Familjerätt

Fru ålderspresident! Morden på Fadime och Pela innebar ett uppvaknande inför ett förtryck som då var någonting som vi i Sverige hade liten eller ingen kunskap om alls. Det hedersrelaterade våldet, där kvinnor som inte underordnar sig vissa bestämmelser bestraffas, är en av de mest extrema former av kvinnoförtryck som finns.

På senare år har det hedersrelaterade våldet uppmärksammats i medierna och i den dagliga debatten, men vi får inte blunda för att kvinnor i Sverige i dag utsätts för detta avskyvärda övergrepp.

Jag ska berätta lite grann om vad som inkluderas i hedersvåldsbegreppet. Tre områden brukar uppmärksammas: arrangerade äktenskap, könsstympning och våld och trakasserier.

Vad avser arrangerade äktenskap kan det i vissa fall handla om att underåriga flickor gifts bort utan varken samtycke eller möjlighet att förhindra äktenskap.

Det finns inget förmildrande och definitivt inget hedervärt i hedersrelaterat våld. Det är ett förtryck som diskuteras även i andra länder.

Vi kristdemokrater har länge velat kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. Jag vill också lyfta vikten av en ökad kunskap. När nu sommarlovet närmar sig om några månader har många skolor inte tillräckliga kunskaper eller resurser. Det är någonting som vi politiker måste ta på allvar. Skolorna har en nyckelroll i att förhindra detta våld. Fortfarande finns det såväl socialtjänstkontor som skolor som ser det här som ett familjeproblem som man bäst löser genom att samla familjen och diskutera det. Då har man definitivt inte förstått problematiken.

Någonting som jag gärna vill lyfta upp här i dag som vi tyvärr också ser är att det saknas kunskap hos många myndigheter. Jag kan bara hoppas att den utredning som nu pågår kommer att ligga till grund för såväl ny lagstiftning för bättre samordning mellan myndigheter, vilken många gånger är bristfällig, som att vi framgent sätter de här unga kvinnorna i centrum och ger dem det stöd som de behöver.

Det bör ändå efter denna inledning sägas att vi har varit naiva i Sverige. Det inkluderar även politiken gällande hedersproblematiken. Än i dag duckar vissa politiker eller stoppar huvudet i sanden när det gäller de här frågorna. Vi ska göra precis tvärtom.

Därför är jag i dag väldigt glad över att vi har två tydliga tillkännagivanden från riksdagen. Jag tänker läsa upp dem så att det blir tydligt vilka medskick vi här från Sveriges riksdag gör till vår regering.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär att ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag aldrig ska erkännas i Sverige om någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till Sverige.

Det andra tillkännagivandet är att regeringen snarast möjligt bör utreda en översyn av lagstiftningen i syfte att säkerställa att utländska polygama äktenskap inte erkänns i Sverige.

Holland har gått före. De har visat att det går att markera mot barnäktenskap, och jag hoppas att även Sveriges riksdag gör det framöver.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 4. I övrigt stöder vi förslaget i betänkandet.

När det gäller barnäktenskap är det såklart otroligt viktigt att motverka den företeelsen. Barn ska få vara barn och inte utsättas för äktenskap som är någonting för vuxna.

Det som gör att vi ändå har en reservation här är att det har kommit ett delbetänkande i utredningen som handlar just om barnäktenskap. Förslaget är att man kraftigt ska begränsa, ytterligare, möjligheten till barnäktenskap. Det enda som man flaggar för skulle kunna vara en liten ventil är våra internationella åtaganden, till exempel EU-medborgares rätt till fri rörlighet. Det kan ju vara olika äktenskapsregler i olika EU-länder.

Men detta är alltså ett utredningsförslag. Regeringen har inte tagit ställning, utan vi får se vad remissinstanserna säger. Remisstiden gick ut den 8 mars, och regeringen får noga överväga förslag från utredningen men också remissinstansernas synpunkter. Sedan återkommer vi. Vi vill inte föregripa det här arbetet, men vi vill se väldigt tydligt att vi så långt som det absolut är möjligt begränsar möjligheten till barnäktenskap, för vi är emot den företeelsen.

Nästa reservation som vi har gäller polygama äktenskap, också kallat månggifte. Även här vill vi tydliggöra att vi är emot månggifte. Grunden ska vara att äktenskap är mellan två personer. Man kan se att där månggifte tillämpas innebär det ofta problem ur jämställdhetssynpunkt. Det har hittills förekommit när det gäller män som är gifta med flera kvinnor, och det har blivit ett problem för kvinnorna som har haft en svagare ställning i de samhällena.

När det gäller denna fråga har vi börjat med att fråga Skatteverket vad bakgrunden är till att ungefär 300 personer är registrerade som månggifta i Sverige. Det har visat sig att man nog kan räkna bort en del av de här fallen som misstag. Det har handlat om kvinnor som har varit registrerade som gifta med flera män, och det finns inget land i världen, vad jag vet, som tillåter detta. Man tror att det handlar om att mannen har dött och att detta inte har registrerats eller att kvinnan har skilt sig från mannen och att detta inte heller har erkänts eller registrerats. När kvinnan sedan har gift om sig ser det på papperet ut som att hon har flera män.

Det finns också män som är registrerade som att de har flera fruar. Det finns bevisligen fall där det verkligen är så att mannen är gift med flera kvinnor. Det är ett problem, för det strider mot grunden i vårt svenska samhälle.

Vi vill återkomma närmare när det gäller en utredning om det här. På samma sätt som vi har tillsatt en utredning om att stoppa barnäktenskap behöver också den här frågan utredas för att vi verkligen ska nå målet och göra det på rätt sätt.

Heléne Fritzon som är ansvarig minister har varit väldigt tydlig med att hon är emot polygama äktenskap, inte minst ur jämställdhetssynpunkt, och att regeringen kommer att tillsätta en utredning. Regeringen får återkomma när det gäller de närmare formerna och tidpunkten för den här utredningen, men det är en prioriterad fråga för regeringen.

Med anledning av det här arbetet som pågår tycker vi inte att det behövs ett tillkännagivande, utan regeringen är redan på spåret i den här frågan.

När det gäller övriga frågor pågår det en hel del arbete. Jag kan nämna några saker.

När det gäller tvångsäktenskap, som det finns både reservationer och motioner om här, utreds det. Utredningen ska vara färdig senast den 1 september 2018. Det är samma där, att vi inte vill ha tvångsäktenskap oavsett om det sker med anknytning till Sverige eller har ingåtts i något annat land. Men vi får vänta och se vad utredningen kommer fram till. Vi vill inte föregripa det arbetet.

När det gäller faderskap för ogifta – det är ju många sambopar som får barn – är det ett problem att pappan registreras först efter barnets födelse. Det har till och med funnits exempel där mamman hamnat i koma och barnet stått utan sin pappa och helt utan föräldrakontakt. Det här är alltså ett stort problem för barnet.

I dag finns det en liten säkerhetsventil om mamman begär det: att via Socialnämnden starta en utredning före barnets födelse. Men det borde ju inte vara ett undantag att detta sker, utan det borde vara huvudregel.

En särskild utredare jobbar med detta utifrån ett tillkännagivande från riksdagen att vi ska ha den ordningen, och vi vill inte föregripa det arbetet. Utredningen ska vara färdig senast den 31 augusti 2018.

När det gäller föräldraskap vid assisterad befruktning har det nu kommit en lagrådsremiss som föreslår att det ska bli lättare för alla föräldrar i både samkönade och olikkönade par att erkännas som föräldrar till barn som fötts efter insemination på sjukhus i andra länder.

När det gäller överförmyndare, gode män och förvaltare jobbar regeringen intensivt med detta och återkommer med förslag.

Även när det gäller registrering av testamenten ska regeringen återkomma.

När det gäller elektroniska dokument i familjerättsliga sammanhang har vi en särskild utredare som jobbar med detta. Också den utredningen ska vara färdig senast den 31 augusti 2018.

Mot bakgrund av det arbete som pågår nöjer jag mig med att yrka bifall till de två reservationerna som jag nämnde i början.

(Applåder)

Fru ålderspresident! För några år sedan var jag på Fotografiska museet, som visade utställningen Too Young to Wed. Jag kommer fortfarande ihåg den, för den var otroligt stark. Man blev berörd.

Jag blir verkligen bedrövad av hur det ser ut. Då menar jag inte bara i Sverige, där det kanske handlar om flickor i gymnasieåldern. Här handlar det om barn långt ned mot tioårsåldern. Det är verkligen avskyvärt, och jag skulle verkligen vilja att Sverige var ett föregångsland. Vi måste på olika sätt markera mot det här.

Jag vill lyfta fram Nederländerna, som jag tycker att utredningen tyvärr inte lyfter fram tillräckligt. Det är också ett EU-land, och där har de varit otroligt tydliga med att detta inte alls behöver begränsa EU-medborgarnas rätt till fri rörlighet. Här är det något helt annat vi pratar om, och då tycker jag inte att vi ska ha någon ventil alls.

Jag vill ta upp frågan med Hillevi Larsson. Hon var tydligare än regeringen har varit här tidigare, vilket är positivt. Det känns som om det går framåt. Men jag skulle ändå vilja lyfta fram det mycket stora arbete som har gjorts med barnkonventionen och att den ska bli svensk lag. Varför inte ta barnperspektivet på allvar redan nu? Varför inte ta chansen att markera här?

Fru ålderspresident! Det är glädjande att barnkonventionen äntligen blir lag. Det behövs för att tydliggöra barnperspektivet. Annars finns det risk att det kommer i skymundan på många områden.

När det gäller barnäktenskap skulle ingen bli gladare än jag om vi sa att vi förbjuder det rakt av – det ska inte finnas ett enda fall av barnäktenskap.

Samtidigt måste man visa respekt mot den utredning som har tillsatts och låta regeringen titta på förslagen. Det gäller utredningens förslag men också remissinstansernas förslag, och det är mycket möjligt att remissinstanserna har negativa synpunkter på utredningen eller kanske alternativa lösningar på de problem som kan uppstå.

Oavsett hur behjärtansvärd frågan är känns det som att om man tillsätter en utredning bör man också ta frågan på allvar och inte föregripa utredningens förslag. Regeringen får så snabbt som möjligt återkomma i denna fråga. Den är prioriterad för regeringen, så jag är övertygad om att man kommer att återkomma.

Genom åren har vi många gånger upplevt att det har tagits ett stort steg framåt men sedan upptäckt att det fortfarande finns en alltför stor ventil kvar. Jag minns när utländska medborgare kunde ta hit någon från ett annat land att gifta sig med, någon så ung som ned mot 15 år. Det ansågs naturligt då. Jag reagerade starkt mot det. Vi fick tack och lov bort denna avart.

Jag upplever ändå att vi tar stora kliv åt rätt håll. Det är jag övertygad om att vi kommer att göra den här gången också.

Fru ålderspresident! Jag kan bara hoppas att det tydliga tillkännagivande som nu finns från civilutskottet tas med i det kommande beredningsarbetet hos regeringen och att man verkligen är lyhörd för detta. Det har redan kommit ett delbetänkande, där utredningen inte föreslår det vi vill. Jag tror som sagt att man även från politiskt håll måste vara mycket tydligare med de ståndpunkter man har.

Ska vi tala om tydlighet vill jag säga att när det gällde de polygama äktenskapen kallade vi ministern till utskottet. Vi kallade också ett antal myndigheter, och jag har sällan hört myndighetspersoner vara så tydliga som de var i den föredragningen. De säger själva att de inte har de redskap de behöver. De säger att dagens lagstiftning är bristfällig.

Skatteverket, den myndighet som har hand om det här, är en ren registreringsmyndighet. Man har fått många frågor om hur man gör det här, men man registrerar bara någon annans beslut. Därför tror jag att det är viktigt att den här utredningen tillsätts snarast. För mig som lagstiftare är det naturligt.

Det är ingen enkel frågeställning. Jag är själv jurist och har tittat ganska mycket på den internationella rätten. Det är ingen enkel frågeställning. Därför tror jag att det viktigaste är att man tillsätter en utredning som får titta på frågan och inte bereder just nu, innan man ens har en utredning att bereda.

Jag hoppas verkligen att även det tillkännagivandet tas på största allvar och att regeringen återkommer snarast med det här. Som jag sa tidigare är det en viktig markering, och jag skulle önska att regeringen kunde vara tydligare med att man delar den synen.

Fru ålderspresident! Vi har ju en feministisk regering, och vi kan se att både barnäktenskap och polygama äktenskap slår särskilt hårt mot flickor. Det förekommer såklart även pojkar, alltså barn, som är gifta. Det förekommer inte att pojkar är gifta med flera kvinnor, men barnäktenskap förekommer bland pojkar. Vi kan dock se att det är vanligare bland flickor. Det är vanligare att pojken är äldre eller vuxen och att flickan är yngre.

Dessutom löper ju flickan risk att bli gravid väldigt tidigt. Pojken riskerar att bli pappa, men det blir en ännu större process för en ung flicka som ska föda barn. Det går ut över hennes självständighet, hennes skolgång, hennes möjlighet att yrkesarbeta och hennes möjlighet att vara barn.

Det är alltså ett stort problem, men även om vi inte kan reglera hur andra länder gör – alltså när det gäller dem som redan är gifta när de kommer hit – kan vi se till att på svensk mark ska svensk lag råda. Vi ska se barnperspektivet men också jämställdhetsperspektivet, och det gäller både barnäktenskap och månggiften.

När det gäller barnäktenskap förutsätter jag att regeringen snabbt återkommer i den frågan. Vi kommer också att ligga på. Jag uppfattar att frågan är prioriterad för Heléne Fritzon.

När det gäller polygama äktenskap tror jag att det bara är en tidsfråga innan vi får höra om utredningen som ska tillsättas, om tidpunkten och formerna för den. Även den frågan är otroligt prioriterad. Det finns dessutom fall där flera flickor har gifts bort med en man. Det är alltså både barnäktenskap och polygama äktenskap på en gång.

I samband med tillträdandet av barnkonventionen blir de här frågorna ännu viktigare.

Fru ålderspresident! I dag debatterar vi betänkandet CU8 Familjerätt. Det välkomnar jag eftersom dessa frågor berör många människors liv på ett sätt som få andra politiska frågor gör.

Fungerande familjerättslagar är viktiga för vårt samhälle, särskilt som vi vet hur skört livet är och hur fort det kan förändras.

Mängden människor som i enskilda fall berörs av familjerätten medför ett särskilt behov av regler som är i takt med tiden.

Givetvis känner jag, som alla andra, att det finns utrymme för förbättringar och andra skrivningar i våra förslag. Dessutom skulle jag vilja nämna att jag personligen tycker att vi som är engagerade i olika politiska sakområden ibland missar barnperspektivet. Inte sällan prioriteras process, policy och paragrafer framför vad som är bäst för det berörda barnet.

Fru ålderspresident! Betänkande CU8 omfattar 140 motionsyrkanden, 30 reservationer och 2 tillkännagivanden. Det bekräftar mitt tidigare konstaterande att civilutskottets sakpolitiska frågor är något som verkligen engagerar och berör. Därför tänker jag begränsa mitt anförande till områden som berör månggifte och överförmyndare, fru ålderspresident.

En central del i varje demokrati är valfrihet. Få saker gör mig mer upprörd än livsavgörande beslut som är fattade under hot, tvång eller bedrägliga former. Det är i dagsläget förbjudet att vara gift med fler personer än en, både enligt brottsbalken och äktenskapsbalken, men trots detta går det att registrera månggifte hos Skatteverket. Det finns 307 personer som är folkbokförda i Sverige och registrerade i månggiftesrelationer. I dessa familjer ingår även 800 barn. Utöver detta finns det ca 500 registreringar av månggiften som inte bedöms vara äkta – allt enligt Skatteverket.

Acceptans för månggiften riskerar att medföra en svåröverblickbar och radikal förändring av äktenskapet som institution. Månggifte är förbjudet av flera skäl, inte minst jämställdhetspolitiska. I synnerhet finns det risk att mycket starka kvinnofientliga krafter gynnas av ojämställda relationskonstellationer som vinner legitimitet och ökar i utbredning.

Det innebär också att fruar i polygama äktenskap inte vågar protestera eller säga någonting, därför att de är rädda för skam och för att stängas ute från sina familjer och samhället. Vår utgångspunkt är att kvinnor inte ska riskera att mer eller mindre tvingas in i ett äktenskap med flera andra fruar. Och hur påverkas de 800 barn som enligt Skatteverket ingår i dessa polygama äktenskap? Vilken syn kommer de att ha på framtiden? Det handlar även om vårdnadsansvar, underhållsskyldighet och arvsrätt.

Utöver att vi behöver vara tydliga med våra moderna och jämställda värderingar behöver lagstiftningen vara tydlig och rimlig. Det är hög tid att Sverige ger även de osynliga kvinnor och barn som drabbas av olika former av hedersförtryck rätten att bestämma över sina egna liv.

Sverige har en regering som stoltserar med att vara feministisk. Då borde man vara tydlig med vad man vill när det gäller frågor som berör månggifte och barn i tvångsäktenskap. Regeringen har fortfarande inte påbörjat någon utredning av hur vi ska få stopp på polygama äktenskap, trots att det finns ett tillkännagivande och trots att olika myndigheter vill ha tydligare regler.

Fru ålderspresident! Det svenska välfärdssamhället måste fungera för alla. Barn eller människor som är sjuka eller funktionshindrade måste kunna få nödvändigt skydd och stöd. Frågor om gode män och förvaltare handlar i grund och botten om skyddet för de svagaste i samhället. Stat och kommuner har det yttersta ansvaret när man tar över och förvaltar den enskildes ekonomi.

Överförmyndarverksamheten är en del av det mest grundläggande rättsskydd som staten och kommunerna tillhandahåller för de utsatta i samhället. Gode män och förvaltare fyller därför en viktig funktion som ställföreträdare för den enskilde. Det är positivt att så många människor gör fantastiska insatser som gode män, ofta med ideella förtecken, och därmed bidrar till en ökad trygghet för många människor som behöver stöd.

Det stundar en stor utmaning i framtiden. I dag förvaltar de gode männen uppskattningsvis 35 miljarder, och antalet uppdrag ökar hela tiden. Dessvärre finns allvarliga brister i systemet, och de behöver åtgärdas eftersom de gör att enskilda människor far illa. Såväl kvalitetsbrister som missbruk finns.

Alliansen har länge krävt åtgärder för att förbättra överförmyndarverksamheten, och det finns även ett tillkännagivande från 2017. Trots detta har regeringen inte agerat. Riksrevisionen presenterade den 14 december 2017 en granskningsrapport om tillsynen över ställföreträdare och överförmyndare. Granskningens övergripande slutsats är att staten behöver ta ett mycket tydligare ansvar, och detta stämmer i stora delar överens med Alliansens tidigare förslag.

Jag ser fram emot att regeringen nu följer riksdagens beslut och åtgärdar de brister som Riksrevisionen har påpekat.

Fru ålderspresident! Jag tänkte börja med att berätta om Ann.

Ann är en 15-årig flicka som kom till Sverige i september 2014. Hon kom då till ett land som just genomgick ett val – ett val som så småningom också gav oss den regering som fortfarande sitter kvar, trots att den inte har majoritet i riksdagen. Det är en regering som ofta framhåller att den är en feministisk regering. Ann vet dock inget om detta. Hon kom hit för att hennes betydligt äldre make bestämde att de skulle åka till Sverige.

Ann vet inte heller något om de förslag som partierna förde fram i sina motioner under hösten 2014. Det är förslag som handlar om att förhindra barnäktenskap, om att se till barnets bästa och om att lyssna till vad barn själva vill. Ann är inte ett barn som brukar få bestämma. Ann bestämde inte att hon skulle gifta sig eller vem hon skulle gifta sig med. Det var inte heller hennes vilja att åka till det kalla landet i norr. Ann ville bo kvar hemma, men det gick ju inte.

Fru ålderspresident! När vi i riksdagens civilutskott hade vår stora debatt om familjerätt var Ann placerad på ett boende i en kommun någonstans i Sverige – tillsammans med sin make, som hon då var gift med.

Under den debatten, som ägde rum i mars 2015, ifrågasatte Ola Johansson från Centerpartiet varför Sverigedemokraterna har ett förslag om att helt ta bort möjligheten för barn att vara gifta i Sverige. Vi hade ju redan tagit bort den möjligheten, enligt honom. När vi nu står här i riksdagen igen är jag lite extra glad att Ola Johansson nu har förstått att barn kan vara gifta i Sverige. Som jag förstår det är vi även helt eniga om att detta behöver förändras.

Fru ålderspresident! Från det att Ann kom till vårt land och fram till nu har den feministiska regeringen gjort mycket. Många papper med många fina ord har skickats runt, och ännu fler vackra ord har vi hört i dag. Skatter har höjts, och nya skatter har skapats. Statsministern har rest runt i världen och bland annat berättat för den amerikanska presidenten om den dåliga flyktingpolitik som regeringen har ärvt av tidigare regeringar. Nya regler och lagar har skrivits på alla möjliga områden. Regeringen har gjort kraftfulla uttalanden om allt möjligt, från krafttag mot brottsligheten till vilken båtfärg man bör använda.

Hur har då detta påverkat flickan Ann, som kom hit 2014? Den ohållbara flyktingpolitik som Löfven påstår sig ha ärvt kan givetvis ha påverkat Ann utifrån var hon bor och hur många andra som bor på samma boende. Ann har även påverkats av beslut om regler för ersättningar, och Ann påverkades möjligen av reglerna för barnbidrag när hon kom hit. Vet fru ålderspresident om att det i Sverige finns särskilda regler för barnbidrag till gifta flickor? Hur sjukt är inte det?

Jag ställde en fråga till den ansvariga ministern om just dessa speciella regler, och för en gångs skull fick jag ett svar som faktiskt var tydligt. Annika Strandhäll inledde sitt svar med detta: ”Låt mig börja med att vara tydlig, problemet är inte att vissa barn får disponera sitt barnbidrag själva medan andra inte får det, problemet är att barn är gifta.” Jag kunde faktiskt inte ha sagt det bättre själv: Problemet är att barn är gifta. Men varför gör då regeringen ingenting åt det?

Tydligen har man kunnat ta fram särskilda regler för gifta flickors barnbidrag, men regeringen har inte klarat av att ta fram regler som förhindrar att barn placeras i äktenskap. Nu har regeringspartierna dessutom reserverat sig mot det tillkännagivande som civilutskottet framför. Man framhåller att regeringen inte vill se något totalförbud mot barnäktenskap. Man säger i sin reservation: ”Situationer kan uppkomma där ett utländskt barnäktenskap bör erkännas för att Sverige ska leva upp till sina internationella åtaganden”, och lite längre ned i texten nämns EU-medborgares rätt till fri rörlighet. Det är tydligt att man här sätter överenskommelser med EU om fri rörlighet över FN:s barnkonvention, som just pekar ut barnäktenskap som något som ska bekämpas.

Jag skulle vilja fråga regeringspartierna om de är stolta över hur regeringen har hanterat frågan om barnäktenskap under den här mandatperioden. Det som den feministiska regeringen har lyckats med är möjligen att förhala alla åtgärder och begrava hela frågan i en utredning, som kommer att vara klar lagom tills regeringen avgår i samband med valet. Är regeringspartierna stolta över det?

Jag kan konstatera att det nu inte längre spelar någon roll för Ann hur regeringen slutligen beslutar att en eventuell lag ska se ut. Ann fyller nämligen 19 år i år.

Avslutningsvis vill jag be om ursäkt för att jag dragit över lite på tiden, men jag tycker att den här frågan är så viktig att den faktiskt är värd det. Jag vill yrka bifall till reservation 17 om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar och reservation 28 om registrering av testamente. Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bara bifall till dessa två.

I detta anförande instämde Per Klarberg (SD).

Fru ålderspresident! Ingen har väl missat vad det är för dag i dag? Vi ska rocka sockorna. Det har jag gjort, och beviset har jag här i händerna. Jag stoppar ned sockorna igen nu.

Vi rockar sockorna för att uppmärksamma personer som har Downs syndrom och därmed en utvecklingsstörning som kan variera och på ett eller annat sätt göra en beroende av någon som hjälper till i vardagen, fattar viktiga beslut och ser till att man klarar sig framöver. De personer som hjälper till är ofta nära anhöriga, föräldrar eller syskon. De spelar en enorm roll och hjälper till så att personer med funktionshinder med stöd kan fungera i samhället och kanske jobba, sporta och vara aktiva samhällsmedborgare.

Fru ålderspresident! Det är i dag 123 000 svenska medborgare som företräds av en god man eller en förvaltare. Och det är 100 barn varje år som föds med Downs syndrom – barn som kommer att växa upp och bli vuxna och då kommer att vilja leva så självständigt som möjligt.

Det är alltså mycket kärlek den här dagen och alla andra dagar till er som är gode män åt anhöriga eller som är förordnade av kommunens överförmyndare och mot en mycket liten ersättning lägger ned mycket arbete för att hjälpa dem som behöver det allra mest.

Fru ålderspresident! Centerpartiet har en reservation, nr 20, om en översyn av systemet med överförmyndare, gode män och förvaltare, som jag yrkar bifall till i dag. Vi är faktiskt trötta på att regeringen, trots flera tillkännagivanden från riksdagen och ständigt återkommande löften om att en översyn ska ske, inte har gjort något över huvud taget, vare sig med anledning av den kritik som kommit från oss i Sveriges riksdag om brister i kontroll och uppföljning eller ens med anledning av den kritik som Riksrevisionen gav regeringen den 14 december förra året.

När jag tog upp denna sak i en interpellation till statsrådet Heléne Fritzon var hennes svar att Riksrevisionens kritik bara är en pusselbit och att det inte finns anledning att hasta fram något, inte ens en utredning. Detta ger oss i Centerpartiet anledning att vara tjatiga i dag, när familjerätten ska debatteras.

Vi vill se en översyn av hela systemet, där det ingår att undersöka om delar av det kan professionaliseras. Vi har föreslagit att man börjar med gode män för ensamkommande barn, eftersom det är en grupp med särskilda behov där flera sannolikt kommer att få finnas kvar och bidra i vårt land sedan de blivit myndiga.

Vi vill att en myndighet – inte nödvändigtvis en ny sådan – ska få en samordnande roll. Precis som Riksrevisionen påpekar är detta inget som de sju länsstyrelser som i dag har uppdraget att samordna klarar av att göra för de 230 kommunala överförmyndare som finns i landet.

Fru ålderspresident! Kontrollen måste bli bättre. Gode män som sätter i system att lura sina huvudmän på pengar eller missköter sitt uppdrag och inte tar ansvar för den person som de har åtagit sig att sörja för förstör för alla dem som gör ett fantastiskt jobb till låg ersättning.

Centerpartiet vill höja det så kallade fribeloppet, så att en större del av huvudmännens inkomster kan gå till att ersätta den gode mannen. Det återstår inte så många tillfällen för oss att påpeka detta under den här mandatperioden. Man börjar faktiskt bli ganska trött på att tjata om den klyvning som finns mellan dem som behöver hjälp med assistans eller gode män och den regering som snarare försämrar möjligheterna för de mest utsatta i Sverige.

Fru ålderspresident! Sverige behöver ett nytt ledarskap, och det kommer vi att få efter den 9 september.

Fru ålderspresident! Jag ställer mig också bakom betänkandet i den del som handlar om barnäktenskap och polygama äktenskap, månggifte. För Centerpartiet är det inte acceptabelt att det skulle finnas kvar någon form av ventil som gör det möjligt för någon att i Sverige vara gift med en person som är under 18 år, och detta oavsett omständigheterna.

Detsamma gäller polygama äktenskap. Månggifte ska fortsatt vara kriminellt och förbjudet. Det är i dag 300 personer som av Skatteverket är registrerade som bigamister eller polygamister. Regeringens utredning, som vi har ett tillkännagivande om, har ännu inte tillsatts. Uppenbarligen är det med ett nytt ledarskap som också dessa frågor behöver hanteras efter den 9 september.

Avslutningsvis yrkar jag också bifall till reservation 29 om ändringar i lagen om personnamn. Centerpartiet har ställt sig bakom samtliga förändringar i den nya namnlagen och tycker att det är självklart att en så grundläggande rättighet som den att själv få bestämma vad man ska heta ska stärkas. Desto mer förvånande är det då att det fortfarande inte är möjligt att efter en separation få ett dubbelnamn som bidrar till att stärka banden till de gemensamma barnen. Tvärtom finns det personer som inte får lov att ta den tidigare makens, makans eller det gemensamma barnets förälders efternamn som del av ett dubbelnamn ens med den personens samtycke. Det är svårt att motivera varför det ska vara så. Därför yrkar jag bifall till allianspartiernas reservation i den delen.

Fru ålderspresident! Systemet med överförmyndare, gode män och förvaltare är en del av samhällets skyddsnät för de i samhället mest utsatta. De personer som på grund av ålder eller sjukdom har behov av god man eller förvaltare måste kunna förlita sig på att ställföreträdaren utför ett fullgott arbete och att tillsynen över förvaltningen är tillräcklig.

Rekryteringsproblem, brist på rättssäkerhet, otillräcklig kontroll, brister i central samordning och stöd, ojämn utbildning och kunskap i landets kommuner är en del av bristerna i det nuvarande systemet. Därför riktade riksdagen, på utskottets förslag, våren 2017 ett tillkännagivande till regeringen om att snarast ta initiativ till en uppföljning av hur lagstiftningen på området fungerar och att i det sammanhanget även överväga andra förbättringar av systemet med gode män och förvaltare.

För att man ska komma till rätta med de brister som finns och säkerställa en hög kvalitet i verksamheten är det nu hög tid för en översyn av hela lagstiftningen när det gäller systemet med god man och överförmyndare. En sådan genomgripande översyn rekommenderas också av Riksrevisionen i dess granskningsrapport från december 2017 om tillsynen över ställföreträdare och överförmyndare.

Det bör tillsättas en utredning med uppdrag att utforma en ny lagstiftning som på ett rättssäkert sätt bättre svarar mot dagens behov och förutsättningar. Utredningen bör överväga om det ska införas ett rent kommunalt ansvar för gode män och förvaltare inom den egna organisationen.

Det bör läggas fram förslag till lagändringar som innebär att det införs ett kommunalt solidariskt skadeståndsansvar för förmögenhetsbrott som en ställföreträdare begått mot huvudmannen inom ramen för sitt uppdrag. För Vänsterpartiet är det en grundläggande utgångspunkt att en enskild som av olika skäl får stöd från samhället inte ska lida ekonomisk skada av detta utan i detta avseende hållas skadefri. Vi anser därför att det rättsliga skyddet behöver förbättras och att det ska införas utökade möjligheter för huvudmannen att erhålla kompensation från kommunen för skada som vållats av ställföreträdaren.

Det bör även läggas fram förslag om att alla ställföreträdare ska genomgå en obligatorisk basutbildning och att överförmyndaren ska ansvara för att de även i övrigt erbjuds den utbildning som behövs för att utföra uppdraget samt förslag om hur utbildning för överförmyndare och överförmyndarnämnder ska organiseras för att säkerställa en högre kompetensnivå hos dessa.

Vänsterpartiet vill se bättre samordning, samarbete och information till ställföreträdare och till dem som kan tänka sig att ta ett uppdrag som ställföreträdare. Det skulle till exempel kunna finnas en telefontjänst eller en digital tjänst dit ställföreträdare skulle kunna vända sig för att få stöd, hjälp och information. Vidare kan ett gemensamt forum för alla lagreglerade frivilliguppdrag förenkla för uppdragstagarna att få stöd och svar på frågor som uppstår under pågående uppdrag, till exempel gällande regelverket.

Fru ålderspresident! Det nuvarande systemet med gode män för ensamkommande barn har stora brister och behöver ses över. Den ibland mycket långa väntetiden innan en god man förordnas är oacceptabel.

Vidare bör antalet uppdrag som en god man ska kunna ha och barnets möjlighet att byta god man om denne inte sköter sitt uppdrag ses över. Regeringen bör därför tillsätta en utredning med uppdrag att se över systemet med gode män för ensamkommande barn i syfte att införa en maxgräns i fråga om väntetid för att få en god man och att säkerställa en hög kvalitet i utförandet av uppdraget.

Ytterligare en fråga som behöver undersökas närmare är stödet från gode män till barn med särskilda behov. Det kan handla om barn med behov som gör att specialkompetens krävs för att bistå på rätt sätt. Det finns generellt sett ett stort värde i att uppdraget som god man utförs av frivilliga och inte av anställda personer. För barn med särskilda behov kan det dock finnas anledning att utreda möjligheten att införa en modell med professionella gode män. Det viktigaste är att säkerställa att dessa barn får det stöd de behöver och att deras gode män har den kompetens som krävs. Den föreslagna utredningen bör därför även se över systemet i syfte att säkerställa att gode män som förordnas för barn med särskilda behov har rätt kompetens för uppdraget.

Vi står bakom alla Vänsterpartiets reservationer, men jag yrkar endast bifall till reservation 21.

Fru ålderspresident! Sverige har kommit långt på vägen mot ett mer jämställt samhälle. Vi liberaler har lett kampen för kvinnors rättigheter ända sedan vi kämpade för kvinnors rösträtt för 100 år sedan. Vi kommer att fortsätta att kämpa för fler liberala landvinningar och större frihet för fler att forma sina liv som de själva vill. Vi har mycket kvar att göra.

Den största jämställdhetskampen i dag är kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. Redan 2006 skrev Nyamko Sabuni skriften Flickorna vi sviker. Den handlar om de hundratusentals flickor, men även pojkar, som dagligen utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. Forskare menar i dag att det är uppemot 240 000 unga i Sverige som tvingas leva med dessa normer.

Fru ålderspresident! Låt mig vara tydlig! I Liberalernas Sverige ska jämställdhet gälla alla, även flickor och kvinnor med utländsk bakgrund. Det ska inte finnas några A-lag och B-lag i detta avseende. Därför kommer jag att prata om en av Liberalernas absolut största hjärtefrågor: barns rätt att få vara barn.

Barn ska inte vara gifta i Sverige – punkt. Vi ska inte ha några undantag. Sverige behöver ett heltäckande skydd mot barnäktenskap. Redan i skriften Flickorna vi sviker skrev Nyamko Sabuni om stopp för barnäktenskap. Men fortfarande 2018, tolv år senare, växer flickor upp som barnbrudar i Sverige. År 2018 har vi vuxna män som får barnbidrag för sina egna barnbrudar. År 2018 har vi barn som kliver på bussen och som köper barnbiljetter till sina egna barn. År 2018 har vi barn som har sex med vuxna män, vilket vi accepterar enligt svensk lag. Sveriges politiker har valt att blunda för barnbrudarna i stället för att kämpa för deras rättigheter.

Skyddet för bortgifta barn har successivt stärkts under de senaste åren i Sverige. Även under alliansregeringens tid gjorde vi mycket. Liberalerna har varit ständigt pådrivande i frågan och välkomnar såklart dessa liberala landvinningar. Vi kan inte behålla undantagsbestämmelsen om synnerliga skäl om vi vill kunna se dessa flickor i ögonen. I Nederländerna införde man ett heltäckande skydd redan 2015. Äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag ska aldrig erkännas om flickan är ett flickebarn när hon kommer till Nederländerna. Samma sak måste gälla i Sverige.

Dagens undantag i lagen om internationella rättsförhållanden har lett till att Sverige har erkänt ett stort antal barnäktenskap. Det rör sig om åtminstone 132 fall, men Migrationsverket säger att mörkertalet troligtvis är mycket stort. När Migrationsverket kom med sin rapport Är du gift? gjorde regeringen ingenting. Det tog ett år – och Liberalerna i Sveriges riksdag hotade med att lagstifta i riksdagen tillsammans med övriga i Alliansen – tills regeringen, med svansen mellan benen, tillsatte en utredning. Det är inte acceptabelt att det ska vara på detta sätt.

Nästan alla drabbade är flickor. Det är flickor vars frihet att forma sin framtid kraftigt beskärs, begränsas och i vissa fall helt tillintetgörs. Det är flickor som tvingas ha sex med vuxna män och föda barn. Varje flicka som har drabbats är en skamfläck för alla oss som sitter i denna kammare.

Barn ska få vara barn och inte utsättas för barnäktenskap – det sa Socialdemokraternas Hillevi Larsson i kammaren tidigare i dag. Men Socialdemokraterna och Hillevi Larsson vill samtidigt inte ta ställning för ett totalförbud mot barnäktenskap.

Fru ålderspresident! Dubbelmoral är faktiskt inte dubbelt så bra. Det är bara dubbelmoral. Att inte ta ställning från Socialdemokraternas sida är också att ta ställning.

Den här gången sviker Hillevi Larsson och Socialdemokraterna flickors rättigheter och ställer sig på männens sida, för vuxna mäns rätt att vara gifta med barn. Hillevi Larsson och Socialdemokraterna sviker flickorna.

Fru ålderspresident! Den liberala tanken om varje människas frihet, kraft och integritet är inte historia utan levande värderingar att ta strid för. Det är samma idéer som kommer att bära Sverige in i framtiden, som gör det möjligt för människor att drömma och utvecklas och som gör att Sverige är ett av världens mest respekterade länder. Men om vi ska behålla den respekten måste vi ha ett totalförbud mot barnäktenskap.

(Applåder)

Fru ålderspresident! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik, för vi är i grunden eniga om att vi är emot barnäktenskap. Men jag måste ändå reagera mot talet om dubbelmoral. Det är ändå så att vi har en ordning, både i regeringen och i riksdagen, som är att om man tillsätter en utredning bör man visa respekt för den utredningen.

Det här är en utredning som vi har tillsatt i enighet. Det började med att riksdagen krävde att regeringen gör någonting, och regeringen tillsatte i sin tur den här utredningen, som också har tagit in synpunkter från de politiska partierna. Man bör alltså inte bara visa respekt för utredningen utan också för riksdagens partier i den här frågan.

Remisstiden för utredningen gick ut den 8 mars. Det är alltså väldigt nyligen. Jag tycker också att man bör visa respekt för remissinstanserna som har ansträngt sig för att sätta sig in i utredningsförslaget och komma med synpunkter som kan vara väldigt värdefulla för regeringens arbete.

Ska man börja med den ordningen att man ignorerar vad utredningar kommer med och inte bereder dem i vanlig ordning tror jag att det kan få mycket negativa konsekvenser för riksdagens och regeringens arbete. Det är klart att det är viktigt med snabbhet, men det är också viktigt med noggrannhet och att man ordentligt sätter sig in i de förslag som kommer. Hade det varit så att man inte behövde någon utredning, ja, då kunde ju regeringen ha fattat beslut redan innan. Då behövde man inte tillsätta någon utredning.

Därför tycker jag också att det blir extremt att tala om dubbelmoral när man vill ta till sig utredningens förslag just för att man tycker att frågan och remissinstansernas förslag är så viktiga. Jag lovar dock att regeringen kommer att återkomma så snabbt som möjligt i frågan.

Fru ålderspresident! Låt oss prata om vad som är viktigt: Det viktiga är att vi inte har barn i Sverige som tvingas ha sex med vuxna män och föda deras barn. Det är viktigt.

Det som också är viktigt i Sverige är att vi har politiska partier som vågar ha politiska åsikter. Det är politiskt babbel som Hillevi Larsson sysslar med här. Hon hänvisar till utredningar och olika system – det är politiskt babbel.

Socialdemokraterna är ett politiskt parti som ställer upp i politiska val för att genomdriva politik. När Socialdemokraterna inte vill ta ställning mot barnäktenskap är det också att ta ställning, nämligen för de vuxna männen. Det är att ta ställning för att barn ska kunna ha sex med vuxna män och föda barn till vuxna män som de är gifta med.

Det är helt uppenbart att på grund av bristen i lagstiftningen har till exempel gifta flickor i Malmö placerats med sina vuxna män och fött deras barn. Det är oacceptabelt! Det är inte värdigt Sverige att vi har ett system där flickor som är födda i Sverige har ett totalskydd mot barnäktenskap, medan flickor som är födda i andra länder och kommer hit och söker sig till ett liv i frihet sätts i barnäktenskap. Detta tolererar vi.

Jag kräver inte att vi inte ska utredningar. Jag tycker att det är bra att vi har en utredning. Däremot borde den ha tillsatts direkt när Migrationsverket varnade regeringen. Här i riksdagen fick vi från Liberalernas sida tillsammans med Alliansen kämpa i över ett års tid från att ni utlovade en utredning till att den blev tillsatt. Är det acceptabelt? Är det att stå på flickornas sida?

Tvärtom – jag anser att ni sviker flickorna så länge ni inte tar ställning. Det är inte så att regeringen måste ta ställning. Socialdemokraterna som politiskt parti vägrar ta ställning i den här frågan. Sorry – ni sviker flickorna!

Fru ålderspresident! Vi har i flera omgångar skärpt reglerna när det gäller barnäktenskap. Det var en borgerlig regering som lade fram förslag till den lagstiftning som vi har i dag. Då skulle man ju kunna säga att den regeringen svek flickorna, eftersom man lämnade en säkerhetsventil eller tillåter undantag från reglerna.

Vi har ju i enighet gått fram med de här förslagen i flera omgångar. Det är inte så att de borgerliga partierna på något sätt protesterade, utan tvärtom stod de bakom det här förslaget.

Det uppstår nya problem och nya situationer. Utvecklingen går framåt, och värderingar går framåt. Det är någonting positivt, och då tar man ytterligare ett steg.

Utredningsförslaget är inte heller regeringens politik. Regeringen kommer att titta på utredningens förslag och se om man väljer att gå vidare enligt utredningens förslag eller på något annat sätt. Man kanske skärper möjligheten ytterligare, alltså går ett steg vidare utöver vad utredningen har föreslagit men också då med hänsyn tagen till remissinstansernas synpunkter.

Även om den här frågan är väldigt viktig, och det är viktigt att vi går snabbt fram, är det också väldigt viktigt att vi gör det så bra som möjligt. Annars kommer vi återigen att stå i den här kammaren och se att det inte fungerade, och så får vi göra om det från början. Vi måste kunna göra både och: prioritera och snabba upp den här processen men också göra det på ett genomgripande sätt.

I den här frågan är det äktenskap vi vänder oss emot. Vi har ju flickor och pojkar i Sverige i dag, alltså svenska medborgare, som är sambo med varandra, som har sex med varandra, som lever tillsammans och som får barn tillsammans. De ska naturligtvis vara över 15 år, för det är den gräns vi har satt.

Just den här frågan handlar om äktenskap, och vi är eniga om att vi måste stoppa barnäktenskap så snabbt som möjligt.

Fru ålderspresident! Jag tycker att det är beklämmande att stå och jämföra ungdomar som frivilligt har valt att bo tillsammans med flickor som blivit bortgifta i sina hemländer. Det är ju det som har hänt: De blir bortgifta i sina hemländer. Att jämföra dessa situationer är nästan beklagligt, och jag hoppas verkligen inte att det är Socialdemokraternas linje.

Låt mig vara tydlig: Liberalerna och Socialdemokraterna är inte överens. Vi är verkligen inte det. Så länge ni inte tar ställning för ett totalförbud mot barnäktenskap sviker ni flickorna och ställer er på de vuxna männens sida, för deras rätt att få ha sex med flickebarn. Sorry – så är det.

Jag anser inte att regeringen behöver ta ställning i frågan; jag anser att Socialdemokraterna behöver ta ställning i frågan. Man kan inte bedriva politik utan att ha åsikter. Man kan inte sitta och hänvisa till utredningar, dessutom med en regering som definitivt inte har gjort mycket i den här frågan.

Rapporten Är du gift? från Migrationsverket kom i början av 2016. Redan då borde ni ha tillsatt en utredning. Det var först 2017, efter att Liberalerna och Alliansen var beredda att lagstifta här i riksdagen, som ni ens gjorde någonting.

Läs vilken tidningsartikel som helst om det här, så står det väldigt tydligt och klart! Ni svek dessa flickor redan då genom att inte tillsätta utredningen i tid, och ni väljer att svika dem nu, för ni vill inte ta ställning i frågan. Ni är dock ett politiskt parti. Våga ta ställning! Våga ta ställning för flickorna!

Fru ålderspresident! Jag skulle vilja börja med att hänvisa till barnkonventionen, artikel 1: Varje människa under 18 år är ett barn.

Frågan om barnäktenskap borde vara enkel. Människor som bor i Sverige och är under 18 år ska inte vara gifta. Punkt. Det ska inte finnas någon paragraf eller någon ventil för att kunna godkänna barnäktenskap.

Frågan om barnäktenskap, tvångsäktenskap och även polygama äktenskap är delar av ett mycket större problem, nämligen problemet med hedersförtryck. Det är ett problem som tyvärr har blivit mer omfattande i Sverige.

När Fadime Şahindal talade i riksdagen för 16 år sedan, två månader innan hon blev skjuten av sin pappa, sa hon: Vänd dem inte ryggen! Ni får inte vända oss ryggen. Hon talade om alla invandrartjejer som bor i Sverige och som är utsatta för hedersförtryck.

Vi har barn i Sverige i dag som är gifta. Vi har flickor och även pojkar som utsätts för hedersförtryck i Sverige. Vi har vänt dem ryggen. Men nu har vi en chans att vända oss mot dem igen och se problemen med barnäktenskap och göra någonting åt dem.

Jag blev nästan provocerad när Vänsterpartiets riksdagsledamot var uppe i talarstolen och bara pratade om gode män och förmyndare. Det är i och för sig viktiga frågor, men betänkandet handlar i mångt och mycket om just hedersförtryck och hederskultur. Inte med ett enda ord har dessa frågor nämnts, vilket är typiskt för Vänsterpartiet. Partiet har duckat i frågan och förnekat att problemen finns, och därmed har man varit en del av den kultur som har funnits i politiken i Sverige där man har vänt dessa flickor ryggen.

Att gifta bort barn och framför allt unga flickor innebär ofta att de nekas att gå i skolan. Förutom att de är gifta med män som de inte vill vara gifta med – de är barn som inte borde ha sexuellt umgänge med vuxna män – nekas de ibland att gå i skolan. Det innebär att deras framtid är förstörd. De har ingen chans att ta sig ur den situation de befinner sig i eftersom de inte får den kunskap de behöver för att göra det. Många av dem får barn i alldeles för unga år, vilket också innebär fysiska påfrestningar och ger fysiska konsekvenser för dem när de blir vuxna.

Vi har alla anledning att vara självkritiska. Vi borde tidigare ha gjort mycket mer för att komma åt frågan om hedersförtryck i allmänhet, barnäktenskap, tvångsäktenskap och polygama äktenskap. Nu äntligen börjar det hända saker, och vi tar tag i frågor som vi borde ha tagit tag i för länge sedan. Nu har vi en chans att verkligen göra något. Vi har en chans att ta tydlig ställning och markera att i Sverige finns ingen möjlighet till undantag. Barn får inte vara gifta i Sverige oavsett kultur, religion eller varifrån de kommer.

Fru ålderspresident! Det är en viktig del av feministisk utrikespolitik att markera för andra länder att vi tar ställning för dessa frågor i Sverige. Barnkonventionen gäller; man är barn till dess man är 18 – och man ska inte vara gift. Det är tyvärr fortfarande vanligt förekommande i många delar av världen, och det är viktigt att vi markerar att vi absolut inte vill vara en del av detta.

I förslaget från regeringen finns fortfarande en möjlighet kvar att göra undantag om det finns särskilda skäl. Argumentet är just internationella åtaganden. Där tycker jag att vårt största internationella åtagande rimligen borde vara att ha fokus på barnen och deras rättigheter, det vill säga rätten att slippa giftas bort innan man är vuxen. Vi ska inte fortsätta att göra undantag i Sverige. Vi måste sätta stopp nu! Jag stöder därmed utskottets förslag till beslut under punkt 1.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)