Fastighetsrätt

Herr talman! I detta betänkande finns inga yrkanden och därför inte någonting att debattera. Men för formens skull yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet CU7. Jag står här i talarstolen sist av alla för att tala om en regelförenkling som berör 43 000 mil infrastruktur och 23 000 väghållare, hundratusentals fastighetsägare, småföretag, skogsägare, lantbrukare och privatpersoner. De enskilda vägarna utgör den absoluta merparten av vårt vägnät i Sverige. Till stor del är det med ideella insatser i vägföreningar och samfälligheter som dessa vägar hålls snöröjda, grusade, säkra och farbara. Utöver vägar finns grönytor, lekplatser, torg, trottoarer, gång- och cykelvägar som förvaltas i samfälligheter, en del med flera tusen medlemmar. Ordföranden i en sådan förening kan närmast jämföras med borgmästaren i en amerikansk småstad. 7 600 av de 43 000 milen ersätts till del med statliga medel, resten genom enskilda och kommunala bidrag. Hur enskilda medel från fastighetsägare som är medlemmar i föreningen fördelas bestäms genom en förrättning av en statlig myndighet, Lantmäteriet. För att denna ska var giltig och utgöra grunden för utdebitering av den årliga avgiften för drift och underhåll i föreningen, krävs det att en lantmätare kommer till platsen, gör en förrättning, meddelar och registrerar det nya eller förändrade andelstalet. Det säger sig självt att många föreningar drar sig för att göra detta. Dels kostar det pengar, det är dessutom omständligt och om alla föreningar i dag skulle bestämma sig för att göra sina andelstal korrekta och uppdaterade i syftet att uppfylla lagen, skulle det enligt Riksförbundet Enskilda Vägars beräkningar ta hundra lantmätare tio år bara att komma i kapp. Några sådana resurser kan naturligtvis inte Lantmäteriet räkna med att tilldelas i någon budget. Det är inte troligt att det bland landets alla vägföreningar som tillkommit innan den nya anläggningslagen infördes för snart 40 år sedan är bara 11 procent som ansett sig behöva räkna om andelstalen, som är mellan 39 och 70 år gamla. Det är knappast hållbart med en situation där dessa och även föreningar som bildats efter anläggningslagens tillkomst, som har nytillkomna fastighetsägare, eller avvecklade sådana, fortsätter att driva sina verksamheter med andelstal som inte har stöd i lagen. Ska vi komma till rätta med detta krävs den åtgärd som föreslås i motion C288, nämligen att vägföreningarna själva ges rätt att besluta om förändrade andelstal, vilka sedan kan prövas hos Lantmäteriet om någon av de berörda fastighetsägarna anser att det beslutade andelstalet saknar grund. Att möjligheten att själva kunna besluta om andelstal är en regelförenkling med en enorm påverkan i civilsamhället borde vara uppenbart. Det är en förenkling som alla vinner på, få är kritiska till och som inte kostar samhället en enda krona. Tvärtom kommer det att frigöra resurser som kan återinvesteras i samma infrastruktur. Många är säkert de samfälligheter, stora och små, som skulle behöva asfaltbelägga, lägga ned en vägtrumma, sätta upp belysningspunkter, bredda för att skapa en säker skolväg, eller något annat som de drar sig för eftersom det är något de i så fall måste utdebitera av sina medlemmar. Utan en förrättning att stödja utdebiteringen mot vågar de inte och avstår från att utföra åtgärden. En förenkling som denna öppnar i stället för en ny marknad för utbildade lantmätare att mot en kostnad hjälpa samfällighetsföreningar att ta fram ett korrekt underlag för föreningsbeslut. Centerpartiet anser är det bättre att öppna för en marknadslösning på ett problem som annars är svårt att lösa och som i 100 procent av fallen kräver en insats från en statlig myndighet, nämligen Lantmäteriet. Lantmäteriet borde med det behov av bostadsbyggande vi ser ägna sig åt att möjliggöra de fastighetsbildningar som behövs för att exploatera mark för bostäder och verksamheter. Herr talman! Hela landet kan utvecklas med en väl underhållen och utbyggd infrastruktur. Regelförenklingar är en viktig faktor för att åstadkomma attraktiva boendemiljöer i tätorter och glesbygd. I motion C288 pekas det ut en hållbar lösning för landets enskilda väghållare. Regeringen har tagit till sig detta, och därför ser jag i dag ingen anledning att yrka bifall till motionen. Men jag förväntar mig att ytterligare steg tas för att förenkla beräkning av andelstal för utdebitering av enskilda vägar. (Applåder)