Ändring i djurskyddslagen

Herr talman! Det handlar om en proposition som är en följd av tidigare lagstiftning i ärendet men där just den här delen har varit föremål för en anmälan till Bryssel med hänvisning till att det gäller tekniska föreskrifter och att det därmed måste gå den vägen. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man har ett politiskt ansvar när det gäller att stifta lagar. Det är en av riksdagens huvuduppgifter att just göra detta. Då gäller det också att vara så tydlig man kan och inte lämna över mer än nödvändigt till tjänstemän eller verk att tillämpa det vi har menat, innebärande att vi ska vara så långt det är möjligt tydliga. Det är ändå vi som ställs till ansvar när medborgarna upplever att man inte behandlas på ett korrekt sätt. I det här fallet vill man utöka de djurarter som ska omfattas av tillsyn. Det hela handlar alltså om 16 §. Den nuvarande lagstiftningen gäller för den som yrkesmässigt eller i större omfattning föder upp, säl- jer eller tar emot hundar eller som ägnar sig åt rid- skoleverksamhet. Nu vill man utöka detta till att om- fatta den som yrkesmässigt eller i större omfattning håller och föder upp, upplåter eller säljer säll- skapsdjur eller hästar. Tillstånd krävs även för den som tar emot sällskapsdjur eller hästar för förvaring och utfodring. Herr talman! Det är just här som vi tycker att tyd- ligheten inte är tillräckligt utvecklad. "Yrkesmässigt" är ganska lätt att definiera. När man ska definiera "större omfattning" kan man i någon mån ta ledning och ta lärdom av vad som sägs i propositionen. Departementschefen har själv uttryckt att det kan vara befogat med undantag från tillståndsplikten för den som på landsbygd håller ladugårdskatter i större omfattning eller för den som föder upp möss eller andra smådjur. Då blir vi som har en agrar bakgrund och anknytning minst sagt något betänksamma, efter- som det innebär att det skulle bli en tillståndshysteri i detta land som gör att detta kommer att ta en ände med förskräckelse. Därför vill vi moderater med stöd från andra par- tier att regeringen via Jordbruksverket eller någon annan myndighet ska återkomma med förslag på det antal djur för varje djurslag som det krävs tillstånds- plikt för. Det är alltså cloun i vår reservation. Detta förtydligande innebär att man undviker godtycke över landet. Vad som räknas som större omfattning kan skilja sig beroende på vilken till- synsmyndighet som har hand om frågan i det enskilda fallet. Det kan gälla en sak i Karesuando och en an- nan sak i Malmö intill dess att det har utvecklats en praxis i domstolar etcetera. Som bekant kan det ta ett antal år. Därför skulle ett sådant förtydligande på ett väsentligt sätt underlätta införandet av det i övrigt korrekta förslaget till lagstiftning. Dessutom undviker man olika behandling och mängder av så att säga småttigheter. Herr talman! Vi från Moderaterna vill kort och gott yrka att kammaren bifaller reservation 1 vid den kommande voteringen.

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation nr 1. Kristdemokraterna välkomnar den utökning och de skärpningar av djurskyddslagen som beslutades under föregående mandatperiod. Det är glädjande att riksdagen i dag kan följa upp och komplettera det beslut som tidigare fattats. Att vi nu skulle ha nått fram till en fullkomlig djurskyddslag tror jag däremot inte. Regering, riksdag, myndigheter, organisationer och även enskilda måste även fortsättningsvis vara uppmärksamma på vad som krävs för god djurhåll- ning och god omvårdnad av alla djur. Att djurskyddslagen utökades till att omfatta alla djur och inte bara lantbrukets djur, försöksdjur och djur som används för tävling är en god sak i sig. Den- na goda sak riskerar dock att undergrävas av det sätt på vilket majoriteten nu hanterar frågan om den ut- ökade tillståndsplikt, enligt 16 § i djurskyddslagen, som det föreliggande betänkandet handlar om. Lagen kräver nämligen tillstånd för den som yrkesmässigt eller i större omfattning håller, föder upp, upplåter eller säljer sällskapsdjur eller hästar. Herr talman! Lagens goda intentioner riskerar att urholkas genom de tolkningssvårigheter som kan uppstå när det gäller begreppet verksamhet av större omfattning. I betänkandets reservation i denna del pekar vi just på detta. Egentligen är det ganska obe- gripligt att man som utskottsmajoriteten skriver: "Utskottet avstyrker två motionsyrkanden om sådan ändring av 16 § att tolkningssvårigheter inte uppstår när det gäller begreppet verksamhet av större omfatt- ning." Man kan med fog fråga sig varför det inte känns angeläget för majoriteten, när vi nu ska utvidga la- gens omfattning, att denna utvidgning blir så klar och tydlig som möjligt, så att inte onödig tid och admi- nistration ägnas åt divideranden om vem som är till- ståndspliktig eller inte. Herr talman! Redan i dag har många kommuner svårigheter att i ärenden om tillstånd enligt 16 § djur- skyddslagen avgöra huruvida en verksamhet har en sådan omfattning att den kan anses bedrivas i större omfattning och därmed vara tillståndspliktig. Några riktlinjer att gå efter finns inte, vilket bland annat leder till att tillämpningen skiljer sig åt mellan kom- muner. När nu lagen ska gälla alla sällskapsdjur och hästar kommer trycket naturligtvis att öka på de som ska ge tillstånd och utöva tillsyn så att lagar och för- ordningar följs. Det kan väl inte vara önskvärt att personal i kommunerna ska förslösa sin ungdom i jakten på vägledning i denna fråga i stället för att bedriva tillsynsverksamhet eller fatta snabba beslut enligt tydliga och klara riktlinjer. Ur djurhållarens perspektiv måste det ju också vara enklare och tryg- gare att veta att det vid ett visst antal djur krävs till- stånd. Det är därför, som reservanterna framhåller, ett rimligt krav att regeringen återkommer med förslag till förändringar av 16 § djurskyddslagen som innebär att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lämplig myndighet ges möjlighet att meddela före- skrifter om tillståndsplikt för viss djurhållning. Av dessa föreskrifter bör det framgå vid vilket antal djur av respektive djurslag en verksamhet är tillstånds- pliktig. Herr talman! Djurskyddslagen och dess tillämp- ning är ett mycket gott redskap i arbetet med att för- hindra att djur missköts och far illa. Det vore olyck- ligt om riksdagen nu fattade beslut som i stället för att leda till bättre förutsättningar för god djuromsorg leder till osäkerhet och utökad byråkrati. Reservation nr 1 innehåller kompletteringar som är nödvändiga för att tillståndsprövning ska kunna ske på ett effek- tivt och rättssäkert sätt.

Herr talman! Det lilla betänkande som vi nu har att ta ställning till är en fortsättning på den större frågan som behandlades under vårriksdagen där en liten del sköts upp till höstriksdagen. Det gäller fram- för allt tillståndsgivningen och en utökning av giltig- heten till andra djurgrupper, nämligen sällskapsdjur och hästar. Både Bengt-Anders och Sven Gunnar har tagit upp frågan om tillståndsgivningen och reservation 1. Jag kan då direkt säga att vi från Miljöpartiet noterar att det liggande förslaget är ett steg i rätt riktning. Det är ett bra förslag. Vi står bakom det, precis som hela utskottet egentligen gör. Det framgår av betänkandet. Sedan kommer då två reservationer, varav reser- vation 1 kan ses som ett tillägg. Reservanterna tycker också att förslaget är bra men att det skulle behövas ett förtydligande. Och det är naturligtvis viktigt, som båda föregående talare har sagt, att kommunerna när de ska verkställa beslutet någorlunda enkelt kan han- tera frågan om vilka tillståndsplikten ska gälla. Det är ett problem för dem som sitter på ett miljö- kontor ute i en kommun att tolka de här sakerna. Vi vet att det kommer att göras olika tolkningar i olika kommuner. Det är naturligtvis otillfredsställande att vi får olika tolkningar i olika delar av landet. Det tar tid och känns osäkert för dem som det gäller. De som håller djur bör naturligtvis kunna förstå lagstiftningen och veta direkt om det gäller för dem eller inte. Därför är kravet på ett tillägg väl motiverat. Vi stöder förslaget såsom det ligger i reservation 1, och jag yrkar bifall till reservation 1. Det är också så att det i stort sett är regel när det gäller miljölagstiftningen. Både när det gäller till- ståndsgivning och tillsynsplikt är det ofta så att man anger storleken på de företag som själva tillsynen eller plikten ska gälla. Det kan vara omsättning, eko- nomi eller annat. Det skulle alltså inte vara något brott mot regler om man verkligen följde upp det här och införde samma sak på djurskyddssidan. Möjligen kan man säga regeringen kan få ta lite tid på sig eftersom det vore klokt att höra den nya djurskyddsmyndigheten, som de här frågorna kom- mer att lyda under. Det kan ses som en förhoppning om att det blir en beredningstid som är lagom lång och att man får deras synpunkter på det här. Vi står alltså bakom innehållet i reservation 1 och tycker att det egentligen är en fråga som inte är så mycket att orda om. Det kommer nog att bli så här framöver av praktiska skäl. Men vi får naturligtvis hoppas att det sker relativt snabbt. Kort bara om den andra reservationen. Den gäller alltså hästägare. Det finns en motion som har upp- märksammat den ökade vanvården av hästar. Alltfler rapporter om vanvård av hästar dyker upp. Man har noterat att det som regel beror på bristande kunskap hos den som är ägare till hästen. Därför tycker man att det kanske är dags att ordna en utbildning så att hästägaren känner villkoren för sitt djur. Det finns också inskrivet i djurskyddslagstiftningen att djur som hålls i fångenskap i möjligaste mån ska få möj- lighet till ett naturligt beteende. Det betyder att den som håller djuret också ska veta vad det naturliga beteendet är, alltså ska känna djurets naturliga sociala beteenden, anatomi, fysiologi, ätbeteendet vid utfod- ring, hur man sköter hovar på hästar och så vidare. Förslaget om att kräva sådana kunskaper är ett bra förslag. Det är en lösning som skulle tillfredsställa alla parter, tror jag. Jag tänker inte yrka bifall till denna reservation. Jag förmodar att det här är frågor som kommer att uppmärksammas alltmer framöver. Kravet på kun- skap i de här frågorna också när det gäller andra djur är naturligtvis stort. När det gäller hållning av apor eller vad det än är måste vi kräva kunskap hos den som håller djuret för att kraven i djurskyddslagen ska kunna uppfyllas. Har man inte den kunskapen kan man inte garantera att djuret får möjlighet till ett na- turligt beteende. Vi stöder alltså reservation nr 2 under punkt 3 men yrkar inte bifall till den.

Herr talman! Vi behandlar i dag regeringens pro- position 2001/02:93 i den del som avser 16 § i djur- skyddslagen. Som sagts tidigare här kunde den inte behandlas vid vårriksdagen eftersom den då var fö- remål för en granskning av EG-rätten. Därför känns det bra att vi i dag kan debattera den, få upp den till beslut och skärpa till djurskyddslagen i denna del, inte minst mot bakgrund av det var en stor debatt om den bland våra första- och andragångsväljare, våra ungdomsväljare, under valrörelsen. Vi fick många frågor i våra valstugor om de här frågorna. Herr talman! Det handlar alltså om etik, om hur vi behandlar våra djur, alltifrån sällskapsdjuren till de livsmedelsproducerande djuren. Att vi ska ta hänsyn till de djur som vi har i vår tjänst är vi alla överens om. Djurens välfärd är i första hand beroende av de människor som regelbundet kommer i kontakt med dem. Men det är också ett stort ansvar för oss politi- ker och för hela samhället. Det är vår uppgift att se till vi har en bra och skarp djurskyddslag som ses över med jämna mellanrum och som förändras efter tidens gång, allteftersom vi får mer kunskap om djuren och djurens hälsa och väl och ve. Den ändring som vi i dag tar ställning till är, som har sagts tidigare här från talarstolen, av mer teknisk natur och gäller ett utvidgat tillståndskrav för dem som yrkesmässigt eller i större omfattning föder upp, håller, upplåter eller säljer sällskapsdjur eller hästar. Tillståndskravet kommer även att gälla dem som tar emot sällskapsdjur eller hästar för förvaring och ut- fodring. Jag vill här påpeka att kommunernas ansvar för tillsynen av djurhållningen ej berörs av dagens beslut utan ligger fast som tidigare. I begreppet "större omfattning" inryms krav på tillstånd för dem som till exempel håller draghundar eller vakthundar för uthyrning. Dessa inryms inte i dagens lagstiftning, vilket jag anser vara en brist. I utskottets betänkande föreslår vi därför att även dessa ska omfattas av kraven i 16 § om tillstånd. Detsamma gäller för dem som håller hästar för annan verksamhet än ridskoleverksamhet, som ju redan i dag omfattas av tillståndskrav. Båda exemplen är verksamheter som inte sällan bottnar i ekonomiska intressen för den som är djurhållare och bör av det skälet omfattas av tillståndskravet. Farhågor om tolknings- och gränstvister tror jag överskattas lite. Det är faktiskt så att regeringen kan utfärda föreskrifter om undantag från tillstånd. Jag konstaterar samtidigt att Jordbruksverket kan få den- na befogenhet efter särskilt förordnande från rege- ringen, om det nu ska vara Jordbruksverket. Det är ju inte riktigt klart med den nya myndigheten. Men i nuläget är det Jordbruksverket som gäller. När det gäller krav på utbildning för den som är hästhållare har jag ingen annan uppfattning än den som har kommit till uttryck i utskottets betänkande. Den som håller hästar av det ena eller andra skälet har ett egenintresse att skaffa sig kunskaper om hästens väl och ve. Men att införa en obligatorisk utbildning tror jag kan bli ett litet slag i luften, eftersom det finns krav på erforderliga kunskaper redan vid det tillfälle då man ansöker om tillstånd eller då tillstånd ges. Avslutningsvis, herr talman, är djurskyddsfrågor- na ständigt aktuella, och många är engagerade. Det handlar om att hålla den etiska diskussionen vid liv och att ständigt reflektera över etiska aspekter i det dagliga arbetet med djur. Kunskap är det viktigaste redskapet för djurskydd. Det är viktigt att ny kunskap utvecklas, sprids och får genomslag i det praktiska arbetet, i politiken och i lagstiftningen. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till ut- skottets förslag till beslut i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Jag delar i mycket Rolf Lindéns åsikter när han betonar vikten av en god djur- skyddslagstiftning och ett etiskt förhållningssätt i relation till djuren. Men han säger också att vi nog överskattar gränsdragningsproblematiken. Jag vill bara påminna om att vi i utskottet fick en inlevelsefull berättelse från miljöpartisten Åsa Do- meij, som har lokal erfarenhet av just detta, om de svårigheter som kommunerna har att göra bedöm- ningar vad gäller begreppet "större omfattning". Min fråga till Rolf Lindén blir: Varför är majoriteten be- redd att ställa till med ytterligare besvärligheter, för det blir det ju när lagstiftningen ska utökas till att gälla alla djur, genom att lagstiftning och föreskrifter på området inte blir tillräckligt tydliga?

Herr talman! Sven Gunnar Persson, i och med att Jordbruksverket får den här möjligheten att utfärda olika direktiv och sådant tror jag att man klarar av det den vägen. Regeringen kan ju ställa ut föreskrifter. Jag tror inte att man i detta läge ska skriva fast sig i några absoluta direktiv på det sättet. Låt oss nu i stället fatta det här beslutet och utveckla en praxis för hur de här tillståndsfrågorna ska hanteras ute i kom- munerna. Jag tror på den kommunala kompetensen på det här området.

Herr talman! Tack för det svaret. Det som Rolf Lindén hänvisar till, som Jordbruksverket ska få i uppgift att göra, är att utfärda föreskrifter om undan- tag. Då tycker jag att man har dragit på sig en onödig byråkrati och administration i stället för att klart och tydligt utfärda föreskrifter om vid vilket antal djur av ett visst djurslag som tillstånd krävs. Det hade gjort det enklare och tydligare, och jag beklagar att majo- riteten inte delar den uppfattningen.

Herr talman! Jag står kvar vid den uppfattning som jag redovisade tidigare. Jag tror alltså dels på den kommunala kompetensen, att man klarar ut det här, dels på att man även inom verket ser till att hantera det här på ett bra sätt.

Herr talman! Det ju intressant, Rolf, att vi är över- ens om kommunernas kompetens och att de har en stor möjlighet att hantera olika saker. Men i det här fallet, herr talman, är det faktiskt så att vi är i den lagstiftande församlingen. Vi är i de boningar som ska skapa tydliga riktlinjer för att, precis som Sven Gunnar Persson framhållit tidigare, tydliggöra och kunna lägga kraften vid just djurskyddstillsynen i stället för att hålla på med byråkratiska diskussioner om när och var och hur det hela ska ske. Då ställer jag min fråga, lite grann mot bakgrund av det som departementschefen har sagt i propositio- nen. Vederbörande anser där att man ska kunna med- ge undantag. Det är alltså, jag återkommer till detta, när man på landsbygden håller ladugårdskatter i stör- re omfattning. Den gränsen, den signalen, skickar departementschefen. Och tro mig, den kommer att bli otroligt styrande för Jordbruksverket när de ska till- lämpa detta. Det är nämligen det normala, att man går tillbaka till förarbetena. Inger inte detta något som helst bekymmer eller någon som helst oro för Rolf Lindén?

Herr talman! Bengt-Anders Johansson oroar sig för katterna på landsbygden. Det är ju förnämligt. Jag tror inte att vi hamnar i den situationen att det är den nivån vi pratar om. Här handlar det, som jag också pekar på i betänkandet, om verksamheter som bedrivs till exempel med draghundar. Det kan också exem- pelvis vara vakthundar som hyrs ut. Det är den del av djurhållningen som i dag över huvud taget inte om- fattas. Och för att återknyta till mina tidigare svar tror jag att det är viktigt att vi inte skriver fast oss i abso- luta tal; att det och det ska omfattas. Här gäller det i stället att utveckla en praxis när lagen väl är klubbad.

Herr talman! Rolf Lindén påstår att jag känner oro för katterna. Nej, det gör jag definitivt inte. Det är inte dem jag känner oro för. Jag känner oro för Jord- bruksdepartementets chef, som sätter en gräns, där katterna utgör ett exempel, som är så låg att vi som har en direkt kunskap om verkligheten i detta förstår att det här kan byggas upp en byråkratisk apparat som är helt onödig om vi bara kan vara överens om att vara tydliga gentemot regeringen när de skriver detta vidare. Jag tror innerst inne att jag och Rolf Lindén för- modligen är överens. Jag beklagar att vi inte kunde komma överens i utskottet så att vi hade kunnat ge den här tydliga signalen - för alla djurs bästa och för minskad byråkrati.

Herr talman! Återigen: Jag tror på våra myndig- heter, att de löser den här problematiken. Jag tror på att regeringen också löser den här problematiken så att inte de här otydligheterna uppstår när man sedan formulerar de föreskrifter som ska gälla.

Herr talman! Mitt anförande kommer att bli mycket kort. Det handlar om Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation angående utbildning av hästägare. Vanvård av hästar beror i de flesta fall på bristande kunskap om hästen och dess behov. För att hindra en utveckling som betyder att vi upptäcker alltfler fall av vanvårdade hästar bör enligt vår me- ning hästägare genomgå en grundläggande utbildning om hästhållning eller på något annat sätt visa att de har nödvändiga kunskaper om hästens behov. Det kan handla om foderkunskap eller enklare hovvård och vanliga sjukdomar. Vi anser att hästägaren även bör känna till vad som ska finnas i ett husapotek för hästen och hur denna utrustning ska användas. Det är också av bety- delse att hästägaren har grundläggande kunskaper om hästens utrustning och hur den påverkar hästen. Nå- got som ska vara genomgående i utbildningen är det ansvar det innebär att äga och ha hand om hästar. Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till re- servation 2 i detta betänkande.