Bostadsrättsfrågor
Debatt om förslag 29 januari 2003
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenPeter Danielsson (M)
- Hoppa till i videospelarenPeter Danielsson (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSten Lundström (V)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSten Lundström (V)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSten Lundström (V)
- Hoppa till i videospelarenPeter Danielsson (M)
- Hoppa till i videospelarenSten Lundström (V)
- Hoppa till i videospelarenPeter Danielsson (M)
- Hoppa till i videospelarenSten Lundström (V)
- Hoppa till i videospelarenRigmor Stenmark (C)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRigmor Stenmark (C)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenRigmor Stenmark (C)
- Hoppa till i videospelarenSten Lundström (V)
- Hoppa till i videospelarenRigmor Stenmark (C)
- Hoppa till i videospelarenSten Lundström (V)
- Hoppa till i videospelarenRigmor Stenmark (C)
- Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
- Hoppa till i videospelarenRigmor Stenmark (C)
- Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
- Hoppa till i videospelarenRigmor Stenmark (C)
- Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
- Hoppa till i videospelarenPeter Danielsson (M)
- Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
- Hoppa till i videospelarenPeter Danielsson (M)
- Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLars Tysklind (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
- Hoppa till i videospelarenSten Lundström (V)
- Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
- Hoppa till i videospelarenSten Lundström (V)
- Hoppa till i videospelarenHans Unander (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Hillar Rosenqvist (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRigmor Stenmark (C)
- Hoppa till i videospelarenHelena Hillar Rosenqvist (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRigmor Stenmark (C)
- Hoppa till i videospelarenHelena Hillar Rosenqvist (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenHelena Hillar Rosenqvist (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenHelena Hillar Rosenqvist (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSten Lundström (V)
- Hoppa till i videospelarenHelena Hillar Rosenqvist (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSten Lundström (V)
- Hoppa till i videospelarenHelena Hillar Rosenqvist (Mp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 56
Anf. 62 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Utgångspunkten för det här betän-
kandet är en proposition som handlar om bostads-
rättsfrågor. Propositionen bygger i sin tur på en ut-
värdering av gällande regler för bostadsrättsförening-
ar som tog sin utgångspunkt i att försöka förhindra
sådana problem som uppstod för många bostadsrätts-
föreningar i början på 90-talet. Propositionen inne-
håller också en rad förslag som kommit upp i andra
sammanhang.
Jag ska här kortfattat gå igenom Kristdemokrater-
nas ställningstaganden omkring de olika förslagen
men sedan använda huvuddelen av min tid åt att dis-
kutera ett specifikt förslag.
Mycket är vi eniga om i utskottet, men på ett antal
punkter har reservationer avlämnats. För att spara tid
för kammaren nöjer jag mig med att yrka bifall till
reservation nr 9.
En majoritet uppstod i utskottet omkring ett till-
kännagivande till regeringen när det gäller att ge
bostadsrättsföreningar skyldighet att till socialförvalt-
ningen anmäla upprepade störningar och upprepade
betalningsförseningar. Här inträffar det ovanliga,
nämligen att oppositionen får försvara regeringens
förslag. Utredningen som föregick propositionen och
regeringen själv bedömde att det var olämpligt, både
gentemot den enskilde boende och för föreningens
styrelse, att anmäla grannen till socialnämnden. Det
är, som vi kristdemokrater ser det och faktiskt också
som regeringen ser det, en sak för den enskilde bo-
stadsrättsinnehavaren, inte för föreningen, att ta kon-
takt med socialförvaltningen om han eller hon behö-
ver hjälp av myndigheten.
Beträffande förslaget i betänkandet om en utvidg-
ning av möjligheterna till andrahandsuthyrning står
Kristdemokraterna bakom regeringens förslag. Jag är
glad att kunna meddela en häpen kammare att - håll i
er nu - det gör också Socialdemokraterna och några
andra partier.
När det gäller majoritetskraven vid en ombildning
från hyresrätt till bostadsrätt, som ju är en viktig prin-
cipiell fråga som har diskuterats i utskottet många
gånger, är det som bekant så att Socialdemokraterna,
Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte tycker att det
räcker med en majoritet av de boende för att ett så-
dant beslut ska kunna fattas. Detta är förstås inget
annat än ett försök att försvåra för de boende att själ-
va bestämma över sina förhållanden. Mot detta har vi
givetvis reserverat oss.
Nu övergår jag till att behandla den fråga som jag
anser vara den viktigaste och där regeringens och
utskottsmajoritetens förslag är i mitt tycke speciellt
hårresande.
Regeringen och utskottsmajoriteten föreslår
kammaren att besluta att bostadshyresgäster ska vara
folkbokförda på fastigheten för att räknas med i den
kvalificerade majoritet som fordras för att en ombild-
ning från hyresrätt till bostadsrätt ska äga rum.
För den oinvigde kan detta naturligtvis tyckas
okontroversiellt. Men jag får säga som översten: Det
här kan verka enkelt, men vänta bara tills jag får
förklara det. Det är nämligen så att effekterna av det
föreslagna regelverket i vissa fall blir uppenbart
orimliga, eftersom de som bor i huset men som inte är
folkbokförda på adressen lagstiftningsvägen alltid ska
anses rösta nej - oavsett vilken inställning de själva
har.
Låt mig, fru talman, med ett exempel visa det ab-
surda med regeringens och majoritetens förslag.
Vi tänker oss en fastighet med åtta lägenheter. I
tre lägenheter bor hyresgäster som inte är folkbokför-
da på adressen. En sådan fastighet kan aldrig, inte ens
om alla boende är för det, genomföra en ombildning.
I exemplet skulle alla de boende vilja göra det. Att de
inte kan göra det beror inte på att de har en annan
folkbokföringsadress och räknas bort från underlaget.
Det principvidriga är nämligen att de, oavsett den
egna uppfattningen, alltid räknas som nej-röstande.
Jag måste bekänna att när vi kristdemokrater
skrev vår motion med anledning av regeringens pro-
position trodde vi att majoriteten skulle inse hur ode-
mokratiskt och befängt det här förslaget är. Jag trodde
att också de skulle verka för att de boendes intressen
skulle tas till vara. Icke.
Man skriver i betänkandet att "det är mycket an-
geläget att så långt möjligt säkerställa att ombildning-
ar till bostadsrätt faktiskt sker på de boendes villkor
och att de i huset boende hyresgästerna inte förbigås
vid ombildningen". Det kan jag också instämma i.
Det märkliga är ju att majoriteten gör tvärtom - pre-
cis tvärtom! Jag är uppriktigt förvånad över majori-
tetens slutsats i de sammanhangen.
Vårt motionsförslag i denna del innebar att enbart
de folkbokförda på adressen - där är vi alltså överens
- ska få delta i ombildningsbeslutet. Skillnaden är att
när vi säger att de andra inte ska räknas med i under-
laget för ett majoritetsförhållande utgår majoriteten
från att de alltid röstar nej. Detta är uppenbart prin-
cipvidrigt och en väldig konstighet som man har
hamnat i.
Skillnaden mellan oss och majoriteten är alltså att
majoriteten lagstiftningsvägen bestämmer att de lä-
genhetsinnehavare som inte är folkbokförda på adres-
sen ska anses rösta och att de röstar nej till ombild-
ning. Tänk om motsvarande skulle gälla i ett val eller
i den kommande folkomröstningen! De som inte
deltar i omröstningen skulle då anses rösta ja eller nej
beroende på vad den politiska majoriteten ansåg vara
det rätta. Detta är mycket förvånande, fru talman.
Jag har några frågor till representanterna för de
partier som står bakom majoritetstexten - Socialde-
mokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljö-
partiet - som jag hoppas att de tar upp i sina respekti-
ve anföranden:
1. Har en förening i en fastighet med ett antal tomma
lägenheter, till exempel tre av åtta som i det ex-
empel jag har talat om, större förutsättningar att
lyckas vid en ombildning än om de tre lägenhe-
terna bebos av personer som inte är folkbokförda
där? I det förra fallet skulle nämligen ombildning-
en kunna genomföras även med ert förslag.
2. På vilket sätt kan ni förklara och försvara effekter-
na i det exempel som jag återgett, som innebär att
även om alla i fastigheten boende vill åstadkom-
ma en ombildning till bostadsrätt så är det omöj-
ligt?
Förklara detta! Jag tror att många med mig som
har tittat på det här förslaget är mycket förvånade. Jag
kan inte komma till någon annan slutsats än att det
här för flera av partierna handlar om att ytterligare
skruva åt tumskruvarna, minska valfriheten för de
boende och med politiska medel bestämma åt männi-
skor vad de ska tycka. Det gör mig oerhört förvånad.
Anf. 63 Peter Danielsson (M)
Fru talman! Inledningsvis skulle jag vilja yrka bi-
fall till reservation 2 under punkt 3. Det betyder inte
att vi inte står bakom de övriga reservationerna, utan
det ska endast ses som ett uttryck för respekt för
kammarens tidsplanering.
Fru talman! Överlag utgör förslagen i det här be-
tänkandet en välbehövlig och viktig modernisering av
bostadsrättslagen, och vi moderater har inte särskilt
många synpunkter på detta i stort. Det finns emeller-
tid ett antal förslag där vi tycker att majoritetens slut-
satser leder fel. Det gäller exempelvis majoritetens
fortsatta ansträngningar för att sätta käppar i hjulet för
boende som vill ombilda sin hyresrätt till bostadsrätt.
På den fronten kan jag dessvärre konstatera att den
tragiska följetongen fortsätter.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet har redan tidigare fattat beslut som gör det svårare
för hyresgäster att ta över sina lägenheter. De har höjt
kraven för att hyresgästerna ska kunna göra en intres-
seanmälan och så småningom bilda en bostadsrätt.
Tidigare krävdes att mer än hälften av hyresgästerna
anslöt sig. Nu krävs två tredjedels majoritet för att
hyresrätter ska kunna ombildas till bostadsrätter. De
har dessutom fattat beslut om den så kallade till-
ståndspliktslagen som gäller sedan den 1 april 2002.
Enligt den ska länsstyrelsen pröva alla överlåtelser av
lägenheter som ägs av kommunala bostadsföretag.
Det är konsekvenserna av den mycket märkliga lag
som gör att 1 171 människor som bor i miljonpro-
gramsområdet Östberga förvägras möjligheten att
köpa sina bostäder. Det gläder mig att det ärendet är
överklagat till Boverket, och jag ser fram emot att
följa ärendets fortsatta utveckling.
Det är uppenbart att syftet med båda besluten har
varit att försvåra för människor som vill äga och
förvalta sin bostad, och man kan fråga sig varför
majoriteten är emot att människor ges möjlighet att
äga sina hem. Hur kan det vara dåligt att människor
ges möjlighet att engagera sig i sitt boende genom att
äga och förvalta det? Kan det måhända vara ägandet i
sig som är fult?
I dagens betänkande återfinns den senaste inno-
vationen i majoritetens kamp för att försvåra ombild-
ningar. Det är ett krav på folkbokföring. För att få
räknas med i den kvalificerade majoritet som krävs
för ett beslut om ombildning till bostadsrätt måste
hyresgästen i det nuvarande förslaget vara folkbok-
förd på fastigheten.
Regeringens motiv till förslaget är att man ska ta
till vara de boendes intressen, men boende som av
olika skäl hyr ut sin lägenhet för en längre tid eller
har en övernattningslägenhet fråntas i stället sin rätt
att delta i omröstningen. Även SCB framhåller att det
i ganska många fall finns legitima skäl att ha till ex-
empel en dubbel bosättning. Utlandsstudier,
tingstjänstgöring, vikariat och liknande kan också
medföra att en hyresgäst tvingas bo och folkbokföra
sig på en annan ort under en tid. Mot bakgrund av det
är folkbokföringskravet inte rimligt. Vi tycker att det
är en alltför långtgående inskränkning i de boendes
rätt att vara med och besluta. Förslaget bör därför
avslås.
Dessutom kan man tillägga att kravet på folkbok-
föring i en del fall helt kan omöjliggöra en ombild-
ning, speciellt eftersom en lägenhetsinnehavare som
inte är folkbokförd på fastigheten tekniskt sett inte
undantas från omröstningen utan i stället räknas som
ett nej. Således kan det i ett hus med få lägenheter
räcka med att bara några hyresgäster inte är folkbok-
förda på fastigheten för att det ska bli helt omöjligt att
uppnå den kvalificerade majoritet som lagen föreskri-
ver. Det tycker vi inte är rimligt.
Man kan också tillägga att lagen riskerar att bli
helt tandlös. Inte ens regeringen själv verkar vara
säker på om det är straffbart att lämna oriktiga upp-
gifter i ett folkbokföringsärende.
Det är vår uppfattning att en sund bostadsmarknad
ska styras av människors efterfrågan och fria val, inte
av klåfingriga politiker som i all välmening vill lägga
livet till rätta för oss medborgare. I stället för att mot-
verka när människor är beredda att ta ökat ansvar för
sitt boende bör politiker underlätta och skapa möjlig-
heter för människor att äga sin bostad. Det gäller inte
minst i förorter, som Östberga, där enskilt ägande -
om än indirekt via en bostadsrätt - kan bli ett viktigt
verktyg inte bara för egenmakt utan också för gemen-
skap och integration.
I stället för att skapa orimliga regler och hindra en
positiv utveckling borde majoriteten inse att det lig-
ger i allas vårt intresse att bygga breda allianser inom
både politik och samhällsliv för att se till att den eg-
nahemsrörelse som växer fram inte kvävs utan upp-
muntras och ges förutsättningar att blomstra. Sverige
har inte råd att förlora den kraft som finns i männi-
skors vilja att ta ökat ansvar för sitt boende och sitt
närområde.
Redan i dag är reglerna för ombildning alltför
långtgående. Förslaget om krav på folkbokföring bör
därför inte genomföras, och majoritetskraven i sam-
band med ombildning till bostadsrätt bör omgående
återställas till de enkla majoritetskrav som gällde före
ändringen.
Fru talman! Vi moderater delar inte heller utskot-
tets uppfattning att bostadsrättsföreningar ska ha
underrättelseskyldighet gentemot socialnämnden. Vi
delar i detta fall utredarnas och faktiskt också rege-
ringens uppfattning att motsvarande system på hyres-
rättens område inte fungerar särskilt bra i praktiken.
Dessutom tror vi att det kan vara känsligt för styrel-
sen att vara skyldig att anmäla en granne till social-
nämnden. Som vi bedömer det finns det också en stor
risk att den berörde känner sig kränkt av socialnämn-
dens inblandning. Som vi ser det är inskränkningen
av den enskildes integritet större än nyttan av försla-
get. Därför tycker vi att det ska ligga på den enskilde
bostadsrättshavaren att ta kontakt med de sociala
myndigheterna om han eller hon behöver hjälp och
stöd.
Fru talman! Tyvärr är bostadsrättens indirekta
ägande i dag den enda tillgängliga formen för lägen-
hetsägande i Sverige. Vi saknar helt en upplåtelse-
form som gör det möjligt att direkt äga lägenheter i
flerbostadshus, så kallade ägarlägenheter. Eftersom
bostadsrätten har många likheter med vanligt ägande
är det lätt att glömma bort att bostadsrätten är en
kooperativ upplåtelseform och att det därför också
finns ett föreningsintresse att beakta. Moderaternas
grunduppfattning är att bostadsrättshavaren ska ha en
vidsträckt rätt att förfoga över sin lägenhet men att
man också bör ta hänsyn till föreningsintresset. I det
perspektivet vill jag ge regeringen beröm, för jag
tycker att man har ett förslag med en bra avvägning
mellan bostadsrättshavarens enskilda intresse och
föreningsintresset.
Det är emellertid mycket beklagligt att regeringen
inte har insett att det är en brist i svensk lagstiftning
att vi saknar ägarlägenheter. Många länder runtom-
kring oss har ägarlägenheter, exempelvis Danmark,
Norge, Tyskland, Nederländerna och Belgien. Där är
ägarlägenheter en uppskattad boendeform som fyller
de behov som inte hyresrätten och bostadsrätten gör.
Eftersom vi har olika krav på vårt boende, olika be-
hov och olika viljor i olika skeden av livet är det
angeläget att det finns en mångfald av boendeformer
att välja mellan. En del vill äga sin villa eller sin
lägenhet. Andra vill hyra sin bostad. Därför är det
viktigt att vi politiker skapar möjligheter för olika
upplåtelseformer och respekterar människors val av
boendeform. Jag är dessutom övertygad om att en
blandning och variation av upplåtelseformer är ett
betydelsefullt verktyg för att motverka segregation
och utanförskap.
I det perspektivet, fru talman, är det svårt att för-
stå majoritetens ovilja gentemot ägarlägenheter. Där-
för blir min avslutande fråga till majoritetens företrä-
dare: Varför är ni så rädda för just ägarlägenheter?
Anf. 63 Peter Danielsson (M)
av tredje vice talmannen därefter till och med 9 §
Anf. 64 Lars Tysklind (Fp)
Fru talman! I propositionen om bostadsrättfrågor
behandlas främst förändringar i bostadsrättslagen. Det
finns naturligtvis mycket att säga om olika ägande-
former i övrigt också.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr
3, men självfallet står vi även bakom övriga reserva-
tioner som Folkpartiet är inblandat i.
Att bo i en bostadsrätt innebär ökad valfrihet och
flexibilitet i boendet men också ett samlat ansvar för
det gemensamma som ägs och förvaltas av bostads-
rättsföreningen. Detta ställer krav på hur lagstiftning-
en kring bostadsrätter är utformad. Att vara medlem i
en bostadsrättsförening är att delta i en demokratisk
process. Det finns ett kollektivt ansvar för det gemen-
samma som ägs och förvaltas. Av denna anledning är
det svårt att förstå varför bostadsrätten som form har
fått en sådan politisk laddning som den har fått. Bo-
stadsrätten utmålas ofta som ett hot i stället för, som
den är, en möjlighet för den enskilde att öka sin del-
aktighet i boendet.
Att ge den enskilda människan mer makt över det
egna boendet måste innefatta en möjlighet för de
hyresgäster som så önskar att ombilda sina hyresrätter
till bostadsrätter. Bostadsrätten är en upplåtelseform
som innebär ökat inflytande och ökat ansvar även för
enskilda människor. Att fler människor direkt eller
indirekt äger sina bostäder, antingen i form av bo-
stadsrätter eller, på sikt, ägarlägenheter, som Peter
Danielsson tog upp, är en utveckling som inte ska
motarbetas utan snarare främjas.
Förslagen som vi har att behandla är i stort sett
acceptabla. Det har, som också nämndes, gjorts
många goda avvägningar när det gäller att tydliggöra
vad som är bostadsrättshavarens respektive förening-
ens rättigheter och skyldigheter. Vi i Folkpartiet har
dock velat gå ett steg längre då vi anser att den en-
skilde bostadsrättsinnehavarens rättigheter bör kunna
utvecklas genom att man inte försvårar andrahandsut-
hyrning av bostadsrätt. Denna utökade rättighet förut-
sätter dock att man som medlem i föreningen fullgör
sina förpliktelser gentemot föreningen - det ska det
inte vara några tveksamheter kring.
Utskottsmajoriteten säger i sin skrivning att "det
inte kan komma i fråga att ge bostadsrättshavaren en
större rätt till andrahandsupplåtelse än vad regeringen
föreslår".
Från Folkpartiets sida vill vi vända på resone-
manget och ge ökad rätt till andrahandsuthyrning för
den enskilde bostadsrättsinnehavaren. Utgångspunk-
ten är att den enskilde har rätt att hyra ut bostaden i
andra hand under förutsättning att detta ej är till men
för föreningen och de boende. Vi är i och för sig
överens med den formuleringen. Vi vänder ändå på
tillståndsgivningen. Det är det som är poängen.
Anmälan görs då till föreningen så styrelsen kan
få frågan prövad i hyresnämnd om man anser att inte
befogad anledning finns att tillåta detta. Initiativet
hamnar därmed hos styrelsen att gå till hyresnämn-
den. I övrigt har bostadsrättsinnehavaren per automa-
tik tillstånd.
I reservation 8 tar vi upp frågan om den skärpning
av majoritetsregeln som föreslås införas vid omvand-
ling från hyresrätt till bostadsrätt. Både Göran Hägg-
lund och Peter Danielsson har tagit upp det. För att
ingå i den kvalificerade majoritet som krävs måste
man vara folkbokförd på fastigheten. Vi anser, från
Folkpartiets sida, att det finns många godtagbara skäl
att inte vara folkbokförd på sin hyresrätt, varför Folk-
partiet motsätter sig denna inskränkning för den en-
skilde med de motiv som har framförts här om att det
blir en absurd situation i många lägen och helt enkelt
omöjliggör en omvandling.
Vi anser att detta bara är ett sätt att försvåra en
omvandling. Redan den gällande regeln om en kvali-
ficerad majoritet gör det. Vi ställer oss bakom reser-
vation nr 10.
Fru talman! Vi yrkar bifall till reservation nr 3. Vi
vill ha en politik där den enskilde bostadsrättsinneha-
varen får en starkare ställning.
När det gäller de förslag som finns kring medde-
landen till sociala myndigheter och socialnämnden
anser vi att det i dessa lägen måste åvila den enskilde
att upprätthålla dessa kontakter. Själva formen att äga
sin bostad gör att man hamnar i ett annat läge än
hyresrättsinnehavaren.
Anf. 65 Sten Lundström (V)
Fru talman! Precis som flera har påpekat bygger
detta betänkande på en proposition från regeringen
om bostadsrättsfrågor. Jag vill först passa på att tacka
s-ledamöterna för ett fruktbart samarbete i framta-
gandet av betänkandet. Det är ett ömsesidigt givande
och tagande. Det har i stort sett blivit ett bra betän-
kande som stärker hyresgästerna vid ombildning till
bostadsrätt bland annat.
Rapporter om tömda hus, påtryckning och falska
hyresgäster vid ombildningarna är grunden till beho-
vet av förändringen av lagstiftningen. Den behövs i
allra högsta grad. Betänkandet har, framför allt när
det gäller skyddet av människors rätt till boende,
stärkts i förhållande till propositionen.
Fru talman! För Vänsterpartiet är vräkning inte
någon särskilt bra lösning på problem som finns i
bostäderna och som människor har. I betänkandet har
det funnits en önskan att jämställa hyresrätten med
bostadsrätten. Det är väl bra i och för sig. I proposi-
tionen fattades en viktig del. Det var allt det som
handlar om betydelsen av att socialtjänsten får infor-
mation när någon riskerar att mista sin bostad.
Hemlösekommittén pekade i sitt slutbetänkande
på behovet av att socialtjänsten får tidiga signaler när
någon riskerar att förlora sin bostad för att på bästa
sätt kunna förhindra vräkning och i sin förlängning
hemlöshet. Jag ser ingen anledning till att de boende i
bostadsrätt ska behandlas annorlunda än de boende i
hyresrätt.
Jag har lite svårt att förstå en del av de inlägg som
varit hitintills. Man säger att det skulle vara obehag-
ligt för en granne att anmäla sin granne till social-
nämnden. Det kan inte vara särskilt mycket roligare
för en granne att vräka sin granne. Det kan inte heller
vara särskilt behagligt. Det måste vara klart bättre om
man anstränger sig för att undvika en vräkning. Det är
inte ett särskilt bra argument att det inte fungerar på
hyressidan i dag. Det vore bättre om Peter Danielsson
lade argument på hur man kunde förstärka det skydd
som hyresgästerna har, ungefär som Hemlösekom-
mittén har visat på i sin utredning om hur social-
tjänsten skulle kunna stärka sitt arbete för att förhind-
ra vräkningar.
Tyvärr innebär detta förslag också att det i bo-
stadsrättslagen införs bestämmelser om avhysning vid
upprepade betalningsförseningar och där den boende
kommer att förlora återvinningsrätten. Vänsterpartiet
har bekämpat detta under ganska många år i hyreslag-
stiftningen och finner därför inte heller någon anled-
ning till att man borde införa det när det gäller bo-
stadsrätter. Vänsterpartiet har precis som Hemlöse-
kommittén insett betydelsen av att försvåra möjlig-
heten till vräkningar. Vi gör det utifrån den kunskap
som finns kring följderna av en vräkning.
Fru talman! En person som har blivit vräkt har
mycket små möjligheter att återkomma till den re-
guljära bostadsmarknaden. 10 % av dem som vräks
från hyresrätter i dag vräks på grund av försenade
hyresinbetalningar, trots att ingen hyresskuld kvarstår
vid vräkningen. Sådana förseningar kan bero på en
mängd olika saker. De kan bero på slarv eller bristan-
de kunskap om hyreslagens regler och tillämpningar.
Ungdomar är tyvärr en grupp som ofta finns i denna
kategori.
I Konsumentverkets rapport 1993-94:1 Vräkta i
laga ordning konstaterar man att 80 % av dem som
vräks fortfarande ett år efter vräkningen saknar bostad
med eget kontrakt. I Socialstyrelsens undersökningar
från 1999 visas att situationen har förvärrats sedan
1993. Man kan till detta lägga Janne Flygheds under-
sökning i Stockholms län som visade att 10 % av de
vräkta var spårlöst försvunna och inte gick att hitta i
något myndighetsregister över huvud taget. Enligt
Flyghed är risken mycket stor att denna grupp lever
ett marginaliserat liv i uteliggarmiljö.
När det gäller upprepade försenade betalningar
har vi sagt att en normal konsekvens av försenade
betalningar i andra sammanhang först är en betal-
ningspåminnelse och därefter någon form av straffav-
gift. Det borde vara en rimlig ordning också när det
gäller försenade hyresinbetalningar. Ingen borde
kunna avhysas enbart på grund av försenade inbetal-
ningar.
Nu kommer min fråga till socialdemokraternas fö-
reträdare i denna debatt. Majoriteten ställer sig inte
bakom vårt förslag utifrån att en sådan straffavgift
allvarligt skulle försvåra situationen för den som
betalar sin avgift för sent. Det är möjligt. Med straf-
favgift menar vi i princip bara att man får betala de
merkostnader som det innebär för en bostadsrättsför-
ening eller fastighetsägare med betalningspåminnel-
ser och annat.
Samtidigt blir det lite konstigt. Om majoriteten
inte hade kunskapen förut har den kanske fått den nu.
Med kunskap om vad det innebär att bli vräkt måste
man fråga sig om majoriteten på allvar menar att
alternativet med straffavgift är värre än avhysning.
Utifrån det jag har sagt nu yrkar jag bifall till re-
servation 6 i betänkandet.
Fru talman! I betänkandet finns det en del så kal-
lade mjuka tillkännagivanden, bland annat när det
gäller socialnämndernas möjligheter att ta över betal-
ningsansvaret för den skuld som uppkommit. Jag
hade gärna sett att det hade varit ett rejält tillkännagi-
vande. Vi har en tendens att alltid fundera över situa-
tionen i Göteborg, Stockholm och Malmö. Vi talar
om bostadsrätter med mångmiljonvärde. I en stor del
av landet har en bostadsrätt inget faktiskt värde. Det
hade inte varit helt fel, i alla fall där det inte finns ett
ekonomiskt värde av bostaden, att socialnämnden
skulle kunnat ta över hyreskostnaderna.
Men det finns ett mjukt tillkännagivande i betän-
kandet. Med de nya intentioner om utskottets arbets-
former som innebär att vi ska följa upp våra beslut är
detta en punkt som inte bara, som det står i betänkan-
det, regeringen ska följa upp. Jag tror att det är helt
nödvändigt att utskottet självt också följer upp och ser
hur de nya reglerna slår mot de boende.
Fru talman! Vi har fört ytterligare en reservation
till betänkandet. För att spara tid vid voteringen yrkar
jag inte bifall till den i dag. Självklart står jag bakom
reservationen.
De borgerliga partierna hävdar att beslutet om
kvalificerad majoritet är odemokratiskt och har till-
kommit för att förhindra omvandlingar från hyresrätt
till bostadsrätt. Utifrån synsättet att bostaden är som
vilken annan vara på marknaden som helst kan man
naturligtvis hävda en sådan tes. För oss är bostaden
en social och därmed också en mänsklig rättighet som
inte kan likställas med till exempel en bil.
Vi har alla valt boendeform efter de önskningar
och förutsättningar vi har. För många är hyresrätten
den bästa formen. Att låta någon som valt denna
boendeform plötsligt finna sig ha blivit hyresgäst till
sina grannar är inte att ta hänsyn till den enskilde.
Vi har sett effekterna för dem som inte vill delta i
ombildningar - påtryckningar, hot och aggressiva
övertalningsförsök. För att säkra den enskildes rättig-
heter borde vi snarare öka kravet för ombildningar än
att göra det lättare.
När det slutligen gäller folkbokföringskravet, fru
talman, tycker jag att det är ett ganska rimligt förfa-
ringssätt. Vad är det för rimligt med att det plötsligt,
om jag har min lägenhet uthyrd på grund av studier,
på grund av att jag prövar ett samboförhållande eller
någonting annat, kan uppstå en minoritet i det hus där
jag bor som mot min vilja kan omvandla fastigheten
till bostadsrätter? Vad är för rimligt med att man tar
in tillfälliga hyresgäster för att skapa utrymme för en
omvandling?
Göran Hägglunds fråga om så kallade tomma lä-
genheter är rätt intressant. Hur vi gör med röstetalet i
tomma lägenheter är kanske någonting vi borde utre-
da.
När det gäller ägarlägenheter, Peter Danielsson,
kan vi ta den debatten där den hör hemma. Vi har
olika uppfattningar, men den debatten finns inte i det
här betänkandet.
Anf. 66 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det sista Sten Lundström tog upp, hur
vi ska göra med tomma lägenheter i röstsammanhang,
är en fråga som vi har tagit upp i vår motion och som
behandlats av utskottet men som då av majoriteten
inte ansågs värd att utreda. Om man nu inför klubb-
slaget är beredd att göra en kovändning hoppas jag att
det resulterar i någonting i samband med voteringen
om en stund.
Sanningen är att om Vänsterpartiet skulle få som
man ville skulle man dramatiskt ytterligare försvåra
möjligheten till ombildning från hyresrätt till bostads-
rätt, nämligen genom att en enda person, ett enda
hushåll, skulle ges vetorätt mot alla de övriga. En
fundering jag har är: Varför är kooperativa former
utmärkta när det gäller konsumentkooperativ eller
kooperativa företag men så usla när det gäller boende
att de till varje pris måste motarbetas? Det slutliga
målet för Vänsterpartiet förefaller vara att omöjliggö-
ra ombildningar som alla eller åtminstone huvuddelen
av de boende i en fastighet vill genomföra.
Anf. 67 Sten Lundström (V)
Fru talman! Först och främst: Jag bor själv i en
bostadsrättsförening och tycker att det är en alldeles
utmärkt form. Det finns dessutom en form som är
ännu mer tilltalande, och det är den kooperativa hy-
resrätten. Där finns över huvud taget inte spekula-
tionssyftet, utan där går man in i kooperativet framför
allt för att få förvalta och ta hand om sin bostad själv.
Jag hoppas att vi kommer att få se en hel del sådana
till.
Vi kan ta Öståkrafallet. Det finns ingenting som
hindrar de hyresgäster som vill ombilda i Öståkra att
ombilda till kooperativ hyresrätt. Den möjligheten ger
lagstiftningen, och det ska inte ens prövas av länssty-
relsen. Vill man alltså bara ombilda för att få ta an-
svar för och ha beslutanderätt över sin bostad och sitt
bostadsområde rekommenderar jag de boende i Östå-
kra att omvandla till kooperativ hyresrätt. Det kan de
göra utan någon större svårighet.
Sedan är detta egentligen en rätt märklig situation.
Vi brukar ofta anklagas för att vara kollektivismens
parti, ett parti som alltid vill kollektivets väl. I det här
fallet har vi bytt roller med varandra, Göran Hägg-
lund och jag. Jag förespråkar den enskildes rätt att
faktiskt välja vilken boendeform man vill ha. Göran
Hägglund säger att detta ska en majoritet bestående
av en person kunna avgöra, i vissa fall till och med en
minoritet när det finns hyresgäster som inte är folk-
bokförda på adressen.
Vi vill att den boendeform jag har valt också ska
vara den form jag har rätt till. Jag ska inte plötsligt
behöva befinna mig i en situation där jag måste gå till
banken och begära ett lån för att kunna bo kvar i min
lägenhet. Jag ska inte heller behöva befinna mig i en
situation där jag får de övriga hyresgästerna som värd
och fastighetsägare. Det är ingen bra situation. Det
finns gott om exempel. Jag vet att Hyresgästförening-
en i Stockholm nu håller på att ta fram typfall i fråga
om hur det har sett ut.
Anf. 68 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Bostadsrätt är en utmärkt form, säger
Sten Lundström. Då infinner sig naturligtvis frågan:
Varför vill han då till varje pris motverka att andra
människor får bo i denna utmärkta boendeform om en
klar majoritet vill det? Sten Lundström vill att en
person ska kunna motsätta sig vad låt säga 20 andra
hushåll vill göra. Är det en rimlig ordning? Uppen-
barligen tycker Sten Lundström det.
När det gäller Öståkra rekommenderar Sten Lund-
ström ett visst beteende för hyresgästerna där. Det
vore väl vackert så om han nöjde sig med en rekom-
mendation. Men här övergår Sten Lundström till att
lagstiftningsvägen se till att de inte får välja själva.
Sten Lundström har övergått från att rekommendera
till att lagstiftningsvägen kommendera föreningarna
eller intressenterna som vill bestämma mer över sitt
eget boende.
Frågan återkommer alltså: Varför är detta utmärkt
när det gäller konsumentkooperationer eller koopera-
tiva företag men uselt och till varje pris värt att mot-
arbeta när det gäller det viktiga boendet?
Anf. 69 Sten Lundström (V)
Fru talman! Jag motarbetar ingen ombildning så
länge hyresgästerna är överens om att det är detta
man ska göra. Det är helt okej för min del.
Det här med Öståkra handlar däremot lite grann
om hur vi bygger samhällen. Det handlar om behovet
av det finns blandade upplåtelseformer överallt. Jag
skulle gärna se att en rad av de radhuslängor som
ligger runtom Malmö omvandlades till hyresrätter.
Det har jag ingenting emot över huvud taget. Nu kan
jag inte Öståkrafallet så väl, men i det fallet handlar
det om att tillse att det finns hyresrätter med hyres-
rättens fördelar tillgängliga för människor, att det
finns en möjlighet för dem som inte har kontanter
eller bra kontakter med banken att skaffa sig en bo-
stad.
När man omvandlar stora bestånd samtidigt inne-
bär det att en mängd människor stängs ute. Det är
precis det som länsstyrelsen ska pröva. Finns det
fortfarande en möjlighet att upprätthålla bruksvär-
desprincipen? Finns det någon möjlighet att se till att
folk kan efterfråga hyresrätter?
Jag vill inte se en ytterligare uppbyggnad av den
segregation som har förekommit. Det spelar ingen
roll om det är ett 60-talsområde, ett 90-talsområde
eller ett 40-talsområde omvandlingen sker i. Det är
rimligt att vi bygger samhällen med blandade upplå-
telseformer.
Anf. 70 Peter Danielsson (M)
Fru talman! Det blir uppenbart i den här debatten
att det är Vänstern som driver regeringen framför sig
när det gäller att stoppa ombildningar till bostadsrät-
ter. Folkbokföringskravet är ju ännu ett hinder för
dessa ombildningar. Jag noterar också att Vänster-
partiet vill gå ytterligare ett steg och införa krav på
enhällighet bland hyresgästerna för att man ska få
ombilda. Man kan fråga när Vänsterpartiet blir nöjt.
Är det först när ni har uttömt i princip alla möjlighe-
ter för hyresgästerna att ombilda till bostadsrätt?
Sten Lundström pratar om att han vill motverka
segregation. Jag tänkte i det sammanhanget ta upp ett
citat från en av dem som drabbats av Vänsterpartiets
politik avseende just ombildningar. Det är från Da-
gens Nyheter den 27 november förra året där den
invandrarkvinna som startade arbetet i Östberga utta-
lar sig så här:
"Det var jag - en invandrarkvinna - som för två år
sedan satte i gång arbetet med ombildningen i Öst-
berga. Under dessa två år, för första gången i mitt nya
liv, kände jag att jag kunde tillföra samhället något,
välstånd, gemenskap och glädje."
Min fråga till Sten Lundström är varför Vänster-
partiet med olika medel försöker förhindra att männi-
skor som denna kvinna i Östberga ska få äga sina
egna lägenheter och därmed, som hon säger, tillföra
samhället något.
Anf. 71 Sten Lundström (V)
Fru talman! Jag tror att Peter Danielsson och jag
har lite olika uppfattning om vad segregation betyder
i det här fallet. Segregation är för mig när förutsätt-
ningarna för de flesta medborgare att kunna bo inom
samma område undergrävs. Genom att så massivt
satsa på en form av boende som kräver kontantinsat-
ser stänger man ute folk av socioekonomiska skäl -
huruvida man är invandrad eller svensk är fullständigt
likgiltigt för mig. Det viktiga är att alla människor ska
ha möjlighet att efterfråga bostäder i samma område.
Genom att fortsätta att bygga ut de stora, massiva
bostadsrättsområden som jag kan se inte minst i
Malmö väljer man att stänga ute folk. Ombildningen
skulle eventuellt gynna dem som bor där för tillfället.
Men nästa hyresgäst och nästa igen kommer inte att
kunna bosätta sig i området därför att man saknar
möjlighet att få de lån som behövs från banken, och
man saknar ekonomiska förutsättningar att på egen
hand betala de priser det blir på lägenheterna. Segre-
gationen blir inte mindre för att vi utestänger alltfler
människor från att kunna bosätta sig inom alltfler
områden i samhället.
Sedan säger Peter Danielsson att Vänsterpartiet
driver regeringen framför sig i bostadspolitiken. Jag
önskar att det var på det viset. Jag tror att det framför
allt är en gemensam syn på att den sociala bostadspo-
litiken har tagit oerhört mycket stryk under 90-talet
och att det är dags att återupprätta den som driver oss
tillsammans framåt.
Jag kan också konstatera att vi än så länge är en-
samma om att värna den enskilde så långt att vi anser
att en individuell vetorätt mot ombildning vore ett
ganska rimligt förslag.
Anf. 72 Peter Danielsson (M)
Fru talman! Kan inte Sten Lundström se något po-
sitivt med att människor, inte minst i förortsområden,
vill engagera sig både i sitt bostadsområde och i sitt
boende genom att just äga och förvalta sina lägenhe-
ter? Tror du inte att det finns några drivkrafter i egna-
hemsrörelsen där man faktiskt både skapar gemen-
skap i bostadsområdet och bryr sig mer om området?
Tror du inte att det finns några som helst förutsätt-
ningar att använda detta just för att angripa problem
som vi har i förortsområden, framför allt i miljonpro-
gramsområden, till exempel runt Stockholm?
Anf. 73 Sten Lundström (V)
Fru talman! Jo, absolut. Av det skälet införde vi
lagen om kooperativ hyresrätt. Då skulle man få göra
just det. Man skulle äga och förvalta sin egen bostad,
men den spekulativa delen som stänger ute folk från
att kunna bosätta sig i området försvinner därför att
insatserna är påfallande låga. Det är närmast så att
föreningen garanterar insatsen genom att du får till-
baka pengarna den dag du flyttar ut. Visst, den ko-
operativa hyresrätten är en alldeles utmärkt form,
många gånger antagligen betydligt bättre än allmän-
nyttan i största allmänhet. Vi har ingenting emot det
här.
Framför allt har vi länge i denna kammare pratat
om och ständigt fört fram boendeplaneringsprogram.
Där skulle kommunen bland annat kunna visa hur
man bygger ett samhälle som i alla delar ger möjlig-
het för alla att bosätta sig i samma område. Hur byg-
ger vi blandade upplåtelseformer där de som vill äga
sin egen villa har möjlighet att göra det, de som vill
bo i bostadsrätt ska kunna göra det och de som vill bo
i hyresrätt ska kunna göra det? Det förutsätter att alla
områden i samhället, Limhamn i Malmö och Djur-
gården i Stockholm, är tillgängliga och öppna för alla,
att man inte med plånbokens hjälp kan välja att
stänga ute stora grupper från att kunna bosätta sig i
det område man själv har bosatt sig i.
Men den här idén får vi nej på. Vi får alltid nej
från er: Vi vill inte ha något boendeplaneringspro-
gram. Vi vill inte bryta den här segregationen. Vi vill
inte skapa förutsättningar för alla människor att kun-
na bosätta sig där de själva vill. För er del tycks det
handla om att ju större plånbok du har desto större är
valfriheten.
Anf. 74 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Att välja boendeformen bostadsrätt
innebär att man har valt att tillsammans med andra
ingå i en förening men ändå ha en rätt till sin lägen-
het. Förverkar jag den rätten av någon anledning
återgår bostadsrätten kanske till banken där man har
lånat pengarna eller till föreningen. Det är definitivt
inte samma sak som att äga en lägenhet eller att äga
en bostad. Det handlar om att det ska fungera så bra
som möjligt för alla i föreningen. Det handlar också
om att ha ett solidariskt ansvar både mot mig själv
och min familj samt mot andra i föreningen.
Den typ av ägarlägenheter där man verkligen äger
sin lägenhet saknas i dag i Sverige. Den möjligheten
finns i andra europeiska länder. Vi har tidigare i bo-
stadsutskottet och genom riksdagsbeslut givit rege-
ringen i uppdrag att ta fram underlag för det även här
i Sverige. Men det uppdraget lyser med sin frånvaro,
liksom bostadsministerns närvaro här i kammaren i
dag. Många tror eller försöker intala sig att när jag
har en bostadsrätt äger jag också lägenheten, för det
finns en stark önskan hos många att just äga. När
kommer den möjligheten?
Men det fattas också hyresrätter, bostäder där man
enbart kan få hyra sin bostad. Det finns ingen valfri-
het i dagens s-, v- och mp-styrda Sverige. Så är situa-
tionen. Bostadsrätten har på sätt och vis blivit en
mellanhand. Man känner att man på något vis kan äga
men att det också finns en möjlighet att hyra, dock i
andra hand.
Det här tror jag är ett systemfel, och det är det
systemfelet man också hör resultatet av i den diskus-
sion som förts innan det blev min tur att tala här i
kammaren. Några här i kammaren har talat sig varma
för att bostadsrättsinnehavaren ska få ännu större
befogenheter att kunna hyra ut i andra hand. Vad man
då inte ser, eller om man blundar, och som inte heller
regeringen har åtgärdat i propositionen är de problem
som är förknippade med bostadsrätter när de köps för
att i nästa minut säljas till ett överpris eller där man
köper bostadsrätter för att i andra eller till och med i
tredje hand hyra ut till ockerpriser. Oftast sker den
här uthyrningen tyvärr, trots att det enligt lagen inte
ska vara så, utan medgivande från bostadsrättsför-
eningen eller tillstånd från hyresnämnden.
Jag vet inte om ni redan har glömt den undersök-
ning som visades i Uppdrag granskning i TV för inte
så länge sedan där man uppmärksammade oseriösa
ägare. Det var inga lustiga scener som spelades upp.
Vi i riksdagen borde ta svarthandel och ockerpriser på
allvar och se till att det får ett slut.
Att bo i en bostadsrätt innebär att ha ett solidariskt
ansvar mot sina medmänniskor. De uttag av oskäliga
hyror som görs måste stävjas. Det gäller inte bara att
skydda enskilda bostadssökande mot att betala över-
hyror. Det handlar också om att effekterna av de här
överhyrorna driver upp priser för alla bostadsrätter
men även för småhus.
Hyreslagens bestämmelse om att den hyresgäst
som betalat en överhyra har rätt att få tillbaks det han
betalat för mycket har inte haft någon större effekt.
Det kan vi läsa om i betänkandet. Jag tycker att det är
bättre att stämma i bäcken än i ån, det vill säga att i
det här fallet skärpa insynen vid andrahandsuthyr-
ning. När det gäller bostadsrätter kan man låta styrel-
sen få möjlighet till ökad insyn så att inte kostnaden
för ett pågående boende blir oskälig. Låt föreningens
förtroendevalda - det är föreningen själv som väljer
sin styrelse - ha en chans att ingripa och se till att
medgivande till andrahandsuthyrning inte kan ske
med mindre än att hyran är känd och ligger på en nivå
som motsvarar bruksvärdeshyran.
Hur var det nu, Socialdemokraterna? Hur var det,
Anders Ygeman? I det här fallet blir det väl Hans
Unander som får ta över frågan. Hur mycket var det
en hyreslägenhet skulle få kosta? Hur mycket ska
egentligen en bostadsrätt få kosta? 500 000 kr för en
etta i Uppsala, är det skäligt? 1,7-2 miljoner för 75
kvadratmeter, är det skäligt?
I dag är bostadskostnaderna alldeles för stora,
men det finns en rad åtgärder vi kan vidta i Sverige
för att förhindra detta. Jag har pekat på en chans i det
här betänkandet, nämligen att stävja ockerhyror vid
andrahandsuthyrning av bostadsrätter.
Fru talman! Jag hoppas på kammarens klokhet.
Med en förhoppning yrkar jag bifall till reservation 5
under punkt 6 från Centerpartiet.
Anf. 75 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Vi är överens om att man ska vara
folkbokförd för att få vara med och rösta fram, eller
mot, en ombildning av en hyresrätt till bostadsrätt. Vi
kristdemokrater har sagt att de lägenheter som even-
tuellt bebos av personer som inte är folkbokförda på
adressen ska räknas bort vid en beräkning av majori-
tetsförhållandena.
Centern har i denna fråga hamnat på samma linje
som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet, som gör att dessa personer förutsätts rösta nej.
Vare sig de vill det eller inte förutsätts de rösta nej.
Hur har, i all vänlighet, Centern kommit att landa på
den positionen?
Anf. 76 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! I all vänlighet skulle jag vilja att ord-
föranden i bostadsutskottet uppmanar till en större
debatt inom bostadsutskottets väggar. Jag tror att vi
skulle kunna lösa ganska många frågor och komma
fram till ännu fler gemensamma ståndpunkter än vad
vi har i dag.
Jag tycker att det är bra med kravet på folkbokfö-
ring. Det beror på att jag har sett så många avigsidor
där alla lägenheter i en bostadsrättsförening är andra-
handsuthyrda. Vi måste på något vis våga vara ärliga
och se verkligheten. Man äger inte sin bostadsrätt
utan man ingår i en förening. Då är det viktigt att se
till att alla som bor i den föreningen tar det stora
ansvaret och är solidariska. Det är många kostnader
som betalas gemensamt. Det är självklart att den som
bara hyr har inte samma känsla för detta solidariska
ansvar - jag kan närsomhelst flytta.
Anf. 77 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Mycket av detta kan jag hålla med
om. Vi kan ta mitt exempel från mitt anförande om
åtta lägenheter i ett hus, och tre av dem är tomma. Då
kan hyresgästerna i de fem övriga lägenheterna rösta
igenom en ombildning, och det är okej. Om dessa
lägenheter bebos av personer som inte är folkbokför-
da på adressen - och dessa är för en ombildning - kan
innehavarna av de åtta lägenheterna inte genomföra
en ombildning. Det är en märklig slutsats av Center-
partiets resonemang. Man kastar ut barnet med bad-
vattnet och försvårar i en del fall.
Jag tror att vi hade kunnat lösa detta. Jag närde en
förhoppning när vi skrev vår motion och förde reso-
nemangen i utskottet, men där fanns en majoritet som
tyckte att förslaget inte var värt att stödja. Till dem
hörde, tyvärr, Rigmor Stenmark.
Anf. 78 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! I Centerpartiets reservation 13 tar vi
upp en annan ganska knepig historia. Hyresvärden
eller bostadsrättsföreningen informerar ofta inte i
samband med ombildning av ett hus till den ena eller
den andra boendeformen. Det är ett problem med att
informationen inte är tillräcklig. Det finns ingenting i
lagen som säger att alla människor ska få del av våra
tankar. Det finns ingen bestraffning. I det fallet hjäl-
per det inte med vare sig två tredjedels majoritet eller
enkel majoritet.
Det finns många problem med den typen av bo-
städer i Sverige. Det finns många glädjeämnen. Jag
bor själv i en bostadsrättsförening, så jag känner väl
till både glädjeämnen och problem. Problemet i Sve-
rige i dag är att det inte finns ägarlägenheter där man
verkligen äger sin lägenhet, och det finns inte hyres-
lägenheter i den omfattning som behövs där männi-
skor verkligen hyr sina lägenheter. Då behöver inte
problemen uppstå.
Låt oss hjälpas åt att se till att få valfrihet i boen-
det.
Anf. 79 Sten Lundström (V)
Fru talman! Jag delar Rigmor Stenmarks uppfatt-
ning om det olyckliga i ockerhyror och överhyror.
Problemet ligger inte i att vi inte ställer oss bakom
reservationen. Vi tror snarare att den metod som
Centern har valt att lyfta fram över huvud taget inte är
möjlig. Jag tror att det är svårt att avkräva ideellt
arbetande människor, som en bostadsrättsförenings
styrelse består av, att ha den kontrollen över hyres-
kostnaderna.
Det är viktigt att vi har en diskussion, och det är
viktigt att stävja detta. Men den modell Rigmor
Stenmark pekar på är inte den riktiga modellen.
Fru talman! Jag blir lite nyfiken på en annan sak i
Rigmor Stenmarks inlägg, nämligen priset på bo-
stadsrätter. Nu tror jag inte att det är så enkelt att det
är ockerhyrorna som sätter priset på bostadsrätter. Ett
tag lät det som att Rigmor Stenmark funderade på att
återinföra hembudsförfarandet på bostadsrätter. Att ta
bort hembudsförfarandet och tillåta den fria prissätt-
ningen tror jag var den historiskt sett största otjänsten
för bostadsrätten. Men om vi i grunden vill få ned
priserna på bostadsrätterna måste vi börja bygga
bostäder som folk har möjlighet att efterfråga. Då
kommer priserna på bostadsrätter att sjunka. De
kommer inte att sjunka för att vi lyckas komma åt
ockerhyror. Det finns bara ett sätt, nämligen att se till
att bygga i den omfattning att bristsituationen inte
kvarstår.
Det kommer alltid att finnas en brist i centrala
Stockholm. Det skulle ha varit intressant med ett
hembudsförfarande där. Men jag tror inte riktigt att
det var det Rigmor Stenmark var ute efter.
Anf. 80 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! När vi ska anta ett betänkande i
kammaren för att rätta till vissa frågor rörande bo-
stadsrättsföreningar, är det ärligt att peka på de pro-
blem som finns. Ockerpriser är ett verkligt problem,
och det måste vi komma åt. Här hade vi haft en chans
att göra någonting åt den biten, nämligen att se till att
stävja ockerpriserna och se till att styrelser i bostads-
rättsföreningar ges möjlighet att hojta till ordentligt.
Jag delar helt uppfattningen att det ska byggas
mer. Men vi ska inte tro att detta enbart är ett Stock-
holmsproblem. Vi ska inte prata bara Stockholm i den
här salen. Det handlar faktiskt om problem i hela
landet. Det är inte bara i storstadsregionerna som det
saknas hyresrätter.
Anf. 81 Sten Lundström (V)
Fru talman! Det är alldeles riktigt att det inte bara
är i Stockholm det är fantasipriser på bostadsrätter.
Jag kan se till min egen lägenhet som under 70-talet
var nere och vände på 40 000 kr och nu är uppe i en
halv miljon. Det är inte rimligt att min lägenhet ska
kosta en halv miljon. Det beror inte på hur jag har
skött den utan på den allmänna standarden.
Det finns ingen skillnad i utskottets skrivning. Vi
är lika angelägna som Rigmor Stenmark att komma
till rätta med ockerhyror. Med bostadsrätt finns en
risk för bostadsrättsinnehavaren om denne inte har
styrelsens tillstånd att hyra ut i andra hand. Han eller
hon kan förlora nyttjanderätten av sin bostad. Det är
den risk som finns. Har bostadsrättsföreningen god-
känt en andrahandsupplåtelse misstänker jag att det
har skett på goda grunder.
Men att komma åt ockerhyror genom att begära
att de ideellt arbetande i bostadsrättsföreningens sty-
relse ska agera hyrespolis är ett dåligt förslag. Men vi
kan gemensamt försöka komma fram till andra för-
slag. Vi har pratat om lägenhetsregister för att mäta
hur det ser ut. Det finns olika sätt att komma till rätta
med ockerhyror både i hyresrätten och i bostadsrätten
- och även i viss mån i det egna hemmet, som kan
hyras ut till fantasipriser.
Bruksvärdesprincipen bör gälla. Vi behöver till-
sammans finna medel. Där tror jag inte på vad Rig-
mor Stenmark föreslår just nu.
Anf. 82 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Häromdagen kunde jag läsa att bo-
stadsministern hade varit i Uppsala. Han anklagade
kommunpolitikerna och såvitt jag förstår även oss
andra som sysslar med bostadspolitik för att vara
passiva när det gäller att ta fram förslag till hur man
skulle se till att det byggdes fler bostäder.
Jag undrar om det är så att det är Vänsterpartiet
som driver Socialdemokraterna framför sig. I så fall
skulle det vara intressant om Vänsterpartiet och Sten
Lundström kunde bli ännu mer aktiva och se till att
bostadsministern finns här i kammaren och resonerar
med oss och att de förslag som vi lägger fram verkli-
gen behandlas seriöst. Var är till exempel uppdraget
om ägarlägenheter? Har ni stoppat det i skrivbordslå-
dan, eller?
Anf. 83 Hans Unander (S)
Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
förslagen i bostadsutskottets betänkande och avslag
på samtliga motioner och reservationer.
Jag ska börja med att berätta om två kamrater till
mig - vi kan kalla dem Lena och Peter.
När Lena och Peter bodde kvar i Malung hade de
inga problem med att få en bostad. Det var aldrig tal
om att hyra i andra hand. Det är precis vad denna
debatt handlar om. Den handlar om Lenas och Peters
situation när de väljer att flytta till exempelvis Stock-
holm för att arbeta eller studera. Där råder det bo-
stadsbrist och en i många fall osund andrahands-
marknad.
Debatten handlar även om vilka regler som ska
gälla vid ombildning av hyresrätter till bostadsrätter.
De nuvarande reglerna när en bostadsrättsinneha-
vare vill hyra ut sin lägenhet i andra hand innebär att
bostadsrättsföreningen ska lämna sitt samtycke. Detta
är något som Folkpartiet motsätter sig i sin reserva-
tion. Man vill ersätta föreningens samtycke med in-
formationsskyldighet för bostadsrättsinnehavaren.
Om föreningen anser att uthyrningen är negativ
för föreningen eller för de boende ska uthyrningen
kunna prövas i hyresnämnden. Det kan uppfattas som
behjärtansvärt av Folkpartiet att man vill underlätta
för andrahandsuthyrning. Men jag vill påstå att den
omvända ordning som Folkpartiet föreslår kan slå
hårt mot många väl fungerande bostadsrättsstyrelser.
Med uppluckrade regler för andrahandsuthyrning tror
jag att antalet engagerade medlemmar i bostadsrätts-
föreningarna skulle minska kraftigt. Man skulle få se
ett minskat intresse för boendet. Detta förslag innebär
även att det skulle bli lättare att köpa en eller till och
med flera bostadsrätter för att sedan hyra ut dem i
andra hand.
Även Moderaterna har i sin reservation föreslagit
att bostadsrättsinnehavare ska ha en mer omfattande
rätt till andrahandsuthyrning. De föreslår även att
begreppet behjärtansvärda skäl ändras då det används
även i hyreslagstiftningen. Att samma begrepp skulle
komma att användas i både hyreslagen och bostads-
rättslagen anser jag inte som ett problem - en åsikt
som jag delar med Lagrådet vars uppgift är just att
undersöka hur olika föreskrifter förhåller sig till var-
andra.
Centerpartiet föreslår att bostadsrättsföreningar
ska ges större skyldigheter och möjligheter att ingripa
mot otillåtna andrahandsuthyrningar. Man menar att
bostadsrättsföreningen ska ha ett ansvar för att inte
oskäliga hyror tas ut. Att det finns andrahandsuthyra-
re som tar ut ockerhyror är förskräckligt. Den rådande
lagstiftningen gör det möjligt att kräva tillbaka peng-
arna för överhyror två år tillbaka i tiden.
Man kan glädjande konstatera att lagstiftningen
fungerar väl. I bland annat Göteborgs-Posten kunde
man den 11 augusti läsa att alltfler går till hyres-
nämnden för att kräva tillbaka pengar som de har
betalt i ockerhyror och att de flesta får rätt.
Jag vet inte om jag är så pigg på att bostadsrätts-
föreningarna ska få ett utökat ansvar att agera och
kontrollera gentemot oskäliga andrahandshyror. Det
skulle mycket väl kunna påverka grannsämjan nega-
tivt.
Att ligga efter med en betalning är en personlig
kris oberoende av om man bor i en bostadsrätt eller
en hyresrätt. Det är viktigt att bostadsrättsföreningar-
na har skyldighet att kontakta socialnämnden när en
bostadsrättsinnehavare har kommit i dröjsmål med sin
årsavgift och därmed riskerar att mista rätten till sin
bostad.
Genom kravet på att man måste vara folkbokförd
på fastigheten för att få räknas med i den kvalificera-
de majoritet som krävs för omvandling av hyresrätter
säkerställs att det sker på de boendes villkor. Det gör
även att man kan få en långsiktig och framgångsrik
bostadsrättsförening med aktiva medlemmar som
engagerar sig i sitt boende.
Jag vill fråga Moderaterna och Folkpartiet som är
negativa till detta förslag: Vilken framgång får en
bostadsrättsförening om dess existens bygger på per-
soner som endast planerar att bo tillfälligt i fastighe-
ten under en kortare tid?
Fru talman! Hur man ställer sig till en omvandling
av en hyresrätt till bostadsrätt är för många en svår
fråga. I tidningen Stockholms City av i går fanns det
en artikel om Birgitta Lagerström som i över två år
har varit hyresgäst hos sina grannar. Hon säger i arti-
keln: Det känns inte som mitt hem längre. Jag känner
inte samma trygghet och glädje i mitt boende som
under tiden när huset ägdes och förvaltades av Stock-
holmshem.
De borgerliga partiernas förslag att det ska räcka
med enkel majoritet för en ombildning skulle medfö-
ra att det blir ännu fler Birgitta Lagerström-fall. Jag
tror att en förutsättning för att en ombildning ska bli
lyckad är att inte nästan hälften av hyresgästerna
motsätter sig en sådan. Men jag är inte villig att gå så
långt som Vänsterpartiet som föreslår att det ska
krävas absolut majoritet för en ombildning. Visst ska
man eftersträva en enighet, men ett krav på absolut
majoritet skulle innebära att enskilda personer skulle
få alltför stor makt.
Anf. 84 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Socialdemokraterna anser att det är
rimligt att samtliga som står bakom ett hyreskontrakt
ska vara folkbokförda på adressen. Är inte samtliga
bostadsrättshavare eller hyresgäster folkbokförda på
adressen förutsätts de att rösta nej till en ombildning.
Det här är väldigt konstigt. Det skäl som man anger
är att man vill att medlemmarna ska vara aktiva. Om
lägenheten hade varit tom hade de övriga hyresgäs-
terna kunnat rösta igenom en ombildning. Men här
förutsätts ett antal att rösta nej, och därmed försvåras
ombildningen - detta trots att de kanske är positiva
men av något skäl arbetar på en annan ort eller hu-
vudsakligen befinner sig där samtidigt som de är
innehavare av hyreskontraktet.
Det känns märkligt att jag som kristdemokrat ska
behöva säga det, men detta är ju en förbluffande
otidsenlig syn på hushållen. Det är en konservatism
som möjligen förvånar. Familjerna ser inte likadana
ut och så vidare. Vi har hört det förr.
Hur kan detta komma sig? Jag frågar mig vems
intressen Socialdemokraterna företräder i det här
sammanhanget. Ja, uppenbarligen är det inte de bo-
endes. I vems intresse kan det ligga att en ombildning
inte ska kunna ske ens om alla de boende är överens?
Anf. 85 Hans Unander (S)
Fru talman! I det här fallet företräder Birgitta La-
gerström dem som hela tiden får känna av otrygghe-
ten att vara hyresgäst hos sina gamla grannar. Hon
upplever det precis så som hon säger: Det känns inte
längre som mitt hem.
Det är klart att majoritetsreglerna har stor betydel-
se när man röstar igenom en ombildning. Jag tycker
att det är fullt rimligt att ha de här kraven.
Anf. 86 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Om man vill se till att det alltid är
hundra procents enighet om varje ombildning, borde
Socialdemokraterna ansluta sig till Vänsterpartiets
linje, som går ut på att en enda kan stoppa den stora
majoriteten i omröstningar om ombildningar.
Men Socialdemokraterna säger sig ju vara positi-
va till ombildningar om majoriteten är tillräckligt
stor. Därför har man ändrat reglerna och gått från att
hälften plus en räcker till att det nu ska vara kvalifice-
rad majoritet. Och nu skruvar man åt det här systemet
ytterligare genom att krångla till reglerna på det sätt
som har beskrivits här i debatten. Effekterna blir ju
uppenbart orimliga, som jag har beskrivit här i mina
exempel tidigare. Om det finns åtta lägenheter och
det i tre av dem bor personer som inte samtliga är
hyresgäster, alltså de som har undertecknat kontrak-
tet, och folkbokförda på adressen, så blir det i prakti-
ken omöjligt med en ombildning, för även om de
skulle vara positiva till en ombildning förutsätts de av
någon mycket märklig anledning rösta nej.
Jag kan dra parallellen som drogs tidigare här med
folkomröstningen. I höst ska vi ha en folkomröstning
om EMU. Vi tänker oss att Socialdemokraterna är
positiva, vilket de är. Om man då skulle säga att alla
som inte går till valurnorna i höst och röstar i frågan
förutsätts rösta ja, kan var och en inse att det vore
alldeles orimligt. Men varför ska det fungera på det
här sättet när det gäller frågan om bostaden?
Anf. 87 Hans Unander (S)
Fru talman! Visst tycker vi att det är bra med kra-
vet på kvalificerad majoritet för att ombilda. Vi tyck-
er också att det är bra att det finns bostadsrättsför-
eningar. Men det finns väldigt många bostadsrättsför-
eningar i de flesta delar av landet redan i dag. Och vi
tycker att det är bra att det finns olika former av bo-
ende, inte enbart bostadsrättsföreningar. Vi tycker att
det också behövs hyresrätter och att det ska finnas
bostadsrätter att hyra.
På många ställen är det diskussioner om ombild-
ningar, precis som i Östberga som någon har nämnt
här tidigare i debatten. Det finns ju massvis med
bostadsrätter att hyra i Östberga. Den boendeformen
finns redan, så vad är problemet?
Anf. 88 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Det betänkande som vi just nu be-
handlar handlar bland annat om att förhindra före-
komsten av ekonomiskt osunda bostadsföretag. Jag
tycker att det också skulle kunna handla om den
osunda bostadsmarknaden som vi har.
Jag har fortfarande inte fått svar på vad som är
skäligt att en bostadsrätt ska få kosta. Är det rimligt
att en etta i Uppsala, en bostadsrätt, kostar 500 000?
Ska en norrländska behöva betala 500 000 för att
kunna studera i Uppsala?
Anf. 89 Hans Unander (S)
Fru talman! Jag delar uppfattningen att det är dyrt.
Jag tycker också att det är hemskt att man ska ha
sådana priser. Men i det här fallet är det ju en del av
marknaden som är med och ser till att priserna går
upp och ned med olika hastigheter.
I den del av landet som jag kommer från kan
Rigmor Stenmark få köpa hur många bostadsrätter
hon vill för 100 kr. Hon är välkommen till Malung.
Anf. 90 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Tack så mycket, men jag väljer
Värmland emellanåt.
När det gäller grannsämjan, som jag tyckte att det
var riktigt skönt att Hans Unander berörde, vill jag
bara säga att grannsämjan inte blir större av att män-
niskor hela tiden flyttar från en bostadsrättsförening,
där det hela tiden är en omsättning, där man hela
tiden ser att mäklarna på nytt har satt upp skylten
"Till salu". Man tänker: Nu ska någon flytta igen.
Vad kommer den bostadsrätten att kosta? Och så
kikar man i tidningen. Jag kikade i tidningen i dag -
100 kvadratmeter, 1,7 miljoner kronor!
Vad tänker Socialdemokraterna göra åt den osun-
da bostadspolitiken i Sverige?
Anf. 91 Hans Unander (S)
Fru talman! Rigmor diskuterar detta med att män-
niskor flyttar, att det är oskäliga hyror och att det är
dyrt att köpa bostadsrätter. Ja, det är det i vissa delar.
Jag tycker, precis som du, att det är oskäligt att ta ut
så hemskt mycket. Men hur mycket det kostar beror
väldigt mycket på i vilken del av landet vi bor och
hur stor tillgången är. Bostadsrätterna finns i många
delar av landet. Framför allt i den del av landet som
jag kommer från kan man köpa både bostadsrätter
och hus väldigt billigt. Priset på en bostadsrätt styrs
alltså väldigt mycket av i vilken del av landet den
finns.
Jag har uppfattningen att det fortfarande går att få
tag i bostadsrätter att köpa och att det är oskäligt med
så höga priser. Men de förslag som vi lägger fram i
betänkandet är framför allt till för att vi ska få bukt
med några av de här problemen.
Den andra frågan kommer jag tyvärr inte ihåg.
Anf. 92 Peter Danielsson (M)
Fru talman! Först skulle jag bara som en liten pa-
rentes vilja säga att jag blev förvånad när Hans
Unander hoppade på mig med anledning av andra-
handsupplåtelsen, för i mitt inledningsanförande var
det den enda punkten där jag berömde regeringens
fina avvägning mellan bostadsrättshavarens särskilda
intresse och föreningsintresset. Därför blev jag lite
förvånad. Där får nog Hans Unander läsa lite bättre.
Jag kan inte låta bli att återvända till förslaget om
folkbokföringskravet. Förutom att det är orimligt,
som Göran Hägglund har beskrivit här i debatten, är
det ytterligare ett steg i försvårandet av ombildande
till bostadsrätter. Och jag kan inte låta bli att återvän-
da till Östbergaexemplet.
I repliksskiftet mellan mig och Sten Lundström
framkom det att det var just ägandet som det var fel
på, det vill säga att för v var det problematiskt med
ägandet men okej med kooperativ hyresrätt. Proble-
met är bara att ute i Östberga är det till bostadsrätter
man vill omvandla lägenheterna och inte till koope-
rativa hyresrätter. Det är ägandet som man vill beto-
na. Det är själva investeringen och möjligheten att
börja en bostadssocial resa som de boende där är
intresserade av. Man vill kunna investera också i sitt
boende.
Min fråga till Hans Unander, fru talman, är: Av
vilken anledning är det som Socialdemokraterna
motarbetar ombildningarna så ihärdigt?
Anf. 93 Hans Unander (S)
Fru talman! Jag är glad att Peter Danielsson tog
upp just det här med Östberga. Jag tycker att det är ett
typexempel på hur ni från Moderaterna ser på det här
med ombildning. Ni ser det så att om de personer som
bor i de här hyresrätterna vill ombilda till bostads-
rättsföreningar tycker ni att det är positivt, medan det
i grannkvarteren redan finns massvis av bostadsrätter
att köpa.
Problemet för Stockholmsområdet, om jag har
förstått det rätt, är att antalet hyresrättslägenheter
behöver öka mycket mer, inte antalet bostadsrätter.
Bostadsrätter finns det att få. Jag skulle gärna vilja
ställa frågan: Hur ser Peter på det här med att fixa till
mer hyresätter?
Anf. 94 Peter Danielsson (M)
Fru talman! Då kan jag konstatera att Hans Unan-
der som politiker anser att det finns tillräckligt med
bostadsrätter därute, och därför ska man inte låta de
här 1 171 boende, som verkligen vill ta steget in i
enskilt ägande, få göra det. Jag kan också konstatera
att detta är oerhört tråkigt. Jag tror inte att vi har råd
att förlora alla de möjligheter och all den kraft som
finns i de här människornas vilja att ta ansvar just för
sitt boende och sitt bostadsområde.
Jag tänkte att jag skulle citera Svenska Dagbladet,
där två av de invandrare som bor där uttalar sig: "För
mig som invandrare är det ett viktigt steg, som att
man har blivit lite mer stadig." En annan säger att det
"blir tryggare när man äger tillsammans och kan göra
saker gemensamt i området".
Min fråga till Hans Unander är då återigen: Kan
du inte på något sätt se att det ligger i allas vårt in-
tresse att just dra nytta av de egnahemsrörelsekrafter
som finns i Östberga? Varför vill du förneka de här
nästan 1 200 hyresgästerna att ta det här ansvaret och
få utveckla sitt bostadsområde?
Anf. 95 Hans Unander (S)
Fru talman! Det första jag vill säga är att Hans
Unander nekar ingen. Vi stöder ju ett förslag som
innebär att om det finns en kvalificerad majoritet för
att göra de här ombildningarna så är vi för det. Vill de
hyresgäster som finns i Östberga bilda en sådan här
förening så ställer vi upp på det. Det är inget motsä-
gelsefullt när det gäller den frågan.
Om det är en minoritet som är intresserad av bo-
stadsrätter i Östberga är det ju, som vi föreslår i det
här betänkandet, så att det är en kvalificerad majoritet
som ska gälla för ombildning. Men då har man ju, om
man har för många mot sig och inte alla i huset vill att
det ska ombildas, möjligheten att söka sig till ett
näraliggande område och köpa en bostadsrätt.
Anf. 96 Lars Tysklind (Fp)
Fru talman! Hans Unander tar upp det förslag som
Folkpartiet hade kring lättnader för andrahandsuthyr-
ning och beskriver det som om det vore ett fullstän-
digt regellöst samhälle som då skulle inträda. Vi kan
faktiskt se att i utskottets skrivning vidgar man också
rättigheten att hyra ut i andra hand. Vad vi här tar upp
gäller snarare var initiativet ska ligga. Det är ändå den
enskilde bostadsrättsinnehavaren som har rättigheten
från början. Då är det föreningen, som i det här fallet
torde vara den starkare parten, som bevisbördan flyt-
tas till.
Sedan finns det naturligtvis fortfarande med att
man ska upprätthålla sina skyldigheter till föreningen
och så vidare. Skillnaden har snarare med själva till-
ståndsgivningen att göra. Läser man majoritetsskriv-
ningen går det här ut på att man ska vidga rätten och
att det ändå ska finnas beaktningsvärda skäl om man
ska vägra.
Anf. 98 Lars Tysklind (Fp)
Fru talman! Vi har diskuterat det här med Östber-
ga som ett exempel i både det ena och det andra
sammanhanget, och det är väl bra. Det har till och
med haft olika namn här i dag. Där finns det en majo-
ritet som vill ha en omvandling, men där finns det
också en annan problematik som visar vilket regel-
verk som finns inom hela bostadssektorn. Det räcker
inte bara att de uppfyller alla krav i bostadsrättslagen.
Då ska det ändå finnas tillräcklig grund med tanke på
bruksvärdesprincipen och så vidare. Det är väl snara-
re där som Östberga har blivit stoppade om jag inte
har fel. Det är Länsstyrelsen som ska ge tillstånd för
en försäljning av huset.
Anf. 98 Lars Tysklind (Fp)
Fru talman! Vi har diskuterat det här med Östber-
ga som ett exempel i både det ena och det andra
sammanhanget, och det är väl bra. Det har till och
med haft olika namn här i dag. Där finns det en majo-
ritet som vill ha en omvandling, men där finns det
också en annan problematik som visar vilket regel-
verk som finns inom hela bostadssektorn. Det räcker
inte bara att de uppfyller alla krav i bostadsrättslagen.
Då ska det ändå finnas tillräcklig grund med tanke på
bruksvärdesprincipen och så vidare. Det är väl snara-
re där som Östberga har blivit stoppade om jag inte
har fel. Det är Länsstyrelsen som ska ge tillstånd för
en försäljning av huset.
Anf. 100 Sten Lundström (V)
Fru talman! Jag vill först passa på att be Östber-
gaborna om ursäkt för att jag råkade kalla säga
"Öståkra" i debatten. Det var inte alls min mening.
Jag skulle vilja fråga Hans Unander om en sak. Vi
hade en reservation som vi yrkade bifall till. Jag fick
inget riktigt svar från Hans Unander på detta. I betän-
kandet står det: "Utskottet har när det gäller frågan
om straffavgifter vid dröjsmål med hyra intagit den
ståndpunkten att det i vart fall inte bör komma i fråga
att ersätta dagens sanktionssystem med straffavgifter
eftersom det ofta rör sig om hyresgäster med dålig
ekonomi." Det här skulle inte vara bra för hyresgäs-
terna.
Dagens sanktionssystem är alltså vräkning. Jag
skulle vilja ställa en mycket rak fråga till Hans Unan-
der: Tycker Hans Unander att det är bättre att vräka
folk än att se till att de får betala de kostnader som de
åsamkar genom att inte betala in i tid?
Sedan har jag ytterligare en fråga. Den här debat-
ten har faktiskt varit ganska spännande. I vårt parti
har vi diskuterat ganska mycket omkring hembuds-
förfarande i bostadsrätter. Nu har vi uppenbarligen
fått en förespråkare för ett återinförande av hembuds-
förfarandet i Centerpartiet. Jag skulle inte ha något
emot att vi satte oss ned och diskuterade det. Är soci-
aldemokratin, precis som Centern, beredd att diskute-
ra ett återinförande av hembudsförfarandet?
Anf. 101 Hans Unander (S)
Fru talman! När det gäller hembud vill jag nog
återkomma. Den frågan är jag lite osäker på. Men det
kan vi göra vid något annat tillfälle, kanske utanför
den här salen.
Nu tappade jag tråden totalt. Du får ursäkta, jag
svarar nästa varv.
Anf. 102 Sten Lundström (V)
Fru talman! Det är helt okej. Problemet är att jag
då inte kan hoppa på en gång till så att säga. Min
fråga var helt enkelt om Hans Unander tycker att det
är mer rimligt att vräka folk än att eventuellt männi-
skor som har dröjt med att betala in hyran får betala
de kostnader som det innebär för bostadsrättsför-
eningen eller för fastighetsägaren? Tycker han att det
resonemanget över huvud taget bär någon form av
relevans? Det måste ju ändå vara en tuffare åtgärd att
bli vräkt, eller?
Anf. 103 Hans Unander (S)
Fru talman! Det är ju aldrig roligt när någon blir
vräkt. Vår förhoppning är i längden att ingen ska
behöva bli vräkt. Men tyvärr är det ju också så att vi
på något sätt måste stå för de utgifter som vi tillskan-
sas på olika sätt. Det förslag som Vänsterpartiet har
om straffavgifter ställer jag mig mycket tveksam till.
Jag tror att det bara kommer att bli som en rullande
snöboll, att man kommer att dra på sig mer och mer
utgifter, och till slut hamnar man i en väldigt hemsk
karusell. Sedan är det ju illa om man hamnar i ett läge
där man blir vräkt. Jag tycker inte om det heller. Det
är två onda ting, men jag tror ändå att det här kan
vara bra.
Sedan har det ju också att göra med om bostads-
rättsföreningen, som fallet är med många bostads-
rättsföreningar där jag kommer ifrån, kanske har en
dålig ekonomi, har hamnat i onåd och har massvis av
egna räkningar som ska betalas. Då finns det ju en
risk för att man drar med sig hela gänget. Därför kan
jag tycka att våra förslag är mer rimliga.
Anf. 104 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Jag har med stort intresse tagit del av
debatten som har förevarit. Nu kommer jag sist, och
det beror på att jag inte har några reservationer i det
här betänkandet. Det beror i sin tur på att vi i Miljö-
partiet har ställt oss bakom det här förslaget. Vi har
jobbat fram det tillsammans. På det stora hela taget är
det bra, och om vi när det har gått en tid ser att det
behöver göras ytterligare justeringar antar jag att vi
har möjlighet att återkomma. Vi har till och med
nämnt det i betänkandet.
Inget är någonsin färdigt i de här frågorna. Tiden
visar också hur saker och ting verkligen har föränd-
rats. Vi har hört hur priserna på bostadsrätter har
pendlat från 40 000 kr till en halv miljon på några år.
Det är ju så det är.
Miljöpartiet de gröna är väldigt starka motstånda-
re till spekulation i boendet. Nu verkar, som tur är,
trenden vara bruten. Det är inte riktigt sådan hausse
på marknaden längre. Man ser att en del bostadsrätt-
spriser har stagnerat. Man kan följa det. Det är bara
att slå upp en dagstidning så ser man att det finns ett
otroligt stort utbud av bostadsrätter. Det som fattas är
hyresrätter. Det berör de grupper som jag ömmar
särskilt för: ungdomar, nytillträdande på bostads-
marknaden och människor i på olika sätt utsatta posi-
tioner som inte har möjlighet att delta i spelet på
bostadsmarknaden. Det är inte bra.
Bostaden är inte vilken vara som helst. Bor gör vi
alltid. Andra delar av välfärden tar vi del av i olika
omfattning vid olika tider i livet, men bor gör vi all-
tid. Alla har inte någonstans att bo, men vi har alla ett
behov av en bostad.
Därför tycker jag att Kristdemokraternas fokuse-
ring på att det finns tre tomma lägenheter i en fastig-
het om åtta lägenheter är konstig. Då är det något som
är fel. Finns det tre tomma lägenheter behöver vi
förmodligen en bostadsanvisningslag, för då har de
tomma lägenheterna inte kommit ut till dem som
behöver. Har Göran Hägglund har flera sådana exem-
pel? Det vore bra om de 70 000 som står i bostadskö i
Stockholm får tillgång till dessa lägenheter.
Vi i Miljöpartiet förespråkar för övrigt en bo- och
brukarplikt. Det är anledningen till att vi ställer oss
bakom kravet på folkbokföring. Det finns alldeles för
många avigsidor på den här marknaden. Vi ser ibland
bara de goda, positiva sakerna, men Rigmor Sten-
mark har väldigt förtjänstfullt tagit fram de riktiga
avigsidorna, de riktigt fula sakerna på marknaden. Nu
för tiden finns det hyresockrare.
En sak som vi i utskottet har förändrat i förhållan-
de till regeringens proposition gäller den anmälan
som ska göras till socialnämnden. Jag är själv social-
arbetare, och jag tycker att allt man kan göra för att
förekomma en sådan situation - att en familj ställs på
gatan - måste göras. I det här fallet medverkar före-
ningen till en vräkning - man kan kanske inte säga
"medskyldig", men föreningen medverkar. Det är ett
aktivt ställningstagande av föreningen, som i det
fallet liknar en övrig fastighetsägare.
I utskottsbetänkandet finns en väldigt fin formule-
ring som jag ska läsa upp. Det är ett par meningar i
betänkandet: "Det är utskottets mening att lagstiftaren
skall utgå från att socialnämnden kan förväntas vidta
verkningsfulla åtgärder och att det är av betydelse om
nämnden görs uppmärksam på att någon ställs inför
ett hot om vräkning. Hänsynen till barn gör sig gäl-
lande med avsevärd styrka." Det tycker jag är så
vackert.
Anf. 105 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Jag tycker att den regionala obalansen
i Sverige framkom mycket tydligt i replikskiftet mel-
lan Socialdemokraternas Hans Unander och mig. Vi
fick klart för oss att en bostadsrätt i Dalarna kostar
ungefär 100 000 kr medan den i storstadsregionerna
går på uppåt en miljon. Jag undrar: Diskuterar ni inte
den här situationen er emellan - socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister? Har bostadsmi-
nistern möjligen rätt när han säger att bostadspolitiker
är passiva?
Anf. 106 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Jag kan bara instämma. De här mot-
sättningarna ser jag som kommer från Ödeshög. Det
är inte tal om att man skulle betala en och en halv
miljon för en bostadsrätt i Ödeshög. Jag håller helt
med.
Jag vet inte i vilken utsträckning vi bostadspoliti-
ker har möjlighet att påverka detta. Det kan vi ha i
och med att vi har hand om samhällsplaneringen. I
utskottet har vi hand om en viss del av samhällsplane-
ringen. Men vi måste inse begränsningen i vår möj-
lighet att utöva inflytande på var folk ska bo. Jag vill
absolut inte ha den bostadsmarknad som vi har. Jag
anser faktiskt att det är det som är felet: spekulationen
i boendet. Jag tror att man kan komma till rätta med
det genom att öka utbudet av hyresrätter. Då gäller
det naturligtvis att motverka ombildning.
Anf. 107 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Om Helena Hillar Rosenqvist på all-
var håller med Centerpartiet om att det måste vidtas
åtgärder på det här området, kommer hon då att yrka
bifall till vår reservation? Här skulle vi kunna göra
någonting mot detta med ockerpriser. Ni kan ju inte
bara stå och säga att Rigmor har rätt utan att göra
någonting. Vad gör ni själva? Jag har inte sett något
konkret förslag från er för att komma till rätta med
ockerpriser på bostadsrätter. Det vi diskuterar just nu
handlar om bostadsrätter.
Anf. 108 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Det är alldeles riktigt, men jag vill
undvika att vi ska framstå som några gröna khmerer
som talar om för folk hur man ska göra. Jag önskar att
vi bostadspolitiker hade mer samsyn över blocken
och att vi så långt det går försöker att förhindra om-
bildningarna. Jag tycker att vi har kommit ganska rätt.
Som jag säger är trenden i viss mån bruten.
Anf. 109 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det finns tillräckligt med bostadsrät-
ter, säger Helena Hillar Rosenqvist. Det tror jag är
fel. Det är bara att titta på prisbilden. Ni har precis
försökt överträffa varandra när det gäller att häpna
över de priser som gäller i Stockholmsområdet. Det
visar att efterfrågan är betydligt större än utbudet. Då
drivs priserna upp till sådana orimliga nivåer.
Jag håller med om att det inte finns tillräckligt
med hyreslägenheter. Självklart är det så. Där har vi
under en lång följd av år haft en situation med otill-
räckligt byggande till följd av att vi har fört en myck-
et passiv politik. Ansvaret för det delas mellan Hele-
na Hillar Rosenqvists parti, Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet, som har styrt det här landet under
ganska många år.
Det exempel jag framhöll tog jag inte upp bara för
nöjes skull. Jag tycker att de lagar som stiftas i Sveri-
ges riksdag - och där hoppas jag att jag har Helena
Hillar Rosenqvist med mig - ska vara skrivna på ett
sådant sätt att de går att tillämpa, får rimliga konsek-
venser och kan få stöd hos medborgarna. I det här
fallet har jag pekat på vilka konsekvenser den här
lagstiftningen kan få och vilka orimliga effekter som
uppkommer. Om Helena Hillar Rosenqvist är beredd
att försvara lagstiftningen utifrån det konkreta ex-
emplet är jag något förvånad. Stiftar vi här lagar som
är rimliga?
Utifrån det exempel som jag har gett vill jag fråga
Helena Hillar Rosenqvist:
Är detta rimliga konsekvenser? Jag kan redogöra
för exemplet en gång till om det var oklart. Men ger
detta rimliga konsekvenser?
Anf. 110 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Jag tror inte att man kan se alla kon-
sekvenser, och jag är osäker på om ens Göran Hägg-
lund vet hur många möjligheter det finns att kringgå
tanken bakom idén med ombildning, nämligen att de
som bor i ett hus ska ha möjlighet att gemensamt
förvalta och ha mer inflytande över sitt boende och så
vidare som är positivt. Men vi har sett väldigt många
avigsidor av dessa ombildningar. Man har på väldigt
fula sätt gått in och köpt upp hus. Jag ser en väldigt
stor risk med detta.
Göran Hägglund får faktiskt ursäkta mig, men jag
ser andra baksidor av detta. Jag vet att du har ett väl-
digt vällovligt syfte med detta. Och jag kan också
inse att människor vill äga och förvalta sin bostad. Vi
är helt överens om det. Men jag ser faktiskt även
problemet med att det finns tomma lägenheter efter-
som man även kan manipulera detta. Det finns hur
många sätt som helst att kringgå dessa bestämmelser.
Hur mycket vi lagstiftare än försöker att göra det
bästa vi kan är det förfärligt mycket fula grejer i den
här branschen.
Anf. 111 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag gör ingalunda anspråk på att kun-
na genomskåda alla konsekvenser av den lagstiftning
som vi förväntas besluta om här i dag. Men jag har
ändå vid behandlingen av detta ärende upptäckt saker
och ting som jag tycker är uppenbart orimliga och
som jag har försökt påtala i motioner som utskottet
har behandlat. Det innebär att om det i denna fastig-
het med åtta lägenheter skulle finnas tre tomma lä-
genheter kan de fem övriga rösta igenom en ombild-
ning. Om det däremot skulle vara så att de tre lägen-
heterna som i det här fallet inte är tomma utan i stället
bebos av personer där alla kontraktshavare inte är
folkbokförda på adressen går det inte att genomföra
ombildningen ens om alla skulle vara överens om det.
Denna orimlighet hade jag hoppats att fler skulle
inse, inte minst eftersom vi påtalade den, och att vi
skulle kunna rätta till det hela. Då hade vi kunna få en
bredare enighet om det här.
Jag hackar inte på detta för att jag tycker att det är
roligt utan helt enkelt för att jag vill ha en lagstiftning
som är bättre.
Anf. 112 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Jag förstår precis vad Göran Hägg-
lund menar, och jag tycker kanske inte ens att det är
bra att man kan göra en omvandling om det finns tre
tomma lägenheter. Det kan vi verkligen diskutera.
Det är sådana saker som vi faktiskt får utvärdera för
att se om det finns ytterligare saker som man behöver
fila på i den här lagstiftningen.
Det finns en sak som jag tycker att man kan göra
om det är en fastighet med åtta lägenheter och om det
är tre lägenheter i vilka innehavarna inte är folkbok-
förda. Anledningen till att de kan ha kvar sin lägenhet
är att de tillfälligt inte har möjlighet att bo där. Det
kan mycket väl vara så att de behöver studera eller
jobba på annan ort och så vidare. I så fall tycker jag
att man kan vänta tills dessa tre har kommit hem. Den
grupp som anmäler att den vill göra en omvandling
kan vänta tills dessa tre har kommit tillbaka. Det
kanske de gör om ett år om man har denna rimliga tid
för hur länge man kan vara borta från sin lägenhet.
Vi i Miljöpartiet tycker i andra sammanhang att
det är viktigt med bo- och brukarplikten, och det kan
gälla också i detta fall.
Anf. 113 Sten Lundström (V)
Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist inledde sitt
anförande med att säga att hon står bakom betänkan-
det och därför inte hade några reservationer. Det är
inte särskilt underligt.
Jag ska kortfattat förklara, kanske lite bättre än jag
gjorde för Hans Unander, vad upprepade försenade
inbetalningar betyder. Att man blir vräkt på grund av
att man inte betalar sin hyra är en sak. Men att man
kan bli vräkt på grund av att man betalar hyran för
sent ett antal gånger tycker jag är något helt annat.
Det är det som är upprepade försenade hyresinbetal-
ningar.
Delar Helena Hillar Rosenqvist verkligen det som
står i utskottsmajoritetens text, att det är rimligare
med detta sanktionssystem, det vill säga vräkning, än
att den hyresgäst som ett antal gånger, det räcker
faktiskt med två gånger för att det ska vara upprepa-
de, inte betalar sin hyra i tid faktiskt får betala de
kostnader som de åsamkar genom att inte betala hy-
ran i tid? Är det en rimligare åtgärd att vräka männi-
skor än att se till att de betalar de kostnader som de
har åsamkat bostadsrättsföreningen eller hyresföreta-
gen? Är det rimligt över huvud taget att människor
blir vräkta trots att de faktiskt har gjort rätt för sig och
betalt sin hyra?
Anf. 114 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Jag kom ju sist här och har därför haft
möjlighet att fundera på den här frågan eftersom jag
förstod att jag skulle få den eftersom alla andra har
fått den. Jag kan inte riktigt se motsättningen här
mellan vräkning och straffavgift. Såvitt jag förstår
tycker till och med Sten Lundström att båda dessa
åtgärder kan vidtas i fråga om en och samma person
eftersom ni såvitt jag förstår i sista änden inte heller
motsätter er vräkning. Jag tycker att det är fruktans-
värt obehagligt om man är tvungen att vräka männi-
skor. Det var också därför som vi enades om att vi
skulle skärpa propositionstexten lite grann och ut-
skottsbetänkandet fick ett lite annorlunda utseende.
Om det är en person som har svårighet att betala
hyran kan jag inte se på vilket sätt det skulle hjälpa
denna person om man lade på straffavgifter. Jag tyck-
er inte om den modellen.
Anf. 115 Sten Lundström (V)
Fru talman! Det märkliga är att vi i vår reservation
ganska tydligt uttrycker att detta inte ska ligga som
grund för uppsägning eller vräkning över huvud taget.
Det var utgångspunkten både när det gäller hyreslag-
stiftningen och när det gäller den nya lagstiftningen
för bostadsrätter. Upprepade försenade inbetalningar
ska inte kunna leda till uppsägning eller vräkning.
Har man gjort rätt för sig och betalt sin hyra ska man
naturligtvis ha rätt att bo kvar. Det är vår utgångs-
punkt. För att detta ska vara möjligt och för att det
inte ska bli för dyrt för fastighetsägaren och för
eventuella bostadsrättsföreningar måste den som inte
betalar in sin hyra i tid utan ständigt måste ha en
påminnelse eller två också betalar kostnaden som det
innebär att skicka nya hyresinbetalningslappar och så
vidare. Detta är vi fullständigt överens om, även i
Hemlösekommittén, som en ganska rimligt åtgärd för
att förhindra vräkningar.
Om man inte betalar hyran alls ser vi också pro-
blem, och då innebär det nog tyvärr att man måste
avhysa denna person. Men i det här fallet handlar det
om människor som betalar sin hyra men som åtmins-
tone ett par gånger har betalt hyran för sent.
Det är alltså en feltolkning. Detta ska inte vara en
grund för vräkning över huvud taget.
Anf. 116 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Utmärkt. Jag antar att syftet är gott att
lägga på en straffavgift, nämligen för att man tycker
att det kan innebära en påtryckning på den enskilda
bostadsrättsinnehavaren att göra detta. Men det är det
som jag ifrågasätter. Men det kan också vara en sådan
sak som man får utvärdera. Och vi har enats om att vi
ska följa detta, och det har vi möjlighet att göra åt-
minstone under denna mandatperiod.
Dokument
Beslut
Bostadsrättsfrågor (BoU2)
Riksdagen beslutade om ett antal bostadsrättsfrågor. Reglerna för att göra hyreslägenheter till bostadsrätter skärps för att säkra de boendes intressen. En hyresgäst måste vara folkbokförd på fastigheten för att få räknas med i den kvalificerade majoritet som krävs för ett beslut om ombildning till bostadsrätt. Intygsgivare som ska granska bl.a. nya bostadsrättsföreningars ekonomiska planer ska inte få ha någon koppling till det projekt som intyget gäller. Det ska motverka ekonomiskt osunda bostadsföretag. Det blir enklare att hyra ut en bostadsrätt i andra hand. Bostadsrättsföreningarnas ansvar för lägenheterna utvidgas till att omfatta även ventilationskanalerna. Nya regler om störningar i boendet motsvarande dem som finns i hyreslagen ska föras in i bostadsrättslagen. En bostadsrättshavare ska kunna skiljas från lägenheten vid upprepade betalningsförseningar. Riksdagen gjorde, med anledning av motionsförslag, ett tillkännagivande om att en bostadsrättsförening ibland ska vara skyldig att meddela socialnämnden innan en uppsägning sker. Socialnämnden kan då hjälpa den person som hotas av uppsägning. Lagändringarna börjar gälla den 1 april 2003.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Tillkännagivande till regeringen och delvis bifall till två motionsförslag Störning i boendet resp. Underrättelse om återvinning vid betalningsdröjsmål. I övrigt avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.