Ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Botswana

Herr talman! Det är enighet om skatteutskotts tre ärenden som behandlas i dag, men jag tänkte ändå ta tillfället i akt för att berätta lite om bakgrunden. Det finns intressanta siffror att redovisa. Jag yrkar naturligtvis bifall till skatteutskottets förslag i betänkandet. När det gäller ärendet om skatteavtal mellan Sverige och Botswana har finansen satt in extra resurser för att kunna förhandla skatteavtal, i samarbete med övriga nordiska länder. Det är naturligtvis viktigt för vårt näringsliv att skatterna regleras mellan olika länder. Här släpar det lite efter. Varje ärende om skatteavtal som hamnar på riksdagens bord ser vi väldigt positivt på. Man kan då uppdatera det hela. I de två kommande skatteärendena gäller det rena informationsutbytesavtal. Det är mer att man kan hämta information från andra länder. Det har varit otroligt bra för den svenska statskassan. Här ska man vara ärlig och säga att när det blev en ekonomisk kris var det framför allt USA som tröttnade på att kapital for hur som haver och började ställa krav på andra länder. Det har även Sverige haft mycket stor nytta av. Vi har fått till väldigt många informationsutbytesavtal sedan alliansregeringen trädde till. Enligt Skatteverket finns det egentligen bara tre länder i dag som man har intresse av att få till ett avtal med, och det är Hongkong, Singapore och Förenade Arabemiraten. Det finns alltså några kvar. När man får ett informationsutbytesavtal kan man följa kapitalet, och då ser man hur det ofta flyttas till de få skatteparadis som finns kvar. Vad har det givit för resultat? Enligt Skatteverket är det från 2010 till och med oktober i år 4 905 personer som har tagit chansen att göra en frivillig rättelse. Om man tar initiativet själv innebär det att man inte behöver riskera skattetillägg och liknande. Det här har renderat en skatt på 1 277 000 000. Detta är inte allt, utan det finns också ett antal pågående processer som gör att det beräknas komma in kanske 500 miljoner till. Det som är intressant är att det under de första åren var ganska mycket pengar per individ, över 300 000, medan det 2013 i snitt är 132 000. Det har bland annat att göra med att förmögenhetsskatten har avskaffats. Då blir det inte rättelse på den delen. Hur har informationsavtalen nyttjats av Skatteverket? Man har ställt drygt 200 frågor tack vare dessa avtal. Till den 31 december 2012 hade det kommit in 466 miljoner i skatt och skattetillägg. Det är helt klart att det här har varit verkningsfullt. Det är ett bevis på att det faktum att vi tidigare varit ett högskatteland, med förmögenhetsskatt och annat, har gjort att kapital har drivits ut ur landet. Tack vare dessa avtal får vi nu in skatter. Det bästa är naturligtvis att se till att vi har vettiga skatter så att kapitalet kan stanna och jobba i Sverige och att nya företag kan bildas och vi får morgondagens jobb.

Herr talman! I ett välfärdssamhälle som Sverige är ett av fundamenten att man ska kunna betala rätt skatt och att alla ska betala den. Vi ska ha så få friåkare som möjligt. Precis som Ulf Berg har varit inne på har vi haft alltför många friåkare under alltför många år med alltför stora belopp. Det här är en djupt ideologisk fråga, inte mellan partierna utan mellan Sverige och enskilda individer som har önskat att komma undan sina förpliktelser. Det är därför som de här skatte- och informationsutbytesavtalen, de är lite olika konstruerade, är väldigt viktiga. Det här ärendet handlar, herr talman, om skatteutskottets betänkande nr 5 om skatteavtal mellan Sverige och Botswana, men jag nämner samtidigt informationsutbytesavtal med Bahrain och med Belize. Belize är det tidigare Brittiska Honduras - om det är någon som mot förmodan inte vet exakt var det ligger någonstans. Som jag ser det är det oerhört viktigt att vi stänger alla möjligheter till denna oönskade skatteplanering. Det är i grund och botten en illojal handling mot alla andra medborgare i Sverige, som betalar ganska höga skatter. Skatteplanering är i och för sig ingenting olagligt, men det här är någonting som ytterst få kan använda sig av, och det är illojalt. Den 24 oktober 2010, alltså drygt tre år sedan på FN-dagen, kom Riksrevisionen med en rapport som visade att takten när det gäller att få informations- och skatteavtal hade gått ned under några år. Riksdagen behandlade rapporten så småningom och noterade detta. Det är numera, som Ulf Berg var inne på, väldigt få länder där man kan placera pengar utan att detta kommer till det svenska Skatteverkets kännedom. Det är några nordeuropeiska länder - Liechtenstein, Österrike och Luxemburg - som inte har velat medverka. Schweiz har tidigare varit det klassiska exemplet på ett land där man kunnat placera pengar. Där finns det numera ett ganska heltäckande avtal, och det är väldigt svårt numera att placera pengar i Schweiz och komma undan skatt. Som Ulf Berg nämnde finns det ytterligare några länder som vi måste se till att få ett avtal med. Det är bland annat Hongkong och Singapore. Även några brittiska kanalöar är fortfarande den typ av skatteparadis som vi ska se till att stänga. Jag tror för min del att den här typen av avtal, som inte väcker någon stor medial uppmärksamhet, är ett väldigt viktigt kitt för att vi ska kunna hålla samman Sverige över huvud taget och inte ha några friåkare. Jag är väldigt glad över att skatteutskottet och riksdagen är överens om att detta är någonting som inte har med fundamenten i det svenska samhället att göra.