yttr 1989/90 sku5y y

Yttrande 1989/90:sku5y

Skatteutskottets yttrande
1989/90:SkU5y

Tillfällig höjning av mervärdeskatten

1989/90

SkU5y

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över
kompletteringspropositionen jämte motioner såvitt propositionen och
motionerna rör utskottets beredningsområde. Med anledning härav lar
utskottet anföra följande.

Inledning

Skatteutskottet berörs främst av förslaget i propositionen (bilaga 4) om
en tillfällig höjning av mervärdeskatten. Vidare tangerar förslaget (bilaga
4) att ta bort åldersgränsen 16 år för sparande i allemanssparande!
utskottets beredningsområde genom det starka samband med beskattningen
som reglerna för denna sparform har. Utskottet behandlar
således i detta yttrande dels propositionen i dessa delar, dels de
motionsyrkanden som hänger samman med dessa och vissa andra
skattefrågor, nämligen

1989/90:Fi65 yrkandena 3 och 13 av Lars Werner m.fl. (vpk),
1989/90:Fi66 yrkandena 6—10 av Carl Bildt m.fl. (m),

1989/90:Fi70 yrkandena 5—8 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) och
1989/90:Fi74 yrkande 6 av Olof Johansson m.fl. (c).

Tillfällig höjning av mervärdeskatten m.m.

Det i propositionen framlagda förslaget om en tillfällig höjning av
mervärdeskatten från 19 % till 20 % mellan den 1 juli 1990 och den
31 december 1991 ingår som en väsentlig åtgärd för att dämpa den
privata konsumtionen, som enligt gjorda beräkningar kommer att öka
snabbare än produktionen under 1990. Höjningen innebär en förstärkning
av statsfinanserna med netto 5 700 milj. kr. under det kommande
budgetåret och med sammanlagt 9 600 milj. kr. under hela den tid
höjningen föreslås gälla. I samma syfte föreslås att genomförandet av
en planerad barnbidragshöjning delas upp i två etapper och att en
tänkt utbyggnad av föräldraförsäkringen skjuts upp. Regeringen motiverar
åtgärderna med att den ekonomiska politiken bör utformas med
syfte att stabilisera ekonomin. Med tanke på dels de senaste löneök -

1 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 5y

ningarna, dels den kommande skattereformen behöver enligt finansministern
åtgärder vidtas för att anpassa konsumtionen till tillgängliga
resurser.

Avslag på regeringens förslag att tillfälligt höja mervärdeskatten har
yrkats i motionerna Fi66 (yrkande 6) av Carl Bildt m.fl. (m), Fi74
(yrkande 6) av Olof Johansson m.fl. (c), Fi65 (yrkande 3) av Lars
Werner m.fl. (vpk) och Fi70 (yrkande 5) av Claes Roxbergh m.fl.
(mp). Motionärernas invändningar går ut på att den föreslagna höjningen
av mervärdeskatten leder till höjd inflation, höjt skattetryck
och en felaktig fördelning. I vpk-motionen Fi65 (yrkande 13) har i
stället förordats en selektiv och regionalt differentierad höjning av den
allmänna arbetsgivaravgiften. Miljöpartiet de gröna har i sin motion
Fi70 förespråkat att skatt tas ut på koldioxid fr.o.m. kommande
halvårsskifte (yrkande 6), att uran beläggs med skatt (yrkande 7) och
att den statliga inkomstskatten skärps nästa år i förhållande till vad
regeringen föreslagit i propositionen om reformerad inkomst- och
företagsbeskattning (yrkande 8).

För närvarande bereds inom utskottet regeringens förslag till skattereform
(prop. 1989/90:110 och lil), som utskottet lämnat bl.a. finansutskottet
tillfälle att yttra sig över. En väsentlig del av denna skatteomläggning
består av en basbreddning av mervärdeskatten i syfte att bidra
till finansieringen av de sänkta inkomstskattesatserna. Redan tidigare
har bl.a. energi belagts med mervärdeskatt, och avsikten är att bl.a. i
princip alla tjänster skall mervärdebeskattas.

Om finansutskottet finner att en åtstramning nu behövs för att
dämpa den privata konsumtionen under återstoden av år 1990 och år
1991 är enligt utskottets uppfattning en tidsbegränsad höjning av
mervärdeskatten en lämplig åtgärd för att uppnå detta syfte. Fördelen
med denna åtgärd är att den verkar snabbt. Dessutom kan den genom
att den är tillfällig medverka till en viss senareläggning av konsumtionen.
Även om utskottet är medvetet om att en mervärdeskattehöjning
med så pass kort varsel som nu föreslås kan förorsaka vissa övergångsproblem
för handeln får dock en skattehöjning av det här slaget från
administrativ synpunkt anses som en förhållandevis okomplicerad åtgärd.

Det bör framhållas att den aktuella höjningen av mervärdeskatten
ligger vid sidan av de åtgärder som vidtas med avseende på bl.a. den
indirekta beskattningen för att finansiera den sänkning av den statliga
inkomstskatten som avses genomföras under åren 1990 och 1991. Det
innebär bl.a. att riksdagens tidigare beslut om att man vid fastställandet
av basbeloppet skall bortse från de prisförändringar som följer av bl.a.
sådana skatteförändringar (prop. 1989/90:52, bet. SfU8) inte är tillämpligt
i detta sammanhang. I den mån den aktuella mervärdeskattehöjningen
höjer konsumentprisindex kommer således även basbeloppet
och olika basbeloppsanknutna förmåner såsom pensioner att höjas
automatiskt.

I jämförelse med en mervärdeskattehöjning framstår den selektiva
och regionalt differentierade höjning av den allmänna arbetsgivaravgif -

1989/90:SkU5y

ten som föreslås i motion Fi65 (yrkande 13) av Lars Werner m.fl.
(vpk) som klart olämplig och dessutom administrativt besvärlig att
genomföra. Vidare finner utskottet att sådana ännu oprövade punktskatter
och den ändring av statsskatteskalan som föreslås i yrkandena
6—8 i motion Fi70 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) är olämpliga som
finanspolitiska medel. Regeringen har för övrigt i proposition lil
föreslagit att skatt på koldioxid skall införas den 1 januari 1991.
Miljöpartiet de gröna har i en motion yrkat att ikraftträdandet skall
ske redan den 1 juli 1990, varför utskottet får anledning att om några
dagar pröva denna fråga. Frågan om en skatt på uran har utretts av
miljöavgiftsutredningen, som funnit att en eventuell beskattning av
kärnkraftsproduktion bör utformas som en skatt på kärnkraftsproducerad
el och att man därvid bör bygga vidare på den nuvarande lagen
(1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk
(SOU 1989:83 s. 443—453). Även olika utformningar av inkomstskatteskalan
för nästa års inkomster kommer inom kort att prövas av
utskottet med anledning av proposition 110 jämte motioner. Det kan
nämnas att miljöpartiet även i detta sammanhang i någon motion har
lagt fram förslag liknande det nu aktuella.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker således utskottet propositionen
och avstyrker samtliga de nu aktuella motionsyrkandena.

Åldersgränsen för sparande i allemanssparande! m.m.

I propositionen föreslås att åldersgränsen 16 år för att få ansluta sig till
allemanssparande! slopas. Förslaget skall enligt propositionen ses mot
den bakgrunden att regeringen i proposition 110 föreslår att de nuvarande
förmånliga skattebestämmelserna för allemanssparandet delvis
tas bort. Behovet av bestämmelser som syftar till att begränsa möjligheterna
för föräldrar att överföra redan existerande sparkapital till barnens
allemanssparande kvarstår därför inte.

Skatteutskottet har som nämnts tidigare ännu inte slutfört beredningen
av proposition 110. Förslaget i kompletteringspropositionen
har emellertid inte rönt någon invändning i riksdagen, och utskottet
har inte heller funnit någon anledning till erinran. Utskottet tillstyrker
därför kompletteringspropositionen i denna del.

Med anledning av det nu aktuella förslaget har två förslag väckts i
motion Fi66 av Carl Bildt m.fl. (m), bl.a. i syfte att stimulera hushållens
sparande. I yrkande 9 föreslås införande av ett startsparande för
barn och ungdom den 1 januari 1991. Detta sparande skulle vara så
konstruerat att 5 000 kr. årligen utan gåvobeskattning Sr överföras på
konton, spärrade för uttag intill dess barnet fyllt 18 år. Vidare skulle
avkastningen vara skattefri. Det andra förslaget i motionen (yrkande
10) innehåller detaljer om ett skattepremierat pensions- och annat
sparande i bank. Motionärerna föreslår att regeringen skall lämna
förslag härom under 1990 så att nya regler kan träda i kraft den 1
januari 1991.

Vad först gäller ett s.k. startsparande vill utskottet informera om att
ett liknande yrkande återfinns i en motion som väckts av moderata

1989/90:SkU5y

3

1* Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 5y

samlingspartiet med anledning av proposition 110 och som utskottet
således avser att behandla senare. Därtill kommer det arbete som enligt
propositionen (bilaga 4, s. 3) pågår inom finansdepartementet med en
ny arvs- och gåvoskattelag, däri inbegripet frågan om nivån på det
allmänna grundavdraget vid gåvobeskattningen, samt regeringens avsikt
att senare återkomma till dessa frågor. Av anförda skäl bör enligt
utskottets uppfattning finansutskottet avstå från att nu ta ställning i
sakfrågan. Utskottet avstyrker således motionen i nu behandlad del.

Vad sedan beträffar pensionssparandet hänvisar utskottet till vad
som sägs i propositionen (bilaga 1, s. 8 och 28) om att regeringen avser
att senare — i syfte att stimulera pensionssparande och förbättra
konkurrensen mellan olika finansiella företag — återkomma med
förslag som gör det möjligt för t.ex. banker att administrera pensionssparande.
Ett ställningstagande till beskattningsreglerna för detta slags
sparande bör enligt utskottets uppfattning anstå till dess att regeringens
nämnda förslag föreligger. Utskottet avstyrker därför motion Fi66 även
i denna del.

Investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten

I motion Fi66 (yrkande 7) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avskaffande av
investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten. Motionärernas kritik av
skatten går ut på att den enligt deras uppfattning får ses som ett
misslyckat försök att ytterligare styra en redan genomreglerad marknad.

Utskottet vill erinra om att den tidsbegränsade investeringsskatten,
eller investeringsavgiften som den tidigare benämndes, på vissa byggnadsarbeten
infördes våren 1989 för dämpa överhettningen inom byggsektorn
i Stockholm—Uppsala-områdena (bet. 1989/90:FiU36). Genom
riksdagsbeslut nyligen har nivån på skatten höjts, tiden för tillämpningen
förlängts och de geografiskt berörda regionerna utvidgats till att
omfatta även Göteborgsområdet (prop. 1989/90:96, bet. SkU27). Enligt
de regler som gäller nu och framöver utgår skatten med 30 % av
byggnadskostnaderna för byggnadsarbete som påbörjas i dessa regioner
senast den 31 december 1991. Enligt propositionen (bilaga 1, s. 6) har
emellertid en dämpning av överhettningen i Göteborgsområdet redan
inträtt. Mot den bakgrunden avser regeringen att återkomma med
förslag om en begränsning av tillämpningen i Göteborgsområdet till att
gälla endast fram till hösten 1990.

Genom vad som anförts i propositionen får motionen i aktuell del
anses delvis tillgodosedd. Skatteutskottet anser vidare att det bör ankomma
på finansutskottet att pröva vid vilken tidpunkt investeringsskatten
i Göteborgsområdet bör upphöra. Utskottet avstyrker därför
motionen i denna del.

1989/90:SkU5y

4

Arbetsmiljöavgift

1989/90:SkU5y

I motion Fi66 (yrkande 8) av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas slopande av
uttaget av arbetsmiljöavgift fr.o.m. den 1 juli 1990. Enligt motionärernas
mening motverkar avgifterna sitt syfte genom att företagens utrymme
för arbetsmiljöförbättrande åtgärder minskar.

Angående denna fråga vill utskottet erinra om följande. Riksdagen
antog i juni förra året på finansutskottets hemställan (1988/89:FiU30)
lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgifter, vilken trädde i kraft den 1 juli
1989. Förslag om sådana avgifter väcktes av skatteutskottet i utskottets
yttrande till finansutskottet med anledning av en proposition om en
höjning av den allmänna löneavgiften (SkU5y). Enligt lagen skall en
arbetsgivare betala en särskild arbetsmiljöavgift om 1,5% av samma
avgiftsunderlag som gäller för arbetsgivaravgiften till folkpensioneringen.
Avgifterna tas ut under tiden september 1989—december 1990.
Intäkterna från avgiften skall i sin helhet användas till insatser för
rehabilitering och bättre hälsa. Enligt riksdagsbeslut under våren 1990
(prop. 1989/90:62 bilaga 2, bet. SfU 12) skall avgiftsmedlen tillföras en
arbetslivsfond, skild från statsbudgeten. Avgifterna beräknas tillföra
fonden 10,7 miljarder kronor, vartill kommer avkastningen på fondmedlen.
Fondens tillgångar skall i sin helhet användas till bidrag åt
arbetsgivare för olika rehabiliteringsinsatser och till arbetsmiljöförbättrande
åtgärder. Av kompletteringspropositionen (bilaga 1, s. 5) framgår
att regeringen bedömer arbetslivsfondens verksamhet som ett väsentligt
inslag i sin politik att ytterligare stimulera till ökade arbetsinsatser.
Syftet är, förutom att tillgodose ett socialt behov, att mobilisera nya
resurser på arbetsmarknaden för att möta den stora efterfrågan.

Att under de angivna omständigheterna överväga att ett halvår i
förväg slopa avgifterna finner utskottet uteslutet. Utskottet avstyrker
följaktligen även yrkande 8 i motion Fi66.

Stockholm den 17 maj 1990
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s),
Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno
Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta
Svenson (m), Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c), Gösta Lyngå (mp),
Kjell Nordström (s), Knut Wachtmeister (m), Håkan Hansson (c) och
Maggi Mikaelsson (vpk).

5

Avvikande meningar

1. Tillfällig höjning av mervärdeskatten m.m.

Hugo Hegeland, Karl-Gösta Svenson och Knut Wachtmeister (alla m)
anför:

Den mervärdeskattehöjning som regeringen med stöd äv folkpartiet
nu har föreslagit kommer enligt vår bedömning att innebära en
skattehöjng på nästan 7 miljarder kronor räknat per helår. Att nu
tillgripa denna åtgärd är från samhällsekonomisk synpunkt helt felaktigt,
eftersom den kommer att påskynda och fördjupa en avmattning i
ekonomin som redan är i full gång. Skattehöjningen kommer vidare
att driva på inflationen, vilket i sin tur kommer att förorsaka krav på
omförhandlingar i löneavtalen, något som kommer att ytterligare förvärra
inflationen osv. i en ond cirkel.

En annan omständighet som bör beaktas är att höjningen, även om
den är tidsbegränsad, infaller precis under den period då regeringen
och folkpartiet i förening planerar att bredda basen för mervärdeskatten
som ett led i skattereformen. Detta kommer att leda till att de
negativa effekterna för de medborgare som drabbas av basbreddningen
blir ännu mera kännbara än som tidigare förutsetts. Uppskattningen i
motion Fi66 (m) att mervärdeskattehöjningen för det genomsnittliga
hushållet betyder en skatteökning med ca 1 800 kr. förefaller rimlig.
Därtill kommer ett ökat genomslag på mervärdeskatten för resor,
turism, byggnation etc. Mervärdeskattehöjningen kommer enligt vår
mening också i konflikt med Sveriges strävanden att närma sig EG,
där nivån på mervärdeskatten normalt är lägre.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker vi propositionen i denna del
och tillstyrker avslagsyrkandena dels i den nyssnämnda motion Fi66,
dels i motionerna Fi74 (c), Fi65 (vpk) och Fi70 (mp). Däremot
avstyrker vi de alternativa skattehöjningar som föreslagits i motionerna
Fi65 (yrkande 13) och Fi70 (yrkande 6—8).

2. Tillfällig höjning av mervärdeskatten m.m.

Rolf Kenneryd och Håkan Hansson (båda c) anför:

En mervärdeskattehöjning drabbar alltid låginkomsttagare och familjer
med många barn hårdast. Den nu föreslagna mervärdeskattehöjningen,
som innebär en skattehöjning på nästan 6 miljarder kronor
under det kommande budgetåret, kommer att utlösa kompensationskrav
i löneförhandlingarna och driva upp inflationen till nya rekordnivåer.
Detta är enligt vår mening desto mera allvarligt som inflationen
redan har tagit en oroande fart i år, främst beroende på effekterna
av skattereformens finansiering. Som framhålls i motion Fi74 (c) är ett
ökat sparande, som främjar investeringar och förbättrar bytesbalansen
utan att driva upp kostnadsläge och skattetryck, en bättre metod än
höjd mervärdeskatt för att komma till rätta med de nuvarande problemen
i den svenska ekonomin.

1989/90:SkU5y

6

Mot bakgrund av det anförda avstyrker vi propositionen i denna del
och tillstyrker avslagsyrkandena dels i den nyssnämnda motion Fi74,
dels i motionerna Fi66 (m), Fi65 (vpk) och Fi70 (mp). Däremot
avstyrker vi de alternativa skattehöjningar som föreslagits i motionerna
Fi65 (yrkande 13) och Fi70 (yrkande 6—8).

3. Tillfällig höjning av mervärdeskatten m.m.

Maggi Mikaelsson (vpk) anför:

Från vpk:s sida avvisar vi regeringens förslag till höjd mervärdeskatt
under tiden den 1 juli 1990 t.o.m. 1991. Vpk vänder sig emot en
generell åtstramning. Det är inte hushållens eller den offentliga sektorns
konsumtion som har orsakat överhettningen. Höjningen av mervärdeskatten
löser inte de grundläggande problemen i samhället.

Regeringen försöker i första hand lösa de ekonomiska problemen
genom att reducera efterfrågan. Den överhettning i ekonomin som vi
kunnat iaktta under 1989 och början av 1990 beror emellertid inte i
första hand på att efterfrågan är för stor utan i stället på att utbudet är
för litet. En mervärdeskattehöjning löser därför inte de grundläggnade
problemen. I stället för höjd mervärdeskatt bör man, som föreslås i
motion Fi65 (vpk), ingripa med selektiva åtgärder för att dämpa
överhettningen och minska den starka efterfrågan på arbetskraft inom
den privata tjänstesektorn i storstadsområdena. Förslaget från vpk att
temporärt höja arbetsgivaravgifterna för den privata tjänstesektorn i de
tre storstadsområdena uppfyller detta syfte och bör bidra till att underlätta
rekryteringen av personal till angelägen offentlig verksamhet.
Finansutskottet bör därför biträda detta yrkande. Vidare bör finansutskottet
ta fasta på vpk:s förslag till skatteomläggning, som inte bara är
finansierat fullt ut utan även uppvisar ett överskott på närmare 7
miljarder kronor, som skall överföras till den kommunala sektorn.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker vi inom vpk propositionen i
denna del och tillstyrker avslagsyrkandena dels i den nyssnämnda
motion Fi65, dels i motionerna Fi66 (m), Fi74 (c) och Fi70 (mp).
Vidare tillstyrker vi förslaget i motion Fi65 (yrkande 13) att höja den
allmänna löneavgiften inom den privata tjänstesektorn i Stockholms-,
Göteborgs- och Malmöområdet under perioden den 1 juli 1990 — den
31 december 1991.

4. Tillfällig höjning av mervärdeskatten m.m.

Gösta Lyngå (mp) anför:

Vad vårt lands ekonomiska och ekologiska kris påkallar just nu är
riktade åtgärder för att minska en alldeles för hög materiell konsumtion.
Att i det läget tillgripa en höjning av mervärdeskatten är felaktigt,
dels därför att instrumentet är alltför trubbigt, dels därför att det
proportionellt sett drabbar de sämst ställda hårdast, medan överkonsumtionen
särskilt återfinns bland dem med de högsta inkomsterna.

Den utsläppsskatt på koldioxid om 25 öre/kg, som har föreslagits i
samband med skattereformen, bör införas redan den 1 juli 1990.
Lämpligheten av denna skatt torde ha accepterats av en politisk

1989/90:SkU5y

7

majoritet, dess åtstramande effekter torde vara tydliga och något bärande
skäl för att inte införa den redan den 1 juli 1990 som en del i
åtstramningspaketet torde inte förefinnas.

En uranskatt på 12,3 öre per kWh av uranets energiinnehåll skulle
ha flera effekter som alla är hälsosamma i nuvarande kris. Dels skulle
det nuvarande gynnandet av kärnkraften jämfört med andra metoder
för energiomvandling något dämpas, dels skulle effektivisering av
processerna vara av större intresse för kraftbolagen; slutligen skulle
skatten klart bidra till enrgisparande och därigenom ha en åtstramande
effekt. Jag menar också i fråga om denna skatt att inget bärande skäl
kan anges mot att införa den redan den 1 juli 1990.

Den av regeringen i propositionen just föreslagna skattereformen
med kraftigt sänkta marginalskatter har en allt annat än åtstramande
effekt, och en del av marginalskattesänkningen bör uppskjutas till
1992. Om 3 % av sänkningen för inkomster över 124 000 kr. införs
1992 i stället för 1991, skulle åtstramningseffekten bli 5 miljarder
kronor. Den skulle också anbringas på rätt ställe, nämligen för de
välbeställda, vars konsumtion annars kommer att öka katastrofalt på
grund av alltför drastiskt sänkta marginalskatter.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker vi inom miljöpartiet de
gröna propositionen i denna del och tillstyrker avslagsyrkandena dels i
motion Fi70 (mp), dels i motionerna Fi66 (m), Fi74 (c) och Fi65
(mp). Vidare tillstyrker vi förslagen i motion Fi70 (yrkandena 6—8)
om införande av en koldioxidskatt med 25 öre per kg koldioxid fr.o.m.
den 1 juli 1990, införande av råvaruskatt på uran med 12,3 öre per
kWh av uranets energiinnehåll fr.o.m. den 1 juli 1990 och en minskning
av sänkningen av den statliga inkomstskatten under 1991 med 3
procentenheter i skiktet över 124 000 kr. beskattningsbar inkomst.

5. Startsparande

Hugo Hegeland, Karl-Gösta Svenson och Knut Wachtmeister (alla m)
anför:

Med hänsyn till det angelägna i att genom sparande bygga upp ett
mindre kapital hos barn och ungdom innan de lämnar sina föräldrar
stöder vi tanken i motion Fi66 (m) om ett s.k. startsparande för barn
och ungdom. På bankkonton som är spärrade för uttag intill dess att
barnet fyllt 18 år skall föräldrar och släktingar kunna sätta in upp till
5 000 kr. årligen vardera. Detta belopp överensstämmer med vad som
enligt förslag från moderata samlingspartiet till gåvobeskattning skall
kunna överföras till barn utan skyldighet att erlägga gåvoskatt. All
avkastning på kontot bör vara skattefri under den tid medlen inte får
disponeras.

Finansutskottet bör hemställa att riksdagen ger regeringen i uppdrag
att skyndsamt utreda detaljerna i detta uppslag och återkomma till
riksdagen med förslag under 1990, så att ett startsparande kan träda i
kraft redan den 1 januari 1991. Med det anförda tillstyrker vi således
motion Fi66, yrkande 9.

1989/90:SkU5y

8

6. Skattereglerna för pensionssparandet

1989/90:SkU5y

Hugo Hegeland, Karl-Gösta Svenson och Knut Wachtmeister (alla m)
anför:

Från moderata samlingspartiets sida har vi länge förordat en sådan
utvidgning av formerna för pensionssparandet som nu aviseras i kompletteringspropositionen.
Förslaget bör dock enligt vår mening fyllas ut
med fler detaljer i enlighet med vad som föreslås i motion Fi66 (m).
Sparandet bör således få ske genom insättning på bankkonton intill
dess vederbörande fyllt 55 år. Därefter bör uttag få ske med högst en
tiondel av det totalt sparade beloppet per år. Avsättning till pensionskonto
bör vara avdragsgill upp till ett basbelopp. Likaså bör all
avkastning vara skattefri och medlen fria från förmögenhetsskatt mot
att skattskyldighet inträder då beloppen tas ut. Det finns vidare skäl att
pröva om det utifrån banktekniska överväganden är möjligt att utvidga
placeringsmöjligheterna till att omfatta även sparande i aktier och
andra värdepapper samt andelar i aktie- och avkastningsfonder. Därigenom
skulle den enskilde själv kunna välja risknivå på sitt sparande.
Möjligheterna bör också undersökas att medge rätt att med uppskjuten
skattskyldighet få göra förtida uttag för t.ex. köp av permanentbostad
eller start av eget företag.

Finansutskottet bör enligt vår mening föreslå riksdagen att begära att
regeringen lägger fram förslag med angiven inriktning under år 1990,
så att de nya reglerna kan träda i kraft redan den 1 januari 1991. Vi
tillstyrker således motion Fi66 i nu behandlad del.

7. Investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten

Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m),
Leif Olsson (fp) och Knut Wachtmeister (m) anför:

Uppgiften i kompletteringspropositionen att regeringen nu avser att
lägga fram förslag om att slopa investeringsskatten för vissa byggnadsarbeten
i Göteborgsområdet visar hur illa genomtänkt det var att höja
skatten och att utvidga den i tiden och till att omfatta även Göteborgsområdet.
Ryckigheten och den dåliga framförhållningen i politiken på
detta område illustreras bäst genom det förhållandet att kompletteringspropositionen,
med denna avisering, lämnades fram till riksdagen
samma dag som riksdagen beslöt skärpa skatten. Nu liksom tidigare
anser vi emellertid att det rätta skulle vara att slopa skatten fullständigt
så snart som möjligt. Skatten leder enligt vår uppfattning till hyreshöjningar
i det befintliga lokalbeståndet och sysselsättningssvårigheter
bland byggnadsarbetarna genom att nyproduktionen minskar. Den är
vidare svår att administrera och förorsakar besvärliga gränsdragningsproblem,
t.ex. i samband med s.k. kombinationsprojekt, dvs. byggnader
med både en bostadsdel och en icke-bostadsdel. Vi biträder således
yrkande 7 i motion Fi66 (m) att investeringsskatten skall avskaffas i
såväl Stockholms- som Göteborgsområdet.

9

8. Arbetsmiljöavgift

1989/90:SkU5y

Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m),
Leif Olsson (fp) och Knut Wachtmeister (m) anför:

Den arbetsmiljöavgift som socialdemokraterna med centerns och
vpk:s bistånd införde förra året utgår med 1,5 % av lönesumman och
beräknas inbringa ca 15 miljarder kronor. Den är i praktiken ingenting
annat än en ny arbetsgivaravgift som leder till att näringslivets
möjligheter att hävda sig på världsmarknaden försvagas. Särskilt kännbar
är den för arbetskraftsintensiva företag, som riskerar att drivas till
friställningar genom att kostnaden kommer ovanpå lönekostnadsökningarna
till följd av de nya avtalen. 1 själva verket motverkar avgiften
sitt syfte att förbättra miljön genom att företagens utrymme för arbetsmiljöförbättrande
åtgärder minskar. Vi biträder därför yrkande 8 i
motion Fi66 att snarast avveckla avgiften.

Särskilt yttrande

Åldersgränser! för sparande i allemanssparande! m.m.

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

Vi delar den uppfattning som framförs i folkpartiets partimotion
Fi71 att det av flera skäl är angeläget att få till stånd en ökning av
hushållssparande!. Av fördelningspolitiska rättviseskäl är det angeläget
att alla människor ges möjlighet att genom sparande bygga upp ett eget
kapital. Föräldrar bör på olika sätt ges möjlighet till sparande för sina
barns räkning, t.ex. genom att barnbidraget eller en del därav sparas
till dess att barnet fyllt 18 år. Genom att ta bort åldersgränsen för
allemanssparande! kommer detta att kunna ske på mera fördelaktiga
villkor än tidigare, men därutöver bör — som folkpartiet kräver — det
gåvoskattefria grundbeloppet höjas till 10 000 kronor. Vi kommer att
återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

10

gotab 96741, Stockholm 1990