yttr 1989/90 sku4y y

Yttrande 1989/90:sku4y

Skatteutskottets yttrande
1988/89:SkU4y

Betalningar till och från utlandet

1989/90

SkU4y

Till finansutskottet
Inledning

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1989/90:135 om betalningar till och från utlandet jämte
eventuella motioner. I ärendet har väckts fyra motioner,
1989/90:Fi58—61. Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Lagen om betalningar till och från utlandet m.m.

I propositionen föreslås ingen förlängning av den nuvarande valutaregleringen.
Däremot lämnas förslag till en ny valutaregleringslag med
karaktären av beredskapslag, avsedd att kunna sättas in under säkerhetspolitiska
kriser och i krig samt under en begränsad tid om landet i
fredstid utsätts för mycket allvarliga störningar på det valutapolitiska
området. Vidare föreslås, i syfte att skapa en grund för riksbankens
insamling av uppgifter för betalningsbalansstatistiken och för skattemyndigheternas
kontroll av utlandstransaktioner, en särskild lag om
betalningar till och från utlandet, den s.k. betalningslagen. Denna lag
innehåller bl.a. bestämmelser om att betalningar till och från utlandet
i princip skall ske via auktoriserade valutahandlare. Från denna huvudregel
finns dock en rad undantag.

1 motion Fi59 (yrkande 2) av Lars Tobisson m.fl. (m) yrkas avslag
på propositionen såvitt avser förslaget till betalningslag samt att riksdagen
hos regeringen begär ett nytt förslag. Enligt motionärerna innebär
den föreslagna lagen begränsningar av kapitalets rörelsefrihet som är
oförenliga med strävan till fria kapitalrörelser över gränserna och som
rimmar illa med riksdagens uttalade avsikt att etablera så nära relationer
med EG som möjligt. Ett nytt förslag bör enligt motionärerna
utformas så att det står i samklang med aktuella liberaliseringssträvanden
inom OECD och EG.

I motion Fi58 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas avslag på propositionen
(yrkande 1), en utredning om vilka medel som kan användas för
att hävda en självständig stabiliseringspolitik och vilka möjligheter som
kan ges åt de arbetandes fackföreningar att förhindra osunda kapital -

1 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 4y

och valutaflöden (yrkande 2) samt en förlängning av den nuvarande
valutaregleringen till att gälla under ytterligare ett år (yrkande 3).
Vpk-motionärerna hänvisar till sin redan tidigare framförda uppfattning
— som enligt vad de framhåller även delas av LO — att
avvecklingen av valutaregleringen är fel eller att den i vart fall inletts
vid fel tidpunkt.

I motion Fi60 av Inger Schörling m.fl. (mp) slutligen yrkas avslag
på propositionen (yrkande 1) samt att regeringen lägger fram ett nytt
förslag till lag om betalningar till och från utlandet som bidrar till en
ekologiskt och socialt ansvarsfull handel med varor mellan länder och
människor och deras organisationer (yrkande 2). Motionärerna från
miljöpartiet de gröna anser att valutaregleringen inte borde ha avvecklats
utan analys av ekonomiska och ekologiska konsekvenser, att man
även i den föreliggande propositionen helt bortser från viktiga nutidsoch
framtidsaspekter och att den därför inte kan ligga till grund för
lagstiftning.

Utskottet vill erinra om att riksdagen tidigare godkänt (prop.
1988/89:100 bilaga 1, FiU20) att de kvarstående delarna av valutaregleringen
avvecklas men att avvecklingen bör ske på ett sätt som medger
att en god statistik över utrikesbetalningarna och en fungerande skattekontroll
kan upprätthållas. Genom ett senare riksdagsbeslut (prop.
1988/89:142, FiU32) har valutaregleringen förlängts ett år, t.o.m. den
30 juni 1990. Vidare har taxeringslagen försetts med nya regler om
kontrolluppgifter från valutabanker och fondkommissionärer i fråga
om utländska värdepapper och vissa betalningar till och från utlandet.
De nya reglerna i taxeringslagen skulle ses som temporära åtgärder i
avvaktan på att kontrollfrågorna kunde lösas utanför ramen för valutalagstiftningen.
I ärendet framhöll skatteutskottet (1988/89:3y) att utgångspunkten
borde vara att skattemyndigheterna kunde få ta del av
eller automatiskt få uppgifter om transaktioner med utlandet i samma
utsträckning som i fråga om transaktioner inom landet. Det borde
därför enligt utskottets mening inte komma i fråga att avveckla de
delar av valutaregleringen som tidigare användes för en sådan kontroll
utan att samtidigt försäkra sig om att den angivna målsättningen för
skattekontrollen i tillräcklig grad kunde tillgodoses på annat sätt.

Utskottet, som begränsar sitt yttrande till att avse frågor som hänger
samman med skattekontrollen i samband med avvecklingen av valutaregleringen,
anser att den föreliggande propositionen i dessa hänseenden
ligger i linje med de nyss angivna principerna. Kontrollproblemen
i samband med de fria kapitalrörelserna över gränserna kan komma
att bli besvärliga, och en lösning som endast bygger på medverkan av
skattemyndigheterna i andra länder kräver, som anförs av föredragande
statsrådet, ett vidsträckt internationellt samarbete för att uppnå en
tillfredsställande nivå på skattekontrollen. I det sammanhanget vill
utskottet erinra om att riksdagen nyligen på utskottets hemställan
godkänt den i propositionen angivna Europaråds- och OECD-konventionen
om ömsesidig handräckning i skatteärenden (prop. 1989/90:14,
SkU17). Som framhålls i propositionen kan det dock inte antas att ett
så stort antal andra stater godkänner konventionen att kontrollproble -

1989/90:SkU4y

2

men på denna väg kan lösas i ett kort eller medellångt tidsperspektiv.
När det gäller kontrollfrågorna i ett längre perspektiv har utskottet
erfarit att det pågår ett arbete inom finansdepartementet att mera
långsiktigt studera kontrollfrågorna i samband med de fria valutarörelserna
och langa in den information som finns om vad som sker inom
EG på detta område.

Mot bakgrund av vad som anförts instämmer utskottet i föredragande
statsrådets uppfattning att skattekontrollen, i avvaktan på ett väsentligt
utvidgat internationellt samarbete, bör bygga på interna regler
utformade för just detta ändamål. Den föreslagna betalningslagen, som
bl.a. innebär att betalningar till och från utlandet i princip kanaliseras
till av riksbanken auktoriserade valutahandlare, bör enligt utskottets
uppfattning ge de berörda myndigheterna möjlighet att följa betalningsströmmarna
till och från utlandet och hämta in de uppgifter som
behövs för bl.a. kontrollverksamheten. Utskottet återkommer nedan
till vissa detaljfrågor som tagits upp av några motionärer, men i övrigt
tillstyrker utskottet förslaget i propositionen om en ny lag om betalningar
till och från utlandet m.m. och avstyrker avslagsyrkandena i de
nu aktuella motionerna. Utskottet avstyrker vidare yrkandena i motionerna
Fi58 och Fi60 om nya utredningar och förslag.

Valutahandelstillstånd

1 propositionen föreslås att valutahandel skall fa bedrivas endast efter
tillstånd av riksbanken. Ett sådant tillstånd (valutahandelstillstånd)
skall kunna medges för olika kreditinstitut och postverket. En tillståndshavare
skall efter erhållet tillstånd kallas auktoriserad valutahandlare.
Vid prövningen skall en sökandes kompetens och soliditet
samt allmänna lämplighet beaktas. Ett valutahandelstillstånd skall kunna
begränsas till viss valutahandel.

I motion Fi61 (yrkande 3) av Anne Wibble m.fl. (fp) yrkas en
principiell rätt för samtliga finansinstitut som står under myndighetstillsyn
att handla med valutor och ombesörja betalningar till och från
utlandet. Motionärerna anser att det vore fel att inskränka denna
rättighet med hänsyn till det aktuella institutets normala verksamhet,
eftersom detta enligt deras uppfattning skulle verka konkurrenshämmande
och inskränkande på verksamhetens expansion.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets uppfattning att
behovet av en god skattekontroll motiverar att betalningarna går
genom seriösa institut, vars lämplighet prövats av riksbanken. Riksbanken
bör också kunna ge begränsade tillstånd. Utskottet vill emellertid
betona vikten av föredragande statsrådets uttalande att det inte skall
vara fråga om någon behovsprövning och att det är angeläget att
prövningen inte sker efter så hårda villkor att den åsyftade breddningen
och ökade konkurrensen inom valutahandeln motverkas. Härigenom
får syftet med motionen såvitt nu är i fråga anses i väsentliga
avseenden tillgodosett. Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motionen i denna del.

1989/90:SkU4y

3

Utländska inlåningskonton

1989/90:SkU4y

I propositionen föreslås att en svensk juridisk person eller en fysisk
person bosatt i Sverige i princip inte skall fa sätta in pengar på ett eget
inlåningskonto i utlandet eller verkställa betalningar till utlandet eller
ta emot betalningar via ett sådant konto. Generella undantag skall
göras för dem som bedriver verksamhet i utlandet eller av annan
anledning har ett affärsmässigt eller annat beaktansvärt behov av att
kunna göra betalningar till eller från ett eget inlåningskonto i utlandet.
Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, föreslås få en
möjlighet att föreskriva ytterligare undantag från betalningsförbudet.

I motion Fi61 (yrkande 2) av Anne Wibble m.fl. (fp) yrkas att
riksbanken skall åläggas att automatiskt lämna tillstånd till att göra
betalningar till och från eget inlåningskonto i sådana länder som
lämnar kontrolluppgift till de svenska skattemyndigheterna.

Av bl.a. kontrollskäl biträder utskottet förslaget i propositionen, mot
vilket det stora flertalet remissinstanser inte har haft något att erinra,
att de nuvarande starka begränsningarna att placera medel på inlåningskonto
i utlandet i princip bör behållas. Vidare anser utskottet att
ett undantag från denna princip bör gälla i fråga om konton i länder
som lämnar en tillfredsställande information till de svenska myndigheterna.
Vad gäller den närmare utformningen av ett sådant undantag
bör, som framhålls i propositionen, bestämmelserna härom meddelas i
en förordning. Utskottet tar således inte ställning till exakt hur detta
undantag bör utformas, utan det får ankomma på regeringen att svara
för denna detaljfråga. I detta sammanhang vill emellertid utskottet
ånyo peka på att riksdagen nyligen godkänt den i propositionen
angivna Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning
i skatteärenden (prop. 1989/90:14, SkU17). Konventionen
träder i kraft när den godkänts av fem stater. Enligt vad utskottet
erfarit förbereds ett godkännande för närvarande — förutom av Sverige
— av Norge, Finland och USA. Som framhålls i propositionen bör det,
när konventionen har trätt i kraft, vara tillåtet för såväl juridiska
personer som fysiska personer bosatta i Sverige att verkställa betalningar
till ett eget inlåningskonto i sådana länder som har tillträtt konventionen,
om kontrolluppgifter skall lämnas till de svenska skattemyndigheterna
i huvudsak i samma utsträckning som i fråga om inlåningskonton
i Sverige. Utskottet, som tillstyrker propositionen, finner att
motionsyrkandet härigenom får anses i väsentlig del tillgodosett och
utskottet avstyrker därför motionen i denna del.

Kontrolluppgifter

I propositionen föreslås att kontrolluppgifter om betalningar till och
från utlandet skall lämnas av valutahandlare. Uppgift skall därvid
lämnas om varje betalning som överstiger 50 000 kr. Upplysning skall
också lämnas om vad betalningen avser och vilket land betalningen går
till eller kommer från. Vid betalning till utlandet skall upplysning

4

också lämnas om namnet på betalningsmottagaren. Kontrolluppgiftsskyldigheten
skall gälla även mindre betalningar, om dessa utgör
delbetalningar av en summa som överstiger gränsbeloppet.

I motion Fi61 (yrkande 5) av Anne Wibble m.fl. (fp) yrkas att
föreskrifterna om att lämna uppgift om namnet på betalningsmottagaren
och om att ange huruvida betalningar av mindre blopp utgör
delbetalningar av större summor utgår. Motionärerna anser att det inte
är rimligt att kräva valutahandlarna på uppgifter om betalningsmottagare
som normalt inte är skattskyldiga i Sverige eller om en beloppsmässigt
mindre betalning utgör en delbetalning av en större summa.

Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets uppfattning att det
från skattekontrollsynpunkt kan vara av stort värde att få kännedom
om vem som är mottagare till en utländsk betalning när det finns en
intressegemenskap med den som verkställer betalningen. Som framhålls
i propositionen skall motsvarande uppgifter redan i dag lämnas
inom BOK-systemet (riksbankens rapporteringssystem för betalningar
till och från utlandet), och det behöver sålunda inte skapas några nya
administrativa rutiner för dessa fall. Utskottet anser vidare i likhet med
föredragande statsrådet att en bestämmelse om att uppgift skall lämnas
även om mindre betalningar, om dessa utgör delbetalningar av en
summa som överstiger 50 000 kr., behövs för att undvika en för stor
lucka i systemet. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i
denna del och avstyrker motion Fi61 i motsvarande del.

Stockholm den 10 maj 1990
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s),
Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Sverre
Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp), Rolf Kenneryd (c),
Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s), Karl
Hagström (s). Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Marianne Andersson i
Gislaved (s).

Avvikande meningar

1. Lagen om betalningar till och från utlandet m.m.

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Det är angeläget att Sverige verkar för en förbättrad skattekontroll över
gränserna. Som anförs i motion Fi59 (m) innebär emellertid den
betalningslag som regeringen nu föreslår att en ny form av valutareglering
återinförs genom en bakväg.

1989/90:SkU4y

5

Enligt den föreslagna lagen om betalningar till och från utlandet
m.m. får sådana transaktioner ske endast via auktoriserad valutahandlare.
Köp och försäljning av utländska värdepapper måste på samma
sätt hanteras av fondkommissionär med valutahandelsauktorisation.
Sådana värdepapper måste dessutom förvaras i depå hos auktoriserad
valutahandlare. Det skall i princip vara förbjudet att deponera medel
på inlåningskonto utomlands. Förbudet mot att betala mer än 3 000
kr. i årspremie för en utländsk livförsäkring föreslås bestå tills vidare.

Enligt vår mening kan det inte råda något tvivel om att begränsningarna
är oförenliga med aktuella strävanden mot fria kapitalrörelser
över gränserna. De rimmar mycket illa med riksdagens uttalade avsikt
att etablera så nära relationer med EG som möjligt. Syftet vid sidan av
skattekontrollen att låsa in sparkapital i Sverige kommer i dagen bl.a.
genom föreskriften om att utländsk livförsäkringspremie inte får överstiga
3 000 kr. per år. Denna åtgärd är dock förfelad med hänsyn till
att de premier som i dag betalas in till svenska livförsäkringsbolag av
dessa placeras i utländska fastigheter och aktier.

Sammanfattningsvis delar vi den i motion Fi59 framförda uppfattningen
att det enda säkra sättet att undvika kapitalflykt är att tekniskt
och nivåmässigt harmonisera skattelagstiftningen till förhållandena i
omvärlden. Detta måste prägla översynen av den svenska kapitalbeskattningen
i samband med den förestående skatteomläggningen. Den
föreslagna betalningslagen innebär ett återfall i förlegat regleringstänkande
och bör enligt vår mening avvisas av riksdagen. Regeringen bör
samtidigt ges i uppdrag att utforma ett nytt förslag som står i samklang
med aktuella liberaliseringssträvanden inom OECD och EG.

Vi föreslår att finansutskottet hemställer att dessa åtgärder vidtas.
Det innebär att vi tillstyrker motion Fi59 yrkande 1 och avstyrker
propositionen i motsvarande del samt motionerna Fi58 yrkandena 1
och 2 och Fi60 yrkandena 1 och 2 i den mån de sistnämnda motionerna
inte är tillgodosedda.

2. Lagen om betalningar till och från utlandet m.m.

Lars Bäckström (vpk) anför:

Inom vpk ansluter vi oss till den kritik som framförts i bl.a. motion
Fi58 att tidpunkten för avregleringen på valutamarknaden var illa vald
och att avvecklingen genomförts i ett alltför hastigt tempo. Även om
den nuvarande valutalagstiftningen med tidens utveckling inte har
varit något effektivt medel att begränsa och styra kapitalrörelser har
valutalagen haft sin betydelse. Vi vill i sammanhanget peka på LO:s
kritik mot ett alltför snabbt avskaffande av valutaregleringen. Enligt
LO borde ytterligare strukturförbättringar avvaktas, bl.a. en ökning av
konkurrenselementet i svenskt näringsliv, innan tiden kunde anses
mogen för en sådan åtgärd. Bakom denna kritik finns en djup oro för
avsaknaden av en kraftfull politik för medvetna strategiska investeringar
inom industrin.

Som anförs i vpk-motionen medför valutaavregleringen en liberalisering
av kapitalrörelserna som försvårar en aktiv politik mot ett ökat

1989/90:SkU4y

6

internationellt beroende. En sådan valutapolitik innebär snarare ett
aktivt stöd till en stegvis utflyttning av näringslivets investeringar samt
andra kapital- och portföljtransaktioner, bl.a. i syfte att undgå skattekontroll.
De ökade möjligheterna till skatteundandraganden kan befaras
leda till påfrestningar av olika slag och på sikt medföra att vår
konkurrensförmåga gentemot utlandet sätts ned ytterligare.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker vi från vpk:s sida kravet i
motion Fi58 att avslå propositionen (yrkande 1) och begära tillkallande
av en utredning för att finna nya och mer effektiva medel att föra
en självständig stabiliseringspolitik i syfte att stärka vårt nationella
oberoende och ge de arbetandes fackföreningar ökade möjligheter att
förhindra osunda kapital- och valutaflöden (yrkande 2). I konsekvens
härmed ställer vi oss också bakom förslaget att förlänga valutalagen
och valutaförordningen till att gälla även nästkommande budgetår
(yrkande 3). Härigenom får motion Fi59 såvitt avser ett avslag på
propositionen i viss del anses tillgodosedd, liksom även motion Fi60 i
väsentliga delar.

3. Lagen om betalningar till och från utlandet m.m.

Gösta Lyngå (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att avvecklingen av valutaregleringen innebär
att Sverige på sikt avhänder sig kontrollen över sin egen ekonomi.
En helt fri valutamarknad innebär att vi får en väsentlig förlust av
skattemedel genom att internationell skatteflykt underlättas. De gröna
anser därför att övergången till en fri valutamarknad bör stoppas och
att man bör begränsa kapitalets rörlighet av ekologiska och sociala
skäl. Lättnader i fråga om en sådan valutareglering bör få ske först när
man kan se att det globala ekologiska förfallet bromsats, att ett övertygande
ekologiskt återuppbyggnadsarbete är i gång, att en rättvisare
fördelning av världens resurser har påbörjats, att den svenska ekonomin
fungerar utan störningar och är i god balans samt att landet sedan
lång tid inte har haft något bytesbalansunderskott. Sverige bör enligt
vår mening ta sin del av ansvaret för att handeln mellan länder och
människor och deras organisationer ges en ekologiskt och socialt
ansvarsfull inriktning.

Enligt de grönas mening bör riksdagen med bifall till motion Fi60
avslå den nu föreliggande propositionen och — med beaktande av vad
här anförts — begära ett nytt förslag av regeringen. Härigenom får
motion Fi59 såvitt avser ett avslag på propositionen i viss del anses
tillgodosedd, liksom även motion Fi58 i väsentliga delar.

4. Valutahandelstillstånd

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

I likhet med motionärerna bakom motion Fiöl (fp) anser vi att rätten
att bedriva handel med valutor och göra utlandsbetalningar inte bör
kunna begränsas med hänsyn till det aktuella institutets normala
verksamhet, eftersom detta enligt vår mening skulle verka konkurrens -

1989/90:SkU4y

7

hämmande och inskränkande på verksamhetens expansion. Vi biträder
därför förslaget i motionen, yrkande 3, att lagen utformas så att
samtliga kreditinstitut som står under myndighetstillsyn principiellt
skall ha denna rätt.

5. Utländska inlåningskonton

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

Vi delar den uppfattning som förs fram av folkpartiet i motion Fiöl att
riksbanken bör åläggas att automatiskt lämna tillstånd till att göra
betalningar till och från eget inlåningskonto i sådana länder som
lämnar kontrolluppgift till de svenska skattemyndigheterna. Denna
tanke utgör en vidareutveckling av vad riksskatteverket anfört i sitt
remissyttrande över den utredning som ligger till grund för propositionen,
nämligen att undantaget från kontoförbudet utformas så att riksbanken
ges en möjlighet att medge tillstånd i de angivna fallen. Vi
biträder också fp-motionärernas förslag till lagteknisk lösning genom
ett tillägg till den i propositionen föreslagna 11 § i den nya lagen om
betalningar till och från utlandet m.m. Med det anförda tillstyrker vi
yrkande 2 i motion Fiöl.

6. Kontrolluppgifter

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:

I likhet med motionärerna bakom motion Fiöl (fp) anser vi att man
rimligen inte kan kräva av valutahandlarna att de tar reda på om en
beloppsmässigt mindre betalning utgör en delbetalning av en större
summa, utan valutahandlarna bör kunna utgå ifrån att mindre belopp
är undantagna från uppgiftsskyldigheten. Vi kan inte heller acceptera
att uppgiftsskyldigheten skall gälla namnet på mottagaren som normalt
inte är skattskyldig i Sverige. Vi delar således inte uppfattningen i
propositionen att uppgift om betalningsmottagaren behövs för att kunna
upprätthålla en godtagbar kvalitet och tillförlitlighet i betalningsbalansstatistiken
utan biträder förslaget i motion Fiöl yrkande 5 att de
berörda föreskrifterna inte tas in i taxeringslagen.

1989/90:SkU4y

gotab 96735, Stockholm 1990

8