Tull för äpplen och päron

Yttrande 1989/90:JoU3y

Jordbruksutskottets yttrande
1989/90:JoU3y

Tull för äpplen och päron

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 7 november 1989 beslutat bereda jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1989/90:24 om ändring
i tulltaxelagen m.m. jämte eventuella motioner. Jordbruksutskottet
behandlar i detta yttrande den del av propositionen som avser tull
för äpplen och päron samt de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1989/90:Sk4 av Annika Åhnberg (vpk), 1989/90:Sk5 av
Kjell Johansson m.fl. (fp) och 1989/90:Sk6 av Inger Schörling m.fl.
(mp) yrkandena 1 — 3.

Utskottet

Tull för äpplen och päron m.m.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att under en begränsad tidsperiod
meddela föreskrifter om tull för färska äpplen och päron
(1988/89:SkU8, JoU2y, rskr. 27, SFS 1988:1205). Genom bemyndigandet
blev det möjligt för regeringen att införa de förhöjda tullsatser för
äpplen och päron om vilka förhandlingar förts inom ramen för det
allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) med Amerikas Förenta
Stater och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC). Därmed kunde
importregleringen i fråga om äpplen och päron börja avvecklas.
Fr.o.m. den 15 november 1989 skall avvecklingen vara helt genomförd.
Propositionens förslag i denna del innebär att de ovannämnda
förhöjda tullarna för färska äpplen och päron skall gälla även i
fortsättningen och att bestämmelser härom införs i tulltaxelagen
(1987:1068).

Utskottet har ingen erinran mot regeringens nu redovisade förslag,
som till fullo överensstämmer med riksdagens tidigare beslut i denna
fråga.

I motion Sk5 (fp) anförs att de förhöjda tullsatserna bör avvecklas
samtidigt som åtgärder vidtas mot de omställningsproblem som svenska
fruktodlare kan drabbas av. Det finns dock enligt motionen skäl att
samordna detta beslut med det livsmedelspolitiska beslut som riksda -

1989/90

JoU3y

1 Riksdagen 1389190. 16 sami Nr 3y

gen kommer att fatta under våren 1990. Då måste nämligen riksdagen
ta ställning till hur omställningsåtgärder av liknande slag bör utformas
på lämpligaste sätt. Dessa båda beslut bör fattas i ett sammanhang.

Utskottet utesluter inte att det i samband med behandlingen av den
till våren 1990 aviserade propositionen om livsmedelspolitiken kan
finnas skäl att diskutera omställningsåtgärder av olika slag. Det finns
dock ingen anledning att redan nu göra några uttalanden om hur detta
ärende skall beredas och vilka frågor som bör tas upp. När det gäller
tullsatserna utgår utskottet givetvis från att strävandena inom ramen
för GATT och andra internationella överenskommelser fullföljs. I det
längre perspektivet avser de undertecknande staterna att genomföra
fortskridande och väsentliga sänkningar av tullar och andra handelshinder.
Utskottet avstyrker motion Sk5 i den mån den inte tillgodoses
med det anförda.

1 motion Sk4 (vpk) yrkande 2 anförs att riksdagen bör av regeringen
begära en analys av effekterna av de nya besluten för den svenska
fruktodlingen.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid behandlingen av statsbudgeten
för innevarande budgetår fattade beslut om ett stöd för bl.a. strukturåtgärder
inom fruktodlingen inom en ram av 12,5 milj. kr. under åren
1989—1991 (1988/89:JoU12 punkt 7). 1 betänkandet godtog utskottet
tills vidare den föreslagna bidragsramen men ansåg det angeläget att
förhandlingarna mellan staten och trädgårdsnäringen fortsatte så att
ytterligare klarhet kunde uppnås beträffande medelsbehovet.

Utskottet har nyligen erfarit att chefen för jordbruksdepartementet
ämnar anordna ett möte med representanter för fruktodlingen för
fortsatta överläggningar om medelsbehovet när det gäller stöd till
omställningsåtgärder inom fruktodlingen. Det anförda bör i viss mån
kunna tillgodose syftet med motion Sk4 yrkande 2. I avbidan på
resultatet av de nämnda överläggningarna bör riksdagen ej göra något
uttalande i enlighet med motionen.

Importkontrollen

Vad beträffar synpunkterna i motionerna Sk4 och Sk6 på importkontrollen
m.m. vill utskottet påpeka att den aktuella propositionen, såvitt
nu är i fråga, endast omfattar tullsatserna för äpplen och päron och att
frågor om kontroll av importerad frukt snarare bör behandlas i andra
sammanhang där mer övergripande frågor om livsmedelskontrollen
aktualiseras. Utskottet har emellertid funnit det lämpligt att i detta
sammanhang göra en tämligen utförlig redovisning av sina ställningstaganden
i denna fråga.

Inledningsvis bör framhållas att utskottet under våren 1989 behandlade
en proposition med förslag om vissa ändringar i livsmedelslagen i
syfte att skärpa livsmedelskontrollen (prop. 1988/89:68,
1988/89:JoU14). I samband härmed underströk både regering och
riksdag att den svenska livsmedelslagstiftningen innebär att samma
krav ställs på importerade produkter som på inhemskt producerade
när det gäller att skydda konsumenterna mot eventuella hälsorisker. Ef -

1989/90: JoU3y

2

tersom konsumenterna måste kunna lita på importerade lika väl som
på svenska produkter är kravet detsamma oavsett ursprung och produktionsförhållanden
i produktionslandet.

Produktionsmetoder och produktionsförhållanden skiljer sig väsentligt
åt mellan olika länder. I många fell är t.ex. klimatförhållandena så
olika att skillnader i produktionsmetoder är ofrånkomliga. Så länge de
svenska kraven på slutprodukterna är uppfyllda finns enligt ovannämnda
riksdagsbeslut varken anledning eller möjlighet att från svensk
sida motsätta sig import av produkterna. Givetvis kan produktionsmetoden
påverka produkten på ett sådant sätt att den inte kan godtas i
Sverige, varvid importen kan förhindras.

Den rättsliga grunden för kontrollåtgärder riktade mot importerade
livsmedel anges i 11 § livsmedelslagen (1971:511). Enligt denna paragraf
kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel till landet
av visst slag av livsmedel. I den tidigare gällande lydelsen medgav
bestämmelsen sådana åtgärder endast om det var påkallat från hälsoelter
näringssynpunkt. Fr.o.m. den 1 juli 1989 får åtgärder också vidtas
om det annars behövs för att tillgodose konsumentintresset . Syftet med
denna bestämmelse var att möjliggöra förbud mot bestrålning av
livsmedel och mot import av bestrålade livsmedel. Ett sådant förbud
har sedermera införts i 10 § livsmedelsförordningen (1989:462).

Huvudansvarig myndighet för importkontrollen är statens livsmedelsverk.
Verksamheten beskrivs bl.a. i proposition 1988/89:68 (s. 33
ff.) och i utskottets betänkande 1988/89:JoU14 (s. 16 ff.).

I samband med beredningen av nyssnämnda proposition behandlade
utskottet motioner där det av såväl hälso- som konkurrensskäl framfördes
yrkanden om samma kvalitetskrav m.m. för importerade och
inhemskt producerade livsmedel. Utskottet anförde därvid bl.a. följande: Som

en allmän synpunkt beträffande de motioner som syftar till en
ökad kontroll av inte bara produktens beskaffenhet utan också av
exportlandets produktionsmetoder kan framhållas att man med detta
synsätt inför ett delvis nytt moment i livsmedelskontrollen. Den nuvarande
livsmedelslagen är till stor del inriktad på att kontrollera och
motverka hälsorisker m.m. för konsumenterna. Genom den av regeringen
föreslagna ändringen av 11 § livsmedelslagen öppnas en möjlighet
att vidta åtgärder som, utöver hälso- och näringsskäl, föranleds av
konsumentintresset. Av propositionen framgår att denna ändring görs i
syfte att möjliggöra kontroll av hantering eller införsel av bestrålade
livsmedel. Utskottet vill understryka att de motioner som förordar ett
generellt importförbud för produkter som framställts med i Sverige
otillåtna metoder inte i alla delar företräder ett renodlat konsumentintresse
utan snarare syftar till att värna om den inhemska produktionens
konkurrensmöjligheter m.m. I samband med utskottets offentliga
utfrågning framgick det klart att de länder som uppställer tekniska
handelshinder alltid riskerar att mötas av motåtgärder på det handelspolitiska
planet. Oavsett vilken betydelse detta spörsmål har vill utskottet
för sin del framhålla att kraven på likartade produktionsmetoder
i många fall är alltför vittsyftande för att kunna rymmas inom
begreppet konsumentintresse enligt den svenska livsmedelslagstiftningen.
Vidare bör framhållas att beslut om ytterligare importrestriktioner

1989/90:JoU3y

3

eiler andra handelshinder kan komma i konflikt med den nyligen
ingångna GATT-överenskommelsen, som redovisas i utskottets kommande
betänkande om jordbruksprisregleringen (1988/89:JoU21).

1 anslutning till de nu aktuella motionerna Sk4 och Sk6 vill utskottet
vidare anföra följande:

Allmänna tull- och handelsavtalet (General Agreement on Tariffe
and Trade, GATT) tillkom år 1947 som ett led i arbetet på att
reorganisera världshandeln efter det andra världskriget. Det omfattar
nu ett hundratal länder. Sverige inträdde som avtalsslutande part år
1950.

Syftet med GATT är att främja den ekonomiska utvecklingen bl.a.
genom att undanröja olika hinder för den internationella handeln.
Avtalet innehåller föreskrifter för ländernas uppträdande på det handelspolitiska
området. Handeln med livsmedelsråvaror och livsmedel
har länge tillhört de områden som påverkats i liten utsträckning av
regelverket i GATT. I den ministerdeklaration från hösten 1986 som
inledde den nu pågående Uruguay-rundan underströks vikten av att
också handeln på detta område omfattas av en förstärkt disciplin.
Restriktioner och snedvridningar som bidrar till osäkerhet och instabilitet
på de internationella marknaderna måste undanröjas. Särskilt
poängteras importhinder i form av tullar, importavgifter, direkta och
indirekta exportsubsidier. Principer för utformningen av sanitära och
fytosanitära regler (djurskydd och växtskydd) kommer också att diskuteras.
Dessa avses bli reglerade i det slutgiltiga avtalet.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är artikel 20 i GATT-avtalet.
Enligt denna får en part genomföra åtgärder som annars skulle vara
otillåtna enligt avtalet om syftet är att skydda människors, djurs eller
växters liv eller hälsa. Åtgärderna får dock ej tillämpas på ett sätt som
skulle innebära ett medel för godtycklig eller oberättigad diskriminering
mellan länder där samma förhållanden råder eller en förtäckt
inskränkning av internationell handel. I överenskommelsen om tekniska
handelshinder (TBT-överenskommelsen, Technical Barriers to Trade)
finns en liknande skrivning, där parterna erkänner att inget land
bör vara förhindrat att vidta åtgärder som är nödvändiga för att
säkerställa kvaliteten på sin export eller för att skydda människors,
djurs eller växters liv eller hälsa, för att skydda miljön eller för att
förhindra bedrägliga förfaranden. Åtgärden får inte tillämpas på ett sätt
som utgör en form av godtycklig eller orättvis diskriminering mellan
länder i vilka samma betingelser råder eller en förtäckt restriktion på
internationell handel.

Utskottet vill här framhålla en viktig distinktion i tolkningen av
begreppen skydd för hälsa och miljö. Häri inryms endast åtgärder som
syftar till att skydda hälsa, dvs. konsumenthälsan, och miljö i det
mottagande landet men ej i producentlandet.

TBT-överenskommelsen innehåller vidare utförliga bestämmelser
om förfarandet för biläggande av tvister. Det anges särskilt att proceduren
för biläggande av tvister kan tillämpas i de fall en part anser att

1989/90: Jo U3y

4

förpliktelser enligt överenskommelsen kringgås genom att krav formulerats
som avser processer och produktionsmetoder i stället för varans
egenskaper. I det internationella arbetet brukar dessa krav betecknas
som PPM-krav.

Kommerskollegiet har nyligen avgett ett remissyttrande med anledning
av de diskussioner som förs i GATT-arbetsgruppen för sanitära
och fytosanitära frågor. I yttrandet anförs bl.a. att det gäller att få till
stånd en disciplin i GATT som förhindrar oberättigade PPM-krav. Som
exempel nämns att man i importlandet förbjuder import av varor som
tillverkats enligt produktionsmetoder som är skadliga för närmiljön i
exportlandet ("exterritoriell tillämpning").

Om en nation inte rättar sig efter de beslut som fattas i samband
med tvistlösningsproceduren kan nationen utsättas för handelspolitiska
motåtgärder. Dessa motåtgärder kan om det anses lämpligt för att t.ex.
göra åtgärderna mera kännbara avse ett annat varuområde än det som
tvisten gäller.

I båda de nu aktuella motionerna Sk4 och Sk6 anförs att man från
Sveriges sida ej bör acceptera import av frukt som har producerats
med metoder som inte tillåts resp. ej är godtagbara i Sverige. I
vpk-motionen anförs att kraven måste inbegripa även sådant som "ej
ger upphov till mätbara restsubstanser hos frukten". Enligt mp-motionen
bör kraven gälla sådan frukt som, utan att vara en hälsorisk, är
"odlad med metoder som av miljöskäl inte tillåts i Sverige". Motionerna
är således tämligen allmänt hållna. Formuleringen ger inte underlag
för några bestämda slutsatser angående vilka produktionsmetoder
som åsyftas, utöver de metoder som redan enligt gällande regler kan
föranleda importstopp på grund av att de ger upphov till otillåtna
restsubstanser i produkterna. Motionärerna gör heller ingen åtskillnad
mellan å ena sidan frukt som odlas både i Sverige och utomlands, å
andra sidan frukt som på grund av naturliga betingelser endast kan
odlas utomlands och därför inte konkurrerar med inhemsk odling. En
sådan distinktion är dock enligt utskottets mening väsentlig om man av
t.ex. konsumentskäl anser det önskvärt med ett brett varusortiment på
fruktsidan.

Enligt utskottets mening blir kärnfrågan i detta sammanhang följande:
Ar det möjligt resp. önskvärt att Sverige vidtar handelspolitiska
åtgärder mot andra länder på den grunden att det utifrån svenska
normer anses föreligga vissa brister i producentländernas miljöpolitik
eller andra interna förhållanden?

Som framgår av utskottets redogörelse ovan ger 11 § livsmedelslagen
möjlighet att vidta åtgärder mot importerade livsmedel endast om det
behövs från hälso- eller näringssynpunkt eller annars för att tillgodose
konsumentintresset. Det har redan tidigare konstaterats att paragrafen
inte kan tillgodose de tämligen vittsyftande kraven på likartade eller
godtagbara produktionsmetoder i ursprungsländerna (1988/89:JoU14 s.
18). Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Redovisningen ovan visar att inte heller det internationella regelverket
ger stöd för en så långtgående importkontroll som motionärerna
förordar.

1989/90: Jo U3y

5

Över huvud taget är det mycket svårt att överblicka konsekvenserna
av ett sådant agerande på det handelspolitiska området som nu diskuteras.
Sannolikt skulle det föra mycket långt i restriktivitet gentemot
importerade livsmedel som på grund av varierande produktionsförutsättningar
i ursprungsländerna producerats på ett sätt som inte till alla
delar överensstämmer med de svenska normerna. I dagens importkontrollsystem
riktas åtgärderna mot enstaka varupartier. I ett system där
ursprungslandets produktionsmetoder blir avgörande måste ett antal
namngivna nationer underkännas som exportland på grund av att
deras produktionsmetoder ej anses uppfylla svenska normer. Ett sådant
förfarande skulle, förutom risken för handelspolitiska motåtgärder,
kunna försvåra det multilaterala och bilaterala samarbetet även på
andra områden. Betydande inskränkningar av fruktimporten från åtskilliga
länder, däribland flera utvecklingsländer, kan förutses. Risken
för varubrist och prishöjningar för de svenska konsumenterna är
därvid uppenbar.

Utskottet vill än en gång understryka att det väsentliga från konsumenternas
synvinkel måste vara att de redovisade bestämmelserna gör
det möjligt att kontrollera och hindra importen av livsmedel som
innehåller otillåtna restsubstanser. Så kan t.ex. vara fallet om livsmedlet
behandlats med ett bekämpningsmedel som i Sverige förbjudits av
konsumenthälsoskäl eller i de fall man i produktionslandet inte iakttagit
i Sverige föreskrivna karenstider mellan behandling och skörd.
Sådana åtgärder står helt i överensstämmelse med den av riksdagen
godkända inriktningen av importkontrollen.

Som framgår av proposition 1988/89:68 kommer frågor av bl.a. etisk
innebörd att tas upp i GATT-förhandlingarna. En nordisk utgångspunkt
är härvid att även andra än rent hälsomässiga skäl i vissa fell
bör kunna accepteras i GATT:s regelsystem (prop. s. 13). Vidare pågår
ett arbete för att åstadkomma särregler på det sanitära och fytosanitära
området. Det finns således redan en strävan att på detta område föra in
ytterligare moment som i större utsträckning är inriktade på produktionsmetoderna.
En förutsättning för framgång i detta arbete torde vara
att besluten fattas i internationellt samförstånd och att enskilda medlemsländer
undviker att vidta ensidiga åtgärder.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sk4 och Sk6 i
berörda delar. Önskemålet i motion Sk6 yrkande 1 om en undersökning
av GATT-avtalets relevans för frågan om importförbud mot viss
frukt får anses tillgodosett genom utskottets redovisning ovan.

Stockholm den 23 november 1989
På jordbruksutskottets vägnar

Hans Gustafsson

1989/90: Jo U3y

6

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s), Jens Eriksson
(m), Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c),
Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Kaj Larsson (s), Ove Karlsson
(s), Sören Norrby (fp), Karin Starrin (c) och Sverre Palm (s).

Avvikande meningar

1. Avveckling av tullarna

Lars Ernestam och Sören Norrby (båda fp) anför:

Som anförs i motion Sk5 strider förslaget mot både konsumenternas
intressen och den strävan mot ökad frihandel i övrigt som Sverige
anslutit sig till. De förhöjda tullsatserna för äpplen och päron bör
därför avvecklas. De omställningsproblem som svenska fruktodlare kan
drabbas av bör i stället lösas med riktade stödåtgärder. Dessa åtgärder
bör samordnas med det livsmedelspolitiska beslut som riksdagen förväntas
fatta under våren 1990. Utskottet borde således ha tillstyrkt
motion Sk5.

2. Effekterna för fruktodlingen

Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp) och
Karin Starrin (c) anför:

Riksdagen bör i enlighet med motion Sk4 yrkande 2 hos regeringen
begära en analys av effekterna för den svenska fruktodlingen av de nya
besluten. Analysen bör ge svar på frågan huruvida det hittills beslutade
stödet varit tillräckligt för att möjliggöra den nödvändiga omställningen
för fruktodlingen.

3. Importkontrollen

Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp) och
Karin Starrin (c) anför:

I enlighet med yrkande 1 i motion Sk4 bör riksdagen besluta att
samma krav skall gälla för såväl importerad som inhemsk frukt. Detta
måste inbegripa även sådant som inte ger upphov till mätbara restsubstanser
i frukten. Dels är det omöjligt att garantera att det inte finns
några restsubstanser i produkten så länge kemikalien tillåts, dels innebär
spridning av bekämpningsmedel risker för den yttre miljön. Enligt
vår mening inryms en sådan utökad importkontroll som motionärerna
förordar i den nya lydelsen av 11 § livsmedelslagen som är avsedd att
tillgodose konsumentintresset. Det pågår nämligen i dag en förändring
av samhällets värderingar — miljöfrågor och etiska frågor blir allt
viktigare. Ett exempel på detta är att man inom ekologiskt lantbruk
räknar in hela odlingssystemet — produktionsmetoderna — i produkternas
kvalitet. Det är också angeläget att man i både det nationella
och internationella arbetet motverkar s.k. ekologisk dumpning. Med

1989/90: Jo U3y

7

ekologisk dumpning avses att ett land genom lagar och regler förbjuder
miljöfarlig produktion i det egna landet men samtidigt accepterar
import och därigenom förflyttar den skadliga miljöpåverkan till andra
länder. Eftersom miljöfrågorna till sin natur är internationella och en
dålig miljö i ett land förr eller senare påverkar även andra länder
måste det bli möjligt att i handelspolitiken kontrollera även produktionsmetoder
som är negativa för miljön. Dessa uppfattningar bör
Sverige driva aktivt i internationella förhandlingar. Vi avvisar utskottsmajoritetens
uppfattning att hela nationer skulle kunna utestängas från
export till Sverige vid en utökad importkontroll. Den av oss förordade
kontrollen skall avse produktionsmetoder hos enskilda odlare eller
grupper av odlare och dessa metoder skall kunna verifieras av importören.
Vi avvisar även utskottsmajoritetens påstående i betänkandet
1988/89:JoU14 om att syftet med ifrågavarande motioner skulle vara
att ensidigt värna om de svenska fruktodlarna. Syftet är i själva verket
att handelsreglerna inte skall motverka att en radikal miljöpolitik förs
i olika länder. Andra länder skall självklart kunna ställa motsvarande
krav på svenska odlare.

1989/90: Jo U3y

gotab 99278, Stockholm 1989

8