Statistik över hushållens tillgångar och skulder

Fru talman! Under flera år har Riksbanken, med Stefan Ingves i spetsen, efterfrågat ett register över privatpersoners ekonomiska tillgångar respektive skulder. Likt en olyckskorp ondgör han sig över hushållens så kallade skuldberg. Det är ett berg som i och för sig finns, men om det sätts i relation till hushållens tillgångar liknar det mer en grop.

Sverigedemokraterna anser att det finns många anledningar till att redan nu stoppa förslaget om en utredning om statistik över hushållens tillgångar och skulder. Jag ska nämna några av skälen till vårt ställningstagande.

Vi anser att det är ytterst olämpligt med ett register där det går att koppla samman individer med deras eventuella tillgångar. Banksekretessen ska vi värna om; allt annat är integritetskränkande. Att öppna för att flera myndigheter ska få tillgång till sådan information kan dessutom få förödande följder. Jag är övertygad om att många kommer ihåg föregående mandatperiod, där myndigheternas brist på it-säkerhet lämnade en hel del i övrigt att önska. När ett register inte behövs ska det inte heller implementeras.

Riksbanken har de senaste åren vidtagit flera åtgärder i syfte att minska eventuella risker med hög belåning i samband med konjunkturnedgång. Åtgärderna har gjort att tillväxten på lånestocken fallit till sin lägsta nivå sedan slutet av 2014. Samtidigt har bostadspriserna stabiliserats och Stockholmsbörsen mer än återhämtat sig från förra årets nedgång.

Bankerna tar ett tillfredsställande ansvar för sin utlåning till bolånekunder. I dag kräver bankerna att låntagarna ska kunna hantera en ränta på ca 7 procent och dessutom ha kvar att leva på. Vi är långt från en sådan ränta, och ingen pratar om dessa nivåer under en överskådlig framtid.

Fru talman! Hushållens tillgångar överstiger vida hushållens skulder. Det är alltså onödigt att prata om ett skuldberg samtidigt som hushållen har ett enormt tillgångsberg. Även om vi endast tittar på hushållens realiserbara tillgångar, det vill säga utesluter pensioner och bostädernas värde, ser vi att tillgångarna vida överstiger den totala lånestocken.

Riksbanken har samlat in statistik för 2017 från de åtta största bankerna för att se vilka som har bostadslån. Statistiken visar tydligt att det är hushållen med de största inkomsterna som har de stora lånen. Över 50 procent av de svenska hushållen hade inga bolån alls, och endast 4 procent hade skulder som översteg 3 miljoner. Lägger man därtill hushållens förmögenheter kan vi anta att dessa oftast hör samman med hushåll med höga inkomster. Således bör hushållen klara eventuella räntehöjningar.

Om krisen kommer är Sverige väldigt sårbart med detta höga skuldberg, påstår flera. Men vad vi kan se från finanskrisen som slog till för tio år sedan är att för Danmark, Norge och Sverige, som hade bland de högsta hushållsskulderna i OECD, föll bnp mindre än för Finland – som hade de lägst skuldsatta hushållen i hela Norden.

Vad de flesta däremot är överens om är att bibehållen konsumtion är en förutsättning för att minska negativa effekter av en lågkonjunktur. När konsumtionen minskar försvinner jobb. Det leder till att människor inte kan betala sina bostadskostnader och drastiskt måste minska sin övriga konsumtion, vilket förutom att vara en personlig tragedi i sin tur spär på den negativa effekten i samhället. Genom att fokusera på hushållens möjligheter och villighet att hålla igång sin konsumtion ser vi till att så många som möjligt har ett arbete att gå till.

Fru talman! Till sist vill jag passa på att nämna att när statistik på individ- och hushållsnivå väl finns avseende tillgångar och skulder kan en klåfingrig finansminister frestas att återinföra förmögenhetsskatten. Det finns mängder av skäl till att Sverigedemokraterna inte vill se en återinförd förmögenhetsskatt. Ett skäl som passar att nämna här är att när skatten ökar minskar hushållens utrymme för konsumtion, vilket leder till att företagen går sämre och måste friställa och arbetslösheten stiger.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi ska i dag debattera ett betänkande som vi är i stort sett eniga om i alla partier utom SD, som precis framförde att de har en reservation mot detta.

Vad det handlar om är att utskottet föreslår att regeringen ska tillsätta en utredning om ny statistik över hushållens tillgångar och skulder och att riksdagen ska tillkännage detta för regeringen. Utredningen ska bland annat grundligt belysa och analysera hur detaljerad statistik över hushållens tillgångar och skulder ska kunna byggas upp och användas utan att den personliga integriteten och personuppgiftsskyddet åsidosätts.

Varför behöver vi denna statistik? Jo, fram till 2007 fanns det detaljerad och individbaserad statistik över de svenska hushållens tillgångar och skulder. Statistiken togs fram av SCB och var en del av underlaget till förmögenhetsregistret och självdeklarationen. Statistiken upphörde 2007 i samband med att förmögenhetsskatten avskaffades och uppgifterna inte längre redovisades i självdeklarationen.

I takt med att de svenska hushållens skuldsättning började stiga i början av 2010-talet har frågan om statistik över hushållens ekonomiska ställning återkommande diskuterats här inne och utanför detta hus. Både Riksbanken och Finansinspektionen har sedan flera år tillbaka efterlyst mer detaljerade uppgifter över hushållens tillgångar och skulder för att myndigheterna ska kunna analysera utvecklingen och vidta rätt åtgärder inom till exempel penningpolitiken och området finansiell stabilitet.

Men det är inte bara Riksbanken och Finansinspektionen. Under senare år har även Internationella valutafonden, IMF, och Europeiska systemrisknämnden rekommenderat Sverige att bygga upp detaljerad statistik över hushållens ekonomiska ställning för att kunna analysera och möta de risker som den höga skuldsättningen kan innebära.

SCB har undersökt om det finns alternativa sätt att samla in förmögenhets och skulduppgifter men inte funnit några sådana, bland annat eftersom SCB saknar laglig grund för att hämta in sådan information från finansiella institut.

Bristen på statistik gjorde att Riksbanken började utreda möjligheterna att själv samla in detaljerade uppgifter om hushållens ekonomiska ställning. Riksbanken valde att inte vidareutveckla det förslag man tog fram utan lämnade i maj 2019 den framställning som vi nu talar om, alltså den om statistik över hushållens tillgångar och skulder, till riksdagen. I framställningen föreslår Riksbanken att det tillsätts en utredning som ska utreda om och hur ny statistik över dessa tillgångar och skulder ska samlas in och hanteras. Man skriver också att både SCB och Finansinspektionen ställer sig bakom framställningen.

Riksbankens framställning säger i sammanfattning att hushållens skulder har ökat kraftigt de senaste åren. Skuldsättningen innebär risker för hela det finansiella systemet, risker som kan resultera i stora kostnader i form av finansiell instabilitet, produktionsbortfall, arbetslöshet och försämrade statsfinanser. Sedan förmögenhetsskatten avskaffades 2007 saknas uppgifter och kunskap om vilka individer eller hushåll som är högt skuldsatta, hur stor omfattningen är och hur sårbara de är för störningar i ekonomin.

Svenska myndigheter saknar i dag lagstöd för att samla in de uppgifter som krävs för att få fullgod och användbar statistik inom området. För att Riksbanken och Finansinspektionen ska kunna bedriva ett krisförebyggande arbete och motverka finansiell instabilitet krävs, enligt Riksbanken, detaljerade och individbaserade uppgifter. Detta för att kunna skydda de systemviktiga finansinstituten och våra medborgare.

Detta är en fråga som diskuterats fram och tillbaka under flera år – framför allt de senaste tio åren, då vi inte haft denna data. Nu är vi som sagt överens, alla partier utom Sverigedemokraterna. Jag hade helst velat ha med även dem. Det är nästan lite synd att de inte finns med. Visst kan man tala om att det finns problem. Någon kan få tag i registren, och vad kan då hända? Det blir problem för förmögna personer som får sina uppgifter läckta och så vidare. Men det problemet har vi i sådana fall i varenda myndighet som samlar in olika uppgifter.

Jag tror att detta landar i att Sverigedemokraterna är rädda för det som ledamoten avslutade med här, nämligen förmögenhetsskatten. Det kan man vara. Det gör absolut ingenting. Vi får ha olika uppfattningar här inne. Men det säger mig en sak: När det gäller att skydda folk där ute är det viktigare för ledamöterna i Sverigedemokraterna att skydda de förmögna än att skydda de personer som verkligen behöver det när krisen slår till, vilket brukar vara de svagaste.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)