Herr ålderspresident! Ett tjänstepensionsföretag är ett företag som bedriver tjänstepensionsverksamhet och har centrala funktioner inom riskhantering, regelefterlevnad och internrevision. Dessa tjänstepensionsföretag kan göra olika typer av investeringar, bland annat i långsiktiga tillgångsslag som infrastruktur.
Regeringen föreslår i propositionen att kapitalkravet för marknadsrisk ska innefatta en undergrupp för godkända infrastrukturinvesteringar och att dessa investeringar därmed ska få ett lägre kapitalkrav. För att en infrastrukturinvestering ska vara godkänd och därmed få ett lägre kapitalkrav krävs det att investeringen är miljömässigt hållbar. Regeringens syfte med förslaget är att stärka incitamenten för investeringar i infrastruktur, men i praktiken blir de investeringar som omfattas bara de som uppfyller kraven på så kallad miljömässig hållbarhet.
Med detta sagt handlar dagens beslut i grunden om en sak: Ska vi höja riskerna inom finansiell stabilitet eller inte? Det är inte jag som har väckt denna fråga och inte mitt parti, utan det är våra expertmyndigheter som vi har givit ett ansvar för rikets finansiella stabilitet. De höjer varningsflagg och säger att förslaget som ligger utgör en risk för landets finansiella stabilitet.
Jag citerar direkt ur remissvaret: "Finansinspektionen anser inte att kapitalkravsreglerna ska justeras i syfte att främja andra mål än att skydda försäkringstagarna och värna finansiell stabilitet, oavsett om det handlar om hållbarhet eller något annat. Myndigheten anser att kapitalkravsreglerna inte ska vara ett politiskt styrmedel." "Det är därför inte lämpligt att sänka kapitalkravet för att stärka incitamenten för investeringar i infrastruktur."
Det är ungefär så kraftfullt uttryckt som det bara kan uttryckas på byråkratsvenska. Och Sverigedemokraterna litar på Finansinspektionen och på Riksgälden, som har liknande formuleringar, i större utsträckning än vad vi litar på den svenska regeringen. Som Finansinspektionen understryker är det yttersta syftet med kapitalkravsreglerna att skydda försäkringstagarna och värna finansiell stabilitet och inte att i första hand jaga politiskt uppsatta mål.
Som socialkonservativ som värderar försiktighetsprincipen högt vill jag därför säga att jag tycker att det är djupt ansvarslöst att politisera ett område som ska skydda oss från hot mot den finansiella stabiliteten, för det finns ingenting i dag som tyder på att gröna investeringar ger högre avkastning till lägre risk, så kallad riskjusterad avkastning. Det finns inga sådana bevis över huvud taget. Tvärtom bidrar denna typ av departementsaktivism till att bygga upp orimliga förväntningar på gröna investeringar som i slutändan riskerar att dränera förtroendet för dem.
Det är dessa risker som Finansinspektionen och Riksgälden har pekat ut, och det är detta som vår oro grundar sig på.
Jag yrkar bifall till reservation 1.