Herr talman! Dagens ärende är justitieutskottets betänkande angående Europarådskonventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål - tillträde till det andra tilläggsprotokollet. Inledningsvis vill jag säga att Sverige många gånger har varit ett föregångsland. Vi har tidigt varit inne i processen att arbeta fram avtal om internationell hjälp i brottmål. Det kan vara naturligt för ett litet men starkt internationaliserat land som Sverige att söka samarbete i olika former. Vi ser det också som naturligt att vi svenskar som har rest mycket och har gjort affärer med många länder också har haft en tolerant syn på dem som kommer till Sverige för att arbeta eller kommer som turister eller flyktingar. Vi hjälper gärna andra länder i olika former av utredningsåtgärder och andra åtgärder för när vi hjälper människor förväntar vi oss och får också oftast hjälp tillbaka. När det gäller rättsvårdande myndigheter i andra länder bygger vi upp samarbete som gynnar alla i slutändan. Det finns bara vinnare i ett sådant samarbete, förutom dem som försöker kringgå lagen. Samtidigt ser vi en utveckling där gränser suddas ut och där kriminaliteten verkar alltmer gränsöverskridande. Polisarbetet försvåras därmed många gånger, vilket gör att även kriminella kan gömma sig bakom gränser i brist på internationellt samarbete. Sveriges internationella rättshjälp regleras numera i huvudsak genom det europeiska samarbetet och Maastrichtavtalet. Men vi ser vikten av att ömsesidig rättshjälp även kan erbjudas utanför EU- och EES-länderna. Ju fler länder som ansluter sig till konventionen, desto bättre rättssäkerhet kan garanteras svenska medborgare och desto svårare kan vi göra det för den gränsöverskridande brottsligheten. Därför välkomnar vi från justitieutskottet nu detta andra tillägg till denna konvention om ömsesidig rättshjälp. Förslaget i sig innebär inte att Sverige behöver göra några stora eller omfattande författningsändringar då vårt rådande EU-samarbete på detta område innebär att våra lagar i allt väsentligt redan är anpassade till ett internationellt rättshjälpsarbete, vilket omfattas även av detta tillägg. Ett par frågor kan dock förtjäna att belysas. I dag är Sverige skyldigt att översätta rättsliga handlingar i brottmål om de ska skickas till person som vistas i annan EES-stat eller Schweiz och personen kan förutsättas inte förstå språket. I och med dagens beslut breddas denna skyldighet till att gälla oavsett vilket land personen befinner sig i. Våra medborgare ska alltså kunna få handlingar på ett språk som de förstår oavsett var de befinner sig. Det tycker vi är positivt. Det är givetvis fundamentalt för att en person ska kunna tillvarata sina grundläggande rättigheter att personen har möjlighet att tillgodogöra sig informationen på sitt eget språk. Detta tycker vi är lika viktigt oavsett om det gäller en svensk medborgare i Sverige eller i annat land eller annan medborgare som svenska rättsvårdande myndigheter vill nå med rättslig information. Flera remissinstanser har framfört att kravet på samtycke för att delta i förhör via videokonferens borde strykas. Enligt svensk rättstradition och enligt vår författning behöver man inte samtycke för att delta i en videokonferens, vilket stadgas i tilläggsprotokollet. En del remissinstanser anser alltså att detta ska strykas. Men vi liksom Regeringskansliet har konstaterat att det enligt artikel 9.8 inte är möjligt att göra. Jag kan dock konstatera att den som motsätter sig ett samtycke till sådana konferenser kan bli utsatt för andra åtgärder i form av utlämning eller tillfälligt överförande till annat land. Herr talman! I och med dagens beslut godkänner riksdagen det andra tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen om ömsesidig rättshjälp i brottmål. Vi gör detta med ett undantag, nämligen att Sverige inte godtar artikel 17 om gränsöverskridande övervakning eftersom det skulle kunna riskera att myndighetsutövning blir tillämpad i annat land, och detta är inte förenligt med svensk grundlag. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)