Etableringsförberedande insatser för asylsökande

Herr talman! Vi debatterar nu betänkande SfU14, där utskottet behandlar regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport om etableringsförberedande insatser för asylsökande. Riksrevisionens granskning har inriktats på Migrationsverkets mottagande av asylsökande och på hur regeringens styrning och uppföljning av systemet fungerar utifrån ambitionen om tidiga insatser för integration. Man har även tittat på Arbetsförmedlingens roll och insatser. Herr talman! Det råder ingen som helst tvekan om att det finns en mycket stark politisk vilja och förhoppning om att få det multikulturalistiska projektet att fungera. Sju riksdagspartier tävlar med varandra om att anslå den ena absurda summan efter den andra till olika projekt som nästan undantagslöst misslyckas, gång efter gång, år ut och år in. Det tycks inte riktigt finnas någon övre gräns för hur mycket man är villig att satsa av skattebetalarnas pengar för att fylla igen det bottenlösa hålet. Jag kommer att tänka på den tidigare riksbankschefen Bengt Dennis, som för drygt 20 år sedan försökte försvara den svenska kronan genom att höja räntan till 500 procent. På frågan om hur högt räntan kunde gå svarade han: The sky is the limit. Det betyder i princip att det inte finns någon övre gräns. I dag verkar det inte finnas någon övre gräns för hur mycket man är villig att spendera på massinvandring. Regeringen och de rödgröna höjer insatsen gång på gång, ungefär som en spelmissbrukare som försöker vinna tillbaka allt som tidigare förlorats genom att höja insatsen ytterligare en gång. Riksrevisionen har, trots alla de satsningar som har gjorts, konstaterat att det finns brister i mottagningssystemet. Det lämnas rekommendationer till såväl regeringen som Migrationsverket, med i vissa fall önskemål om att avsätta större resurser till de olika rekommendationerna. Regeringen och Migrationsverket har besvarat dessa och i vissa fall ansett att allt är bra som det är. I andra fall har man sagt att regeringen kommer att följa upp att Migrationsverket utvecklar sitt arbete och att regeringen ska se över hur ansvarsfördelningen fungerar. I några fall har man gjort vissa resursökningar eller ska göra det, antingen i pengar eller i arbetstid. Som exempel på det kan nämnas punkten om flyktingguider. Där har regeringen från och med den 1 mars i år avsatt pengar så att kommunerna kan ansöka om ersättning för att stärka och utveckla verksamheten med flyktingguider och familjekontakter. Kort sagt: Regeringen anser inte att den kan göra så mycket mer än den redan har gjort. Man har redan satsat väldigt stora summor, man har lyckats hitta ytterligare några sätt att spendera pengar, och i övrigt får vi hoppas att allt ska löna sig. Sverigedemokraternas inställning är att dagens utveckling med ständigt skenande utgifter för migration och integration redan har nått orimliga nivåer, och vi motsätter oss fortsatta höjningar av de insatserna. Jag skulle vilja ta upp några siffror som finns i regeringens senaste vårproposition, s. 14 i bilaga 1. Där framgår det att det år 2006 spenderades 4,5 miljarder på migrationsområdet, utgiftsområde 8. Prognosen för år 2013 är 10,2 miljarder, alltså en höjning med 127 procent sedan 2006. På integrationsområdet var kostnaden 3,4 miljarder 2006. Prognosen för 2013 är 9,9 miljarder, alltså en höjning med 191 procent. Det är alltså en höjning med 127 procent respektive 191 procent, samtidigt som inflationen har varit ungefär 11 procent. Och samtidigt har det under regeringens tid skurits ned en del på vissa välfärdsområden, som utgiftsområdena 10 och 11, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp respektive Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Det kan hända att det beror på att någonting fungerar mer effektivt. Men planen är att dessa utgifter ska fortsätta minska de kommande åren fram till åtminstone 2017. Jag ställer retoriskt frågan om de sänkta kostnaderna beror på att vi kommer att bli friskare eller om det handlar om regeringens prioriteringar. En annan siffra som jag skulle vilja ta upp är att Pensionsmyndigheten år 2005 betalade ut nära 200 miljarder kronor i ålderspension och pensionsersättningar. År 2012 hade siffran stigit till 268 miljarder. Det är en ökning med 34 procent. Det kan tyckas vara ganska bra. Men samtidigt har antalet pensionärer ökat med 19 procent, och inflationen har, som sagt, varit 11 procent. På detta område håller man alltså nätt och jämnt ställningarna. Andra prioriteringar som vi har konstaterat och debatterat under våren i kammaren är de prioriteringar som regeringen gör på fri sjukvård, fri tandvård och fria mediciner till illegala utlänningar. När det gäller just satsningar över huvud taget på massinvandring och mångkultur har vi sett en del av resultatet, eller i alla fall fått en försmak av det i och med bränderna och stenkastningarna i våra förorter. Jag kan bara spekulera i vad som får regeringen att göra denna typ av prioriteringar. Sverigedemokraterna däremot gör andra prioriteringar. Vi motsätter oss utökade satsningar på flyktingmottagande och integration. Jag tycker att det är dags att begränsa våra förluster och inse att detta samhällsexperiment har misslyckats och att vi drar tillbaka det så fort som möjligt. Det är detta som jag vill ge regeringen till känna. Därmed yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservation 1.

Herr talman! Inkludering måste starta dag ett. Det betänkande som vi i dag debatterar behandlar den bedömning som regeringen redovisar av Riksrevisionens rapport Början på något nytt - Etableringsförberedande insatser för asylsökande . I denna rapport konstaterar Riksrevisionen att Migrationsverket enligt lagen om mottagande av asylsökande har ett ansvar att se till att asylsökande får möjlighet att lära sig svenska och att verket i dag inte tar det ansvaret. Kunskaper i svenska är viktiga för en framgångsrik inkludering. Det framhålls ofta från alla håll utom ett borta på kanten och inte minst av integrationsminister Ullenhag. Därför är det viktigt att nyanlända så snabbt som möjligt får möjlighet att lära sig svenska. Svenskundervisning och andra insatser bör således starta omedelbart när asylsökande kommer till Sverige och inte avbrytas förrän ett asylärende är prövat i alla instanser. Sedan regeringen lyft ut kravet att svenskundervisning ska ingå i utbudet av organiserad verksamhet ur regleringsbrevet för Migrationsverket får allt färre asylsökande tillgång till organiserad svenskundervisning. Ett argument för behovet av svenskundervisning som Riksrevisionen för fram är att det efter det att undervisningen dragits in blivit svårare för asylsökande att få praktikplatser. Riksrevisionen konstaterar också att det faktum att kommunplaceringarna kan dröja så att den asylsökande blir kvar i mottagningssystemet även efter att ha fått asyl inte heller påverkar Migrationsverkets ansvar att erbjuda undervisning i svenska. Det faktum att fler blir kvar visar för övrigt återigen hur viktigt det är att vi får till en lagstiftning som gör att samtliga Sveriges kommuner blir skyldiga att ta emot dessa människor så att de äntligen kan få börja sitt liv i Sverige. Regeringen tar å sin sida upp kritiken i sin skrivelse och hänvisar till lagens förarbeten som talar om att sysselsättningen, där svenskundervisningen ingår, ska anpassas till de praktiska förutsättningar som finns. Regeringens slutsats är att Migrationsverket har lyckats korta handläggningstiden och att de asylsökande då är så kort tid på förläggningarna att det inte går att ordna svenskundervisning för dem. Herr talman! Men här är kärnan. I lagen sägs det att verket ska ordna svenskundervisning, och i förarbetena sägs det att den ska anpassas till de praktiska förutsättningar som finns. Då är slutsatsen att man inte behöver göra någonting inte rimlig utifrån den lagstiftning som vi har i dag. Regeringen bör därför se till att introduktion i svenska språket erbjuds och att den anpassas efter den asylsökandes behov och vistelsetid i mottagningssystemet. Det är visserligen så att handläggningstiderna har kortats. Men ser vi till den fullständiga tiden som den asylsökande uppehåller sig i mottagandesystemet kan det handla om 15 månader och upp till 18 månader i genomsnitt. Vissa befinner sig där mycket längre. Men det finns ingen anledning till att man ska kasta bort dyrbar tid genom att låta den asylsökande vänta på att få börja lära sig svenska. Herr talman! Riksrevisionen tar i sin granskning också upp det faktum att endast drygt hälften av de asylsökande genomgår en hälsoundersökning, trots att det i lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande med flera sägs att landstingen ska erbjuda dem en sådan, om det inte är uppenbart obehövligt. Detta är ett faktum som regeringen över huvud taget inte kommenterar i sin skrivelse. Att så många som möjligt av de asylsökande får genomgå en hälsoundersökning är i första hand viktigt för att minska onödigt psykiskt och fysiskt lidande för den person som det berör. Men hälsoundersökningar är också avgörande för att kunna upptäcka och behandla sjukdomar som annars kan försvåra de asylsökandes etablering i Sverige. Även ur ett folkhälsoperspektiv är det viktigt att asylsökande får tillgång till hälsoundersökning och behandling. Regeringen bör därför återkomma med förslag på hur man kan åtgärda de brister som Riksrevisionen påtalar, alltså att endast drygt hälften av de asylsökande genomgår den hälsoundersökning som de har rätt till enligt svensk lag. Det är dessa två punkter som Vänsterpartiet tycker är de viktigaste. Därmed yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 2.

Herr talman! Sverige ska vara en frizon för människor som är på flykt för sina liv och som söker trygghet och en ny framtid. En väl fungerande flyktingmottagning förutsätter en helhetssyn på hela introduktionsarbetet, från asylprocess, via uppehållstillstånd, till egen försörjning. Just jobb och egen försörjning måste vara i fokus under hela introduktionstiden. Jobben är den gemensamma nyckeln för framtidstro och ett gott samhälle. En framgångsrik migrationspolitik är en politik som sätter jobben främst och full sysselsättning som mål även för dem som nyss har kommit hit. Jobb är vägen till ökad delaktighet och samhörighet i samhället, till integration, språkutveckling och självförsörjning som skapar tillväxt i vårt land. Tyvärr biter sig arbetslösheten fast i Sverige. Regeringen har misslyckats - arbetslösheten stiger och skolresultaten sjunker. Självklart spelar bristen på en nationell jobb- och utbildningspolitik roll för den enskilda kommunens möjligheter att klara ett välfungerande mottagande av flyktingar. Det går inte att nog understryka att tiden för introduktion för den som kommer som flykting ska vara så kort som möjligt. För att lyckas krävs investeringar i språkutbildning, i validering av kunskaper, i kompletterande utbildning och i information och praktik om arbetsmarknadens möjligheter. Regeringens etableringsreform har inte haft den avsedda effekten och måste utvärderas. Herr talman! Dagens debatt har sin utgångspunkt i Riksrevisionens rapport om etableringsförberedande insatser för asylsökande, och jag yrkar bifall till förslaget i socialförsäkringsutskottets betänkande 14. Riksrevisionen lyfter i sina rekommendationer fram en rad viktiga punkter till regeringen och Migrationsverket, bland annat en bättre samverkan mellan myndigheter, en mer anpassad språkutbildning och ett stärkande av de sociala aspekterna av mottagandet. Det här är viktiga perspektiv som vi socialdemokrater delar. I skrivelsen finns det två områden som jag i dag särskilt vill lyfta fram. Det första handlar om alla de människor som i dag har fått uppehållstillstånd och ändå sitter fast i vårt asylsystem utan att bli kommunplacerade. Det är en förödande utveckling som måste brytas. Möjligheterna till arbete och egenförsörjning är en avgörande faktor för etablering. Vi kan inte ha tusentals personer som sitter fast i asylboenden i stället för att få påbörja sina liv som nya svenskar ute i våra kommuner. Vi behöver få på plats ett nytt flyktingmottagande där alla Sveriges kommuner tar ett solidariskt ansvar. För att lyckas med den utmaningen krävs att regeringen vågar se att det finns reella problem kring mottagandet - och förmår hantera dem. De flesta kommuner vill på ett aktivt sätt bidra till flyktingmottagandet så att nyanlända ges de bästa möjligheterna till etablering i form av boende, skola, jobb och annat samhällsliv, men de saknar stöd och förutsättningar för detta. Här handlar det om att staten måste ta ett större ansvar. Mottagandet måste utvecklas, och Migrationsverkets ansvar gentemot kommunerna måste tydliggöras. Det handlar också om att återupprätta en statlig bostadspolitik som förhåller sig till verkligheten, det vill säga att Sverige växer. Regeringens obefintliga bostadspolitik är ett av de största hoten mot människors möjlighet till etablering. I väntan på att ett helhetsgrepp tas och får avsedd effekt har vi socialdemokrater föreslagit en solidaritetsbonus som på kort sikt kan ge avlastning för de kommuner som i dag tar det absolut största ansvaret för flyktingmottagandet. Det är landet Sverige som helhet som ska ta emot flyktingar och asylsökande, inte enskilda kommuner. Herr talman! Det andra handlar om de sociala aspekterna av mottagandet, där vi sedan tidigare driver att Migrationsverket måste ta ett större ansvar för sökandes sociala situation på fritiden. Det är ett arbete som mycket väl kan samordnas med kommuner och organiseras i samverkan med ideella organisationer. Vi socialdemokrater vill framöver se ett tydligare uppdrag till Migrationsverket att stödja kommunerna i arbetet med att stärka mottagningsverksamheten. Det handlar inte bara om bra boenden utan om ett helt samhälle, och det handlar om att den enskildes fritid måste fungera. Fru talman! Kommunerna är en otroligt viktig spelare i mottagandet av nya svenskar. Även om staten tar ett finansiellt ansvar är det kommunerna som ska visa på värdskap, solidaritet och praktiskt mottagande i form av bostäder, skola och fritidsaktiviteter. Det krävs ett ökat nationellt ansvar för att stödja de kommuner som i dag tar detta ansvar, särskilt de kommuner som har ett stort flyktingmottagande. Det krävs också insatser för att alla Sveriges kommuner ska ta sitt solidariska ansvar. Vi är dessutom övertygade om att kommunernas möjligheter att klara sitt ansvar skulle öka och bli enklare om det samtidigt fanns en regering som förde en politik för att våra företag ska kunna få tag på rätt utbildad arbetskraft samt om regeringen investerade i högskola och universitet, satsade på bristyrkesutbildningar och steg för steg såg till att Sverige nådde en världsledande kunskapsnivå. Det behövs helt enkelt en socialdemokratisk regering som har fokus på jobb, företagande, forskning och kunskapsutveckling också för att nyanlända ska få en tydlig del i samhället och för att integrationen och etableringen ska gå snabbt och hålla ihop. (Applåder) I detta anförande instämde Tomas Eneroth, Annelie Karlsson och Kurt Kvarnström (alla S).

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till betänkandet och avslag på motionerna. Om man slår upp ordet "etablerad" i en ordbok kan man läsa att det betyder inarbetad, erkänd, stadgad, säkerställd. Det är precis vad etableringsreformen syftar till - att man som nyanländ i Sverige ska få leva ett stadgat liv och säkerställa sin egen och sin familjs säkerhet och framtid. Etableringsreformen syftar till att snabbt hjälpa människor in i arbete eller utbildning. Man upprättar tillsammans med Arbetsförmedlingen en individuell plan som består av insatser som ska underlätta framtida arbete, med allt vad det innebär av sfi och kunskap om det svenska samhället. Etableringsplanen gäller i två år, men den kan naturligtvis vara kortare beroende på invandrarens utbildning och tidigare kunskaper. Rent praktiskt innebär reformen, som för övrigt trädde i kraft 2010, att det samordnade ansvaret och ersättningen är lika för alla oavsett var i landet man bor. Före 2010 hade kommunerna ansvaret för vad som då kallades introduktion, vilket i dag heter etablering. Hur introduktionsprogrammen såg ut berodde dock lite grann på var man bodde, och vilken ersättning man fick berodde också på var i landet man bodde. Kommunerna hade alltså olika system. En av fördelarna med etableringsreformen är att det i dag ser likadant ut oavsett var man bor. En asylsökande, och för övrigt alla som kommer till Sverige för att skapa sig en ny framtid för sig och sin familj, vill snabbt bli självförsörjande, stå på egna ben och lära sig hur livet i Sverige fungerar - vilka rättigheter och skyldigheter man har och hur människor lever sina liv i det här landet. Etableringsreformen är fortfarande under uppbyggnad - den passerade två år i december 2012 - och ännu är det få personer som lämnat reformen. Vi kan dock redan nu konstatera att jobbperspektivet har blivit tydligare, även om mer behöver göras. Enkelt kan man kanske säga att etableringsreformen fortfarande är under uppbyggnad. Till exempel har regeringen möjliggjort för kommunerna att söka ersättning för att stärka och utveckla verksamheten med flyktingguider, och Migrationsverket har fått i uppdrag att utveckla språkstöd i form av teknisk utrustning, lokaler och handledare i svenska. Mer behöver dock göras för att nyanlända snabbare ska komma i jobb och lära sig svenska. Språk och jobb är som bekant nyckeln till en lyckad integration. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är med arbete och egenförsörjning för att man ska få en bra framtid här i Sverige. Vi vet alla att arbete är bra och rätt för alla människor - alla vill vi göra rätt för oss och delta i vår egen och våra anhörigas försörjning. På samma gång har vi en skyldighet att bidra till samhällets utveckling. Att få känna tryggheten i en arbetsgemenskap, att få en lön att leva på och att ha en framtid man kan påverka är vad etableringsreformen syftar till. Vi vet alla att vi behöver få vara delaktiga, behövda och en del i någonting som är större. På så sätt blir vi en del av samhället. Just därför är etableringsreformen en så viktig reform, för den handlar om att människor ska få ett värdigt liv här i det nya landet. Av de 1 728 personer som i dag har lämnat etableringsuppdraget är 18 procent, eller 313 personer, i arbete eller i högskoleutbildning. Ett stort antal personer är också i nystartsjobb, och en del jobbar i olika arbeten med stöd. Mycket mer behöver dock göras, men 614 personer har lämnat i förtid - alltså innan två år har gått - och av dem har nästan hälften fått arbete eller påbörjat en högskoleutbildning. Fyra av tio har alltså fått arbete eller börjat studera på högskolan innan två år har gått, och det är ganska bra. Arbete är både bra och rätt för alla människor. Vi vill alla göra rätt för oss, och alla vill vi delta i vår egen och våra anhörigas försörjning. Samtidigt har vi också har en skyldighet att bidra till samhällets utveckling. Herr talman! Arbete är den viktigaste grunden för ekonomisk och social välfärd för både enskilda och samhället. Därför är det viktigt att prioritera åtgärder som syftar till arbete och minskar utanförskapet. Just därför är etableringsreformen en av våra absolut viktigaste reformer. I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Herr talman! Jag måste begära ordet efter Eva Lohmans pedagogiska beskrivning av hur Moderaterna ser på arbete och språk som kärna i en lyckad inkludering. Vi i Vänsterpartiet har tidigare motionerat om och argumenterat för att asylsökande, alla asylsökande, ska ha rätt att arbeta under den period man får sin ansökan prövad. Så är det inte nu. Det tycker jag står lite i kontrast till det Eva Lohman så kraftfullt argumenterade för, nämligen att det är viktigt att genom arbete nå en inkludering. Det vi nu diskuterar är rätten att lära sig det svenska språket, möjligheten att snabbt tillgodogöra sig det svenska språket och bli en del av samhället. Just de här två kärnfrågorna när det gäller att bli en del av samhället, jobb och språk, säger Moderaterna och deras borgerliga kamrater nej till. Varför?

Herr talman! Det finns oerhört bra program i dag, interaktiva dataprogram, för sfi, både för analfabeter och för högutbildade. Att ha en handledare som kan hjälpa till och förklara tror jag är ett bra sätt att börja sina svenskstudier med. Det viktiga är ändå den sfi man får när man är kommunplacerad. Men om man kan börja läsa svenska redan tidigare är det jättebra. Så kommer det att bli; alla kommer att få den möjligheten. Vad gäller rätten att arbeta får man arbeta som asylsökande i dag om man kan styrka sin identitet.

Herr talman! Just det, "om man kan styrka sin identitet". Eva Lohman vet mycket väl att det är omöjligt för väldigt många som söker asyl. Det är en del den problematik de befinner sig i. Det är en del av krigets och konflikters realitet. Det är en fråga som vi har diskuterat ofta och där jag till och med tycker mig ha märkt någon liten ljusglimt av insikt om att det kanske är så att alla länder inte har ordning och reda i papperen. Det kanske är så att den enda möjligheten att komma till Europa är genom flyktingsmugglare, och dessa låter ofta inte de här personerna behålla sina dokument. Det du säger är att människor som drabbats av flyktens realitet inte får arbeta. Det är fullständigt horribelt och märkligt när du samtidigt säger att arbete och språk är de viktigaste nycklarna till en lyckad inkludering. I betänkandet framgår att det väldigt mycket är upp till olika frivilligorganisationer att hjälpa till med språkinlärningen. Det är återigen ett tydligt exempel på hur borgerligheten i vanlig ordning rustar ned den gemensamma organiserade processen och i stället lämnar över till andra att ta hand om det som borde vara gemensamma välfärdsprocesser, däribland att få lära sig svenska.

Herr talman! Vi rustar inte ned; vi kanske gör andra prioriteringar som vi tror fungerar bättre. Även om man börjar läsa svenska dag ett när man kommer är det inte alltid så effektivt därför att många, och det vet Christina Höj Larsen, har obehagliga erfarenheter med sig. Även om kroppen har landat och finns i Sverige har kanske själen inte hunnit med. Så länge båda inte är på plats är inlärning ganska ineffektiv. Det vet jag av egen erfarenhet från sådan verksamhet i över 30 år. Vad gäller identiteten är det svårt med praktik och jobb om man inte kan styrka sin identitet och tala om vem man är. Det handlar om säkerhet till exempel på arbetsplatsen. Det handlar om försäkring om det händer en olycka, och så vidare. Så fort den asylsökande har gjort sin identitet trovärdig och fått ett LMA-kort har man möjlighet att söka jobb eller få praktik.