En arbetsmiljöstrategi för det moderna arbetslivet 2016 - 2020 m.m.

Herr talman! I dag debatterar vi motioner om arbetsmiljö och regeringens skrivelse om en arbetsmiljöstrategi för det moderna arbetslivet. Strategin har utformats kring tre prioriterade områden: nollvision mot dödsolyckor, ett hållbart arbetsliv och psykosocial arbetsmiljö. Det är bra ansatser.

Antalet dödsolyckor har minskat sedan 50-talet, men det har legat på en konstant nivå under de senaste åren. Det är oacceptabelt att människor dör på sitt arbete. Bakom varje dödsfall finns en eller flera närstående. Arbetet måste organiseras på ett sätt som förhindrar dödsfall. Det är även oacceptabelt att polis, ambulans och brandkår inte kan utföra sina jobb utan risk för sina liv. Stenkastning mot blåljuspersonal måste upphöra nu, och regeringen har inga förslag på området. I dag kunde vi höra på radion att 40 procent av alla poliser mår dåligt. De har svårt att sova, och de har ont i huvudet. Det är inte heller en bra utveckling.

Moderaterna ser positivt på att regeringen fortsätter det arbete som Alliansen påbörjade med att formulera strategier som ger arbetsmiljöarbetet en mer långsiktig inriktning. Det saknas dock initiativ att förenkla och göra det lätt att göra rätt. Det gäller i synnerhet för de mindre företagen. Den svenska arbetsmarknaden består till stor del av mindre företag, som av naturliga skäl inte har lika mycket tid och resurser att ta till sig kunskapen från den senaste forskningen inom arbetsmiljöområdet.

S- och MP-regeringen vill i sin föreställningsvärld gärna utgå ifrån att Sverige fortfarande är uppbyggt av stora industrier och att det endast finns offentliga arbetsgivare i välfärden och kooperativa arbetsgivare. Jag skulle vilja säga att det är en önskedröm som med största sannolikhet endast lever kvar hos S och LO. De har totalt missat att arbetsmarknaden inte ser ut som den gjorde för femtio, eller kanske bara för fem, år sedan.

Vi lever nu i en postindustrialistisk epok där informationstekniken håller på att förändra rollerna som arbetsgivare och arbetstagare. I statistiken kan vi läsa att endast 0,1 procent av företagen har fler än 250 anställda. Andelen enmansföretag uppgår till 74 procent. Mikroföretagen, med en till nio anställda, uppgår till 23 procent. Resterande del är små och medelstora företag. Därför är det extra viktigt att Arbetsmiljöverkets informerande roll utvecklas och förbättras. Om det blir för krångligt riskerar intresset för arbetsmiljöfrågorna att minska. Därför ska våra myndigheter se till att hjälpa, så att företag och företagare kan göra rätt. Skatteverket är ett lysande exempel på att man kan gå från att vara en kontrollmyndighet till en serviceorganisation.

Exempel på frågor som behandlas i betänkandet är synen på om man ska betraktas som anställd eller företagare avseende arbetsmiljön. Jag hoppas verkligen att regeringen inte återkommer med några lagförslag som försvårar för egenföretagare. Förr var man som egenföretagare tvungen att ha flera uppdragsgivare, men så är det inte nu. Det ändrade alliansregeringen på. Man blev helt enkelt av med sin F-skattsedel om man endast hade en uppdragsgivare, för man ansågs då vara anställd.

Det handlar också om att se över fackets roll när det gäller de regionala skyddsombuden. Dessa frågor kommer vi givetvis att bevaka noggrant så att de inte försvårar företagandet i ett modernt arbetsliv.

En annan illavarslande faktor på svensk arbetsmarknad är att kvinnor är sjukare än män. Det gäller i hög grad efter barnafödandet. Ända sedan 1980-talet har kvinnor haft högre sjukfrånvaro, och skillnaderna fortsätter tyvärr att öka. Den psykiska ohälsan är den vanligaste orsaken när det gäller arbetssjukdom hos kvinnor. Många kvinnor arbetar hos offentliga arbetsgivare. De offentliga arbetsgivarna måste helt enkelt bli bättre på ledarskap och chefskap, då det är de organisatoriska faktorerna som är den vanligaste orsaken till psykisk ohälsa. Då hjälper det inte endast med förslag om obligatorisk företagshälsovård, utan det behövs helt enkelt bättre ledarskap. Företagshälsovård finns redan för dem som arbetar offentligt. I stället för att tala om företagshälsovård bör vi inrikta oss på att tala brett om arbetsmiljö. Där ingår givetvis företagshälsovården, men även ledarskap och andra tjänster som arbetsgivare är i behov av. För att förbättra kvinnors arbetsmiljö krävs det mer än obligatorisk företagshälsovård, och då är det hela livspusslet som ska beaktas.

Därför är det märkligt att regeringen på andra områden väljer att agera i motsatt riktning. Jag kan nämna några exempel: försämringen av RUT-avdraget, som har underlättat livspusslet för många barnfamiljer, och avskaffandet av den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.

Herr talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 6.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 2 och 13 i betänkandet.

Sverigedemokraterna välkomnar att man tagit fram en arbetsmiljöstrategi som till stora delar stämmer överens med Sverigedemokraternas satsningar på området. Däremot delar vi inte regeringens positiva inställning till att låta EU sätta agendan på arbetsmiljöområdet, eftersom vi ser problem med att EU får alltmer makt över arbetsmarknadspolitiken där hanteringen av arbetsmiljöfrågorna ligger.

För oss sverigedemokrater är det självklart att lagar och regler om svensk arbetsmiljö ska vara en nationell fråga. Skillnaden när det gäller arbetsmiljöfrågor är nämligen stor mellan EU:s medlemsländer. Det kan på sikt försämra den svenska standarden eftersom man ofta får kompromissa med dessa länder för att komma fram till gemensamma beslut.

Herr talman! SAM, systematiskt arbetsmiljöarbete, ser vi sverigedemokrater som en bra metod när det gäller att arbeta med arbetsmiljön på våra arbetsplatser. Vi önskar att regeringen hade lagt större vikt vid detta när man tog fram sin arbetsmiljöstrategi. Det hade varit ganska enkelt. Det handlar bara om tre viktiga ställningstaganden: klara besked och information till företagen, fler inspektioner från Arbetsmiljöverket och ett förtydligande av att SAM är något som samtliga företag ska följa.

Vi kan ta ett exempel. Staten är Sveriges största arbetsgivare, och därför kan man tycka att det är märkligt att SAM inte följs i offentlig sektor - knappt över huvud taget. Vi anser därför att man omgående bör ålägga Arbetsmiljöverket att implementera detta i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting. Det tycker vi är viktigt för framtiden.

Herr talman! Vi kommer nu till en mycket viktig fråga, även för mig personligen. Jag har genom åren varit ganska engagerad i detta i mitt föregående uppdrag som skyddsombud, innan jag blev utesluten från det också på grund av min politiska hemvist.

Preskriptionstiden för normalgraden av arbetsmiljöbrott är i dag två år och vid grova brott fem år. Ansvarsutkrävningen blir i dag mycket svårare och mer komplicerad när vi kan se ett arbetssätt med underentreprenörer från olika länder i flera led, vilket försvårar ansvarstagandet.

I dag händer det att utredningar läggs ned av polisen eftersom preskriptionstiden helt enkelt är för kort - man hinner inte utreda ärendena färdigt. Det tycker vi egentligen är hemskt. Vi anser att det inte får gå till så och vill att man i ett första steg förlänger preskriptionstiden. Utredningens längd får inte bli ett hinder för att låta ärendet gå till åtal. I dag läggs många åtal som gäller grova arbetsmiljöbrott ned för att man helt enkelt inte hinner utreda dem.

Det finns mycket mer man kan göra när det gäller detta. Man kan utbilda polisen för att få mer resurser för arbetsmiljöbrott. Man kan tillsätta specialiståklagare med särskilda kunskaper. Man kan se över straffsatserna.

Det är ganska stötande för den allmänna rättsuppfattningen att ett brott som vållande till annans död vid en arbetsplatsolycka ses som så bagatellartat. Arbetsplatsolyckor måste betraktas ur ett brottsperspektiv. Det krävs högre straff när det gäller människors liv och hälsa, och ett första steg är förlängda preskriptionstider så att myndigheterna får en ärlig chans att hinna utreda brotten. Det är det minsta vi är skyldiga alla som drabbas.

Vi ser i dag att utredningar gällande brott med dödlig utgång läggs ned för att brotten blir preskriberade - vi hinner inte med dem. Jag tycker att det är för dåligt i Sverige 2016.

Herr talman! Arbetsmiljö i rubrikform - då brukar det handla om dödsolyckor på byggen, räddningspersonal som blir överkörd vid trafikolyckor eller sten som kastas mot blåljuspersonal. Detta är alltid lika allvarligt och fruktansvärt, var det än händer och vem det än drabbar.

I rubrikform brukar man sällan se alla de kvinnor som sliter hårt och går in i väggen. De sliter ut sina axlar och sin kropp och klarar kanske inte av att gå tillbaka till arbetet igen.

Arbetsskadestatistiken för 2015 från Arbetsmiljöverket visar på en uppgång av både arbetsolyckor och arbetssjukdomar totalt sett. För andra året i rad har också den största ökningen av arbetssjukdomar skett till följd av organisatoriska och sociala problem på landets arbetsplatser.

Det som oroar mest är att kvinnors arbetssjukdomar fortsätter att öka. För andra året i rad är sociala och organisatoriska faktorer den vanligaste orsaken. Det är sjätte året i rad, och det är vanligare bland kvinnor än bland män.

För kvinnor i branscher inom offentlig förvaltning, vård och omsorg samt utbildning är siffrorna högst för arbetssjukdomarna. Även bland män är det de här faktorerna som är störst i dessa branscher. De är alla sektorer med stora offentliga arbetsgivare.

Vad gäller arbetsplatsolyckor är fallolyckor vanligast för kvinnor och olyckor vid handhavande av maskin vanligast för män. Det är de äldre kvinnorna och de yngre männen som skadas. Arbetsplatsolyckorna med dödlig utgång fortsatte att gå ned även under 2015. Nu var det 44 personer. Antalet personer som förolyckats i arbetet är det lägsta någonsin, men varje person är en för mycket.

Det är bra att regeringen fortsätter arbetet med att formulera strategier som ger arbetsmiljöarbetet en mer långsiktig inriktning och pekar ut prioriterade områden. Vad som saknas i strategin är initiativ för att förbättra och förenkla förutsättningarna för arbetsgivare att bedriva förebyggande arbetsmiljöarbete. Ytterst är det ju arbetsgivarna som i sina dagliga beslut har en nyckelroll i ansvaret för arbetsmiljön.

Den svenska arbetsmarknaden består till stor del av små företag. Mindre företag har inte samma resurser att hantera arbetsmiljöfrågor. De handhas oftast av samma person som ansvarar för flera andra frågor. Att arbeta för att nå dessa företag med bra verktyg, enklare regler utan sänkta ambitioner med mera i arbetet för att underlätta för en god arbetsmiljö är därför viktigt.

I alliansregeringens arbetsmiljöstrategi betonades därför vikten av att utveckla och förbättra Arbetsmiljöverkets informerande roll. Vi sa att man skulle identifiera vilka företag som kan och vill och vilka som inte kan eller vill samt sätta in insatser utifrån företagens olika kunskap och ambition med målet att det ska vara lätt att göra rätt. Vi inrättade också den nationella funktionen på kunskapsområdet arbetsmiljö och arbetsliv för att utöka kunskapsspridningen.

Arbetsmiljöinitiativ som tas i olika branscher bör stöttas i högre grad än vad regeringens strategi ger besked om, eftersom det är i branscherna som man har bäst kunskap om vilka de största utmaningarna på respektive område är. Vi anser att regeringen bör ta initiativ som underlättar för arbetsgivare i alla branscher att bedriva ett bra förebyggande arbete, utvecklar Arbetsmiljöverkets informerande roll och förenklar regelverket samt ger mer stöd till arbetsmiljöinitiativ från olika branscher som drar nytta av sin kunskap om utmaningar inom respektive områden.

Andra viktiga aktörer, som till exempel Prevent, gör också ett viktigt arbete på området, utanför Arbetsmiljöverkets hägn. Prevent är en ideell organisation som ägs av fackförbund och arbetsgivare tillsammans. De erbjuder bland annat utbildningar, checklistor, faktaartiklar, böcker och webbplatser som är lättillgängliga för företagen runt om i hela landet. Tillsammans med arbetsmarknadens parter tar de fram olika former av branschanpassat material gällande arbetsmiljöer. Det kan gälla allt från svåra situationer och relationer människor emellan till olika riskfaktorer som är kopplade till kemiska ämnen eller till exempelvis ljud, belysning eller buller. Utsattheten och riskerna skiljer sig åt mellan branscher men också mellan enskilda företag och mellan arbetstagare.

Herr talman! Arbetsmiljön på svenska arbetsplatser står sig väl i en internationell jämförelse. Utvecklingen går också på många sätt åt rätt håll. Det som inte följer den trenden är att den arbetsrelaterade sjukfrånvaron har ökat något under ett par år. Utgångsläget för en fortsatt positiv utveckling med ett minskat antal arbetsolyckor och arbetsskador är därmed förhållandevis gott. Men det är viktigt att förbättra arbetsmiljön på svenska arbetsplatser för att förebygga ohälsa och olycksfall och motverka att människor utestängs från arbetslivet.

Ett prioriterat område är kvinnors arbetsmiljö. Sedan 1980-talet har kvinnor haft högre sjukfrånvaro än män, och skillnaderna fortsätter att öka. Fler kvinnor än män tvingas lämna arbetslivet i förtid på grund av ohälsa. Kvinnor uppger också i högre grad än män att de lider av såväl fysiska som psykiska arbetsrelaterade besvär. Men som sagt ser vi sällan rubriker om detta.

Alliansregeringen gav Arbetsmiljöverket i uppdrag att ta fram kunskap samt att utveckla och genomföra särskilda insatser för att förebygga att kvinnor slås ut från arbetslivet på grund av arbetsmiljörelaterade problem. Detta område bör även fortsättningsvis ha högsta prioritet.

Att vi i Sverige har en mycket könssegregerad arbetsmarknad samt ojämställdhet speglas också i arbetsrelaterade olycksfall och arbetssjukdomar. Detta kostar liv och orsakar lidande i Sverige 2016.

Riksdagen föreslås i betänkandet lägga regeringens skrivelse till handlingarna med hänvisning till pågående arbete. Jag står bakom Centerpartiets reservationer och yrkar bifall till reservation 8.

Herr talman! Annika Qarlsson nämnde nu att arbetsmiljö oftast brukar existera i rubrikform och att man aldrig brukar se de hårt arbetande kvinnorna där ute. Well, här har hon i varje fall en.

Hon kan dessutom få hur många till som helst. Vi finns i allra högsta grad. Vi skapade hur många rubriker som helst medan Alliansen monterade ned både vår arbetsmiljö och vår trygghet under sin tid i regeringsställning. Men då var vi tydligen inte särskilt intressanta att lyssna på.

Det här med att ha en bra arbetsmiljö kan tyckas vara en självklarhet. Det är det inte. Faktum är att arbetsmiljön för väldigt många arbetare i Sverige är allt annat än bra. I en del branscher är det så illa att man brukar säga att målet för varje dag är att komma hem vid liv. Det behöver vi göra någonting åt.

I arbetsgivarnas värld finns det ofta ganska mycket annat som kan prioriteras framför att lägga resurser på att utreda olika typer av problem på arbetsplatsen, anpassa, reparera, åtgärda, renovera, ändra arbetsmiljön eller rehabilitera arbetstagare. Så länge ingen skadar sig allvarligt kan arbetet fortsätta som vanligt.

När jag jobbar på mitt vanliga jobb, som inte är här i riksdagshuset utan på arbetsmarknaden, pratar vi mycket om sådant bland kollegorna. Nu är ju vi såklart organiserade fackligt och har valt både fackliga representanter och flertalet skyddsombud. När det händer något, när någon skadas eller mår dåligt, då agerar vi.

Då ser vi till att arbetsgivaren tar sitt ansvar och fullgör sin skyldighet, att se till så att vi kan fortsätta gå hela och levande från jobbet varje dag. Hade vi inte haft den ordningen, ja, då hade många händelser inte retts ut. Då hade många av våra kollegor inte fått vad de har rätt till. Då hade de resurser som borde ha gått till arbetsmiljöarbete gått någon annanstans, kanske till vinst.

Alla arbetsplatser är inte som där jag jobbar, tyvärr. Många arbetsplatser på arbetsmarknaden saknar i dag lokala fackliga organisationer och skyddsombud. Ibland saknas det dessutom fackliga medlemmar. Då finns det ofta inte heller kunskap bland arbetstagarna om vad som gäller för dem, vilka krav de kan ställa på sina arbetsgivare och vart de kan vända sig om något hänt.

För oss i Vänsterpartiet är det helt grundläggande att alla människor har rätt till en trygg och säker arbetsmiljö. De som arbetar ska kunna avsluta sina arbetsliv med både den fysiska och den psykiska hälsan i behåll. Under våra arbetsliv ska vi behandlas som människor, inte som maskiner.

Att arbetsmiljön är dålig för många är ingen nyhet. Den har försämras sedan 90-talet med bara med någon liten återhämtning, och skillnaderna mellan tjänstemän och arbetare fortsätter att öka.

Det gör heller inte saken bättre att många arbetsplatser i dag är riktigt slimmade organisationer med hårt styrt arbete, högt arbetstempo, höga prestationskrav och små möjligheter för arbetstagarna att påverka sin arbetssituation.

Just brist på inflytande är nästan synonymt med ohälsa i arbetslivet. Hög arbetsbelastning, stress och låg bemanning leder till skador, ohälsa och arbetsolyckor, i en del fall dessutom med dödlig utgång.

Det här känns säkert betungande för alla som har att göra med arbetsmarknadsfrågor på politisk nivå, som till exempel här i riksdagen. Men tro mig: Det känns mycket värre för dem som tvingas arbeta i dålig eller farlig arbetsmiljö.

Särskilt illa kändes det för oss och dem 2006-2014. Då passade Alliansen på att genomföra massiva försämringar på arbetsmiljöområdet och gjorde det samtidigt svårare och dyrare för dem som faktiskt behövde det mest att organisera sig.

Det förebyggande arbetsmiljöarbetet försvagades. Anslagen till Arbetsmiljöverket skars ned, medlen för den kvalificerade skyddsombudsutbildningen togs bort, och Arbetslivsinstitutet lades ned. Nu står vi här och trampar i den sörja den gamla regeringen lämnade. Det känns med det ändå skapligt bra att den nuvarande regeringen har andra, bättre, ambitioner än den förra, även om det nog i princip är omöjligt att göra sämre saker än den gjorde.

Arbetsmiljöverket har också fått ett antal nya uppdrag som borde stärka det förebyggande och systematiska arbetsmiljöarbetet. Man har också, i samarbete med oss i Vänsterpartiet, förstärkt Arbetsmiljöverkets anslag och ökat det statliga bidraget för regionala skyddsombud. Det är bra. Det är en riktigt välbehövlig kursändring.

En nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet, som ökar, är också bra. Vi har länge krävt just det. Men vi är inte nöjda än, och vi tycker att regeringen gott kan höja sina ambitioner lite mer.

Ett område där det är särskilt tydligt att regeringen bara går halvvägs är det som behandlar regionala skyddsombud. Enligt nuvarande bestämmelser krävs det att det finns minst en facklig medlem på en arbetsplats för att ett regionalt skyddsombud ska kunna gå dit och göra en inspektion.

I vissa branscher innebär det av förklarliga skäl stora praktiska problem. Det gäller till exempel branscher med rörliga eller tillfälliga arbetsplatser, hög andel otrygga jobb, branscher med stor personalomsättning eller i bemanningsföretag.

Jag menar, och jag vet att jag har Sveriges skyddsombud med mig i det här också, att det inte borde finnas några tveksamheter i att regionala skyddsombud skulle vara välkomna också på arbetsplatser utan medlemmar om arbetsgivaren har tecknat kollektivavtal. Alla inblandade tjänar på att det finns någon på arbetstagarsidan som kan undersöka och påpeka risker och brister i arbetsmiljön. Man kan börja bygga upp lokala arbetsmiljöorganisationer som inte finns där än även om det vid vissa besökstillfällen inte finns någon medlem i facket på arbetsplatsen.

Arbetsmiljölagen borde därför ändras så att regionala skyddsombud får rätt att verka på alla företag med kollektivavtal med eller utan fackliga medlemmar på plats. I och med detta yrkar jag bifall till reservation 12, men jag står givetvis bakom Vänsterpartiets samtliga motioner och reservationer på detta område. De skulle ha behövt genomföras allihop. Det hade Sveriges arbetstagare tjänat riktigt mycket på, och antagligen också Socialdemokraterna som parti inom arbetarrörelsen.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den alliansgemensamma reservationen under punkt 1.

Vi behandlar i dag regeringens arbetsmiljöstrategi för åren 2016-2020. Tanken är att den nationella arbetsmiljöstrategin ska ge arbetsmiljöarbetet en långsiktig inriktning. Det är positivt och bra. Vi behöver förebygga ohälsa och olycksfall och motverka att människor lämnar arbetslivet i förtid. Sjukpenningtalen ska uppgå till högst nio dagar per försäkrad i arbetsför ålder per år vid utgången av 2020.

Det är bra med denna långsiktiga inriktning. Det var också vår ambition under alliansregeringen. Vi är positiva till att regeringen fortsätter detta. Vad vi däremot saknar är breda initiativ för att förbättra och förenkla förutsättningarna för arbetsgivare att bedriva ett förebyggande arbetsmiljöarbete.

Regeringen fokuserar främst på enskilda branscher och yrken i strategin. Men ytterst är det arbetsgivarna som har ansvaret för arbetsmiljön. Då måste vi också fokusera på att utveckla arbetsmiljöarbetet. Det gäller inte minst i mindre företag, som ofta inte har så mycket kapacitet och kanske inte alltid har så mycket koll på alla olika förordningar, regler och annat. Om detta handlar vår reservation.

Herr talman! Ett av de särskilt prioriterade områdena är den psykosociala arbetsmiljön. Tidigare talare från både Vänsterpartiet och Centerpartiet tog också upp det i sina anföranden. Vi har i dag ett väldigt stort problem inte bara i arbetslivet utan i hela samhället med psykisk ohälsa. Det är helt enkelt många människor i Sverige som mår dåligt.

Det är inte bara i Sverige. Det är ett globalt problem som säkert har vissa gemensamma drag inom västvärlden och i länder där man är snarlik oss, men det är ett stort problem för Sverige. Den psykiska ohälsan har också ökat väldigt mycket. Det är i dag den näst vanligaste orsaken till arbetssjukdom. Bland kvinnor är det den vanligaste orsaken till anmälan om arbetssjukdom.

Herr talman! Denna utveckling måste brytas. Det listas i skrivelsen en hel del saker som görs på detta område, inte minst av Arbetsmiljöverket. Det är bra. Vi kommer garanterat att behöva göra ännu mer. Att folk mår dåligt är en folksjukdom i dag, skulle man kunna säga.

Det är vissa saker som är viktiga att förstå i detta. De ökade sjukskrivningarna till följd av psykisk ohälsa handlar i hög utsträckning om kvinnor i offentligfinansierad verksamhet. Det handlar om kvinnor som har höga krav på sig och som tar ett stort ansvar men som samtidigt har liten beslutsbefogenhet och tyvärr alltför ofta dåliga arbetsgivare och dåliga chefer. Det handlar om kvinnor som jobbar nära människor som ofta är i en utsatt situation.

Exempel på yrkesgrupper är socialsekreterare, lärare och sjuksköterskor. De blir i dag ofta klämda mellan orimliga krav, stor stress, patienter, klienter, elever, dåligt chefskap, otydlighet i arbetsuppgifter och så vidare.

Dessa problem kan skapa en extrem stress bland många ansvarsfulla människor, ofta kvinnor, som är välutbildade men inte har relevant lön.

Med tanke på den utmaning delar av välfärden står inför är det ett problem om Sverige inte kan klara grundläggande åtaganden i välfärden till följd av att många som arbetar där inte mår bra. Det är ett stort arbetsmiljöproblem.

Vi måste förstå att det finns jämställdhetsaspekter på detta, det finns arbetsmiljöaspekter på detta och det finns olika dimensioner av detta.

Den svenska välfärden bärs i huvudsak upp av kvinnor. Systemet i Sverige förlitar sig på att de som arbetar med människor ställer upp när det behövs, och det gör de. När telefonen ringer mitt i natten rycker de ut, och när de behöver stanna längre på jobbet gör de det. När arbetsbelastningen under en längre tid är alldeles för hög kämpar de på. Den svenska välfärden förlitar sig på att de som jobbar inom välfärden inte säger nej.

Att detta i huvudsak är kvinnor beror givetvis på den ojämställdhet vi har i Sverige. Kvinnor uppmuntras till de människonära yrkena medan män inte gör det. Kvinnor uppfostras till att vara ansvarstagande, omvårdande och inte sätta sig själva främst.

Det innebär ett stort ansvar för stat, riksdag, kommuner, landsting och andra att inte dra nytta av denna ojämlikhet genom att förvänta sig att de som arbetar inom välfärden alltid ska ställa upp. Det har nämligen ett högt pris för den enskilda personen, med höga sjukskrivningstal som följd.

Vi har personer i arbetslivet i Sverige som får för stor personlig press. Det skapar psykisk ohälsa, vilket leder till att personer till slut går in i väggen eller på annat sätt hamnar utanför.

Herr talman! Detta beror inte på att människor är veka eller inte vill göra sitt jobb. Det är ofta precis tvärtom. Det handlar om personer som arbetar för mycket för att lösa sin uppgift medan uppgiften i sig är orimlig. Det är personer som tar så stort ansvar, ofta för att de arbetar med människor i en utsatt situation, att de till slut känner att de bär hela den svåra situationen på sina egna axlar.

Det systematiska arbetsmiljöarbetet är oerhört viktigt för att förebygga psykisk ohälsa. Men det är på inget sätt en mirakelkur. Det handlar i hög grad om att kommuner och landsting måste bli bättre arbetsgivare. Samma sak gäller givetvis privata aktörer. Men kommuner och landsting är de överlägset största arbetsgivarna och är också politikerstyrda verksamheter. De måste förbättra sin förmåga att rekrytera men också att behålla personal. De måste också utveckla sitt chefskap.

Herr talman! Som jag nämnde handlar det också om jämställdhet. I den bästa av världar släpper vi jobbet när vi går hem. Men så fungerar det inte, utan jobb och fritid, sömn och vakenhet, måltider med mera flyter ihop.

Kvinnor utför mer hushållsarbete än män, och vem som dammsuger och hänger upp tvätten påverkar situationen i vidare mening än bara hemma i vardagsrummet. Kvinnor utför mer hushållsarbete än män även i familjer där båda föräldrarna bor tillsammans. Kvinnor utgör dessutom huvuddelen av helt ensamstående föräldrar, alltså de föräldrar som alltid har huvudansvaret för barnen.

Det är tydligt att vi behöver förändra samhället för att säkerställa att kvinnor inte arbetar för mycket både på jobbet och hemma i relation till män. Självklart kan man inte ha en hög arbetsbörda på arbetet och i hemmet samtidigt.

Det är vårt ansvar i riksdagen när vi talar om sjukskrivning och arbetsmiljö att förstå dessa strukturer och hur detta hänger ihop.

Herr talman! Tanken med arbetsmiljöarbetet är att det ska förebygga ohälsa och olycksfall samt motverka att människor utestängs från arbete. Det krävs att både arbetstagare och arbetsgivare samverkar för en god arbetsmiljö och ett hållbart arbetsliv.

Den enskilde kan ta ansvar för sin hälsa genom att exempelvis använda friskvårdstimmen som arbetsgivaren kanske tillhandahåller för att motionera eller själv motionera utanför arbetet. Det är den bästa metoden för att motverka både fysisk och psykisk ohälsa privat men också i arbetslivet. Arbetsgivaren har å sin sida en skyldighet att se till att ha ett systematiskt arbetsmiljöarbete av förebyggande karaktär.

I många jobb är det stressen som är orsak till det ökade antalet sjukskrivningar. Många är ständigt uppkopplade mot jobbet, och det blir ingen möjlighet till återhämtning. Kanske känner vi riksdagsledamöter igen oss själva i detta att vara ständigt uppkopplade.

Nyligen rapporterade tidningen Metro att man i Frankrike överväger lagstiftning om att det ska vara olagligt att läsa jobbmejl när man är ledig. Det kanske är att gå lite väl långt, men det visar att fler och fler inser att vi måste få tid för återhämtning för att få ett hållbart arbetsliv.

Inom vården är det viktigt att hantera tunga lyft men också stress och jobbiga arbetspass. Ofta måste personalen i vården också hantera en stor administrativ börda med dokumentation av olika slag. Här behövs det mer it-lösningar för att underlätta arbetet.

Vi kristdemokrater säger därför i en motion och i en reservation att regeringen bör initiera en kartläggning och en nationell åtgärdsplan för att komma till rätta med vårdpersonalens administrativa börda och dess påverkan på arbetsmiljön.

I Sverige har vi under lång tid arbetat för att förbättra arbetsmiljön. I framtiden kommer friskfaktorer att vara en stark konkurrensfaktor för alla företag, och man kommer mer eller mindre att tvingas ta med det i sina kalkyler.

Herr talman! Många företag arbetar i dag bra med det systematiska arbetsmiljöarbete som lagen kräver genom att de genomför en årlig kontroll av arbetsmiljön och åtgärdar de brister som finns. De samverkar med parterna på arbetsplatsen, till exempel skyddsombud, men också med utomstående aktörer i rehabiliteringsärenden, såsom Försäkringskassan och företagshälsovården.

Regeringspartierna har satsat 110 miljoner kronor i budgeten för att Arbetsmiljöverket ska kunna rekrytera 100 nya medarbetare. Det är bra med satsningar på Arbetsmiljöverket, men samtidigt säger Arbetsmiljöverket att man bara kan öka arbetsplatsinspektionerna med ungefär 1 procent.

Jag tror att man i stället behöver utveckla interaktiva instrument för att kontakta arbetsplatser och kontrollera och utvärdera dem. Visst behövs personal på Arbetsmiljöverket för fördjupning, men vi kommer aldrig att kunna nå alla arbetsplatser med personliga besök.

Herr talman! Nu ser vi oroande tecken på ett ökande antal sjukskrivningar. Under den tidigare socialdemokratiska regeringen förtidspensionerades, som vi alla känner till, 140 människor om dagen i Sverige. Det var en utslagning av människor som vi inte har råd att gå tillbaka till. Vi ser nu återigen hur kurvorna pekar i fel riktning och att sjukskrivningarna ökar dramatiskt. Här krävs ett brett angreppssätt för att komma till rätta med den negativa utvecklingen.

När en person är långtidssjukskriven räcker det ibland med att anpassa arbetsuppgifterna och arbetsplatsen så att personen kan komma tillbaka till arbetet. Men ibland, herr talman, krävs att man får hjälp till ett annat arbete, på en annan arbetsplats som passar bättre för personen. Man kanske helt enkelt har hamnat fel. Denna möjlighet att pröva personen mot hela arbetsmarknaden har nu tyvärr tagits bort av nuvarande regering. Man tror att man gör gott, men frågan är om det är rätt tänkt när sjukskrivna kommer att gå sjukskriven år ut och år in på samma arbetsplats utan att komma vidare.

Regeringspartierna hävdar att man vill ha en arbetsmiljöstrategi för ett modernt arbetsliv. Men dagens arbetsliv kräver något nytt. Det kräver flexibilitet och mer av arbetsbyte än tidigare. Arbetsuppgifterna förändras i snabbare takt, och social kompetens är en komponent som krävs alltmer i arbetslivet. Det krävs också att arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatserna anpassas till nya krav och utmaningar.

Hot och våld är viktigt att förebygga ute på arbetsplatserna. Vi vet att det är betydligt vanligare att kvinnor än män utsätts för hot och våld i arbetslivet. Arbetsmiljöverket fick under Alliansens tid vid makten särskilda medel för att förebygga på detta område. Det arbetet måste fortsätta.

Även mobbning och trakasserier ute på arbetsplatser måste tas på allvar. Ingen ska känna obehag inför att gå till jobbet. Arbetsgivaren har ett tydligt arbetsmiljöansvar, och arbetsmiljölagstiftningen är tydlig. Man måste förebygga kränkande särbehandling, som inte bara skadar individen utan berör hela arbetsplatsen negativt.

Under Alliansens tid vid makten gjordes satsningar på Arbetsmiljöverket för att bidra till att förbättra kvinnors arbetsmiljö. Här kan nämnas uppdraget till verket att genomföra kunskaps- och informationssatsningar för att främja jämställdhet och motverka hot och våld i arbetslivet. Just forskning på kvinnors hälsa gavs särskilda medel. Vi kristdemokrater menar att det är viktigt att vi fortsätter att stödja forskning om kvinnors ohälsa.

Arbetsmiljöverket har en viktig roll i att göra vissa nedslag på arbetsplatser och arbeta förebyggande. Att människor dör på sin arbetsplats är aldrig acceptabelt. Vi ska förstås ha en tydlig nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Antalet dödsolyckor i arbetslivet har minskat dramatiskt de senaste decennierna, men vi ser att de ökar något när byggandet och olika infrastruktursatsningar ökar.

Den ökade användningen av utländska underentreprenörer är en naturlig del av den fria rörligheten inom EU, men det får inte innebära att olyckor drabbar dessa personer på grund av bristfällig information om risker. Den som ansvarar för arbetsmiljön måste se till att få fram information på språk som alla på byggarbetsplatsen förstår.

Herr talman! Från juni 2014 till juni 2015 ökade kvinnors ohälsotal med 1,2 dagar medan männens ökade med 0,4 dagar. Det finns många olika orsaker till att kvinnor i högre utsträckning än män drabbas av arbetsskador i vissa branscher. Sedan 80-talet har kvinnor haft högre sjukfrånvaro än män, och skillnaderna fortsätter att öka. Kvinnors ohälsa kulminerar under de två år som följer efter första barnets födelse.

Yrken med ökad risk för sjukskrivning framträder inom skola, vård och omsorg, områden inom vilka kvinnor är dominerande. Vi kristdemokrater anser att Arbetsmiljöverket bör utveckla verktyg för arbetsgivare när det gäller hur de mer effektivt ska kunna kartlägga kvinnors och mäns olika orsaker till sjukskrivning för att förbättra det förebyggande arbetet. Arbetsmiljöverket bör hitta olika verktyg som gör att man kan förhindra sjukskrivning.

Dubbelarbete i den meningen att kvinnan fortfarande tar huvudansvaret för hem och familj samtidigt som hon förvärvsarbetar kan leda till ökad risk för sjukskrivning. Försäkringskassan efterlyser ytterligare studier för att verifiera och fördjupa kunskapen. De efterlyser ett arbetsliv som förmår ta hänsyn till de särskilda livsvillkor som följer med föräldraskap.

Vi kristdemokrater delar den analysen och vill, som vi skriver i en av våra reservationer, se mer forskning om det moderna arbetslivets villkor och hur det påverkar möjligheten att kombinera arbete och familjeliv.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 8.

Herr talman! Jobbet är en viktig del av våra liv. För mig som socialdemokrat är arbete bra. Det ger mål, det ger struktur och det ger mening.

Vi vill och ska arbeta, inte bara för att stärka företagen, få lön och skapa skatteintäkter utan också för att det utvecklar oss som människor. Och vi har faktiskt byggt hela vårt samhälle kring arbetet. Vi har organiserat vårt samhälle kring en arbetsgemenskap. I detta sammanhang är arbetsmiljöarbete det kitt som säkerställer att arbetet får oss att må bättre och gör att vi orkar och kan jobba ett helt arbetsliv utan att slita ut oss.

Även om de flesta av oss trivs och har det bra på jobbet finns det också människor som blir sjuka av sitt arbete. Det finns till och med människor som förolyckas på jobbet och aldrig mer kommer hem. Arbetsmiljöfrågan är livsviktig. Regeringen har därför bland annat tagit fram en arbetsmiljöstrategi för det moderna arbetslivet som gäller för 2016 till 2020. Det är en av de saker vi ska debattera här i dag. Genom strategin höjer regeringen ambitionsnivån i arbetsmiljöpolitiken rejält. Strategin fokuserar på tre delar, som jag tänkte tala lite närmare om.

Det första område som strategin berör handlar om en nollvision mot dödsolyckor och ett förebyggande av arbetsplatsolyckor. Det är oacceptabelt att människor förlorar livet på jobbet - det kan vi aldrig acceptera. Ingen ska gå till jobbet för att aldrig komma hem igen. För oss betyder en nollvision verkligen en nollvision. Inget annat än ett stort batteri av åtgärder duger. Det här blir startskottet för att ta fram de förslagen. Nu kavlar vi upp ärmarna för att rädda liv.

Det andra fokusområdet handlar om ett hållbart arbetsliv där vi orkar jobba hela livet. Då måste vi skapa ett arbetsliv där ingen slits ut. Det hållbara arbetslivet handlar också om att se till att unga människor ska komma in i ett bra arbetsliv direkt vid inträdet på arbetsmarknaden och inte bli sjuka redan i början av arbetslivet, som en del unga faktiskt blir i dag.

Det tredje fokusområdet handlar om den psykosociala arbetsmiljön. Det handlar om yrken där man till exempel har mycket kontakt med människor och där man nästan kanske får ett slags emotionell belastningsskada av de många människor i kris som man möter. Vi behöver hitta sätt att hantera detta så att samhället kan hjälpa människor i kris utan att de som jobbar i dessa yrken blir utslitna, som flera har nämnt i dagens debatt.

Det är oacceptabelt att många människor i dag har svårt att få livet att gå ihop på grund av stress och problem kopplade till arbetet. Alla människor har rätt till en trygg och säker arbetsmiljö.

Herr talman! Arbetsmiljöstrategin har skapats i samarbete med arbetsmarknadens parter. Det är så den svenska modellen fungerar som bäst. Det är så vi tidigare har blivit världsledande när det gäller arbetsmiljöfrågor. Det är dit vi socialdemokrater vill att vi ska ta oss igen, och det gör vi genom just samverkan. Det är detta som är den svenska modellen, och den ska vi vara stolta över.

Herr talman! Arbetsmarknadsministern och regeringen har också tillsatt två utredningar inom arbetsmiljöområdet.

Den ena handlar om ett nationellt kunskapscentrum som ska ta del av och föra ut resultat från Sveriges framgångsrika arbetsmiljöforskning. Ett nationellt kunskapscentrum för arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor är en nyckel för att Sverige återigen ska bli en världsledande nation när det gäller arbetsmiljöfrågor. Ett sådant kunskapscentrum är också av stor betydelse för att vi ska kunna applicera den nya och mest aktuella forskningen inom området på arbetsplatserna, ute i verkligheten.

Herr talman! Den andra utredningen fokuserar på de särskilda utmaningarna som det moderna arbetslivet innebär. Det är flera som i dag redan har nämnt de utmaningar vi står inför.

Många upplever i dag att det inte finns någon riktig gräns mellan när man jobbar och när man är ledig. Man är alltid nåbar, och man har sin mobiltelefon med sig överallt. Det är klart att det kan vara bra att vara flexibel, och man behöver kanske inte vara så hård som det har nämnts här att fransmännen diskuterar. Det blir både ett samhällsproblem och ett individuellt problem för människor om allt fler medborgare aldrig kan känna sig lediga.

Trots att över hundra år har gått sedan vi i arbetarrörelsen började driva på för goda arbetsvillkor är vissa frågor lika aktuella i dag. Vår paroll om till exempel åtta timmars arbetsdag, åtta timmars fritid och åtta timmars vila är tyvärr lika aktuell i dag.

Samtidigt finns nya sätt att arbeta på. Crowdfunding och delningsekonomin är bara några av många sätt att organisera arbetet i dag. Vi måste också börja titta på de sätten. De kommer förmodligen att föranleda förändringar i regelverk och i lagstiftning. Vi behöver såklart säkerställa att dessa nya sätt att organisera arbetet fungerar på ett positivt sätt så att de inte blir ett hot mot människors hälsa.

En annan viktig del av utredningen om ett hållbart och modernt arbetsliv är en diskussion om de regionala skyddsombudens roll. Det har också nämnts i dag. De har otroligt betydelsefulla uppgifter i dag, men det finns också anledning att utreda om de kan göra ännu mer och få större möjlighet att komma ut på fler arbetsplatser. Det är också en av de saker som berörs i utredningen.

Även gällande bestämmelser om arbetsmiljöansvar behöver uppdateras utifrån dagens situation och bli ändamålsenliga. Syftet med utredningen är helt enkelt att ta fram nya beslutsunderlag för oss för att vidta dessa åtgärder.

Jag har tagit upp många av de saker regeringen gör. Det händer mycket på arbetsmiljöområdet. Det är stor skillnad i dag jämfört med före valet 2014. Förutom alla de saker jag redan har nämnt att regeringen gör händer ännu mer. Jag kommer att nämna dem också, eftersom det är viktigt att få fram allt som händer och som vi ska fatta beslut om i dag. Bakgrunden är viktig.

De satsningar som görs nu är stora ekonomiska satsningar på arbetsmiljöområdet. Det görs rejäla resursförstärkningar. Den sammanlagda resursförstärkningen är 100 miljoner under mandatperioden på arbetsmiljöområdet, men egentligen kan man säga att det är fråga om 100 miljoner årligen.

60 miljoner av dessa 100 går till Arbetsmiljöverkets förvaltningsanslag. Det är en oerhört stor skillnad. Vi kan redan nu se hur Arbetsmiljöverket har gått från 355 anställda under alliansregeringen till nu 620, och man anställer fortfarande fler och fler inspektörer i Stockholm och runt om i landet. Det betyder att Arbetsmiljöverket kan synas mer ute på arbetsplatserna och arbeta mer förebyggande. Det här innebär också att Arbetsmiljöverket kan få arbetsro efter många år av sparbeting.

Vi avsätter också 10 miljoner i extra stöd till det årliga stödet till de regionala skyddsombuden. Det är ett otroligt viktigt arbete, och det har redan nämnts i dag. Vi vill också påpeka att de behöver extra stöd.

Vi avsätter också pengar till företagshälsovården. Just företagshälsovård har också diskuterats i dag. Även om man tror att det är möjligt för alla att få tillgång till företagshälsovård är det inte så i dag. Utredning efter utredning visar att det på stora delar av arbetsmarknaden inte finns tillgång till företagshälsovård. Därför är det viktigt för oss att se till att göra det möjligt för fler att få tillgång till företagshälsovård och satsa på kompetensförsörjning inom företagshälsovården.

Det har också nämnts en hel del om forskning. En viktig del av de satsningar som regeringen gör gäller just forskning, inte minst om hur kvinnors ohälsa på arbetsmarknaden kan förebyggas. Sammanlagt uppgår våra förstärkningar av arbetslivsforskning till 55 miljoner under mandatperioden. Det är också en rejäl summa pengar.

Det kan inte råda något tvivel om att arbetsmiljöfrågorna är oerhört prioriterade för regeringen. Vi vill genom ett aktivt och förebyggande arbetsmiljöarbete minska den stress och press som gör att många i dagens arbetsliv känner sig otillräckliga. Vi vill skapa ett ännu bättre arbetsliv för alla i vårt land. Vi vet att det går och att saker och ting kan bli bättre, till och med mycket bättre. Vi har gjort det förut.

Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande AU8.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan konstatera att jag i Magnus Manhammars anförande kunde höra att den förra regeringen sänkte anslaget till Arbetsmiljöverket. Så är det inte. Från 2009 har anslaget ständigt ökat.

Jag har några frågor till Socialdemokraterna. Ni pratar gott om kvinnors arbetsmiljö, men varför stöder ni inte Moderaternas fleråriga satsning på kvinnors arbetsmiljö? Regeringens satsning är bara på ett år.

Det finns ett nationellt centrum i förslaget. Är det svaret på frågan om det nya Arbetslivsinstitutet? Jag vet att Socialdemokraterna ondgjorde sig mycket när det lades ned. Ni säger en sak men agerar i en annan riktning. Det gäller i och för sig inte bara de här frågorna utan även jobbskatteavdraget. Ni ondgör er över det, men ni gör ingenting åt det - vilket jag i och för sig tycker är bra.

Sedan var det ytterligare en sak, nämligen Socialdemokraternas syn på företagare. Med tanke på debatten är jag orolig för att ni kommer att återställa att det ska krävas flera uppdragsgivare för att få vara egen företagare. Förut var det så att man var tvungen att ha flera uppdragsgivare, och i dag behöver man inte det. Det är bra för företagarna. Då kunde man bli av med sin F-skatt, och därmed kunde man inte fortsätta att driva företaget. Det skulle vara mycket tråkigt om det skulle gå i den riktningen.

Herr talman! Jag vill också tacka för de frågor som Erik Andersson har ställt. Det är viktiga frågor, och jag ska försöka svara på dem alla. Jag hinner kanske inte på de första två minuterna, så jag får fortsätta i mina kommande två minuter.

Den första frågan om Arbetsmiljöverket är mycket viktig. Det är bra att vi kan bli tydliga och titta på vad som hände. De stora nedskärningarna i arbetsmiljöarbetet som den förra regeringen gjorde skedde kort efter valet. Det har varit vanligt för borgerliga regeringar att riva av plåstret direkt när det handlar om försämringar i välfärden - kanske så att man ska glömma till valet. Jag vet inte varför, men det är förmodligen en strategi.

Om vi ska se till möjligheten för Arbetsmiljöverket att verka utifrån de resurser man fick skedde en stor förändring. År 2006, då Göran Persson fortfarande var statsminister, i en socialdemokratisk regering, genomförde Arbetsmiljöverket - jag har siffrorna för verkets inspektioner i handen - 25 784 inspektioner. År 2013, året innan Moderaterna och Alliansen förlorade makten, var det 19 027 inspektioner. Det är en minskning med över 6 000 inspektioner.

Det är en stor minskning, över 20 procent, av inspektionerna. Det beror på den stora minskningen av anslagen, ungefär 30 procent, som gjordes av Alliansen.

Det är också intressant att titta på antalet anställda. År 2006 fanns 868 anställda på Arbetsmiljöverket. Många fanns också regionalt så att de kunde arbeta nära företagen. År 2013 fanns 555 anställda. Erik Andersson har rätt i att antalet inte minskade mycket. År 2009 fanns 554 anställda, och 2013 fanns 555. Man anställde faktiskt en extra under de fyra åren. Det var fantastiska anslag från den borgerliga regeringen!

Herr talman! Socialdemokraterna pratar oftast om kontroll och inspektioner. Men det handlar mycket om information och att dela med sig av informationen. Jag talade i mitt anförande om att egenföretagaren inte har all tid att lägga ned på att ta reda på de senaste rönen när det gäller arbetsmiljö. Det är bra att dela med sig av den informationen.

Skatteverket är en myndighet vi ska titta på. Den har verkligen gått från en kontrollmyndighet till en servicemyndighet. Det har med största sannolikhet gjort att vi får in mer skatt - till allas bästa.

Du svarade på en av mina frågor, om jag hörde rätt. Men den fråga som jag gärna skulle vilja ha svar på är varför ni inte stöder Moderaternas fleråriga satsning på kvinnors arbetsmiljö medan regeringen satsar bara i ett år.

Sedan frågade jag om nationellt centrum, om det skulle vara det nya arbetslivsinstitutet.

Med tanke på arbetsmiljö bör man också titta på hela livspusslet. Där har ni gjort ganska stora förändringar i RUT-avdraget. RUT-avdraget har ju hjälpt många familjer att få ihop sina liv. Därför är det tråkigt att ni sammantaget pratar väldigt gott om vikten av en bra arbetsmiljö och vikten av att folk inte blir sjuka. Men i andra ändan drar ni undan mattan under fötterna på de familjer som inte får livet att gå ihop.

Herr talman! Återigen tack för frågorna. Jag tycker att det är jättebra att det ställs frågor, men jag önskar att vi hade kunnat ha en längre diskussion om detta. Det är otroligt viktigt att vi berör de här frågorna också här i kammaren och inte bara i utskottet.

Jag ska försöka att svara på frågorna. När det gäller småföretagarna delar jag din syn att det är otroligt viktigt att det finns ett stöd för dem. Inte minst de regionala skyddsombuden är en viktig del i detta. Förenklingen för småföretagen för att få kontakt är kanske den bästa hjälpen som finns i dag.

Ett annat stort stöd för många småföretagare var just Arbetslivsinstitutet som kunde förmedla stöd och kunskap. Det var inte bara de stora företagen som kunde få ta del av forskning, utan det fanns en samordning av detta hos Arbetslivsinstitutet där små företag kunde få tillgång till kontakter och information kring dessa frågor.

Problemet var ju en form av politisk vendetta när man lade ned Arbetslivsinstitutet så fort man kunde. Arbetslivsinstitutets verksamhet handlade bland annat om arbetets organisering, inte bara om medicinsk arbetsmiljö utan också om arbetets villkor och makten på arbetsplatsen.

Där står Moderaterna och Socialdemokraterna på helt olika sidor. Jag förstår att Moderaterna lade ned Arbetslivsinstitutet, för det gagnade inte ert partis intressen. Men det gagnade arbetstagarna och småföretagen. Jag tycker att den frågan är lite konstigt ställd. Det är ni som drar undan mattan för småföretagen.

Vi satsar ju väldigt mycket på forskning om kvinnors arbetsmiljö, för det är framför allt det som behövs. Vi satsar på det på lång sikt, under hela mandatperioden.

Det allvarligaste i kvinnors arbetsmiljö som jag kan se vid de arbetsplatsbesök som jag gör är de ungefär 140 miljarderna som borgerligheten drog ned under den förra mandatperioden. Det urholkade framför allt kvinnors arbetsmiljö i offentlig verksamhet. Det är nog det allvarligaste slaget mot kvinnors arbetsmiljö som har skett i modern tid.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Magnus Manhammar, för ditt anförande!

Jag har en liten fråga om hur forskningen ska se ut om det moderna arbetslivet framöver. Ni klagade ju under många år på att Arbetslivsinstitutet lades ned. Jag har inte uppfattat det som att ni ska inrätta ett nytt, eller ska man uppfatta den här utredningen som att det ska inrättas ett nytt arbetslivsinstitut? Eller hur ska forskningsarbetet gå till när det gäller det moderna arbetslivet?

Jag tror också att Socialdemokraterna inser att arbetslivet till stor del har förändrats. Det är en ökad flexibilitet, och människor flyttar kanske mer mellan olika arbetsplatser än vad man gjorde förr i tiden. Då kunde man vara kvar 20-30 år på samma arbetsplats. I dag förväntas det att man ska flytta på sig. Den ökade flexibiliteten är kanske bra. Jag undrar därför hur Socialdemokraterna ser på det framtida forskningsarbetet.

Vi har träffat Arbetsmiljöverket och diskuterat detta med resurserna. Hur många hundra miljoner ska man avsätta för att uppnå en full täckning ifråga om att besöka alla arbetsplatser? Det är ju näst intill omöjligt. Generaldirektören för Arbetsmiljöverket säger att om man får 100 miljoner innebär det en ökning av kontrollerna på alla arbetsplatser från 5 till 6 procent. Hur ser Socialdemokraterna på det här? Hur ska man få det till att omfatta fler besök?

Jag föreslog då att man kanske måste ha ett mer interaktivt samarbete med arbetsplatserna. Men jag tror inte att det här är lösningen, så jag blir lite förvånad över Socialdemokraternas 100 miljoner. De löser inte arbetsplatsinspektionsfrågan. Jag skulle önska en liten kommentar om det.

Herr talman! Jag vill tacka så mycket för frågorna från Désirée Pethrus, och jag ska försöka att svara på dem. Det är jättebra att vi kan borra ned ytterligare i det här politikområdet.

Désirée Pethrus frågade om det ska inrättas ett nytt arbetslivsinstitut. Det ska inte skapas något nytt arbetslivsinstitut. Det är inte det som utredningen handlar om, utan den handlar om ett nationellt kunskapscentrum för utvärdering och samordning av den forskning som sker i dag.

Jag träffade i går en av forskarna från Arbetslivsinstitutet som hade i uppdrag att lägga ned det. Det var den ganska galna tanke som man fick för drygt tio år sedan. Vi samtalade en del om detta, och han tyckte att det var bisarrt eftersom Sverige ju var världsledande 2006 i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

Arbetslivsinstitutet var det institut som kunde samordna forskningen. Vi har ju väldigt bra forskning på många lärosäten, i Luleå, i Örebro, i Lund och här i Stockholm. Den samordning som skedde då finns inte i dag, och det är ett jättestort problem.

Jag och flera andra i utskottet har redan nu samarbete och diskussioner med Helene Hellmark Knutsson om hur man ska kunna satsa ännu mer på forskning och framför allt samordna den. Just nu är forskningen uppsplittrad, och det vittnade även den forskare som jag träffade i går om. Vi ser alltså detta som ett problem där det måste samordnas.

Den moderata representanten sa tidigare här att man måste samordna forskningen för att företagen ska kunna ta vara på de nya forskningsrön som finns. Sverige skulle lätt kunna bli världsledande igen, men då måste vi använda de forskningsrön som finns. Forskarna kan inte sitta gömda uppe i Luleå eller i Örebro, utan de måste helt enkelt användas i verkligheten.

Jag svarar på nästa fråga senare.

Herr talman! Då får jag återupprepa den ena av frågorna. Magnus Manhammar sa i sitt anförande att Arbetsmiljöverket nu kommer att ha mycket mer tid ute på arbetsplatserna. Jag uppfattar det så att man från Arbetsmiljöverket säger att man kan öka besöken på arbetsplatserna från 5 till 6 procent. Ibland undrar jag hur många miljoner det skulle behövas för att det ska omfatta alla arbetsplatser. Det går naturligtvis inte; det är en helt orimlig tanke. Men jag skulle ändå vilja ha en kommentar om var gränsen går. Hur många miljoner vill Socialdemokraterna satsa på detta för att ni ska bli nöjda? Eller måste vi tänka nytt och jobba på ett helt annat sätt med interaktivitet över nätet?

Det är bra att vi har en forskning som är tillämpbar och aktuell. Forskningen ska ju vara till för att arbetslivet ska utvecklas och för att arbetsgivarna ska få en möjlighet till kunskapsutbyte så att de kan bli bättre. Jag hoppas att det är småföretagarnas särskilda situation som berörs. Vi har inte pratat så mycket om dem, men vi har med det i en av våra reservationer från Alliansen.

Jag tror att många småföretagare vill göra rätt i arbetsmiljöarbetet. Man vill göra rätt mot sin personal och man känner mycket för den, men det är inte alltid så lätt att hänga med i arbetsmiljölagstiftningen. När Arbetsmiljöverket kommer ut på inspektioner är det viktigt att det förs en dialog om hur man ska kunna utveckla arbetsmiljön på ett positivt sätt. Arbetsmiljöverket ska ha en så att säga lärande situation.

Men min fråga kvarstår, framför allt kring det som Magnus Manhammar sa om att det blir mycket mer tid ute på arbetsplatserna med ytterligare 100 miljoner till Arbetsmiljöverket. Enligt Arbetsmiljöverket går man i så fall från 5 till 6 procent i antalet inspektioner på arbetsplatser.

Herr talman! Tack återigen för frågorna kring detta. Jag ska försöka att svara på dem.

Det är inte 100 miljoner som ska gå till Arbetsmiljöverket, utan det är 60 miljoner i anslagsökning. Vi får försöka att vara så sakliga som möjligt i den här diskussionen.

Jag träffade i går en representant för Arbetsmiljöverket och diskuterade med henne om vad man kan få ut av de pengar som man tilldelas, så det är jättebra att du ställer frågan just i dag. Hon berättade för mig att det är precis som du säger. Under det år som har gått har man haft svårt att öka antalet inspektioner. Arbetsmiljöverkets verksamhet blev nedmonterad av den tidigare alliansregeringen. Man har svårt att komma i gång igen ute lokalt. För det måste man få nya inspektörer som ska finnas lokalt. Det är inte alltid lätt att hitta, för utbildningen av nya inspektörer har också skurits ned. Det har också varit ett problem. Det tar alltså lite tid innan man kan vrida tillbaka detta och det kan börja fungera bättre.

Hon menade att det är klart att det behövs fler miljoner. 60 miljoner är ett jättebra steg på vägen, och de kommer redan nu att föra oss mycket längre fram. Men om vi ska komma tillbaka dit där vi var innan den borgerliga regeringen förstörde arbetsmiljöpolitiken i Sverige kommer vi att behöva göra en hel del.

År 2006 var vi världsledande. År 2013 - det kan man se svart på vitt på hur många inspektioner och anställda det var - hade vi gått under ILO:s rekommendation, alltså den internationella rekommendationen, för hur många inspektörer man ska ha i ett land. Det är klart att det är ganska pinsamt för ett land som har varit världsledande att hamna bland de sämsta i klassen. Vi har alltså en bit kvar i fråga om det.

När det handlar om mer samarbete och mer interaktivt arbete tycker vi att det är jättebra förslag. Jag tycker att vi bör samtala mer om det, och det är säkert också sådana direktiv som man kan ge Arbetsmiljöverket att jobba med. Det är klart att ju fler som har möjlighet att få tillgång till Arbetsmiljöverkets arbete, desto bättre.

Herr talman! Nollvisionen för antalet döda på arbetsplatserna har varit en viktig målsättning för Socialdemokraterna under lång tid. Nu finns den med i arbetsmiljöstrategin.

Endast i en kort bisats andas man om att den ska genomföras med ett batteri av åtgärder. Nu ger jag Magnus Manhammar två minuter att be-skriva detta batteri av åtgärder.

Herr talman! Tack för frågan, Annika Qarlsson!

Det här är en arbetsmiljöstrategi som ska verka 2016-2020. Man ska framför allt arbeta för att ta fram förslag inom detta område. Det är egentligen inte upp till mig att gå i förväg och säga vilka förslag som ska tas fram, utan det är det som arbetsmiljöstrategin handlar om. De här strategierna ska tas fram, och det ska inte ske utifrån att jag sitter på mitt rum i Socialdemokraternas riksdagskansli. Det är inte där vi tar fram förslagen, utan förslagen för att lyckas med detta tar vi fram i samverkan med parterna. Det är så det fungerar i Sverige, och det är den svenska modellen. För mig blir det alltså lite konstigt att säga något här. I så fall skulle jag frångå den svenska modellen, och det gör jag inte.

Jag tycker att den svenska modellen har tjänat oss väl. Jag sa tidigare att vi i Sverige har varit världsledande på just arbetsmiljöarbete. Det har vi varit, och det är någonting vi kan vara stolta över. Men det var vi just genom samverkan. Att här och nu ta ett steg ifrån det är inget jag kommer att göra.

Herr talman! Ja, det var batteriet av åtgärder som låg till grund för det förslag som man har drivit i jag vet inte hur många år.

Någonstans har man också drivit det här utifrån att försöka göra det till en konflikt, till att någon annan vill någonting annat. Det är just det jag allra mest vänder mig mot.

Det står en självgodhet i talarstolen och beskriver att "det fanns de som bara fördärvade - de som bara vill illa, de som vill människor ont! Men det finns också en godhet, och den står just nu i talarstolen."

Den där biten som är kopplad till det här, att man för in den i den politiska diskussionen och inte kan se att vi har olika ingångar i samma fråga och kanske vill lösa saker och ting på olika sätt, gör mig emellanåt riktigt förbannad. Jag vet inte om det känns eller märks, men lite så är det.

Nollvision har man sagt i talarstolen i jag vet inte hur många år. Att då inte ens ha en tanke vad det skulle innebära i nästa steg utan att för den skull gå ifrån den svenska modellen, det blir ju bara tramsigt.

Du beskrev att du satt i samtal i går, Magnus Manhammar, med inspektörer från Arbetsmiljöverket. Det måste ju finnas en tanke och en idé. Vad fyller vi det här med? Hur kommer vi åt det? Det finns inte någon i denna kammare som inte vill komma åt det, som inte vill att varenda en av de 44 som inte kom hem från jobbet förra året hade fått komma hem. Beskriv för mig de tankar och idéer som finns utan att frångå den svenska modellen! Vad ska vi fylla det här med för innehåll så att vi så småningom uppnår att alla kan komma hem från jobbet och att ingen ska behöva avlida på jobbet?

(Applåder)

Herr talman! Tack för inlägget, Annika Qarlsson, och för att du lyfter fram den här otroligt viktiga frågan!

Jag om någon vet hur illa det kan gå på arbetsplatserna. I den förra debatten om de här frågorna beskrev jag till exempel att min morfar på sitt arbete blev utsatt för asbest, att det egentligen handlade om arbetsmiljöarbetet på hans arbetsplats och att de inte hade kunnat förutse det som det var då. Han och hans arbetskamrater fick betala med livet för det, så jag om någon vet vad det här innebär och känner ett engagemang för det.

Det är klart att det finns ett batteri av åtgärder som man redan arbetar med. En åtgärd handlar om att kunna jobba förebyggande. Det kan till exempel handla om inspektörer.

Det stora resultatet av nedskärningen på Arbetsmiljöverket som den borgerliga regeringen gjorde var just att man inte kunde jobba förebyggande på samma sätt som tidigare. Med många färre inspektörer kunde man i huvudsak komma ut när man hade fått en anmälan, men man kunde inte jobba förebyggande som man hade gjort tidigare.

Jag tror att vi måste jobba väldigt brett. En sak är Arbetsmiljöverket, men det är klart att det är långt ifrån allt. Vi har en svensk modell som handlar om skyddsombud. Det handlar om utbildningar, både för företagarna och för dem som är fackligt förtroendevalda. Det handlar om nya regelverk. Det handlar om forskning, som vi satsar otroligt mycket pengar på, för att hitta de nya medlen - den nya asbesten - som kanske är det som människor dör av. Det har redan nu diskuterats flera saker som man kan behöva förbjuda.

Det handlar alltså om att genomföra ett batteri av åtgärder. Men det är inte jag som ska komma på alla de förslagen själv. Jag är inte experten; jag är politikern som skapar förutsättningar för att se till att det blir en nollvision som kan fungera. Det är det jag arbetar med. Sedan gör vi det här tillsammans - det är då vi lyckas bäst.

(Applåder)

Herr talman! Vårt samhälle är organiserat kring arbete. Det är mittpunkten för vår kultur. Träffar vi en ny människa är det första vi frågar vad den jobbar med. Väljer vi partner är arbete och lön inte oviktigt. Man kan tycka att det är bra eller dåligt, men för oss är det arbete som mer än något annat skapar värde och social inkludering.

Samtidigt har vi andra normer för arbetslivet än för våra liv utanför arbetet. Vi blir bedömda utifrån hur vi presterar och hur vi lyckas utföra våra arbetsuppgifter och konkurrera oss till nya uppgifter. I många människors ögon bestäms vårt värde av hur duktiga vi är på att arbeta. Ibland tyvärr också i våra egna. Vi förväntas trivas, leverera och leda.

Herr talman! I ljuset av detta är det inte konstigt att psykisk ohälsa är ett av vår tids största arbetsmiljöproblem - när man av olika skäl inte kan leverera de resultat som efterfrågas, när man springer mellan de äldre man ska hjälpa, när man vill så mycket men inte räcker till. Det kanske händer saker i ens privatliv som går ut över arbetet.

Om arbetet som är så mycket av ens identitet är en plats man inte vill vara på, är det då konstigt att man mår dåligt?

Herr talman! För oss i Miljöpartiet har balansen mellan arbetslivet och livet utanför arbetet alltid varit en viktig del av vår ideologi. Vi tror att möjligheterna att må bra på arbetet är större om arbetet inte är det enda som betyder något i ens liv och om saker inte står och faller med att man har en rättvis chef eller snälla kollegor.

Vi tror att det är lättare att våga byta jobb om man är stark i sig själv och inte bara i sin prestation - om man ser att man har ett värde utanför kontoret, fabriken, skolan och att man också har tid för sin familj och sina vänner och är behövd och duktig i andra sammanhang än bara på jobbet, oavsett om det är som tränare i barnens idrottsförening eller som kassör i hembygdsföreningen.

Herr talman! Allt handlar inte om normer. Det finns mycket vi kan göra genom politiken. I dag debatterar vi regeringens skrivelse En arbetsmiljöstrategi för det moderna arbetslivet 2016-2020. Strategin innehåller tre fokusområden: ett hållbart arbetsliv, den psykosociala arbetsmiljön och en nollvision mot dödsolyckor och förebyggande av arbetsolyckor.

Det finns mycket man kan göra åt arbetsmiljön genom till exempel bättre regler och lagar, särskilda satsningar på branscher med stor ohälsa och mer resurser till kontroll och förebyggande arbetsmiljöarbete ute på arbetsplatserna. Regeringen har avsatt 100 miljoner kronor per år för insatser inom arbetsmiljöområdet under mandatperioden. Inom området psykosocial arbetsmiljö satsar vi till exempel på ett dialogforum för att förbättra den psykosociala arbetsmiljön, kompetent ledarskap och förebyggande arbetsmiljöarbete mot kränkande särbehandling.

Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag att ta fram en vägledning om arbetsmiljöutmaningar, genomföra en utökad tillsyn av arbetstidsrelaterad arbetsmiljöproblematik, göra en satsning på tillsyn av arbetsmiljön inom äldreomsorgen med fokus på psykosocial arbetsmiljö och att kartlägga arbetsmiljöförhållanden inom hushållsnära tjänster. Arbetsmiljöverket arbetar också vidare med inspektioner av socialsekreterares arbetssituation, bland annat i fråga om hot och våldsproblematik.

Utöver detta satsar vi på ökad bemanning i den sociala barn- och ungdomsvården och äldreomsorgen samt gör satsningar inom skolan.

Det är glädjande att regeringen har en tydlig ambition att ta sig an alla de komplicerade och varierande utmaningar som svensk arbetsmarknad möter i dag och troligen även i framtiden. Jag vill avsluta mitt anförande med ett citat av TCO:s ordförande Eva Nordmark från en debattartikel för någon månad sedan: "Vi måste skapa ett arbetsliv som tillåter både arbete och återhämtning samtidigt, ett arbetsliv som ger arbetsglädje och lust att jobba."

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)