Militära frågor och frågor om Försvarsmaktens personal

Fru talman! Jag tänkte börja med en kort tillbakablick för att man ska förstå varför vi är där vi är i dag och vart vi är på väg när det gäller det som vi nu diskuterar.

När kommuniststaterna i Östeuropa och Sovjetunionen föll samman i slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet ersattes de av fria och självständiga stater som utvecklades mot demokratiska och fria länder. Det gäller inte alla. Några har inte kommit dit än, men vi får hoppas att det blir så.

Denna utveckling ledde också till att det blev en avspänning i Europa och i hela världen. Vi gick helt enkelt mot en fredligare tid. För Sveriges del när det gäller försvaret av Sverige gick vi från det som vi kallade invasionsförsvar till det som vi kallade för insatsförsvar, ett försvar som skulle försvara Sveriges intressen långt borta från vårt lands gränser.

Jag tycker att det är värt att påminna om detta i dag. Många gånger framstår det i den allmänna försvarsdebatten, framför allt från Socialdemokraterna, som att den upprustning som nu sker sker på grund av den regering som vi har och att det är försvarsministerns förtjänst.

Jag kan bara påminna Socialdemokraterna om att om de hade styrt Sverige även under dessa år hade utgångsläget varit betydligt sämre – närmare 5 miljarder kronor sämre i fråga om anslag.

Det är alltså det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld som har förändrats med ett alltmer aggressivt och oförutsägbart Ryssland. Krigen i Georgien och Ukraina är de stora händelser som också påverkade Sverige och synen på omvärlden och vart vi är på väg. Men det är också värt att nämna det större intresset för Arktis från Ryssland och inte minst från Kina. Det är alltså omvärldsläget som i första hand påverkar dessa saker.

Fru talman! I december i fjol antog vi här i riksdagen en försvarsproposition som stärker den militära förmågan och som rustar Sverige bättre för att möta hot, kris och krig. Det var nödvändigt, och det var absolut viktigt.

Vi var dessutom till största delen också överens i denna kammare. Det stora undantaget handlade om de ekonomiska ramarna på längre sikt. Nu är det inte detta som vi ska diskutera här i dag. Men jag kan konstatera att jag tror att vi ganska snart kommer att få anledning att återkomma till just det med hänsyn till att Försvarsmakten inom bara några veckor kommer att komma med sitt budgetunderlag. Vi får återkomma till det.

Fru talman! Den som tror att det femåriga försvarsbeslutet som nyligen fattades var slutet på att tala om försvaret har fel. Så är det naturligtvis inte. Jag vill påstå att det var startskottet. Det var det enkla, om jag får uttrycka mig så. Det är nu som det ska bli verklighet av det som riksdagen har bestämt ska ske. Det är nu som förbanden ska växa. Det är nu som övningarna ska bli fler. Och det är nu som materielen ska införskaffas och omsättas. Det är nu prövningarna startar.

I och med att vi ökar vår försvarsförmåga kommer det också att komma upp saker som vi måste lösa för att kunna uppnå det som vi vill och som riksdagen har beslutat. Jag tänkte i mitt anförande ta upp tre områden som vi moderater ser som viktiga för att vi ska lyckas nå det mål som riksdagen har satt upp, alltså att stärka landets försvarsförmåga.

Fru talman! Det första området handlar om personalförsörjningen. Det är den enskilt viktigaste parametern för att vi ska lyckas öka vår försvarsförmåga, någonting som Försvarsmakten ofta lyfter fram.

Jag är naturligtvis väldigt glad och stolt över att utskottet hörsammat Moderaternas förslag om att ge reservofficerare rätt till tjänstledighet när de ska tjänstgöra i Försvarsmakten.

Det är en pusselbit, och det finns flera. Vi skulle bland annat vilja se att också reservofficerare får samma ersättning som en yrkesofficer när han eller hon utbildar våra frivilliga försvarsorganisationer, till exempel hemvärnet eller sjövärnskåren. I dag är nämligen den ekonomiska ersättningen väldigt olika.

Ska vi lyckas att få fler instruktörer till hemvärnet, sjövärnskåren och alla andra viktiga frivilliga försvarsorganisationer är det också en pusselbit som vi måste lägga genom att ge dem samma förutsättningar. Vi ska öka incitamenten.

Ett annat område som rör personal handlar om våra gruppbefäl, soldater och sjömän. De är tidvis tjänstgörande eller kontinuerligt tjänstgörande, det vi kallar GSS/K och GSS/T. Den personalkategorin ser vi att man måste jobba mer med. Vi har alldeles för stora vakanser i dag.

Här bör man se över vilka incitament vi kan ändra på för att få människor att söka sig till och inte minst stanna kvar i de yrkesgrupperna. De kontinuerligt och de tidvis tjänstgörande gruppbefälen, soldaterna och sjömännen är en minst sagt viktig del i att vara insatsberedda på väldigt kort tid. Här duger det inte med att vi har för stora vakansgrader.

Det finns andra områden om man tittar brett. Man kan titta på efterlevnadsskyddet för militärer, poliser och brandmän. Det är i dag enligt vår bedömning för svagt. Ska yrken inom denna sektor som rör Sveriges både militära och civila försvar bli attraktiva och ska vi få fler människor behövs en hel bredd av åtgärder. Det var långtifrån allt som fanns med i den nyss beslutade försvarspropositionen.

Fru talman! Det andra området som vi moderater tycker att man måste se över om vi ska nå de mål som finns om ökad försvarsförmåga handlar om möjligheterna för Försvarsmakten att öva. Det är väldigt krångligt och tar väldigt lång tid i dag att få de tillstånd som krävs för att ha ett militärt skjutfält eller flygfält. De processerna är väldigt utdragna.

Här har redan Försvarsmakten hemställt till regeringen om att se förändringar för snabbare beslut. Jag vill vara väldigt tydlig här. Det handlar inte om att man ska få lägre krav vad gäller buller eller utsläpp. Det handlar i det här fallet om att besluten ska fattas mycket snabbare. Tid är väldigt viktigt.

Ett annat område handlar om miljöprövningsförordningen. Det är kanske lite krångligt. I korthet går det ut på att det i dag är svårt att kunna kombinera ett tillstånd för till exempel drivmedel till en hemlig bergsanläggning utan att sekretessen röjs. Här finns det många fler saker att göra.

Fru talman! Det tredje och sista område jag vill avsluta med att lyfta upp är veteranfrågan. Det har gjorts en hel del på det området de senaste åren. Det är glädjande. Men vi moderater tycker det är dags att ta nästa steg och inrätta ett fristående svenskt veterancentrum.

Här skulle kompetens och kunnande kunna samlas tillsammans i vård och stödinsatser. Vi vill se en samlingsplats för personal som varit utomlands på tjänstgöring och för anhöriga till dem. Vi tycker att de män och kvinnor som många gånger satt sina liv på spel för frihet, fred och demokrati förtjänar ett stöd på allra bästa möjliga vis.

Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till reservation 3 som rör veteraner och veteranstöd.

Fru talman! Jag håller i mångt och mycket med tidigare talare, men jag vill göra ett litet påpekande. Förslaget angående tjänstledigheten som ska kompenseras för reservofficeren har vi tidigare lagt fram. Att vi nu går samman för att förhoppningsvis få en majoritet i riksdagen för ett tillkännagivande beror på att vi tycker att det är bättre än ingenting. Det är riktigt bra i många stycken.

Vi hade i vår del även tagit med de civila. När civilplikten återinförs kommer man också att hamna i den sitsen. Det hade varit bra om vi haft med även de delarna som nämndes plus detta. Vi återkommer med den motionen för att se om vi kan få stöd för den.

Det skulle också vara intressant att höra vad övriga partier tycker. Är ni också beredda på att verka för och tycker att det är bra att de reservare som finns ska få tjänstledigt? Det hade man förr. Jag hade på min bataljon reservofficerare som tjänstgjorde. De fick då tjänstledigt för detta. I vissa stycken när det var väldigt svårt att få tjänstledigt fick man även ta reservare från andra ingenjörsförband. Det fungerade också. Men det kräver naturligtvis en viss planering, eftersom stora övningar planeras långt i förväg.

Jag kommer att beröra frågan om reservofficerarna lite mer. Det är viktigt att man nu återinför även reservofficersutbildningen på funktionsskolorna. Det finns ett antal. Jag tror att det fanns sju, och det fattas ett antal. Det gäller fältarbeten, för att ta ett exempel, och artilleri och luftvärn.

Det beror ofta på att man inte har tillräckligt många elever. De kommer kanske vartannat år. Det är viktigt att man stöder detta och återinför även reservofficersutbildningen där på deras skolor. Reservofficerarna har sina steg. Det är ofta från kompanibefäl, KB, eller på värnpliktsutbildningen på 15 månader. Därefter kunde man gå ROK1, reservofficerskursen 1, och sedan 2:an och 3:an och tjänstgöra på förbanden.

När de kallas in till tjänstgöring har de en viss lön, låt oss säga 40 000−50 000 kronor. Kallas de in ska de priskompenseras upp till det. De ska inte göra en ekonomisk förlust. Då tappar vi också. Man måste se till att man priskompenserar upp till den nivån man hade innan man kallades in. Det tycker vi är en viktig del i detta.

Det viktigaste är väl egentligen en annan del, som man själv påpekar i en skrift. Det handlar om att man har en kontaktperson. Jag tror att man beskriver det som en handläggare på förbanden. Det hade man också tidigare. Han sysslade inte bara med reservare. Det var en kontaktperson som man kunde ringa till. Då fanns inte e-post och sådant. I början fanns det inte heller några telefoner, i varje fall inte mobiltelefoner. Det handlar om satsningar på reservofficerare. Det är en av våra prioriteringar i kommande budgetar.

Sedan tänkte jag beröra marinen lite grann. I den satsning som vi har gjort ekonomiskt har vi satsat på armén. Det har varit en kraftfull satsning där med all rätt. I de kommande delarna kommer vi även att satsa på armén vad gäller logistikförband, fältarbetsförband och förbindelsebataljoner. Det måste upp så att vi får en jämnhet i förbanden och en bra balans i våra krigsförband.

I det här stycket ser vi också nya luftvärnsrobotsystem. Där har vi lagt fram förslag om kamrobotar. Det finns andra typer och andra robotar, men det här är ett mycket bra system. Man kan packa detta på Visbykorvetterna. Där vill vi tillföra ytterligare korvetter och ytterligare marina stridskrafter. Det kommer vi att återkomma till. Min talartid räcker inte alls till för att ta upp detta. Men det är en viktig bit, och vi kommer att satsa på marinen och även logistikbataljonerna där i de kommande delarna.

Hur ser det ut med armén, flyget och marinen? Först och främst ska ledordet vara den väpnade striden. Det är det ledord som ska stå över allt. Det är den väpnade striden som gäller. Allt annat är bra att ha, men det här är ledordet. Du ska vara beredd att dö, du ska vara beredd att döda och du ska vara beredd att skicka andra i döden. Det är precis detta det handlar om, och ingenting annat – den väpnade striden. Därför ska vi alltså bli så bra som möjligt på den.

Vi ser att utbildningsplatserna är för få. Sverigedemokraterna har tidigare motionerat om det här, och vi tycker alltså att man ska öppna en militärhögskola i Boden. Boden har militär trupp, vilket är väsentligt i det här stycket. Man behöver en högskola där. I samband med att de värnpliktiga volymerna ökar har vi under ett antal år motionerat om att man ska öppna ett rekryteringskontor, och vi har pekat ut Luleå som en lämplig plats för detta.

Det finns ytterligare en sak som oroar oss och som vi kommer att se över: Varför har man kallat in värnpliktiga med en skattning på muskelfaktor 3, 4 eller till och med ännu lägre? Detta är mycket allvarligt. Hur ska de orka med denna tunga tjänstgöring i vissa fall? Vi har kontaktat myndigheterna, och detta är ett direktiv från Försvarsmakten. Det här måste vi se över. När jag gjorde värnplikten gällde en skattning på 7 eller 8. Vi som byggde broar hade minst muskelfaktor 8 på den tiden. Det här är viktigt för att inte förstöra ryggar och annat på de kvinnor och män som ska orka med detta.

Jag har redan nämnt rekryteringskontoret, och jag ska nämna lite om budgeten när vi ändå är inne på den. Det här ska betalas, och därför har Sverigedemokraterna som enda parti hittills lagt fast tvåprocentsmålet till 2030. Vi ser att andra partier, Moderaterna och Kristdemokraterna, vill ha en reell förstärkning efter 2025. Jag tror att man också kommer in på att lägga fast 2 procent som ett tydligt mål att gå mot. Vi tror att det är väldigt viktigt att göra det tydligt.

När man pratar om budgeten kan vi se det här på två olika sätt. Antingen har man ett mål, för till exempel värnkraft, och ser vad det kostar, och så tillskjuter man dessa medel. Det är den politik som vi vill ha. Eller också gör man som nu och anpassar målen och säger: De här pengarna får ni, men den målsättning vi tog fram för värnkraft gäller inte. Då får man börja jobba om och se vad man får för pengarna. Vänd om det här, och se till att man tilldelar de resurser som finns!

Vad gäller utbildning i övrigt tycker vi att den särskilda officersutbildningen, snabbkursen, ska läggas ned. Varje yrke kräver sin utbildning. Denna profession inom militären har 180 poäng i krigsvetenskap. Det kan man inte ersätta med 180 poäng i något annat ämne, som man nu gör. Man minskar därmed tiden för officersutbildningen när det gäller krigsvetenskapen. Den kan man dra ned på, och detta är fullständigt orimligt. Den officeren är inte lika kunnig som de övriga.

Jag brukar ta läkarutbildningen som ett exempel. Läs ett år naturvetenskap eller grekisk mytologi så kan du kapa läkarutbildningen med något år! Den läkaren är det ingen som vill gå till. Här måste man tänka om, och jag återkommer i det stycket.

Fru talman! Jag kommer att prata mest om personalfrågorna, för jag tycker att de är mest angelägna. Men jag ska även prata lite om miljöfrågor och veteranfrågor.

Jag lyssnade på överbefälhavaren under Folk och Försvar. Han lyfte fram att personalförsörjningen i Försvarsmakten är den största utmaningen man har framöver. Centerpartiet instämmer till fullo. Precis så är det, och jag är väldigt glad för den betoningen och att han sa precis så.

Vi markerar också från vår sida att det är precis nu vi lägger grunden inför 2025. Man måste tänka långsiktigt vad gäller personalförsörjning. Även om vissa regementen inte ska etableras förrän 2025 måste man börja planera för det nu och hänga på de initiativ som kommer från kommuner och regioner och kringliggande nätverk. Då är det såklart inte så lyckat om vi får signalen att det eventuellt inte blir utbyggt enligt den takt som ska råda. Det motverkar faktiskt personalförsörjningen.

Det vi upplever nu är en tydlig svacka. Vi har haft en låg utbildningsnivå under lång tid beroende på en annan inriktning på försvarspolitiken. Nu kräver vi både ökad beredskap och ökad utbildning av värnpliktiga. Det gör att det blir brist på officerare, och vi har också en åldrande officerskår. Det är den svackan vi diskuterar nu, och den kommer vi att ha i ungefär tio år framåt.

Detta innebär att det är en väldigt stor utmaning. Vi vet att inom tio år går ungefär var femte yrkesofficer i pension. Men det finns också möjligheter i och med pandemin. Undersökning från till exempel Kantar Sifo visar att statliga jobb nu är mer attraktiva. Det beror på att man vill bidra till samhällets viktiga uppdrag, men de statliga jobben är ju också tryggare. Jag tror att det går att hänga på denna trend och att Försvarsmakten kan underlätta sin rekrytering tack vare det här.

När det gäller personalrekrytering säger Centerpartiet inte att det är ett stort grepp utan en stor palett av åtgärder som måste till. Det är många som har ansvaret – det är Försvarsmakten, men det är även avtalsparterna, Officersförbundet och Arbetsgivarverket, och dessutom politiken, alltså vi.

Jag tänkte lyfta fram några åtgärder som Centerpartiet ser som de lägst hängande frukterna och det som är viktigast att börja med.

Den absolut enklaste, och den som jag tror är den mest givna, är gruppen yrkessoldater, GSS/K, GSS/T – det finns lite olika benämningar på dem. De har ett system med visstidsanställningar, nämligen åtta år plus en förlängning på fyra år. Det gör att de som kom in först 2010 inom ett år faller inom gruppen som inte får fortsätta. Det tycker vi är väldigt dumt. De borde i stället permanentanställas och heltidsanställas och gå vidare till att bli specialofficerare. Ta bort regeln med visstidsanställning för den här gruppen! Det skulle vara den lägst hängande frukten.

Vi ser att värnplikten såklart är central för att det här ska fungera framåt. Vi måste snabbt komma upp till 8 000 värnpliktiga.

För att gynna officersförsörjningen framöver behöver man inte uppfinna hjulet. Man kan använda det som har varit tidigare och som har fungerat, nämligen att återskapa kompanibefäl och plutonsbefäl. Det är viktigt. Detta är alltså de längre utbildningarna på 15 månader. Det är de som skapar ett flöde in i yrket. Så har det varit förut, och vi vill gärna återskapa det.

Det finns också andra åtgärder som jag tycker är rimliga. Det finns ett erbjudande för parterna på arbetsmarknaden att förlänga anställningen och skjuta fram pensionsåldern, som är 61 år i dag, till 65 år. Man sparar alltså fyra år. Detta kan man stimulera via vissa åtgärder vad gäller både lön och utvecklingsmöjligheter. Det skulle vara väldigt välkommet för att motverka svackan.

Lönesättningen totalt sett är givetvis central. Just nu är det faktiskt så att ingångslönerna för militära uppdrag är de näst lägsta av alla inom Försvarsmakten. Det kanske inte är rimligt om vi ska stimulera den militära rekryteringen framöver.

Det gäller också att värna återvändarna. Mitt hemregemente P18 som vi har återstartat har i hög grad varit, och är, bemannat med återvändare. Det är alltså de som tidigare har varit i yrket och sedan i det civila i 15 år som nu återvänder. En detalj är att när man väl återvänder efter 15 år kommer man tillbaka på samma lönenivå som man hade när man lämnade yrket för 15 år sedan. Det är givetvis inte rimligt. Jag vet att man inom P18 tappar 80 procent av sina officerare, som går i pension.

Det gäller att värdera specialistofficerarna rejält mycket, och det finns många olika delar som vi ska fortsätta med.

En grundläggande grej är att vi måste få till en jämställdhet som verkligen fungerar. Man måste kunna vara i det militära, som värnpliktig eller anställd, utan trakasserier och kränkningar. Jag vet att Försvarsmakten och ledningen har markerat stenhårt i de fall som har varit, vilket är jättebra. Men när vi hör dessa signaler märks det att detta inte alltid har sipprat ned till fotfolket. Det finns en hel del gammal kultur att ta tag i. Detta är en hygienfaktor om man ska kunna rekrytera personal framöver.

Jag är väldigt stor optimist. Det kommer att gå alldeles utmärkt bra att rekrytera i det läge som vi har just nu.

Jag ska också säga några saker om miljösidan. Vi är väldigt nöjda med att ha fått in skrivningar i regleringsbrevet om villkorade tillstånd vad gäller vindkraft och andra ansökningar. Det ser vi som en stor framgång. Det kommer att underlätta samexistensen mellan Försvarsmakten och totalförsvarets behov av förnybar energi. Totalförsvaret kommer att bli starkare ju starkare energiförsörjning vi har. Det stärker med en decentraliserad elproduktion som möjliggör e-bränsle och vätgas i stället för import av rysk olja.

Miljötillstånden är en kär fråga för mig som gotlänning. Jag ska säga några ord om Tofta skjutfält, som är ett exempel på hur dagens lagstiftning leder till en juridisk konflikt som låser en väldigt stor del av Gotlands utveckling.

I dag har Tofta skjutfält ett påverkansområde där det bor 4 400 människor. Det är okej enligt tillståndet, som är tills vidare. Skulle det komma till en bostad till skulle dock hela verksamheten känna sig hotad. Det är givetvis en helt absurd tolkning, men det är den juridiska konflikten som vi står inför. I verkligheten är det väldigt få som är störda, men detta gör att en väldigt stor del av Gotlands utvecklingsyta låses.

Man har också fyra utspridda platser som kallas skjutplatser för indirekt eld. Skulle man kräva tillstånd för påverkansområden runt dem på samma sätt skulle militären blockera 40 procent av Gotlands yta med dagens lagtolkning.

Så här kan vi faktiskt inte ha det. Vi måste hitta en samsyn och möjligheter för försvarets intressen att samexistera med bostadsintressena utan att sänka kraven. Den nöten måste vi hjälpa till att knäcka allihop.

Till sist vill jag säga att jag när det gäller veteranfrågorna instämmer i väldigt mycket av det som Jörgen Berglund från Moderaterna sa. Vi behöver jobba vidare med ett veterancentrum, gärna enligt norsk modell.

Med det yrkar jag bifall till reservation 9.

Fru talman! Kollegor i utskottet! Hej till alla er som tittar och lyssnar där hemma!

I dag debatterar försvarsutskottet en stor mängd motioner som handlar om personalfrågor. För Vänsterpartiet yrkar jag bifall till reservation nummer 1, som gäller vår motion om Pliktrådet. Jag återkommer till den lite senare.

Fru talman! Det har nu gått ungefär ett år sedan coronapandemin började. Det har såklart berört många politikområden och många utskott i riksdagen. För oss i försvarsutskottet har frågorna om krisberedskap, om civilt försvar och om hur vi får ett robust samhälle som står emot stora störningar blivit ännu mer aktuella än vad de tidigare har varit.

En av de stora lärdomarna under det här året har varit betydelsen av välutbildad personal, goda arbetsvillkor och att engagerade människor kan hjälpa till när det verkligen behövs som allra mest. Under året har personal och engagerade inom Försvarsmakten, hemvärnet, de frivilliga försvarsorganisationerna, kommunernas frivilliga resursgrupper, Röda Korset och många andra stora och små ideella föreningar gjort enorma insatser för att vi ska kunna ta oss igenom pandemin. För det vill jag säga ett väldigt stort tack.

Men vi måste också vara lite försiktiga med hur och med vad vi förväntar oss att framför allt Försvarsmakten och dess personal ska kunna hjälpa till. Försvarsmaktens och hemvärnets stöd till det civila samhället vid kriser ska vara stort. Vi behöver använda alla resurser tillsammans för att motarbeta kriser. Men vi måste också ha med oss att det samtidigt finns ordinarie arbetsuppgifter att göra. En lärdom efter pandemin är att den civila organisationen för kriser, till exempel hur vi står emot bränder, översvämningar eller pandemier, måste bli mycket större och mycket starkare.

Fru talman! En viktig förutsättning för Försvarsmaktens personalförsörjning är värnplikten. Alla ungdomar som fyller 18 år mönstrar och prövas för möjligheten att göra värnplikt. Vänsterpartiet tycker att detta är väldigt bra. Värnplikten garanterar en folkförankring av Försvarsmaktens verksamhet. Att så många olika människor som möjligt med olika bakgrund, olika utbildning och olika intressen deltar i försvaret av Sverige gör vårt land både säkrare och tryggare för alla.

Fru talman! För att de värnpliktiga ska få bästa möjliga utbildning och för att deras tillvaro under värnplikten i övrigt ska vara så bra som möjligt behövs ett fungerande pliktråd. Pliktrådet är ett medinflytandeorgan som väljs av de värnpliktiga och har i uppgift att tillvarata de värnpliktigas intressen, att föra dialog om förändringar och förbättringar samt att granska det som rör de värnpliktigas tillvaro. Det är en viktig instans för folkförankringen och ett sätt för samhället att garantera att den utbildning som vi har bestämt ska vara tvingande för dem som väljs ut också är så bra som absolut möjligt.

Sedan det första nya Pliktrådet sedan värnplikten återinfördes valdes våren 2019 har rådet uppmärksammat en del organisatoriska problem. Pliktrådet saknar möjlighet att arbeta självständigt – till exempel har det inte nödvändiga kansliresurser till sitt förfogande.

I dag är Pliktrådet en del av Försvarsmakten. Det hindrar rådet från att bedriva en självständig verksamhet. Det skulle därför behövas en förändring i den förordning som reglerar medinflytande i verksamheten för att göra den mycket mer oberoende och självständig. Vi är glada över att flera partier stöder det här arbetet och hoppas kunna titta vidare på detta framöver för att kunna få en förändring i förordningen.

Fru talman! Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Sedan värnplikten återinfördes är den könsneutral. Det är otroligt viktigt att kvinnors deltagande i försvars- och säkerhetsarbetet ökar. Det är avgörande att både kvinnor och män är med för att vi ska kunna ha ett robust samhälle som står emot kriser och akuta händelser.

Försvarsmaktens verksamhet släpar lite efter när det gäller jämställdhet: 17 procent av de värnpliktiga är kvinnor. Det är ganska långt från en minimidefinition av vad jämställd verksamhet betyder. Men – man ska inte vara för negativ – Försvarsmakten arbetar väldigt hårt för att förbättra jämställdheten. I den utåtriktade kommunikationen framhäver man verkligen kvinnor, man gör framsteg när det gäller bättre utrustning och material och man tar jämställdhetsfrågorna på stort allvar. Det är viktigt att Försvarsmakten fortsätter med detta arbete men också att man berättar om det arbete man gör och fortsätter att lyfta fram kvinnor som förebilder så att de nya kvinnor som går in i värnplikten vet att de har personer att se upp till.

Att överlag göra Försvarsmakten och hela försvarsverksamheten mer synlig i samhället och mer begriplig för allmänheten är också viktigt för att öka förståelsen för vad en modern försvarsmakt egentligen är och därmed förhoppningsvis öka både kunskapen och motivationen att själv vilja delta.

Fru talman! I detta betänkande behandlas också Vänsterpartiets återkommande motion om att ta bort systemet med att Försvarsmakten förser hovet med adjutanter. Adjutanter är högt utbildade officerare med lång erfarenhet som lånas ut till kungen och kronprinsessan för att göra allehanda sysslor under dagarna, en månad om året på ett rullande schema. Dessa bör definitivt ersättas med anställd civil personal. Vi har inte råd att låna ut våra bästa officerare till kungen. Våra officerare ska självklart göra det de är utbildade till att göra.

Vänsterpartiet står också bakom utskottets enhälliga tillkännagivande om att reservofficerare bör ges möjlighet till tjänstledighet för att tjänstgöra inom Försvarsmakten. Det skulle göra det enklare att delta i försvarets verksamhet samtidigt som man har ett civilt yrke som huvudsaklig sysselsättning.

Fru talman! Försvarsmaktens verksamhet innebär, precis som räddningstjänsten, polisen och andra liknande verksamheter, stora risker. De ställer höga, framför allt fysiska, krav och är igång dygnet runt. För att verksamheterna ska fungera måste vi arbeta för att personalen ska ha så bra villkor som möjligt, så att man vill stanna i yrket under en längre tid, under hela sina yrkesverksamma tid.

Löner är inte en fråga för oss inom politiken. De sätts såklart i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Så ska det också vara. Men det är viktigt att vi ser till att det finns utrymme i budgetarna för att höja lönerna för den personal som är anställd inom Försvarsmakten men även många andra viktiga yrken i vårt samhälle.

Löner, bra arbetsmiljö och goda arbetsvillkor är förutsättningar för en modern och välfungerande försvarsverksamhet i Sverige framöver.

Fru talman! I dag debatterar vi Militära frågor och frågor om Försvarsmaktens personal. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5 under punkt 6 om ett svenskt veterancentrum.

När vi talar om militärt försvar måste vi först konstatera att vi lever i en osäker tid. Hoten mot Sverige har ökat. Inte långt härifrån, faktiskt på kortare avstånd än till Bryssel, ligger Belarus och dess huvudstad Minsk, där vi ser oroligheter. Sedan 2014, en lång tid, pågår också ett krig i östra Ukraina. Det är lågintensivt, men det pågår alltjämt. Vi ser också tuffare övningsmönster i Östersjön.

Vi har ett ansvar för att kunna svara upp och försvara oss. Jag blev för tio år sedan verksam i riksdagens försvarsutskott och har under de åren försökt vara en röst för att vi måste satsa på vårt försvar. För Kristdemokraterna är det en hjärtefråga att vi kan försvara oss. Vår frihet är värd att försvara.

Före jul togs ett beslut om försvarsinriktning. Den är bra. Det görs rejäla satsningar. Vi är överens om tagen för den första perioden. Men vi har påpekat att det måste vara ett tioårigt perspektiv. Jag tror att kammaren och de som lyssnar och tittar på det här inser att det går lätt att riva ned någonting, men att bygga upp en försvarsförmåga tar tid. Därför har vi hela tiden sagt i Försvarsberedningen att det måste vara ett tioårigt perspektiv.

Kristdemokraterna gick tillsammans med Moderaterna fram med att vi vill att trappan, som tittarna säkert känner till och som ökar med 5 miljarder om året, skulle behöva fortsätta. Det hade redan nu behövt läggas fast för 2026 och 2027. Då hade man kunnat säkra finansieringen. Det är inte bra eller trovärdigt att peka ut militär förmåga som behövs men att inte lägga fram pengarna. Det var vår kritik mot beslutet. Det måste nu rättas till.

Det vi sa i Försvarsberedningen var att ett militärt angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Om man har den förståelsen måste man agera och se till att ändra på och rätta till de brister och problem som finns.

Hur bygger man militär förmåga? Det skulle jag kunna hålla ett långt anförande om. Men i grunden handlar det om att ha uppfyllda förband, att ha ändamålsenlig och rätt materiel och att man övar. Det är inte rocket science. Det är tydligt att det är på det sättet.

När det gäller ändamålsenlig materiel är det bekymmersamt att vi har långa reparationsköer och gammal materiel. Här finns något att jobba med. Det är viktigt att hänga med i utvecklingen och att vidta steg så att det inte blir förseningar. Det är ett skäl till att vi varnade för att inte nu lägga fast finansieringen. Vi har inte råd med förseningar. Det är en viktig sak.

Fru talman! I fråga om övningar är det viktigt att förstå att mycket handlar om övningstillstånd. Det måste hänga med under kommande år. Det får inte dras i långbänk. Det får inte dra ut på tiden.

Jag kan ta Uppsala, som jag kommer från, som exempel. Där kommer det nu att satsas på F16. Det är positivt att flottiljen återuppstår. Flygvapnet leds därifrån. Förhoppningen är att vi i och med nästa beslut också kan få två divisioner. Det skulle behövas för att försvara huvudstadsområdet. Men de och andra flygplatser kommer nu att behöva rejält utökade tillstånd för flygrörelser. Det är självklart. Då vill det till att man hänger med i processen, så att det inte blir förseningar och dras i långbänk.

Det går inte att välkomna och vara glad för satsningen – jag tänker på Gotland – utan att förstå att det bullrar. Har man köpt ett hus nära ett militärt område måste man förstå att man får räkna med en del buller. Det måste gå hand i hand, så att vi inte får se förseningar och fördröjningar. Då kan viktig militär förmåga gå förlorad.

När det gäller uppfyllda förband har det under lång tid varit ett stort problem i Sverige att vi har haft förband som inte har varit uppfyllda. Det såg vi till exempel under Auroraövningen. Det känner säkert många igen. På papperet har vi två armébrigader. Men det var bara en som övade under Aurora. Det var bara den som var uppfylld.

Nu är det viktigt att det blir uppfyllda förband, så att vi kan öva på riktigt och få militär effekt. Flera talare har varit inne på det, och Försvarsmakten har poängterat att den sannolikt viktigaste frågan är att få uppfyllda förband.

Då behöver man också bli en attraktiv arbetsgivare. Vi vet exempelvis att det är ett problem att soldater och även officerare slutar i förtid. Därför är det viktigt att Försvarsmakten hänger med i löneutvecklingen, så att man inte halkar efter.

Kristdemokraterna har pekat på att det också skulle kunna införas boenden av studentlägenhetskaraktär för att underlätta för soldater med låga löner. De ska inte behöva hoppa av för att de inte kan betala för sitt boende på grund av att de har för dåligt betalt.

Man skulle också kunna införa välfärdsofficerare på garnisonerna. De skulle kunna tillse sociala frågor och vara ett stöd för anhöriga.

Avslutningsvis är också veteranpolitiken viktig. Försvarsmakten har sedan 1948 deltagit i internationella insatser och har gjort stora, viktiga och fantastiska insatser på många ställen runt om i världen. Vi vet dock att många har ådragit sig skador, fysiska men också psykiska. Vi har inte varit tillräckligt bra på att stötta våra veteraner. I andra länder, exempel Amerika, har det alltid varit en självklarhet att stötta veteraner och att se till att de får bra villkor.

Det har skett mycket på senare år. Det är väldigt positivt. I vår reservation påpekar vi dock att ett fristående svenskt veterancentrum behöver inrättas. Där skulle man kunna få kostnadsfri hjälp i form av stödsamtal och vårdkompetens. Detta skulle kunna ges efter avslutad militärtjänst. Veterancentrumet skulle kunna bistå soldater i karriärväxling. Centrumet skulle vara fristående och utgöra en mötesplats för såväl soldater som anhöriga och frivilliga.

Sammanfattningsvis är läget för Sverige även fortsättningsvis tufft. Vi har en förhöjd hotbild, vilket vi måste ta med i beräkningen. Det är därför viktigt att detta blir verklighet. De punkter som jag tog upp i mitt anförande är viktiga pusselbitar för att vi ska nå dit.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservation 10. Jag tror inte att jag gjorde det i mitt anförande.

Jag vill ställa ett par frågor till Mikael Oscarsson. Sverigedemokraterna har lagt ett förslag, vilket är välkänt, om 2 procent till 2030. Jag vet att även Oscarsson och KD pratar om tvåprocentsmålet. Vi lägger dock fast ett sådant. Överväger ni att lägga fast ett sådant mål till exempelvis 2030, så som vi har gjort? Jag vet att ni har satsat pengar även efter 2025 – 2026 och 2027. Det blir ansenliga summor. Men hur är det med att ha ett sådant mål?

I vår budget lägger vi fast en treårsbudget. Vi har låtit riksdagens utredningstjänst undersöka detta, och där har man sagt att det är okej. Det skulle innebära stora fördelar för uppbyggandet av militären, men även det civila samhället, om man fick flytta resurserna. Om man har en treårsbudget kanske man inte använder pengarna det första året med hänsyn till de utredningar som pågår om den civila delen. Det togs bland annat upp i rapporten Motståndskraft. Av detta skäl vore det kanske lämpligt med en treårsbudget. Jag är förvånad över att ni inte stöder förslaget, och jag vill gärna ha en kommentar till det.

Jag vill även höra er uppfattning om hemvärnet. Det har vi inte berört nu. Men i beredningen tog vi upp att vi vill ge dem ökade resurser i form av drönare, övervakningscensorer med mera. Det handlar bland annat om mörkerriktmedel.

Jag vill alltså få en kommentar om hemvärnet liksom om övriga frågor, bland annat treårsbudgeten.

Fru talman! Tack, Roger Richthoff, för frågorna!

Det är väldigt viktigt att betala för sig. Jag hoppas att det av mitt anförande framgick att detta var vår kritik mot regeringen. Vi anser att det inte är trovärdigt att peka ut vilka militära förmågor som behövs om man inte lägger fram pengar. Detta ställde jag en fråga om till försvarsministern. Jag undrade hur vi skulle kunna tro på att han kommer att ha pengar om tre år om han inte har pengar i dag. Det finns ju också risk med förseningar.

Vi lade därför fast att det hela ska öka även 2026 och 2027. Det skulle frigöra 45 miljarder fram till 2030. Ett sådant tioårsperspektiv är väldigt viktigt att ha.

Kristdemokraterna vill att Sverige ska gå med i Nato. Vi borde göra en uppgradering. Vi är i dag nära partner till Nato, vilket är bra, men vi borde också bli fullvärdig medlem.

Sverige är det land i vårt närområde som satsar allra minst på försvarsmakt. Vi ligger i dag på 1 procent. Det duger inte. Vi anser och har sagt under lång tid att Sverige bör ha målsättningen att gå med i Nato. Men under tiden ska vi också se till att satsa de pengar som krävs. Därför har vi och övriga borgerliga partier slagit fast att Sverige senast 2030 ska nå upp till målet om motsvarande 2 procent av bnp. Annars är vi inte trovärdiga och kan inte se vare oss själva, våra barn eller våra grannländer i ögonen.

Roger Richthoff ställde flera andra frågor, men jag vill hinna ställa frågan om varför Sverigedemokraterna inte är med om att driva frågan om ett fristående svenskt veterancentrum. Detta stöder ju Moderaterna. Varför gör inte Sverigedemokraterna det?

Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga om hemvärnet. Det var kanske inte så viktigt för Mikael Oscarsson. Jag upprepar detta: Det finns behov av ökade resurser. Det är en oerhört viktig del. Det finns ungefär 22 000 soldater i hemvärnet. Men det här är kanske inte så viktigt för er.

Ja, vi har lagt fast tvåprocentsmålet och vill att det ska lagstadgas. Välkommen i klubben!

Jag fick ingen kommentar om treårsbudgeten.

För övrigt var jag med och skrev Försvarsmaktens första miljöhandbok. Den skrevs tillsammans med Norge, Danmark och Finland för många år sedan. Den behöver säkert förbättras avsevärt. Vi har ju talat om det här. Jag har bett riksdagens utredningstjänst att titta på hur det ser ut med bullerzoner, som det så vackert heter. Jag hade tagit Kungsängen som exempel. Där får man inte bygga ut ens en veranda, då det ligger inom en bullerzon. Varför förhåller det sig så? Kommunen säger ju ja, men när man frågar Försvarsmakten får man alltid ett nej som svar. Det innebär bland annat komplikationer med överklaganden. Detta är ett stort problem.

Enligt RUT, om jag sammanfattar det hela, krockar miljöbalken med annan lagstiftning. Detta behöver därför ses över. Denna fråga kommer jag senare att rikta till Socialdemokraterna och i viss mån deras stödpartier.

Vad gäller Nato säger vi ett tydligt nej. Varför? Jo, för om vi går med i Nato gör förmodligen också Finland det, även om vi inte vet det. Att göra Östersjön till ett Natoinnanhav utgör definitivt ingen stabiliserande faktor i vår del av Europa.

Fru talman! Låt mig först ta upp frågan om Nato. Det är välkommet att Sverigedemokraterna har tagit steget och vill vara med på att vi ska ha samma inställning som Finland, det vill säga ha en Nato-option. Jag hoppas dock att ni i likhet med en majoritet av era väljare vill ta det följdriktiga steget till medlemskap. Men vi får ta ett steg i sänder och vara glada över det som finns i dag.

Hemvärnet är ytterst viktigt. Frivilligorganisationer över huvud taget liksom hemvärnet har varit en hjärtefråga för Kristdemokraterna i alla tider. Vi har slagits för dem i Försvarsberedningen, vilket Roger Richthoff vet, för att de ska få ökade resurser. Det duger inte att bara säga att de ska göra den ena eller andra saken om man inte ger dem utrustning. Det håller inte. Det är därför viktigt att det här hänger ihop. Utan hemvärnet vore vårt försvar väldigt litet. Hemvärnet är en grundbult i hela vårt försvar.

Jag vet inte riktigt vad Roger Richthoff avser; vi har sagt att vi vill ha den här 5-miljardersökningen och sedan gå vidare. Vad jag förstod stöder även Roger Richthoff detta. Han verkar i likhet med oss vilja att Sverige senast 2030 når upp till 2 procent.

Jag tror att Roger Richthoff i hastigheten glömde att säga något om varför Sverigedemokraterna inte stöder ett fristående svenskt veterancentrum. Det kan han svara på vid ett annat tillfälle.

Fru talman! Det är ett nöje att höra ledamoten Mikael Oscarsson, som jag hyser stor respekt för. Han har suttit tio år i försvarsutskottet. Själv har jag bara suttit där i två och ett halvt år. Det innebär att han kan mer, men det gör också att jag ställs inför olika frågor.

Som ledamoten hörde beskrev jag effekterna av en återetablering av militären på Gotland. Det gäller Tofta skjutfält och det som kallas externa skjutplatser för indirekt eld som kan blockera upp till 40 procent av Gotlands yta för bostadsbyggande.

När jag hör ledamoten Oscarsson beskriva Uppsala och återetableringen där slår det mig tydligt att man riskerar en exakt parallell. Då ska det till nya miljötillstånd, och det blir nya påverkanssamråd. I det läget är det inte bara Uppsala som riskerar att begränsas, utan med dagens lagstiftning är det hela Upplands län som riskerar att begränsas. Då pratar vi alltså om en begränsning av bostadsbyggande i väldigt vid bemärkelse, utan någon ersättning över huvud taget till berörda fastighetsägare som annars hade förväntat sig att kunna bygga och exploatera. Om vi inte får en förändrad lagstiftning kring det här miljötillståndet blir det alltså dramatiska konsekvenser på de återetableringsställen vi ser. Vi har även ett annat exempel i Skåne, kring Revingehed.

Min konkreta fråga till ledamoten Oscarsson är därför: Är Kristdemokraterna beredda att stödja Centerns förslag att förändra reglerna kring miljötillstånd så att man kan få samexistens med bostadsbyggande utan att sänka kraven för militären?

Fru talman! Jag har faktiskt engagerat mig i detta med övningsområden under många år. Det hänger nämligen så tätt ihop, detta med fullt uppfyllda förband, materiel och övningar. Utan de tre komponenterna får man ingen militär förmåga.

Under dessa tioårsperioder har det flera gånger varit fall uppe där det har varit väldigt nära ögat, om man säger så. Jag tänker exempelvis på ett fall i Blekinge där det fanns planer på en vindkraftspark och annat som hade gjort att man tog bort möjligheten för flygvapnet och marinen att öva. Det finns få ställen kvar; en gång i tiden hade vi mängder med övningsområden i Sverige, men de har minskat. Därför är det väldigt viktigt att vara rädd om de här områdena, för ska man ha en militär förmåga måste man kunna öva – och då måste det få bullra.

Jag har inget emot att titta över om det finns saker och ting i lagstiftningen som kan göras med samexistens, utan det låter som någonting man kan titta på. Men det får inte på något sätt hindra våra möjligheter att öva. Det var det jag ville skicka med nu. Det finns orter som har all anledning att vara glada för de satsningar som görs och välkomna dem. De behövs och är nödvändiga för att bygga upp den militära förmågan. Men då går det ju inte att så att säga applådera detta ena dagen och sedan vara med i grupper som försöker förhindra det genom att inte ge de tillstånd som behövs och göra processen längre. Det gäller alltså att det hänger ihop politiskt och att vi förstår att det måste gå hand i hand med att skapa möjligheter för övning.

Fru talman! Jag tror att ledamoten Oscarsson missförstår vad jag säger – jag är den förste att erkänna att det måste gå hand i hand.

Det handlar inte om att begränsa möjligheten till övning, och det handlar inte om att begränsa tillståndsmöjligheterna för Försvarsmakten över huvud taget. Det är grundläggande; det är därför Försvarsmakten finns, och det är därför man har fått ett miljöprövningstillstånd. Det handlar i stället om att hitta lagändringar som gör det möjligt att samexistera med bostäder och annan verksamhet trots att tillståndet finns. Det är ju det som är det centrala. Om man inte lyckas med det kommer Uppsala i precis samma läge som stora delar av Gotland nu är i.

Jag är glad att Oscarsson öppnar för att se över bullerreglerna, vilket det i praktiken handlar om. Jag ser ju att man mycket väl skulle kunna hitta en lösning där man bara tar hänsyn till inomhusmiljön i de bullerutsatta områdena – påverkansområdena – eller där man tar rygg på det resonemang vi har kring buller från trafik. Där pratar man ju om en tyst sida och en bullrig sida. Båda de ingångarna skulle lösa samexistensfrågan, för i praktiken upplever folk inga problem. Folk är vana vid att det bullrar. Detta leder till motsatt problem: Det skapar en stor irritation gentemot Försvarsmakten, som kommer i dålig dager och försämrar sin förmåga att rekrytera personal. Det är alltså ett vinn-vinnförhållande om vi kan lösa de här frågorna.

Jag avslutar med att fråga en gång till: Innebär detta att Kristdemokraterna är beredda att ta ett initiativ och följa upp den här diskussionen? Som jag ser det behöver detta faktiskt lösas rätt akut.

Fru talman! Det tycks som att vi är överens i väldigt mycket, och det är ju bra. Vi är överens om vikten av övning, övningsfält och att det måste få skjutas. Det måste få bullra, och man måste få testa. Om den onda dag som vi hoppas aldrig ska komma ändå skulle komma måste det nämligen fungera, och därför måste alla försvarsslag få öva. Det var det som var så viktigt med Aurora, och det är därför vi måste ha den typen av övningar gång efter annan.

Detta gäller även det civila försvaret – det måste öva. Där har vi mycket att lära av Finland, där man involverar näringslivet och hittar möjligheter att kroka arm och bygga upp ett totalförsvar. Det är viktiga steg att ta.

Jag är absolut för samexistens, och det gäller att hitta modeller som gör att man inte längre fram kommer i ett sådant läge att någon kan stämma Försvarsmakten. Det är juridiska frågor, och jag tror att det finns all anledning att titta på det. Det vi kan vara helt säkra på är nämligen att det nu, som en följd av försvarsbeslutet, kommer att behövas utökade övningstillstånd för Försvarsmakten runt om i Sveriges land.

Fru talman! Jag får väl börja med att ge följande lugnande besked till alla försvarspolitiskt intresserade: Liberalernas försvarspolitiske gigant Allan Widman är kvar i Skåne på grund av vädret. Detta är alltså inte en permanent kupp från min sida utan snarare ett fredligt inhopp under ordnade omständigheter.

Fru talman! Det är många frågor här som berör Försvarsmaktens personal, och det är frågor som har avgörande betydelse för hur vi ska klara av den förmågehöjning vi fattade beslut om i denna kammare strax innan jul. Liksom tidigare talare vill jag ta upp tre angelägna frågor från betänkandet.

Den första frågan handlar om arbetsvillkor för det pliktråd som har inrättats efter att totalförsvarsplikten nu är tillämpad på den militära grundutbildningen. Vi har förstått att de första åren har varit besvärliga för rådet. De har suttit i lokaler som har saknat arbetsutrustning, flyttat runt med sin verksamhet, saknat de tillfälliga övernattningsrum de behöver och så vidare. Vänsterpartiet har förtjänstfullt lyft denna viktiga fråga i sin motion, och Liberalerna anser att det är beklagligt att man inte har lyckats samla en majoritet av utskottet bakom motionen.

Den andra frågan rör reservofficerarnas rätt till ledighet för tjänstgöring i det militära försvaret, fru talman. Denna rätt föreligger för till exempel tidvis tjänstgörande soldater, gruppbefäl och värnpliktiga – men alltså inte för reservofficerare, som de facto är anställda i Försvarsmakten. Den 15 december förra året beslutade vi att volymen utbildade soldater ska dubbleras fram till nästa försvarsbeslut, och om den målsättningen ska nås kommer alla tillgängliga personalkategorier i försvaret att behövas. Om reservofficerare då saknar rätt till ledighet från sina civila yrken när de ska tjänstgöra försvinner stora delar av poängen med just det beslutet. Att kammaren mest sannolikt gör detta till ett tillkännagivande framstår som självklart. Moderaterna ska ha en eloge för att de har lyft upp frågan.

Den tredje frågan som vi från Liberalerna vill lyfta fram gäller civil personal i internationella insatser.

Sedan snart tio år tillbaka gäller en särskild lag till stöd för militär personal som gör internationell insats, den så kallade veteranlagen. Den ger militära veteraner och deras nära anhöriga rätt till stöd, hjälp och information före, under och efter en insats.

Ingen ifrågasätter i dag att soldater och officerare ska få dessa rättigheter när de för Sveriges räkning utsätter sig för stora risker. Men de sjuksköterskor, poliser, räddningsmän och annan civil personal som jobbar bredvid den militära personalen eller inom ramen för en civil insats saknar rätt till motsvarande stöd.

Frågan har utretts, men den sittande regeringen har inte visat några tecken på att vilja förverkliga förslagen. Vi tycker att det är beklagligt. Detta trots att riskerna för civila ofta är minst lika stora som för militär personal. Många gånger är utsattheten kanske till och med större genom att de civila insatserna normalt är mindre och saknar infrastruktur i form av väl skyddade camper.

Låt mig ta ett konkret exempel. Vi menar att det inte ska vara någon skillnad i stöd om du är utsänd av FBA till den särskilda observatörsmissionen i östra Ukraina och tillbringar nio månader i låt oss säga Kramatorsk jämfört med om du är en del av Försvarsmaktens mission i Mali.

Vi liberaler är stolta över att ha medverkat till skydd och stöd för soldater och officerare. Men nu måste samma rättigheter omfatta även de civila som är utsända av våra statliga myndigheter i missioner runt om i världen.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 7.

Fru talman! Om det är någonting som hittills har präglat 2020-talet är det pandemi och politisk instabilitet. Det är två delar som vi konstant har att förhålla oss till.

I Ryssland sitter oppositionspolitikern Navalnyj fängslad efter att ha återvänt efter förra årets giftattack.

I Myanmar har den demokratiskt valda ledningen på nytt avsatts och tillfångatagits av militären.

Efter ännu ett odemokratiskt val i Belarus har vi sett hur demonstranter bemötts med våld, oacceptabelt våld, och hur situationen i landet utvecklats i en än mer problematisk riktning.

I USA pågår just nu riksrätt mot den tidigare presidenten efter att han med bland annat ogrundade anklagelser om valfusk uppviglat till det som ledde till en stormning av Kapitolium, hjärtat av den amerikanska demokratin.

Samtidigt har alla länder ställts inför en gigantisk utmaning i och med den pandemi som förra året tog över världen och som har vänt upp och ned på såväl vår vardag som våra politiska processer.

I flera år har vi försvarspolitiker talat om att vi befinner oss i en orolig tid och ett oroligt omvärldsläge. Tyvärr har det bara blivit mer och mer sant. Att stå rustade inför kriser, såväl civila som militära, är därför av yttersta vikt för att kunna säkra vår demokrati och vårt välmående.

Därför var det totalförsvarsbeslut som vi beslutade om här i kammaren strax före jul så otroligt viktigt. Det innebär en historisk förstärkning till försvaret och en stor utbyggnad av verksamheten. Det är en förstärkning som – tyvärr – verkligen behövs. 

Fru talman! I somras besökte vi socialdemokrater i försvarsutskottet jägarbataljonen i Arvidsjaur. Under besöket fick vi bland annat träffa en grupp rekryter som var i slutet av sin första överlevnadsövning. Trots att de var mitt i en tuff övning och inte hade fått mat på ett par dagar imponerade de på oss med sin entusiasm och sin skärpa. Flera av dem, bland andra en ung tjej, berättade att de egentligen aldrig hade tänkt på militär grundutbildning som ett alternativ och att de nog inte hade hamnat där om det inte varit för värnplikten och att de kallats till mönstring.

Nu inte bara fyller vi platserna på grundutbildningen, utan vi når fler än dem som även annars hade intresserat sig för Försvarsmakten och grundutbildningen. Och vi har betydligt fler krigsplacerbara soldater och sjömän i slutet av varje utbildningsår än vi hade under de år då plikten var vilande.

Vi talar ofta om de utmaningar vi står inför. Men vi får också konstatera att de senaste årens politiska beslut har gett en positiv förändring, inte minst när det gäller Försvarsmaktens personalförsörjning.

I takt med etableringen av den återaktiverade värnplikten ser vi exempelvis en kraftig ökning av antalet sökande till officersprogrammet. För ett par dagar sedan presenterade Försvarshögskolan årets siffror. Från att ha legat på runt 500 har det de senaste tre åren skett en stor ökning. När ansökan stängde den 31 januari i år hade 1 007 personer sökt. Det innebär att vi för första gången har över 1 000 sökande till officersprogrammet.

Glädjande nog har kvinnor stått för en ganska stor del av ökningen. I år är det 264 kvinnliga sökande jämfört med 70 sökande både 2017 och 2018. År 2015 var 13 procent av de registrerade på officersprogrammet kvinnor. År 2020 var det 25 procent. Det är en tydlig ökning på kort tid.

Att den återinförda värnplikten har haft stor betydelse för hela personalförsörjningssystemet är tydligt. Förra året kom ungefär hälften av de sökande till officersprogrammet direkt från värnpliktsutbildningen, och Försvarshögskolan har själv konstaterat att den återinförda värnplikten ser ut att vara en av förklaringarna till den stora ökningen.

Sedan värnplikten återinfördes har andelen kvinnor på grundutbildningen ökat något. Det är dock fortfarande en alldeles för liten del. De senaste två åren har andelen kvinnor legat på ungefär 17 procent.

Kallelsen till mönstring påverkas utöver av den bedömda förmågan till stor del av den sökandes intresse av att göra värnplikten, alltså av individen som fyller i mönstringsunderlaget.

Tyvärr ser vi fortfarande ett klart lägre intresse bland kvinnor än bland män. Men att intresset är lägre bland kvinnor är ju inte helt överraskande med tanke på att värnplikten tidigare varit manligt betingad. I generationer har våra pappor och våra mor- och farfäder kallats till mönstring medan det för kvinnor inte ens var möjligt att söka till värnpliktsutbildningen förrän 1980 – och då endast inom några få områden. Först så sent som 1989 fick kvinnor tillträde till alla tjänster och alla delar inom Försvarsmakten. Ända fram till 1994 krävdes det att kvinnor avsåg att söka till officersutbildningen för att de skulle få göra värnplikt. Och det är först nu med den återaktiverade plikten som kvinnor blir kallade till mönstring och värnplikt på samma villkor som män.

Därmed är det kanske inte så förvånande att färre kvinnor tänker att militär utbildning är något för dem. Men även om det är fullt förståeligt är det problematiskt. Det är problematiskt för oss som vill ha en jämställd försvarsmakt, och det är problematiskt för dem av oss som vill att vi ska ha de allra bästa soldaterna och sjömännen. Här har vi ett jobb att göra.

Fru talman! Reservofficerare, alltså officerare som har sin huvudsakliga sysselsättning utanför Försvarsmakten men som vid behov kan gå in och lösa uppgifter, är oerhört viktiga för vår beredskap och för att Försvarsmakten ska kunna klara sina uppgifter och producera fullt bemannade krigsförband.

Att reservofficerare inte är berättigade till tjänstledighet från sitt ordinarie arbete för att tjänstgöra i Försvarsmakten på samma sätt som exempelvis tidvis tjänstgörande soldater är problematiskt, då det urholkar hela systemet med reservofficerare. Vi socialdemokrater håller med om att detta är oerhört problematiskt.

I regleringsbrevet för 2021 fick Försvarsmakten i uppdrag av regeringen att sammanställa behovet av olika personalkategorier utifrån ett tioårsperspektiv. Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att vi får en samlad bild av vilka behov och vilka utmaningar Försvarsmakten identifierar, för att vi också ska kunna hantera detta samlat.

Med det försvarsbeslut som togs före jul kommer en kraftig tillväxt, som också kommer att påverka personaluppfyllnaden. Detta är därmed en av de mest prioriterade frågorna att hantera för oss. När Försvarsmakten nu väl kommit in med sitt underlag vet vi också vilka knutar vi har att lösa upp och vilka politiska beslut som måste komma till.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till alla er som varje dag riskerar era egna liv för att upprätthålla svensk och internationell säkerhet. Försvarspolitik är på största allvar. Varje dag bidrar soldater och annan personal till att skapa säkerhet runt om i världen. De gör det genom att själva utsätta sig för stora risker och verka i tuffa miljöer.

Men det är inte bara ni som deltar i insatser som ska tackas utan även era familjer, vänner och andra närstående – alla ni som varje dag gör det möjligt för våra soldater att göra sina jobb, alla ni hemmahjältar som gör insatsen möjlig.

Det är vår uppgift att se till att de som deltar i en insats har största möjliga stöd på plats och bästa möjliga stöd när de kommer hem. Jag gläds över att vi över blockgränsen är överens om hur viktiga veteranfrågorna är och att de måste fortsätta att utvecklas.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag vill till att börja med fråga hur Socialdemokraterna ser på det, ska vi säga, nyvaknade intresset för beredskapslager, livsmedelslager, regionala befälhavare och läkemedelslager. Ni har ju tagit fram och belyst vikten av detta i Motståndskraft och till viss del även i Värnkraft. Det är den ena frågan.

Den andra fråga jag har är om Socialdemokraterna delar den uppfattning jag gav uttryck för i mitt anförande tidigare: att olika yrkesutbildningar kräver olika ämnen. Detta är en självklarhet. Delar ni den uppfattningen? Dessa två frågor är viktigast.

Sedan skulle jag gärna vilja ha en fundering av Socialdemokraterna. Vi pratade nyss om att vi lägger fram en treårsbudget, med de fördelar det innebär när det gäller att underlätta. Varje år sitter hundratals officerare och andra och räknar pengar för att lämna tillbaka pengar eller, som vi gjorde då, förbruka pengarna så fort som möjligt så att man inte ska få lägre anslag.

Det är helt orimligt att använda officerskåren på det viset. Hundratals officerare sitter och räknar, och inte bara under en dag. Detta förekom inte på den tiden jag jobbade; då lade man en halv dag på detta. Jag har inget emot ordning och reda, men jag vill ha svar på varför ni inte kan tycka att det är ett bra förslag och resonera om detta. Det förvånar mig väldigt mycket.

Det var de frågor jag hade. De första två är viktigast – om att olika yrkesutbildningar kräver olika ämnen och hur ni ser på detta.

Fru talman! Jag är lite osäker på exakt vad Roger Richthoff syftar på i sina olika frågor. Jag är lite osäker på vad ledamoten syftar på när det gäller yrkesutbildning. Självklart ska man beroende på vilken yrkesutbildning man läser läsa olika saker. Du får gärna tydliggöra exakt vad du är ute efter, så ska jag gärna svara.

När det sedan gäller beredskapslager och så vidare tycker vi att detta är otroligt viktigt. Vi ser, inte minst under den pågående pandemin, hur viktiga dessa frågor är. Vi tycker att det finns olika modeller som är intressanta att se närmare på. Jag tänker att exempelvis den finska modellen med Försörjningsberedskapscentralen skulle kunna vara ganska intressant, men det finns olika vägar att gå. Men vi tycker absolut att detta är viktigt.

Slutligen är väl ordning och reda när det gäller ekonomin en av de viktigaste frågorna. Vi kämpar ständigt med att pengarna ska räcka. Det gäller inte bara inom Försvarsmakten utan i hela samhället. De skattepengar vi får in vill vi ska gå till det de är avsedda för, och vi ska använda dem på det mest effektiva sättet. Detta gäller som sagt Försvarsmakten precis som allt annat. Det är ju en av politikens stora utmaningar att hela tiden prioritera när det gäller resurserna. Denna fråga är alltså absolut prioriterad. Vi tycker självklart att det är viktigt att Försvarsmakten ser till att ha ordning och reda på pengarna.

Fru talman! Frågan om yrkesutbildningar var kopplad till det anförande jag höll förut. På officersskolorna införs nämligen nu ett snabbspår. Man läser normalt 180 poäng krigsvetenskap, förutom övningar och annat. Nu finns ett snabbspår in, så har man med sig 180 akademiska poäng i något annat kan man korta ned officersutbildningen. Krigsvetenskapen kortas ned, och dessa officerare skickas ut. Det är här jag menar att olika yrkesutbildningar kräver olika ämnen. En officer ska läsa krigsvetenskap och skaffa sina 180 poäng där. Det blir tre år och så ett år på förbandet, men det är en annan sak.

Det andra jag tog upp var om Socialdemokraterna anser att vi behöver beredskapslager. På Folk och Försvar hade vi minister Ygeman, som sa så här: ”Tidigare hade Försvarsmakten mer egna resurser på området. I dag ska det civila försvaret även möta Försvarsmaktens behov. Den som endast ser tillbaka på ett civilt försvar så som det såg ut i svunnen tid, med livsmedelslager, regionala civilbefälhavare och skyddsmasker undrar kanske hur detta ska ske. Men ett modernt civilt försvar ska inte bygga på strukturerna från förr. Det skulle inte fungera, och skulle inte rusta oss för att möta dagens och morgondagens utmaningar.”

Därför är det befriande och skönt att höra att man inte delar Ygemans uppfattning. Nu har han ju en annan befattning, tack och lov. Vi har haft uppfattningen att han pratar i nattmössan, och det tycker jag är styrkt i detta stycke.

Fru talman! För att börja med den sista frågan om beredskapslager och Ygemans citat kan man rent generellt säga att det alltid finns mycket att ta med sig från tidigare erfarenheter. Men att tro att man ska bygga saker på exakt samma sätt som förr är väldigt sällan rimligt. Det är väl också detta som Ygeman väldigt tydligt sa i citatet. Därmed inte sagt att vi inte har stora behov av att ha beredskapslager och så vidare. Men att det skulle se ut exakt som tidigare – nej, så är det med största sannolikhet inte. Det är ganska lite i världen som ser ut och fungerar som tidigare. Detta måste fortfarande ske på det sätt som är det mest effektiva.

Okej, nu förstår jag att ledamoten är ute efter frågan om det förkortade officersprogrammet. Det är väl fantastiskt att vi har olika vägar att bli officer och att vi, som har sådan brist på officerare, kan ha snabbspår till yrket? Bedömningen har gjorts att den som har 180 poäng inom vissa ämnen kan gå en kortad utbildning. Det är inte så att man inte går någon utbildning alls, utan man går fortfarande en ettårig utbildning i exakt de ämnen som ledamoten efterfrågar. Men att det anses finnas en poäng i att ta till vara andra kunskaper som människor besitter är väl fantastiskt? Och om detta kan ge oss officerare i snabbare takt tycker jag inte att det finns några som helst problem med det.

Fru talman! Det är alltid intressant att lyssna när Socialdemokraterna talar. Man talar varmt om veteraner, värnpliktiga, reservofficerare och så vidare, och det är väl gott så. Men när det kommer till att fatta beslut om att göra saker bättre blir det tunt. Då hänvisar man till utredningar, samlade bilder och lite annat. Det är ju trots allt resultatet och verkstaden som räknas.

Fru talman! Jag lyfte fram en viktig del som handlade om villkoren för reservofficerare när de jobbar som instruktörer i frivilligorganisationerna. Socialdemokraterna brukar ju, vilket ni säkert alla känner igen, använda begreppet ”sjysta villkor”. Men här verkar det inte som att Socialdemokraterna tycker att det är så viktigt med sjysta villkor. Här får det tydligen vara olika villkor trots att man har samma arbetsuppgifter.

Jag frågade försvarsministern om detta med sjysta villkor var viktigt för Socialdemokraterna när det är LO-facken som tycker det, samma LO-fack som också stöder det socialdemokratiska partiet med pengar. Jag skulle gärna vilja höra Alexandra Völker svara: Varför tycker Socialdemokraterna inte att det är viktigt med sjysta villkor för reservofficerare när de tjänstgör som instruktörer i till exempel hemvärnet eller sjövärnskåren?

Fru talman! Det är intressant när Moderaterna talar om verkstad kopplat till värnplikt och andra utmaningar inom Försvarsmakten. Vi kan bara konstatera att det nu har gått ungefär sex och ett halvt år sedan vi tog över Försvarsdepartementet från Moderaterna. Det första som gjordes var att man återinförde repetitionsplikt, så att vi skulle kunna börja öva med fulla förband. Därefter påbörjade man processen att återuppliva värnplikten, vilket ju på sätt och vis har räddat vår personalförsörjning. Före det hade vi i princip ett förlorat decennium med tomma stolar på utbildningsplatserna, vilket är ett av skälen till att vi nu har så stora problem med personalförsörjningen. Om det är något vi har levererat är det verkstad.

Dessutom har vi under den här perioden sett historiska tillskott till försvaret. Jag vet att oppositionen gärna vill ta åt sig äran, men det enda jag kan konstatera är att det krävdes en socialdemokratisk finansminister och en socialdemokratisk försvarsminister för att få till de anslagen.

Självklart är det viktigt för oss med sjysta villkor. Det gäller inom alla sektorer. Det gäller även inom Försvarsmakten. Jag vet att det finns många delar som skulle behöva förbättras när det gäller reservofficerare. Men vi socialdemokrater är också väldigt tydliga med att vi tycker att det är viktigt med den svenska modellen och arbetsmarknadens parter. Väldigt mycket av det som har berörts i debatten här i dag är ju sådant som gäller Försvarsmakten som arbetsgivare och därför något som vi som politiker inte riktigt kan ge oss in på.

Fru talman! Det slår aldrig fel: När socialdemokrater ska försvara något som de inte är riktigt nöjda med är det alltid alliansregeringens fel.

Precis som jag framhöll i mitt anförande rustar vi inte svenskt försvar för att försvarsministern har bytt politisk färg utan för att omvärldsläget har förändrats. Behoven av att försvara Sverige och stärka vår försvarsförmåga har vuxit. Det tror jag att alla förstår.

Jag vet inte om Alexandra Völker missade det jag sa i mitt anförande: Det var väl tur att det var en alliansregering som satt, för under tre år efter 2008, då Ryssland hade invaderat Georgien, föreslog Socialdemokraterna nedskärningar i försvarsbudgeten med totalt 5 miljarder. Tack och lov att vi hade en moderat försvarsminister på den tiden!

Jag kan respektera att Alexandra Völker inte vill diskutera saker som har med parterna på arbetsmarknaden att göra. Då vill jag i stället fråga henne om miljötillstånden, som har varit uppe flera gånger i debatten här. Ett miljötillstånd för ett skjutfält eller ett militärt flygfält tar normalt mellan 5 och 20 år. Det är alldeles för lång tid. Det finns tillståndsansökningar som väntar på beslut hos regeringen som har legat där sedan 2012. De är alltså inne på sitt nionde år.

Tänker Socialdemokraterna agera i enlighet med det som Försvarsmakten har hemställt och underlätta och snabba på processerna? Jag hade en interpellationsdebatt om detta med förra miljö- och klimatministern, Isabella Lövin. Där var väl intresset lite svalt, om jag så säger. Men nu ställer jag frågan till en socialdemokrat och ser om jag får något annat som svar.

Fru talman! Nu blir jag lite nyfiken: Jag är mycket väl medveten om den omvärldsförsämring som har skett de senaste åren, men jag har svårt att se vad exakt det var som skedde på de två månaderna som gick mellan att vi hade en borgerlig försvarsminister och att vi fick en socialdemokratisk försvarsminister som började leverera nya politiska förslag. Att säga att det bara handlar om omvärldsläget är att göra det ganska enkelt för sig.

Jag vill också betona att om vi hade haft en socialdemokratisk försvarsminister hade vi inte avskaffat värnplikten. Vi kan absolut ha en diskussion om vilka beslut som skulle ha tagits och inte om vi hade haft ett annat styre.

Detta med miljötillstånd är väl en av de eviga och – som så mycket annat – komplicerade frågor som vi har att hantera. Det är ju olika faktorer som vi hela tiden måste väga mot varandra. Bara här i dag har vi ju hört ganska många exempel på olika aspekter och olika intressen som måste vägas in. Det handlar om medborgares intressen, exempelvis när det gäller bostäder, och om vilken miljö vi lever i. Det handlar om att se till att vi växer upp i en trygg miljö på alla möjliga sätt när det gäller både säkerhet och miljögifter. Dessa svåra avvägningar måste vi göra, och det är en ständig utmaning.

Det är inte så enkelt att säga att man bara ska få miljötillstånd. Vi måste ju också se till att vi hela tiden kan värna miljön. Men det är också jätteviktigt att Försvarsmakten har möjlighet att träna ordentligt.

Jag kan tyvärr inte ge ett enkelt och rakt svar på detta i dag, men det är absolut prioriterade frågor för regeringen.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa några frågor till Alexandra Völker. Den första gäller detta med civil överbefälhavare, som ju var en viktig del i Försvarsberedningens förslag för att stärka det civila försvaret. Det var vi överens om över alla partier. Men hur ser Socialdemokraterna egentligen på detta?

Nu pågår ju en pandemi, och det kommer tyvärr sannolikt större kriser i framtiden. Då måste vi vara väl rustade. En viktig del av förslaget var att det skulle vara sex områden, på samma sätt som sjukvårdsområdena, och att en av landshövdingarna skulle vara överbefälhavare och få samtliga resurser och kunna se över hur man kan lösa uppgiften. Är detta något som Alexandra bedömer finns i byrålådan, och kommer det att bli allvar av detta förslag?

Nu kommer jag till den andra frågan. Det är ju viktigt med organisation. Vid en kris eller ett krig måste det vara tydliga beslutsgångar. Då pekade vi på vikten av att MSB kommer tillbaka under Försvarsdepartementet. Hur blir det med den saken?

Sedan undrar jag vad som egentligen var skälet till att ni inte ville vara med på att ge reservofficerare samma villkor som personalkategorin GSS/T har? Varför vill ni inte vara med på det tillkännagivandet? Det är en specifik fråga.

Likaså undrar jag om detta med ett fristående veterancentrum. Vore inte det ett lämpligt steg som en fortsättning på att stärka det viktiga arbetet med att bättre svara upp mot och hjälpa veteraner?

Fru talman! Det var många frågor där, och jag ska försöka besvara dem alla.

Vi står bakom tillkännagivandet. Vi har inte gått emot det, för vi håller helt med om detta. Det är en fråga som redan har uppmärksammats av departementet, och det är egentligen en del av den uppgift som Försvarsmakten fick i regleringsbrevet för det här året. Det handlar om att kartlägga behoven när det gäller personalförsörjning, och vi ser att detta sannolikt kommer att vara ett av behoven.

Vi hade ett särskilt yttrande – jag ser att Mikael Oscarsson bläddrar i sina papper – där vi förtydligar att vi önskar att man skulle hantera detta samlat i och med att det är något som är på gång. Men vi har inget emot frågan, och därför står vi också bakom tillkännagivandet.

När det gäller frågan om MSB och vilket departement det ska ligga under tror jag att ledamoten Oscarsson är väl medveten om att det är statsministern som utser regeringen och avgör hur den ska vara organiserad. Frågan om vilken myndighet som ska ligga under vilket departement får alltså riktas till statsministern och ingen annan.

Sedan gäller det hur vi ska organisera civilt försvar och civila befälhavare. Det känns som att det ligger lite utanför dagens debatt. Men på Folk och Försvars konferens fick vi en första genomgång av Barbro Holmbergs utredning. Den handlar just om styrningen av det civila försvaret. Jag tänker att det är en fråga som vi absolut kommer att få återkomma till.

Avslutningsvis tar jag upp frågan om ett fristående veterancentrum. Vi införde ett veterancentrum på Försvarsmakten för bara ett par år sedan. Jag tycker att det är bra att se hur det utvecklar sig innan man gör något annat.

Fru talman! Det är jättebra med förtydligandet, för det är en väldigt viktig del att reservofficerare får samma rättighet och att det blir verkstad. Det handlar om att praktiskt se till att det fungerar och att vi just kommer dithän att vi får uppfyllda förband. Det är en väldigt viktig del.

Ja, det stämmer att det är statsministern. Det var ju Stefan Löfven som ändrade på detta utan att egentligen ange något skäl. MSB och myndigheterna som fanns dessförinnan har i alla tider legat under Försvarsdepartementet av det enkla skälet att det ska vara en tydlig ordergivning. Det måste fungera i en kris och i värsta fall ett krig.

Men jag blir lite fundersam. Detta var något som vi var överens om i Försvarsberedningen. De socialdemokratiska ledamöterna reserverade sig inte på något sätt, utan detta var något som Björn von Sydow och vi alla var eniga om. Det var liksom en viktig del att civila överbefälhavare kom på plats för att man skulle kunna återuppbygga ett civilt försvar.

Jag hoppas att Alexandra kan kolla upp detta lite mer och att hon kanske kan höra med statsministern på tu man hand om det var ett misstag som begicks när partikamraterna, med Björn von Sydow i spetsen, var med på detta och såg att det var en viktig del i att återskapa ett civilt försvar.

Jag skickar alltså med att detta är en viktig beställning när det gäller att återskapa ett civilt försvar.

Fru talman! Statsministern har angivit ganska tydliga skäl till att man valde att lägga Myndigheten för samhällsskydd och beredskap under Justitiedepartementet och inrikesministern. Det var just för att man inrättade posten inrikesminister. Man samlade därmed den civila krisberedskapen under ett och samma paraply. Jag kan se att det finns ganska många vinster med det, och det tror jag egentligen att ledamoten också kan göra.

Vi har samlat de civila krisorganisationerna. Vi har samlat de civila krismyndigheterna. Vi har därmed en tydlig krisberedskapsfunktion vid departementet som arbetar med detta inte bara när det är faktiska kriser utan också i icke-kristid, eller vad man ska säga.

Jag är lite osäker på om Mikael Oscarsson menar att detta skulle vara en av de viktigaste frågorna när det gäller det civila försvaret. Jag tror kanske inte att frågan om vilket departement som myndigheterna ligger under är den främsta frågan när det gäller civilt försvar.

Däremot, som jag sa tidigare, är en stor och viktig utredning på gång. Jag tror att vi alla väntar med spänning på att den ska publiceras och på att få läsa den ordentligt. När det gäller frågan om hur vi ska organisera vårt civila försvar och hur vi ska stå mer robusta när det kommer till samhällets kriser måste vi vara ordentligt förberedda och ha ett ordentligt underlag, för vi måste se att det verkligen fungerar på riktigt.

När vi inför civilt försvar på nytt – så får man väl nästan säga – måste det göras ordentligt. Det får inte hafsas fram, utan det måste faktiskt fungera över tid.

Fru talman! Jag begärde mer tid för att svara på frågorna. Jag vill alltid svara på frågor, och jag hade inte tid förut. Det gäller veterancentrum.

Vi som har varit ute i FN-tjänst ett antal gånger vet ungefär hur det fungerade då och vilka förbättringarna är i dag. Jag kom en gång tillbaka på en fredag, och på måndagen var jag i tjänst – punkt slut. Det har förbättrats väldigt mycket.

Vi har ett möte inbokat med ledningen för veterancentrumet. Vi kommer att lyssna, diskutera och sedan komma tillbaka med ett förslag som är genomarbetat. Vi kommer naturligtvis att hantera den frågan så att det blir så bra som möjligt. Jag har ingen annan uppfattning. Det behov som finns i dag fanns även förr, men vi gjorde ingenting åt det på den tiden. Vi kamrater hjälpte varandra. Det byggde på det då.

Nåväl, sedan tycker jag att det var ett lite häpnadsväckande svar från Socialdemokraterna. De tycker alltså på fullt allvar att man i en officersutbildning kan läsa 180 poäng i grekisk mytologi och då kapa utbildningen med två år. Det är inga problem. Det är till och med bra. Då får man andra aspekter på detta.

Korta ned rörmokarutbildningen och läkarutbildningen och lägg in grekisk mytologi! Det är ett fullständigt häpnadsväckande svar.

Officeren kräver krigsvetenskap, och där har vi 180 poäng. Sedan ska han ut och tjänstgöra. Vi ska inte ha några B-lag som utbildar våra soldater för den väpnade striden. Det kommer inte att bli bra.

Sedan var det Ygeman. Han har inte sagt exakt så. Men nu börjar vi ett samarbete med Finland, som byggde sina beredskapslager efter den svenska modellen. Det fungerar perfekt i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)