Åldersdifferentierat underhållsstöd och höjt grundavdrag för bidragsskyldiga föräldrar

Fru talman! Fokus för den här debatten är ju socialförsäkringsutskottets betänkande nr 9 Åldersdifferentierat underhållsstöd och höjt grundavdrag för bidragsskyldiga föräldrar.

I den proposition som ligger till grund för betänkandet föreslår regeringen bland annat en höjning av både av underhållsstödet för barn som äldre än 15 år och av grundavdraget för den som är underhållsskyldig.

Det här är förslag aviserades av regeringen redan i budgetpropositionen för 2017. Eftersom Kristdemokraterna motsatt sig förändringarna såväl i förra årets skuggbudget som i årets är det naturligt att vi också följer upp den hållningen nu när regeringen kommer med skarpa förslag.

Vi vill alltså avslå både den föreslagna höjningen av underhållsstödet för barn äldre än 15 år och den föreslagna höjningen av grundavdraget för den underhållsskyldige. Jag vill därför inledningsvis yrka bifall till reservationen i betänkandet.

Fru talman! Jag ska ta det hela förslag för förslag och börjar med den föreslagna höjningen av underhållsstödet. Skälen till att vi vill avslå detta i är huvudsak två. Det viktigaste är att vi från Kristdemokraternas sida ser att det finns bättre sätt än den väg som regeringen väljer för att stärka barnfamiljernas ekonomi, framför allt för att stärka ekonomin för de föräldrar och familjer som är i en utsatt situation.

Vi har flera förslag till detta i vår skuggbudget. Jag ska nämna de två viktigaste.

Vi har i vår budget ett förslag om ett jobbskatteavdrag för föräldrar som skulle ge alla arbetande föräldrar - sammanboende eller ensamstående - en skattesänkning på 500 kronor per månad.

Vi har också föreslagit en rejäl höjning av den barnrelaterade delen i bostadsbidraget. Höjningen gynnar träffsäkert de familjer som har de minsta ekonomiska marginalerna. Vi har helt enkelt valt en annan väg.

Ett ytterligare skäl är att det finns en risk att höjningen av underhållsstödet kan leda till att incitamenten minskar för föräldrar att själva komma överens sinsemellan om underhållsbidrag.

Underhållsstödet är ju inte ett bidrag i vanlig ordning, utan det är tänkt som ett tillfälligt stöd där staten tar över en förälders ansvar efter en separation om paret inte själva kommer överens om den gemensamma försörjningen av barnen.

Varje sådant fall måste dock ses som ett misslyckande, och målsättningen bör vara att föräldrarna själva ska ta det ekonomiska ansvaret för sina barn. Därför bör också underhållsstödet utformas i enlighet med detta. Vi menar att det här är ett steg i fel riktning.

Det ska dock i sammanhanget sägas att flera förändringar till det bättre har gjorts under de senaste åren. Inom ramen för alliansregeringen medverkade vi exempelvis till att de samarbetssamtal som kommunerna är skyldiga att tillhandahålla numera även tar upp ekonomiska frågor rörande barnet.

Men vi välkomnar också att den nuvarande regeringen har infört en regel om att underhållsstöd, som huvudregel, numera inte utgår om den underhållsskyldige visar att denne under sex månader i följd återbetalar rätt belopp till Försäkringskassan.

Vi välkomnar även att Försäkringskassan har fått ett utökat uppdrag att informera föräldrar i frågor om underhållsstöd och underhållsbidrag.

Likväl menar Kristdemokraterna att den höjning av underhållsstödet som genomfördes för bara två år sedan, tillsammans med den nu aktuella höjningen och den i budgetpropositionen för 2018 aviserade ytterligare höjningen, riskerar att leda till att färre föräldrar anstränger sig för att själva komma överens om en lösning som är rätt för dem.

Det är i sådana fall olyckligt eftersom det sannolikt försvårar samarbetet mellan föräldrarna. Men det är också olyckligt utifrån den slutsats som bland annat drogs av den så kallade Särlevandeutredningen från 2011, alltså att barn till särlevande föräldrar i genomsnitt skulle ha det betydligt bättre om föräldrarna frivilligt kommer överens om underhållsbidrag i stället för att använda sig av det statliga underhållsstödet.

Fru talman! Jag går då går över till propositionens förslag om att höja grundavdraget för underhållsskyldiga. Det är väl delvis att se som en följd av de föreslagna höjningarna av underhållsstödet, och eftersom vi säger nej till dessa är det naturligt att vi också säger nej till höjningen av grundavdraget.

Men vid sidan av detta ska det också framhållas att den föreslagna höjningen av grundavdraget ytterligare försvagar principen om föräldrarnas ansvar för sina barns försörjning.

Kristdemokraterna anser - precis som Sveriges advokatsamfund och Förvaltningsrätten i Malmö ger uttryck för i sina remissvar - att förslaget är mindre förenligt med de goda lagändringar som på senare tid har genomförts med syftet att underhåll i första hand ska regleras direkt mellan föräldrarna.

Avslutningsvis innehåller ju propositionen också ett förslag om att höja inkomstgränsen för barn utan att det påverkar underhållsstödets storlek. Det är en förändring som Kristdemokraterna välkomnar. Att ungdomar får möjlighet att i större utsträckning sommarjobba och extrajobba är enbart positivt.

Jag vill därför yrka bifall till reservationen i betänkandet.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i socialförsäkringsutskottets betänkande SfU9 om ändring i socialförsäkringsbalken när det gäller åldersdifferentierat underhållsstöd och höjt grundavdrag för bidragsskyldiga föräldrar. Därmed yrkar jag också avslag på reservationen.

Underhållsstödet är ett stöd till barnet. Stödet förskotteras från det offentliga till den förälder som barnet bor hos om den bidragsskyldige föräldern av olika anledningar inte kan fullgöra sin underhållsskyldighet. Underhållsstödet garanterar att barn med föräldrar som inte bor ihop får ett visst bidrag till sin försörjning och kompenserar barnet för ett uteblivet underhåll.

Vi höjde underhållsstödet senast 2015 med 300 kronor per månad så att det nu ligger på 1 573 kronor per månad. Grunden är att föräldrarna själva ska komma överens om att betala underhåll för sina barn. Underhållsstödet är till för de fall där den underhållsskyldige föräldern inte betalar underhållsbidrag eller betalar ett belopp som är lägre än 1 573 kronor.

Fru talman! Jag tror att vi alla vet att barns behov varierar i takt med åldern. Det är också därför som vi föreslår att underhållsstödet differentieras och delas upp i två åldersgrupper, 0-14 år och 15 år och äldre. Förslaget är att höja underhållsstödet med 150 kronor per månad till 1 723 kronor för dem som är 15 år och äldre.

En differentiering av underhållsstödet har flera fördelar. Dels tydliggör det att barns behov är olika, dels motsvarar det bättre de faktiska kostnaderna för barn i olika åldrar. Förslaget förbättrar också för ekonomiskt utsatta barn eftersom utsattheten är beroende av storleken på vilket ansvar hushållet har för försörjning.

För att höjningen av underhållsstödet inte ska medföra att den bidragsskyldige förälderns betalningsbelopp blir alltför högt föreslås samtidigt en höjning av grundavdraget. Trots höjningen av underhållsstödet 2015 har grundavdraget inte höjts sedan 2006.

Flera utredningar har visat att bidragsskyldiga föräldrar är en ekonomiskt utsatt grupp. Många av de bidragsskyldiga föräldrarna lever under knappa förhållanden och klarar inte sin betalningsskyldighet. En höjning av grundavdraget skulle därför få som effekt att skuldsättningen minskar och leda till en förbättrad ekonomisk situation för bidragsskyldiga föräldrar med de lägsta inkomsterna. Förslaget är därför att grundavdraget höjs från 100 000 kronor till 120 000 kronor.

Samtidigt föreslår vi även en höjning av beloppet för barns inkomster som inte påverkar underhållsstödets storlek. Beloppet ligger nu på 48 000 kronor per år och har inte ändrats sedan 1997. Förslaget är att det ska höjas till 60 000 kronor per år. Det vill vi göra för att uppmuntra ungdomar att få erfarenhet av arbetsmarknaden genom att sommarjobba och ha lite jobb vid sidan av studierna utan att detta påverkar underhållsstödet förrän de kommer över beloppet 60 000 kronor.

Fru talman! Det nuvarande systemet med underhållsbidrag och underhållsstöd fungerar i dagsläget inte tillräckligt bra. De förändringar som genomfördes för inte så länge sedan och de förändringar som nu föreslås av regeringen är inte tillräckliga. Därför vill vi i Moderaterna i stället se ett system som kräver att föräldrar tar ett tydligare personligt ansvar för sina barns ekonomi. Detta skulle gynna alla inblandade, såväl föräldrar som barn. Men framför allt skulle det som sagt gynna barnen, vilket är viktigt att understryka.

Dagens modell innebär att underhållet till barn med separerade föräldrar inte i tillräckligt stor utsträckning motsvarar de belopp som barnen har rätt till om reglerna om underhållsbidrag hade följts. I stället har det högsta beloppet i underhållsstödet kommit att uppfattas som norm för underhållet, vilket inte var avsikten från början.

Detta har medfört att så många som fyra av tio barn inte får det underhållsstöd som de har rätt till om reglerna för underhållsbidrag efterföljs. Det innebär att de barn som befinner sig i de allra mest utsatta ekonomiska situationerna skulle ha haft rätt till 1 000 kronor mer i månaden, om rätt underhåll hade utbetalats.

Fru talman! Med regeringens föreslagna förändringar kan stödet till de mest utsatta barnen öka, vilket naturligtvis är positivt. Vi står därför i detta skede bakom regeringens förslag i propositionen. Men det är inte tillräckligt, eftersom det grundläggande problemet med systemets utformning kvarstår. De förändringar som regeringen föreslår gör inget åt problemet med föräldrar som inte tar det ekonomiska ansvaret fullt ut.

Med två olika modeller skapas ekonomiska incitament för föräldrar att välja det ena eller det andra sättet med många gånger helt olika, ofta negativa, konsekvenser för barnens ekonomiska situation. Det nuvarande regelsystemet riskerar också att verka konfliktdrivande, då föräldrar förväntas ta ansvar för underhållet själva, något som kan vara svårt för föräldrar som precis har genomgått vad som många gånger kan vara en lång och uppslitande separation. Just denna konfliktrisk är någonting som också flera av landets kvinnojourer har varnat för.

För att minska riskerna för konflikter mellan separerade föräldrar och för att förbättra den ekonomiska situationen för utsatta barn föreslår Moderaterna därför i en egen motion att en utredning ska tillsättas i syfte att ta fram ett förslag som ersätter det nuvarande systemet med en modell som innebär att fler föräldrar betalar underhåll som motsvarar den egna levnadsstandarden eller den taxerade inkomsten.

Givetvis är det önskvärt att föräldrarna själva kommer överens om storleken på underhållet. I den händelse de inte kan göra det vill vi se en mer objektiv och förutsebar beräkning av underhållets storlek, som bygger på att en viss i förväg bestämd procent av den frånvarande förälderns inkomst går till barnet.

Försäkringskassan skulle då ges i uppdrag att administrera detta nya underhåll, beräkna underhållets storlek, betala ut det till boendeföräldern och kräva motsvarande summa från den frånvarande föräldern. En garanterad lägstanivå ska naturligtvis också gälla i fortsättningen och utgå i de fall då föräldrar helt saknar inkomst eller har mycket låga inkomster.

Denna modell skulle minska risken för ekonomiska konflikter mellan föräldrarna, gynna barnen, öka systemets förutsägbarhet samt öka incitamenten för växelvis boende. Inte obetydliga jämställdhetsvinster skulle också följa av ett sådant system.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi i Sverigedemokraterna i detta läge ställer oss bakom proposition 216 om åldersdifferentierat underhållsstöd och höjt grundavdrag för bidragsskyldiga. Jag yrkar bifall till socialförsäkringsutskottets förslag i betänkande nr 9.

Givetvis instämmer även jag i vad tidigare talare har framfört här i dag. Utgångspunkten måste självklart vara att föräldrar tar sitt ansvar och betalar underhållsbidraget utan att staten och Försäkringskassan ska behöva gå in som mellanhand och betala underhållsstöd. Här behöver mer göras, så som tidigare talare också har sagt, för att öka föräldrarnas ansvar. Det bästa vore givetvis om föräldrar kan komma överens om underhållsbidrag så att staten inte alls behöver gå in med underhållsstöd.

Samtidigt måste barnens bästa vara utgångspunkten. Barnet eller barnen i fråga ska inte komma i kläm och drabbas på grund av att ekonomin ibland inte räcker till hos den bidragsskyldiga eller att den bidragsskyldiga föräldern helt enkelt vägrar att betala. Med denna utgångspunkt är underhållsstödet viktigt, och det är bra att det finns. Det är bra att det nu i och med ett ökat bidrag till dem som är över 15 år blir mer anpassat efter de behov som finns och de ökade behov som kan uppstå med ökad ålder.

Vi är likt utskottet även positiva till regeringens förslag om höjt förbehållsbelopp för ungdomars egna inkomster innan underhållsstödet minskas, alltså det som ungdomar själva får tjäna i lön utan att nivån på underhållsstödet påverkas. Liksom utskottet konstaterar vi också att förslaget enbart är en anpassning till den pris- och kostnadsutveckling som har skett sedan underhållsstödet infördes 1997.

Givetvis får underhållsstödet inte utgöra ett hinder för att kunna delta på arbetsmarknaden på samma villkor som ungdomar utan underhållsstöd. Det är av stor vikt för ungdomar att de kan få möjlighet att utöka sin arbetstid utan att detta underhållsstöd påverkas.

Under den allmänna motionstiden har vi också lämnat in en motion med förslag om att se över hur detta system kan utformas så att underhållsstödet kan ses över årligen, hur nödvändiga höjningar kan göras och hur det också kan kopplas till faktisk inflation och följa prisutvecklingen så att det inte blir sådana eftersläpningar så som att vissa uppdateringar inte har gjorts sedan 1997.

Detta förslag kommer att behandlas i socialförsäkringsutskottet senare under hösten. Mot bakgrund av det har vi skrivit ett särskilt yttrande till detta betänkande, även om vi i dagsläget står bakom propositionen och förslaget i betänkandet.

Fru talman! Vi behandlar i dag ett ärende som jag och Centerpartiet faktiskt anser är ganska bra. Och när jag säger "ganska bra" menar jag att det är bra när man föreslår mer pengar till boföräldern, som det kallas. Detta är bra. Å andra sidan blir det väldigt krångligt, och risken är stor att de pengar som ska gå till barnet hos boföräldern faktiskt uteblir på grund av krångligheten i förslaget.

I regeringens proposition framgår att vissa remissinstanser också har synpunkter och pekar på några svårigheter i det hela.

Det första problemet är att den reglering som kom redan den 1 april förra året och som innebär att föräldrarna själva ska reglera underhållsstödet sinsemellan inte fungerar.

Det andra man pekar på är att de inkomster som ligger till grund för det beslut som man ska ha när man betalar pengarna ska hämtas från ett skattetillfälle för nästan två år sedan. Det innebär en eftersläpning.

Det tredje problemet som man visar på är att denna eftersläpning faktiskt drabbar både boendeföräldern, som går miste om pengar, och den som är underhållsskyldig, som står utan pengar då man får betala för mycket. Detta är ett problem.

Särlevandeutredningen, som Helena Bonnier refererade till, lämnade redan i juni 2011 ett betänkande med ett förslag på hur man skulle lösa de här problemen civilrättsligt mellan föräldrarna, vilket var väldigt viktigt. Då framgick det att man behövde få ett stöd för att klara av att diskutera dessa ekonomiska förehavanden vid en separation. Vi vet alla att just diskussionen om pengar inte alls är så lätt vid en separation. Den kan ställa till med större problem än separationen är avsedd att göra. Det här är någonting som inte alls kommer fram i dagens betänkande. Det finns alltså i det här förslaget inte någon talan om samtalsstöd vid diskussion om pengarna.

Med anledning av beslutet i april 2016 att man skulle reglera underhållsstödet själv skickade Försäkringskassan för någon månad sedan ut brev till föräldrar. Där stod det att föräldrarna skulle sköta det här själva om den ersättningsskyldige föräldern hade klarat av att betala in pengarna i rätt tid till Försäkringskassan under sex månader. Det betydde att föräldrar som inte haft någon kontakt med varandra på flera år helt plötsligt skulle ta kontakt med varandra. Det ställde till stora problem för vissa föräldrar. Det var väldigt många som hörde av sig till mig, och jag vet att även socialförsäkringsministern blev uppvaktad av föräldrar som tyckte att detta var ett problem. Nu menar man att det ska fungera också i det här sammanhanget, vilket är helt otroligt.

På den fråga jag ställde till ministern med anledning av detta svarade hon att syftet med det nya förslaget givetvis inte var att man skulle oroa föräldrar. Självklart skulle ministern följa upp hur de här kontakterna mellan föräldrarna skulle gå till och hur man skulle få sin ersättning vid rätt tid. Jag hoppas verkligen att ministern gör det, inte minst med tanke på det förslag som nu ligger.

Att inkomsten härrör från skattetillfället två år tillbaka innebär problem med eftersläpning. Det handlar både om att få för mycket och om att få för lite pengar. I det här sammanhanget behöver vi väl också påpeka att det vore bra mycket bättre om det gällde den exakta summan vid det tillfället och om man var snabbare med att ändra den utbetalning som skulle ske. Det hoppas jag att regeringen tar hänsyn till.

Det här skulle minska administrationen vid Försäkringskassan, påpekar man. Det är någonting som jag och Centerpartiet ifrågasätter, för det förefaller som att det skulle bli ännu större problem med att få sina pengar vid rätt tid, och då kommer Försäkringskassan att få ännu mer att göra med att räkna ut detta.

Fru talman! Jag vill framhålla att Centerpartiet naturligtvis tycker att det är bra och oerhört viktigt att man får mer pengar för de barn som man har hand om, liksom att nivån på barnens inkomster höjs. Det här är angelägna saker, och vi ställer oss bakom förslaget. Men vi tycker naturligtvis att det behövs mycket mer. Därför återkommer vi i frågan när vår motion behandlas senare under hösten, för där har vi mycket bättre förslag att komma med.

Fru talman! Häromveckan hade vi den första frostnatten hemma på småländska höglandet. Det resulterade i att jag började rota i mina garderober efter vinterkläderna, och jag tror inte att jag var ensam om det. Jag tror att vi var många som djupdök i de olika garderoberna och lådorna. När tonårssonen kom hem och provade sina kläder var jag inte förvånad när varken jackan eller vinterkängorna längre passade. Barn växer fort och behöver nya kläder ofta. Ju större de blir, desto fortare går det och desto dyrare blir det, kan jag lova er. Om man är ensamstående med barn är det här en jättestor kostnad som gräver ett stort hål i hushållsbudgeten.

De flesta barn har två föräldrar, och då är båda föräldrarna försörjningsansvariga för barnet. I den bästa av världar kan föräldrarna själva komma överens. De kan dela upp kostnaden sinsemellan för sina gemensamma barn. Men tyvärr fungerar det inte alltid så. Lyckliga skilsmässor låter bra, men de är sällsynta. Särskilt den första tiden efter separationen är det ofta svårt att kommunicera. Separationen sliter, och de ekonomiska frågorna är jättejobbiga att reda ut. Man kan helt enkelt inte kommunicera.

Om den ena föräldern inte betalar underhåll för sitt barn och fullföljer detta har man möjlighet att få underhållsbidrag från Försäkringskassan. Underhållsbidragets summa är ofta styrande för vad den underhållsskyldiga föräldern betalar till den andra föräldern. Så var det inte tänkt från början, men så har det blivit. Hitintills har underhållsstödet varit detsamma oavsett barnens ålder. Men som jag sa tidigare vet jag av egen erfarenhet att barnen blir dyrare ju äldre de blir. Det handlar inte bara om kläder och skor, utan även om mat, fritidsaktiviteter och andra saker som kostar mer. Detta gör att vi från Liberalerna tycker att åldersdifferentiering av underhållsstödet är bra. Vi ställer oss bakom förslaget. Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Åldersdifferentierat underhållsstöd och höjt grundavdrag för bidragsskyldiga föräldrar

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)