Justitieutskottets betänkande
1988/89:JuU27

Ändring i trafikbrottslagen, m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i
trafiknykterhetslagstiftningen samt ett par motioner med anknytning till
förslaget. De föreslagna ändringarna innebär att det vid sidan av nuvarande
promillegränser för alkoholhalt i blodet införs ett särskilt straffansvar som
grundas på alkoholkoncentrationen i utandningsluften. Vidare föreslås att
polisen skall få vidgade möjligheter att genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov
på trafikanter.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag.

Till betänkandet har fogats en reservation (m) i vilken yrkas avslag på
förslaget om alkoholutandningsprov som bevismedel och förordas i stället en
försöksverksamhet.

Propositionen m.m.

I proposition 1988/89:118 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

2. lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov,

3. lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192).

Förslagen har granskats av lagrådet.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 6.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels två yrkanden i en
med anledning av propositionen väckt motion, dels tre yrkanden i motioner
från allmänna motionstiden åren 1988 och 1989. Motionsyrkandena redovisas
på s. 5.

Lagförslagen har följande lydelse.

1988/89

JuU27

1 Riksdagen 1988/89. 7sami. Nr27

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa
trafikbrott

Härigenom föreskrivs att 4 § 1 och 2 mom. lagen (1951:649) om straff
för vissa trafikbrott skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§

1 morn.1 Den som vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn
varit så påverkad av starka drycker, att det kan antagas, att han icke på
betryggande sätt kunnat föra fordonet eller spårvagnen, dömes för rattfylleri
till fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna är mildrande, till
böter, dock lägst tjugofem dagsböter.

Till samma straff dömes föraren, om han av annat berusningsmedel var
så påverkad som nyss sagts.

Den som fört motordrivet fordon
eller spårvagn efter att ha förtärt
starka drycker i sådan mängd att
alkoholkoncentrationen i hans blod
under eller efter färden uppgick till

1.5 promille eller däröver, skall anses
ha varit så påverkad av starka
drycker under färden, som i första
stycket sägs.

2 morn.2 Är det ej styrkt, att förare
av motordrivet fordon eller spårvagn
var så påverkad, som i 1
mom. första stycket sägs, men har
han fört fordonet eller spårvagnen
efter att ha förtärt starka drycker i
sådan mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod under eller efter
färden uppgick till 0,5 men ej till

1.5 promille, dömes till böter, dock
lägst tio dagsböter, eller fängelse i
högst sex månader.

Den som fört motordrivet fordon
eller spårvagn efter att ha förtärt
starka drycker i sådan mängd att
alkoholkoncentrationen under eller
efter färden uppgick till minst 1,5
promille i hans blod eller 0,75 milligram
per liter i hans utandningsluft,
skall anses ha varit så påverkad
av starka drycker under färden,
som i första stycket sägs.

2 mom. Är det inte styrkt, att
förare av motordrivet fordon eller
spårvagn var så påverkad, som i 1
mom. första stycket sägs eller hade
sådan alkoholkoncentration som
anges i 1 mom. tredje stycket, men
har han fört fordonet eller spårvagnen
efter att ha förtärt starka
drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen
under eller efter
färden uppgick till 0,5 promille t
hans blod eller 0,25 milligram per
liter i hans utandningsluft, döms till
böter, dock lägst tio dagsböter, eller
fängelse i högst sex månader.

3 morn.3 Vad som sägs i 1 mom. tredje stycket och 2 mom. gäller ej
förare av motordrivet fordon, som är avsett att föras av gående.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. gäller inte om förandet av fordonet
ingår som ett led i en vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning till
vilken tillstånd har lämnats av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89:JuU27

1 Senaste lydelse 1978:92.

2 Senaste lydelse 1978:92.

3 Senaste lydelse 1987:281.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:1090) om
alkoholutandningsprov

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Alkoholutandningsprov får ru- Alkoholutandningsprov får rutinmässigt
företagas på tinmässigt tas på

1. förare av motordrivet fordon 1. förare av motordrivet fordon

som stoppas vid i förväg beordrad som stoppas vid beordrad trafik trafikkontroll,

kontroll,

2. den som kan antagas under förande av motordrivet fordon ha, med
eller utan skuld, haft del i uppkomsten av trafikolycka,

3. den som kan misstänkas för att under förande av motordrivet fordon
ha begått brott enligt 1 — 3 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
eller sådan enligt vägtrafikkungörelsen (1972:603) straffbelagd förseelse
som avser

a. fardhastighet,

b. skyldighet att stanna fordon,

c. skyldighet att ha föreskriven lykta eller strålkastare tänd.

Bestämmelserna i första stycket om förare av motordrivet fordon gäller i

tillämpliga delar även förare av maskindrivet spårfordon på järnväg, tunnelbana
eller spårväg. De gäller ej förare av maskindrivet fordon, som är
avsett att föras av gående.

3 §

Alkoholutandningsprov företages Alkoholutandningsprov tas av

av polisman. Provtagningen skall polisman. Provtagningen skall ske

ske på ett på sätt som ej utsätter på ett sätt som inte utsätter den på

den på vilken provet företages för vilken provet tas för allmän upp allmän

uppmärksamhet. Om sär- märksamhet. Om särskilda skäl

skilda skäl ej föranleder annat, skall inte ger anledning till något annat,

provet företagas i täckt fordon eller skall provet tas i täckt fordon eller

inomhus i avskilt rum. inomhus i avskilt rum.

Alkoholutandningsprov enligt Alkoholutandningsprov enligt

2 § får företagas endast på eller i 2 § får tas endast på eller i nära

nära anslutning till den plats där anslutning till den plats där kon kontrollen

eller polisingripandet trollen eller polisingripandet äger

äger rum. rum. För sådant prov får endast an vändas

instrument som kan brukas
utan dröjsmål och som bara anger
om eventuell alkoholkoncentration
överstiger visst gränsvärde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89:JuU27

1 Senaste lydelse 1985:196.

1* Riksdagen 1988189. 7sami. Nr27

3 Förslag till

1988/89:JuU27

Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 § jämvägstrafiklagen (1985:192) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

2 §

Om någon har fört ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana
och därvid har varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller
annat berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde föra fordonet
på betryggande sätt, skall han dömas till fängelse i högst ett år eller, om
omständigheterna är mildrande, till böter.

Den som har fört ett sådant maskindrivet
spårfordon som avses i
första stycket efter att ha förtärt alkoholhaltiga
drycker i sådan mängd
att alkoholkoncentrationen under
eller efter färden uppgick till minst
1,5 promille i hans blod eller 0,75
milligram per liter i hans utandningsluft,
skall anses ha varit så påverkad
under färden som anges i
första stycket.

Är det inte styrkt att den som har
fört ett sådant maskindrivet spårfordon
som avses i första stycket
har varit så påverkad som anges där
eller hade sådan alkoholkoncentration
som anges i andra stycket, men
har han fört fordonet efter att ha
förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan
mängd att alkoholkoncentrationen
under eller efter färden uppgick
till 0,5 promille i hans blod
eller 0,25 milligram per liter i hans
utandningsluft, skall han dömas till
böter eller fängelse i högst sex månader.

Vad som sägs i första stycket gäller också den som i annat fall vid

järnväg eller tunnelbana har fullgjort tjänst, i vilken ingår uppgifter av

väsentlig betydelse för säkerheten, och därvid har varit så påverkad av
berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde utföra dessa
uppgifter på betryggande sätt.

Den som har fört ett sådant maskindrivet
spårfordon som avses i
första stycket efter att ha förtärt alkoholhaltiga
drycker i sådan mängd
att alkoholkoncentrationen i hans
blod under eller efter färden uppgick
till 1,5 promille eller däröver,
skall anses ha varit så påverkad under
färden som anges i första stycket.

Är det inte styrkt att den som har
fört ett sådant maskindrivet spårfordon
som avses i första stycket
har varit så påverkad som anges
där, men har han fört fordonet efter
att ha förtärt alkoholhaltiga drycker
i sådan mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod under eller efter
färden uppgick till 0,5 men inte
1,5 promille, skall han dömas till
böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Motionerna

1988/89:

Motion väckt med anledning av propositionen

1988/89:Jul5 av Göthe Knutson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1988/89:118 vad gäller alkoholutandningsprov
som bevismedel,

2. att riksdagen begär att regeringen skall genomföra försöksverksamhet i
enlighet med motionens förslag.

Motioner från allmän motionstid

1987/88:Ju620 av Karin Israelsson m.fl. (c, fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett
luftutandningsprov som ersättning av blodanalys när det gäller att fastställa
promillegränser vid trafikonykterhetsmisstanke.

1988/89:Ju625 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att luftutandningsprov företagna med särskild apparatur skall
godkännas som bevisunderlag vid bestämmande av promillehalt, påföljd och
eventuellt övriga åtgärder, såsom körkortsåterkallelse m.m.

1988/89:Ju639 av Britta Sundin och Martin Segerstedt (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att utandningsprov bör få användas som bevismaterial vid trafiknykterhetsbrott.

Utskottet

Inledning

Bestämmelser om trafiknykterhetsbrotten finns i 4 § lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott (TBL). Kriminaliseringen är uppdelad på ett
grövre brott, rattfylleri, och ett lindrigare som brukar kallas rattonykterhet.

Föraren av ett motordrivet fordon eller en spårvagn gör sig skyldig till
rattfylleri om han är så påverkad av starka drycker eller annat berusningsmedel
att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat föra fordonet
(1 mom. första och andra styckena). Den som fört motordrivet fordon efter
att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans
blod under eller efter färden uppgick till 1,5 promille eller mer skall anses ha
varit så påverkad att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat
föra fordonet (1 mom. tredje stycket).

Är det inte bevisat att en förare var så påverkad av starka drycker att det
kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat föra fordonet skall han
dömas för rattonykterhet om han har fört fordonet (eller spårvagnen) efter
att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans
blod under eller efter färden uppgick till minst 0,5 men inte till 1,5 promille.
Straffet för rattfylleri är fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna

är mildrande, böter, dock lägst 25 dagsböter. För rattonykterhet är straffet
böter, dock lägst tio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

Bestämmelser motsvarande dem i 4 § TBL finns för järnvägs- och
tunnelbanetrafik i järnvägstrafiklagen (1985:192).

Som bevisning i mål om trafiknykterhetsbrott åberopas regelmässigt
blodprovsanalys. Blodprov tas i allmänhet med stöd av bestämmelserna om
kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § rättegångsbalken. I mål om ansvar för
rattfylleri kan även annan bevisning åberopas, t.ex. vittnesuppgifter om
förarens körsätt och uppträdande.

Bestämmelser om alkoholutandningsprov finns i lagen (1976:1090) om
alkoholutandningsprov. Lagen innehåller föreskrifter om sådan provtagning
på bl.a. den som är skäligen misstänkt för trafiknykterhetsbrott och om rätt
att i vissa fall genomföra rutinmässig provtagning på fordonsförare utan att
det föreligger skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i 4 § TBL av innebörd att det vid sidan av
de nuvarande reglerna om promillegränser för alkoholhalt i blodet vid
rattfylleri och rattonykterhet införs ett särskilt straffansvar som grundas på
alkoholkoncentrationen i utandningsluften. Därmed blir det möjligt att mer
regelmässigt använda alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott.
Som gräns för straffbar alkoholhalt i utandningsluften föreslås
0,25 resp. 0,75 milligram alkohol per liter utandningsluft, vilket motsvarar de
promillegränser som nu finns för blodalkoholhalt vid rattonykterhet resp.
rattfylleri. Motsvarande ändringar föreslås även i järnvägstrafiklagen.

I propositionen föreslås vidare att polisen skall få vidgade möjligheter att
genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov på trafikanter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Överväganden

Alkoholutandningsprov som bevismedel

År 1980 tillkallades en särskild utredare för att utreda möjligheterna att
använda alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. I
samband med att utredaren entledigades i oktober 1986 uppdrog regeringen
åt rikspolisstyrelsen att slutföra utvecklingsarbetet i samråd med statens
rättskemiska laboratorium och annan medicinsk expertis, brottsförebyggande
rådet samt statens provningsanstalt. Samråd skulle också ske med en
särskild referensgrupp.

Rikspolisstyrelsen redovisade uppdraget i rapporten (RPS/Rapport
1987:10) Alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott.
I rapporten föreslogs att alkoholutandningsprov skall användas som bevismedel
i mål om trafiknykterhetsbrott. Rapporten remissbehandlades.

Med utgångspunkt i rapporten föreslås i propositionen (s. 15-20) att
alkoholutandningsprov regelmässigt skall kunna användas som bevismedel i
trafiknykterhetsmål. I 4 § TBL föreslås därför införandet av ett nytt

1988/89:JuU27

brottsrekvisit som avser alkoholkoncentration i utandningsluften och som
skall motsvara det som redan finns om alkoholkoncentration i blodet.

I motion Jul5 yrkas avslag på regeringens förslag i den här delen.
Motionärerna förordar att regeringen i stället får i uppdrag att genomföra en
försöksverksamhet med utandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott.
I motiveringen till motionen åberopas att förslaget inte är
tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt.

I motionerna Ju620, Ju625 och Ju639 föreslås att det införs möjlighet att
använda alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott.

I propositionen redovisar justitieministern (s. 16) att rikspolisstyrelsen,
referensgruppen och de samrådande myndigheterna har funnit att alkoholutandningsprov
inom det aktuella analyssystemet med åtföljande kontrollfunktioner
uppfyller de rättssäkerhetskrav som rimligen kan ställas och att en
mycket stor majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt att alkoholutandningsprov
godtas som bevismedel i mål om trafiknykterhetsbrott.

För egen del konstaterar justitieministern (s. 17) att alkoholutandningsprov
måste anses svara väl mot vad hänsynen till rättssäkerheten fordrar och
att det enligt hennes mening därför är angeläget att göra de lagändringar som
behövs för att alkoholutandningsprov generellt skall kunna tillmätas ett
avgörande bevisvärde i mål om trafiknykterhetsbrott.

Beträffande tillförlitligheten av ett sådant system framhåller justitieministern
(s. 18) att det med en lagstiftning som tar sikte på alkoholkoncentrationen
i utandningsluften givetvis är viktigt att provtagning och analys utförs
med en så tillförlitlig utrustning och på ett så omsorgsfullt sätt att tvekan inte
behöver råda om analysens kvalitet. De kravspecifikationer och kvalitetssäkringssystem
samt de föreskrifter för provtagning som har presenterats i
rikspolisstyrelsens rapport fyller enligt justitieministern högt ställda krav i
detta hänseende.

Utskottet vill för sin del först konstatera att metoden med alkoholutandningsprov
har stora fördelar jämfört med den hittillsvarande metoden med
blodprov, där förfarandet med provtagning och analys ofta är tidsödande
med följd att analysresultatet i regel föreligger först efter några dagar.

Vidare anser utskottet i likhet med justitieministern att det inte minst från
förebyggande synpunkt är angeläget med alkoholutandningsprov som ett
regelmässigt bevismedel i mål om ansvar för trafiknykterhetsbrott. Utskottet
delar även uppfattningen att regeringsförslaget väl motsvarar de rättssäkerhetskrav
som bör ställas. Inte heller mot den lagtekniska utformningen av
förslaget har utskottet något att erinra. Utskottet ställer sig således bakom
förslaget i den här delen och avstyrker bifall till motion Jul5. Utskottets
ställningstagande innebär ett tillgodoseende av önskemålen i motionerna
Ju620, Ju628 och Ju635.

Rutinmässiga alkoholutandningsprov

Enligt lagen om alkoholutandningsprov får alkoholutandningsprov tas
rutinmässigt bl.a. om en förare av ett motorfordon stoppas vid en i förväg
beordrad trafikkontroll (2 § första stycket 1). Med ”en i förväg beordrad
trafikkontroll” avses en kontroll som är beordrad av lägst en kommissarie

1988/89:JuU27

eller en polisinspektör som är chef för avdelning (prop. 1975/76:162 s. 24).
Enligt rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd skall kontrollen vara
beordrad av lägst en kommissarie och vara upptagen i månads- eller
veckoplan eller motsvarande (RPS FS 1987:24, FAP 333-1).

I propositionen föreslås (s. 20-22) att det för rutinmässiga alkoholutandningsprov
inte längre skall krävas att trafikkontrollen skall vara beordrad i
förväg. Enligt vad justitieministern uttalar i propositionen skall det dock vara
en förutsättning att beslut om sådan kontroll har fattats av den som har eller
upprätthåller tjänst som lägst inspektör och leder yttre polisverksamhet.
Vidare innebär förslaget att den typ av prov som får tas på förare utan att
misstanke om brott föreligger inskränks till sådana prov som kan tas utan
dröjsmål och endast anger om eventuell alkoholkoncentration överstiger
visst gränsvärde.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag i den här delen.
Övrigt

Utöver vad som anförts i det föregående har utskottet inget att anföra med
anledning av propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande alkoholutandningsprov som bevismedel

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Jul5 och med anledning
av motionerna 1987/88:Ju620 i denna del (yrkande 2), 1988/89:Ju625 i
denna del (yrkande 3) och 1988/89:Ju639 antar de i proposition
1988/89:118 framlagda förslagen till

dels lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,
dels lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192),

2. beträffande rutinmässiga alkoholutandningsprov

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov.

Stockholm den 16 maj 1989
På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark
(s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c). Göthe
Knutson (m), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s),
Lars Sundin (fp). Anders Svärd (c). Berith Eriksson (vpk). Kent Lundgren
(mp), Sigrid Bolkéus (s), Göran Ericsson (m) och Jan Andersson (s).

1988/89: JuU27

Reservation

1988/89:JuU27

Alkoholutandningsprov som bevismedel (mom. 1)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”1 propositionen”
och slutar med ”och Ju635” bort ha följande lydelse:

Beträffande tillförlitligheten av ett system med alkoholutandningsprov
framhåller justitieministern (s. 18) att det med en lagstiftning som tar sikte på
alkoholkoncentrationen i utandningsluften givetvis är viktigt att provtagning
och analys utförs med en så tillförlitlig utrustning och på ett så omsorgsfullt
sätt att tvekan inte behöver råda om analysens kvalitet. De kravspecifikationer
och kvalitetssäkringssystem samt de föreskrifter för provtagning som har
presenterats i rikspolisstyrelsens rapport fyller enligt justitieministern högt
ställda krav i detta hänseende.

Utskottet vill för sin del först konstatera att metoden med alkoholutandningsprov
i och för sig har stora fördelar jämfört med den hittillsvarande
metoden med blodprov, där förfarandet med provtagning och analys ofta är
tidsödande med följd att analysresultatet i regel föreligger först efter några
dagar. Vidare anser utskottet i likhet med justitieministern att det inte minst
från förebyggande synpunkt är angeläget med alkoholutandningsprov som
ett regelmässigt bevismedel i mål om ansvar för trafiknykterhetsbrott.

Vad därefter närmare gäller frågan om regeringsförslaget kan anses
motsvara de rättssäkerhetskrav som bör ställas vill utskottet anföra följande.

Ett par remissinstanser har gjort invändningar mot förslaget som det enligt
utskottets mening inte kan bortses ifrån. Sålunda har Svenska läkaresällskapet
avstyrkt förslaget om införande av alkoholutandningsprov som bevismedel
med hänvisning till att resultaten i en undersökning om sambandet mellan
blod- och luftalkoholhalt - som har åberopats i rapporten - är sådana att de är
oacceptabla från rättssäkerhetssynpunkt. En liknande invändning har framförts
också av Sveriges advokatsamfund som därvid uttryckt att frågan om
alkoholutandningsprov över huvud taget inte är tillräckligt utredd med
hänsyn till rättssäkerheten. Även överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten
i Jönköping har avstyrkt med hänvisning till rättssäkerhetsskäl och i
stället förordat att försöksverksamheten med en parallell användning av
blodprov och alkoholutandningsprov inom vissa områden bör fortsätta innan
definitiv ställning tas till en övergång till ett annat system.

Utskottet delar de synpunkter som kommit till uttryck i de nu redovisade
remissvaren och avstyrker bifall till regeringens förslag i den här delen. I linje
med vad som förordas i motion Jul5 anser utskottet att i stället en
försöksverksamhet bör ske inom några få försöksområden. En sådan
försöksverksamhet kan förslagsvis pågå under två år, varefter en utvärdering
görs.

Det får ankomma på regeringen att initiera och vidta de åtgärder
beträffande bl.a. författningsreglering och anvisningar som krävs för denna
försöksverksamhet. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
Jul5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets

ställningstagande innebär att yrkandena i motionerna Ju620, Ju628 och
Ju635 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande alkoholutandningsprov som bevismedel
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jul5
dels avslår motionerna 1987/88:Ju620 i denna del (yrkande 2),
1988/89:Ju625 i denna del (yrkande 3) och 1988/89:Ju63 samt de i
proposition 1988/89:118 framlagda förslagen till lag om ändring i lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott och lag om ändring i
järnvägstrafiklagen (1985:192),

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
försöksverksamhet med alkoholutandningsprov.

1988/89:JuU27

Ändring i trafikbrottslagen, m.m.

Dela

Dokument