Fru talman! Regeringen föreslår att genom lag reglera att fonder ska lämna information om förvaltning med avseende på olika hållbarhetsaspekter såsom miljö, sociala förhållanden, personal, korruption och respekt för mänskliga rättigheter. Vidare ska samtliga fonder, vare sig de beaktar hållbarhetsaspekter eller inte, också åläggas informationskrav att rapportera.
Det finns i dag flera internationellt erkända alternativ för hållbarhetsinformation. FN-initiativet Principles for Responsible Investments, PRI, förtydligar redovisning inom hållbarhet med kapitalförvaltningsfrågor.
Utöver detta finns nordiska initiativ, till exempel svanmärkning, vilket ger möjlighet för fonder med tydlig hållbarhetsprofil att få sin hållbarhet granskad och i slutändan certifierad.
Även den oberoende organisationen Swedish Sustainable Investment Forum tillhandahåller information för icke-professionella sparare i form av en hållbarhetsprofil. Morningstar är ett fjärde exempel som gör en helhetsbedömning av olika fonders hållbarhetsarbete, och vidare finns nationella branschinitiativ från Fondbolagens förening med förslag på riktlinjer för korrekta uttryck och icke missvisande formuleringar vid marknadsföring.
I dag ges även investerare som söker ett hållbart fondalternativ sett till ESG-standarder fullgoda möjligheter att investera i den breda och växande mängden hållbarhetsfonder. Dessa fonders placeringsstrategi är att ta hänsyn till företagens CSR-program samtidigt som de certifierar sig själva genom exempelvis så kallad svanmärkning eller användandet av PRI-redovisning.
Slutsatsen, fru talman, är att den genomsnittliga fondspararen redan i dag har tillgång till lättillgänglig information och goda möjligheter att investera i fonder på grundval av deras hållbarhet.
Den svenska lagstiftningen skulle med detta krav avvika från EU-standarden samtidigt som en ökad administrativ börda skulle läggas på dessa bolag. Det kan ifrågasättas hur effektiv regleringen av hållbarhetsinformation kan anses vara när den inte är tillämplig på värdepappersbaserade fonder vars hemvist är utanför Sverige. Det skulle leda till en asymmetri där utländska värdepappersfonder skulle få en konkurrensfördel i och med avsaknaden av administrationskrav för att rapportera hållbarhetsinformation.
Vidare anför Finansinspektionen i sitt remissvar att det är oklart vad som avses med begreppet hållbarhet. Avsaknaden av kontrollmekanismer när det gäller fonders hållbarhetsinformation kan i värsta fall leda till så kallad greenwashing. Med detta menas att fondförvaltaren felaktigt marknadsför fonden som mer hållbar än den egentligen är i syfte att göra den mer attraktiv för sparare.
Slutligen påpekas det av flera remissinstanser att det finns en överhängande risk att en lagreglering snabbt blir omodern och i värsta fall kontraproduktiv.
Sverigedemokraternas uppfattning är att utvecklingen av hållbarhetsrapportering bäst sker genom självreglering, som bevisligen redan finns inom branschen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett lagförslag i enlighet med det jag framfört här.
Jag yrkar bifall till reservation 1.