Det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering

Herr talman! Vi ska nu debattera vad jag faktiskt får beskriva som en svår fråga. Det är en fråga som rymmer många olika frågeställningar på ett principiellt plan och på ett moraliskt plan. Det handlar om hur vi ser på medmänniskor, om hur vi ska få en effektiv lagstiftning på plats och om hur Sverige förhåller sig till andra länder. Men min förhoppning är att debatten i dag ska göra att vi tar några steg framåt.

Vi har i Sverige i dag ett mycket omfattande tiggeri. Det handlar om uppemot 4 700 utsatta EU-migranter. Det finns ingen studie - ingenting - som visar på att det är någon väg ut ur fattigdom att ha tiggeri som sin försörjning. Och Sverige sticker ut i jämförelse med andra europeiska länder, det vill säga detta är väldigt svagt reglerat i Sverige jämfört med hur det är i andra länder.

Jag tror att vi alla har tagit del av rapporter som handlar om att vi ser en väldigt hög grad av organisering av detta tiggeri. Det förekommer inte sällan rapporter om att enskilda tiggare till och med behöver betala pengar för en plats att tigga på i vårt land. Polisen rapporterar till och med att en del av dessa redan utsatta människor nu utnyttjas dubbelt. Inte bara ska man tigga på gatan dagtid; kvällarna ska spenderas i privata lägenhetsbordeller.

Då kan en och annan säga "jomen, vi har ju strafflagstiftning på plats för att möta detta". Så är det, och vi förväntar oss att polisen och övriga rättsväsendet ska agera mot de delarna. Men vi måste också vara ärliga och se vad som kommer i spåren av att Sverige fortsätter att sticka ut i jämförelse med andra länder på detta område.

Det här är svåra frågor. Vi ser att det inte sällan är stora grupperingar av kriminella aktörer som styr väldigt mycket av den här verksamheten. Det är väldigt svårt att hitta bevisning. Inte sällan kan det finnas olika former av släktskap.

Jag minns när jag och Beatrice Ask i april 2015 skrev en debattartikel där vi föreslog att organiserande av tiggeri borde förbjudas. Då var det politiska stödet för den typen av förslag väldigt svagt i Sverige. Men på detta följde också en vettig och rimlig debatt.

Nu har vi äntligen ett lagstiftningsförslag på bordet, ett förslag som i stort handlar om att kriminalisera just detta organiserande av tiggeri som vi tyvärr ser i Sverige. Det är intressant att notera att vi troligtvis, när vi röstar om detta, kommer att vara en enig riksdag bakom detta förslag. Det tycker jag är alldeles utmärkt, men jag vill påminna om att detta lagförslag inte kommer att räcka för att på allvar se till att vi inte har ett utbrett tiggeri i Sverige. Vi kommer även att behöva reglera detta genom ett nationellt förbud.

I grunden tycker jag att detta är en principiell fråga. Ska vi i Sverige normalisera att enskilda utsatta människor ska behöva tigga för sin försörjning? Ska Sverige som ett utvecklat välfärdsland vara ett land som skickar budskapet till alla utsatta människor: Kom till Sverige! Här kan ni tigga för er framtid!

Jag menar att vi måste se sanningen i vitögat. Detta handlar om utsatta människor, i synnerhet från Rumänien och Bulgarien, som inte fullt ut kan ta del av sina mänskliga rättigheter, det vill säga deras hemländer tar inte ett tillräckligt ansvar för tillgången till utbildning, sjukvård och jobb som kan ge en rimlig framtid.

Jag menar att svaret till utsatta människor i andra länder inte kan vara att de ska söka sin framtid i Sverige. Vi måste i stället sätta press på de länder som inte ger sina medborgare rimliga rättigheter. Det handlar om att arbeta med frivilligorganisationer på plats i syfte att hjälpa utsatta människor.

Jag tycker att man ska vara väldigt ärlig och säga att ett nationellt tiggeriförbud inte kommer att hjälpa den enskilda utsatta människan, utan det handlar om att vi skickar en tydlig signal om att Sverige inte står öppet för ett omfattande tiggeri och att vi inte vill normalisera tiggeri som en försörjning.

Just nu i den politiska debatten, herr talman, övervägs väldigt många olika modeller. Det är väl rimligt att vi har en offentlig debatt och funderar över vad som skulle kunna vara en väg framåt. Här vill jag specifikt rikta mig till Socialdemokraterna. Socialdemokraterna har nu på olika sätt ändå markerat att man inte tycker att det här omfattande tiggeriet ska fortsätta i Sverige.

Nu övervägs olika typer av modeller, och en modell som lyfts fram som en möjlig lösning är den så kallade Eskilstunamodellen. Kommunen går nu fram med förslag som innebär att man ska söka tillstånd för att tigga. Det är ingen hemlighet att kommunen genomför detta för att göra det svårt att tigga i den enskilda kommunen. Jag tycker att man ska vara ärlig och säga det. Det är så tydligt det här som kommer också från Socialdemokraterna lokalt.

Jag tycker att den grundläggande frågan man ska ställa sig är: Tycker vi verkligen på riktigt att vi ska etablera ett system där man ska söka tillstånd för att tigga? Jag tycker att det vore fel väg att gå, och jag hoppas, herr talman, att Socialdemokraterna kan tydliggöra här i debatten hur man ser på en framtida reglering av tiggeriet.

Jag har full respekt för att man kan resonera olika om den här frågan, för det är en svår fråga. Det handlar om utsatta medmänniskor som man möter på gatan, människor som är i en extremt svår situation. Men jag hoppas också att fler partier inser att vi inte kan fortsätta som vi gör just nu. Vi för en väldigt underlig politik från Sverige just nu. Vi har gått fram med lagstiftning för att se till att ta bort dessa utsatta människors så kallade boplatser. Vi säger nu att vi tycker att det är fel med organiserande av tiggeri. Men vi gör ju ingenting som på allvar kommer att förändra situationen.

Vill vi att Sverige ska komma bort från ett utbrett tiggeri kommer det att kräva en nationell reglering. Att enskilda kommuner har olika lösningar kommer bara att flytta runt detta. Den mer grundläggande frågan man måste ställa sig är: Tycker vi att vi ska normalisera tiggeri i Sverige eller inte? Moderaterna kommer att gå till val på ett nationellt tiggeriförbud.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar betänkandet om det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering. Utöver de föreslagna straffskärpningar som Sverigedemokraterna välkomnar har vi för det här betänkandet en reservation som inte varit helt odebatterad genom årens lopp.

Sverigedemokraterna har tidigt analyserat problematiken och problembilden kring det utbredda tiggeriet och föreslagit det som på riktigt gör en skillnad. Ett nationellt ansvar för att få utländska tiggare att återvända kräver ett nationellt tiggeriförbud. Sedan Sverigedemokraterna för flera år sedan föreslog ett nationellt tiggeriförbud har nu även Moderaterna valt att ansluta sig till förslaget om ett nationellt tiggeriförbud, och de står också bakom reservationen i detta betänkande.

Frågan har som sagt inte varit helt odebatterad. Jag hade för någon vecka sedan en interpellationsdebatt med justitieminister Morgan Johansson där han tydligt delgav att det inte finns något stöd för ett tiggeriförbud i någon form vare sig i regeringen eller i det socialdemokratiska partiet.

Herr talman! Vi kan konstatera att den politiska debatten om tiggeriet hittills har gått ungefär samma väg som så många andra frågor. Först förnekas problemet av er andra. Det organiserade tiggeriet var en högerextrem, fascist-rasistisk myt, och Sverigedemokraterna var ondskan personifierad som påtalade det uppenbara.

Sedan börjar polletten trilla ned hos er andra, och under allt tyngre bevisning runt om i landet och inte minst press från den folkliga opinionen börjar ni byta fot. Helt plötsligt fanns det organiserade tiggeriet. Helt plötsligt ser även regeringen att tiggeriet i Sverige leder till människohandel.

Insikten om problemet är såklart en bra start, men den insikten har regeringen nu haft under en halv mandatperiod. Samtidigt meddelar regeringen att man under den nyvunna insikten minsann har vidtagit handlingskraftiga åtgärder. Problemet är bara att dessa handlingskraftiga åtgärder inte resulterat i någon skillnad alls. Antalet utländska tiggare som uppehöll sig i Sverige innan regeringen vidtog de handlingskraftiga åtgärderna och antalet i dag är i princip detsamma, nämligen 4 000-5 000 personer. Om någon har lämnat landet beror det sannolikt inte på någonting som regeringen har presterat.

Herr talman! Om Sverigedemokraterna hade fått bestämma hade vi löst det här problemet på ett par veckor. Då hade samtliga utländska tiggare fått lämna landet, förhoppningsvis till sina egna hemländer med bättre förutsättningar att etablera sig där. När själva förutsättningen för människohandel eller människoexploatering upphör i Sverige, så som vi har sett genom tiggeriet, har vi gjort vårt yttersta för att från första början motverka att brott ska ske. Det är såklart glädjande att Moderaterna nu för i år har valt att agera i riksdagen genom att stödja förslaget om ett nationellt tiggeriförbud. Men det tål ju att nämnas att det utbredda tiggeriet i Sverige inte var något som uppstod sommaren 2017.

Vill man ha ett parti som tidigt ser problemen och som tidigt föreslår åtgärder mot problemen tror jag att de flesta även i den här kammaren och även för denna fråga förstår att Sverigedemokraterna är det bästa alternativet.

Nu kommer inte Sverigedemokraternas förslag om ett nationellt tiggeriförbud att vinna riksdagens stöd i dag, men det glädjande i sammanhanget är att det inträffar ett val om några månader. Det finns i tiggerifrågan mycket tydliga positioneringar. Det gör det enkelt för väljarna att välja rätt parti. Om man vill fortsätta att se ett utbrett tiggeri i Sverige där människohandlare stärker sina positioner ska man rösta på något av de andra partierna. Vill man se omedelbara lösningar som slår sönder de nätverk som utnyttjar människor och en lösning som förmår utländska tiggare att lämna landet ska man rösta på Sverigedemokraterna.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (-).

Herr talman! "Vi i Sverige vill gärna fortsätta leva i vår trygga bubbla och helst inte bli påminda om det elände som pågår runtom i världen eller så nära som i grannlägenheten. En sådan inställning är ett svek mot de människor som plågas och utnyttjas. Att däremot våga stirra ondskan i vitögat och se den för vad den är, att mitt i allt elände fortfarande våga hoppas och tro på att en positiv förändring fortfarande är möjlig . och omsätta sin vrede till att försöka få till en positiv förändring" - så, herr talman, avslutar kriminalinspektör Simon Häggström sin bok Nattstad, som baseras på de människoöden och den fasansfulla verklighet som han möter runt om i Stockholm och i övriga Sverige under sitt arbete mot prostitution och människohandel.

En människa har alltid rätt att bestämma över sitt liv och sin kropp. Att någon tar sig rätten att utnyttja en annan människa är något som aldrig kan accepteras. Det är både cyniskt och en allvarlig kränkning av människovärdet.

Människohandel berör inte bara mänskliga rättigheter, utan den är många gånger en del i den organiserade brottsligheten. Den berör jämställdhet mellan män och kvinnor, fattigdom samt sociala och ekonomiska skillnader.

Majoriteten av dem som är utsatta för människohandel hamnar i prostitution, och 95 procent av dessa kvinnor har en hallick som styr dem. Dessa hallickar bryr sig inte om kvinnorna. De har ingen respekt för dem och bryr sig inte om huruvida de är trötta eller om det är svinkallt ute. De skickar ändå ut dem på gatorna eller tvingar dem att ta emot ytterligare kunder i lägenheten - för att hallicken ska tjäna mer pengar.

Att förebygga och bekämpa människohandel är något som länge har varit en prioriterad fråga för Sverige både nationellt och framför allt internationellt. Den svenska straffbestämmelsen infördes 2002 och tog då sikte på människohandel för sexuella ändamål. År 2004 utvidgades straffansvaret till att även omfatta andra former av exploatering.

Det krävs en effektiv och ändamålsenlig straffrättslig reglering, och det krävs ett internationellt samarbete. Detta är inget brott som stannar vid landsgränserna, och det krävs också samordning och samverkan mellan berörda myndigheter på nationell nivå.

I juni 2016 beslutade regeringen om en uppdaterad handlingsplan till skydd för barn mot människohandel, exploatering och sexuella övergrepp. Länsstyrelsen i Stockholm fick ett fortsatt uppdrag att stärka samordningen och att ta fram ett kunskapsstöd till socialtjänst och hälso- och sjukvård för att öka möjligheten att upptäcka barn som har varit utsatta för exempelvis människohandel eller andra övergrepp. Detta uppdrag fördes den 1 januari i år över till den nybildade Jämställdhetsmyndigheten. Det ger bättre förutsättningar att långsiktigt bedriva och utveckla arbetet.

I februari 2018 beslutade regeringen om en ny handlingsplan mot prostitution och människohandel, vilket också inkluderar människohandel avseende tiggeri, i syfte att förebygga, motverka och tillgodose skydd för och stöd till dem som blivit utsatta.

Noa har en människohandelsgrupp. Den som har träffat kriminalinspektör Simon Häggström, som jag citerade i början av mitt anförande, och har fått ta del av de berättelser och människoöden han har träffat på i sitt arbete lämnas inte oberörd. Om det finns någon som inte har läst hans böcker kan jag varmt rekommendera dem. Det är tuff läsning, men man känner att detta är ett arbete som absolut inte får stanna av. Tvärtom måste insatserna öka.

Men, herr talman, det finns tillämpningssvårigheter med den straffbestämmelse som finns i dag. Därför finns ett behov av en mer ändamålsenlig reglering.

I frågan om människohandel föreslås att de så kallade otillbörliga medlen förtydligas. Kravet på att omständigheterna har varit sådana att offret saknat något annat verkligt eller godtagbart alternativ än att underkasta sig handelsåtgärden ska i lagtexten uttryckas som att personens alternativ allvarligt har begränsats.

Straffansvar för brott mot en person som är under 18 år ska gälla även vid oaktsamhet i fråga om offrets ålder, och minimistraffet för människohandel, mindre grovt brott, ska skärpas till fängelse i sex månader. Maximistraffet för grovt koppleri ska höjas till fängelse i tio år, vilket också innebär att preskriptionstiden förlängs.

Herr talman! Exploateringen av utsatta personer är ett växande problem. Det finns ett behov av kriminalisering när det gäller exploatering i olika slags arbeten eller tjänster, det vill säga tvångsarbete eller arbetskraftsexploatering. Det kan handla om att dessa här i Sverige får arbeta för en mycket låg lön eller till och med oavlönat jobb inom exempelvis bygg, städ, restaurang- eller jordbruksverksamhet.

Samma bedömning görs i fråga om exploatering i tiggeri. Denna exploateringsform har enligt regeringen inte bara ökat under de senaste åren utan anses också, åtminstone till en stor del, ha koppling till den organiserade brottsligheten. Många gånger handlar det om människor som i sina hemländer lever i svår fattigdom. Det kan handla om människor som är satta i skuld genom att de lånat till resan hit, eller att utsatta människor tvingas under hot om våld till att tigga och kanske betala för sådant som är kostnadsfritt, exempelvis en plats att sitta på. Detta gör att det straffrättsliga skyddet även mot exploatering av utsatta personer i arbete eller tiggeri behöver förstärkas.

Ett nytt gradindelat brott införs i brottsbalken: människoexploatering. Brottet består i olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation, exploatering av en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri. Straffet föreslås vara fängelse i högst fyra år eller om brottet är grovt fängelse i lägst två och högst tio år. Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Helene Petersson. Det var en bra redogörelse av de lagförslag som en enig riksdag är på väg att anta. Det är alldeles utmärkt.

Låt mig också, herr talman, yrka bifall till förslaget i betänkandet och även till reservation 2.

Låt mig också återkomma till reservation 2. Det är ju Moderaternas förslag till ett nationellt tiggeriförbud, ett genomarbetat förslag som till skillnad från Sverigedemokraternas tidigare förslag också är både förenligt med EU-rätten och icke-diskriminerande.

Min fundering är huruvida Socialdemokraterna nu är beredda att ge besked. Är ni öppna för att gå fram med en nationell reglering av tiggeri? Eller är det snarare så att ni förbereder förslag för att gå mot det som brukar beskrivas som Eskilstunamodellen, det vill säga att Socialdemokraterna vill ha ett system där enskilda tiggare ska söka tillstånd för att tigga i Sverige? Skulle det vara så är min oro och min fråga: Tror Socialdemokraterna på riktigt att de förslag vi antar nu och eventuella framtida förslag som Socialdemokraterna arbetar med på allvar kommer att minska det utbredda tiggeriet i Sverige?

Herr talman! Tomas Tobé sa i sitt anförande att detta är något som vi vill ska normaliseras i samhället. Nej, kan jag säga, det är ingenting som vi vill ska normaliseras. Men hur vi hanterar det kan man nog se på olika sätt.

Denna regering har gjort mycket i form av kontakter. Man har haft många kontakter med företrädare i hemländerna - det är framför allt Rumänien och Bulgarien - för att öka de sociala insatserna där.

Vi har också tittat på hur man kan hantera detta här i Sverige. Där är den lagstiftning som vi antar i dag och som vi är eniga om också en av de frågor som vi har ansett vara viktiga.

Lagar och regler måste skärpas. Vi har ett kongressbeslut, som vi fattade för ungefär ett år sedan. Jag kan läsa upp hur det lyder ordagrant: "Vi vill förbjuda människor att tjäna pengar på andras tiggeri." Det är just den biten vi tar upp här i dag. "Möjligheten att avhysa otillåtna bosättningar behöver bli bättre" - det har vi också hanterat - "samtidigt som de som är på plats måste behandlas rättssäkert och med hänsyn till sin situation."

Vi avslutar kongressbeslutet med att säga: "Vi vill göra en översyn av ordningslagen - samma regler behöver gälla i alla kommuner." Det är en kärnpunkt som vi tycker är viktig. Vi tycker inte att varje enskild kommun ska behöva hantera detta själv och på sitt eget sätt. Men hur vi vill gå fram med denna lösning har vi inte kommit fram till än.

Herr talman! Det är korrekt, det som Helene Petersson tog upp - jag tycker inte att vi ska normalisera tiggeri. Men, ärligt talat, det är vad vi har gjort i Sverige. Vi har sett det tidigare, men nu har vi befäst det. Det är normaliserat i dag. Jag tror att de allra flesta som tittar på den här debatten kan vittna om att de har mött enskilda utsatta tiggare utanför matbutiken eller på gator och torg. Det är så att säga ett nytt fenomen i Sverige, det här utbredda tiggeriet.

Herr talman! Jag tycker att det är uppenbart att de åtgärder som har vidtagits inte räcker. Jag tror ärligt talat att också regeringen inser att de inte räcker. Det är kanske anledningen till att finansminister Magdalena Andersson har uttryckt att varje krona som du ger till en tiggare riskerar du att ge till grov organiserad brottslighet. Jag vänder mig lite emot det resonemanget, ska jag säga. Jag tycker att man flyttar över ansvaret på medborgarna i stället för att själv ta politiskt ansvar i den frågan.

Jag har noterat att statsminister Stefan Löfven tycker att Eskilstunamodellen är väldigt intressant. Men om jag tolkar Helene Petersson korrekt uppfattar jag det nästan som att Socialdemokraterna nu är öppna för att snarare reglera detta på nationell nivå så att vi inte kommer att ha olika sätt att gå till väga för att möta det utbredda tiggeriet i varje enskild kommun.

Den lite mer skarpa frågan blir: Utesluter Socialdemokraterna att införa ett nationellt tiggeriförbud?

Herr talman! Jag varken tillstyrker eller utesluter någonting när vi är under beredning av en fråga. Men vårt kongressbeslut är att vi inte vill lägga detta ansvar på den enskilda kommunen, utan vi vill göra en översyn av ordningslagen. Samma regler behöver gälla i alla kommuner. Jag kan inte ge Tomas Tobé något annat svar.

Herr talman! Det tål att sägas om Eskilstunamodellen: Eskilstuna är min hemstad. Jag sitter faktiskt kvar i kommunfullmäktige, där mina kollegor i början av mandatperioden föreslog just tillståndsplikt för tiggeri. Det nuvarande kommunalrådet från Socialdemokraterna kallade då förslaget för någonting man endast håller på med i fasciststater. Nu, några år senare, lägger Socialdemokraterna själva fram samma förslag i kommunfullmäktige. På tal om hur debatten har låtit historiskt sett och hur förslagen har utvecklats under tid tyckte jag att det var en rolig anekdot i sammanhanget.

Men det är som många har påtalat: Det är inte en handlingskraftig lösning att vänta in vad enskilda kommuner gör för att motverka det utbredda tiggeriet. Har man ett nationellt utbrett tiggeri kräver det att man har en nationell lagstiftning på plats. Sverigedemokraterna har varit tydliga med att vi behöver ett nationellt tiggeriförbud för att komma åt detta problem.

Trots regeringens satsningar och insikt om att det leder till människohandel och människoexploatering har vi haft samma antal utländska tiggare, utsatta EU-medborgare, i Sverige under hela mandatperioden. Det har inte minskat. Ni har inte nått några större resultat i den frågan, och om någon har lämnat Sverige har det inte berott på någonting som regeringen har gjort utan snarare på andra saker. Andra länder har kommit till rätta med den här problematiken genom att införa olika typer av förbud.

Min fråga till regeringen blir såklart: Nu när vi är överens om att det utbredda tiggeriet leder till organiserad människoexploatering, varför vill ni fortsätta göra det tillåtet att tigga på våra gator i Sverige? Det är liksom tillfället som gör tjuven, och det är tillfället att få in pengar genom tiggeri som gör att människoexploatörer och människohandlare stärker sina positioner i Sverige. Varför vill ni fortsätta göra det möjligt att tigga i Sverige?

Herr talman! Jag kan inte ge något annat svar till Adam Marttinen än jag gav till Tomas Tobé. Vi ser att frågan är bekymmersam. Denna exploatering har ökat. Människohandeln inom detta område har blivit större och större.

Vi har ett kongressbeslut som säger att vi ska göra en översyn av ordningslagen. Den finns på nationellt plan, och det finns möjlighet för kommunerna att utifrån den nationella ordningslagen göra någon lokal ordningsföreskrift.

Där har vi ett kongressbeslut, inte ett regeringsbeslut. Det är ganska viktigt att säga det tydligt. Det var inte regeringen som antog det, utan det var det socialdemokratiska partiets kongress för ungefär ett år sedan.

Men i den handlingsplan som antogs i februari 2018 vill regeringen fortsätta förstärka samordningen, förstärka det förebyggande arbetet internationellt men också nationellt och förbättra förmågan att upptäcka. Man vill ha starkare skydd och stöd och effektivare brottsbekämpning, för finns det människohandel i denna verksamhet är det ju det vi kan beivra. Där har vi bra lagstiftning som vi kommer att fatta beslut om i morgon och klubba här i riksdagen. Det är ett jättestort steg på vägen mot att komma åt detta, för finns det något som är så cyniskt och så människofientligt som att handla med människor?

Herr talman! Det är såklart jättefint att regeringspartiet Socialdemokraterna förstår att det är bekymmersamt att vi har ett utbrett tiggeri i Sverige. Men jag tycker att det också är bekymmersamt att detta tiggeri har fått fortsätta under så många år, under hela regeringsperioden, utan att regeringen har vidtagit en enda handlingskraftig åtgärd som har motverkat det utbredda tiggeri som leder till så många fruktansvärda saker som människohandel och människoexploatering.

Om man tycker att det är cyniskt att det förekommer måste det vara än mer cyniskt att inte ha politiskt mod att i regering motverka de förutsättningar som skapar just detta cyniska utnyttjande av utsatta människor. Det måste vara det värsta av allt, tycker jag, särskilt om man sitter i regering. Jag tycker att man är svaret skyldig varför man fortsätter göra det tillåtet att tigga i Sverige, när det är själva grundförutsättningen för att de här nätverken ska kunna existera och verka i Sverige.

Jag tycker att jag i flera sammanhang har fått ganska tydliga svar från regeringspartierna. Jag hade en interpellationsdebatt med Morgan Johansson där han sa att tiggeriförbud inte fanns på dagordningen vare sig för regeringen eller för Socialdemokraterna. Vi får heller inget annat svar av Helene Petersson, som företräder ett av regeringspartierna, när det gäller om man kommer att införa tiggeriförbud. Man kommer i stället att fortsätta att tillåta tiggeri i Sverige. Nätverken kommer att fortsätta att existera.

Även om vi antar lagstiftning som kriminaliserar i högre grad - man höjer straffen och sådana saker - bygger detta på att människor anmäler brott från första början. Det gör man sällan om man befinner sig i en så stark beroendeställning till dessa människohandlare som många gör.

Jag tycker att man måste angripa det problem som är grundförutsättningen: pengar som kommer in från första början. Vi måste ha ett nationellt tiggeriförbud som snabbt åtgärdar detta och bryter ned de här strukturerna, som leder till ett hänsynslöst utnyttjande av människor i Sverige. Men det är det tydliga val som väljarna har att göra i höst: om man vill rösta på regeringspartierna, som inte gör någonting, eller på oss, som faktiskt föreslår verkningsfulla åtgärder.

Herr talman! Ja, det är upp till väljarna om de vill ha en kanske mer människovänlig syn på denna fråga än den som Sverigedemokraterna står för, när man talar om ett absolut, ovillkorligt förbud. Men i den frågan har Morgan Johansson som sagt gett Adam Marttinen ett svar: Det är inte vår linje. Vi har kongressbeslutet som vi ska förhålla oss till, och utifrån det sitter vi nu och arbetar.

Det står dock också i handlingsplanen, som är några månader gammal, att det behövs en ökad internationell samverkan. Vi behöver utveckla kunskap och metoder. Det finns mycket att göra, på det nationella planet men framför allt i kontakterna och diskussionerna på EU-planet, när det gäller samverkan med de länder som dessa människor kommer från.

Jag har inget annat svar att ge Adam Marttinen i dag.

Herr talman! Hösten 2002 hade filmen Lilja 4-ever premiär i Sverige. Det var precis när jag skulle börja andra året på gymnasiet. Den berörde mig, och jag tror inte att någon som såg den filmen eller som sett den därefter har glömt den.

Filmen Lilja 4-ever handlade om flickan Lilja från forna Sovjetunionen. Hon blir kär i en äldre kille och får erbjudande om att komma till Sverige och Malmö. Men den äldre killen har lurat henne grovt, och hon blir hänsynslöst utnyttjad. Lilja blir dag efter dag, vecka efter vecka, såld till män i olika åldrar och i olika situationer tills hon en dag lyckas fly och då tar livet av sig.

Vi har nog alla sett hemska filmer och kan ta det, men det som var speciellt med denna var att det inte rörde sig om fiktion utan byggde på verkliga händelser - inte exakt naturligtvis, men verkligheten var tyvärr inte bättre. Danguole, som hon hette på riktigt, var 16 år och kom från Litauen i slutet av 90-talet. Men det var just till Malmö hon kom, och det var där hon dog.

Saker och ting har hänt sedan slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Internet har utvecklats på ett sätt som till största delen är bra, men när det gäller just detta område har det fått konsekvenser i och med att prostitution och koppleri har kunnat gömmas undan på ett sätt som inte var lika enkelt tidigare.

En annan skillnad är EU och den fria rörligheten, som är fantastisk på väldigt många sätt men också har en baksida: Människor kan utnyttjas. Därför gäller det att vi följer med i utvecklingen när det gäller att ha kontroll över kriminella organisationer och även på andra sätt.

I detta ärende skärps straffen för koppleri och människohandel, och det är befogat. Det finns en bred uppslutning kring detta här, och det är också bra. Straffen är en del, men det är viktigt att komma ihåg att det även finns andra. Före detta ärende debatterades samtyckeslagen. Man kan tycka att detta är en helt annan fråga, men det hör ihop. Vilka normer och attityder som finns i samhället spelar roll även för frågan om människohandel och koppleri.

Slutligen, herr talman, ska jag säga något om frågan om tiggeri, på förekommen anledning. Det är förstås inte någon av oss som vill att det ska finnas. Vi vill inte att människor ska behöva vara så utsatta. Romerna, som det har kommit att handla om i debatten på senare år, är en otroligt diskriminerad grupp i Sverige och runt om i Europa.

Det är beklagligt att Moderaterna går till val på ett nationellt förbud, för det är inget som kommer att lösa något för denna grupp. Men vi ser att detta i det moderata skyltfönstret Vellinge är något som man prioriterar högst av allt och slåss för ända upp i Högsta förvaltningsdomstolen.

Jag vill yrka avslag på de reservationerna men bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Friheten att röra sig fritt över Europas gränser är en fantastisk möjlighet, och många svenskar utnyttjar den på flera sätt. Småföretagaren hittar kunder i Tyskland och utvecklar sin verksamhet, tjänar pengar och anställer fler än vad som annars hade varit fallet. Den unga söker äventyret och finner det kanske på ett franskt universitet eller i ett kök. Den som har jobbat ett helt liv kanske drömmer om att spendera de mörkaste månaderna på spanska solkusten och ta kvällspromenader i den ljumma Medelhavsbrisen.

Vi utnyttjar vår frihet att röra oss fritt inom EU för att göra våra liv lite bättre. På samma sätt drömmer människor i andra europeiska länder om ett bättre liv. Vissa har det gott ställt, medan andra har det skralare. Och vissa människor i Europa är väldigt fattiga. De saknar medel till det vi upplever vara det mest grundläggande.

Många av dessa är fattiga för att de levt i länder som plågats av kommunismens och socialismens våta filt över allt vad tillväxt och utveckling heter. Några av dem är dessutom diskriminerade - rasistiskt utdömda som sämre människor som inte förtjänar att ha det andra har för att de är födda in i en viss folkgrupp. Detta är naturligtvis oerhört allvarligt och någonting som EU-systemet sedan länge med större kraft borde ha bidragit till att försöka lösa.

Det finns, åtminstone tills vi har en ny långtidsbudget på plats, medel avsatta för att hjälpa Europas allra fattigaste så att de kan bryta sig ur den onda cirkel som det innebär att leva ur hand i mun. De medlen måste dock passera genom dessa EU-medborgares stater. Det är uppenbarligen inte så att de staterna prioriterar att jobba med dessa frågor, för problemen kvarstår.

Detta arbetar Centerpartiet med på Europanivå. Vi vill att hjälporganisationer ska kunna få del av de medel som är avsatta direkt, utan att medlen ska behöva passera genom medlemsländerna.

Det var inte länge sedan, herr talman, som fattigdomen var väldigt utbredd här hemma i Sverige. Vi vet ungefär vad det var som tog oss ur fattigdomen. Det var företagande, frihandel och marknadsekonomi. Jag tror att det var dåvarande finansministern, Johan August Gripenstedt, som på 1850- eller 1860-talet lade grunden för enormt betydelsefulla reformer, som gjorde att Sverige gick från att vara en omodern, merkantilistisk stat till att vara en modern marknadsekonomi, med allt vad det innebär. Vi fick 100 år av tillväxt, som tog svenskar ur fattigdom.

Samma effekter - frihandel, företagande, marknadsekonomi, kapitalism, om man så vill - lyfter människor ur fattigdom över hela världen varje dag. Det kommer förr eller senare att komma även dessa människor till del, och vi måste lägga all kraft på att försvara de viktiga värdena: företagsamhet, frihandel och marknadsekonomi. Det är detta som är lösningen på det enorma problemet med fattigdom över hela världen.

Herr talman! Det lagförslag vi nu debatterar är bra. Det syftar till att skydda några av dessa fattiga och mest utsatta människor, och det måste vara det som är vägledande. Det finns många aspekter av att fattiga människor finns på våra gator och torg, synliga för oss svenskar, som nog känner att vi har lämnat den tiden bakom oss. Ibland verkar vissa kunna tro att dessa människor inte finns om vi inte ser dem. Men de finns. Och de medel de lyckas skrapa ihop under en lång dag utanför Konsum kan göra skillnad för att familjen ska kunna äta sig mätt eller få ett tak, om än aldrig så torftigt, över huvudet.

Och visst förekommer både organisering och människohandel. En gammal dam jag pratade med berättade att hennes barnbarn hade behövt vård - vård som familjen inte hade råd med. Då hade hon lånat pengar av en procentare, och för att betala tillbaka detta hade hon förbundit sig att göra det som hon nu gjorde i Sverige, det vill säga be medmänniskor om en gåva.

Hon gjorde det inte för att förstöra vår estetiska upplevelse av Konsums entré. Hon gjorde det inte för att ställa till med oordning eller nedskräpning. Hon gjorde det inte för att det är kul att sitta dag ut och dag in i kyla och blåst, som måste gått rakt in i hennes mångårigt hårt slitna leder. Hon gjorde det av kärlek till sitt barnbarn och för att hon inte hade några alternativ.

Herr talman! En del hävdar att ett förbud vore ett sätt att hjälpa dessa utsatta människor, och jag har naturligtvis all respekt för en sådan ansats. Problemet är att det är svårt att hitta stöd i forskningen för att så skulle vara fallet.

När denna debatt började ta fart gjorde vi i Centerpartiet en ordentlig analys på området, och om syftet är att hjälpa de mest utsatta kunde vi inte landa i något annat än att ett förbud vore kontraproduktivt.

Fram till det senaste årsskiftet hade Länsstyrelsen i Stockholms län, som Helene Petersson nämnde, en särskild samordningsfunktion mot människohandel, och när jag pratade med dem och frågade om ett förbud skulle kunna bidra till att få att få fler fällande domar för människohandel var svaret entydigt nej.

Förklaringen är till stor del att det, för att få till fällande domar, i så gott som samtliga fall krävs en aktiv medverkan från målsäganden. Om målsäganden samtidigt själv har begått ett brott genom att låta sig utnyttjas för att tigga blir incitamenten att delta i en sådan process ännu mindre än vad de redan är.

Forskning.se är en bra källa för att snabbt hitta matnyttiga inspel till anföranden som jag ska hålla och andra saker. Jag rekommenderar den för alla kollegor och alla andra också. När jag söker där hittar jag mest stöd för att ett förbud inte hjälper utan tvärtom riskerar att ställa till det ordentligt för dessa redan utsatta människor.

Jag hittar också på samma webbplats en hel del matnyttigt om antiziganism och näthat och sådant som jag tror att vi kommer att behöva ägna en hel del uppmärksamhet åt här i riksdagen och på andra ställen framöver.

Jag delar den uppfattning som min goda vän och högt aktade kollega Tomas Tobé har i frågan - den är inte på något sätt enkel. Men när man måste göra ett svårt val mellan två saker måste Centerpartiet välja medmänsklighetens linje.

Fru talman! Människohandel handlar till stora delar om både klass och kön, om att människor med mer makt och kapital utnyttjar människor med betydligt sämre förutsättningar för att utföra saker som ingen människa som hade ett val skulle göra och om att fattigdom och ekonomisk utsatthet och den extrema ojämlikhet som finns både i Sverige och i världen skapar en brottslighet som är ofattbart kränkande och inhuman.

Detta är kapitalismens allra vidrigaste ansikte, och det är nog många av oss som inte vill se konsekvenserna av den. Men den finns där, och via lagstiftningen kan vi komma åt vissa delar. Men det är genom att ojämlikheten och utsattheten minskar som vi kan motverka att sådana här situationer över huvud taget uppstår.

Att vara kvinna eller barn betyder i alldeles för stor utsträckning att befinna sig i en utsatt situation. Patriarkatets förtryckande struktur utnyttjar den underordning som skapas av en manlig överordning.

Det är kvinnor som utnyttjas av män, och det är barn som utnyttjas av män. Och detta beror på att det är stora skillnader mellan maktfördelningen beroende på vilket kön du har. Kvinnor har mindre makt, ekonomiska resurser och frihet, i både Sverige och resten av världen. Det går tyvärr inte att förneka eller skylla på att kvinnor kanske har valt en lägre inkomst eller andra faktorer som ger henne mindre makt och inflytande. Vi ser denna systematiska uppdelning och att den är stor när det kommer till brott mot människor, som människohandel innebär.

Fru talman! Detta går heller inte riktigt att lagstifta bort. Även om jag självklart hade velat se en lag som förbjuder ojämlikhet inser jag hur orimligt det är. Det är därför en systematisk ojämlikhet bara kan förebyggas med sociala insatser och ekonomiska styrmedel. Det är också därför det är oerhört viktigt med kompetens inom rättsväsendet när det kommer till människohandel. Det är en bred kategori av brott som kan ske, från tvångsarbete till trafficking och påtvingad prostitution. Det är därför det behövs ett brett batteri av både kunskap och förståelse genom rättsväsendets alla delar.

Vänsterpartiet anser att lagförslaget kommer åt viktiga delar av problematiken och hoppas att lagstiftning i kombination med sociala insatser är rätt väg att gå.

Fru talman! När vissa partier försöker förbjuda fattigdom genom att intyga att detta görs på grund av godhet och omtanke om de fattiga visar det på fulheten i en klasspolitik som tar sin utgångspunkt i att det är störande att se en tiggare utanför mataffären när fredagsmyset ska inhandlas.

Det handlar inte om att hjälpa fattiga människor från Bulgarien och Rumänien, utan det handlar om ett synsätt där vissa människor faktiskt är mindre värda än andra. Det är inte förvånande att det är riksdagens riktiga högerpartier Moderaterna och Sverigedemokraterna som föreslår just detta. Aldrig har förståelse för utsatthet varit mindre än hos just partier som bara är för de rika.

I ett klasslöst samhälle skulle ingen behöva tigga. Och ingen ska behöva tigga. Ingen människa ska behöva förlita sig på andra människors goda vilja och tjocka plånbok. Frihet är att själv kunna ha en egen ekonomi och betala för sig själv. Men det görs varken via förbud eller femtiosju jobbskatteavdrag. Det kan bara göras genom en politik som skapar jämlikhet. För jämlikhet ger frihet, och frihet är att kunna betala sin egen hyra.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Först och främst vill Liberalerna yrka bifall till justitieutskottets förslag i dess helhet. Det gäller förslag och åtgärder kring människohandel och människoexploatering.

Detta är ingen ny fråga. Redan 2014 tillsatte den dåvarande alliansregeringen en utredning för att komma åt problemet med människohandel. När man lyssnar på debatten här, oavsett om det handlar om insamling av pengar, tiggeri, prostitution eller just människohandel, kan man tro att detta inte är kriminaliserat, men många av brotten när det gäller människohandel, prostitution etcetera - att utnyttja någon i ekonomiskt syfte - är redan kriminaliserade.

Problemet och motivet till varför vi måste ta steg framåt är att vi har alldeles för få personer i Sverige som döms för dessa hänsynslösa brott. Liberalerna välkomnar att minimistraffet kommer att höjas, att maximistraffet höjs från åtta till tio års fängelse och att det också införs en brottsrubricering: människoexploatering. Man kan tycka att vi genom dessa förändringar kommer att få fler fällda, och det hoppas jag. Det är därför vi är angelägna om att dessa förslag godkänns.

Vi har ett antal domar som prövas inom rättsväsendet nu. I november 2017 dömde Örebro tingsrätt tre personer till fyra år och två månaders fängelse för att ha utnyttjat och tvingat bulgariska medborgare att tigga i Sverige. Ärendet överklagades till högre instans, och dessa personer friades i hovrätten för några månader sedan. För en tid sedan beslutade riksåklagaren att gå vidare till högsta instans - Högsta domstolen - för att få ärendet prövat.

Fru talman! Varför nämner jag detta exempel? Jag gör det därför att om vi bara höjer straffskalan är det inte säkert att vi kommer att få dessa skurkar, dessa förövare, dömda. Det krävs även bevis, vittnesuppgifter och bra polisutredningar.

Det straffrättsliga skyddet mot människo-handel och människo-exploatering

Det som vi från Liberalerna särskilt vill betona är att man måste fokusera polisens resurser, men också utformningen av denna lagstiftning, så att den träffar förövarna. Det är inte den äldre tanten på 65 år som sitter utanför Lidl i Västerås som jag är ute efter när jag står här och talar om att skärpa lagen om människohandel och människoexploatering, utan det är de andra som tvingar henne att tigga eller som tar betalt för att hon ska få sitta där och samla in pengar. Det handlar också om allt det som sker bakom kulisserna, oavsett om vi tar dessa beslut eller inte, nämligen dem som utnyttjar unga tjejer och kvinnor i sexuella och ekonomiska syften. Det är dem vi ska komma åt.

Vi delar regeringens uppfattning i propositionen om att detta kan vara viktiga steg. Det är därför som vi inte har några reservationer.

För att lämna en kritisk synpunkt till regeringspartierna kan jag ändå påminna om att när vi 2014 och våren 2015 i justitieutskottet krävde straffhöjningar för dem som har gjort sig skyldiga till människohandel eller andra grova brott röstade S, V och MP emot vårt motionsyrkande. Det finns en reservation i betänkandet från februari 2015 där vi krävde straffskärpningar. Men det är precis förslag om det som vi nu har fått på riksdagens bord, nämligen att koppleri, människohandel och människoexploatering ska straffas hårdare. Jag välkomnar detta förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 maj.)