Aktuell debatt

Fru talman! Vänsterpartiet har begärt dagens aktuella debatt om att förlänga insatstiden för den svenska styrkan i Tchad. Befolkningen i det krigshärjade Tchad och Centralafrikanska republiken lider svårt och tvingas leva i ständig skräck för överfall och terror. En halv miljon människor befinner sig på flykt, och värst drabbas liksom i alla konflikter de mest skyddslösa: kvinnor och barn. Jag har hört uttryck som att detta är helvetet på jorden. Situationen eskalerar fortfarande. En enig riksdag har beslutat om en svensk styrka på 200 soldater som tillsammans med bland andra franska och österrikiska soldater ska skydda flyktingarna och stabilisera området så att civila och humanitära insatser kan nå den lidande befolkningen. I detta svåra läge står försvarsministern och regeringen i princip fast vid att avbryta vår del av den gemensamma insatsen under sommaren trots begäran från FN och EU om att Sverige ska ta ansvar och låta vår svenska styrka fullfölja insatsen. De soldater som deltar gör en ovärderlig och berömvärd insats. De har vår fulla respekt då de är beredda att genomföra detta komplicerade och svåra uppdrag. De kommer att fullfölja Sveriges tradition att på ett hedervärt och professionellt sätt medverka till fred och säkerhet i ett konflikthärjat område. Trots omfattande kritik har den moderatledda alliansregeringen ståndaktigt, likt soldaten i H. C. Andersens saga, hittills vägrat att på allvar förlänga den svenska styrkans insatstid.

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att i dag går tankarna hos oss alla till de anhöriga till den svenske officer som befaras ha omkommit i Nepal. Fru talman! Den humanitära situationen i Darfur men också i Tchad är mycket allvarlig. I Sudan räknas flyktingarna i miljoner, i Tchad i hundratusental. Konflikten är regional. Därför har Sverige varit berett att ställa upp med förband både i Darfur och i Tchad. I går aviserade vi en förlängning av insatsen i Tchad. Jag ska återkomma till den, men först vill jag anlägga ett bredare perspektiv. Euforinsatsen i Tchad är en gemensam EU-insats. I Tchadinsatsen deltar hälften - 14 av de 27 EU-länderna. Sverige är ett av de länder som har gjort allra mest för att Tchadinsatsen ska vara möjlig. Vi är enablers , möjliggörare, både politiskt och militärt. Politiskt var vi ett av de första länder som erbjöd deltagande och uppmuntrade fler att delta. På marken var Sverige ett av de första Euforländerna på plats med förband i Tchad, och vi beredde mark för andra att komma in i insatsen. Det svenska bidraget består av tre delar som har anpassats efter den försenade EU-tidtabellen. Denna anpassning har inneburit att Sverige redan innan förlängningen har lagt 50 miljoner extra på Tchadinsatsen. 1. Sverige har sedan mitten av februari specialförband på plats i Tchad. Det är Sveriges mest kvalificerade och kompetenta förband över huvud taget. Inslaget av specialförband har dubblerats sedan den ursprungliga planeringen. 2. Huvudförbandet sänds nu i dagarna till Tchad för att bevaka flygplatsen i N'Djamena, där EU-styrkans huvudkvarter ligger. Från inledande operativ kapacitet är det frågan om en tio veckor lång insats i Tchad. 3. Det svenska förbandet flyttas i april till Abéché för att utgöra reservstyrka för övriga Eufor. Det är denna del av den svenska insatsen som tidigare sagts bli fyra-sex veckor med full operativ kapacitet, det vill säga med allt tyngre materiel på plats. Nu förlängs den med tre månader. Sveriges insats i Tchad var tidigare, före förlängningen, därmed bortåt fyra månader lång. Därutöver kommer den förlängning med ytterligare cirka tre månader som vi aviserade i går. Sammantaget kan vi då komma att tala om bortåt sju månaders insats, varav fyra månader som taktisk reserv i Abéché. Vi är efter en preciserad förfrågan från insatsens befälhavare, generalen Nash, beredda att förlänga insatsen för att bland annat skapa utrymme för ett annat EU-land att efterträda oss på plats. Materielen blir kvar till oktober, eftersom regnperioden, precis som sagts hela tiden från regeringen, är gränssättande och hindrar tidigare utförsel. Vi tittar på möjligheten att ställa utrustning till annat EU-lands förfogande. Bedömningen nu är att kostnaden kommer att ligga på ungefär 46 miljoner, men vi har bett Försvarsmakten att verifiera detta. Förlängning upp till ett års insats skulle kosta över de 300 miljoner kronor som jag tidigare har pekat på. Inget parti i denna riksdag har pengar till det. Inget parti i denna riksdag har motionerat om en sådan förlängning. Insatsen i Tchad är att se som en helhet där varje lands bidrag är en del av ett gemensamt EU-ansvar. Alla uppgifter måste lösas för att insatsen ska fungera, inte bara när ett enskilt lands förband möter flyktingar. Varje land måste vara berett att ställa styrkor till den samlade insatsens förfogande för uppgifter som möjliggör för andra att lösa sina, och det är befälhavaren som styr vem som gör vad och var. Det är ett förunderligt budskap som den svenska debatten har sänt till de soldater som redan är på plats och verkar i Tchad. Specialförbanden, som är de bästa vi har, räknas bort i den svenska debatten. Huvudstyrkans första insats i huvudstaden N'Djamena ska tydligen heller inte gillas. Ska de soldater som är på plats verkligen få höra att uppgiften de haft och har och insatsen de gör inte gills på hemmaplan? I N'Djamena bevakar vi insatsens högkvarter och flygplatsen. Till saken hör att det var där Frankrike var i strid med rebellerna nyligen när man försökte skydda möjligheten att evakuera EU-medborgare. Mandatet för Sveriges bidrag var från början sex månader. Det har beslutats av såväl de fyra allianspartierna som regeringen och riksdagen. Inget parti yrkade på en förlängning eller långsiktig närvaro i Tchad. Bidraget välkomnades av EU och insatsens befälhavare. Insatstiden har påverkats av betydande förseningar i EU:s styrkegenerering. Ännu efter fem styrkegenereringskonferenser och otaliga EU-möten saknas viktiga förmågor, och hälften av EU-länderna vill inte alls delta. Av de stora är det bara Frankrike som deltar. Problemet är att många av de saker som behövs för insatsen är förmågor som bara innehas av stora länder. Det här är ett problem som måste lösas. Det är förmågan för den samlade EU-styrkan att göra en skillnad för flyktingarna i Tchad som är det centrala. Därmed borde dessa brister stå i centrum för debatten om Eufor och framtida EU-insatser. Annars kan de bristerna riskera att påverka säkerheten för både svenska och andra soldater. Det andra som försenat den insats som EU gör är striderna i Tchad, när tusentals rebeller korsade landet på någon dag och sånär tog makten i Tchad. Hade fler länder varit beredda att delta tidigare, som Sverige var, hade attacken kanske inte kunnat äga rum. Nu anpassades den till Eufors försenade tidsplan. Man lyckades också påverka att Eufor gick in som planerat. Säkerhetsläget i Tchad har förändrats. Samtidigt har de underrättelser och bedömningar som gjorts tidigare visat sig vara bristfälliga eller bygga på otillförlitliga källor. Från början pekades klimatet och sjukdomar ut som det avgörande säkerhetshotet. Rebellerna bedömdes inte ha någon större militär förmåga. De påstods vara utmattade efter strider då de förlorat bortåt tusen man. De skulle inte ha förmåga att agera före regnperioden. Detta visade sig vara felaktiga bedömningar. De har haft större militär förmåga, varit fler till antalet och varit bättre utrustade och beväpnade än man tidigare bedömt. De har vapen som kan slå ut splitterskyddade fordon. De kom över gränsen från Darfur med uppåt 500 fordon och lyckades nå N'Djamena på någon dag. Viktigare ändå är att de tog sig tillbaka från N'Djamena, vilket tyder på planering och underhåll. De gömmer sig nu söder om Abéché, ett område gränsande till det som Sverige så småningom rör sig mot. Rebellerna i Tchad stöds av Sudan, liksom Tchad stöder rebeller i Sudan. Konflikten är regional och måste hanteras på det sättet. Det sades tidigare att det saknas uppgifter om barnsoldater. Nu anges att barnsoldater förmodligen finns i konfliktområdet. Detta är den miljö som Sverige går in i. Det understryker vikten av insatsen för att skydda flyktingar men också av att insatsen måste ske neutralt. Det visar också att läget påkallar en viss nyans och ett visst allvar i debatten. Vi har efterhand anpassat det svenska bidraget till den förändrade situationen. Vi har använt tiden vi fått för att förbereda oss bättre. Det förband vi nu sänder har fått sex månaders extra utbildning inför insatsen. Det är någonting unikt. Vi har också dubblat inslaget av specialförband som är det mest kompetenta Sverige har, allt för att möta en förändrad säkerhetssituation. Jag ber löpande om fördjupade underlag för alla internationella insatser. Därför begärde jag i mitten av februari ett underlag om förutsättningar och kostnader för olika förlängningsalternativ. Därför tog jag också fram ett förslag till förlängning som var möjligt att förankra i allianspartierna och i regeringskretsen och som vi nu verkställer inom ramen för att en utbyggd insats kräver insikt om att det krävs tillkommande finansiering. Generalen Nash har välkomnat vårt bidrag på ursprungligen sex månader. Han har uttryckt stor erkänsla för det som Sverige gör. Under försvarsministermötet i Ljubljana, torsdag och fredag förrförra veckan, och i måndags, i ett brev, har Nash preciserat sin förfrågan till Sverige. Om vi kan stanna till utgången av augusti skulle det ha stort värde. Detta, det fördjupade underlaget och den preciserade förfrågan från Nash, har utgjort grunden för ett nytt ställningstagande för allianspartierna. Det gick att finna stöd för detta i regeringen, och det kommer vi också att föreslå riksdagen. Tchadinsatsen är en extraordinär svensk humanitär insats, vidtagen utöver åtaganden i bland annat Afghanistan och Sveriges nuvarande huvudansvar, den nordiska stridsgruppen. Det är en insats i Tchad som vi nu förlänger. Vi blir kvar till slutet av augusti. Vi gör det för flyktingarnas skull. Jag skulle välkomna att oppositionen, precis som Urban Ahlin gjorde i går, ställer upp på detta i stället för att hävda att man hela tiden har varit för en förlängning av insatsen, att den ska vara långsiktig. När man läser motionerna från Vänstern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan man direkt konstatera att det inte finns några yrkanden över huvud taget om långsiktig svensk närvaro i Tchad. Tvärtom förtydligas mandatet till sex månader. Det finns heller inga pengar från oppositionens sida. Nu går regeringen fram med ett förlängningsförslag för att möta generalen Nashs begäran och för att vara till stöd för de flyktingar som finns i regionen. (Applåder)

Fru talman! Ja, det är bra att regeringen har tagit intryck av verkligheten och tänkt om. Beslutet som en enig riksdag fattade om insatsen fattades på ett underlag som vi hade till hands då. Nu är det dags att fatta ett nytt beslut i riksdagen. FN rapporterade förra veckan att de senaste angreppen i Sudans Darfurprovins har fått tusentals att fly över gränsen in i grannlandet Tchad. De senast anlända är huvudsakligen kvinnor, barn och äldre människor som är extremt traumatiserade, sade talesmannen för FN:s flyktingorgan UNHCR, William Spindler. Han rapporterar vidare att alla fruktar att återvända till Darfur. De har bett om att bli flyttade längre in i Tchad eftersom de inte känner sig säkra nära gränsen. Situationen i flyktinglägren är mycket svår, och osäkerheten försvårar hjälparbetet i området. Läkare på plats från organisationen Läkare utan gränser gör bedömningen att om flyktingarna inte får sina grundläggande behov tillgodosedda inom de närmaste veckorna riskeras deras liv och hälsa. Transporter av livsnödvändig hjälp måste kunna säkras, även i framtiden. Fru talman! Försvarsministern har hävdat att det är höga kostnader och dåligt väder som varit huvudskäl till att vår styrka ska hem. Hur kan det komma sig att vi kan sända en styrka på 200 soldater med fel utrustning? De övriga ländernas styrka med nära 4 000 soldater är beredd att stanna minst året ut trots regnperiod och hårt klimat. Regeringen väljer att betrakta vår svenska insats som en övning i skarpt läge som ska avbrytas enligt fastställt schema. Försvaret har under de senaste åren gjort mångmiljardinvesteringar i materiel som ska klara uppdrag i främmande länder. Vi har anmält styrkor till olika register inom EU och Nato. Regeringen vill fördubbla antalet soldater i internationella insatser. Regeringen har medgivit att vi har brist på helikoptrar, men det håller Försvarsmakten på att åtgärda. Det har vi politiker blivit garanterade under tidigare debatter. Försvarsministern! Denna försvarsstrategi duger inte. Sverige måste satsa på kvalitet och uthållighet om vi ska vara trovärdiga i vår försvarsförmåga. Man har även framhärdat att Sveriges säkerhet försvaras bäst i andra länder, men vi tycks inte ha planerat för fordon som klarar att ta sig fram i terrängen. Det är få krigshärjade länder i världen där det finns asfalt och vägar med europeisk standard. Så sent som i höstas satsade regeringen 4,3 miljarder på extra prylar till JAS Gripen, trots att vi redan då förberedde insatser i Sudan, Tchad och den nordiska stridsgruppen. Var finns den utrustning som var avsedd att sändas till Darfur? Den insatsen var ju större och planerad att vara längre. När situationen är så kritisk som den är i Tchad är det oetiskt och oförsvarligt att regeringen inte på allvar förlänger insatsen så att den stämmer överens med övriga länders insatstid. Det måste även finnas garantier för att FN fortsätter freds- och säkerhetsarbetet. Insatsen blir dessutom mer kostnadseffektiv om den förlängs eftersom det är ned- och hemtransport av all materiel som utgör de allra högsta kostnaderna. Vi ska inte lämna befolkningen i Tchad åt sitt öde i händerna på rebeller som fullständigt struntar i folkrätt och FN-konventioner. Jag ser fram emot att regeringen kommer till riksdagen med ett väl genomarbetat förslag om hur insatsen i Tchad ska förlängas.

Herr talman! Det är en viktig debatt som vi har i dag. 500 000 flyktingar finns i flyktingläger i östra Tchad och lever under fruktansvärda umbäranden. Vi vet också att situationen har försämrats för de här flyktingarna. Vi ser att Sudans regering utnyttjar det tillfälle som nu ges att ge sig på de olika befolkningarna i Darfurprovinsen igen. Det kommer fruktansvärda rapporter därifrån. Rebeller rör på sig, och strider utförs. Allt detta pressas på flyktingarna i dessa flyktingläger. Det är viktigt att komma ihåg när vi har den här debatten att vi har den för att Sverige har sagt att vi är beredda att ställa upp för att skydda dessa flyktingar. Det är bra. Det kommer från en begäran från Förenta nationerna till Europeiska unionen att ta ansvar under detta år för att skydda flyktingarna. När nästa år börjar är tanken att Förenta nationerna ska klara av att skydda flyktingar i området. Sveriges riksdag tog ett enhälligt beslut att säga ja till den proposition som den borgerliga regeringen lade fram om att göra den här insatsen. Då presenterades ingenting om några specialförband som Sten Tolgfors i dag använder i sin argumentation. Det handlade enbart om den amfibiegrupp som vi skulle skicka. En dag före riksdagsbeslutet kommer regeringen till riksdagen och berättar: Innan ni tar beslutet i morgon vill vi säga att vi kommer att skicka specialförband till regionen. Det var inte oppositionen eller riksdagsledamöterna som glömde bort våra specialförband. Det var faktiskt regeringen, Sten Tolgfors, som glömde bort våra specialförband. Styrkegenereringen tog tid. Rebellerna angrep N'Djamena. Insatsens deployering försenades. När utskottet på min begäran från oppositionen krävde att vi skulle samlas för att diskutera detta kommer Försvarsmakten och förklarar för oss att man kommer att kunna vara fullt operativ med den styrka som Sveriges riksdag har tagit beslut om, det vill säga den amfibiegrupp som vi ska skicka, i enbart fyra-sex veckor. Det var många runt bordet då som höjde ögonbrynen och sade: Herregud! Det blir väldigt liten tid för så pass mycket pengar. Är detta verkligen rimligt? Där startade kritiken mot regeringen att man borde förlänga insatsen för att kunna skydda flyktingarna en längre period än fyra-sex veckor. Det var mycket klokt sagt från de oppositionella partierna i Sveriges riksdag men också från enskilda ledamöter från de borgerliga partierna som påtalade att det närmast skulle leda till stress för flyktingarna om vi kom ned och skyddade dem i fyra veckor och sedan inte mer. Vad som då följde var en vämjelig historia. Moderata ministrar visade en sönderfallshastighet och ett slags splittring som vi sällan har sett. Sten Tolgfors, försvarsminister och moderat, skrev i tidningen "sanningen om Tchad" och beskriver där att det är regnperioden som är hindret för att förlänga. Finansminister Anders Borg, moderat, säger att det är budgeten som är problemet och som gör att man inte kan åka. Statsministern säger att det egentligen är fel insats. Det borde vara en mer långsiktig insats. Den är för kortsiktig. Därför ska vi inte förlänga. Utrikesministern, han också moderat, säger att vi nog borde fundera på om vi ska förlänga insatsen. I går hade vi utrikesnämnd. Några timmar efter det meddelar Sten Tolgfors till medierna att regeringen nu har bestämt sig för att vi ska förlänga insatsen. Jag är glad över det. Jag är jätteglad över att regeringen har tagit sitt förnuft till fånga och inom en tid kommer att komma tillbaka till riksdagen med en proposition om hur förlängningen ska se ut. Det var på tiden. Det var en fruktansvärd historia att se denna splittring och höra den diskussion som den borgerliga regeringen hade. Ni försökte hitta på alla möjliga argument för att det var omöjligt att åka. Till slut fick till och med Försvarsmakten gå in och säga att man faktiskt klarar av att strida även om det regnar. När det gäller långsiktighet och sex månader kritiserade Sten Tolgfors oppositionen för att vi inte i vår motion hade talat om mer än sex månader eller bidragit med mer pengar i vår motion. Precis som Gunilla Wahlén sade väcker vi motioner på den verklighet som just då råder. Det är regeringen som är förunnad att kunna förändra sin position efter hur verkligheten förändras. Vid den tidpunkten fick vi informationen att detta var en tillfyllest insats. Vi skulle bli avlösta och klara uppgiften. Därför kunde vi åka hem, och det behövdes inte mer pengar. Vi hade ingen aning om några specialförband när vi tog beslutet i det sammansatta utskottet. Det fick vi besked om lite senare. När det gäller budgeten skulle jag gärna vilja fråga försvarsministern hur han resonerar när han säger att vi inte har pengar till detta. Två propositioner lades fram i Sveriges riksdag i oktober förra året, en om Tchad och en om Darfur. Darfuroperationen blev aldrig av. Vi fick aldrig åka till Darfur. Då är frågan: Vad används de pengarna till? Sten Tolgfors har sagt att de pengarna använder vi redan till Tchadinsatsen. Men när det gäller den proposition som handlar om Tchadinsatsen och de pengar som sattes av till den, vad används de pengarna till då? Det är ett fullständigt obegripligt resonemang som försvarsministern har om ekonomin. Jag förstår att Försvarsmakten har problem med att få besked av regeringen om hur försvarets ekonomi ska lösas. Ni kom till riksdagen med två propositioner där det var betalt för att åka till Tchad och Darfur, och vi åker bara till Tchad. Dessutom har vi en beredskap på den nordiska snabbinsatsstyrkan. Försvarsministern borde förklara för mig hur han skulle ha klarat sin ekonomi om vi skulle ha varit i Darfur i dag, i Tchad och dessutom gjort en insats med den nordiska snabbinsatsstyrkan. Regeringen har skött detta från början på ett mycket oskickligt sätt. Vi ser fram emot den proposition där regeringen tar sitt förnuft till fånga.

Herr talman! Alla ni som lyssnar! Det råder i dag en fruktansvärd situation i Darfur i Sudan med målmedvetna attacker, övergrepp och urskillningslöst dödande. Flera hundra tusen bofasta människor har mördats, och flera miljoner människor är på flykt. Och detta är ett av jordens fattigaste länder. Ansvaret för denna förfärande utveckling ligger i hög grad på Sudans regering och president al-Bashir vars samarbete med den fruktade och ökända arabiskorienterade janjawidmilisen lett till denna katastrof som av många betecknas som folkmord. Världssamfundets handlingskraft har liksom i inbördeskriget i Bosnien varit för svag, och övergreppen och lidandet fortsätter. Afrikanska unionens soldater i FN-insatsen Unamid i Darfur är för få och otillräckliga. Det är beklämmande att Kinas inflytande i FN resulterat i att Sudans regering fått ett slags veto mot vilka länder som ska tillåtas skicka fredsstyrkor till Darfur. Det svensknorska ingenjörskompaniet som skulle ha varit där nu förhindrades att resa efter grundlösa och orimliga beskyllningar från presidenten som motarbetar både fredsstyrkorna i Darfur och EU:s insats i Tchad. FN, EU och givetvis även Sverige tvingas åtlyda diktaten från Sudans regering. Det här är en fullständigt ohållbar situation som drabbar människorna i Darfur genom fortsatta attacker, massmord och fördrivningar samt en allt värre flyktingsituation. Sverige måste fortsätta att i FN och EU arbeta för åtgärdsbeslut - fredsstyrkor - som skapar stabilitet, stoppar dödandet och ger trygghet åt befolkningen och för flyktingarna. Trycket på Kina måste öka så att man sätter press på Sudans regering samt ställer upp på kraftfulla FN-resolutioner. Jan Eliasson måste få förutsättningar för att kunna lyckas i sitt uppdrag att förhandla fram en fredslösning. Situationen i Darfur har nära koppling till flyktingströmmarna och striderna i grannlandet Tchad. Även här är situationen på många håll fruktansvärd med stora flyktingströmmar och en instabil säkerhetssituation. Till skillnad från Sudans motstånd mot fredsstyrkor har Tchads regering välkomnat en FN-insats som det första året ska ske genom EU och insatsstyrkan Eufor. Det hedrar Sverige att en enhällig riksdag i höstas beslutade att flera hundra soldater nu ska delta i första ledet i fredsstyrkan i Tchad fram till sommaren. Det är samtidigt bedrövligt att de stora EU-länderna, frånsett Frankrike, inte ställer upp och att EU har haft så svårt att få fram de 3 700 soldaterna, ett antal som är i underkant. Fortfarande fattas det resurser och i fem omgångar - "styrkegenereringar" - har EU försökt skrapa ihop en tillräcklig styrka. Det är mycket bra att försvarsminister Tolgfors så starkt driver på för att fler EU-länder ska engagera sig i denna och framtida insatser i fredens tjänst. Situationen i Tchad har förvärrats under vintern. Strider har brutit ut, insatsen har försenats och är i minsta laget, och befälhavaren Patrick Nash vädjar till Sverige att förlänga sin insats. Jag har utifrån min plattform här i riksdagen gjort bedömningen att den förändrade verkligheten gör att regeringen bör överväga att förlänga den svenska insatsen, i full insikt om att denna bedömning kräver en samlad överblick med svåra avvägningar vad gäller till exempel logistik, ekonomi och dialogen med Eufor. Mitt perspektiv har i första hand utgått från människors lidande i Tchad, att vi har svenska trupper där och att deras insats behövs och efterfrågas. Försvarsminister Tolgfors har nu snabbt, på drygt en vecka bara, tagit fram olika handlingsalternativ för den svenska truppen i det nya läget och öppnar nu för en förlängning av insatsen, vilket jag hälsar med tillfredsställelse. Denna öppenhet delas även av Vänsterpartiet som har begärt debatten, vilket är bra, trots känsligheten i att Eufor domineras av Frankrike med ett förflutet i regionen och med de komplikationer detta kan medföra, trots att Vänsterpartiet ju egentligen inte tror på vare sig EU eller EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik och trots att Vänsterpartiets försvarsbudget är många miljarder lägre än regeringens. Centerpartiet tror på värdet av en bred samsyn i försvars- och utrikespolitiken och välkomnar självfallet det stora engagemanget för Tchad från riksdagens alla partier. Internationellt konfliktlösande blir starkare om vi står samlade, och det kräver ett nära samarbete mellan länder där EU:s och ofta Natos säkerhetssamarbete är av avgörande betydelse. Vi minns alla massmorden i Rwanda och i Bosnien och trögheten från omvärlden för att gripa in. Nu är vi sedan flera år i samma situation i Darfur. Det som pågår där måste stoppas! Det är en början att EU:s styrkor får trygga situationen i Tchad. Det är väldigt bra att Sverige är med - vi var först på plats - och att vi har ställt upp och fullföljer vårt åtagande i dialog med Eufor. Men det behövs mer från världssamfundet i denna fråga.

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att jag tycker att det är mycket bra att försvarsministern uppmärksammar den olycka som har inträffat för en av våra officerare i internationell tjänst. Inte minst i den här kammaren har vi anledning att känna stor tacksamhet för alla de insatser som görs över hela världen. Jag instämmer med ministern att våra tankar en dag som denna ska gå till anhöriga och vänner. Herr talman! Försvarsministern har nu gett besked om att Sveriges deltagande i EU:s militära insats i Tchad kommer att förlängas med åtminstone ett par månader. Folkpartiet välkomnar detta förslag, för det första för att det minskar mänskligt lidande för flyktingarna i Tchad och Centralafrikanska republiken och ökar stabiliteten och säkerheten i de berörda områdena. För det andra är det bra för att förslaget tydligt bekräftar att den verklighet som omger oss är både komplex och föränderlig. Vi beslutsfattare måste alltid ha en beredskap för att kunna ompröva de insatsbeslut vi fattar. För det tredje är det bra för att en förlängd insatstid innebär att vi kommer att få en större effekt av de resurser vi lägger i denna insats. Redan i beslutsdebatten om Tchad här i kammaren den 16 november förra året påpekade Folkpartiet att ju kortare insatstiden blev desto mindre effektiv blev vår resursanvändning. Mot bakgrund av de omständigheter som jag räknat upp menar jag att det besked som nu ges från regeringen kommer att stärka förtroendet för våra internationella ambitioner. Herr talman! Efterfrågan på fredsfrämjande soldater kommer under överskådlig tid att överstiga utbudet. På oss vilar därför ett tungt ansvar att för varje insats väga kostnaderna mot den nytta vi kan åstadkomma. Diskussionen om vår insatstid i Tchad har understrukit behovet av en strategi för våra internationella insatser. Med våra begränsade resurser kommer vi alltid att tvingas till prioriteringar. Ska våra insatser vara korta eller långa? Ska de vara få eller många? Var någonstans ska de göras? Med vilka förmågor gör vi bäst nytta? Finns det övriga förutsättningar som också bör vägleda oss? Det är mycket bra att en strategi nu är på väg fram till riksdagen. Men jag vill betona att denna strategi måste bli så tydlig och konkret att den förmår att också bli styrande för våra enskilda beslut. Den ska kunna fungera som ett långsiktigt underlag för Försvarsmaktens planering, både i fråga om insatsförband och när det gäller uppbyggnad av förmågor. Denna riksdag, herr talman, ska också på grundval av denna strategi kunna följa upp och utvärdera Sveriges insatser. Ett otydligt dokument blir utan värde och i värsta fall ett redskap i händerna på särintressen. Skattebetalarna har rätt att kräva en rationell hantering av våra militära resurser, och det har sannerligen också människorna i Tchad, Sudan och Afghanistan. Herr talman! Redan för fyra år sedan började Folkpartiet liberalerna att motionera om en strategi för våra internationella insatser. Den dåvarande riksdagsmajoriteten viftade bort dessa propåer. Nu har vi en regering som förstår värdet av en sammanhållen och konsekvent planering. Jag önskar uppriktigt, herr talman, försvarsministern lycka till i de avslutande delarna av ett arbete med att ta fram denna strategi.

Herr talman! Jag vill börja med att berätta för er att det precis nu sitter svenska män och kvinnor i flyg på väg ned till Tchad. Jag vill rikta ett stort tack till dem för den insats som de kommer att göra i Tchad och till deras familjer. Att åka till ett land som är näst intill omöjligt att verka i är fantastiskt, tycker jag. Jag känner mig stolt över att dessa män och kvinnor vill göra den uppoffringen, och jag önskar dem givetvis lycka till. Sedan vill jag också rikta ett tack till försvarsministern för att han faktiskt har lyssnat på mig och många andra och nu har velat öppna för en diskussion om förlängning av insatsen i Tchad. Jag tycker att det är bra, och jag uppskattar det. I höstas tog riksdagen ett enhälligt beslut i linje med alliansens höga ambitionsnivå vad gäller internationella insatser. Då handlade det om Tchad. Vi ansåg då - och vi anser nu - att Sverige kan delta på ett effektivt, flexibelt och ansvarsfullt sätt i internationella insatser. Av detta skäl är det viktigt att insatser är planerade och om möjligt avgränsade i förväg. Verkligheten har förändrats efter det att beslutet togs i riksdagen. Det kan alltid hända saker som gör det rimligt att se på frågor i ett nytt ljus. Situationen på plats i Tchad har förvärrats. Det har vi hört. Det har skett direkta attacker från rebellernas sida i området med mera. Underrättelserna talar om ytterligare attacker inom en snar framtid. Flyktingfrågan är allvarligare än någonsin, och människor lever i en fruktansvärd situation. Detta måste stämma till eftertanke om vad vi kan göra från Sveriges sida. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att detta är en gemensam EU-insats där Sverige är en del. Insatsen är hittills den största i EU:s regi. Och jag vill här poängtera att alla länder måste ta sitt ansvar för att sända relevant kapacitet till området. Det är bra att försvarsministern har påpekat det, och vi måste fortsätta att göra detta i solidaritetens namn. Efterfrågan finns nu från befälhavaren på plats som gärna ser att Sverige förlänger insatsen, i första hand under resten av året men om detta inte kan ske till andra halvan av augusti. Jag är alltså väldigt glad i dag över att regeringen nu önskar en förlängning av insatsen från svensk sida för dessa lidande människor. Kristdemokraterna anser att Sverige har en skyldighet att skydda utsatta människor i andra länder, också med militära medel. Varje dag finns ett behov att ingripa till utsatta människors skydd på olika håll i världen. Samtidigt är vi medvetna om att detta är förknippat med svåra avvägningar och praktiska problem. Totalt sett är det en riskfylld och komplex situation, både politiskt och militärt. Sverige har en lång tradition av deltagande i olika FN-operationer och även av Natoledda insatser. Att Sverige erbjuds att delta i Tchad är ett kvitto på att vi gör bra ifrån oss på den internationella arenan. Att vi har fått en utvidgad roll i Afghanistan och även ansvaret för en av EU:s snabbinsatsstyrkor är exempel som visar på att vårt bidrag till en säkrare värld är efterfrågat. Jag vill än en gång rikta ett stort tack till de män och kvinnor som i dag offrar sig för att bygga en bättre värld.

Herr talman! "Hela havet stormar" kring regeringens Tchadpolitik. Försvarsministern var på försvarsutskottets möte i går och sade återigen att de svenska förbanden av budgetskäl ska ha full operativ kapacitet endast under fyra-sex veckor. Några timmar senare går samme försvarsminister ut och presenterar en kosmetisk förändring som innebär att vi kommer att vara kvar någon månad längre. Det som var omöjligt kl. 12.00 i går - att besvara försvarsutskottets frågor - blev helt plötsligt möjligt några timmar senare inför en samlad journalistkår. Varken utrikesutskottet eller vi i försvarsutskottet fick veta någonting, trots att vi ställde konkreta frågor om varför inte den svenska truppen kunde stanna längre. I stället för att göra det självklara, nämligen informera försvarsutskottet om vad som ska komma upp på regeringsmötet om några minuter, väljer försvarsministern att undanhålla oss sanningen om regeringens svängning i Tchadfrågan. Att det är viktigare för försvarsministern att informera journalister än ett samlat försvarsutskott är beklagligt. Det är oerhört viktigt att vi har en enig riksdag när vi åker ut på sådana här svåra och farliga uppdrag. Samtliga riksdagspartier har varit beredda att ställa upp och bidra med de resurser som krävs. Det är därför beklagligt att regeringen hanterar frågan på ett sådant okänsligt och klumpigt sätt. Men det är naturligtvis glädjande att regeringen har vikt sig i fråga om Tchad och förlänger missionen. Regeringens trovärdighet i dessa utrikespolitiska frågor har dock fått en allvarlig knäck. Regeringens kovändning kommer för sent. Den hanteras på ett mycket klantigt sätt. Tiden är för kort, och långsiktigheten i missionen saknas. Försvarsministerns tidigare skäl till att säga nej till att låta förbanden vara kvar under längre tid har varit tre. 1. Det börjar regna i juni, och svenska trupper kan inte vara kvar då. 2. Det är svårt att skicka ned tungt materiel till Tchad därför att vägarna inte kan användas på grund av regnet. 3. Sverige har inte råd. Dessa tre skäl till att inte stanna längre än fyra-sex veckor i full operativ kapacitet ändrades på några timmar av försvarsministern och regeringen. Helt plötsligt kunde man klara av regnperioden. Helt plötsligt kunde man skicka tung materiel till Tchad, trots att vägarna inte var helt framkomliga. Och helt plötsligt fanns det pengar för ytterligare någon månad i Tchad. Allt det här har ÖB, Håkan Syrén, och Försvarsmakten sagt under lång tid. Det allvarliga i regeringens Tchadpolitik är att lidandet i Tchad har ställts mot regeringens budgetproblem. Vilken information var det regeringen fick i går som gjorde att man helt plötsligt ändrade sig? EU-befälhavaren, irländaren Patrick Nash, har under lång tid bett Sverige att stanna längre i Tchad på grund av den svåra situationen i landet. Även Jan Eliasson har bett regeringen att tänka om. Men regeringen och försvarsministern har varit kallsinniga till deras vädjan. Situationen har förändrats dramatiskt sedan vi beslutade att skicka ned svensk trupp till Tchad, något som oppositionen har påtalat för regeringen gång på gång. Urban Ahlin har redogjort kort för det. Nu kryper regeringen till korset och låter truppen stanna en liten stund till. Vi välkomnar detta. Men tiden är som sagt för kort, och långsiktigheten i operationen saknas. När Sverige deltar i internationella insatser ska det vara en samordning av civila insatser, bistånd och militär närvaro. Det är stor skillnad mellan att skapa fred i ett land och att få det civila samhället att fungera efter ett krig. Här brister regeringens politik i fallet Tchad. När det gäller Afghanistan resonerar regeringen mer långsiktigt. Där ska vi stanna länge. Varför saknas det resonemanget när vi pratar om Tchad, Sudan och Darfur? Var finns politiken bakom alla dessa vackra ord i regeringsförklaringen och den utrikespolitiska deklarationen? Carl Bildt sade själv i den utrikespolitiska debatten den 13 februari med anledning av Tchad: "Att bygga fred kräver tid." Det är just mer tid som behövs när vi pratar om insatsen i Tchad. Därför krävs det längre tid än det som regeringen hittills har sagt. Jag vill dock säga ett stort tack till er politiker i majoriteten som har drivit på frågan i rätt riktning. Jag välkomnar att det är en liten förändring.

Herr talman! Regeringen dubblar anslaget för internationella insatser på tre år. Vi går från 1 ½ till 2,8 miljarder kronor. Inget annat parti har ytterligare pengar för internationella insatser eller för något annat vad gäller försvaret i sina budgetar - minst av allt oppositionen. Socialdemokraterna lägger 7 miljarder mindre de kommande åren än vad regeringen gör på försvaret, och Vänstern 15 miljarder mindre för de kommande åren. Socialdemokraterna har inte ens försökt låtsas att man har pengar till en förlängning i Tchad utan har bara hänvisat - som Urban Ahlin har gjort - till att regeringen ska lösa detta. Då är det lätt att kräva mer. Förvirringen hos Socialdemokraterna underströks i går. Mona Sahlin sade att man hela tiden har krävt en förlängning. Samtidigt har man motionerat om en tydligare begränsning till sex månader - en begränsad insats jämfört med regeringens förslag. Hon beskrev i går förlängningen som kanske en månad till när det är fråga om tre. Hon pratade om att Socialdemokraterna vill att insatsen ska vara långsiktig, trots att man har agerat annorlunda i riksdagen. Urban Ahlin välkomnade i går regeringens förlängning om tre månader. Socialdemokraterna har över huvud taget inga motionskrav om långsiktig närvaro i Tchad. Sex månader var inte bara känt utan också bekräftat av det sammansatta försvars- och utrikesutskottet. Man har heller inga pengar. Ingen begärde mer än sex månader när propositionen antogs i riksdagen. Där angavs att det tar tid att komma till och från insatsområdet. Det är nu fråga om drygt en månads försening jämfört med vad vi trodde när propositionen lades fram. Vi förlänger med tre. Vi har alltså mer än väl kompenserat för den förlängning som har kommit i det samlade EU-systemet. Ingen i oppositionen begärde förlängning. Ingen i oppositionen har motionerat om förlängning. Ingen i oppositionen har finansierat en förlängning. Det var ett från början entydigt sexmånadersmandat. Socialdemokraterna pratar i sin motion inte bara om högst sex månader - som de andra - utan också om att begränsa antalet. Därför blir det särskilt intressant när Urban Ahlin kritiserar den förstärkning, den anpassning, av bidraget som regeringen har gjort med specialförband. Riksdagen informerades i november månad om specialförbanden. I februari månad har Urban Ahlin alltjämt inte hunnit i kapp den informationen utan agerar på ett sätt som gör att man förnekar närvaron, bortser från att vi redan nu är i Tchad med det mest kompetenta Sverige har. Det här ger en fantastiskt intressant bild av Socialdemokraternas syn på Tchad. Det är tydligen viktigt att vara där länge men inte vad man gör under tiden. När vi förstärker insatsen ställer sig Socialdemokraterna helt vid sidan av. Så går jag till Vänsterpartiets resonemang om regnperioden. Det var tydligen fel fordon. Men då vill jag anmäla för Vänstern att om man säger att det är fel fordon innebär det mindre skydd för de svenska soldaterna. Ju mer skydd de behöver desto tyngre blir fordonen och möjligen desto känsligare blir insatsen för regnperioden. Vänstern har i dag sagt att man vill minska skyddet för svenska soldater - förmodligen utan att inse det. Det besked vi entydigt har fått av Försvarsmakten är att det går att utföra taktiska operationer under regnperioden, det vill säga med enstaka fordon och kortare sträckor. Men Försvarsmakten och Must avråder entydigt från att försöka omgruppera större förband eftersom man riskerar att bli sittande fast. Jag har sidvis med underlag som belägger detta. Mot detta står raljans från oppositionen. Jag konstaterar att det jag ursprungligen har sagt om insatsen fortfarande gäller. Det gäller hur den ser ut, om insatstidens längd, om behovet av tillkommande finansiering och om förseningens orsaker i EU:s styrkegenerering. Jag kan gärna återkomma till finansieringen sedan. Det som har tillkommit senaste tiden är en förtydligad begäran från Nash i ett brev i måndags och ett fördjupat underlag från Försvarsmakten. Det ger grund för ett nytt ställningstagande om förlängning fram till utgången av augusti månad.

Herr talman! I den utrikespolitiska debatten den 13 februari berörde utrikesminister Carl Bildt Sveriges förhållande till Tchad. Jag läser i riksdagens snabbprotokoll: "Insatsen är kanske den mest komplicerade och krävande som Europeiska unionen har engagerats i. Den ska också ses i perspektivet av nödvändigheten att förhindra konfliktspridning och mildra lidandet i hela det väldiga område som också omfattar Sudan och inte minst Darfur. Den är ett uttryck för vår övertygelse att Sverige och Europa inte kan stå overksamma inför kriser där samhällen raseras, människors fri- och rättigheter kränks och oskyldiga människor lemlästas och dödas." Försvarsminister Sten Tolgfors! Det handlar inte om en övning i skarpt läge. Det här handlar om verkligheten, om människor av kött och blod som lemlästas, terroriseras och dödas. Deras situation borde i detta kritiska läge vara överordnad den borgerliga regeringens budget. I Ekots lördagsintervju sade ÖB Håkan Syrén att det är möjligt att använda pengar från den inställda insatsen i Sudan för att finansiera Tchadinsatsen. Ett annat alternativ, enligt ÖB, är att använda sig av den nordiska stridsgruppen efter den 1 juli. Mitt förslag är att vi avvecklar den nordiska stridsgruppen nu. Regeringen få då en naturlig finansiering för en förlängning av Tchadstyrkan. Den nordiska stridsgruppen, som nu ligger i beredskap med över 2 500 personer, är anställd till november, alltså i ytterligare drygt sju månader. Är den nordiska stridsstyrkan på över 2 500 personer kapabel att inom tio dagar och rätt utrustad klara sämre vägar än i Tchad? Har vi råd att sända den styrkan? Ni har byggt en Rolls-Royce, en supersnabb Jaguar, som ni inte har råd att köra. Det är en gigantisk outnyttjad resurs. Den kan jämföras med de 200 soldater som nu reser till Tchad. Trots att dessa 2 500 soldater i NBG inte får användas efter den 1 juli kommer kostnader för beredskap och löner att uppgå till ½ miljard, och kostnaden kommer att belasta försvarets budget. Förvarsminister Sten Tolgfors! Omprioritera redan nu genom att avveckla delar av nordiska stridsgruppen samt frigöra soldater och utrustning. En del av dessa färdigutbildade soldater kan då utgöra en avlösning för de soldater som nu finns på plats i Tchad, och det innebär dessutom en möjlighet att göra den insats de är förberedda för. EU har aldrig någonsin sänt i väg en battle group . Det finns ingen prövad existerande mekanism inom EU att sända någon. Men om en akut situation ändå skulle uppstå i någon i dag helt okänd krishärd finns det ytterligare en parallell EU Battle Group. Det är en spansk grupp. Vänsterpartiet hävdar att alla militära insatser från Sverige ska ske på fullvärdigt FN-mandat. Vi kommer även fortsättningsvis att avvisa insatser som styrs på Natos och EU:s villkor.

Herr talman! Sten Tolgfors försöker i desperata svängar dölja det faktum att han har fått ge sig. Han har varit tvungen att komma till riksdagen och säga att Moderaterna i regeringen går med på att göra en förlängning av insatserna. Vi förstår att du har bitit i det sura äpplet. Men du behöver inte låta så sur. Låt mig får svara på en del av kritiken som du kom fram med. En sak gällde motionen. Jag har redan sagt att jag tycker att det här har varit fräckt av en regering som alltid har att agera, varje dag, efter en föränderlig verklighet. Vi hade ett tillfälle, sent i höstas, att väcka en motion på er proposition. Då kände vi inte till att rebellerna skulle försöka inta N'Djamena. Vi visste inte om att styrkegenereringen skulle ta så lång tid. Det svar vi fick från regeringen var att detta var vad som efterfrågades. Det behövdes sex månader, vi hade inga andra trupper att skicka och regnperioden satte vissa begränsningar. Det är ganska fräckt att säga att vi då skulle ha förutsett hela den förändring som skett sedan dess. Det faller på sin egen orimlighet. Tolgfors säger att jag borde ha gått ut tidigt och pratat om specialförbanden i Tchad. Försvarsministern måste väl ändå skämta? När vi får information bakom lyckta dörrar om att vi ska skicka specialförband till vissa områden håller vi ledamöter tyst om det. Mona gick ut och sade att det var en månad till. Hur skulle hon kunna göra något annat? Det var den information hon fick av journalisterna, för det var det ni sade på presskonferensen efter Utrikesnämnden. Det var först senare på kvällen som du, Sten Tolgfors, gick ut och sade att det handlar om tre månader. Vi har inget problem med budgeten. Riksdagen har inget problem med budgeten. Vi har nämligen tagit beslut om två insatser i Tchad och Darfur. I Darfur blev det inget. Det är försvarsministern som har problem med budgeten. Riksdagen var enig om att göra detta uppdrag; det är oerhört väsentligt. Försvarsministern skrev i en artikel att en kort förlängning inte gick att göra på grund av regnperioden och en lång förlängning inte på grund av budgeten. Men nu har han fått bita i det sura äpplet.

Herr talman! Vänsterpartiet har 15 miljarder mindre i pengar i sin budget. Vänsterpartiet vill fördubbla tiden för insatsen i Tchad. Vänsterpartiet vill att vi ska avbryta våra utfästelser till EU att stå i beredskap med NBG. Ni finns på en annan planet, och ni samarbetar med Socialdemokraterna. Jag är glad att vi har en allians. Centerpartiet står helt bakom regeringens viktiga mål att fördubbla Sveriges internationella fredsfrämjande insatser. Genom att tillsammans med andra länder trygga fred och säkerhet där krig och terror råder tar vi vårt ansvar för en säkrare och fredligare värld som också gagnar vår egen trygghet. Frågan om att förhindra lidandet och mördandet i Darfur och Tchad är djupt allvarlig. En enig riksdag beslutade om Sveriges fredsinsats i Tchad i höstas. Vi har glädjande nog samma samstämmighet i dag om att insatsen kan behöva förlängas en tid. Regeringen har agerat snabbt i frågan. Framställan från Eufor kom för bara någon vecka sedan, och regeringen har nu redovisat sin bedömning. Jag gläds över att vår svenska trupp kommer att göra nytta i fredens tjänst lite längre än det ursprungligen var tänkt. Det tycker jag att även oppositionen kan göra. Däremot tycker jag att upprördheten över när och hur regeringen exakt tillkännager sina bedömningar denna vecka är överdriven. Den delen av debatten kunde gärna blåsa undan som en västanfläkt. På försvarsutskottet i går var försvarsministern tydlig med att en förlängning av insatsen övervägdes. Den informationen fick vi. Jag vill slutligen återigen uttrycka en stark förhoppning att EU:s insats i Tchad ska trygga säkerheten i landet och förbättra förutsättningarna för hjälpen till flyktingarna. Fredsinsatsen måste självfallet vara uthållig och tillräckligt stor även när FN så småningom övertar ansvaret. Det är också uppenbart att FN:s länder behöver ha en god beredskap för att ytterligare insatser i Tchad och Darfur kan behövas de närmaste åren.

Herr talman! Jag höjde lite på ögonbrynen när Peter Rådberg i Miljöpartiet sade att den förlängning som det nu blir fråga om är av en kosmetisk art. Utgår man från den tid då styrkan är fullt operativ så handlar det, såvitt jag förstår, snarare om en fördubbling av insatstiden. Det kommer naturligtvis att vara ett verksamt bidrag. Det tycks inte som att Vänsterpartiet har förstått att efterfrågan på fredsfrämjande bidrag är närmast omättlig. Om vi väljer att göra en insats eller förlänga en insats i Tchad så innebär det med nödvändighet att vi måste avstå i någon annan del av världen. Så tråkig är den verklighet som vi måste hantera. Det går inte att säga att vi kan frigöra Nordic Battlegroup och de soldater som står där. De står där av ett skäl. Om något oförutsett inträffar ska vi med mycket kort insats och förberedelsetid skicka i väg dem till undsättning någonstans i vår omvärld. De soldaterna är kontrakterade. Även om man skulle avbryta den beredskap som nu pågår kommer inte en krona att kunna frigöras från det hållet. Varje regering måste göra reda för sitt arbete. Men, herr talman, jag tycker ändå att det finns anledning att påminna lite om hur det gick till i den tidigare regeringen. Vi hade en insats i Liberia som inte bara generaler vädjade om att den skulle fortsätta utan också FN:s generalsekreterare. Begäran om att vi skulle stanna kvar i Liberia för några år sedan kom in till Regeringskansliet, hemligstämplades och förblev hemlig till efter valet. Under förra mandatperioden åkte vi till och från Kongo för små, korta insatser vid tre tillfällen. Vi tillbringade mer tid på väg till och från detta land än vad vi gjorde i landet i fråga. Det bör noteras att denna regering inte har rekord i vare sig små eller korta insatser.

Herr talman! Hur vi hanterar Tchadinsatsen handlar om att behålla vårt goda rykte i världen som duktiga soldater med humanitära egenskaper. Det handlar också om att behålla vår trovärdighet inför det svenska folket och om hur vi behandlar våra skattemedel. Det krävs en dialog om hur vi ska hantera våra kommande insatser mellan olika departement. Är det rimligt att UD beställer uppdraget och att Försvarsdepartementet finansierar det med sitt anslag? Kan det möjligtvis finnas andra metoder som på ett effektivare, flexiblare och bättre sätt kan lösa de problem vi har i dag? Det är en fråga som jag ställer mig. Jag efterlyser också en mer långsiktig strategi för internationella insatser. Jag hoppas att regeringen levererar en sådan, med relevant innehåll, snarast. Denna måste också tydligt kopplas till PGU, utvecklingsinsatser och övrig svensk utvecklingspolitik. Vi borde göra som britterna, nämligen sätta oss ned och planera hela kedjan av insatser mer långsiktigt, både militärt och civilt. Det är det som i dagligt tal kallas comprehensive plan . Utan säkerhet ingen utveckling och utan utveckling ingen säkerhet.

Herr talman! Regeringen kunde inte fram till i går ha en insatsstyrka i längre än fyra-sex veckor i full operativ kapacitet. Vad hände i går? Det Tolgfors har pratat om är regnperioden, men något förändrades på bara några timmar. Varför fick vi inte den informationen? Det är oerhört olyckligt. Men det är ändå bra att regeringen kryper till korset och erkänner att vi kan vara i Tchad under en något längre tid. Det är kosmetika, Allan Widman. Det är en form av ad hoc-politik som inte håller i längden. Vi måste ha en långsiktighet när det gäller internationella åtaganden av denna typ. Att säga en sak på försvarsutskottets möten och en annan två timmar senare ger ingen trovärdighet. EU-befälhavare Nash har informerat regeringen om läget under mycket lång tid. Oppositionen har, utifrån bland annat det som Nash har sagt, varit mycket tydlig med att tala om att vi måste stanna längre i området. Nu fick regeringen helt plötsligt tag på Nashs papper, tyckte att det var intressant och förlängde utifrån det. Herr talman! Vi välkomnar att regeringen har tagit detta beslut. Det ska bli spännande att se den proposition som kommer från regeringen. Jag hoppas att vi kan komma överens även på denna punkt.

Herr talman! Försvarsutskottet fick i går information på Rosita Runegrunds fråga. Det har också andra ledamöter i utskottet klargjort här. I måndags fick vi ett brev från Nash, befälhavaren. Det är grunden för ett nytt ställningstagande. Vi kan summera debatten nu. Vänstern har inga pengar och inget yrkande om förlängning. Socialdemokraterna har inga pengar och inget yrkande om förlängning. Miljöpartiet har inga pengar och inget yrkande om förlängning. Allvaret i Tchad var välkänt i höstas. Det var välkänt att Sverige gick dit på sex månader och att andra gick dit på tolv. Då lägger Socialdemokraterna en motion med förslag till ett mer begränsat mandat än regeringen för insatsen i Tchad. Herr talman! Jag har på inget sätt bett Urban Ahlin att idka folkupplysning gällande specialförbanden. Jag säger: Låt bli att förneka närvaron, giltigheten, vikten och värdet av deras insats. Det är det han gör. TV 4 visar bilder av svenska specialförband i Tchad. Socialdemokraterna försöker låtsas som om det regnar, om uttrycket tillåts. Regnperioden är begränsande enligt Försvarsmakten. Hänsyn till det har tagits när vi utformade beslutet om en förlängning. Budgeten är begränsande. Inget parti har mer pengar för detta än vad regeringen har. Det är bara begränsande om man agerar ansvarsfullt och det gör inte oppositionen. Sveriges huvudansvar i EU detta år är den nordiska stridsgruppen som, om den sätts in, kräver en miljardsatsning. Då måste vi värna ekonomiskt utrymme också för det. Att utan förståelse för nya pengar göra en längre förlängning i Tchad, som alltså kostar väl över 300 miljoner, vilket inget parti har, hade varit att redan nu släcka ljuset för möjligheten att använda den nordiska stridsgruppen och därmed för EU:s hela snabbinsatsförmåga under en stor del av året. Den nordiska stridsgruppen kan nämligen, med tio dagars varsel, sättas in när som helst under det första halvåret och därefter ha fyra-sex månaders insatstid. Nu hör vi att Vänsterpartiet vill avveckla den nordiska stridsgruppen. Då går bollen genast tillbaka till oppositionen. Är det så ni har tänkt finansiera Tchad, Urban Ahlin? Ska ni avveckla den nordiska stridsgruppen och ta ifrån EU snabbinsatsförmågan? De ekonomiska resurser som har frigjorts efter det att Sudaninsatsen hindrades av al-Bashir används redan för det nuvarande Tchadbidraget. Mer, närmare bestämt ytterligare 145 miljoner, krävs för att finansiera den nuvarande Tchadinsatsen om utrymmet för NBG ska kvarstå. Det ska det. Det är den här regeringen helt enig om. Det är också värt att notera att samtidigt som Urban Ahlin i Sverige påstår att den svenska insatsen väcker löje är jag nere på EU:s försvarsministermöte och träffar alla berörda, Frankrikes försvarsminister, Javier Solana och Tchadinsatsens befälhavare general Nash. Den bild de ger är precis den motsatta, nämligen att Sverige har varit avgörande för att få insatsen på plats. Vi var bland de första länder som anmälde ett bidrag. Vi var första land på plats i Tchad efter Frankrike med de specialförband som Socialdemokraterna inte ser och vars insats de underkänner. Andra länder i EU söker sig till Sverige för att få stöd. Tchad diskuterades på EU:s försvarsministermöte, men enbart utifrån perspektivet att länder som inte deltar måste överväga att göra det. De 300 miljoner som jag från början indikerade skulle behövas för en förlängning till upp till ett års insatstid från inledande operativ kapacitet har snarast visat sig vara en underskattning. De påståenden jag gjorde i den artikel i Svenska Dagbladet som Urban Ahlin hänvisar till gäller fortfarande. När vi nu har tagit fram förslag till en förlängning har vi anpassat bidraget både till finansieringsbehov och till att regnperioden begränsar hur man kan uppträda på plats. Det är ett ansvarsfullt agerande både för Tchad och för den svenska ekonomiska situationen.

Herr talman! Sverige har en lång tradition av mycket väl genomförda fredsbevarande insatser via FN. Nu har Sverige tagit på sig ansvaret att hjälpa befolkningen i Tchad, ett ansvar som Sverige bör fullfölja. Det är viktigt att klara detta åtagande för att Sverige ska ha trovärdighet inför såväl våra soldater, deras anhöriga och skattebetalarna som inför de människor som behöver skydd och människovärdiga villkor. Det är bra att regeringen har lyssnat på oss i oppositionen och tagit intryck. Vi raljerar inte, försvarsministern. Vi tar detta på största allvar. Urban Ahlin har redogjort för händelseförloppet på ett rättvisande sätt, tycker jag, både före och efter riksdagsbeslutet. Försvarsministern! Vi begär att regeringen kommer till riksdagen med begäran om en ny insatstid för styrkan för svensk del som stämmer överens med hela den internationella insatsstyrkan i Tchad. Jag lovar att vi kommer att skriva de motioner som vi tycker behövs för att förbättra den insatsen. Den militära insatsen i Tchad och Centralafrikanska republiken måste följas av en mer omfattande insats av Förenta nationerna. Sverige måste bidra med ett långsiktigt och omfattande humanitärt stöd och genom fredsansträngningar i samma anda som Jan Eliasson och Kofi Annan redan gör i regionen. När det handlar om NBG har jag för mig att Staffan Danielsson vid ett tillfälle tidigt i debatten föreslog att man skulle överväga att skicka NBG hit. Men det visade sig att den styrkan inte var anpassad för det här kriget. Den är anpassad för ett annat krig, som inte finns. Herr talman! Jag har stor respekt för de soldater och annan svensk personal som på vårt uppdrag befinner sig i farliga och utsatta områden i världen. Det är ni som med stora uppoffringar är de som försvarar höga värden som alla människors lika värde, demokrati, säkerhet och fred.

Herr talman! Jag träffade soldaterna i den svenska Tchadstyrkan dagarna innan de började deployeringen. Det var viktigt för mig att få möjlighet att personligen tacka dem för att de väljer att delta i insatsen i Tchad. Det är killar och tjejer som gör en djupt oegennyttig handling. De tar risker för att värna andras säkerhet och främja Sveriges intressen för fred och mänskliga rättigheter. En insats kräver också frånvaro från vänner och familj under långa perioder. Vårt ansvar är att se till att de har rätt utbildning och rätt utrustning för de risker de möter. Samtidigt som jag träffade dem pågick det en debatt där oppositionen gjorde sitt bästa för att beskriva att den svenska insatsen inte skulle ha någon effekt alls för de tusentals flyktingarna i landet som om det bara skulle handla om fyra till sex veckor på plats. Det är i grunden fel. Det är ett väldigt konstigt budskap att sända till dem som är i Tchad för Sverige eller är på väg dit. Specialförbanden, det bästa vi har, räknades bort. De första veckornas insats av amfibieförbandet i N'Djamena räknas bort. Jag är väldigt glad att mitt förslag om förlängning i tre månader i Tchad för den svenska insatsens del vinner regeringens och alliansens stöd. Det innebär inte på något sätt att jag accepterar den bild av den samlade svenska insatsen som oppositionen har försökt att skapa. Sveriges insats har effekt från första dagen i N'Djamena där svenskarna ska säkra högkvarter och flygplats som är själva pulsådern för den samlade Euforstyrkans insats i ett land som annars till stor del saknar fungerande infrastruktur, men också i övriga landet där specialförbanden verkar och i Abéché dit det svenska förbandet TD 01 så småningom ska gå. Internationella insatser är dyra och ställer stora krav på ansvar. Det visar regeringen. Vi finansierar. Vi försöker säkerställa rätt utbildning och rätt utrustning. Oppositionen har inga pengar och har motionerat i riksdagen precis tvärt emot vad man här försöker anföra. Vi förlänger, oppositionen bara kritiserar.