Verkställighet av förvaltningsmyndigheters beslut om återkrav

Fru talman! Vi är här för att debattera betänkandet CU25, där utskottet föreslår att regeringen prioriterar arbetet med att effektivisera myndigheternas möjlighet att driva in återkrav.

Fru talman! Utskottet föreslår med stöd av sin initiativrätt enligt 9 kap. 16 § första stycket riksdagsordningen ett tillkännagivande om att regeringen bör prioritera beredningen av utredningsförslag som gäller verkställighet av förvaltningsmyndigheters beslut om återkrav och så snart som möjligt återkomma till riksdagen med lagförslag som ger myndigheterna effektivare och snabbare möjligheter att driva in beslutade återkrav.

I den här frågan har vi från Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna en reservation, som jag tänker redogöra för.

Vi anser, i likhet med majoriteten i utskottet, att det är problematiskt att förvaltningsmyndighetsbesluten om krav på återbetalning i många fall inte utgör en exekutionstitel. Denna ordning försvårar och fördröjer myndigheternas hantering av återkrav av felaktiga utbetalningar, eftersom de måste ansöka om betalningsföreläggande eller väcka talan i domstol för att få en sådan titel.

Frågeställningen är inte ny. Den har utretts i olika sammanhang och har även uppmärksammats av regeringen med anledning av statliga stöd som Tillväxtverket under pandemin betalat ut till enskilda och företag. När det gäller övriga utbetalande förvaltningsmyndigheters återkrav delar vi förvisso majoritetens uppfattning att det är angeläget att myndigheterna får tillgång till ett effektivare verkställighetsförfarande. Samtidigt kan vi konstatera att två utredningar har lagt fram förslag som tillgodoser detta och att beredningen av dessa förslag pågår i Regeringskansliet.

Vi är därför inte beredda att ställa oss bakom ett tillkännagivande om att regeringen ska prioritera detta arbete framför något annat. Enligt vår mening finns det många andra frågor som just nu bör prioriteras högre än denna. Därför yrkar jag bifall till vår reservation.

Eftersom detta är ett så kallat utskottsinitiativ, som har väckts och fått majoritetens gehör i utskottet, vill jag när jag ändå har tillfälle stanna vid just detta fenomen. Jag upplever att antalet utskottsinitiativ som läggs på riksdagens bord har ökat på senare tid.

I konstitutionsutskottets utlåtande 27 år 1970 med anledning av proposition med förslag till grundlagsändringar avseende ny utskottsorganisation för riksdagen lägger man fram förslag om att fler utskott ska få möjlighet att lägga fram denna typ av initiativ. Men man skriver också: "Utskottet förutsätter emellertid, att de nya befogenheterna skall begagnas med samma varsamhet, som iakttagits av de utskott som har självständig initiativrätt enligt nuvarande ordning. Ärenden bör framdeles liksom hittills normalt väckas genom proposition eller motion, och politisk enighet bör eftersträvas i de fall där initiativ kommer i fråga." Så är det inte i det här fallet; vi har en reservation, som jag har redogjort för.

Fru talman! Jag kan konstatera att antalet utskottsinitiativ ökar, och jag upplever att det kanske finns ett annat syfte än att nå enighet i utskottet. Jag ser därför fram emot den utredning som konstitutionsutskottet just nu har och där man tittar på våra olika roller och vilka verktyg vi ska ha framåt i vårt demokratiska arbete. I fråga om dagens debatt pågår ett arbete på Regeringskansliet. Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! Pandemin har slagit hårt mot Sverige och världen. För ett litet exportberoende land som Sverige har det varit av yttersta vikt att ekonomin haft starka muskler att bedriva en expansiv finanspolitik när så har behövts. Vi har helt enkelt behövt ha ladorna fulla för att kunna satsa i de tuffa tiderna, när det går åt skogen i ekonomin.

Precis så har det också varit. Regeringen har med finansminister Magdalena Andersson i spetsen bedrivit en mycket klok ekonomisk politik som har gjort att vi har kunnat rädda hundratusentals jobb, höja a-kassan och bygga tiotusentals bostäder mitt i den största ekonomiska krisen på decennier.

Men där det finns stora pengar finns det också mer eller mindre nogräknade lycksökare. Det kan röra sig om organiserad brottslighet eller någon som sitter i en priviligierad situation och som försöker hitta ett sätt att roffa åt sig lite mer. Ett sådant exempel på senare tid är Attendos bonusprogram under förra året där pengar som skulle gå till att rädda jobb gick till bonusar för chefer.

Dagens förslag handlar om att underlätta återkraven på pengar som betalats ut felaktigt. Vi tycker det är ett bra förslag. Det är också ett förslag som till stora delar kommer att genomföras den 1 november i år, utan att Moderaterna har lyft ett finger.

Det är i ljuset av det som detta ärende måste ses. Till den tillkännagivandebingo som förekommer i kammaren kan vi nu lägga till initiativpadel. Förslag bollas upp, de studsar runt i Riksdagshuset, och förhoppningsvis träffar de någon journalist som skriver en artikel om det. Det politiska spelet når ständigt nya höjder här inne. Det kanske är tur det, för någonting ska Sveriges Radio-podden Det politiska spelet ha att prata om. Då kanske det här är en sak som kan komma upp där.

Hur som helst tror vi i princip på allt i initiativet på CU:s område. Det är bra saker, för det görs redan i Regeringskansliet. Det är alltså ett slag i luften med padelracket. Men vi reserverar oss av två skäl. Det första skälet är att vi inte tycker att riksdagen ska hålla på med det här politiska spelet. Det andra skälet är allvarligare. Det är en del av en mening i initiativet som är mycket problematisk. Det står i en mening: Regeringen bör prioritera beredningen av de utredningsförslag som lämnats.

Den här frågan hamnar på Justitiedepartementet. Det är ett departement som hanterar frågor som mäns våld mot kvinnor, skjutningar - som är aktuella i dag om inte annat - och familjerättsliga frågor. Att riksdagen går in och säger att just Moderaternas förslag, som redan är under beredning, ska prioriteras före att kvinnor dödas av närstående är helt oacceptabelt.

Argumentet att det är olika avdelningar på Justitiedepartementet som handhar frågorna håller inte. Det är nämligen en budget som fördelas och används på ett departement. Resurserna ska fördelas inom departementet. Det kan inte vara riksdagens uppgift att gå in och styra regeringen oavsett färg när det gäller hur resurserna ska prioriteras.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till vår reservation och tackar för ordet.

Fru talman! Mycket ska man behöva höra från den här talarstolen innan öronen trillar av. Det var väl ett av de större bottennappen som levererades från Ola Möller under den här mandatperioden.

Det är naturligtvis så att man kan stå här uppe i talarstolen och vara raljant och tycka att så fort det samlas en majoritet i riksdagen mot regeringen är det ett politiskt spel. Då är det trams och käbbel.

Fru talman! Det är lite grann det övergripande narrativ som Socialdemokraterna ägnar sig åt just nu. Allting som på något sätt inkräktar på regeringens makt eller regeringens förda politik är ett hot mot demokratin. Vi har hört det sägas gång efter annan. Ola Möllers inlägg här får väl sägas vara ett inslag längs den banan.

Fru talman! Det finns ett alternativt sätt att se på det som just nu händer i Sveriges riksdag och för den delen även utanför den här kammarens väggar. Det är att vi har en regering som är i stort oförmögen att hantera extremt många av de allvarliga samhällsproblem vi just nu ser.

Det initiativpaket som vi har tagit från Moderaternas sida är i alla delar seriöst, och avsikten är att det i alla delar ska ha effekt i verkligheten. Det handlar i de delar som har handlagts i andra utskott om att korta handläggningstider för att utbetala stöd.

Det handlar också om det som vi diskuterar här i dag med civilutskottet. När det gäller stöd som man har fått orättfärdigt, det vill säga där människor har fuskat med stöd, ska myndigheter ha lättare att kräva tillbaka stöden i stället för att behöva gå igenom den byråkratiska process som vi i dag ser där man måste begära exekutionstitel eller gå till domstol. Det kostar naturligtvis samhällsekonomin stora pengar.

Socialdemokraterna har mage att stå här och vara raljanta, trots att de har en utredning på plats som redan har föreslagit detta. Det vi nu gör är att säga åt regeringen att få tummen ur, bokstavligt talat.

Vi befinner oss mitt inne i en kris. Vi har en situation där företag som borde få krisstöd inte får krisstöd, och vi ha en situation där det också fuskas med krisstöd. Vad gör då regeringen åt detta? Svaret är: Alltför lite. Därför har vi tvingats att ta detta initiativ.

Fru talman! Ett ytterligare alternativt sätt att se på det som nu händer i riksdagen är att vi har en regering som i många frågor saknar stöd i sitt parlament. I en fungerande demokrati blir regeringen då överkörd. Det är precis vad som nu händer.

Det är klart att detta är obekvämt för Ola Möller. Det är klart att detta är obekvämt för regeringen. Det är klart att man hellre lägger ut dimridåer och talar om hot mot demokratin eller att det pågår ett politiskt spel härinne.

Fru talman! Jag är övertygad om att de ledamöter som finns i kammaren från olika partier är besjälade av att försöka förbättra samhället. Just nu finns det ovanligt ofta en majoritet av ledamöter som inte tycker att regeringen tar uppdraget på allvar. Då formar vi majoriteter, och då kör vi över regeringen.

Fru talman! Det har vi gjort här i dag. Därför ser vi fram mot lite verkstad från regeringen. Jag vill med det yrka bifall till utskottsinitiativet.

Fru talman! Carl-Oskar Bohlin har givetvis ett väldigt högt tonläge mot regeringen. Det är ganska talande för hur Moderaterna nu för tiden för sig. De är desperata efter Rosenbad, och då tar det sig väldigt högljudda uttryck.

Borta är idén om praxis och normer. Att ha en sammanhållen budgetprocess är ingenting som Moderaterna numera tycker är bra. I stället lägger man fram ofinansierade förslag.

Borta är tanken på att 1 kap. 6 § i regeringsformen ska följas: Regeringen styr riket. Min fråga till Carl-Oskar Bohlin är hur han menar att regeringen ska styra när riksdagen går in och bestämmer prioriteringsordning i beredningsarbete i Regeringskansliet.

Förutom att det bryter mot regeringsformens mening är det ett administrativt haveri att vi härinne, med de begränsade resurser som finns här, ska gå in och utföra regeringens uppgifter som bland annat innebär att prioritera resurserna i departementen.

Fru talman! Ola Möller vill uppenbarligen glänta på locket till Pandoras ask när det kommer till diskussionen om hur regeringen efterlever tillkännagivanden.

Fru talman! Det är möjligt att vi inte hade haft behovet av att få med skrivningen om att det ska prioriteras om det inte hade varit för det att vi precis klarade av behandlingen av skrivelse 75. Vi kunde konstatera att det finns tio år gamla tillkännagivanden på civilutskottets bord som regeringen fortfarande inte har återkommit med.

Fru talman! Då kan det vara på sin plats att få in en formulering om att det här är viktigt här och nu och att det behöver prioriteras.

Vi har ju sett vad som händer med våra tillkännagivanden. De läggs i malpåse. De kan bli uppåt åtta tio år gamla. Är det rimligt? Nej, det är klart att det inte är.

Därför behöver riksdagen ta sig rätten att säga att regeringen måste agera nu. Den här krisen pågår här och nu, och detta förslag syftar till att få samhället att fungera lite bättre i krisen.

Fru talman! Alla som kan räkna kan konstatera att tio år gamla tillkännagivanden var de som riktades till regeringen Reinfeldt. Det var alltså under tre år som det var regeringen Reinfeldt som hade att hantera detta. Där brast regeringen Reinfeldt, som väl Carl-Oskar Bohlin i alla fall vill kännas vid, även om det som bekant inte är Moderaternas linje att göra det nu för tiden. Men det var också denna regering som i så fall brast.

Om det är tio år gamla tillkännagivanden kan ju verkligheten också ha förändrats, eller så har regeringen faktiskt genomfört saker som korrigerar tillkännagivandena. Men givetvis ska tillkännagivanden hanteras, och det vill jag hävda också görs i regel.

Men det här är kanske inte så konstigt, med tanke på Carl-Oskar Bohlins syn på hur ledarskap ska utövas. Om man har en partiledare som pratar om att ministrar ska inge auktoritet och att det ska vara en tydlig resning förstår jag att ett ödmjukt lyssnande och ett folkligt ledarskap kanske inte ligger för Carl-Oskar Bohlin med hans mer hårda och handfasta syn på ledarskapet.

Faktum kvarstår: Moderaterna sätter en ineffektiv och i grunden farlig praxis med sina detaljerade krav på regeringsarbetet. Riksdagens uppgift är inte att detaljstyra departementen. Den offentliga makten utövas under lagarna, och riksdagen ska givetvis följa upp och granska detta. Men den ska inte gå in och budgetprioritera eller arbetsordningsprioritera i ett departement.

För att vara väldigt konkret: Varför tycker Moderaterna att deras utskottsinitiativ i civilutskottet är viktigare att prioritera än arbetet mot mäns våld mot kvinnor?

Fru talman! Det får faktiskt finnas någon skam och heder i den här kammaren. Vi har aldrig någonsin sagt att det skulle vara viktigare, och det vet Ola Möller mycket väl. Att han ens försöker göra den poängen är bara tarvligt.

För att återknyta till det som tidigare sas är det faktiskt så att det finns tillkännagivanden från Socialdemokraterna som inte ens en socialdemokratisk regering har hanterat. Ola Möller vet mycket väl att när vi hanterade skrivelse 75 stod det att ärendet ännu inte var slutbehandlat.

Vad säger det egentligen om regeringens arbete? Eller vad säger det om den politik som Socialdemokraterna bedrev i opposition? Ville ni inte genomföra er egen politik?

Fru talman! Det är klart att vi härifrån riksdagen måste kunna uttrycka att någonting är angeläget eller bör vara prioriterat. Det som målas upp här från Ola Möller är en kraftig överdrift av vad det skulle handla om.

Det handlar inte om några budgetprioriteringar; det handlar om att vi vill att ni ska hörsamma tillkännagivandet nu. Utredningen finns där. Se till att sätta den i sjön, och se till att verkställa detta!

Fru talman! Jag framför detta anförande åt Angelica Lundberg, som på grund av rådande omständigheter tyvärr inte själv kan framföra det.

Fru talman! När en myndighet i dag fastställer att ett utbetalt bidrag har varit felaktigt eller begär annat återkrav kan vägen för att driva in fordran vara lång. I de flesta fall måste först en så kallad exekutionstitel utfärdas, vilket sker genom en dom i domstol eller genom ett utbetalningsföreläggande från Kronofogdemyndigheten.

Denna process är tidskrävande och tar resurser från de redan hårt ansträngda domstolarna. Vissa undantag finns, till exempel för studielån och byggsanktionsavgifter, men som huvudregel måste myndigheter som vill ha pengar tillbaka ta den långa vägen och väcka talan i domstol eller begära att Kronofogdemyndigheten utreder frågan - detta trots att förvaltningsmyndighetens beslut vunnit laga kraft.

En sådan ordning är inte rimlig, och den utredning som 2016 lämnade betänkandet Ett modernare utsökningsförfarande (SOU 2016:81) föreslår i stället att samtliga beslut av en förvaltningsmyndighet som avser betalningsskyldighet och som fattats inom ramen för myndighetsutövning ska kunna verkställas så snart de har vunnit laga kraft.

Även den utredning från 2018 som inriktade sig på återkravshanteringen inom Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten är positiv till det förfarande som nu föreslås.

Sverigedemokraterna delar utredningarnas uppfattning och anser att det är viktigt att underlätta för myndigheter att driva in fordringar som tillhör det allmänna. Även den pågående pandemin har satt fingret på de svårigheter som kan uppstå om bidrag betalas ut felaktigt.

Regeringen har dock på de fem år som gått sedan huvudutredningen färdigställdes inte agerat. Vi vill därför tacka Moderaterna för att de har tagit initiativ till detta tillkännagivande och hoppas att regeringen nu prioriterar frågan och inom kort återkommer till riksdagen med lagförslag som gör det möjligt för myndigheter att direkt verkställa beslut om återkrav.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det ärende vi behandlar i dag handlar i grunden om de krisstöd som under mer än ett år har sökts och utbetalats till företag via Tillväxtverket. Det är omställningsstöd, omsättningsstöd och ersättning för korttidspermitteringar samt hyresstöd.

Samtliga stöd infördes på kort tid, genom Centerpartiets ihärdiga påtryckningar, och de är framtagna och beslutade i tjugotalet ändringsbudgetar under de 15 månader som pandemin har härjat och förlamat Sverige. Att regeringen till slut valde att prioritera detta och lägga annat åt sidan har sannolikt bidragit till att rädda många jobb och säkra företagens framtid efter corona. Men inte alla!

Fru talman! Vi har en majoritet här som i likhet med vad regeringen i andra sammanhang har gjort vill agera snabbt, medan regeringspartiernas representanter i civilutskottet inte tycker att det finns något behov av att prioritera och skynda på.

Men, fru talman, det är ju medan pandemin pågår och det fortfarande är ovisst hur länge restriktionerna kommer att fortgå som det finns anledning att just påskynda beredningen i Justitiedepartementet! Självklart ska annat arbete kunna utföras, och det är inte troligt att samtliga av Regeringskansliets 5 000 anställda just nu är involverade i lagstiftning kring mäns våld mot kvinnor, även om detta är mycket angeläget.

Tvärtom, fru talman, är det troligt att de jurister som förväntas bereda en proposition baserad på de två utredningarna om verkställighet av förvaltningsmyndigheters beslut om återkrav kan lägga annat arbete åt sidan för att skyndsamt verkställa riksdagens beslut i dag om snabbare ut- och återbetalningar av företagsstöd.

Det hela visar på hur krystad Socialdemokraternas och Miljöpartiets argumentation i detta är. Att använda en så allvarlig och viktig fråga som mäns våld mot kvinnor för att bromsa åtgärder som syftar till att ytterligare snabba på utbetalningar av företagsstöd är ren opportunism. Ordet opportunism, fru talman, betyder enligt Wikipedia ett principlöst utnyttjande av rådande omständigheter och anpassning till dem som har makt.

Det förslag som debatteras här är en delmängd av de förslag som har lagts fram i näringsutskottet, finansutskottet och civilutskottet och som syftar till att åstadkomma en snabbare handläggning, snabbare utbetalning och en möjlighet att med hjälp av Kronofogden återta stöd som har utbetalats felaktigt till företagen eller stöd som de har tillskansat sig med fusk.

Trots att stöden togs fram under kort tid har det visat sig att de inte tillräckligt snabbt har nått fram till dem som sökt. Långa handläggningstider och ibland en överdriven nitiskhet har gjort att många företag har hamnat i trångmål, tvingats avskeda personal eller avveckla verksamheten.

Fru talman! Man kan ha synpunkter på Tillväxtverket och dess ledning, men ytterst handlar det här om hur regeringen styr sin myndighet. Saktfärdigheten har lett till personliga konkurser, nedläggningar och arbetslöshet.

Fru talman! Min kollega Helena Lindahl kommer när näringsutskottet behandlar den här frågan i sin nästa debatt att beskriva några av de öden som drabbat företagare och deras familjer i hela landet.

Det tillkännagivande till regeringen som vi föreslår handlar om att genomföra förslagen från utredningen som fått titeln Ett modernare utsökningsförfarande samt utredningen Vissa processuella frågor på socialförsäkringsområdet. Båda dessa bereds, som det heter, på Regeringskansliet.

Det föreslås att en förvaltningsmyndighets beslut om återkrav ska få verkställas direkt och att det ska kunna ske innan beslutet i frågan fått laga kraft. Det benämns, fru talman, på juristsvenska som en exekutionstitel, något som kan verkställas direkt utan att i varje enskilt fall ha passerat en domstol.

Läser man texten i betänkandet kan man konstatera att samtliga partier faktiskt har tagit ställning för detta men att vi gör olika bedömningar av hur angeläget det är att påskynda arbetet med att snabba på myndigheters utbetalningar av företagsstöd. Man kan konstatera att den oenighet som råder inte är en oenighet i sak utan bara handlar om huruvida detta ska påskyndas eller inte.

Till skillnad från civilutskottet, fru talman, är näringsutskottet helt överens om att vid två tillfällen använda ordet "skyndsamt" i sina förslag till tillkännagivanden till regeringen. Det vore på sin plats att få en förklaring från regeringspartiernas representanter i civilutskottet om vad skillnaden är mellan näringsutskottets ställningstagande, där utskottet är överens om att man ska skynda på arbetet, och civilutskottets ställningstagande att det inte är viktigt att skynda på och prioritera arbetet. Det är en märklig inkonsekvens, men andra kanske kan berätta vad den beror på.

Verkställighet av för-valtningsmyndigheters beslut om återkrav

Hur kommer det sig alltså att Socialdemokraternas syn på skyndsamhet är olika i näringsutskottet och i vårt utskott? Bägge riksdagsbesluten i dag kommer ju också att hanteras inom Justitiedepartementet, som enligt reservanterna i CU för närvarande har fullt upp med att prioritera arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)