Ett nytt regelverk för nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 1 och 6.

Först ut på bordet i dag har vi regeringens proposition Ett nytt regelverk för nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet.

Jag ska erkänna att jag när jag började kika på propositionen och läste de inledande orden tyckte att det lät ganska bra. Det finns skrivningar om att man behöver system med större likvärdighet mellan de arbetsinsatser som görs för personer som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Det behövs likabehandling oavsett om det är någon som nyligen har kommit till landet eller om det är arbetstagare som har funnits här under lång tid och som behöver extra stöd. Men vid en närmare blick på de konkreta förslag som finns i propositionen visar det sig att det egentligen är ganska principiella, övergripande uttalanden i början och att själva den politik som blir effekten av propositionens förslag inte är särskilt annorlunda.

Det handlar fortfarande om att man anser att det ska finnas möjlighet till särskilt riktade stöd som i princip baseras på hur länge man har vistats i landet. Detta är något som Sverigedemokraterna alltid har vänt sig emot, och så även här.

Man har dessutom formulerat förslaget på ett sådant sätt att den största skillnaden är att i stället för att vissa av åtgärderna ska regleras i lag och därmed till viss del styras från denna kammare ska de numera styras via förordningar från regeringen, något som vi vänder oss skarpt emot.

Inte nog med att man vill hålla liv i ett system där man, i princip baserat på etnisk härkomst och tid i landet, ger olika särskilt riktade stöd som bara är en del förunnade, utan man vill också att detta ska styras direkt av regeringen. Regeringen ska själv kunna besluta om hur mycket pengar som ska gå till dem som precis har kommit till landet, pengar som inte kan gå till andra.

Förutom att detta är dålig politik i sig tror vi att det öppnar för ytterligare misstro mot regeringen och makthavarna. Det vore lite bättre om det åtminstone kunde gå via riksdagen, även om det fortfarande vore dåligt. Därför går vår första reservation ut på att detta är ett förslag som hade kunnat landa bra i och med att man tar bort de nuvarande regleringarna när det gäller etableringsinsatser men som tyvärr landar i något som är ännu sämre än det vi har i dag. Vi yrkar därför avslag på propositionen och önskar att man återkommer med något bättre.

Det finns, som jag var inne på, en hel del saker i förslaget som i slutändan håller liv i en dålig politik. Det är fullständigt ohållbart att man har ett system där skattemedel reserveras för bara en del medborgare, något som aldrig skulle kunna vara möjligt för andra, särskilt när det inte ens rör sig om medborgare utan om personer som nyligen har kommit till landet och medlen inte är tillgängliga för alla som vistas i vårt land. Detta är en form av diskriminering som Sverigedemokraterna aldrig kan acceptera.

Skattemedel ska i första hand gå till svenska medborgare, och över huvud taget ska de alltid gå till det som vi har gemensamt. De ska vara öppna och möjliga för alla att ta del av.

I den mån särskilt riktade åtgärder ska finnas ska de gälla sådant som vi alla någon gång kan råka ut för. Vi kommer att komma in på det i diskrimineringsdebatten härnäst. Det handlar antingen om sådant som man själv inte kan styra över och som man är fast i, såsom kön, eller om olika former av funktionsvariationer som man kan drabbas av och som påverkar vardagslivet. Det handlar inte om sådant som att man beroende på varifrån man kommer ska få tillgång till vissa stöd medan andra inte får det.

Vi ser att det fortfarande hålls liv i möjligheten att ge olika former av stöd till dem som vistas i landet utan tillstånd, något som givetvis är helt ohållbart och omöjligt.

Men det finns också saker som är bra, utöver de inledande orden om att man ska behandla alla lika. Tack vare de skrivningar som finns i propositionen utökas till viss del vilka som ska kunna ta del av exempelvis samhällsorientering. Man håller fast vid insatser för språk, utbildning och samhällsorientering. Det är givetvis något som alla behöver ta del av. Att komma i kapp i det som man har missat genom att inte gå i svensk skola är positivt.

Sverigedemokraterna har länge drivit på för ökad samhällsorientering och svenskundervisning med bredare innehåll riktat till i princip alla som kommer till vårt land. Där har vi en reservation, som jag yrkade bifall till tidigare, om att målgruppen för samhällsorientering och sfi ska utökas ytterligare. Detta ska i princip omfatta samtliga som kommer till vårt land, och det ska vara obligatoriskt deltagande med någon form av krav på fullföljande och konsekvenser om man inte fullföljer.

Jag hade hoppats, fast jag egentligen visste att det inte var särskilt troligt, att åtminstone vissa av allianspartierna skulle ställa sig bakom detta. De tycker ju om att tala om vikten av krav på fullföljande av exempelvis samhällsorientering och sfi, men något sådant stöd finns inte här.

Innan jag avslutar vill jag säga några ord om ytterligare en av våra reservationer, även om vi givetvis står bakom alla. Det handlar om att man vill fortsätta att ålägga Arbetsförmedlingen ansvaret för etableringsinsatserna.

Vi har sedan tidigare en majoritet i utskottet för att renodla Arbetsförmedlingens uppdrag eller kanske till och med se över vad den över huvud taget ska syssla med. Enligt vår mening är det alldeles självklart att Arbetsförmedlingen, i den mån den finns kvar, ska vara en kontrollerande myndighet som säkerställer möjligheten till förmedling av arbete. Den ska inte ha ansvar för det som man kallar etableringsinsatser.

Jag hade återigen önskat att allianspartierna samlat hade kunnat ställa sig bakom åtminstone insikten att det som Arbetsförmedlingen sysslar med ska renodlas. Den sortens politik som kallas etableringsinsatser hör verkligen inte hemma bland Arbetsförmedlingens uppgifter.

Med detta sagt, fru talman, har jag yrkat bifall till det jag ville.

Fru talman! Etableringsinsatser och samhällsorientering är centrala saker för nyanländas möjligheter att inkluderas och få fotfäste i vårt samhälle.

Det offentliga har ett stort ansvar för att underlätta etableringen och inkluderingen av nyanlända, som i många fall saknar de nätverk och kunskaper om den svenska arbetsmarknaden och samhället som annars är så viktiga.

Vänsterpartiet menar att det offentligas ansvar bör sträcka sig längre än vad den proposition som vi i dag diskuterar medger genom begränsningarna av målgrupperna för lagen om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare och lagen om samhällsorientering.

Regeringen föreslår bland annat att de som har uppehållstillstånd på grund av anknytning till svenska medborgare eller på grund av anknytning till personer som kommunplacerades för sex år sedan eller tidigare inte ska omfattas av det nya regelverket för etableringsinsatser. Denna begränsning baseras på antaganden om att personer som invandrar på grund av anknytning till en person som har varit här länge får det stöd den behöver från anknytningspersonen.

Detta är ett ganska problematiskt antagande som inte tar hänsyn till att stödet kan variera mycket. Det riskerar också att stärka en eventuell beroendesituation mellan den som nyss kom och den som har varit här en längre tid. Det är väl känt att det ofta är kvinnor som invandrar på grund av anknytning till män. Att neka dessa kvinnor en individuell rätt till etableringsinsatser skulle innebära att man försämrar förutsättningarna för en mer jämställd etablering på arbetsmarknaden och i samhället i stort.

Både de borgerliga partierna och regeringspartierna talar ofta om vikten av att just invandrade kvinnor kommer fortare in på arbetsmarknaden. Inte sällan följs detta, framför allt från borgerligt håll, av både skuldbeläggande och misstänkliggörande av just kvinnorna.

Att se till att det nya regelverket för etableringsinsatser omfattar alla som invandrar på grund av anknytning är ett sätt att understödja denna grupp i att få egna förutsättningar och kunskaper och att ta del av och delta i samhällets alla delar. Detta tar vi upp i reservation 3, som jag härmed yrkar bifall till.

Jag tycker att en feministisk regering borde vara särskilt intresserad av att se till att detta även omfattar övriga möjligheter när det gäller att tillgodose rättigheter och möjligheter i samhället.

Fru talman! Jag vill lyfta fram ytterligare en grupp som bör omfattas av det nya regelverket om etableringsinsatser. Det gäller dem som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Detta tas upp i 5 kap. 11 § utlänningslagen. Dessa människor omfattas inte av lagen om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare enligt regeringens förslag. Regeringen motiverar detta med att deras tillstånd är tillfälliga och att det därför inte finns anledning att investera i deras etablering.

Men Migrationsverket ifrågasätter denna bedömning, och det gör vi också eftersom Migrationsverket beviljar allt fler uppehållstillstånd på grund av detta. Dessutom är längden på de uppehållstillstånd som beviljas på grund av detta längre än de tidigare har varit. Situationen för de människor för vilka det finns verkställighetshinder är mycket osäker och svår. I vissa fall kan detta pågå under en längre tid och utgöra en stor påfrestning för den enskilde. En sysselsättning och en strävan efter att under tiden försöka etablera sig i samhället kan för dessa människor vara vägen till en fungerande tillvaro. Det kan också vara en tillgång för oss som samhälle. Vänsterpartiet menar att denna grupp bör inkluderas i målgruppen för regelverket för etableringsinsatser.

Fru talman! Genom denna proposition utvidgas den målgrupp som har rätt till samhällsorientering. Det är mycket bra. Samtidigt menar vi i Vänsterpartiet att denna grupp skulle kunna utvidgas ytterligare. Det gäller framför allt de grupper som jag just har talat om. Vänsterpartiet anser att samhällsorientering, precis som etableringen av nyanlända, bör vara det offentligas ansvar, även om det offentliga självklart inte kan stå för alla insatser som krävs för att den enskilde ska komma in i samhället.

Regeringen resonerar på samma sätt när det gäller samhällsorientering som när det gäller etableringsinsatser, nämligen att de som har invandrat på grund av anknytning till en svensk medborgare anses kunna få samhällsorienteringen via sin anknytningsperson. Men vi tycker, återigen, inte att den som invandrar ska vara beroende av anknytningspersonen för att få grundläggande kunskaper om det svenska samhället. Precis som i fallet med rätten till etableringsinsatser är detta ytterst en jämställdhetsfråga. Målgruppen för lagen om samhällsorientering bör därför utvidgas till att omfatta alla som invandrar på grund av anknytning.

Samma sak bör gälla människor med tidsbegränsade uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Vi menar att alla som lever i Sverige bör ha rätt att få grundläggande information om det svenska samhället - rättigheterna, skyldigheterna och möjligheterna. Precis som när det gäller resonemanget om etableringsinsatser kan de som får uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder i många fall komma att leva i Sverige under en längre tid.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett nytt regelverk för nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet

Fru talman! Det är många som har längtat efter denna proposition om ett nytt regelverk för nyanlända invandrares etablering. Det handlar om att minska onödig administration, att öka flexibiliteten inom etableringen och att öka effektiviteten.

Det finns kraft, vilja och engagemang för att ta vara på människor, på deras erfarenhet och kunskap och på deras arbetsförmåga. Jag träffar ofta, precis som alla ni andra säkert gör, många som brinner för att göra ett jobb för etableringen.

Landsbygdsnätverket med LRF i spetsen var nyligen här hos oss i riksdagen och berättade om sitt goda arbete och om sin vilja att bidra till en god etablering. Fantastiska arbetsförmedlare jobbar varje dag hårt för att få ut människor i arbete, studier och praktik. Sfi-lärare, sociala företag, ideella föreningar, studieförbund rustar människor med kunskap och bjuder in människor till gemenskap och delaktighet. Man får aldrig heller glömma idrottsföreningarnas engagemang. De gör fantastiska insatser för integrationen.

Fru talman! Ibland målar vi upp problemen när det gäller etableringen och integrationen så tydligt att vi inte ser skogen för alla träd. Vi har faktiskt anledning att stolt titta oss omkring och se på allt det goda som görs i vårt land och se på allt engagemang. Det finns så mycket kärlek och vilja att bidra. Vi får inte glömma den bilden heller när vi tittar på den utmaning som vi har.

Utvecklingen går åt rätt håll, och arbetslösheten sjunker. Men, fru talman, fortfarande är arbetslösheten så hög att vi inte på något sätt kan känna oss nöjda. Inte förrän det går bra för alla som lever och bor i vårt land kan vi säga att vi har lyckats.

Klyftan mellan utrikes och inrikes födda har börjat minska. Men det är en helt oacceptabelt hög arbetslöshet bland utrikes födda, och det krävs naturligtvis massiva åtgärder. Det krävs att samhället skapar än bättre förutsättningar. Men jag vill också vara tydlig med att säga att utöver att samhället skapar bättre förutsättningar ska var och en bidra efter sin förmåga. Man ska lära sig språket, komplettera sin utbildning och skaffa sig den utbildning som man saknar för att vara gångbar på svensk arbetsmarknad. Man ska ta den där praktikplatsen eller det där jobbet. Det råder ingen tvekan om samhällets ansvar men också om den enskildes.

Ingen är hittills nöjd med resultatet efter etableringstiden. Det är alldeles för få som går vidare till jobb, och det är än färre som går vidare till utbildning efter sin tid i etableringen. Det allra värsta är att vi slösar bort den erfarenhet och kompetens som människor bär med sig när de kommer till Sverige. Det krävs alltså åtgärder för att ta vara på människors möjligheter.

Denna proposition är exempel på några viktiga förändringar.

Fru talman! Vi har sett många studenter runt om oss de senaste veckorna. Hemma i Kristianstad sprang de ut i fredags. Det var många vita mössor som kastades i luften den dagen. Många stolta föräldrar stod där och tog emot sina ungdomar. Min sambo var en av dem som stod där och tog emot sin dotter. För vår familj och för Hanna var gymnasieutbildningen ett ganska självklart steg ut i livet. Men så är det inte för alla som tar studenten. Några av dem som kastade mössan i luften var familjens första student någonsin. Och några av dem som kastade den vita mössan i luften var den första i familjen som lärt sig läsa och skriva.

Där stod vi sida vid sida och tog emot våra ungdomar på skolgården. Vi hade gett dem samma förutsättningar att gå ut i vuxenlivet med kunskap som öppnar dörren till arbetsmarknaden och som öppnar dörren till möjlighet till försörjning, lägenhetskontrakt, bil och resor.

Det är genom jobbet och genom försörjningen som du kan förverkliga dina drömmar. Det är då du startar ditt liv.

Fru talman! De som inte fick chansen att gå ut skolan med dessa förutsättningar ska vi rusta nu. De ska få sin chans nu. Vi vet nämligen att det är kunskap som är vägen in på arbetsmarknaden. Vi vet att det är bristen på utbildad personal som är orsaken till att vi i vårt land, samtidigt som vi har en hög arbetslöshet, har 100 000 jobb som inte kan tillsättas. Det är kunskap som spelar roll.

Det spelar då ingen roll om du är född i Syrien, Stockholm eller som jag i Kiaby. Om du inte har utbildning eller tillräckliga kunskaper för ett jobb får du det inte. Utbildning är och förblir nyckeln till svensk arbetsmarknad.

Den som kommer till Arbetsförmedlingen ska få en individuell handlingsplan och anvisas till den insats som bedöms leda till jobb eller, om det är det bästa, studier. Den planen ska följas. För att få ersättning ska man aktivt delta i de insatser som är nödvändiga för att man ska få ett jobb. Det är ordning och reda på svensk arbetsmarknad, även när det gäller utbildningspolitik.

Vi ska ha fokus på jobb från dag ett, en anpassning till individen, ökad flexibilitet och minskad tidsödande administration. Nyanlända kommer, liksom övriga arbetssökande, att få en individuell handlingsplan och anvisas till de insatser som bedöms leda till arbete eller studier.

Detta betänkande är ytterligare ett exempel på blocköverskridande överenskommelser. Moderater, centerpartister, liberaler och kristdemokrater har tillsammans med regeringspartierna blivit överens. Det är bra för Sverige, och det är bra för integrationen. Det är bra för alla berörda, och det är bra för svensk arbetsmarknad.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan konstatera att det var många fina ord. Det var mycket jag faktiskt kan hålla med om, även om jag inte noterade några särskilda motiveringar till att man behöver bidrag och stödinsatser som bara vissa kan ta del av i stället för samtliga som saknar dessa utbildningar.

Jag har två konkreta frågor. Den ena är kopplad till att jag skulle vilja hävda att detta är en inte helt genomtänkt proposition, mot bakgrund av att det redan i den nuvarande lagstiftningen är något otydligt vad som åsyftas med begreppet "nyanländ". Men där finns åtminstone vissa tidsbegränsningar för hur det hela sker, så via något slags cirkelresonemang har det kunnat leda till en definition av hur länge man är nyanländ - nämligen så länge som man skulle kunna delta i etableringsinsatserna enligt nuvarande lagstiftning.

Nu finns det inga sådan regleringar alls, utan man har ett begrepp - "nyanländ" - som inte på något sätt definieras. Man vill flytta över det hela till att styras via förordningar. Hur tänker man sig då att begreppet "nyanländ" ska behandlas? Ska regeringen titt som tätt, när det passar den, kunna avgöra hur länge man är nyanländ? Det är konkreta frågeställningar som finns baserat på hur detta förslag är utformat. Man vill ge bidrag till en viss grupp men anger inte hur den gruppen definieras.

Det var den ena frågan. Den andra frågan har jag varit inne på i en liknande debatt i socialförsäkringsutskottet häromveckan - Maria Ferm, som sitter här, kommer säkert att känna igen detta. Det handlar om att man vill utöka så att även de som har tillfälliga uppehållstillstånd ska få fortsatt tillgång till dessa etableringsinsatser efter det att uppehållstillståndet löper ut, oavsett om de har sökt i god tid eller söker i sista stund.

Som jag sa i den debatten: När vi i socialförsäkringsutskottet besökte Migrationsverket var man där tydlig med att man - just för att man vet att vissa bidrag och stödinsatser löper ut om uppehållstillståndet löper ut - i dagsläget kommer att prioritera dem som handlar om förnyelse. Om ingen sådan press finns löper vi dock risk att personer som av någon anledning skickar in sin ansökan sent återigen kommer att fastna, för det finns ingen anledning att behandla deras ärenden tidigt. Hur tänker ni kring detta, Annelie Karlsson?

Fru talman! Det förvånar mig inte att jag står i ett replikskifte med Paula Bieler, men det förvånar mig att SD motsätter sig effektivare handläggning och mindre byråkrati. Det förvånar mig att Sverigedemokraterna tycker att denna proposition är ett hot mot svensk arbetsmarknad. Det är nämligen precis tvärtom, Paula Bieler.

Nu anpassar vi uppdraget till Arbetsförmedlingen så att dessa människor ska jämställas med övriga arbetssökande. Det är precis tvärtom. Jag funderar på hur man kan läsa den proposition vi har på bordet så olika. Det är nämligen precis så: Det spelar ingen roll, utan du ska jämställas på svensk arbetsmarknad. När du kommer till Arbetsförmedlingen spelar det ingen roll var du är född, utan du ska ha samma förutsättningar. Det är det som är poängen.

När du kommer har du olika förutsättningar, och det spelar ingen roll var du är född. Då ska du kläs på det du behöver för att vara gångbar på svensk arbetsmarknad. Det kan vara att du inte har någon gymnasieutbildning alls eller en bristfällig gymnasieutbildning, eller att du inte har någon erfarenhet med dig. Du kläs på det du saknar, och då tar man ingen hänsyn till var du kommer ifrån. Det är det som är så fiffigt med den här propositionen och den förändring som kommer att ske.

Det kommer att göra arbetet på Arbetsförmedlingen oändligt mycket enklare. Det är därför arbetsförmedlare säger "Ja, äntligen!". När arbetsförmedlare säger att detta kommer att underlätta deras arbete - att det kommer att göra det möjligt för dem att få ut människor i arbete på ett effektivare sätt - litar jag mer till deras bedömning av propositionens innehåll än till Paula Bielers, om jag ska vara ärlig.

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick svar på någon av de två konkreta frågor jag ställde, det vill säga: Har man över huvud taget reflekterat över att man i den lagstiftning som ligger på bordet inte definierar begreppet "nyanländ"? Hur resonerar man kring det faktum att personer, oberoende av när de skickar in sin ansökan om förnyelse, fortsatt kommer att omfattas av lagstiftningen och att det därför kan leda till att de återigen hamnar sist i kön hos Migrationsverket? Det finns nämligen ingen anledning att prioritera de fallen längre.

Vi har också det faktum att det blir en otydlig ansvarsfördelning. Jag kan tycka att det vore rimligt med en lagstiftning där man exempelvis ger en eller två månader innan uppehållstillståndet löper ut - skickar du in din ansökan då så kan detta fortsätta gälla, för i så fall är det Migrationsverket som har sjabblat om det inte blir klart i tid. Men om du själv lämnar in den för sent får det vara på ditt eget ansvar. Jag tycker att det är rimligt att ställa något slags krav på dem som befinner sig här att faktiskt följa upp och vara medvetna om när deras uppehållstillstånd löper ut. Migrationsverket skickar ut påminnelser.

Jag tycker att det bör finnas möjlighet att säkerställa att ingen som vistas här utan giltigt uppehållstillstånd får tillgång till våra välfärdssystem på det sättet och i de nivåerna. Det är en självklarhet för mig att välfärdssystemet och svenska skatter i första hand borde gå till medborgare och till dem som vistas här med giltiga uppehållstillstånd, alltså de som har en bekräftad anledning att vara kvar här.

Med det sagt och med de frågorna kvarstående: Om man nu är ute efter att alla verkligen ska behandlas lika och bara basera detta på vilka förutsättningar de har behöver vi över huvud taget ingen etableringslagstiftning. Då räcker det ju att säkerställa att man i den lagstiftning som reglerar arbetsmarknadspolitiska åtgärder talar om att den som vistas här antingen som medborgare eller med giltigt uppehållstillstånd omfattas.

Det hade varit mycket lättare, och då hade man sluppit all den kritik man nu öppnar för och som faktiskt kvarstår i och med att det, hur man än vänder och vrider på det, finns reserverade tillgångar som ska gå till dem som är här bara på uppehållstillstånd - och dessutom till dem som definieras som nyanlända - och att övriga medborgare eller invandrare inte kan ta del av dem.

Fru talman! Paula Bieler inleder med att säga att vi kommer att känna igen frågan eftersom den har tagits upp i en debatt med socialförsäkringsutskottet här i kammaren. Det är precis där den ska vara.

Paula Bieler försöker, precis som vid tidigare debatter, få detta till en fråga om vilka som ska vara här, vilka som inte ska vara här och hur uppehållstillstånden ser ut. Det är en fråga vi inte behandlar här i dag, utan nu talar vi om nyanländas rätt och möjlighet till etablering och deras förutsättningar att komma in i samhället. Det är en helt annan fråga än uppehållstillstånden. SfU-debatterna får alltså SfU sköta. Paula Bieler deltar ju i dem också, men försök hålla isär detta. Tala om migration där migrationen hör hemma och etableringen där etableringen hör hemma!

Jag tror egentligen att Paula Bieler svarar på sin egen fråga alldeles i slutet genom att säga att det är dumt att vi avsätter pengar. Det är precis detta det handlar om när Sverigedemokraterna debatterar: Har vi verkligen råd? Ska vi verkligen satsa pengar på dem som har kommit till vårt land? Där kommer vi alltid att skilja oss åt, för vi kommer alltid att ha helt olika uppfattningar om varför vi har en etableringspolitik och en politik för en god integration.

Socialdemokraterna och regeringspartierna - och i detta fall är de borgerliga partierna överens med oss - anser att vi behöver rusta människor för att de ska bli en del av svensk arbetsmarknad och det svenska samhället. Det är därför vi rustar dem med både samhällskunskap och kunskaper för att kliva in på arbetsmarknaden. Det där är inte Sverigedemokraterna och Paula Bieler intresserade av. Det är bättre att säga som det är än att linda in det i ord som om det vore tidsgränserna som är problemet. För Paula Bieler är problemet att människor är här.

Vi andra i kammaren är överens om att vi är här för att rusta dem så att de blir en del av det svenska samhället. De är välkomna hit, men det är vårt ansvar att se till att de etablerar sig på svensk arbetsmarknad.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar i dag det nya regelverket för nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet.

Det går bra för stora delar av Sverige i dag. Detta har sagts många gånger här i kammaren, även av mig. Vi befinner oss mitt i en högkonjunktur. Företagen i vårt land går generellt sett mycket bra. De som har gått ut skolan med bra betyg och har klarat sig väl kommer med stor sannolikhet att få jobb.

Sverige har under lång tid hamnat högt upp i olika mätningar av hur ekonomin utvecklas och hur nödvändiga reformer genomförs. Det gällde inte minst under finanskrisen och konsekvenserna av denna som följde efter år 2008.

Det borde vara en självklarhet att skapa förutsättningar för fler jobb och växande företag samt starka incitament att arbeta. Det borde vara en självklarhet att förbättra möjligheterna att gå från att inte ha ett jobb till att ha ett jobb. Det borde vara en självklarhet att det alltid ska löna sig mer att jobba än att inte jobba.

Dessa saker borde vara självklarheter, men dessvärre har det inte alltid varit så, och det är inte alltid så i dag heller.

När vi tillsammans med övriga allianspartier satt i regering försökte vi att konsekvent arbeta utifrån detta. Denna inställning ligger också till grund för de förslag som vi nu lägger fram, självklart med anpassning till hur Sverige ser ut i dag.

Det går alltså bra för landet som helhet - de flesta har det bra. Det är dock många som inte har det så bra och som det inte går så bra för. Det handlar om dem som inte finns på arbetsmarknaden, som aldrig har varit där eller som har en väldigt lång väg dit. Det handlar om dem som har hamnat utanför i skolan, som har halkat snett och hamnat i en situation som lett till utanförskap.

Det handlar om många av dem som har kommit nya till vårt land, för vilka trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden är väldigt höga. Detta är det nya utanförskapet. Det drabbar dem som bara under kort tid, eller aldrig, har befunnit sig på arbetsmarknaden. Dessa närmar sig nu 1 miljon individer, och för varje dag som går hamnar de allt längre från arbetsmarknaden.

Det krävs en tydlig politik för fler jobb och fler företag, där jobben växer fram samtidigt som vi också på olika sätt sänker trösklarna in till arbetsmarknaden.

Sverige behöver fler högkvalificerade jobb. Vi ska konkurrera med hjälp av spetsteknik och hög kompetens. Samtidigt behöver vi fler så kallade enkla jobb. Dessa jobb, som vi brukar diskutera, är inte nödvändigtvis lätta att utföra, men de ställer låga krav på förkunskaper.

Sverige har för få enkla jobb. I kombination med att vi har ett alldeles för stort utanförskap skapar detta problem.

Fru talman! Det behövs också utbildningsinsatser och kompetenshöjningar. Men trösklarna till arbetsmarknaden är alldeles för höga för dem som har låg utbildning, som kanske har halkat åt sidan eller misslyckats i skolan, som har kommit hit med mycket låg utbildning eller ingen utbildning alls och som därtill saknar vårt språk. Då behövs en fungerande politik.

Regeringen pratar mycket och säger sig vilja lösa problemen. Jag välkomnar därför att regeringen nu meddelar att de vill se en utbildningsplikt. Detta är ett moderat initiativ som presenterades för två år sedan.

Det behövs, för integrationen fungerar inte i Sverige. Vi måste förbättra den. Det dröjer alltför länge innan nyanlända kommer i jobb, och många gör det dessvärre aldrig.

Därför behövs kraftfulla reformer för att fler ska kunna göra rätt för sig. Framför allt behöver kraven på att komma i egen försörjning öka. Och givetvis ska det alltid löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag. Dessa delar är bärande i Moderaternas plan för ett starkare Sverige. Arbetslinjen måste utvecklas, inte avvecklas.

Alliansregeringens främsta ekonomiska reformer för fler jobb var jobbskatteavdragen. De lade grunden för många nya jobb. Därtill var nystartsjobben en viktig del, liksom självklart även andra förslag som såg till att företagen fick bättre villkor och möjligheter att anställa fler.

Sverige står nu inför en ny situation, där det som sagt är många som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. Därtill finns det många som har sökt sig till Sverige som har såväl låg utbildningsnivå som små eller inga kunskaper i vårt språk.

Detta är en ny form av utanförskap jämfört med det som vi är vana vid och det som vi tidigare har sett. De grupper som drabbas av det nya utanförskapet möts som sagt av alldeles för höga trösklar när de ska ta sitt första jobb.

Moderaterna vill därför införa ett förstajobbetavdrag som ger en tydlig skattelättnad riktad till dem som har låga arbetsinkomster.

Vi vill tredubbla det framgångsrika RUT-avdraget. Detta har skapat många nya jobb, till stor del till personer som fått sitt första jobb eller som har fått sitt första jobb i Sverige och till personer som ofta har en låg utbildningsnivå. Inte sällan rör det sig om en kombination av personer som kommit hit nyligen, många unga och många kvinnor.

Vi behöver ett bidragstak som en del i att det alltid ska löna sig att arbeta, i kombination med att det också blir mer lönsamt att arbeta. Det ska finnas krav på att den som lever på bidrag måste söka jobb även utanför området där man bor.

Drivkrafterna att gå från bidrag till arbete ska vara tydliga. Vi vill ha en jobbstimulans i etableringsersättningen. Denna är avsedd att mildra marginaleffekterna vid till exempel korta uppdrag och deltidsjobb, som ofta är första vägen in på arbetsmarknaden.

Vi vill på samma gång öka kraven i integrationen med bland annat integrationsplikt. Utbildningsplikt för nyanlända vuxna som inte har grundskoleutbildning är viktig för såväl integration som jämställdhet.

Vi vill att krav på att lära sig svenska ska vara en central del för att få permanent uppehållstillstånd. Vi vill även att samhällsorientering ska vara något som är obligatoriskt på riktigt.

Vi välkomnar som sagt att regeringen nu hörsammar vårt förslag och förutsätter att man inför denna utbildningsplikt snarast.

Vi vill också effektivisera dagens många anställningsstöd till ett enda för att förenkla och förbättra.

Dessa är några av de ändringar som vi föreslår och som vi hoppas att regeringen hörsammar. Vi har ju sett de förslag som regeringen har lagt fram och de reformer som man har genomfört. Det handlar om snabbspår, traineejobb, extratjänster och statliga beredskapsjobb.

Totalt utlovades, om jag inte har fel, ungefär 85 000 jobb - det har väl snart blivit bortåt 5 000. Av de statliga beredskapsjobben har det bara blivit ett par hundra. Av de 20 000 utlovade extratjänsterna har det bara blivit omkring 3 200.

När det gäller traineejobben hade man utlovat 32 000, men enligt den senaste siffran jag har sett - det kan möjligen ha gått upp något - har det blivit 567 jobb.

I snabbspåren befinner sig drygt 1 200 personer. Snabbspåren kan förstås vara en bra sak, men det är bara att konstatera att väldigt få av de berörda finns inskrivna i dem i dag.

Sammanfattningsvis, fru talman, står vi bakom betänkandet när det gäller arbetet med att förbättra integrationen genom att stärka etableringen för nyanlända invandrare i arbets- och samhällslivet.

Samtidigt tycker vi att regeringen föreslår alldeles för lite. Därför har vi moderater tillsammans med Alliansen valt att lämna ett särskilt yttrande där vi förtydligar vad vi vill göra för att stärka och förbättra integrationen och etableringen av nyanlända invandrare.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till propositionen men samtidigt formellt ställa mig bakom vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Även denna gång tänker jag börja med några allmänna reflektioner. Jag tycker att det är sorgligt att höra talet om enkla jobb och om att vi ska hitta på uppgifter för att matcha arbetskraften i stället för att säkerställa att de arbetsuppgifter som finns i vårt land är vad som efterfrågas och att vi ger möjligheter för dem som befinner sig i vårt land att utbilda sig och matcha dessa arbetsuppgifter. Detta tycker jag vore en betydligt rimligare ordning.

Med det sagt förstår jag att det blir svårt att lägga fram motförslag om man har förhandlat och kompromissat. När jag läser det särskilda yttrandet reflekterar jag ändå över avsaknaden av vissa saker som framför allt Moderaterna har gått väldigt hårt ut med.

Till exempel har vi nu en proposition som tar upp detta med samhällsorientering och språkundervisning, men jag ser ingenting i det särskilda yttrandet om att det ska vara obligatoriskt eller om något test som ska klaras av i samband med detta. Jag undrar hur det kommer sig - varför driver man inte på ytterligare i den frågan?

Man nämner förvisso att man tycker att Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form borde läggas ned, men man nämner inte vad man anser om det faktum att Arbetsförmedlingen med nuvarande lagstiftning åläggs explicit ansvar för dessa uppgifter. Detta är ett steg i motsatt riktning mot vad åtminstone jag har uppfattat att man från Alliansens sida vill.

Detta var mina två frågor i det här replikskiftet.

Fru talman! Jag tror att det rent allmänt och även av det jag sa i mitt anförande framgår ganska tydligt vad vi moderater vill och också vad Alliansen tillsammans vill.

Det råder inga tvivel om vad vi vill med Arbetsförmedlingen. Det har vi varit väldigt tydliga med. Samtidigt vore det väl orimligt, när Arbetsförmedlingen finns, om vi inte skulle ge den direktiv.

Nu sitter vi inte i regeringsställning och får så klart rätta oss efter läget. Vi har en vision om vad vi vill göra om vi får möjlighet att sitta vid rodret. Sedan måste vi göra det bästa av situationen där vi befinner oss i dag.

När det gäller förslaget vi nu diskuterar tycker vi att det finns bra saker i propositionen, men som jag sa behandlar den alldeles för få frågor. Man skulle behöva göra mycket mer - därav vårt särskilda yttrande, som inte på något sätt ska sägas innehålla alla Moderaternas eller Alliansens förslag. Men vi lyfter ändå på ett tydligt sätt fram att vi inte tycker att det som görs är tillräckligt.

Vi har vid en rad olika tillfällen, både här i kammaren och i gemensamma alliansutspel eller i respektive parti, levererat ganska många förslag på vad vi vill göra, dels för att stärka politiken så att jobben växer fram och blir fler, dels för att öka incitamenten för den som är nyanländ i Sverige att ta ett arbete och också öka kraven på att man ska ta ett arbete. Vi har ändå varit relativt tydliga i vår kommunikation med vad vi vill ska ske och varför.

Fru talman! Jag kan först påtala att möjlighet att sitta vid rodret finns. Alla i det här landet torde i dag vara medvetna om att Alliansen hade kunnat sitta vid rodret om de bara hade varit villiga att lyssna i de frågor där vi är beredda att ge stöd och vara medvetna om att det finns en icke-socialistisk majoritet i den här kammaren.

Med detta sagt tänker jag uppehålla mig vid just Arbetsförmedlingen. Christian Holm Barenfeld säger här att så länge den finns vore det dumt att inte låta den användas. Men hur man än vänder och vrider på det finns det en majoritet för att Arbetsförmedlingen ska antingen läggas ned eller åtminstone renodlas i sin helhet. Jag har oerhört svårt att se att den majoriteten kommer att förändras efter nästa val. Även om det kan bli lite hoppande konstellationer av vilka som bildar regering kommer det fortsatt att vara en majoritet för att Arbetsförmedlingen behöver göras om i sin helhet.

Mot bakgrund av detta: Varför tycker ni att det är passande att ålägga den myndigheten nya eller omformulerade arbetsuppgifter, i stället för att ta chansen att redan nu hitta ett fungerande system för de uppgifter som ni av för mig oförklarliga anledningar uppenbarligen anser ska finnas? Varför vill ni lägga det på en myndighet, där vi vet att det både nu och framöver kommer att finnas en majoritet för att den inte ska syssla med den sortens uppdrag?

Fru talman! Jag tycker givetvis att Moderaterna ska lägga fram sina förslag och också Alliansen. Det är väldigt tydligt vad vi har föreslagit.

Från Alliansen har vi också sagt att vi tycker att det är rimligt att gå fram med en gemensam budget. Samtidigt upplever jag inte att det finns en majoritet för våra förslag i dag. Det beror helt enkelt på att vi inte vann valet 2014. Nu gör vi allt för att vinna valet 2018 för att kunna ställa till rätta och få en bra och ansvarsfull politik.

I den fråga som jag inte hann svara på i min första replik, om de enkla jobben, skiljer sig Paula Bieler tydligt från Moderaterna. Vi tror att det behövs fler enkla jobb. Det innebär inte att vi inte ska ha fler högkvalificerade jobb, och det innebär inte att vi inte ska satsa på att utbilda personer. Men de enkla jobben är ett bra insteg på arbetsmarknaden för väldigt många och ofta ett första steg in för att sedan kunna gå vidare. Sverige har generellt sett alldeles för få enkla jobb jämfört med många andra länder.

Vi kan alltid diskutera var olika partier står. Men när vi ser hur Paula Bieler och hennes partikamrater agerar i riksdagens kammare när det gäller skadliga skattehöjningar och annat som man röstar för kan vi konstatera att avståndet mellan våra partier på många områden är väldigt stort.

Fru talman! I dag debatterar vi alltså arbetsmarknadsutskottets betänkande 15 Ett nytt regelverk för nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet.

Syftet med regeringens förslag är att göra regelverket för nyanländas etablering mer likt det regelverk som gäller för andra arbetssökande. Förslaget innebär bland annat att materiella bestämmelser om etableringsinsatser och individersättningar kommer att bestämmas i förordning i stället för i lag, att rättigheten till en etableringsplan tas bort och ersätts med anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program och att ett proportionerligt åtgärdssystem ska införas för nyanlända motsvarande det som i dag gäller för övriga arbetssökande.

Handläggningen av etableringsersättningen ska flyttas från Arbetsförmedlingen till Försäkringskassan. Detta är viktigt, inte minst eftersom kritik framkommit mot bristande effektivitet och onödig administration och också för att vi vill ha så lika system som möjligt.

Det är centralt att vi har en god etableringspolitik när omvärlden ser ut som den gör. Människor tvingas på flykt undan krig och förföljelse. I går rapporterade UNHCR återigen att antalet flyktingar i världen aldrig varit större. Vi har ett ansvar att säkerställa att vi bygger system som fungerar väl både i tider när det kommer många och i tider när det kommer få.

I Sverige och Europa ser vi hur de länder som är öppna mot omvärlden också är de länder som har starka ekonomier och en god arbetsmarknad. Tyskland och Sverige har lägst arbetslöshet och är samtidigt de länder som tar emot många människor i behov av skydd. Sverige har den starkaste arbetsmarknaden i hela EU, och det finns inget annat land där en så stor andel av befolkningen jobbar som i Sverige.

Samtidigt är utmaningarna stora när många människor kommer till ett land på kort tid. Fler behöver snabbt komma i arbete och hitta en bostad. Det är inte acceptabelt att det tar många år innan nyanlända får arbete, att människor fastnar i bidragsberoende, att människor fastnar i trångboddhet i utsatta bostadsområden och inte får möjlighet att lära sig svenska. Därför behöver etableringen förbättras ännu mer i Sverige.

Historiskt har vi klarat av att växa på ett bra sätt. Två årtionden efter Balkankriget ser vi att de som sökte en fristad i Sverige, som gjorde Sverige till sitt nya hemland, har etablerat sig i den utsträckningen att det är fler av dem som läser vidare på högskolan än infödda svenskar. Bland barnen till Balkanflyktingarna är lika många sysselsatta som bland barn till inrikes födda.

Regeringen har under de senaste åren genomfört stora förbättringar vad gäller nyanländas etablering. Miljöpartiet och regeringen som helhet arbetar hårt för att effektivisera mottagandet, förbättra etableringen och korta vägen till jobb och studier för nyanlända. Korta väntetider och tidiga insatser är en nyckel i detta arbete.

Många insatser genomförs redan för att se till att de personer som kommit till Sverige snabbt ska kunna lära sig svenska, utbilda sig eller få sin utbildning validerad tidigare och komma in på arbetsmarknaden snabbare. Sverige står redan nu bättre rustat för att klara av etableringen av dem som har kommit hit de senaste åren och dem som kommer att komma framöver än för några år sedan, men det finns som sagt mycket kvar att göra.

En av de största etableringsreformerna under denna mandatperiod är att alla Sveriges kommuner nu ska ta ansvar och hjälpa till med flyktingmottagandet. Syftet med reformen var att få till stånd en jämnare fördelning av mottagande av nyanlända mellan landets kommuner och att kommuner som har goda förutsättningar för etablering ska ta emot nyanlända i större utsträckning än tidigare.

För många asylsökande som lyckas ta sig till Sverige innebär det slutmålet på en vanligtvis lång och svår resa. Samtidigt är det början på något nytt i det liv man bestämt sig att ta till vara och den framtid som man drömmer om att bygga. Människors ambitioner och drömmar kan ibland krocka med den byråkratiska verkligheten och mötet med det nya landet. Långa handläggningstider och en passiv väntan på beslut är ofta tärande. Att leva i ovisshet om hur ens framtid ska se ut och om man kommer att få stanna eller inte kan påverka den asylsökandes både hälsa och etablering negativt.

Därför anser Miljöpartiet att det är viktigt att väntan på asylbeslut görs så kort som möjligt och att asylsökande ges möjlighet att komma igång med studier eller arbete redan under asyltiden. Tidiga insatser är viktiga för att motverka passivitet och underlätta etablering.

Regeringen har också tillfört mer pengar till Migrationsverket för att få ned handläggningstiderna och beslutat om flera åtgärder för att asylsökande ska kunna komma igång tidigare, såsom kompetenskartläggning och svenska från dag ett på asylboenden. Men mer behöver göras, och barns särskilda behov behöver stå i fokus.

En annan omständighet som motverkar en snabb etablering och gör det svårare för nyanlända att fokusera på att lära sig svenska och skaffa ett arbete är att inte veta hur ens nära och kära har det, om de är i säkerhet och när man kommer att kunna återförenas. Det är därför viktigt att möjligheterna till familjeåterförening förbättras.

Sedan den tillfälliga migrationslagen infördes har Miljöpartiet arbetat för att säkerställa att den inte gäller för alla som kom innan lagen aviserades och för att öppna handläggning på fler ambassader för att möjliggöra för fler från Syrien att kunna återförenas med sin familj. Det har varit mycket viktigt för dem som nu får återförenas. Målet är att lagens inskränkningar i familjeåterförening ska bli så kortvariga som möjligt.

Miljöpartiet anser att det behövs ett helhetsperspektiv för mottagande och bosättning av asylsökande, nyanlända och ensamkommande barn, eftersom flera aktörer ansvarar för olika delar av processen. Det är olyckligt att asylsökandes och nyanländas etablering försämras genom att de behöver byta bostadsort vid flera tillfällen.

Det behövs ett mer sammanhållet mottagande som främjar en snabb etablering i arbets- och samhällslivet och en tydligare ansvarsfördelning där människor inte flyttas runt och på nytt tvingas lämna den lilla trygghet eller anknytning de har hunnit skapa sig i det nya landet.

Förekomsten av sjukdomar som kräver vård vid ankomsten till Sverige har i stor utsträckning påverkats av upplevelser, trauman och risker som den asylsökande har exponerats för under flykten. Detta tillsammans med separation från familjemedlemmar innebär en ökad risk för psykisk ohälsa. På Miljöpartiets initiativ har regeringen därför beslutat att satsa 40 miljoner kronor årligen 2017-2020 på vård och behandling för traumatiserade asylsökande och nyanlända.

Regeringen har också beslutat att inom Socialstyrelsen inrätta ett nationellt kunskapscentrum för frågor kring ensamkommande barn. Syftet är att sprida aktuell kunskap, framgångsrika metoder och effektiva processer till de kommuner, landsting och ansvariga myndigheter som genomför insatser för ensamkommande.

Vi har också genomfört satsningar på bostadsbyggande, elevhälsa, utbildning, snabbspår, extratjänster, stärkt sfi och modersmålsundervisning och mycket mer. Det krävs dock ytterligare åtgärder för att förbättra etableringen.

På Miljöpartiets senaste kongress tog vi fram 50 förslag för bättre etablering som rör områden som mottagande i asylprocessen, etableringstid, arbetsmarknadspolitik, jämställdhet, segregation och ensamkommande. Det är centrala frågor för Sveriges utveckling, och vi behöver hela tiden arbeta för att förbättra på detta område.

Vi tar hela tiden stora steg framåt. Ett av dem är det som vi ska besluta om i dag. Vi kommer att fortsätta att arbeta målmedvetet med detta. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Som jag var inne på tidigare hade jag och Maria Ferm i princip samma replikskifte för någon vecka sedan.

Till skillnad från vad Annelie Karlsson försökte säga ingår det i detta konkreta lagförslag skrivningar om vilka som omfattas av den nya lagstiftningen. Här stipuleras att det även gäller de nyanlända invandrare som har haft ett uppehållstillstånd och som inom giltighetstiden för uppehållstillståndet ansökt om ett nytt eller fortsatt tillstånd, det vill säga de som för tillfället inte har ett giltigt uppehållstillstånd. Det är därför jag tar upp denna fråga även här.

Min fråga från för någon vecka sedan kvarstår. Med tanke på vad Migrationsverkets handläggare själva har sagt och den stora belastning som vi vet finns på Migrationsverket, ser ni över huvud taget risken att det med skrivningar som denna blir fritt fram för Migrationsverket att lägga ansökningar om förnyelse långt ned i högen? De blir ju inte längre lika akuta eftersom de som en gång har haft ett uppehållstillstånd kommer att fortsätta att omfattas av alla de regleringar som man nu ger tillgång till.

Givet Miljöpartiets utgångspunkt riskerar det i sin tur att leda till att fler personer vistas i landet utan att veta hur länge de kommer att få göra det och utan att veta vilken status de har. Ser ni över huvud taget risken?

När vi besökte Migrationsverket var de tydliga med att eftersom det är akut och många saker kommer att försvinna tänker de prioritera ansökningar om förnyelse. Men med den sorts lagstiftning som finns i detta förslag kommer det inte längre att finnas någon anledning att göra det.

Fru talman! Jag tackar Paula Bieler för frågan. Även om vi diskuterade det för någon vecka sedan är det fortfarande intressant hur vi tänker i detta.

Jag anser att de långa handläggningstiderna är grundproblemet. Får vi ned handläggningstiderna kommer varken detta eller den långa tiden för dem som söker asyl för första gången att vara ett särskilt stort problem. Det är här vi behöver lägga krutet.

Migrationsverket jobbar intensivt med att försöka få ned handläggningstiderna till normala nivåer. Man bedömer att alla de personer som kom under 2015 ska få sina ärenden avgjorda under året. Redan under hösten kommer vi att se mer normala handläggningstider.

Detta är prio ett, och då handlar det om att säkerställa att Migrationsverket har tillräckligt med utbildad personal och resurser. Jag förväntar mig att det här är något som kommer att synas tydligt i er skuggbudget inför hösten.

Till skillnad från er är jag inte alls orolig för att människor kommer att vänta med sina förlängningsansökningar till sista sekund.

Det är givetvis ett problem att människor lever i ovisshet utan tillfälligt uppehållstillstånd, så vi vill korta denna tid så mycket som möjligt. Men ett ännu större problem är att riskera att falla ur etableringsåtgärderna under tiden. Då tvingas man flytta till ett anläggningsboende igen och måste avbryta språkundervisning, praktik och annat för att några månader senare börja om, flytta tillbaka och påbörja allt igen.

Grundfrågan är dock att vi måste korta handläggningstiderna ännu mer. Gör vi det behöver vi inte oroa oss på samma sätt för dessa olika konsekvenser.

Fru talman! Min kritik är flerfaldig. Rent principiellt vore det rimligt att ha en tidsgräns för när man ska ansöka om förnyelse. Man ska inte kunna vänta till sista stund, alldeles oavsett vilket bidrag det handlar om. Man skickar in ansökan i god tid innan en förlängning blir aktuell. Det ska finnas gränser för när det är det personliga ansvaret och när det är myndighetens ansvar att det har fallerat, med olika konsekvenser därefter.

Jag undrar fortfarande: Vad avser man att göra för att säkerställa att handläggningstiderna inte skjuter i höjden? Migrationsverket är överbelastat, och det finns inget som tyder att man hinner i kapp under överskådlig framtid. Det var långa handläggningstider redan innan vi hade de stora mottagartalen 2015.

Reglerar man inte Migrationsverkets ansvar att hantera dessa ansökningar inom en viss tid har jag svårt att se att Migrationsverket kommer att prioritera dem. Jag ser en påtaglig risk för att man kommer att prioritera dem som vistas i landet och där det inte ens har gjorts en första bedömning. Då kommer vi att få ett stort antal personer som vistas i landet utan giltigt uppehållstillstånd för att de har haft det tidigare.

Detta leder till att den tillfälliga lagstiftningen urholkas. Poängen med tidsbegränsningen är att man ska kunna utvärdera om behovet kvarstår. Om ingen sådan utvärdering sker och personerna är kvar i systemet urholkas hela tanken bakom den tillfälliga lagstiftningen. Det leder också till att de personer som vistas här kommer att vara i limbo vad gäller att veta om de kommer att vara kvar i landet eller inte.

Vad avser regeringen att göra för att säkerställa att förnyelseansökningar fortsätter att prioriteras? Man tar ju bort det enda incitament som finns för att de ska prioriteras.

Fru talman! Migrationsverket säger att man bedömer att handläggningstiderna kommer att kunna gå ned till normal nivå under året. Tidigare var den tre till fem månader, och det vore jättebra om det kom ned på den nivån. Man arbetar också med att effektivisera sina processer. Det gäller såväl asylansökningar som andra processer, till exempel arbetstillstånd, där väntetiderna också är långa. Kan man arbeta på ett annat sätt i dessa processer kan det få positiva effekter för andra typer av tillstånd som ska förnyas.

Problemet med långa handläggningstider har uppkommit dels för att det var många personer som kom under 2015, dels för att tillfälliga uppehållstillstånd har införts under en begränsad tid. Förnyelseansökningarna behöver hanteras och skapar ännu längre köer, för man behöver göra en individuell bedömning även av förnyelseansökningarna. Trots att vi har infört tillfälliga uppehållstillstånd för långvariga skyddsbehov som inte bedöms gå över under överskådlig tid behöver de ändå förnyas, och då behöver man pröva ansökningarna på nytt.

Annars är det ett förslag till politik att driva att permanent uppehållstillstånd minskar handläggningen på Migrationsverket.

I övrigt tycker jag att det är viktigt framöver att försöka prioritera ansökningar från barn. Det är särskilt problematiskt om barn behöver vänta under lång tid, och den psykiska ohälsan är ännu svårare för barn att hantera. Det handlar också om ovissheten och att anknytningen till landet blir starkare om du är yngre. Där skulle jag vilja se en förändring.

Fru talman! Centerpartiet välkomnar regeringens lagförslag som utgör en del av uppgörelsen om migration mellan regeringen och Alliansens partier från oktober 2015.

Det handlar om att rättighet till etableringsplan ersätts med anvisning till arbetsmarknadspolitisk åtgärd, om att nyanlända ska mötas av ett system som är likvärdigt det som övriga arbetssökande möter och om att hanteringen av etableringsersättningen förs över till Försäkringskassan från Arbetsförmedlingen.

Eftersom vi anser att regeringens proposition är ett steg i rätt riktning har vi valt att inte väcka några motförslag, och vi ställer oss bakom regeringens förslag. Vi ser dock större behov av åtgärder på området än vad regeringen gör. Vi har i migrationsöverenskommelsen också kvar att utöka yrkesintroduktionsanställningarna till att gälla även företag utan kollektivavtal. Utredningen pågår, men det tar ju lite längre tid. Det är allvarligt, eftersom det är ett givande och ett tagande i en förhandling. Även där man gör eftergifter gäller det att faktiskt leverera. Vi väntar fortfarande på förslag på hur det kan lösas.

Andelen nyanlända som går till arbete eller reguljära studier efter etableringstidens slut är för få. Det är vi nog alla överens om. Förutom de förslag som innebär organisatoriska förändringar tycker Centerpartiet att det saknas reformer som skulle leda till större möjligheter för fler att komma in på arbetsmarknaden. Alla insatser som kompletterande aktörer levererar till Arbetsförmedlingen sjunker i antal nu, trots det ökande antalet personer som kommer in till AF med etableringsplan. Vi ser att företag omstrukturerar just nu och efterfrågar sökande med lägre kvalifikationer, men Arbetsförmedlingen levererar inte de sökande som efterfrågas.

Vi hade generaldirektören på besök i utskottet, och jag frågade varför insatserna minskar. Svaret från generaldirektören var att man håller på att analysera det. På frågan när analysen är klar var det ett svävande svar om att han inte kunde redogöra för det. På varför det inte skickades ut tio utan bara tre sökande till ett företag som ville rekrytera tio personer med lägre kvalifikationer var svaret: Vi gör misstag.

Jag har full förståelse för att man inte alltid kan veta exakt varför det sker förändringar, och det är klart att så länge det är personer som jobbar i verksamheten kan det göras misstag - men det är lite för många misstag, och det gör att det finns ett stort tryck på regeringen att faktiskt leverera.

Arbetsförmedlingen är det verk som har ansvar för de här frågorna. Vi har inte tid eller förmåga att göra det på något annat sätt i nuläget, och då gäller det att man faktiskt levererar på det här området.

Klyftan mellan inrikes och utrikes födda växer alltmer i takt med att de nyanlända från flyktingvågen 2015 ska etablera sig på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland inrikes födda ligger på försumbara 4 procent, medan motsvarande siffra för utrikes födda är 22 procent. Just nu är arbetsmarknaden glödhet. Någonting som vi vet är att efter högkonjunktur kommer lågkonjunktur. Det är därför som jag och många med mig trycker på och säger att det måste bli verkstad inne hos Arbetsförmedlingen för att få fler i jobb. Ett inre förändringsarbete får inte ta all kraft.

Här krävs tydligt förbättrade resultat. För att åstadkomma detta krävs höjd kvalitet och flexibilitet i etableringsinsatserna. Resurserna måste riktas mot insatser som faktiskt ger resultat.

I går kunde jag läsa på text-tv på tåget hit om ytterligare en halv miljard till kommunerna tillsammans med rejäla svingar mot kommuner och landsting för att de gör för lite. Man erbjuder från regeringshåll löner som finansieras till 100 procent. Till det kommer ersättning för handledarstöd plus en bonus för varje extratjänst som inrättas. I vissa delar för det här mina tanker till gamla tiders fattighjonsauktioner.

Att chanserna till en fortsättning efter en sådan här insats riskerar att inte stärkas eller att man totalt kvaddar den reguljära arbetsmarknaden finns det många som varnar för.

I höstas fick Mikael Damberg uppdraget av statsministern att hjälpa till med detta med så kallade enkla jobb. "Vi måste tänka nytt" var rubriken till intervjun med Damberg. Är det dessa extratjänster som är nytänket?

Ett annat sätt att tänka - det här är ett tips till regeringen - är att fundera på vilka reformer som har fungerat. Med minskat kostnadstryck har företag anställt fler. RUT-reformen är ett exempel och restaurangmomsen ett annat. Reformerna har handlat om att skapa bättre förutsättningar för näringar som kan och vill expandera.

Ett annat tips är att sänka kostnaden på arbete. I grund och botten är det där det grundläggande problemet finns. Men av det syns inget.

Regeringen aviserade nyligen en rad åtgärder för att förbättra resultaten. Det var en tydlig kritik från arbetsmarknadsministern, men på vilket sätt kommer de åtgärderna att lösa problemen som inte knackar på utan redan är i farstun?

Fru talman! Det finns mycket mer som vi från Centerpartiet önskar. Vi ser ett behov av arbetsmarknadsreformer som helt klart kan förbättra och stärka förutsättningarna på svensk arbetsmarknad. Men i de frågor som det här betänkandet berör yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och lovar att fortsatt trycka på regeringen när det gäller att säkerställa att allt som kan och måste göras också görs för att stödja människor till anställning och möta företagens stora behov på arbetskraft nu när vi har en mycket stark högkonjunktur.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Det här är en fråga som har behandlats inom ramen för de migrationspolitiska samtal som fördes av regeringen och allianspartierna för ett och ett halvt år sedan. Det är inte helt otippat att ytterlighetspartierna i den här kammaren - Sverigedemokraterna på ena sidan och Vänsterpartiet på den andra - inte stöder detta. Men det finns en bred enighet kring detta i den ansvarsfulla och pragmatiska delen av den här församlingen.

Den etableringsreform som skapades under alliansregeringen för ett antal år sedan är i grund och botten bra - den har jobbfokus och syftar till att få en arbetsmarknadsetablering för nyanlända - men det finns en del saker som behöver förbättras för att göra etableringen bättre och mer effektiv. Det är alltså en del saker i detta som det här betänkandet adresserar utifrån den proposition som regeringen lade fram under våren.

Det handlar exempelvis om att om en person är en del av etableringen och en massa saker sedan förändras kan det till exempel bli svårt för etableringshandläggaren att ändra i etableringsplanen. Det är sådana saker som i detta förenklas, liksom att handläggningen av ersättningen tas över av Försäkringskassan.

Den viktiga utgångspunkten i detta är att etableringsuppdraget och att delta i etableringen inte innebär att man ska vara på någon sorts isolerad ö inom det svenska systemet, utan etableringsersättningar och annat och uppdraget måste harmoniseras med den övriga lagstiftningen. Tidigare har ju etableringen haft en egen lagstiftning och en egen förordning. Det kommer den att fortsätta ha, men mer styrs nu över till att vara i förordningsform.

Liberalerna tycker att det här förslaget är bra. Det utgår från de synpunkter som förts fram av myndigheten själv, Arbetsförmedlingen. Även Riksrevisionen har haft en del synpunkter på hur man kan förbättra etableringsuppdraget. Riksrevisionen är samtidigt tydlig med att man inte bör göra alltför omfattande förändringar, då det riskerar att innebära negativ påverkan på etableringen.

Liberalerna säger alltså ja till detta. Vi har tillsammans med övriga allianspartier ändå ett särskilt yttrande, eftersom vi anser att det här är otillräckligt. Även om det är ett steg i rätt riktning är det otillräckligt, med tanke på de enorma utmaningar som Sverige har vad gäller att bryta segregation, utanförskap och stigmatisering.

Det är för många människor som lever i utanförskap i dag. Och många nyanlända kommer inte in på arbetsmarknaden. Vår uppfattning är att regeringen gör alldeles för lite. Man måste se över våra anställningsformer. Man måste göra betydande förändringar vad gäller Arbetsförmedlingens uppdrag och arbete och en rad andra saker.

Jag talar inte lika länge som de andra talarna men får givetvis med det viktigaste i alla fall.

(Applåder)

Fru talman! Det här är en viktig fråga. Och jag kommer att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Vi kristdemokrater står bakom det här, men vi har också skrivit i ett särskilt yttrande att vi har många andra förslag när det gäller etablering. Vi tror att det behövs mer än det här förslaget innebär. Men vi står bakom förslaget. Vi tycker att det är bra. Det innebär att rätten till en etableringsplan ersätts med en anvisning i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Och syftet är att jämställa den grupp som lagen i dag omfattar med andra arbetssökande. Det tycker vi är bra.

Vi kristdemokrater ser förslaget som en väg framåt, för att snabba på etableringen på den svenska arbetsmarknaden. Och det är helt nödvändigt, både för att svara upp mot den arbetskraftsbrist som vi nu börjar se på allvar och för att minska utanförskapet och få fler i egen försörjning.

Vi menar att det regeringen gör för att få nyanlända i arbete inte fungerar tillräckligt bra. Man har föreslagit extratjänster, traineejobb, beredskapsjobb och andra saker som politiker kan hitta på. Vi tror att det vore bättre att företagen får möjligheter att på ett enkelt sätt anställa själva, utan allt det krångel det innebär att Arbetsförmedlingen ska vara involverad i de arbetsmarknadspolitiska programmen.

Vi hade två förslag i vår budget i höstas som vi vill lyfta fram i den här debatten. Det ena är det asylprogram som vi föreslår. Etableringen måste börja ännu tidigare än när man har fått ett beslut om uppehållstillstånd, vilket regeringen föreslår här. Vi vet att många asylsökande vill komma i gång med sin etablering redan dag ett. De kanske inte kommer att få uppehållstillstånd, men vi tror ändå att vi inte får låta tiden gå i passivitet på ett asylboende. Det är slöseri med mänskliga resurser.

Vi tycker därför att varje asylsökande, oavsett om man bor på ett asylboende eller i eget boende, ska få ett första samtal inom två veckor från ankomsten till Sverige. Vi menar att varje asylsökande ska sluta ett kontrakt med det offentliga i samband med asylansökan. Kontraktet ska vara på sex månader. Tanken är att programmet ska omfatta åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan.

I dag erbjuds olika språkkaféer och olika typer av utbildning i svenska genom frivilligorganisationer. Men vi menar att sfi bör börja redan från start, med 15 timmar i veckan. Nio timmar i veckan ska man ha samhällsorientering. Det här är alltså obligatoriskt. Det är en skyldighet att delta i undervisningen om rättigheter och skyldigheter i svenska samhället. Den asylsökande ska också, som motprestation till mat, husrum och dagersättning, vara tillgänglig för arbetsmarknaden 16 timmar per vecka.

För dem som inte hittar eget arbete ska organiserad sysselsättning erbjudas. Inom ramen för den organiserade sysselsättningen kan det ingå lokalvård, matlagning eller vaktmästartjänster på det asylboende man bor på. Kommunen och ideella föreningar kan tillhandahålla organiserad sysselsättning, och sociala företag kan involveras.

Skäl för undantag finns förstås, till exempel på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom.

Om den asylsökande inte deltar i programmet görs ett avdrag på dagersättningen. Och om den asylsökande får ett reguljärt arbete ges ett fribelopp om 3 000 kronor som den enskilde kan tjäna per månad innan dagersättningen minskas.

Det här är ett sätt att börja tidigt, från dag ett. Man måste börja tidigare än i dag. Förslaget som ligger på bordet i dag är alltså bra, men det krävs mer.

Ett annat av våra viktigare förslag - vi har framför allt två - utöver asylprogrammet är introduktionsanställningar. Det tar för lång tid för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. Det måste bli möjligt för alla att få ett jobb och arbeta 100 procent av sin förmåga.

Med vårt förslag om introduktionsanställningar utmanar vi den dominerande idén om att jobb ska komma till på svensk arbetsmarknad genom Arbetsförmedlingen. I går talade Teknikföretagen i radio om ett förslag som liknar det kristdemokratiska. Det är intressant.

Arbetsgivarna är i fyra av fem fall småföretagare som med värk, svett och glädje driver sina företag. Anställningar är stora beslut men också nödvändiga i företag som upplever tillväxt. I det läget går det inte att nog understryka värdet av färre regler och mindre krångel. Nystartsjobb är steg bort från behovet av att ängsligt krångla till matchningen mellan arbetsgivare och arbetstagare och är vägledande för oss när det gäller förslaget om introduktionsanställningar.

Vi föreslår därför den nya anställningsformen introduktionsanställning. Den innebär att man får en ingångslön som är 75 procent av lägstalönen eller ingångslönen enligt kollektivavtal. Anställningen är precis som en vanlig anställning, inte som traineejobben och sådana som inte är tillsvidareanställningar. Den enda skillnaden är att ingångslönen är 75 procent av lägstalönen eller ingångslönen enligt ett kollektivavtal.

25 procent av arbetstiden är utbildning som arbetsgivaren betros ansvara för, i samråd med arbetstagaren. Under introduktionsanställningen omfattas man av LAS, lagen om anställningsskydd. Och en introduktionsanställning kan vara i max fem år.

Fru talman! Introduktionsanställningen är inte någon arbetsmarknadsåtgärd. Det är ingen byråkrati, ingen arbetsförmedling, inga åldersgränser, inget krångel, inga stöd och inga kostnader för samhället i form av nya subventioner. Låt bara arbetsgivare och arbetstagare hitta varandra, och gör det enklare att komma in på arbetsmarknaden!

Introduktionsanställningen ska dock inte omfatta yrken som kräver eftergymnasial utbildning eller där lägstalönen överstiger 22 000 kronor. Av konkurrensskäl ska arbetsgivarna inte heller kunna ha fler introduktionsanställda än vanligt anställda.

Svenskt arbetsliv behöver förändras om vi vill undvika att stora grupper hamnar i utanförskap. En anställningsform som bygger på tilliten i anställningsavtalet mellan arbetstagare och arbetsgivare ger förutsättningar för att klara den utmaning Sverige står inför.

Fru talman! Nu måste vi göra allt för att snabbt få nyanlända i arbete. Det vinner vi alla på. Det här förslaget är en väg. Men vi kristdemokrater menar att det behövs mer. Det behövs mindre byråkrati, mindre regelkrångel och fler möjligheter för arbetsgivare, arbetstagare och nyanlända att hitta varandra i nya anställningsformer.

(Applåder)

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt att begära replik, men jag gjorde det ändå.

Jag reagerade på när Désirée Pethrus sa att man ska ha insatser tidigt, redan från dag ett. Ur den synvinkel som Désirée Pethrus tog upp förstår jag hur ni tänker. Ju tidigare man kan komma igång, desto mindre passivitet, desto större chans att man kommer in snabbt.

Det är en sak att det finns möjligheter att frivilligt delta i olika åtgärder, att ta till sig kunskaper, att civilsamhället ställer upp och så vidare. Men om våra gemensamma skattemedel ska gå till insatser för personer, innan det ens är avgjort om de vistas här av en giltig anledning, då rimmar det lite illa för mig. Vi måste handskas ansvarsfullt med våra gemensamma resurser.

Det riskerar också att bli en pull-effekt där det snarare skadar mer, att personer får en ytterligare anknytning till landet och sedan får avslag. Skattemedel har gått till personer som aldrig har haft någon anledning att söka sig hit över huvud taget.

Vore det inte bättre att satsa de extra resurserna på en snabbare handläggning, så att man så tidigt som möjligt kan få klargjort vilka som kommer att stanna i landet och vilka som inte får stanna? Därefter kan man rikta eventuella insatser till dem som är kvar i landet.

Fru talman! Jag kan förstå det ifrågasättandet. Vi har också diskuterat det i en arbetsgrupp från Kristdemokraterna. Hur ska vi väga det här? Är det bättre att en person sitter i väntan på ett uppehållstillstånd och inte får någon typ av anknytning eller någon möjlighet att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden?

Samtidigt finns det ett behov av arbetskraft. Många människor kan och vill arbeta sig in i det svenska samhället. Den möjligheten finns i dag. Alternativet är att personen får ett avslag och sedan får åka hem. Därefter får man söka tillstånd att komma hit som arbetskraftsinvandrare, vilket ju ökar krånglet ytterligare.

Nu har det varit extremt långa väntetider, och man har fortfarande inte kunnat beta av dem. Men vi har ju ändå kostnader för att personen vistas här under asylprövningstiden. Om man får ett avslag innan de sex månaderna får man naturligtvis åka hem.

När man sedan kommer in i etableringsfasen och ska komma in på arbetsmarknaden, då tappar man motivationen för att börja med sfi och hålla fast vid den. Om man får lära sig språket direkt när man kommer hit är det mycket lättare att senare komma in i en etableringsfas, om man inte har lyckats få en anställning redan under asylprövningstiden.

På något sätt tjänar både samhället och den enskilde på att få en snabbare etablering genom asylprogrammet. Fördelarna överväger nog ändå jämfört med nackdelarna.

Fru talman! Det är klart att det går att resonera så. Det nämndes ett exempel om att man i så fall skulle lämna landet för att söka arbetstillstånd från något annat land. Det är ju därför som vi har den lagstiftning som vi har i dag. Man ska inte kunna använda förevändningen att söka asyl för att här på plats kunna kringgå reglerna om till exempel arbetskraftsinvandring. Vi ska ha en reglerad invandring enligt de regler som vi har. Med det förslag som Kristdemokraterna lägger fram ökar incitamenten att kringgå det systemet.

Det finns inget som förbjuder att personer lär sig svenska, studerar, knyter kontakter och har möten med civilsamhället. Det finns i dag otaliga appar för att lära sig och öva på svenska. Jag ser en väldigt stor skillnad mellan det och att aktivt avsätta gemensamma resurser, skattemedel, på åtgärder riktade till personer där det ännu inte är klargjort om de har sökt sig till Sverige av korrekt anledning eller inte.

Jag tycker att man bör vara försiktig med de signaler som skickas ut från staten och ansvariga politiker om hur vi använder våra resurser och vad vi tycker om de regelverk som vi har. Där ska vi vara tydliga. Alla här är nog överens om att vi ska ha en reglerad invandring, även om vi har olika syn på hur den ska regleras. Då måste vi också stå upp för dessa regelverk.

Att satsa resurser på personer där det ännu inte är klargjort om de har följt reglerna eller inte kan jag bara kalla oansvarigt, tyvärr.

Fru talman! Man kan absolut ha inställningen att man ska låta människor själva få avgöra om de vill delta i samhällsorientering, i sfi och så vidare. Det vi gör i det här programmet är att vi säger att det är obligatoriskt. Man kan inte välja bort det. Det tycker vi är viktigt.

I dag satsas det flera hundra miljoner ur budgetarna för att personer ska få tillgång till sfi via frivilligorganisationer och till samhällsorientering. Den satsningen i regeringens budget har vi stött. Kostnaderna är jättestora under asylsökningstiden. Varför då inte ställa högre krav på de personer som finns till exempel på asylboenden?

Vi tycker att kraven måste bli högre. När man är på ett asylboende ska det vara tuffare tag. Man ska inte kunna sitta och vara helt passiv. Arbete förhindrar många tillfällen till synd, står det i Bibeln. Det ligger mycket i det. Det var väldigt stökigt på asylboendena när det fanns väldigt många asylsökande där. Många satt i passivitet och man kände frustration.

Låt oss i stället använda människors kraft till förändring under asylprövningstiden! Det finns så många fördelar med vårt förslag att de överväger nackdelarna. Det finns redan pengar i budgeten avsatta i dag. Många säger att det är jättebra med språkkaféer, men man får inte lära sig på ett bra sätt. En del från sfi säger att man lär sig på fel sätt under asylprövningstiden.

Låt oss i stället göra det rätt från början! Sedan har vi också sagt att det behövs snabbare beslut. Då kan de som inte har rätt att få asyl snabbare avvisas. Det behövs flera olika förslag, varav det här är ett som vi tror på.

Fru talman! Dagens svenskar har sina rötter i olika delar av världen, i olika delar av Sverige också förstås men även i många andra länder. Många är födda och uppvuxna i ett annat land, andra har föräldrar som är födda i ett annat land men är kanske själva födda här. Vi ser dem överallt omkring oss. Det finns människor med olika rötter på våra arbetsplatser, i våra bostadsområden, i barnens skolklasser, i våra föreningar, i Sveriges riksdag och överallt.

Sverige har under lång tid tagit emot människor som är födda i andra länder och som framgångsrikt har etablerat sig och är en väl integrerad del av Sverige i dag.

När man ser det kan man tänka sig att det måste ha funnits ett bra system för att se till att människor kan komma in i samhället och bli en så väl fungerande del av samhället som många människor är i dag. Men så är det inte, tvärtom.

När man ser på hur vi tar emot människor som ska etablera sig i Sverige är det påfallande mycket som är tillfälligheter. Det finns många eldsjälar och mycket som är projekt, ad hoc och någonting som bara har blivit. Det är naturligtvis en styrka att det finns så många människor som på olika sätt agerar för att hjälpa människor att etablera sig i vårt land.

Som politiker måste man också se att det finns brister som måste åtgärdas. Det behövs bättre system för att systematisera så att inte bara en del lyckas etablera sig. Alla ska kunna etablera sig i samhället och bli en del av Sverige.

Nu har vi ett läge i Sverige med stora brister på arbetsmarknaden. Det finns många jobb som inte kan tillsättas. Vi har säkert alla läst i tidningarna och hört talas om framgångshistorier där någon arbetsgivare av en tillfällighet lyckades hitta precis rätt kompetens på ett asylboende eller på något annat sätt. Det är naturligtvis glädjande historier. Samtidigt är det som att hitta en nål i en höstack.

Vi måste systematisera arbetet med att sätta rätt person på rätt plats, så att hela Sverige är med och tar ansvar för etableringen av nyanlända.

Nu har vi sedan drygt ett år en ny lagstiftning på plats om att alla kommuner ska ta emot nyanlända. Det är lag som faktiskt fungerar. Nu går vi vidare med förslag på förändringar för etableringen på arbetsmarknaden.

Fru talman! Sverige ger uppehållstillstånd och skydd till flyktingar, och detta är självklart grundat på asylskäl. Det är en akt av solidaritet baserad på grundläggande humanistiska värderingar. Vi ger skyddsbehövande skydd när de flyr från helveten och förföljelse. Detta är skälet.

Men när människor väl är här och har fått sitt uppehållstillstånd är det självklart, menar regeringen, att vi ska sätta dem i arbete. Alla som kan arbeta ska arbeta. Detta system måste bli mycket effektivare.

Vi politiska partier har olika syn på hur man mest effektivt ska sätta människor i arbete och hur arbetsmarknadspolitiken mest effektivt ska utformas. Det är naturligt att vi har olika syn på detta. Mycket av den politiska debatten handlar om och ska handla om det här, och sedan tar väljarna ställning till det i val.

Jag tänkte avstå från polemik om det i just den här debatten, för jag vill också säga att det är väldigt bra att vi har en bred majoritet för de grundläggande spelreglerna, alldeles oavsett att vi också har olika syn på hur arbetsmarknadspolitiken ska bedrivas. Vi har alltså en bred majoritet för grundläggande spelregler och för det som läggs fast i den proposition och den nya lagstiftning som riksdagen snart ska ställa sig bakom.

Ett parti skiljer dock ut sig i denna debatt och i ställningstagandet, nämligen Sverigedemokraterna. De vill uppenbarligen helst ha ett Sverige som krymper, med en åldrande befolkning som blir allt mindre. Vi blir färre och äldre. Arbetsmarknad och ekonomi blir allt mindre, och välfärden sätts på reträtt. Varför skulle de annars vara så emot att man sätter nyanlända och nya svenskar i arbete?

Hos Sverigedemokraterna finns en uppenbar ovilja att ta vara på den arbetskraft och den arbetsförmåga som de nyanlända har. Vi har i dag ett läge med brist på arbetskraft. Jag träffar arbetsgivare om inte dagligen så i alla fall flera gånger i veckan. Det handlar om både privata och offentliga arbetsgivare. Det helt överskuggande och största problemet - de har en del andra problem också - är bristen på arbetskraft och att få tag på kompetent personal till de vakanser de har så att de kan växa i den takt de vill och som Sverige behöver.

Regeringen och en bred majoritet här i riksdagen vill och anser att man ska hjälpa människor att komma i arbete och att man ska hjälpa arbetsgivare att få tag på rätt personal. Man ska rusta människor och på olika sätt utforma arbetsmarknadspolitiken så att vi hittar det möte där arbetsgivare kan rekrytera personal med rätt kompetens och där människor kan komma i arbete så snart som möjligt. Vi har lite olika syn på hur detta ska utföras, men vi har en bred majoritet för att det ska utföras och för att det här är en viktig uppgift.

Sverigedemokraterna skiljer alltså ut sig och vill inte göra detta. De verkar se det som en otillbörlig förmån när människor sätts i arbete och tycks anse att det handlar om lyxverksamhet när någon är inskriven på Arbetsförmedlingen. Jag önskar att det vore det, men jag har träffat få arbetslösa som är inskrivna på Arbetsförmedlingen och som tycker att detta är höjden av välstånd.

Om man inte vill rusta de nyanlända att komma in på arbetsmarknaden sviker man arbetsgivarnas behov och Sveriges möjlighet till ekonomisk tillväxt. Vi har en krympande svenskfödd arbetskraft. Hela tillskottet består av människor födda i andra länder. Att se till att nyanlända kommer i arbete i vårt land är en helt avgörande fråga.

Sverigedemokraterna vill dessutom vältra över kostnader på kommunerna. Utöver att de i sitt budgetförslag har skurit ned resurserna till kommunerna med 10 miljarder vill de också att staten ska dra undan ansvaret för försörjningen och i stället lämpa över ytterligare kostnader på kommunerna. Det blir alltså en dubbelstöt mot kommunerna dels i form av personalbrist när man inte rustar nyanlända att kunna jobba i de viktiga områden där det finns personalbrist, dels genom att man rycker undan resurser och tillför nya kostnader för kommunerna.

Det är uppenbart att Sverigedemokraterna har en egenproducerad syn på ekonomisk politik utan förankring i verkligheten. Välstånd och resurser skapas av arbete. Varje människa som inte är i arbete men som kan arbeta är ett slöseri med mänskliga resurser och med ekonomiska möjligheter för vårt land.

Fru talman! Den tidigare borgerliga regeringen lade fram den nu gällande etableringslagen. Den började gälla 2010. I den fanns många delar som jag och nuvarande regering stöder. Den innebar ett välkommet fokus på jobb. Det var bra att flytta ansvaret från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Utvärderingar visar att det var bra att ha ett tydligt jobbfokus från första dagen. Det var bra att man införde en individuell ersättning som inte är familjebaserad eller behovsstyrd utan tydligt ger individen incitament - och att också kvinnor fick samma incitament som män - att delta i verksamheten. Några saker var mindre lyckade, till exempel etableringslotsarna som dock inte längre finns kvar.

I det förslag som den borgerliga regeringen lade fram var individens rättigheter tydliga. Vad vi nu har att ta ställning till är individens skyldigheter. Nu öppnar vi för att kunna ställa tydliga krav på individen. Att det finns en balans mellan skyldigheter och rättigheter är en viktig del av en fungerande arbetsmarknadspolitik. Individen ska självklart ha både rättigheter och skyldigheter, och de bör balanseras.

Med den lagstiftning som jag hoppas att riksdagen med stor majoritet nu ställer sig bakom innebär det att vi kommer att kunna ställa tydliga krav på alla individer som är inskrivna på Arbetsförmedlingen på motsvarande sätt. Det betyder att man kan ställa krav på vilka verksamheter människor ska delta i, och det betyder också att om någon inte deltar eller uteblir finns det sanktioner att ta till på samma sätt som för alla andra arbetslösa. Jag tror att detta är ett välkommet och bra verktyg.

Det här är också en viktig förutsättning för att kunna införa en utbildningsplikt. I och med den nya lagstiftningen blir det möjligt att ställa krav på utbildning när lagen väl har kommit på plats. Man kan då ställa krav på att individen utbildar sig. Men det är därför också viktigt, fru talman, att regeringen satsar stort på möjligheter till utbildning. Rättigheter och plikt ska balanseras mot möjligheter och ansvar.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att säga till arbetsmarknadsministern att hon väldigt gärna får läsa vårt helhetsförslag till budget. I det är det väl motiverat hur vi kan dra ned på vissa kostnader som man i kommunerna tyvärr behöver ha med den politik som övriga partier och regeringen för. Med vår politik skulle dessa kostnader inte behövas, och därför kan vi göra vissa neddragningar. I slutändan får kommunerna ändå mer att röra sig med.

Jag ber även arbetsmarknadsministern att lyssna på exempelvis det anförande jag höll när socialförsäkringsutskottet debatterade arbetskraftsinvandring häromveckan. Det är alldeles självklart att kompetensutbyte alltid har skett och kommer att fortsätta att ske, både permanent och mer temporärt. Problemet är dock att man hej vilt blandar ihop olika sorters migration och motiv och hur man ska hantera det hela.

Den kompetens som finns bland dem som söker skydd i vårt land matchar inte de behov vi har. Man skulle kunna önska att det var så, men så är det tyvärr inte. Vad vi vänder oss emot är inte att man gör satsningar för att de som befinner sig i vårt land ska nå upp till en kompetens som behövs här, utan vi vänder oss emot att det finns riktade stöd, subventioner och satsningar som bara kan ges till dem som nyligen har kommit hit. Övergripande satsningar för att höja kompetensen i vårt land för alla som står utanför arbetsmarknaden vore en sak, men när man riktar det specifikt till dem som nyligen har kommit hit blir det problem.

Med detta sagt kommer jag nu till min fråga, som jag också har ställt tidigare. Det är en konkret fråga, och det är bara den jag nu vill ha svar på. I denna lagstiftning definieras inte begreppet nyanländ. Hittills har det heller inte funnits någon definition, men man har genom cirkelresonemang kunnat hitta något slags definition. Hur länge anser regeringen att människor ska kunna klassas som nyanlända och därmed omfattas av denna lagstiftning? Jag hittar ingen definition av detta.

Fru talman! Det är självklart att de skyddsbehövandes kompetens inte matchar de vakanser som finns. Det är inte därför man får asyl i Sverige; man får asyl här för att man har ett skyddsbehov. Men när människor har fått asyl på grund av skyddsbehov är det en huvudlös politik, tycker jag, att inte vilja rusta dessa personer att kunna ta de lediga jobb vi har här i landet.

Vi har nu fått ett tillskott av oerhört många personer - unga människor - som vi väl behöver på arbetsmarknaden. Men flera av dem har inte den kompetens som efterfrågas för de lediga jobben. Då finns det en bred majoritet i riksdagen som tycker att det är rimligt att staten ska ta ansvar och ställa krav på individen att delta för att kunna ta till sig kompetensen och bli matchningsbar på arbetsmarknaden. Sverigedemokraterna skiljer ut sig genom att inte vilja att man tar det ansvaret och gör de insatserna för att rusta personer som kommer till Sverige att kunna ta de lediga jobben.

Det finns ingen annan definition i den här lagstiftningen av vem som är nyanländ än i den tidigare lagstiftningen. Det är på samma sätt. Om man läser propositionen ser man att vi inte har gjort någon förändring av detta. Man omfattas av etableringslagen maximalt 24 månader från det att man skrivs in.

Fru talman! Jag tackar för svaret på frågan. Jag hoppas att detta kommer att framgå tydligt i förordningar och så vidare, eftersom det inte finns reglerat någonstans nu heller.

Nej, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, vi tycker inte att man inte ska satsa på dem som har rätt att vistas i landet genom att ge dem utbildning och göra olika insatser för dem. Det vi vänder oss emot är att man separerar dessa satsningar från övriga arbetsmarknadspolitiska insatser.

Vi har otaliga gånger talat om exempelvis vårt förslag om lärlingsanställningar, som till viss del liknar olika andra förslag som har förts fram här. Det är ett ypperligt sätt för personer att bygga vidare på den kompetens de har med sig från tidigare hemland, visa det i praktiken och omsätta det i kompetens anpassad för den svenska arbetsmarknaden. Det är ett ypperligt sätt att både bidra till en snabbare validering av kunskaper och komma in på arbetsmarknaden.

Vi har talat om vikten av samhällsorientering, som ska vara obligatorisk och omfatta alla, och vikten av språkutbildning, som också ska vara obligatorisk och omfatta alla. Vi har talat om att de insatser som finns på svensk arbetsmarknad ska kunna omfatta alla som har rätt att vistas i landet, som har uppehållstillstånd här eller som är medborgare här.

Problemet som vi ser är att man gör särskilt riktade insatser för en grupp och ställer grupp mot grupp. Det är det som övriga partiers politik gör. Man tycker att den som nyligen har kommit till vårt land ska ha särskilt stöd och särskild rätt till skattemedel som bekostar en viss del av arbetsgivaravgiften, medan den som har hamnat utanför arbetsmarknaden av andra skäl runt om i vårt land inte ska få samma möjlighet. Det är då man ställer grupp mot grupp och skapar motsättningar, och det är det vi vänder oss emot - inte att man rustar dem som befinner sig i vårt land lagligt och att man under överskådlig framtid hjälps åt att rustas för vår arbetsmarknad.

Fru talman! Det Paula Bieler nu säger stämmer inte. Vi har på riksdagens bord ett lagförslag som just handlar om likabehandling. Det är inte så att man har tillgång till helt andra möjligheter till stöd om man är nyanländ jämfört med andra arbetslösa. Tvärtom har regeringen systematiskt gjort en likabehandling. Oavsett orsak till att man står långt från arbetsmarknaden har man fått tillgång till olika arbetsmarknadspolitiska insatser.

Det finns några skillnader, och det är precis här Paula Bieler säger att det ska vara obligatoriskt för alla. Vad är då alla? Ska det vara obligatoriskt för alla med svenskundervisning, oavsett om man redan talar svenska eller inte? Ska det vara obligatoriskt för alla med samhällsorientering, även om man har gått i svensk skola under tolv år av sitt liv? Jag anser inte det. Jag tycker att det är rimligt att vi särbehandlar i några avseenden, till exempel vad gäller språk och samhällsorientering. Det är naturligt att göra det, för den som är född i Sverige och har svenska som modersmål har inte de behoven. Vi har andra möjligheter.

Det förslag som Sverigedemokraterna nu kommer att rösta nej till innebär att vi ska ha mer av likabehandling mellan nyanlända och andra arbetslösa vad gäller de krav vi ställer, de möjligheter vi ger och vår uppföljning av individens skyldigheter och rättigheter.

Fru talman! Kollegor och tv-tittare! Jag kommer i det här inlägget att vara ovanligt enig med statsrådet. Jag tycker att det är bra att vi har lyckats komma överens om förslag för att förstärka och förbättra etableringen och integrationen av våra nyanlända i Sverige. Därför är det också glädjande, tycker jag, att regeringen och Ylva Johansson vill genomföra det moderata förslaget om utbildningsplikten. Jag hoppas att det sker skyndsamt. Jag skulle bara vilja fråga Ylva Johansson: Vad har regeringen och Ylva Johansson för tidsplan för utbildningsplikten? Det är viktigt att den kommer igång.

Jag har i debatten lyft fram att vi tycker att det här är bra men att det borde hända mer. Man borde ta fler steg. Jag redogjorde för en rad av de förslag som vi moderater och även Alliansen har framfört.

Vilka reformer ser statsrådet framöver för att stärka arbetsmarknaden generellt och framför allt öka incitamenten och stärka möjligheterna för nyanlända att komma ut på arbetsmarknaden - utöver traineejobb, extratjänster, beredskapsjobb och snabbspår? Dessa åtgärder är väl bra i olika grad. Snabbspåren tycker vi är bra. De andra kanske vi inte tycker är briljanta, och leveransen har möjligtvis varit svagare än vad någon hade tänkt sig inom Regeringskansliet. Finns det några fler förslag i Ylva Johanssons byrålåda för hur jobben skulle kunna bli fler och för hur företagen skulle vilja anställa fler?

Fru talman! Låt mig ta den sista frågan först! Vi har en fungerande politik för jobbtillväxt och en efterfrågan bland arbetsgivarna på att anställa fler. Det är precis det som fungerar. Vi tänker fortsätta på den linjen, med en ekonomisk politik och investeringar som visar sig ge ett mycket bra resultat när det gäller en stark jobbtillväxt och fler företag som vill och kan anställa.

När det gäller arbetsmarknadspolitiken är det viktigaste fokuset att se till att man kan anställa, det vill säga att vi rustar personer så att det finns personer med rätt kompetens att anställa. Jag har haft flera diskussioner med Christian Holm Barenfeld om detta tidigare. Traineejobben var ett förslag som togs fram när vi var i opposition. Borgerligheten styrde, och vi hade mycket hög ungdomsarbetslöshet. Nu har vi inte det längre, för ungdomarna har fått vanliga jobb. Då ska de inte ha traineejobb. Det finns inget egenvärde i att sitta i en arbetsmarknadspolitisk insats om man kan få ett jobb utan stöd, vilket självklart är bättre.

Fru talman! Förslaget om utbildningsplikten, som Moderaterna förde fram, är ett bra förslag som regeringen vill genomföra. Planen är att kunna göra det så snart vi har en ny lagstiftning på plats. Förslaget är att den nya lagen ska börja gälla den 1 januari. Därmed finns de lagliga förutsättningarna för att kunna införa en utbildningsplikt.

Sedan ska man också vara ärlig och säga att det naturligtvis finns delar i detta som kräver ytterligare diskussion. Man kan ställa krav på individen att delta i utbildning, men staten kan inte ställa krav på kommunerna att ta emot personen i utbildning, inte riktigt på samma sätt i alla fall. Där är det lite olika typer av regelverk, och det är sådant som vi just nu arbetar med. Men jag tror att det är viktigt att personer som saknar den grundläggande kompetens som normalt krävs som en inträdesbiljett på svensk arbetsmarknad huvudsakligen ägnar sig åt just utbildning under sin etableringsperiod.

Fru talman! Jag kan återigen understryka att det är väldigt bra att vi har kunnat nå den här överenskommelsen vad gäller hela propositionen och även utbildningsplikten. Jag får tacka extra för ett tydligt, rakt och dessutom tillfredsställande svar gällande utbildningsplikten.

När det sedan gäller traineejobb, extratjänster och statliga beredskapsjobb kan jag ha synpunkter i allmänhet på hur bra de egentligen är, men detta var ändå jobblöftena. Snabbspåret tycker jag är bättre, men där är det inte så många som omfattas.

När det går bra för Sverige och vi inte har folk som står utanför arbetsmarknaden ska vi självklart inte ha traineejobb och konstruerade tjänster över huvud taget. Och visst, det går bra för Sverige. Det går bra för dem som står nära arbetsmarknaden. Det går bra för dem som har klarat sig igenom skolan. Det går bra för de allra flesta som är födda och uppväxta i Sverige, inte minst för dem som har föräldrar som också är det.

Men problemet är att vi har ett stort och brett utanförskap, inte minst omfattande många av de personer som kommit nya till Sverige, men även dem som inte klarat sig i skolan. Det är inte så att det råder brist på folk att stoppa in i de 32 000 traineejobben, de 20 000 extratjänsterna, de 5 000 statliga beredskapsjobben samt snabbspåren. Även om man skulle fylla dem till brädden och lite till skulle vi ändå ha en lång rad människor som stod allt längre ifrån arbetsmarknaden.

Vilken är regeringens och Ylva Johanssons plan, utöver det betänkande vi debatterar här i dag och utöver det som man tidigare har föreslagit men som ännu inte har börjat leverera? Finns det några andra förslag i Ylva Johanssons skrivbordslåda som ska göra verklig skillnad för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden?

Fru talman! Jag bedömer att extratjänster, moderna beredskapsjobb och snabbspår och andra jobbspår kommer att utvecklas väl och nå ganska stora volymer. Det behövs också eftersom många personer har svårt att konkurrera på arbetsmarknaden som det ser ut i dag.

Det är inte sant att människor står allt längre från arbetsmarknaden. Däremot är det sant att en växande andel av de inskrivna på Arbetsförmedlingen nyligen har kommit till Sverige. Det är klart att när man är ny i Sverige står man per definition ganska långt från den svenska arbetsmarknaden. Men det är inte så att människor rör sig allt längre från arbetsmarknaden. Det stämmer inte. Det är sammansättningen av de inskrivna som förändras och som är en väntad förändring.

Fru talman! Låt mig ändå säga något när det gäller jobb alldeles oavsett arbetsmarknadspolitiska insatser, jobb som kommer till av den övergripande ekonomiska politiken och de investeringar som regeringen gör, och som är det allra viktigaste för att ha en fungerande jobbpolitik.

Vi kan se på jobb med så kallade låga kvalifikationskrav. Man bedömer att det under åtta år med den tidigare regeringen skapades ungefär 14 000 sådana jobb med låga kvalifikationskrav. Under den här regeringens första tre år har det skapats ungefär 13 000 sådana jobb med låga kvalifikationskrav.

Det är naturligtvis inte alldeles enkelt hur man gör definitionerna. Men det stämmer inte att det skulle vara en dålig tillväxt på den privata marknaden av jobb med lägre kvalifikationskrav. Det utesluter inte att vi också behöver arbetsmarknadspolitiska insatser. Det behöver vi.

Utmaningarna är stora med väldigt många personer som nyligen har kommit till Sverige, och många av dem ska nu ut samtidigt på arbetsmarknaden. Men det växer till jobb med olika typer av kvalifikationskrav på den svenska arbetsmarknaden.

Fru talman! Tack så mycket för ett bra anförande och en spännande debatt! Det är alltid så att om man är överens om saker tänker man att det inte blir så mycket debatt. Det finns delar i detta där vi är överens, och det finns delar där vi ser att vi skulle behöva göra mer. I vissa delar är det lite olika saker vi ser behöver göras.

Det vi kan konstatera är att vi har gjort en resa där vi ser att etablering har gått från att bara vara att ta hand om till att ha fokus på att komma i jobb. Det är någonting som inte är gjort med en enda reform. Det fick vi dyrt lära oss när vi genomförde etableringsreformen. Där blev det diskussioner som hade behövts följas kontinuerligt.

Har man jobbat på ett sätt och ska göra en stor omställning och börja jobba på ett helt annat sätt är det fortfarande väldigt många gånger samma personer som jobbar med liknande uppdrag. Då krävs det att man medvetandegör att det handlar om rätt stora förändringar i hur man bemöter människor och på vilket sätt man kan stödja och hjälpa dem ut. Där är vi ännu inte i mål. Vi har fortsatt ett stort arbete att se till att vi hamnar rätt i processerna.

Det jag tänker ta upp är lite grann kopplat till matchningsdelen. Det vi kan se är precis det som vi alla är eniga om, att vi har en helt fantastisk högkonjunktur. Det är bara att tacka och ta emot. Det man möter ute på alla företag är kompetensbristen. Det är det stora. Det man möter nu är att de har insett att de inte kommer att få tag på just den kompetensen. Hur kan vi organisera om arbetet för att nyttiggöra de lediga platser som finns och ta vara på dem som står till arbetsmarknadens förfogande?

Det gör att det blir extra bekymmersamt när Arbetsförmedlingen inte svarar upp i de delarna. Vi har haft generaldirektören på besök i utskottet. En fråga jag ställde var kopplad till att andelen insatser som är till för dessa personer i etableringsplan som levereras av externa aktörer minskade under våren. Frågan är om det är en medveten strategi.

Fru talman! Det är helt riktigt. Jag håller med om det mesta som Annika Qarlsson säger här. Det är viktigt att man fortsätter att ha fokus på jobb. Man kan från Arbetsförmedlingens egen utvärdering se att det som ofta brister är att det blir för duttigt. Man håller inte ihop en kedja av insatser och siktar på ett konkret jobb eller åtminstone en konkret bransch eller ett yrke i de olika insatserna. Det ska verkligen vara en kedja som leder fram till målet. Där finns det ytterligare behov att fylla.

När det gäller den sista frågan som Annika Qarlsson tar upp om att det skulle vara ett minskat antal externa aktörer så ställde hon samma skriftliga fråga till mig om detta. Jag har inte bilden att det skulle vara så. Det kanske är uppgifter som Annika Qarlsson har som jag inte haft möjlighet att ta del av. Jag har inte sett det när det gäller de resurser som satsas på externa leverantörer. Antalet har minskat, men jag ser inte att den totala andelen skulle ha minskat hos Arbetsförmedlingen.

Jag ställer mig lite frågande inför det. Det är definitivt ingenting som regeringen har styrt mot. Det är en sak för Arbetsförmedlingen att själv avgöra vilka leverantörer den ska använda och hur många. Det är möjligt att det finns uppgifter som jag inte är uppdaterad på. Men jag har inte den bilden att det har minskat.

Fru talman! Det som finns i frågorna har jag hämtat i Arbetsförmedlingens statistik på hemsidan. Den finns för alla olika typer av insatser som riktar sig speciellt mot dem som har en utländsk bakgrund. Det handlar om att på olika sätt hamna närmare den reguljära arbetsmarknaden. Under april månad sjunker alla olika insatser samtidigt som inflödet ökar.

Svaret jag fick från generaldirektören var att man håller på att analysera det. Han kunde inte berätta vad det berodde på. Han kunde heller inte beskriva när han ansåg att han skulle ha ett svar på det. Jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt. Någonstans måste vi se till att vi använder alla resurser och alla krafter som finns i detta.

Vi hade ett uppföljande möte med några av de kompletterande aktörer som tidigare ingått i leverantörsråd till Arbetsförmedlingen. De beskriver att de uppfattar att Arbetsförmedlingen inte använder de avtal som finns. Det sker inte anvisningar. Man får inte ut dessa personer. De upplever också att de befinner sig i en situation där det är ett förändrat läge. Det har tidigare varit så att de knackat på hos arbetsgivare hela tiden och sagt: Hallå, vi finns, och vi har de här personerna.

Nu är det ett förändrat läge. Nu kommer alla företagen och knackar på hos dem och säger: Hej, vi behöver 50 nu och 10 sedan, 10 då, och 5 nu. Men de har inte möjligheten att leverera. Någonstans gäller det att få ihop matchningen. Det är nu vi sitter i situationen att det skulle vara möjligt att förhållandevis "enkelt" få många människor ut i arbete genom detta.

Tittar man på DUA:s rapport där också Arbetsförmedlingens statistik för 2016 ingår kan man konstatera att under 2016 var det endast 30 procent av alla med etableringsplan som fick någon form av insats för att komma närmare arbetsmarknaden. På den frågan svarade generaldirektören att från Arbetsförmedlingen hade man fullt fokus på att få ut människor i extratjänster. Vi lyckades inte med det, var hans svar. Då blir man ännu mer bekymrad. Är det bara en insats som Arbetsförmedlingen klarar av att hantera?

Fru talman! Jag håller helt med Annika Qarlsson att vi självklart har stora utmaningar och en hel del problem när det gäller Arbetsförmedlingens effektivitet och interna styrning. Vi har ett stort behov av att nå bättre resultat och större effektivitet och få fler arbetsplatsförlagda insatser. Jag håller med om det.

Fru talman! Jag tänkte fokusera lite grann på de olika tjänsterna för att få snabbare etablering. Etableringslagen som vi har diskuterat hade arbetslinjen i fokus, precis som ministern säger. Nu har vi en jättechans här. Det finns arbetskraftsbrist, och vi hör hur fler ropar efter arbetskraft. Nu gäller det att få in hela den stora grupp som har kommit som nyanlända till Sverige. Vi har regeringens 32 000 traineejobb som blev några hundra. Vad är det som händer? Varför fungerar det inte?

Enligt Arbetsförmedlingens statistik över 31 000 extratjänster är det 2 765 som har det. Det är särskilt riktat just till nyanlända och den grupp vi talar om i dag. Men det är bara 85 personer i etableringsuppdraget som har en extratjänst. Det finns pengar för 31 000. I etableringsuppdraget skulle väldigt många fler kunna få hjälp. Men någonting gör att det hakar upp sig.

Dessutom har några av dem som har fått extratjänsterna fått dem hos Arbetsförmedlingen själv. På Arbetsförmedlingen finns det 200 som har extratjänst. Var tionde som i dag har en extratjänst är anställd på Arbetsförmedlingen.

Vi lägger i dag ungefär 30 miljarder på lönestöd och lönesubventioner för det som jag har beskrivit och som regeringen föreslår. Vi undrar om dessa 30 miljarder verkligen är väl använda pengar. Är det inte bättre att göra det som Kristdemokraterna föreslår med en introduktionsanställning där arbetsgivaren och arbetstagaren själva får hitta sättet att komma in i arbete utan alla dessa stora subventioner från staten?

Fru talman! Traineejobben skapades av oss när vi var i opposition. Då, under den tidigare regeringen, hade Sverige en hög ungdomsarbetslöshet. Den var så hög att Sverige fick EU-stöd. Andra länder var tvungna att betala till Sverige för att göra insatser för att lösa ungdomsarbetslösheten. I det läget var det motiverat att lägga fram förslag för att få ned ungdomsarbetslösheten. Traineejobben var tänkta för ungdomar med gymnasiekompetens.

Med övrig politik som regeringen har bedrivit, och med hjälp av en bra konjunktur, har ungdomar fått jobb utan lönestöd. Det är alldeles utmärkt. Vi har nära noll i arbetslöshet bland ungdomar med gymnasiekompetens. Ingen är gladare än jag för detta. Då behövs inte längre traineejobben; det finns inget egenvärde i att hålla fast vid arbetsmarknadspolitiska insatser om det går att få jobb på den ordinarie arbetsmarknaden utan stöd. Det är alltså inget jag sörjer.

Nu är det andra grupper som är i behov. Nu gäller det inte i första hand ungdomar, särskilt inte dem med gymnasiekompetens, utan andra. Det är till exempel nyanlända men också långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning som behöver insatser. Den växande gruppen är just de nyanlända.

Därför är extratjänster ett viktigt verktyg. Moderna beredskapsjobb är ett annat. Vi kommer också att behöva fler insatser av annan karaktär för att detta ska lyckas. Det här är insatser som växer till och som måste växa till. Regeringen kommer att göra fler insatser för att säkerställa att det också blir så. Jag har mycket nära kontakt med många kommuner om detta, och jag ser att de ofta är lite trögstartade. Men det kommer igång, och jag räknar med att vi kommer att få se väsentligt högre volymer när det gäller detta.

Herr talman! Lönestöd är ett av de mest effektiva sätten att använda resurser på. Det är ett av de mest effektiva sätten att få människor i arbete. Avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare i form av sådant som kan lösas utan subventioner tycker jag är alldeles utmärkt, och sådana samtal förekommer också.

Herr talman! Min poäng med att över huvud taget begära replik på ministern i dag är just att fokusera på 30 miljarder i olika lönestöd. Det kan säkert vara effektivt för vissa personer. Men jag tror att vi i stället måste gå i en annan riktning. Lägg i så fall dessa 30 miljarder på att sänka arbetsgivaravgiften så att det blir lättare att anställa eller på någonting annat som har bättre effektivitet! Att säga att det är effektivt med alla dessa lönestöd när det bara blir några hundra av 32 000 traineejobb och 2 765 extratjänster av 31 000 budgeterade tycker jag inte är någon lyckosam utgångspunkt.

När det gäller att EU hade synpunkter på Sveriges ungdomsarbetslöshet tycker jag i alla fall inte att EU ska hitta på vilka arbetsmarknadsåtgärder vi ska ha, och jag tycker inte heller att regeringen ska hitta på dem. Jag tycker att det är företagarna själva som ska hitta vilka insatser som ska till för de behov man har på arbetsmarknaden. Det är dithän vi måste gå: att stödja arbetsgivarna i att snabba på matchningen så att de kan hitta arbetskraft.

Nu är risken att vi låser in människor i olika typer av projekt, subventionerade anställningar och så vidare. Låt i stället detta förenklas med det kristdemokratiska förslaget om introduktionsanställning! Då kan arbetsgivaren under en prövotid ge personerna utbildning på jobbet. Gör denna anställningsform enklare!

Jag hoppas, för det lät som att ministern ändå hade en liten öppning för att man kan se detta som en fördel och att arbetsmarknadens parter tillsammans, kanske med stöd av regeringen, kan skynda på utvecklingen. Sluta med alla dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och se till att jobben kommer arbetskraften till handa och att det blir billigare att anställa!

Herr talman! Det finns en överväldigande forskning som visar att lönesubventioner är ett av de mest kostnadseffektiva och välfungerande sätten att få in människor på arbetsmarknaden - självklart med brasklappen att de ska vara väl utformade och gå till rätt personer. Men detta är alltså ett av de mest effektiva sätten, och det bör vi inte avhända oss utan i stället använda.

Detta kommer dock aldrig att lösa alla problem på arbetsmarknaden, och därför behövs också andra lösningar. Byggnads och byggindustrin har nyligen kommit överens om ett nytt kollektivavtal som innehåller till exempel yrkesorienterande praktik för personer som inte kommer från byggbranschen. Detta kan man sedan bygga på med en yrkesintroduktionsanställning.

Detta är vägar som står helt utanför de subventioner man kan få via Arbetsförmedlingen och där parterna själva tar ansvar för vägar in på arbetsmarknaden. Jag tror att vi behöver mer av detta.

Ekot kunde i går berätta att man inom industrin sitter i samtal om anställningsformer med anpassade villkor för nyanlända. Jag välkomnar att man sitter i sådana samtal. När man har kommit fram till en överenskommelse är regeringen självklart beredd att vara partner i detta. Med de utmaningar vi står inför på arbetsmarknaden ska vi använda oss av lönesubventioner och av arbetsmarknadens parter och deras lösningar. Vi kommer att behöva båda delarna och kombinera detta med utbildningsinsatser.

Herr talman! Jag vill avsluta med att tacka för debatten och önska alla ledamöter i utskottet, mina med- och motdebattörer, en skön sommar. Vi ses igen på det nya riksdagsåret!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)