En förstärkt Barnombudsman

Fru talman! Också i det här betänkandet är det oerhört viktigt att barnen står fokus. Barnombuds- mannen tillsattes av den borgerliga regeringen och trädde i kraft som funktion 1993. Det har nu gått nästan tio år sedan Barnombudsmannen tillträdde. Frågan vi alla kan ställa oss är: Har de här tio åren varit en bra period för barnen? Ja, det tror jag den har varit. Har den varit tillräckligt bra? Har det hänt till- räckligt mycket? Då tror jag att vi alla kan säga att svaret är nej. Det är så lätt för oss politiker att föreslå utred- ningar och tillsätta olika personer som har ansvar för olika verksamheter, men det är kanske inte alltid lika lätt att utläsa resultatet av de här tillsättningarna. Därför, fru talman, tycker jag att det var väldigt bra att den här propositionen kom från regeringen för att förstärka Barnombudsmannen. Men vi kristdemokrater tycker inte att det riktigt räcker att en barnombudsman ska kunna påverka kommuner och landsting. Vi tycker också att en barnombudsman ska kunna kritisera regeringen. Det är ju ändå från regeringshåll som de stora och över- gripande förslagen som ska gynna barnen läggs fram. Det är därför det är viktigt att Barnombudsmannen, som den person som ska sätta barnens bästa i främsta rummet, har en stor möjlighet att påverka alla de politiska nivåerna i vårt samhälle. Vi har skrivit om det. Vi tycker att det är en viktig fråga för framtiden att en barnombudsman har möjlighet att göra detta. Sedan tar ju också propositionen upp frågan om det är regeringen eller riksdagen som ska utnämna Barnombudsmannen. Nu vet vi att frågan om Barn- ombudsmannens roll kommer att bli föremål för överväganden i den samlade översyn som kommer att presentera sitt förslag 2004. Vi tycker att det är en utmärkt idé. Vi har förhoppningen att man ska foku- sera på verksamhetens bästa. Det är så lätt att det blir organisationsstrukturer som påverkar, och de har sina intressen. Det är viktigt att vi får en funktion för alla de ombudsmän som vi har som blir den bästa för verksamheten. Det tror jag att den här utredningen har för ögonen, fru talman. Våra barn är vår framtid. Våra barn är värda allt stöd och all hjälp. Våra barn är värda att samhället sätter dem i fokus vid alla beslut. En förhoppning som jag har är att vi här i kammaren ska kunna ha ett barnperspektiv som ligger till grund för alla beslut så att vi ser hur det verkar på barnen. Som kristdemokrat vill jag än en gång i denna ta- larstol säga att alla barn inte är lika. Alla familjer ser inte lika ut. Olika åldrar har sina speciella behov. Därför måste samhällets alla beslut utgå från att barn är olika och att familjer kan få valfrihet. Som en självklar rättighet, den grundläggande rättigheten, tycker Kristdemokraterna att familjerna själva ska få välja hur man vill ordna omsorgen om sina barn. Det är det självklaraste som finns. Det finns ingen annan människa som kan göra det valet bättre än föräldrar- na. Tyvärr, fru talman, var förslaget om maxtaxa, enligt mitt och många andras förmenande, inte ett steg i den riktningen. Det var snarare ett steg som konserverar och ger ett uppifrånperspektiv. Det talar om att alla barn är lika och därmed behöver likadan barnomsorgsform. Det tycker vi är synd. Det är en viktig fråga för en kommande regering, som jag hop- pas ska bli borgerlig, att sätta barnen i centrum och ge ökad valfrihet. Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till vår re- servation i det här betänkandet.

Fru talman! Jag blev lite osäker på om jag hade kommit till fel debatt när jag hörde slutet av Chatrine Pålssons inlägg. Jag tänker inte diskutera familjepoli- tik utan en förstärkt barnombudsman, som detta handlar om. Jag tycker att det är mycket glädjande att vi i dag har möjlighet att fatta beslut om en förstärkning av den lagstiftning som reglerar Barnombudsmannens arbetsuppgifter. När vi tittar lite tillbaka kan vi se att detta är en fråga som har engagerat riksdagen och dess ledamöter i många år, som Chatrine Pålsson också var inne på. Redan riksmötet 1987/88 lades den första motionen, som jag faktiskt var med på, om att det borde inrättas en barnombudsman. Så småning- om, närmare bestämt i december 1990, beslutade dåvarande socialministern Bengt Lindqvist att tillsätta en utredning om en ombudsman för barn och ung- dom. Utredare var Ewa Hedkvist Petersen. Det var den utredningen som låg till grund för den proposition som Bengt Westerberg så småningom lade fram för riksdagen. Efter ett enigt förslag från socialutskottet beslutades det också i största enighet här i kammaren om detta. Nu tänkte jag titta tillbaka lite grann på de förslag som fanns i utredningen. Utredaren hade faktiskt ett mer långtgående förslag om vad som borde ligga i ombudsmannens uppgifter än vad som sedan kom att bli beslutet. Att det inte blev så hade naturligtvis att göra med precis de diskussioner som vi har haft i utskottet och som pågår i den allmänna debatten om ombudsmannens uppgifter. Utredaren skrev så här i betänkandet: Det ligger ett stort värde i att ombudsmannen kan ha en fri ställ- ning i förhållande till statliga och kommunala myn- digheter och frivilligorganisationer. Vi anser att om- budsmannen även i förhållande till regeringen bör ha en fri ställning. Vidare markerades det: Ombudsmannen bör såle- des inte åläggas andra uppgifter än vad som följer av lagförslaget. Det lagförslag som fanns i utredningen ligger väl- digt nära det förslag som vi i dag ska behandla och fatta beslut om, nämligen en förstärkt barnombuds- man som via lagstiftning får en uppgift av riksdagen där det framgår vad han eller hon och kansliet ska uträtta. Dessutom ger vi i lagstiftningen Barnombuds- mannen något som vi skulle kalla för lite muskler för att också kunna, som föreslogs redan i utredningen, tala närmare med myndigheter och organisationer, kalla dem till sig, ta del av handlingar, diskutera och vid behov komma med förslag till regeringen om förbättringar eller förändringar i lagstiftningen. Det här råder det också den största enighet om i utskottet. En fråga om Barnombudsmannens ställning som jag berörde inledningsvis ska särskilt beredas i den utredning som ska se över de olika ombudsmännens funktion, som Chatrine Pålsson var inne på. I propo- sitionen nämns också att en sådan utredning även kan titta på Barnombudsmannen i det sammanhanget. Då bör ställningstagandena från den andra utredningen som har varit om Barnombudsmannen kunna ligga till grund för utredningsarbetet, så att man inte behöver börja om igen när man ser över den här funktionen. Vi har då tyckt från majoritetens sida att det finns en viktig sak som bör påpekas, nämligen att som det är med barnpolitiken i dag föreslås ju denna av rege- ringen till riksdagen. Vi har att ta ställning till den, som vi ska göra i juni, när skrivelsen om barnpoliti- ken ska behandlas. Därefter har vi också möjlighet i konstitutionen att följa upp regeringens arbete på området och granska om regeringen har fullgjort de här uppgifterna, om den har drivit på med den inrikt- ning som har givits. Den granskningen är vi väldigt måna om att vi från riksdagen inte ska lämna ifrån oss på så sätt att vi gör Barnombudsmannen till en myndighet som ska granska regeringens arbete med barnfrågor. Redan i den utredning som jag nämnde som låg till grund för inrättandet av en barnombudsman gjor- de man en väldigt noggrann genomgång av de olika ombudsmannafunktioner som då fanns och tittade på vilka avgränsningar som var viktiga att göra. Utred- ningen har också tittat på skillnaderna mellan en barnombudsman och en justitieombudsman och på- pekar att vill man ha den typen av granskning skulle Barnombudsmannen kunna lämna över särskilda ärenden till Justitieombudsmannen. Barnombuds- mannen skulle då kunna säga att i det här fallet krävs en särskild granskning av om man verkligen har följt lagen när det gäller att se till - ja, barnets bästa var ju inte ett så adekvat uttryck vid det tillfället, men nu- mera skulle vi kanske använda det uttrycket. Utredningen föreslår också att man inte på något sätt ska blanda ihop funktionerna mellan Justitieom- budsmannen och Barnombudsmannen, och jag tror att det finns skäl att understryka det. Får jag avslutningsvis, fru talman, säga att jag inte heller tycker att det finns någonting i den lagstiftning som vi har i dag som står i motsatsförhållande till det som Kristdemokraterna skriver i sin motion, nämli- gen att BO också ska kunna verka pådrivande på regeringen och påtala olika förhållanden som kan anses kritiska. I stället är det ju så att i och med den här lagstiftningen ger riksdagen Barnombudsmannen möjlighet att föreslå förändringar och förbättringar i lagstiftningen. Det tycker jag är en styrka i detta.

Fru talman! Jag vill bara kommentera det här. Om Margareta Israelsson trodde att hon var på fel debatt vill jag säga att det absolut inte är så. Jag tycker att maxtaxan och barns livsvillkor i omsorgen är synner- ligen viktiga frågor för barn, och enligt FN:s barn- konvention ska man stödja familjerna så att de kan vara en resurs för barnen och göra så att de kan utöva sitt ansvar för barnen. Jag kan naturligtvis inte citera detta ur minnet, men jag vet att det finns med i FN:s barnkonvention. Därför tycker jag att när det gäller beslut som rör barn, som är så pass viktiga, bör även Barnombuds- mannen kunna pådrivande i de här frågorna. När jag tar upp att vi ändå har haft en barnombudsman och en barnkonvention i ungefär tio år handlar det också om att se till att alla barn individuellt får möjlighet att utvecklas och får det stöd man behöver.

Fru talman! Får jag i just det speciella fallet säga att det inte heller finns någonting som omöjliggör detta i lagstiftningen. Det kan vara så att Barnom- budsmannen vid upprepade tillfällen blir uppmärk- sammad på att någonting inte står bra till när det gäller ett visst område för barnen, i det här fallet barnomsorgen, eller ser att vissa kommuner inte upp- rätthåller en sådan standard i barnomsorgen som är önskvärd. Då har hon eller han möjligheten, det är den lagstadgade rätt vi ger, att kalla myndigheterna till sig, föra en diskussion med dem och att påpeka, precis som Chatrine Pålsson gör här, att det kan vara lämpligt att se vad som stadgas i barnkonventionen, men också att gå vidare och till regeringen föreslå en annan lagstiftning om det skulle vara så allvarligt. Det är det som vi i majoriteten tycker är centralt, att vi ger de här möjligheterna till Barnombudsman- nen att få en något mer självständiga roll.

Fru talman! Då vill jag fråga Margareta Israelsson en sak. Om vi hade haft den här starka skrivningen om Barnombudsmannen i dag, hade regeringen då anpassat sig till Barnombudsmannens åsikt när det gäller det ämne som vi debatterat tidigare, nämligen om äggdonation? Barnombudsmannen vill ju inte att vi ska införa det nu.

Fru talman! Nu pratar vi om hypoteser. Chatrine Pålsson nämner ett remissvar, eller hur? Ett remissvar är inte detsamma som att Barnombudsmannen lägger fram ett bestämt förslag. Ett remissvar är ett yttrande precis som det som andra myndigheter och organisa- tioner gör i det utredningsväsende som vi har i Sveri- ge. De olika remissvaren samlas sedan in för en sam- lad bedömning, och det finns ingenting i den här lagstiftningen som säger att regeringen i remissvä- sendet ska fästa särskild vikt vid vad Barnombuds- mannen säger i olika ärenden. Så är ju inte. Men det tror jag också att Chatrine Pålsson är medveten om.

Fru talman! Regeringen skriver i propositionen att man har för avsikt att ge tilläggsdirektiv till utred- ningen om en sammanhållen diskrimineringslagstift- ning och att man också ska inkludera Barnombuds- mannens ställning. Det är ett viktigt och rätt fattat beslut. Genom det här tilläggsdirektivet till utredningen får man nu möj- lighet att ytterligare belysa BO:s funktion och roll. Det är nödvändigt och viktigt också för att FN:s barnkommitté vid ett par tillfällen har uttryckt en viss tvekan inför hur oberoende BO egentligen är. I de s.k. Parisprinciperna, som har antagits av FN:s generalförsamling, finns det ett antal minimi- krav för att en ombudsmannaorganisation ska anses vara oberoende i sitt arbete för de mänskliga rättig- heterna. Som vi ser det kommer genom detta betän- kande flera av de här kraven nu att uppfyllas. Pari- sprinciperna ställer höga krav på oberoende gentemot en regering. Det är nu den här utredningen i sitt ar- bete måste beakta de krav som har kommit så att Barnkommittén vid nästa analys av BO inte har nå- gon anmärkning att lägga fram vad gäller jävsfrågan eller huvudmannskapsfrågan. Fru talman! Frågan är inte enkel. Därför behövs den här utredningen, och jag yrkar med detta bifall till förslaget i betänkandet SoU17.

Fru talman! Propositionen En förstärkt Barnom- budsman är framtagen i ett samarbete mellan rege- ringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det innebär givetvis att Vänsterpartiet också står bakom socialut- skottets betänkande. Vi har inga reservationer, och jag ska begränsa mitt anförande, då Margareta Is- raelsson redan talat för utskottsmajoritetens räkning. Jag vill dock understryka att Vänsterpartiet anser att det är bra att Barnombudsmannen ges en ökad självständighet i förhållande till regeringen, att Barn- ombudsmannens mandat ska bestämmas av riksdagen i lag och att ombudsmannen ges vissa rättsliga befo- genheter gentemot myndigheter, kommuner och landsting. Barnombudsmannen får helt enkelt bättre förutsättningar att genomföra sitt viktiga uppdrag. För Vänsterpartiet har det ändå varit viktigt att den utredning som sitter och ser över en sammanhål- lande diskrimineringslagstiftning och som också har i uppdrag att överväga en samordning av någon eller samtliga av övriga ombudsmän också ser över Barn- ombudsmannens ställning, vilket nu också kommer att ske, då regeringen avser att ge tilläggsdirektiv till utredningen. Det är möjligt att Barnombudsmannens självständiga ställning ska stärkas ytterligare. Om detta är önskvärt får utredningen visa. Det har också varit viktigt för oss att det i propo- sitionen och betänkandet understryks att även om barnkonventionen inte inkorporeras i svensk lagstift- ning som konvention ska de åtaganden som finns i konventionen omarbetas och föras in i svensk lag- stiftning, om de inte redan finns där. Detta är i sig ett åtagande om en form av inkorporering som vi i Vänsterpartiet avser att följa upp. Det tydliggörs också att Barnombudsmannen ska vara pådrivande gentemot myndigheter, kommuner och landsting när det gäller genomförandet av barn- konventionen i alla delar av samhället. Det innebär bl.a. att den pådrivande roll i arbetet med att genom- föra barnkonventionen i Sverige som Barnombuds- mannen har haft genom det s.k. strategiuppdraget lagfästs. Fru talman! Andra har redan yrkat bifall till för- slaget i betänkandet, och jag har inget annat yrkande.

Fru talman! "För att som ombudsman kunna ha ett barnperspektiv på en generell nivå krävs djup kun- skap om barns och ungas situation och behov i olika åldrar. Barn och unga är ingen homogen grupp. Flickor och pojkar har delvis skilda erfarenheter och åsikter som en barnombudsman måste ha kunskap om, liksom små barn och tonåringar har olika per- spektiv och livsvillkor. Till detta kommer barn med funktionshinder, barn från olika etniska eller kultu- rella grupper, asylsökande barn, flyktingbarn och barn som av olika skäl har en svår livssituation. Att nå dessa barn och unga och ge dem möjlighet att komma till tals är mycket viktigt för att deras rättig- heter skall bli respekterade." Nu läste jag högt ur betänkandet, för jag tycker att det avsnittet är så bra. Det gör ingenting att det står repeterat i protokollet i morgon. Barnombudsmannen ska vara pådrivande, som flera har sagt, gentemot myndigheter, kommuner och landsting. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Vi har varit med om det, och det som jag hoppas kommer att bli beslutat är bra. Men Barnombudsmannen kommer också att få det lite svettigt. Det är nämligen så lätt att prata men mycket svårare att göra. Miljöpartiet har i svar på regeringens skrivelse om att förverkliga barnkonventionen skrivit att vi vill ha en barnbilaga till budgeten. Skulle det en vacker dag bli en barnbilaga till budgeten och rediga, riktiga och noggranna barnkonsekvensanalyser av beslut tror jag att det kan bli ett väldigt bra samarbete mellan Barn- ombudsmannen och regeringen. Det kan bli någon- ting som är bra på riktigt för barn och inte bara tom- tebloss, som jag brukar säga, som flammar upp och är glömda till kvällen.