ett lands välstånd och ekonomiska tillväxt, å andra sidan landets institutioner för att säkra äganderätten. Utan respekt för den enskilda äganderätten - inget välstånd! Trots det måste äganderätten gång på gång försva- ras mot politiker som i folkviljans namn vill inskrän- ka den och förstärka politikernas makt att styra sam- hället. Herr talman! Äganderätten är också central i en rättsstat. I Europakonventionen om mänskliga rättig- heter, som numera ingår i svensk lag, stadgas att varje fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom ska lämnas okränkt. På liknande sätt stadgas det i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter att "envar har rätt att äga egendom, ensam eller i förening med andra. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom." Tack vare Europakonventionen har vi svenskar fått ett tydligare skydd för våra individuella rättighe- ter, främst gentemot vänsterpolitikers vilja att styra och ställa. Europakonventionen ger oss möjlighet att stämma staten inför Europadomstolen. Inte minst i expropriationsärenden har svenskar tvingats göra det. Herr talman! Mot bakgrund av äganderättens principiellt viktiga roll och dess betydelse för ett lands välstånd är det viktigt att skydda den. Expropri- ation av mark är en direkt kränkning av äganderätten. Mot bakgrund av det är det inte acceptabelt att fastig- hetsägare riskeras att utsättas för expropriation utan att den är påkallad av synnerligen angelägna samhäll- sintressen. Det är inte värdigt en rättsstat som Sverige att till- låta tvångsmässiga ingrepp i äganderätten på de grunder som nuvarande expropriationsändamål tillå- ter. Därför föreslår vi en genomgripande översyn av expropriationslagen, som i första hand ska syfta till att begränsa och tydliggöra de ändamål som kan åbe- ropas vid expropriation. Endast ytterst angelägna uppgifter och samhällsåtaganden, som att värna män- niskors liv, hälsa och säkerhet och att skydda natur och miljö ska tillåtas som expropriationsgrunder. Exempelvis ska expropriation inte medges när det enda motivet är att stävja en marknadsbaserad värde- ökning. Herr talman! Det är beklämmande att exempelvis en företagare kan ges möjlighet att beröva en annan företagare dennes egendom och därmed samman- kopplade möjligheter till eget företagande, vinst och utkomst. Likaså är det direkt stötande när exproprie- rad egendom används för ett annat ändamål än för vilket expropriationen har skett. Särskilt allvarligt och rättsvidrigt är det när den som har exproprierat an- vänder egendomen på ett sätt som den tidigare fastig- hetsägaren har haft önskemål om. Därför vill vi kraf- tigt begränsa expropriationsändamålen. I de fall expropriation är oundviklig tycker vi att det är viktigt att ersättningsreglerna ska ge markäga- ren kompensation för fastighetens fulla markvärde samt för de kostnader och det inkomstbortfall som inte kan återvinnas. Vi vill avskaffa den så kallade presumtionsregeln. Vi tycker inte att det är rimligt att lägga bevisbördan på den drabbade fastighetsägaren. Det går stick i stäv med vedertagna rättssäkerhetsprinciper. Bevisbördan ska ligga där den hör hemma, nämligen hos expropri- anten. Herr talman! Även de krav på förvärvsprövning och boendeplikt som ställs vid försäljning och köp av fastigheter i vissa delar av landet är en inskränkning av äganderätten. Säljaren har inte rätt att sälja till vem han eller hon vill. I Jordförvärvsutredningens betänkande från 2001 föreslås att glesbygsbestämmelserna, det vill säga boplikten, avskaffas. Vi biträder den uppfattningen och undrar varför regeringen inte kommer till skott med ett förslag. Herr talman! Förutom att det finns anledning att slå vakt om äganderätten finns det anledning att ut- veckla den. Jag tänker bland annat på de tomträttsin- nehavare som av många kommuner har tvingats in i en situation som gör dem närmast livegna. De äger sitt hus men inte den mark huset står på. I flera kom- muner runtom i Sverige har småhusägare erbjudits att friköpa sina tomter. Det är bra! Vi skulle gärna vilja se att ett sådant erbjudande gavs till alla Sveriges tomträttsinnehavare. Dessutom vill vi avskaffa tomt- rättsinstitutet genom att inga nya tomträtter ska upp- låtas. Ett annat angeläget sätt att utveckla den svenska äganderätten är att möjliggöra bildandet av fastigheter på höjden, så kallad tredimensionell fastighetsbild- ning. I det sammanhanget är det viktigt att det även görs möjligt att äga sin egen lägenhet, så kallade ägarlägenheter. En proposition bereds för närvarande i Regerings- kansliet, men eftersom regeringen och samarbetspar- tierna gång på gång har visat sig avigt inställda mot ägandet har jag inte så stora förhoppningar. Kanske kan Anders Ygeman ge kammaren några förhandstips lite senare. Herr talman! På det fastighetsrättsliga området finns även några föråldrade lagar som bör avskaffas eller moderniseras. En av dem är den kommunala förköpsrätten, som infördes i slutet av 1960-talet. Vi menar att den inte längre behövs och därför bör av- vecklas. Kommunerna har även utan den kommunala förköpsrätten tillräckligt med medel för att genomföra sina planer. Dessutom tror vi att ett avskaffande skulle bidra till en sundare fastighetsmarknad. Även den så kallade förvärvslagen från 1976 vars syfte är att hindra så kallade oseriösa personer från att förvärva hyreshus bör avskaffas. Förvärvslagen fyller inte sitt syfte eftersom den i praktiken inte har lyckats hindra oseriösa personers förvärv. I stället medför lagens byråkratiska handläggning stora tidsförluster som i huvudsak drabbar den seriösa merparten av aktörerna på fastighetsmarknaden. Därför vill vi avskaffa förvärvslagen. Hyresgäs- terna ska i stället skyddas från oseriösa ägare genom att ordentliga möjligheter till ingripande införs i de fall där en fastighetsägare inte fullgör sina förpliktel- ser gentemot hyresgästerna. Exempelvis bör bostads- förvaltningslagen skärpas. Avslutningsvis, herr talman, står vi på sedvanligt sätt bakom alla de moderata reservationerna men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6 men står naturligtvis bakom övriga reservationer där Folkpartiet finns med. Det gäller även det särskilda yttrande där vi tar upp principen om fri dispositionsrätt vid försäljning. Dagens debatt handlar om expropriation, kommu- nal förköpsrätt, tomträtt, förvärv av permanenthus för fritidsboende med mera. Häri finns naturligtvis en del tvångssituationer för den enskilde. De avgöranden som måste göras i sammanhanget handlar mycket om balansen mellan samhällets behov av att styra och planera utvecklingen och den indivi- duella friheten och det enskilda egendomsskyddet. Som vanligt när det gäller sådant är mycket under utredning, men man måste ändå kunna vara tydlig med åt vilket håll man vill gå på vissa punkter. Folkpartiet liberalernas utgångspunkt är naturligt- vis att inte införa eller ha kvar regleringar som in- skränker det enskilda ägandet och dispositionsrätten över fastigheter om man inte mycket väl kan motivera detta. Det torde då uppkomma ett mycket begränsat antal så kallade tvångssituationer. Vi inser naturligtvis att man i vissa avgränsade situationer måste ha kvar till exempel kommunernas rätt att förvärva mark för vital samhällsutveckling. Då måste dock alla alternativa lösningar ha prövats fullt innan tvångssituationen blir aktuell. Jag kommer inte att ta upp alla punkter i betän- kandet utan begränsa mig till några stycken. Jag börjar med expropriationsändamålen. Från Folkpartiets sida accepterar vi utskottets skrivning där man lägger betoningen på att hänsyn måste tas till de motstående intressena vid prövningen, att de ska prövas mot de allmänna intressena och att alla sätt ska provas fullt ut innan tillstånd kan ges till expro- priation. När det gäller expropriationsersättningen har vi en annan inställning än utskottsmajoriteten. Våra in- vändningar mot dagens regler har vi utvecklat i reser- vation 2. Vi anser att det är rimligt att markägaren får ersättning som motsvarar det aktuella marknadsvär- det. Vi vill därmed också avskaffa presumtionsregeln. Det är en bakvänd och oacceptabel ordning att bevis- bördan för vad som ligger till grund för marknadsvär- det ligger på fastighetsägaren, som i detta samman- hang utsätts för tvång. Ändras reglerna till att mark- nadsvärde gäller torde även behovet av så kallad värdestegringsexpropriation bli inaktuellt. Man kan då vid varje enskilt tillfälle bedöma marknadsvärdet. Herr talman! Jag ska ta upp ytterligare en fråga, nämligen friköp av tomträtter. Vi tycker, som vi skri- ver i reservation 6, att rätten att friköpa tomter som upplåtits med tomträtt ska gälla alla småhusägare i Sverige var de än bor. Genom ägandet stärks egen- makten i boendet, och dessutom säkerställer man sig för utgiftsökningar i form av ökade tomträttsavgälder till exempel vid ett stigande fastighetsvärde. Det är riktigt som man säger här att detta ställs mot det kommunala självstyret. Vi väljer dock indivi- dens frihet i det här sammanhanget. Jag vill också säga några ord om principerna vid förvärv av permanenthus för fritidsboende, som finns med som en sista punkt i betänkandet. Utskottet säger i sin skrivning att man inte är beredd att ta ställning i dagsläget då regeringen för närvarande överväger förslaget från Jordförvärvsutredningen att upphäva glesbygdsbestämmelserna i jordförvärvslagen så att lantbruksegendom kan förvärvas utan koppling till boende och brukande. Man vill titta på detta innan man tittar på nästa punkt, som då blir permanenthus för fritidsboende. Från Folkpartiets sida vill vi ändå redan nu slå fast att vi kommer att motsätta oss en utveckling där en- skilda inte fritt kan sälja sin fastighet med oinskränkt dispositionsrätt. Vi inser naturligtvis att det kan bli problem till exempel i vissa skärgårdsområden när denna omvandling sker från permanentboende till fritidsboende. Här måste man dock söka andra lös- ningar än boplikt och annat som har tagits upp i en del motioner och som inskränker det enskilda ägan- det. Något som diskuterats på vissa ställen är till ex- empel kooperativ hyresrätt. I stadgarna i en sådan förening skulle man då kunna låsa användningsområ- det. Herr talman! Jag slutar här och yrkar bifall till re- servation 6, som handlar om rätten att friköpa tomt- rätter.

Herr talman! Detta betänkande innehåller en rad frågor av ideologisk natur, och en intressant diskus- sion om dessa sakfrågor är frestande. Jag ska dock av tidsskäl avstå från en sådan debatt och i stället ägna mig åt den reservation som Vänsterpartiet har i detta betänkande. Den handlar om villkoren för fäbodbru- ket, en liten men betydelsefull fråga inte minst för landets kulturmiljövärden och för bevarandet av ut- rotningshotade husdjursraser. I Gävleborgs, Dalarnas, Värmlands, Västernorr- lands och Jämtlands län finns ca 200 levande fäbodar. I min egen hemkommun Ockelbo finns två levande fäbodar som bedriver verksamhet till glädje för många, inte minst för ortens skolbarn som i praktiken kan ta del av ett stycke svensk jordbrukshistoria och samtidigt lära sig Ockelbovisan, som i en vers beskri- ver delar av fäbodlivets verklighet på följande vis: Uti ljuv messömmartid pläga gössarna många gla i hågen så lustelig till fäboarna gånga Fäbopigerna de små le så sedigt å solit döm haft långsamt döm också, tä få råkas ä rolit Herr talman! Vad som sedan händer i midsom- marfirandet berättar inte visan. Det får man faktiskt fundera på lite själv. Fäbodbruket är, trots alla vackra ord som skrivs om det, i dag hotat. Riksdag, regering och olika myn- digheter har uttalat sig om dess bevarande, men sam- tidigt pågår en process där den fria betesrätten för djuren på fäboden ifrågasätts. I en departementspro- memoria hävdas att lagen är uråldrig och inte relevant i dagens samhälle. I ett domstolsavgörande har en husägare fått rätt gentemot en fäbodbrukare i fråga om att denne är skyldig att stänga in sina djur. EU kräver att en fäbodbrukare ska kunna garantera att djuren har tillgång till fritt bete under en femårsperiod som en förutsättning för att få bedriva verksamheten. Rätten till fritt bete är en avgörande faktor för att kunna bedriva fäbodbruk och för att upprätthålla boskapsskötseln på ett traditionsenligt sätt. Men den är också viktig för att bevara det särpräglade kultur- landskapet då den omgivande marken annars inte alls skulle brukas. I dag sker till exempel ingen slåtter på sådana marker. Tydligen har det kommit lite grus i maskineriet när det gäller regeringens arbete med att utforma ett lagförslag utifrån departementspromemorian. Där föreslås nämligen att ägofredslagen ska upphöra från och med juni 2003, ett förslag som inte kan verkstäl- las eftersom utskottet inte fått någon proposition att behandla. Om departementspromemorian blir verklighet av- skaffas ägofredslagen och ingen vet vad som kommer i stället. Därför är det viktigt att riksdagen redan nu markerar i denna fråga och ställer sig bakom Väns- terpartiets förslag om att oavsett om ägofredslagen avskaffas eller ej ska den fria betesrätten finnas även i fortsättningen och vara reglerad via lagstiftningen. Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till reserva- tion 7, men jag delar även uppfattningen i reservation 8 från Centerpartiet.

Herr talman! E 4:ans dragning förbi Uppsala ge- nom det känsliga kulturhistoriska området och på den fina jordbruksmarken på den uppländska slätten är nu i full gång. Det har varit en lång och smärtsam väg att gå för både beslutsfattare och inte minst de berörda, de som ser hur en väg förstör deras marker och bop- latser. Jag har haft många kontakter med folk när det gäller E 4-frågan. Så sent som i förra veckan pratade jag med vägdirektören efter att ha fått frågan från en markägare: När får jag ersättning för det intrång som man nu gör på min mark? Svaret blev: Så fort som markägare och myndighet är överens. Är överens? På lika villkor eller på vilkens vill- kor? Vad är det som väger tyngst när man bedömer det? Hur värderas marken och därmed också intrång- et? Det här är segslitna frågor eftersom det handlar om att människor egentligen känner sig uppgivna redan från början, i sakfrågan. De hade inte alls öns- kat att någon stor E 4 skulle dras just där, över deras marker. Men de får ändå se hur deras mark exproprie- ras mitt framför deras ögon. Självbestämmande, livskvalitet och tillväxt för fö- retagen är det många som säger sig värna. Även vi från Centerpartiet stryker under det med kraft. Då handlar det också om att titta på hur expropriation och fastighetsrättsliga frågor slår. Det handlar ju om att enskildas egendom tas i anspråk för att tillgodose allmänna intressen. Det är en grannlaga uppgift. Det handlar om att visa respekt och förståelse. Det är alltid den enskilde markägaren som är den svagare parten i uppgörelsen. Och det är den svagare parten som också ska skyddas i lagstiftningen. Det är mot bakgrund av det som vi ser ute i sam- hället, när man tar mark i besittning utan att ersätt- ningsreglerna ger markägaren kompensation för fas- tighetens fulla marknadsvärde samt också för de kostnader och inkomstbortfall som kan bli följden av en expropriation, som vi från Centerpartiet kräver en översyn av de regler och lagar som nu gäller. Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till reservatio- nerna 1 och 2. Jag står även bakom de övriga reser- vationer där mitt namn finns med. Herr talman! Vi har också i Sverige många kul- turbygder och värdefulla marker att värna om. Det gör man på bästa sätt genom att se till att det finns människor som är verksamma ute i de olika bygder vi har. Landsbygden måste hållas levande. Det måste finnas en möjlighet att försörja sig på landsbygden. Alla småföretagare som finns där måste få möjlighet att utvecklas. Det är av stor betydelse för att vi ska få den önskvärda tillväxten i vårt land. Vi måste ge goda förutsättningar. Sambandet mellan att äga, bruka och bo på gårdarna måste vara utgångspunkten för livet på landet. Balansen mellan enskilt ägande och bo- lagsägande har på många håll i landet ändrats och blivit till ett bekymmer för ägarna av små skogsbruk. Särskilt svårt har det blivit för privatskogsbruket att konkurrera med bolagen om skogsmarken i regioner där bolagen, inte minst de statliga, bedriver en kall- hamrad ekonomisk, offensiv markpolitik. Herr talman! Jag började mitt anförande med att belysa de uppländska böndernas situation vid mar- kintrång. Nu vill jag ta er med till Japan genom att berätta om de kontakter som vi i den svensk-japanska föreningen här i riksdagen hade för en tid sedan med skogsägare, företagare från Insjön i Dalarna, som bedriver ett nära samarbete med Japan och japanska husbyggare. Man förädlar den svenska skogen och tillverkar svenska trähus som sedan säljs till Japan. En småföretagaranda, ett av många familjeföretag, som har stor betydelse för vårt land fick vi möta. Den person vi pratade med framförde dock skarp kritik mot det statliga ägandet av skog, som konkurre- rar med hans företag. Att konkurrera med likvärdiga parter var inte något som bekymrade honom. Det gagnade snarare utvecklingen. Men att konkurrera med statliga skogsbolag är inte lätt. Det borde egent- ligen inte få förekomma. Herr talman! Jordförvärvsutredningens förslag om att avskaffa jordförvärvslagens glesbygdsbestämmel- ser bör inte genomföras innan man har gjort en omar- betning som garanterar och värnar familjejordbruken och familjeskogsbruken i Sverige. Generationsskiften måste också garanteras. Det är ju, herr talman, generation efter generation efter generation som hitintills har skött den svenska landsbygden. Vi har ett avlångt land med skilda för- utsättningar, en rikedom som vi kanske inte alltid beaktar. Jag började med Uppland, tog en svävare över Japan och slutar nu som Owe Hellberg, inte med att sjunga men med att belysa fäbodbruket i Dalarna, Jämtland, Västernorrland och Värmland. Det är fak- tiskt fantastiskt att den verksamheten fortfarande finns kvar, till gagn inte minst för den turism som vi önskar mer av i Sverige. Den hör också till tillväxten i ett land. Trots sin relativt ringa omfattning är den, precis som Owe Hellberg sade, mycket viktig för att bevara den biologiska mångfalden, bevara värdefull natur- och kulturmiljö samt också se till att inte många av våra husdjursraser utplånas. För att bevara fäbodbru- ket och miljön är det viktigt att verksamhet och bo- skapsskötsel kan fortsätta. För att det ska vara möjligt krävs det att det går att upprätthålla det traditionella sättet med fritt bete på fäboden. I reservation 8 belyser jag det här närmare. Där kräver vi också från Centerpartiets sida en översyn av nu gällande lagstiftning om ägofred. Det förslag som vi fick höra talas om i den departementspromemoria som ännu inte har kommit någonstans säger ändå att man ska upphäva ägofredslagen. Det kan få en för- ödande konsekvens för det fäbodbruk som i dag finns och som vi bör akta.

Herr talman! Det var för exakt två år sedan som Jordförvärvsutredningen lämnade sitt betänkande Ägande och struktur inom jord och skog. Att utred- ningen kom till stånd hade till stor del sin upprinnelse i flera så kallade klipp som försiggick i skogslänen. Det visade sig vara så mycket som 10 % som med ett finare ord var sådana exploaterande fastighetsförvärv. Det finns visserligen regler om förköpsrätt för glesbygdsbor och krav på förvärvstillstånd för utbor. Men enligt utredaren är reglerna så lätta att kringgå att de lika gärna kan tas bort. I stället för att göra en skärpning av jordförvärvslagen förespråkar han en striktare tillämpning av skogsvårdslagen. Jag har svårt att avgöra vilken väg som är lämpligast att gå. Det viktiga nu anser jag vara att det görs något över huvud taget. Närings- och Jordbruksdepartementen lär ha slagit ihop sina kloka huvuden och hade visst tänkt sig att komma med ett förslag i vår. Ännu har inte jag sett något. Jag har verkligen försökt lusläsa propositions- förteckningarna, men kan någon tala om för mig var jag hittar detta förslag? Under tiden pågår en omfattande skövling. Det har förekommit verkligt fula fall, som Göran Hägg- lund tog upp förut och som vi har kunnat läsa i tid- ningsartiklar under vintern. Jag undviker för att inte väcka motsättningar mellan landets olika delar att tala om varifrån folk kommer och var det här försiggår, därför kallar jag den här personen lite lagtekniskt för utbon. Det är ett fall där utbon inte fått förvärvstill- stånd därför att det har funnits köpare från trakten. Under överklagandetiden avverkades en del av sko- gen ändå. Det är sådant som händer, och det är inte bra. Om skogsvårdslagen har sådana här luckor vet inte jag om det hjälper att ha striktare tillämpning av den. Sedan struntar en del skogsägare i att följa en del andra lagar, som till exempel lagen om avverknings- anmälan som har funnits i 25 år och som inte torde vara helt okänd vid det här laget. Skogsvårdsstyrel- serna i Dalarna-Gävleborg och Värmland-Örebro har via satellitbilder uppdagat att uppemot 10 % av den avverkade skogsarealen inte anmälts. Skogsvårdssty- relserna måste anmäla brotten, som ofta också är brott mot miljöbalken. I miljöbalken framgår till exempel att alla större ingrepp i nyckelbiotoper ska anmälas för samråd. Miljöpartiet tycker att det måste finnas ett sam- band mellan boende, brukande och ägande. Glesbyg- den måste få tillbaka kontrollen över naturtillgångar- na. Det är nödvändigt i bygder som ofta saknar andra inkomstkällor, och det är ofta en förutsättning för att man över huvud taget ska kunna bo kvar. Vi vill ha en bred översyn av dessa frågor, och vi nöjer oss inte med ett vagt löfte om ett förslag i fram- tiden - särskilt inte om det ska baseras på en utred- ning där man föreslår att jordförvärvslagens gles- bygdsbestämmelser ska avskaffas. Översynen bör avse den lagstiftning som redan finns samt omfatta de utländska förebilder man kan hitta som har detta mål. Nya idéer måste utvecklas och prövas. Översynen kan inte avse bara markpolitiska frågor. Den måste också omfatta till exempel lämpliga långsiktigt hållbara former för ägandet av mark, bostäder och företag. Det var någon som nämnde de kooperativa formerna. Jag tror också på det sambandet. Det finns både s- och kd-motioner om dessa frå- gor utöver motionerna från Miljöpartiet. Dessvärre står vi ensamma för reservation 12, men det hindrar ingen annan från att i det avgörande ögonblicket rösta på den. Vad beträffar jordförvärvslagen har ju kd, Centern och vi en gemensam reservation, som jag naturligtvis står bakom. Men nu nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 12 under punkt 10.

Herr talman! Som jag förstår det hela står ni bak- om boendeplikten, det vill säga att man ska vara hel- årsboende för att få förvärva egendom på landsbyg- den. Jag har en fråga med anledning av detta. Helårsboende bygger rimligen på att människor har sin sysselsättning på platsen eller kan arbeta på distans. Samtidigt ser vi i samhället att människors konsumtionsmönster förändras. Man arbetar i staden, och man åker ut på landet på fritiden. Det påverkar. Tycker Helena Hillar Rosenqvist att politiken ska skapa ett annat utfall än vad de grundläggande förut- sättningarna leder till?

Herr talman! Det är väl helt okej att bo på landet och ha sin utkomstkälla i staden. Vi vill uppmuntra boendet på landet. Men tanken är att man dessutom har sin förvärvskälla där man bor. Det vet Peter Dani- elsson. Det är här som vi har diametralt motsatta ståndpunkter. Vi i Miljöpartiet vill uppmuntra till detta. Det som försvåras är att ha sin utkomst där man bor om man råkar bo på landet. Däremot välkomnar vi som bor på landet alla som vill bo där. Problemet är bara att vissa områden ten- derar att bli sommarstugeområden med många fri- tidshus. Därmed följer att underlaget för glesbygds- butiker och så vidare försvinner när det inte finns helårsboende.

Herr talman! Men om människor väljer att bo och arbeta i staden och vill ha sitt fritidsboende på landet, ska politiken hindra deras förutsättningar att få köpa fritidsboende på landet?

Herr talman! Det ska inte försvåra för dem som bor på landet och har sin utkomst där. Det är vad som händer när fastigheterna blir uppköpta. Det är helt okej om Peter Danielsson vill köpa en grannfastighet till mig där jag bor, men jag kanske ska få ha fördelen att ha min skog och mark omkring mig att äga och bruka. Det är den motsättningen vi ser i dessa fall.

Herr talman! Majoritetens synpunkter finns väl beskrivna i det betänkande som föreligger i kamma- ren. Jag har tagit del av den debatt som har varit, och jag har sett en ganska intressant, om än förvirrad, debatt om ägandet. Jag ska inte ta upp kammarens tid med den frågan, men jag konstaterar ändå att Mode- raterna har den synen på ägandet att det privata, det egna ägandet, är helt okej. Det ska premieras. Allt annat ägande är på något sätt lite suspekt. Att äga saker tillsammans, i en förening, i ett samhälle, i ett land, är något som ska ifrågasättas. Jag tänker inte sjunga som Owe Hellberg gjorde, men jag kan citera en känd svensk författare för att ge kammaren en stunds eftertanke: Jag äger inte ett enda träd, ändå är hela skogen min! Det kanske kan stämma till eftertanke för dem som menar att det är bara det enskilda ägandet vi ska slå vakt om här i kammaren. Vi har tidigare i denna kammare i bostadsutskot- tets debatter flera gånger diskuterat det kommunala självstyret. Moderater och folkpartister har i kamma- rens talarstol sagt att varje annan princip och varje annat behov ska underkasta sig det kommunala själv- bestämmandet. Så har det låtit. Nu visar det sig när vi tar del av folkpartisternas och moderaternas reserva- tioner att det inte gäller. Kommuner ska förbjudas att hyra ut mark med hjälp av tomträttsinstitutet. De ska tvingas att sälja sin mark. Här i riksdagens kammare ska vi bestämma om Åmåls kommun eller Stock- holms kommun ska äga eller inte äga mark och om de ska tvingas bjuda ut sin mark. Kommunen ska enligt den moderata reservationen inte heller få köpa mark. Det kan ifrågasättas om man ska använda kommu- nens pengar till det när det finns så många andra trängande behov i kommunerna. Varför vet Modera- ternas riksdagspolitiker detta bättre än de enskilda invånarna i kommunen? Det finns en intressant debatt som förs utanför kammaren om just markinnehav. Hans Lind har i en ESO-rapport konstaterat att de stora bolagens mar- kinnehav försvårar byggandet eftersom de sitter på kanske fem, sex, sju års total byggandeproduktion. Hans Lind föreslår en utökad expropriationsrätt för att kunna öka konkurrensen i byggsektorn och få i gång byggandet. Några borgerliga partier i kammaren vill göra precis det motsatta, inte för att de värnar bostadskonsumenterna utan för att de värnar princi- pen om det privata ägandet och principen att det pri- vata ägandet går före de gemensamma intressena i samhället. Det är de gemensamma intressena att byg- ga vägar, järnvägar och hus till kommunens medbor- gare. Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reser- vationer och bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Utskottsmajoriteten vill inte ställa sig bakom Vänsterns deklaration om att man ska bevara den fria betesrätten för att skydda det pågåen- de fäbodlivet och fäbodbruket i Sverige. På vanligt manér försöker man vifta undan detta genom att skri- va att bostadsutskottet inte vill föregripa de pågående övervägandena inom Regeringskansliet och avstyrker därför motionsförslagen. Kan Anders Ygeman i annan lagstiftning garante- ra våra fäbodbrukare att deras djur också i fortsätt- ningen har rätt till det fria betet även om den så kalla- de ägofredslagstiftningen försvinner?

Herr talman! Åsa-Nisse-marxismen har i svensk politik ofta tillskrivits Centerpartiet. Det är helt up- penbart att det även i Vänsterpartiet finns starka an- hängare av denna åsiktsriktning. Vi kommer inte här i kammaren att avslå förslag som inte finns. Jag kan ge en garanti till Owe Hell- berg och fäbodbrukarna, och det är att när och om något förslag finns kommer det att hanteras här i kammaren. Då kommer Owe Hellberg att kunna yrka bifall till eller avslag på ett sådant förslag. När det inte finns kommer det inte att behandlas i kammaren.

Herr talman! Det blir nog inga visor för Anders Ygeman. Det skulle i så fall bli en nidvisa, tror jag - med tanke på det jag gjorde i mitt förra anförande. Ja, jag tror att de tycker att det här är en mycket viktig fråga, som jag sade. Det är en viktig fråga för en liten del av yrkesutövande fäbodbrukare. De vill nog inte höra det besked som Anders Ygeman fram- för i dag, att det där kan vi väl strunta i och vänta med. Det är tydligen något problem i Regeringskansliet, eftersom regeringen inte har lagt det förslag som promemorian har föreskrivit, att lagen skulle upphäv- as nu i juni. Det är tydligen en liten fnurra på tråden. Det vore intressant om vi kunde få veta vari proble- met ligger och om Anders Ygeman ställer sig bakom den fria betesrätten för fäbodbrukarna och deras verk- samhet.

Herr talman! Jag har ingen anledning att ifråga- sätta den fria betesrätten för fäbodbrukare. Det finns inget förslag som har ställts till riksdagens kammare om att upphäva den. Om det skulle komma ett sådant förslag är jag beredd att titta på det och vilken övrig lagstiftning som vi i så fall skulle föreslå för att kunna garantera den fria betesrätten för fäbodbrukare. Så länge det inte finns ett sådant förslag tänker jag inte debattera det i kammaren.

Herr talman! Jag hoppas att Anders Ygeman ändå vill debattera lite grann med mig kring detta med att äga, bruka och bo. Om jag inte hörde fel sade han någonting om att "jag äger inte ett enda träd och ändå är hela skogen min". En lantbrukare och skogbrukare ser inte så lätt på saken. Han säger nog snarare tvärtom, att han väldigt gärna vill värna den skogen så att alla männi- skor kan komma dit, se, gå och vara där på ett hyfsat sätt. Men han äger den skogen, och han tar väl hand om skogen. Jag skulle vilja veta vilka förutsättningar Anders Ygeman vill ge skogen och bonden ute på vår upp- ländska landsbygd och uppe i Norrland. Vilka idéer finns hos Socialdemokraterna för att värna den här betydelsefulla biten?

Herr talman! Med all respekt för Rigmor Sten- mark och Centerpartiet, vill jag påpeka att bostadsut- skottets betänkande nr 8 rör fastighetsrättsliga frågor och inte förutsättningarna för jordbruket på den upp- ländska landsbygden. Jag är säker på att kammaren kan återkomma till en diskussion om det uppländska lantbruket i lämpligt utskottsbetänkande och i lämp- ligt utskott.

Herr talman! Nu gör Anders Ygeman det väldigt lätt för sig. Han vill inte debattera någonting. Jag förstår att han inte vill göra det när han inte har kän- nedom om det. Det gäller till exempel hur det ser ut på en fäbod. Vad det egentligen handlar om är fastighetsrättsli- ga frågor. Fastighetsrättsliga frågor är verkligen en del i det här betänkandet. Det har till och med den rubriken. Det går inte att komma undan med att säga att det här handlar om rättigheten till fastigheter, att äga fastigheter. Jag vill än en gång fråga Anders Ygeman: Hur tänker Anders Ygeman och Socialdemokraterna se till att människorna ute på landsbygden blir rättvist be- handlade när det gäller till exempel expropriation av deras egen mark?

Herr talman! Jag måste göra Rigmor Stenmark besviken på en punkt. Jag vet mycket väl vad en fäbod är. Bara 850 meter från mitt lantställe i Gäst- rikland finns en fäbod. Rakt nedanför mig finns den jordbrukare som äger och driver den fäboden. Jag brukar samtala med honom på sommaren om hans jordbruk och jordbrukets förutsättningar. Rigmor Stenmark är välkommen upp och prata med honom om hans livsmiljö. Det gör inte att betänkandet handlar om någonting annat. Det är fastighetsrättsliga frågor som diskuteras. Jag tycker att den expropriationslagstiftning som i dag gäller väl tillgodoser individens behov av rättssä- kerhet, men också samhällets behov av bostäder, infrastruktur och järnväg. Det är nämligen så att en expropriationslagstift- ning som skulle förskjutas i den riktning som några borgerliga partier vill skulle göra det svårare att ex- propriera mark och göra det svårare att tillvarata allmänna intressen. Det skulle bli svårare att bygga järnvägar. Det skulle bli svårare, precis som Rigmor Sten- mark var inne på, att flytta E 4:an, där den går rakt genom Uppsala, där bilarna har en snitthastighet på ungefär 30 kilometer per timme på helgerna och där bilarna drar 2 liter bensin per mil i stället för 0,7 liter. Det är för samhällets bästa som vi har en expro- priationslagstiftning, för att vi ska kunna ta ställning och kunna ta för samhället nyttiga beslut, som att bygga järnvägar, bygga vägar och bygga energista- tioner och annat som är viktigt för samhällets utveck- ling.

Herr talman! Det som Anders Ygeman säger kan låta logiskt, men det är lite av en logisk kullerbytta när han tar upp det kommunala självstyret. Jag kan konstatera att Folkpartiet och Moderaterna får olika graderingar i det så kallade helvetet. När vi diskuterar kommunalt självstyre är det of- tast mot statliga ingripanden, men vi måste ändå ha rätt att även i denna kammare göra avvägningar ned mot individens frihet. Det är det som vi gör när vi pratar om tomträttsinstitutet och rätten att friköpa. Vi har resonerat kring det och gjort den avvägningen. Det kanske kan vara av ideologisk art, men det får det vara. När det gäller expropriation, som Anders Ygeman tog upp på slutet, är det klart att det uppkommer situ- ationer när samhället måste ha rätt att expropriera. Men det gäller, som vi har tagit upp här, att man som enskild individ måste kompenseras fullt ut. Det är den invändningen som vi har haft från vårt håll.

Herr talman! Det är helt rätt, som Lars Tysklind säger, att det finns grader i helvetet - eller i himlen eller vad man ska säga. Jag ska frikänna Folkpartiet från samma synd som Moderaterna när det gäller det kommunala självstyret. Men det är märkligt. För bara några veckor sedan när vi debatterade här i kammaren fanns inte den graderingen. Då fanns inte avvägningen mellan olika intressen. Då var det majoriteten som hotade det kommunala självstyret. Nu sitter oppositionen i sam- ma båt. Nu vill man skära i det kommunala självsty- ret. Jag nöjer mig med att konstatera att det är en av- vägning och att vi gör olika avvägningar. Vår avväg- ning kanske tenderar att ta mer hänsyn till allmänin- tresset och mindre till egenintresset. Låt mig också säga något om expropriation och ersättning. Det är rätt, som Lars Tysklind säger, att en förutsättning för expropriation är att den enskilde får en bra ersättning för det som exproprieras. Den lagstiftning som vi har, som Folkpartiet vän- der sig mot, är ju till för att skydda samhället från dem som spekulerar i mark och använder exproprie- ringsverktyget. När till exempel en väg ska byggas köper man upp mark och spekulerar sedan i markin- nehav på samhällets bekostnad. Lagstiftningen är till för att jag och Lars Tysklind inte ska få betala dubbla eller tredubbla priset för att det ska byggas en järnväg eller väg. Vi anser att den avvägningen måste finnas kvar. Men den enskilde ska självfallet få en korrekt och riktig ersättning för den mark som exproprieras.

Herr talman! Jag ska lämna det ämnet. Vi kanske inte blir helt överens innan dagen är slut. Jag skulle vilja ställa en kort och rak fråga: Har Anders Ygeman och Socialdemokraterna någon in- ställning till resonemanget kring boplikt? Det resone- ras om detta i vissa skärgårdsområden.

Herr talman! Det enklaste vore väl att svara nej på den frågan och förkorta diskussionen, men jag kan säga så här: Det finns en utredning och ett beredningsarbete, som vi skriver i betänkandet, och vi har anledning att komma tillbaka i den frågan. Men jag har svårt att se att boplikt löser något av de problem som boplikt sägs lösa. Jag tror att vi, i alla fall i huvudsak, måste hitta andra verktyg för att kunna lösa de problemen.

Herr talman! Anders Ygeman har rätt när han sä- ger att vi moderater sätter äganderätten framför poli- tikers vilja att styra och bestämma över våra liv. Anders Ygeman har också rätt när han säger att vi moderater värnar den kommunala självstyrelsen. Det är trevligt att höra en socialdemokrat prata varmt om den kommunala självstyrelsen; det är inte ofta det händer i den här kammaren. När det gäller just tomträtterna kan man väl säga att vi sätter äganderätten före den kommunala själv- styrelsen i det fallet. Vi ser människorna, som sitter där med tomträtterna och är närmast livegna, först. Runtom i vårt land kränks hela tiden äganderätten. Ofta är det hela livsverk som drabbas när politiker kränker rätten att äga. En som är ovanligt hårt drab- bade är en man som heter Freddy Bauman. Han hade ett konditori sedan 1978, som han hade varit med och byggt upp, i Upplands Väsby. Det skulle rivas för där skulle i stället byggas ett kulturhus. Freddy frågade sig hur kommunen kunde göra så mot sina invånare. Han menade att det var helt omöjligt att flytta på verksamheten, eftersom det ställs stora krav på loka- lerna och läget. I det här fallet raserar kommunen Freddys livsverk och hans möjligheter att tjäna sitt levebröd. Min fråga till Anders Ygeman är: Är det rimligt att en kommun ska kunna kränka enskilda männi- skors äganderätt för att bygga ett kulturhus?

Herr talman! Peter Danielsson kallar de villaägare som hyr marken, som det hus de äger står på, för livegna. Jag skulle vilja fråga Peter Danielsson: På vilket sätt är Stockholms villaägare som hyr sin mark livegna? Om ni värnar rätten att äga, på det sätt som Peter Danielsson säger, undrar jag varför ni inte vär- nar antikvariatsägarens rätt att äga det antikvariat han hyr av det stora privata fastighetsbolaget. Varför värnar ni inte småbondens rätt att äga den mark han hyr av det stora skogsbolaget? Varför värnar ni inte de små människorna som hyr av de stora företagen? Ni föreslår ju ingen friköpsrätt för folk som hyr mark av stora privata markägare. Ni föreslår ingen friköpsrätt för dem som hyr lokaler av stora privata fastighetsbolag. Det är bara när vi äger mark gemen- samt som man ska få friköpa till en subventionerad kostnad - i Stockholm, när ni styrde, var det till 25 % av marknadsvärdet. Det är bara när man hyr sin lä- genhet av oss alla som man ska få friköpa, som man gjorde i Stockholm när ni sålde lägenheterna till 50 % av marknadsvärdet. Varför gäller inte Peter Danielssons värnande om äganderätten när de som drar nytta av detta är de stora privata bolagen?

Herr talman! Som vanligt slingrar sig Anders. Han försökte över huvud taget inte svara på min frå- ga, så jag ställer den rakt upp och ned en gång till. Då ger vi Anders Ygeman en chans till: Tycker Anders Ygeman att det är rimligt att en kommun ska kunna kränka enskilda människors äganderätt för att bygga ett kulturhus?

Herr talman! Det hade varit klädsamt om Peter Danielsson hade försökt besvara någon av mina frå- gor när han begär att jag ska besvara hans. Men jag ska göra det. Det är inte rimligt att en kommun får kränka nå- gon människas rättigheter, oavsett om det ska byggas vägar eller kulturhus. De människorna ska naturligt- vis, enligt den gällande expropriationslagstiftningen, ha rätt till rimlig ersättning. Man ska förhandla med dem, precis som man gör, enligt dagens lagstiftning. Det kan väl vara dags att fundera på begreppet "livegen" också. Är de 30 % av människorna i Sveri- ge som hyr sin lägenhet livegna? Är de som äger sin villa eller sitt radhus och hyr marken livegna? Nej, det är de naturligtvis inte. Är det höga retoriska tonläget från Moderaterna om det kommunala självbestämmandet så ihåligt att man bara några veckor efter att man har slagits för det här i kammaren är beredd att lagstifta om att kommu- nen inte ska få köpa mark, att man ska vara tvungen att sälja ut sin egendom? Jag tror att vi kommer att få återkomma till de här frågorna i kammaren, och mo- deraterna kommer att bli svaret skyldiga.