Effektiv statsförvaltning m.m.

Fru talman! Betänkandet Effektiv statsförvaltning m.m. rör motioner som väcktes under den allmänna motionsperioden 2006. Totalt behandlas tolv motionsyrkanden som rör området effektiv statsförvaltning i betänkandet. Dessutom har utskottet behandlat två motionsyrkanden med förslag inom området tillsyn av spelmarknaden. I motionerna tas förvaltningspolitiska frågor rörande antalet myndigheter, myndigheternas erbjudande av tjänster, effektivitet och konsekvenser vid minskning av myndigheternas personal upp. Vidare har frågor som rör antidiskriminering i statsförvaltningen samt löne- och pensionsförmåner för chefer i statlig tjänst tagits upp i motionerna. Samtliga motionsförslag avstyrks av utskottet med den huvudsakliga motiveringen att arbete pågår inom de i motionerna berörda områdena både på myndigheter och inom Regeringskansliet. Fru talman! I betänkandet finns fyra reservationer och ett särskilt yttrande. Det är en reservation från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet rörande utveckling av förvaltningens tjänster och effektivitet, en från Miljöpartiet rörande brukarindikatorer samt två från Vänsterpartiet som rör löner och avgångsförmåner för chefer i statlig tjänst och reglering av spelmarknaden. Det särskilda yttrandet har lagts av Socialdemokraterna och rör antalet myndigheter och processen kring nedläggning av vissa myndigheter. Fru talman! Med denna korta inledning överlämnar jag detta ärende till kammaren för debatt.

Fru talman! Effektiv statsförvaltning är alltid en viktig debatt. Hur används skattepengarna? Hur effektiv är förvaltningen? Går det att samverka mer? I dag är denna fråga mycket aktuell i den offentliga debatten genom att Ansvarsutredningen i går överlämnande sin utredning till regeringen. Jag vill inledningsvis säga att svensk offentlig förvaltning håller hög klass. Den är effektiv, rättssäker och demokratiskt förankrad, och den står sig väl i en internationell jämförelse. Vi möter i vår vardag ofta statlig förvaltning, när vi kör på motorvägen, när vi kontaktar Försäkringskassan och så vidare. För oss socialdemokrater är statlig förvaltning en viktig del av medborgarnas vardag, inte bara byråkrati, eller onödig byråkrati, utan en viktig del i vårt demokratiska samhälle. Utifrån att Ansvarsutredningen har arbetat fram tills i går är vi socialdemokrater förvånade över regeringens politik. En del av Ansvarsutredningens uppdrag var att klarlägga eventuella brister i ansvarsfördelningen mellan myndigheter som försvårar samverkan. Socialdemokraterna anser, med hänvisning till anvisningarna för Ansvarsutredningen, att den nuvarande regeringens tillvägagångssätt med nedläggning av vissa ad hoc-utvalda statliga myndigheter, såsom Arbetslivsinstitutet, Djurskyddsmyndigheten och Institutet för Psykosocial Medicin, är mycket märkligt. Vi anser att detta inte sker på ett ansvarsfullt sätt med Sveriges bästa för ögonen. Vi socialdemokrater vill att regeringen i stället tar hänsyn till slutsatserna i Ansvarsutredningen så att helheten i statsförvaltningen och inte kortsiktiga politiska intressen prioriteras vid eventuella omstruktureringar av de statliga myndigheterna. Som vi ser det finns det behov av ytterligare insatser för att utveckla förvaltningens olika delar till en bättre fungerande helhet. Vi sätter upp tre ledstjärnor för det arbetet. Den första är: ett ärende - en kontakt. Det ska vara enkelt för medborgare och företag att ha att göra med förvaltningen. Det kräver att vi bryter stuprörstänkandet och skapar en förvaltning som samverkar. Den andra är: rätt sak på rätt sätt. Förvaltningen ska arbeta effektivt och rättssäkert och med respekt för människors lika värde. Och den tredje är: nytänkande och förändring. Förvaltningen ska ha en hög förmåga att ta till sig ny teknik och nya lösningar. Genom utvärdering, uppföljning och ständigt lärande ska förvaltningen anpassas till en omvärld i förändring. Med dessa ledstjärnor i fokus bör regeringen driva den förvaltningspolitiska utvecklingen vidare. Arbetet bör omfatta bland annat utveckling av e-förvaltning och av lokala servicekontor. Vi anser att det finns ett starkt behov av fortsatt samordning inom Regeringskansliet och mellan regering och riksdag när det gäller e-förvaltning. Den IT-politiska strategigruppen bör få fortsatt förtroende att utarbeta moderna former för svensk e-förvaltning. Vidare bör ytterligare satsningar göras för att öka den mångkulturella kompetensen i den offentliga förvaltningen. Vikten av att fortsätta arbetet med avkodifierade ansökningshandlingar kan inte nog betonas. Regelverken bör ses över för att undvika korruption i alla former och för att förtydliga ledningsansvaret i myndigheterna. Vi vill även se ett fortsatt arbete med att skapa en effektiv tillsyn samt en bättre utvärdering och uppföljning av förvaltningen. Vi anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder man ämnar vidta i syfte att utveckla förvaltningen. Av redovisningen ska tydligt framgå hur beskrivna ledstjärnor ska kunna förverkligas samt hur en svensk e-förvaltning ska utformas i praktiken. Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 1. Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha en annan lydelse. (Applåder)

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation nr 3 av Vänsterpartiet där vi föreslår ett lönetak i staten och en kartläggning och förändring av avgångsvederlagen. Fru talman! Den här debatten kommer mycket lämpligt. Under en längre tid har vi runt om i landet samtalat om de löner, förmåner och privilegier som de i en liten elit, en sekt i samhället, har förskaffat sig och givit varandra. Och senast i går kunde vi i Aftonbladet läsa om teknikföretagens direktörer som höjt sina löner med 83 procent. Ja, en av dem fick faktiskt 250 procent. Samtidigt har de anställda fått 6-procentiga lönelyft. Och nu vill dessa direktörer ha rätten att sänka lönerna för de anställda - hur kan man ens tänka sig att föreslå något sådant? I samma artikel kunde vi läsa om statliga LKAB:s direktörs lönelyft på 93 procent under samma tid, en dryg miljon. I Sveaskog var det 83 procent. Och tidigare har vi kunnat läsa i en annan morgontidning om att de statliga bolagens vd:ar under 2005 hade ett lönelyft på 25 procent. Det är åtta gånger mer än det genomsnittliga lönelyftet för de anställda. Vattenfalls vd toppade med 75 procent, ett inkomstlyft på 5,4 miljoner. Det finns ett systemfel här i de växande löneklyftornas samhälle. Och här har vi, staten, ett ansvar som medborgarnas representant att motverka denna utveckling. Därför föreslår Vänsterpartiet ett lönetak i statlig verksamhet som också kan utgöra norm för kommuner och landsting. Det här förslaget kommer ursprungligen från Gruvtolvan, som upprörts över de höga direktörernas kraftiga lönelyft däruppe. Förslaget går ut på att statsministerns lön ska vara tak. Det är ingen låg nivå i sig, 121 000 i månaden. Och ingen kan väl slå statsministern i fråga om ansvar och kanske inte heller i fråga om omsättning. Inkomst- och förmögenhetsklyftorna i svenska samhället har ökat. Det kunde vi bland annat ta del av i Medlingsinstitutets rapport alldeles nyligen. De 10 procent högst avlönade ligger nu på samma andel av totalinkomsten som de gjorde på 40-talet, och vi verkar ha ett avbrott i historien av minskade klass- och löneskillnader. Orsakerna är komplexa och sammanhänger med samhälleliga maktförhållanden. Att den offentliga sektorn, dit resursfördelningen sker med demokratiska beslut och där behov snarare än marknadsmakt får vara styrande, slutade sin expansionstrend i slutet av 80-talet är en förklaring till de växande klyftorna. En nyliberal våg drog in, och den röda mattan för ökade skillnader och en ekonomisk elit rullades ut. Och där tog, tyvärr, offentlig sektor efter medan löntagarnas löner och förmåner faktiskt trängdes tillbaka. De strukturella förskjutningarna manifesteras dock konkret och på olika sätt, och vi kan faktiskt påverka det här om vi önskar och vill. En tydlig åtgärd är att uppmärksamma och göra något åt dessa fantasilöner för chefer och ledande befattningshavare i både privat och offentlig sektor. Staten bör ta sitt ansvar som arbetsgivare och motverka denna utveckling. Staten bör faktiskt skapa legitimitet för lönebildningen och för samhällsutvecklingen. Om det ska finnas en kultur för de redan privilegierade blir det ju svårt att hålla samman ett samhälle och efterlysa förtroende för dess institutioner, speciellt om det är i tider av ekonomiska problem. Problemen med de höga ersättningarna har inte med de enskildas privatmoral att göra, och målet med vår problematisering är inte heller att ifrågasätta enskildas duglighet. Det är en fråga om systemfel som vi faktiskt behöver rätta till. Vårt förslag om ett lönetak i statlig tjänst handlar om att ta ansvar för att skapa den trovärdighet och legitimitet som behövs bland medborgarna för de offentliga verksamheterna. Vi har förslaget att statsministerns lön ska utgöra tak. Ofta framförs det i debatten och även i de policyer som det hänvisas till att det ska sättas löner efter ansvar och den omsättning och den kompetens som personen i fråga har. Men har ansvaret, omsättningen och kompetensen ökat hos dessa vd:ar med 93 procent eller 81 procent? Eller vad är det som faktiskt har hänt? Och frågan är om det finns någon som har det ansvar som statsministern faktiskt har i Sverige. Och då kommer inte ens statsministern upp bland de fem högst avlönade i LKAB. Är det här ett system som vi vill upprätthålla? Svaret måste vara nej, i alla fall från oss på vänsterkanten. I den policy som finns om lönepolitik tar man också upp att tjänstebostad inte bör ingå. Ändå kan vi se att det hos LKAB finns 14 stycken som har kraftigt subventionerade bostäder. Det finns till och med gratis bostäder. Det ska inte förekomma incitamentsprogram, bonusar för koncernchefer och verkställande direktörer, men Posten delade ut 1 miljon. Och man kan fråga sig hur LKAB:s vd:s meritlista faktiskt hade förbättrats under 2003 när han fick 400 000 kronor i lönelyft. I Norrländska Socialdemokraten kunde man 2003 läsa om den verkställande direktören som skulle avgå 2002 men som fick fortsätta som senior advisor i företaget med en bibehållen vd-lön på 4,1 miljoner. När han sedan skulle avgå fick han en fallskärm på två årslöner, och han fick bo kvar i Lidingö i den 14 rum stora villan. Ja, han skulle betala marknadsmässig hyra, kunde man läsa i artikeln. Men 2006 kunde vi läsa om en eftertaxering av vd:arna däruppe i Luleå och Kiruna på 620 000 kronor för år 2000. Man betalade alltså inte skatt för den förmån man hade fått. De här ersättningarna upplevs många gånger med rätta som stötande. Det är lätt att se att den lilla eliten chefer inom och utom den offentliga sektorn faktiskt ger varandra förmåner som ingen annan i samhället kan ha. De i en liten sekt belönar varandra. Samtidigt släpar löneutvecklingen för andra grupper efter. Lönenivåerna i Sverige i dag, i förhållande till vinster och produktion, ligger på de nivåer som var under andra världskriget. Att vi vill göra något åt det här är självklart. Att borgaralliansen inte vill göra det är lika självklart, även om man under valrörelsen pratade om maktmissbruk och om misstankar om tjänster och gentjänster i staten. Men att Socialdemokraterna inte har något förslag eller stöder vår motion är faktiskt svårt att förstå. Vi vet att den här motionen inte löser problemen, men vi lägger fram ett förslag. Vi vill göra något åt dem. Vad vill ni göra i stället? Det skulle kunna vara bra att få svar på i den här debatten. Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Fru talman! Jag tänkte inleda mitt inlägg med att tacka meddebattörerna för bra och engagerade inlägg. Jag konstaterar att det inte finns så mycket värderingsmässiga skillnader i den här typen av debatter, men jag får väl nöja mig med att åtminstone tacka för engagerade inlägg. Det har ju varit rätt uppenbart, inte minst i det senaste inlägget, att det finns ganska stora värderingsmässiga skillnader. Jag kommer att återkomma till statliga bolag och chefer men vill ändå invända mot att bunta ihop svenska bolagsvd:ar, statliga bolagschefer och förvaltningschefer i svenska myndigheter till en sekt. Jag tyckte att bruket av det ordet gjorde att det förra inlägget faktiskt föll ganska mycket i kvalitet. Detta är ett område som handlar, precis som inledaren sade, om väldigt många olika saker. Låt oss börja med antalet myndigheter. Det finns flera motioner som behandlas här där man önskar att myndigheterna blir färre, bland annat från förre ansvarige ministern Sven-Erik Österberg. Det är väl bara att konstatera att den inriktningen har stort stöd i utskottet. Den inriktningen har också stort stöd i regeringens politik. Den ligger väl i linje med den politik som nu förs. Jörgen Hellman tog tidigare upp att han tyckte att vi från regeringens sida inte skulle ha lagt ned några myndigheter under tiden som Ansvarskommittén arbetar. Men jag vänder mig mot tanken att vi skulle ha någon form av reformstopp i svensk politik under tiden som en statlig utredning håller på och jobbar. Det är klart att man från regeringssidan, både den förra regeringen och den nuvarande regeringen, måste få lov att göra förändringar i myndighetsstrukturen trots att det finns en utredning som sitter och tittar på de här sakerna. Jag kan inte dra mig till minnes just nu några exakta fall för detta, men det är klart att också den förra regeringen såg sig fri att förändra myndighetsstrukturer trots att det satt en ansvarskommitté och studerade myndighetsstrukturerna. Fru talman! Vi från alliansens sida konstaterar med glädje att den nuvarande regeringen också har gjort de konkreta förändringarna i myndighetsstrukturerna och ser till att vi får färre myndigheter i Sverige. Dessutom finns det en kommitté som sitter och tittar ytterligare på vad som kan göras. Den ska klargöra vad som bör vara statliga åtaganden. Det är en viktig sak, för staten ska inte alltid hålla på och syssla med opinionsbildande verksamhet eller ge sig ut på konkurrensutsatta marknader. Kommittén ska också titta på vilka förutsättningar som måste ändras för att regeringens styrning ska kunna bli bättre så att den statliga förvaltningen ska passa bättre in i de krav som EU-medlemskapet ställer på oss, och så vidare. Det kommer att redovisas i december i år men slutligen också i december nästa år för att man ska se var det behöver göras förändringar. Förmodligen måste förändringar göras. Det är säkert också så att de förändringar som ska göras inte bara är kosmetiska utan måste visa sig i att statsförvaltningen blir mer effektiv men också genom att medborgarna får större möjligheter att göra sig hörda. En del i denna strategi är naturligtvis, precis som några av reservanterna tar upp, tanken att utveckla e-myndigheter ytterligare. Vi vill ha en utveckling av e-förvaltningen som gör det enklare för myndigheterna att samverka och som gör det lättare för medborgare att ta kontakt med statsförvaltningen men också för företagare att ha kontakter och få rätt att ta ansvar gentemot statsförvaltningen. Jag ska gärna säga att jag tyckte att det som finns med i den socialdemokratiska reservationen mycket väl kan vara en del i diskussionen om hur man ska göra. Det är viktigt att enskilda medborgare, men också företagare, lätt kan identifiera vem de ska ta kontakt med i förvaltningen. Hela tanken med den förändring som nu görs är att medborgarna ska få lättare att utöva sina rättigheter men också lättare att fullgöra sina skyldigheter gentemot förvaltningen. Att utveckla e-myndigheter är inte bara bra i sig. Det ger också stora möjligheter till besparingar. I betänkandet nämns till exempel obligatorisk elektronisk hantering av fakturor i staten som skulle kunna innebära flera miljarder i besparingar under några år. Målet för regeringens politik på det här området är att 2010 ska Sverige återigen ha en ledande position inom området för e-förvaltning. Fru talman! Staten ska också vara en förebild när det gäller mångfaldsarbetet. Det är väldigt viktigt. Mångfalden ger kompetens bland statsanställda, bidrar till att skapa förtroende och legitimitet för den statliga verksamheten och är också viktig för att den hjälper till att bryta utanförskapet och lyfta fram fler förebilder. Det pågår en lång rad projekt inom statsförvaltningen på det området. Verva håller på med utvecklingsprojekt. Det finns ett projekt som heter Olikhet genom tillgång som ska visa att mångfalden är en viktig tillgång för den statliga verksamheten. I praktiken handlar det mycket om en mer aktiv efterfrågan på olikhet vid rekryteringen. Det pågår försök med avidentifierade ansökningshandlingar. Vi får se vad de försöken leder fram till när vi sedan ska fatta beslut om hur vi går vidare i den delen. När allt detta är sagt ska vi ändå konstatera att trots att mycket görs så görs inte tillräckligt. Jag är övertygad om att när vi utvärderat detta nästa år kommer vi att se att mycket mer behöver göras. Fru talman! Det handlar i detta betänkande också om löner och avgångsförmåner för chefer i statlig tjänst. Jag tror att det är viktigt att konstatera att för att klara allt det som vi tidigare har sagt, det som vi vill att den statliga förvaltningen ska lyckas med, så måste vi se till så att vi också kan rekrytera bra chefer. Det är viktigt för mångfalden, det är viktigt för tillgängligheten för medborgarna att de som är chefer på svenska förvaltningar och svenska statliga bolag är duktiga och att vi lyckas rekrytera dem. Det är inte rimligt att vi i riksdag och regering är alltför klåfingriga eller detaljerade när det gäller vilket regelverk som ska gälla. De besluten måste till större del fattas av bolagsstyrelser och -ledningar. Regeringen har genom näringsministern aviserat en översyn av chefspolicyn. Den avser chefer för statliga myndigheter och ledande befattningshavare i statligt ägda bolag. Vi får väl avvakta den översynen och se vad den kommer fram till. Man kan ändå konstatera att i det förslaget, i den översynen är hälften av Vänsterpartiets reservation genomförd. Jag tror inte att vi kommer att komma överens om resten av den reservationen. Jag tror att det är rimligt att ha som målbild att den svenska koden för bolagsstyrning också ska gälla för de statliga bolagen. Jag tycker att det är en rimlig nivå att hamna på, men vi får väl se vad denna utredning och översyn till sist kommer fram till. Med detta, fru talman, och med en betoning på att det är viktigt med ledaregenskaper i statlig förvaltning vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. (Applåder)

Fru talman! Folkpartiet har tydligen problem med ordval men inte med beskrivningen. Man konstaterar samtidigt att man tänker göra något åt det. Man tänker öppna upp för fler bonusprogram. Jag får inte det här att gå ihop. Det är faktiskt så att en liten elit ger varandra förmåner och privilegier som ingen annan kan komma i fråga för och som starkt kritiseras i samhället. Om vi inte har förtroende för de institutioner som vi som folkvalda är satta att styra och utveckla och kan ställas till svars för, vad är det då vi ska rekrytera chefer till? Vårt yttersta ansvar handlar om att skapa ett samhälleligt förtroende för de här institutionerna. Då kan vi inte ha en liten maktelit som hela tiden tillåter sig att skaffa sig egna förmåner och privilegier som ingen annan i det här samhället kan ha. Kan Folkpartiet förklara för mig på vilket sätt LKAB:s direktörs meritlista har förbättrats så att han kan få 400 000 mer i lön? Vilken mirakelkurs har den personen genomgått, eller andra vd:ar? Och varför ifrågasätts ständigt de anställda i de här företagen, deras krav på lönelyft? De ska minsann ta ansvar för lönebildningen, men de som säger sig ha största ansvaret har tydligen inte ansvar alls för sin egen lönebildning. Jag skulle vilja veta vad ni tänker göra för att komma till rätta med det här. Att ni öppnar upp för bonusprogram kommer bara att förvärra det hela. Förtroende, legitimitet och ansvarsutkrävande är faktiskt väldigt väsentligt och avgörande i en demokrati. Jag tycker att det är beklagligt att ni inte står upp för det.

Fru talman! Ulla Andersson påstår att jag instämmer i en massa saker i Vänsterpartiets inledningsanförande. Det vill jag verkligen å det bestämdaste dementera. Dessutom har jag inte sagt att vi ska ha flera bonusprogram, och jag ställer verkligen inte upp på Vänsterpartiets retorik kring detta. Man säger ju att cheferna i statliga ämbetsverk och i statliga bolag tillhör en sekt. Jag tycker att det är en konstig retorik och hoppas verkligen att Ulla Andersson är ensam i oppositionen om att använda nämnda typ av begrepp när den här typen av frågor diskuteras. En sak kan jag däremot hålla med Ulla Andersson om, och det är att klyftorna har ökat. Under de senaste tio-tolv åren har vi i väldigt mycket statistik kunnat se att klyftorna i svensk ekonomi har ökat. Det beror väldigt mycket på att många människor har fastnat i ett utanförskap. Jag tar gärna på mig den del av ansvaret som jag har för detta men skulle tycka att det var passande att Ulla Andersson inte bara retoriserade gentemot det som vi andra här gör och det som andra i LKAB och så vidare gör utan också funderade på det egna ansvaret för den situation som Ulla Andersson så hårt kritiserar. Det är ju inte bara så att Ulla Andersson har varit en del i den ekonomiska politik som förts i denna kammare och som gett ett ökat utanförskap, utan det är också så att hennes parti haft ett ansvar för de bonusprogram och andra saker när det gäller löner i statliga bolag som Ulla Andersson nu kritiserar. Ni brukar säga att alliansens politik inte alls har slagit igenom när det gäller positiva saker. Då är det väl rimligt att från din sida också hävda att alliansens politik inte heller har slagit igenom när det gäller negativa saker, så berätta nu! Vilket ansvar har ditt parti tagit under de år ni varit i majoritet för att stoppa den sektbildning som du nu så hårt kritiserar?

Fru talman! Christer Nylander väljer att haka upp sig på ett ord i stället för att diskutera själva huvudfrågan. Det är lite fegt att smita undan ett problem på det sättet; det måste jag säga. Man kan väl inte på något vis beskriva det här på annat sätt än att det faktiskt rör sig om en väldigt liten elit i det svenska samhället som tillsätter och ger varandra förmåner - förmåner för vilka ingen annan kommer i fråga. Sedan blandas utanförskapet in. Ja, det här ska väl då vara utanförskapet i mångmiljonlyft, eller? Förslaget från näringsministern handlar faktiskt om att vi ska öppna upp för nya bonusprogram. Man omvandlade bonusarna till höga lönelyft. Ska man då dra bort de höga lönelyften och införa bonusar igen, eller hur är det här tänkt från er sida? Först säger du att det är en problembild som man på många sätt kan instämma i. Men sedan tar du helt avstånd från beskrivningen. Jag tycker att det är mycket beklagligt. Jag hade förväntat mig lite mer. Är det ett problem att man tillskansar sig lönelyft på 5,4 miljoner under ett år? Är det ett problem att de anställda känner sig tillbakaträngda och undrar var ledningens ansvar finns i fråga om att ge sig själv lönelyft medan andra ständigt ifrågasätts? Jag vet ju att LKAB kommer med lönekrav på 3,9 procent, något som man från arbetsgivarens sida säger inte är ansvarsfullt. Det handlar här om makten i samhället. Vi i denna kammare har ett ansvar för att göra något åt detta. Vilket ansvar tar vi för att komma till rätta med de här problemen? Vänsterpartiet har i flera år lagt fram sådana här motioner och försökt få stöd här i kammaren. På olika sätt deltar vi i den fackliga rörelsen och i samhällsdebatten för att påverka och driva på. Jag har inte sett Folkpartiet delta i något av de forumen i den här debatten, men det är kanske dags nu.

Fru talman! Ulla Andersson sade att Vänsterpartiet i flera år har kämpat i denna kammare för det hon nu står här och talar om. Problemet är att ni under alla dessa år har deltagit i majoriteten men inte lyckats nå fram. På något sätt måste ni väl utvärdera er själva och fråga er själva vad det är i er politik och retorik som trots allt gjort att ni inte har vunnit framgång. Detta med bonus är en vandringssägen som går fram och tillbaka. Inför den här debatten gick jag igenom vad näringsministern har sagt. I ett skriftligt svar till Thomas Östros säger Maud Olofsson: Som jag sade här i riksdagen den 28 november kommer regeringen att utveckla riktlinjerna för ledande befattningshavare i de statligt ägda bolagen. Jag nämnde redan då att jag inte har tagit ställning till bonusar över huvud taget. Det är alltså regeringens besked. Att Ulla Andersson här i debatten flera gånger upprepar att vi vill återinföra bonusar gör inte att det blir mer rätt. Näringsministern har tydligt beskrivit att hon inte har tagit ställning till detta. Vad vi och regeringen nu gör är att vi ser över saker och ting, ser över vad som ska gälla - vilka regler som ska gälla för chefer i statliga verk och bolag. Denna översyn är alltså på gång. Därmed är så att säga Vänsterpartiets halva reservation genomförd precis som Ulla Andersson kräver i reservationen. Däremot kan vi säkerligen vara överens om att vi inte fullt ut kommer att gå Vänsterpartiet till mötes när det gäller de krav som ni ställer. Vi tror nämligen att det är viktigt att svenska myndigheter och svenska statliga bolag har bra ledare och att man har en politik för att rekrytera bra ledare. Jag tycker att ni mycket mer ska fundera kring utanförskapet. Den statistik som Ulla Andersson lyfte fram i sitt tidigare inlägg visar just att klasskillnaderna i svensk ekonomi har ökat under de senaste tio åren. Det beror delvis på att några har dragit ifrån. Men det stora problemet är att så väldigt många har hamnat utanför, har hamnat i arbetslöshet.

Fru talman! Till att börja med ska jag säga att jag instämmer i Jörgen Hellmans mycket väl genomarbetade inlägg. Det var bra för Socialdemokraternas del, så jag håller med om allt han sade. När det sedan gäller det här betänkandet är jag motionär. Det gäller då det fortsatta arbetet med att Sverige ska vara ett IT-samhälle i framkant. I det arbetet ingår att effektivisera statsförvaltningen och att arbeta med en e-myndighet. Det finns ett jättestort behov av att fortsätta med det arbetet. Den socialdemokratiska regeringen drog i gång ett stort arbete på alla områden för omställningen till en modern e-förvaltning. Att högerregeringen nu har bestämt sig för att avskaffa IT-politiska strategigruppen tycker inte vi gagnar saken. Vi tappar mark och tempo när det gäller att börja om med nya arbetsgrupper. Därför yrkar jag bifall till reservation 1 under punkt 2. Dessutom vill jag något kommentera högerregeringens företrädare som i finansutskottet så abrupt och ad hoc har avstyrkt motionerna om en effektiv statsförvaltning. Att lägga ned Arbetslivsinstitutet, Djurskyddsmyndigheten i Skara och Institutet för psykosocialmedicin utan utredning är mycket ogenomtänkt. Att dessutom lägga ned de här myndigheterna utan att vare sig berätta hur det här viktiga arbetet ska gå till eller avsätta några medel till det är också mycket ogenomtänkt. Det kommer att få förödande konsekvenser för detta viktiga arbete. När det gäller Christer Nylanders inlägg blir jag kanske lite förvånad. Christer Nylander sade att de statliga myndigheterna inte ska jobba med opinionsbildande arbete. När jag går omkring i stan i Skövde men också här i Stockholm blir jag lite förvånad över att se att Ams gör reklam för nystartsjobben. Om jag uppfattat saken rätt har Ams fått göra en direktupphandling på flera miljoner för att göra reklam just för nystartsjobben. Det går väl inte ihop med det som Christer Nylander här nyss sade om att statliga myndigheter inte ska arbeta med sådant. Jag instämmer, som sagt, i Jörgen Hellmans inlägg och yrkar bifall till reservation 1 under punkt 2.