Aktuell debatt

Herr talman! Per Bill har synpunkter på hur rege- ringen har hanterat och hanterar uppdragen till 1999 års skollagskommitté respektive Gymnasiekommittén 2000. Per Bill har därför frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillse att det angelägna arbetet inte förhalas ytterligare, tillse att de frågor som ändå är i närheten av beredda inte låses in i ytterligare utred- ningsarbete, tillse att oacceptabla förseningar av detta slag inte upprepas samt åtgärda alla de problem Skollagskommittén och Gymnasiekommittén var satta att lösa. Inledningsvis vill jag slå fast att även jag är fullt medveten om att båda kommittéerna har angelägna, svåra och tidskrävande uppdrag. Gymnasiekommittén 2000 fick omfattande upp- drag i de ursprungliga direktiven och fick därefter, precis som Per Bill redovisar, flera nya tunga uppdrag i sitt förra tilläggsdirektiv. Regeringen avsåg att pre- sentera förslag om en gymnasieexamen samtidigt med den aviserade propositionen om rekrytering till högskolan. Tidsplanen för denna proposition blev dock förskjuten. Regeringen gjorde då, främst med anledning av behovet av en översyn av gymnasie- skolans betygssystem, bedömningen att det fanns skäl att överlåta till Gymnasiekommittén 2000 att ge ett samlat förslag om gymnasieskolans utbud av studie- vägar, en eventuell gymnasieexamen och ett ämnes- betygssystem. 1999 års skollagskommitté har varit otursförföljd. Efter ett drygt år blev ordföranden svårt sjuk och en ny ordförande fick ersätta honom. Förra sommaren insjuknade huvudsekreteraren och avled en kort tid därefter. Dessa olyckliga avbräck sätter naturligtvis spår i kommitténs fortsatta arbete och tidsplan. Kommittén har därför vid två tillfällen anhållit om och beviljats anstånd med att redovisa sitt uppdrag. I slutet av förra året inkom 1999 års skollagskommitté med ytterligare en anhållan om anstånd med att redo- visa sitt uppdrag till den 30 april 2002. Kommittén behövde tiden, enligt information jag har fått, för att hinna utreda konsekvenserna av kommitténs ställ- ningstagande beträffande vissa principiella frågeställ- ningar som rör den nya skollagens struktur. I samband med 1999 års skollagskommittés begä- ran om förlängning fanns det skäl för regeringen att se över hur resultatet av de båda utredningarna skulle bli. För att remissinstanserna ska få möjlighet att se helheten var det viktigt att kommittéerna fick ett gemensamt uppdrag att samråda vad gäller bestäm- melserna i skollagen rörande gymnasieskolan. 1999 års skollagskommitté och Gymnasiekom- mittén 2000 arbetar båda med frågor som rör gymna- sieskolan, men de har utifrån sina direktiv olika ut- gångspunkter. 1999 års skollagskommitté arbetar i första hand med skolformsövergripande frågor, t.ex. hur en ökad rättssäkerhet för elever kan åstadkommas, analys och definition av termer som används i skollagen och förenkling och förtydligande av lagstiftningen. 1999 års skollagskommittés förslag till ny skollag kommer att innehålla förslag som rör samtliga verksamhets- och skolformer. Uppdraget för Gymnasiekommittén 2000 omfattar enbart gymnasieskolan. De förslag som Gymnasie- kommittén 2000 lägger fram kommer sannolikt att kräva omfattande förändringar i nuvarande bestäm- melser om gymnasieskolan i skollagen. Det gäller såväl gymnasieskolans inre struktur som terminologi och begrepp kopplade till denna, men kan enligt di- rektiven även beröra mottagande och intagning av sökande m.m. För att få kommittéernas två kommande betän- kanden att harmoniera med varandra har regeringen funnit att det finns starka skäl att samordna kommit- téernas arbete. 1999 års skollagskommitté ska därför samverka med Gymnasiekommittén 2000 så att de förslag till författningsändringar som Gymnasiekom- mittén 2000 lämnar stämmer överens med strukturen på det förslag till ny skollag som 1999 års skollags- kommitté lämnar. Lärarförbundet och Lärarnas riks- förbund har också, av denna anledning, framfört önskemål om att de två kommittéerna bör få ytterliga- re tid på sig. Sammanfattningsvis gör jag den bedömningen att den förlängda tiden för båda kommittéerna leder till ett bättre underlag för regeringens framtida ställ- ningstagande. Förlängningen av Gymnasiekommittén 2000 bör inte medföra en försening av genomförandet av en förändrad och delvis reformerad gymnasiesko- la. Med detta som bakgrund vill jag svara Per Bill att regeringen inte har några planer på att förlänga tiden ytterligare för någon av dessa utredningar.

Herr talman! Skolan är en av de absolut viktigaste frågorna i vårt samhälle. Så har det alltid varit, och jag tror att det kommer att bli det ännu tydligare nu när vi är på väg från ett industrisamhälle till ett kun- skapssamhälle. Därför borde varje regering sätta skolan och skolfrågorna överst på en lista av riktigt strategiska frågor att hantera. Hur ser vi till att skapa ett utbildningssystem som tar vara på alla elevers talanger? Det är oerhört vik- tigt. Hur ser vi till att stimulera varje enskild elev, att deras talanger syns, att eleverna växer, att de går mot en ljusare framtid och att de får bra jobb och en rik fritid? Men hur ser vi också till att förbättra de skolor som tyvärr behandlar sina elever som ett grått kollek- tiv och som ibland bidrar till att försvåra för eleverna att utveckla sin fulla potential? Det här är frågor som vi verkligen borde ägna tid åt. Och tid har Socialdemokraterna haft. Nästan åtta år har man haft på sig att göra förändringar i skolan. Tyvärr har mycket lite hänt. Snarare skulle många hävda att man har gjort ganska mycket för att försvå- ra, framför allt för mångfalden, för friskolorna, att man har velat minska mångfalden i utbildningssys- temet. Andra viktiga frågor har begravts i långa sega utredningar såsom Gymnasiekommittén och Skol- lagskommittén. Efter flera års arbete skulle Gymnasiekommittén äntligen vara färdig den 30 april i år. Utredningen skulle då lägga fram någonting som vi kunde diskute- ra i valrörelsen så att vi skulle kunna få en bred de- mokratisk genomlysning av förslagen. Tyvärr blir det inte så. Än längre, herr talman, har Skollagskommittén låtit vänta på sitt slutprotokoll. Slutdatumet var satt till den 1 maj 2001. Men inte heller de här frågorna kommer vi att ha möjlighet att ordentligt och demo- kratiskt genomlysa i valrörelsen. Det är ett stort pro- blem. Den 15 januari lät regeringen meddela att såväl Skollagskommittén som Gymnasiekommittén skulle få förlängt mandat till slutet av 2002. Med andra ord skulle alla frågorna sopas under mattan och plockas fram först efter valet. Den sopa under mattan-politik som jag tycker att vi ser alltfler exempel på nu är, tycker jag, demokra- tiskt mycket tveksam. Det handlar ju om att i val försöka att presentera för väljarna de förslag som finns. Att gömma dem långa tider i olika utredningar, bara därför att man är rädd för att de borgerliga kan- ske har aptitligare förslag om någonting, är mycket tveksamt. En fråga blir då: Är det här då verkligen så vik- tigt? Är det någonting viktigt de gör i Gymnasie- kommittén? Ja, låt mig ta några exempel. De ska utreda och lämna förslag på en struktur för hela den framtida gymnasieskolan. Det tycker nog de flesta är hyggligt viktigt. Och jag tror att många skulle tycka att det vore mycket spännande och bra ifall vi hade kunnat diskutera de förslagen i valrörelsen. Det kan vi tyvärr inte. I stället tvingas vi att gissa vad Social- demokraterna tänker lägga fram för förslag. Det här är ett problem.

Herr talman! Vi hade för några minuter sedan en rejäl diskussion om skolan, som jag såg att också Per Bill lyssnade på. Den handlade om de viktiga fram- tidsfrågorna, om de ideologiska vägvalen, om en sorteringsskola eller en likvärdig skola för alla, om vilka ambitioner vi ska ha för våra elever. Ska framti- dens gymnasieelever som går på yrkesinriktade pro- gram ha sänkta kunskapskrav, som Moderaterna vill därför att de tror att arbetslivet inte längre kräver goda kunskaper? Eller ska de också ska ha rätt till goda kunskaper för att klara ett modernt arbetsliv? Det är viktiga diskussioner. Det som Per Bill interpellerar om är två utred- ningars arbete. Jag har som skäl redovisat sjukdom, dödsfall, behov av att samordna kommittéernas arbete och lärarfackliga organisationer som begär att vi ger dem mer tid så att det kan bli en bra samordning. Jag visar också på att implementeringen av en ny gymna- sieskola inte försenas av detta. Jag tycker att det är starka skäl. Jag diskuterar mycket gärna skolpolitiken. Men jag tror att det är svårt för Per Bill att hitta goda skäl att kritisera just hanteringen av kommittéernas arbete.

Herr talman! Jag tänkte inte ägna mig åt den de- batt som säkert har tagit ordentligt på krafterna under en och en halv timme, utan jag tänkte att vi faktiskt skulle ägna oss åt de två kommittéerna som jag tycker har väldigt viktiga frågor framför sig. Jag håller gärna med om att det har varit förmild- rande omständigheter för den ena av kommittéerna. Det är ingen tvekan om att det har varit extraordinära omständigheter som har gjort att man kan ha förståel- se för ett visst mått av överskridande av tid. Men det handlar ju om ganska stora överskridanden om man utgår från när de skulle ha varit färdiga första gången. De skulle ju faktiskt också ha kunnat lämna ifrån sig några delar av vad de har kommit fram till hittills så att vi hade kunnat diskutera frågorna, för nog är det väl ändå viktigt att veta hur en ny gymnasieskola ska se ut? Är det inte också viktigt att få en analys av ar- betsmarknadens och samhällets förändringar och hur vi ska bredda rekryteringen till högskolan, som var ett av de andra direktiven som kommittén hade, att över- väga formerna för de olika studievägarna och hur de skulle göras tillgängliga för alla elever i landet? Är inte det något som är oerhört viktigt, så att de olika programmen faktiskt blir tillgängliga också för elever som kommer från glesbygd, glesbygd som kanske inte klarar av att i sin enda gymnasieskola ha alla de 17 olika programmen, som jag tror att det är? Och vilka blir de ekonomiska konsekvenserna av pend- lingsbidrag, inackorderingskostnader m.m.? Vore det ändå inte viktiga frågor att diskutera? Om vi ska diskutera glesbygdsfrågor i valrörelsen, tycker då inte skolministern att bland glesbygdsfrå- gorna skulle faktiskt också glesbygdsbarnens möjlig- heter att få en riktigt bra skolgång i skolor och på program som de själva har valt vara en fråga som vi borde diskutera i stället för att sopa den under mattan och lägga den i en utredning som inte kommer att lämna ifrån sig något förrän efter valet? Herr talman! Även den andra kommittén, Skol- lagskommittén, sysslar med oerhört viktiga frågor. Här handlar det t.ex. om att harmonisera skollag, läroplaner, andra förordningar och föreskrifter, dvs. att se till att all lagstiftning kring skolan pekar åt samma håll. Vi vet båda två att ett av problemen i dag är att ibland vet man inte vilken tolkning man ska göra när den ena lagen borde tolkas åt ett håll och den andra lagen åt ett annat håll. Hur ska då skolorna göra för att försöka att verkligen leva upp till lagtexterna? Detta är ett problem, detta borde vi kunna diskutera i en valrörelse och vi borde ha tid att diskutera det här i kammaren i dag. Det handlar också om förskolan, en förskola som både skolministern med små barn och jag med små barn är mycket intresserad av. Hur ska den komma in i skolsystemet? Ska förskolan bilda en egen skolform eller ska den inte göra det? Hur får man dessa att gå ihop och haka i varandra? Vad kan skolan lära sig av förskolan och vad kan förskolan lära sig av skolan? Hur kan man samutnyttja lokaler? Det är oerhört viktiga frågor som jag tror att många föräldrar med små barn gärna skulle vilja se att vi diskuterade i valrörelsen och inte sopade under mattan till efter valet.

Herr talman! Per Bill räknar upp en väldig massa viktiga frågor, som jag helt delar hans bedömning är strategiska frågor, om framtidens gymnasieskola, framtidens rekrytering till högskolan, kopplingen mellan förskolan och grundskolan - alla dessa och många, många fler strategiska frågeställningar. Det gäller alla dessa, och många fler, strategiska frågeställningar. Att vi nu har en utredning, eller två utredningar, som dels tittar på lagstiftningen, dels tittar på den framtida gymnasieskolan, betyder natur- ligtvis inte att debatten ska avstanna. Jag vet inte vad Per Bill gör, men jag är ute och diskuterar de här frågorna varje dag, varje vecka. Det gäller t.ex. relationen mellan högskola och gymnasie- skola. Det är väldigt viktigt att man också låter de här arbetena harmoniera med varandra. Som jag har för- stått det har också insikten om behovet av samord- ning växt i kommittéerna under den tid då de har arbetat. Vi får också krav från andra viktiga aktörer i skolvärlden på att det behöver bli en samordning. Jag har också redovisat ett antal andra mycket vä- sentliga orsaker till att det har tagit längre tid än vad man en gång trodde. Jag är glad att Per Bill också ser dem som väsentliga orsaker. Men när det gäller själva debatten, Per Bill, välkomnar jag verkligen att vi för en diskussion. Kanske kan vi t.o.m., trots att valrörel- sen snart kommer i gång, föra en sansad och bra dis- kussion om hur de här frågorna ska lösas i framtiden. Det är åtminstone min ambition. Jag menar att det inte finns någon grund för kritik mot kommittéernas arbete med tanke på de orsaker som jag här har redovisat i riksdagen.

Herr talman! Såväl under hela den debatt om skolan som vi hade här för en liten stund sedan som hittills under de här två anförandena, som Thomas Östros har hållit som skolminister, har han frenetiskt duckat för vad han själv vill göra. Vilka konkreta, fasta förslag kommer innan valet? Eller går strategin ut på att Thomas Östros nu som skolminister ska gå ut och låta som Moderaterna light eller som en soci- alliberal, som jag hörde några gånger här i talarsto- len? Hur rimmar det med att han sedan, om valet går som opinionsundersökningarna säger, vilket vi ju hoppas att det inte gör, ska bilda regering tillsammans med Vänsterpartiet? Vänsterpartiet håller ju i dag successivt på att flytta ut och ta bort alla dem som har samarbetat med Socialdemokraterna. Många av deras riksdagsledamöter hänger med huvudet och säger: Jag får inte stanna kvar. Jag får inte behålla min riksdags- plats, för jag har inte k-faktorn tillräckligt tydlig. Vad är då k-faktorn? Jo, k-faktorn är att man är en tvätt- äkta kommunist. Tyvärr är det ju så att på skolsidan kommer skol- ministern att få samarbeta med Kalle Larsson, en person som inte tycker att våld är en fråga om moral utan snarare en fråga om makt i samhället. Han kommer att få samarbeta med Jenny Lindahl, som väl också riskerar att komma in. Hon tycker att Lenin var en fin kille. Att han var tvungen att ha ihjäl rätt mycket människor var ju sådant man fick ta. Det var liksom andra sidan av myntet, han var inte en större massmördare än någon annan som satt vid makten i världen vid den tiden. Är det den typen av kommunister som Socialde- mokraterna ska driva skolpolitik med i framtiden?

Herr talman! Jag undrade vart den här debatten var på väg. Vi började med Skollagskommitténs och Gymnasiekommitténs arbete, men vi avslutade med kommunismens brott. Jag har aldrig haft några problem med att klock- rent ta avstånd från allt vad kommunism heter. Jag tillhör ett av de få partier som verkligen fullt kan vara stolt över sin historia. När vi nu talar om kommittéernas arbete är det viktigt att konstatera att Per Bill delar min uppfatt- ning att det finns, och har funnits, goda skäl för de förlängningar som har inträffat. Det betyder inte att det är slut på samtalet om skolan. En viktig fråga kommer ju att vara t.ex. det som Per Bill tog upp. Vart har socialliberalerna tagit vägen? Nu hör de av sig till Utbildningsdepartementet, men jag är ju soci- aldemokrat och jag vet inte vart jag ska hänvisa dem.