En ny regional statlig förvaltning

Yttrande 1989/90:JoU1y

Jordbruksutskottets yttrande
1989/90: JoUly

En ny regional statlig förvaltning

1989/90

JoUly

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har den 7 september 1989 berett jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1988/89:154 om en ny
regional statlig förvaltning, jämte motioner.

Propositionen

I propositionen lämnas förslag om en ny regional statlig förvaltning.
Förslaget innebär att en ny länsstyrelse bildas. Dessutom föreslås att
formerna för den nya länsstyrelsens samverkan med i första hand den
regionala statliga förvaltningen i övrigt utvecklas.

Den nya länsstyrelsens ansvarsområde föreslås omfatta de verksamheter
som i dag bedrivs av länsvägnämnden, länsskolnämnden, lantbruksnämnden
samt den nuvarande länsstyrelsen. Dessutom föreslås
att ansvarsområdet även omfattar den del av länsbostadsnämndens
verksamhet som avser bostadsförsörjning och annan samhällsplanering.
I den mån en länsanknytning blir aktuell för fiskefrågorna föreslås den
nya länsstyrelsen ansvara för dessa frågor.

I övrigt föreslås att den nya länsstyrelsen får vidgade befogenheter
vad avser kommunikationsområdet, skogsvården och trafiksäkerheten.
Därutöver föreslås ett utvecklat samrådsförfarande vad gäller arbetsmarknadsutbildning,
beredskapsarbeten och vissa andra frågor som rör
arbetsmarknaden.

Vissa särlösningar föreslås för utbildningsfrågorna i den nya myndigheten
för att tillgodose det nationella skolsystemets krav på rikstäckande
tillsyn, uppföljning och utvärdering.

Inriktningen och omfattningen av den nya länsstyrelsens verksamhet
på lantbruksområdet kommer att närmare läggas fast i den till våren
1990 aviserade livsmedelspolitiska propositionen.

Den nya länsstyrelsen föreslås fa ett starkt förtroendemannainflytande
genom att det vid sidan av länsstyrelsens styrelse finns fem obligatoriska
nämnder: utbildningsnämnd, nämnd för fysisk planering, lantbruksnämnd,
kommunikationsnämnd och miljönämnd. Nämnderna
föreslås ha elva ledamöter. Ordförande bör vara landshövdingen. Av
övriga ledamöter bör fem utses av landstinget och fem av regeringen.

1 Riksdagen 1989190.16 sami. Nr ly

1

Vid den nya länsstyrelsen kommer särskilda tjänster som länsexperter
att finnas. Berörda centrala myndigheter bör medverka vid tillsättningen
av dessa tjänster.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

En central organisationskommitté samt en organisationskommitté i
varje län skall inrättas enligt förslaget.

Lagen (1985:1073) om försöksverksamhet med en samordnad länsförvaltning
föreslås fa förlängd giltighetstid.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta yttrande i första hand de avsnitt av propositionen
som berör de areella näringarna och motsvarande följdmotioner,
dvs. motionerna Bol, Bo3, Bo4, Bo7, Bo8, BolO, Boll, Bol3,
Bol5, Bolö, Bol7, Bol8, Bo20, Bo22, Bo23 yrkandena 4, 5 och 7,
Bo25 yrkandena 2— 4 och Bo29.

Vad beträffar huvudförslagen i propositionen om en ny statlig
regional förvaltning noterar utskottet att yrkanden om avslag på propositionen
framförts i motionerna Bo24 (mp), Bo25 (c) och Bo30 (c).
I mp-motionen yrkas dessutom att riksdagen beslutar att frågan om
stärkt regionalt självstyre i form av direktvalda regionala parlament
utreds. I c-motionen Bo30 yrkas att en parlamentarisk utredning
tillsätts med direktiv att utarbeta förslag om införande av länsdemokrati
enligt de grunder som anges i motionen.

Vid sin behandling av avsnitten om de areella näringarna har
utskottet för sin del ställt sig bakom propositionens förslag om de
grundläggande principerna för en ny statlig regional förvaltning, vilket
innebär att utskottet avstyrker motionsyrkandena om avslag på propositionen
och viss utredning. Utskottet går dock inte närmare in på de
förvaltningsrättsliga frågor m.m. som aktualiseras i propositionen och
hithörande motioner.

Lantbruket och skogsbruket

Enligt propositionen skall lantbruksnämndens nuvarande uppgifter
ingå i den nya länsstyrelsen. Verksamhetens inriktning och omfattning
läggs närmare fast i den till våren aviserade livsmedelspolitiska propositionen.
Skälen för regeringens ställningstagande i fråga om lantbruket
utvecklas närmare på s. 22— 23 i propositionen. Bl.a. framhålls att
lantbruksnämndernas verksamhet fått allt större anknytning till länsstyrelsernas.
Stora vinster kan enligt föredraganden göras genom att ge
en ny länsstyrelse möjlighet att mer samlat arbeta för landsbygdens
utveckling. Det finns också andra kopplingar mellan dagens länsstyrelse
och lantbruksnämnden som motiverar att de förs samman i en och
samma organisation. En viktig uppgift för den framtida länsstyrelsen

1989/90:

blir t.ex. att ha ansvaret för en ändamålsenlig markanvändning i länet 1989/90:JoUly
med beaktande av de mål som statsmakterna ställt upp. I anslutning
till uppgifterna om den proposition om en ny livsmedelspolitik som
kommer att föreläggas riksdagen under våren 1990 anför föredraganden
bl.a. att den regionala nivån kommer att ha en nyckelroll för
möjligheten att genomföra den nationella livsmedelspolitiken. Under
omställningsperioden bör dessa frågor ges en särställning inom den nya
länsstyrelsen.

Förslaget innebär vidare för de nordligaste länens del att även
rennäringsfrågorna kommer att handhas av den nya länsstyrelsen.

Dessa frågor har stor regional betydelse, inte minst när det gäller
markanvändningen.

I fråga om skogsvårdsstyrelserna föreligger enligt propositionen inte
skäl att föreslå att dessa eller någon del av deras verksamhet förs in i
länsstyrelsen. För att den skogliga kompetensen ändå skall tillgodogöras
föreslås att länsstyrelsen får besluta i viktiga övergripande skogliga
frågor som rör markanvändning och naturvård samt att länsjägmästaren
skall föredra dessa ärenden i länsstyrelsens styrelse.

I motion Bo23 av Knut Billing m.fl. (m) anförs under rubriken De
areella näringarna olika skäl för en sammanslagning av lantbruksnämnderna
och skogsvårdsstyrelserna. Jord- och skogsbruket bör också
avregleras så mycket att verksamheten närmar sig ordinär myndighetsutövning.
T.ex. bör förvärvslagstiftningen ändras så att prövningen helt
avskaffas för fysiska personer. Den affärsmässiga verksamhet som i dag
bedrivs av lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser bör kunna överföras
till andra huvudmän, liksom den rena rådgivningsverksamheten.

Kvarvarande myndighetsutövning skulle kunna inordnas i den nya
länsstyrelsen.

I motion Bo25 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) understryks lantbruksnämndernas
viktiga roll i samband med den omläggning av jordbrukspolitiken
som nu förbereds med inriktning mot ett riksdagsbeslut
under våren 1990. Nämndernas rådgivning kommer att vara viktig i
denna omställning. Den regionala nivån kommer att vara en viktig
utgångspunkt i arbetet för att förverkliga den nya jordbrukspolitiken.

Förslaget i propositionen att ge lantbruksnämnderna en särställning
under en övergångsperiod är enligt motionen ingen bra lösning. Lantbruksnämnderna
bör ges möjlighet att fortsätta sitt arbete med att
stödja nya företag och människors initiativ i övrigt för att främja en
levande landsbygd. När det gäller trädgårdsnäringen påpekas att denna
inte berörs i propositionen och att man därmed utelämnar en viktig
del av länsförvaltningens arbete för en levande landsbygd. Riksdagen
bör av regeringen begära ett närmare klargörande av trädgårdsnäringens
inriktning och genomförande, och en utredning bör studera olika
alternativa möjligheter till rådgivning.

3

Utskottet instämmer i allt väsentligt i vad som anförs i propositionen 1989/90:JoUly
(s. 22— 23) beträffande skälen för en ändrad organisation av den
regionala förvaltningen inom nu berörda sektorer. Som föredragande
departementschefen anfört är lantbruket och landsbygdens utveckling
av stor betydelse för länen. Med nuvarande inriktning av lantbruksnämndernas
verksamhet har denna fått allt större anknytning till
länsstyrelsernas verksamhet på bl.a. det regionalpolitiska området. Enligt
utskottets bedömning kommer denna anknytning att behöva ytterligare
förstärkas. Lantbruket befinner sig för närvarande i en situation
där viktiga förändringar kan väntas inom en snar framtid och där
behovet av samordnade och enhetliga lösningar är stort när det gäller
t.ex. frågor om lantbruk och landsbygdsutveckling, omställning av
jordbruksmark, landskapsvård samt miljö- och regionalpolitiska insatser.
Även andra sektorer av samhället än de areella näringarna kommer
att beröras av dessa förändringar. Enligt utskottets mening innebär
regeringens förslag att möjligheterna till samordnade och effektiva
insatser inom dessa verksamhetsområden förbättras. I sammanhanget
vill utskottet särskilt understryka det angelägna i att den nya länsstyrelsen
får en hög kompetens i frågor som berör de areella näringarna.

Med det anförda tillstyrker utskottet för sin del regeringens förslag och
överväganden i avsnitten rörande lantbruket och skogsbruket.

I anslutning till synpunkterna i motion Bo23 vill utskottet erinra
om att riksdagen vid flera tillfällen behandlat organisationsfrågor m.m.
inom skogsbruket. I samband med budgetberedningen våren 1989
tillstyrkte utskottet ett förslag om skogsvårdsorganisationens basorganisation
som framlagts av riksdagens revisorer (se 1988/89:JoU12 s. 32
f.). Vidare bör nämnas att en utredning med förslag till långtgående
ändringar i jordförvärvslagen nyligen framlagts, något som närmare
redovisas i utskottets betänkande 1989/90:JoUl om jordförvärvslagen.

Vad särskilt beträffar trädgårdsnäringens situation kan nämnas att
riksdagen vid flera tillfällen framhållit vikten av att den svenska
trädgårdsnäringen och dess internationella konkurrenskraft bevaras.

Yrkanden om en utredning eller utvärdering av näringens situation
har emellertid avstyrkts med hänvisning bl.a. till olika faktorer som
inverkat gynnsamt på den svenska odlingen (se t.ex. 1988/89:JoU20).

Utskottet har inte funnit anledning att i detta sammanhang föreslå
några särskilda åtgärder i fråga om trädgårdsnäringen.

Utskottet föreslår således att bostadsutskottet avstyrker motion Bo23
yrkandena 4 och 5 samt motion Bo25 yrkandena 2 och 3, i den mån
motionärernas synpunkter inte kan anses tillgodosedda med vad som
anförts i propositionen och i utskottets yttrande.

4

Fisket

I propositionen anförs bl.a. att fiskefrågorna har många kopplingar till
de verksamheter som länsstyrelsen ansvarar för. Det är därför i och för
sig naturligt att fiskenämnderna ingår i den nya länsstyrelsen. Den
pågående översynen av fiskprisregleringen kan emellertid komma att
föreslå betydande förändringar i prisregleringen av fisket. Som en följd
av den översynen kan det därför tänkas att organisationen på det
fiskeadministrativa området bör utformas på ett annat sätt än i dag. En
ökad kommunalisering av uppgifterna kan inte uteslutas, och vissa
frågor kan eventuellt föras till central nivå. Den anknytning som i dag
finns till länen är således inte självklar. I den mån en sådan länsanknytning
blir aktuell bör den nya länsstyrelsen ansvara för uppgifterna.

I sammanlagt 17 motioner (s, m, fp, c) anförs synpunkter på
propositionens överväganden i detta avsnitt. I flertalet av dessa motioner
föreligger en betydande samstämmighet i fråga om behovet av en
länsanknuten kompetens i fiskefrågor. Motionärerna understryker i sin
motivering bl.a. yrkesfiskets, vattenbrukets och fiskevårdens stora betydelse
från olika synpunkter (Bol, Bo4, Bo7, Bo8, BolO, Bol3, Bol5,
Bo 17, Bo 18, Bo20, Bo22, Bo23, Bo25 och Bo29). I några motioner,
främst Bo3, Boll och Bolö, koncentreras intresset till sportfisket och
fritidsfisket. Fisketurismens betydelse från ekonomisk och regionalpolitisk
synpunkt framhålls bl.a. i motion Bo29. Enligt motion Bo25 är
planering och prioritering av kalkningsinsatser i försurade sjöar exempel
på viktiga arbetsuppgifter i länen. I motionerna Bol3 och Bolö tas
dessutom upp specificerade samordningsfrågor såvitt avser ansvaret för
fisket i Vättern resp. Bolmen.

Mer konkreta förslag rörande den administrativa lösningen framförs
bl.a. i motion Bo8 av Håkan Strömberg m.fl. (s). Enligt motionen bör
beslut redan nu fattas om att fiskenämnderna skall ingå i den nya
länsstyrelsen. Detta innebär att dagens nämnder "lyfts in" som en
självständig enhet i de länsstyrelser som kommer att inrättas vid ett
riksdagens bifall till propositionen. Medel för detta bör ställas till
förfogande genom omfördelning från anslag under jordbruksdepartementets
huvudtitel.

Utskottet erinrar inledningsvis om att 1989 års fiskeriutredning i
augusti 1989 avlämnat ett betänkande med titeln Fiskprisregleringen
och fiskeriadministrationen (SOU 1989:5é). Betänkandet innehåller
bl.a. förslag till ändringar i den statliga fiskeriadministrationen (s. 159
f.). Betänkandet remissbehandlas för närvarande i jordbruksdepartementet.
Remisstiden utgår den 20 november i år.

I likhet med föredragande departementschefen kan utskottet konstatera
att fiskefrågorna har många kopplingar till de verksamheter som
länsstyrelsen ansvarar för. Utskottet instämmer också till stor del i de
synpunkter som motionärerna anfört angående fiskefrågornas betydelse
för ekonomi, sysselsättning, turism och rekreation. Fiskenämndernas
verksamhet är för närvarande uppdelad på tre huvudområden, nämli -

1989/90 :JoUly

5

gen fiskerinäringen (yrkesfiske och vattenbruk), fritidsfiske och fiskevård.
Fiskeristyrelsen har beräknat att antalet ärenden för närvarande,
bl.a. genom en ökad delegering, är ca 8 000 om året. Det kan t.ex.
noteras att antalet miljöskyddsärenden ökat. Enligt utskottets mening
är det viktigt att fiskenämndernas kompetens och lokalkännedom
tillvaratas på länsnivå. Så till vida ansluter sig utskottet till de synpunkter
som framförts i flertalet motioner.

I övrigt går utskottet nu inte närmare in på frågan hur den statliga
fiskeriadministrationen bör organiseras. Den fortsatta beredningen av
fiskeriutredningens betänkande bör kunna ge underlag för mera preciserade
ställningstaganden härvidlag.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker de ifrågavarande motionerna
i den mån dessa ej tillgodoses genom utskottets uttalande om
kompetensen m.m. i fiskefrågor.

Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att göra
något uttalande i enlighet med de motionsyrkanden som berör specificerade
samordnings- och organisationsfrågor angående vissa insjöar.
Det får förutsättas att dessa frågor kan lösas i samband med den
fortsatta beredningen av fiskeriutredningens betänkande. Med det anförda
avstyrks motionerna Bol3 yrkande 3 och Bolö yrkande 3.

Stockholm den 19 oktober 1989
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg
(s), Grethe Lundblad (s), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt
(s), Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Ingvar
Eriksson (m), Annika Ahnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson
(s), Carl G Nilsson (m), Karin Starrin (c), Ivar Virgin (m) och Anders
Castberger (fp).

Avvikande mening

Karl Erik Olsson och Karin Starrin (båda c) anför:

Enligt vår mening hade utskottet bort tillstyrka yrkandena i motionerna
Bo25 och Bo30 om avslag på propositionen och tillsättande av en
parlamentarisk utredning med direktiv att utarbeta förslag om införande
av länsdemokrati enligt de grunder som närmare utvecklas i den
sistnämnda motionen.

1989/90:JoUly

6

I andra hand anser vi att utskottet bort tillstyrka yrkandena 2 och 3 1989/90:JoUly
i motion Bo25. Som anförs i motionen har lantbruksnämnderna en
nyckelposition i arbetet med att bibehålla en levande landsbygd och
stärka sambandet mellan ägande, boende och brukande. Lantbruksnämnderna
bör ges möjlighet att fortsätta arbetet med att stödja nya
företag och människors initiativ på landsbygden. När riksdagen under
våren 1990 beslutar om en ny jordbrukspolitik är det viktigt att
omläggningen går effektivt och omställningen fungerar över hela landet.
Lantbruksnämndernas rådgivning kommer att vara viktig i denna
omställning. Den regionala nivån kommer att spela en stor roll för att
förverkliga den nya politiken. Det är naturligt att lantbruksnämnderna
har ett huvudansvar för detta arbete. Propositionens förslag i dessa
frågor är ingen bra lösning. Det kan dessutom leda till problem för
lantbruksnämnderna i form av "dubbelkommandon", dvs. styrning
från såväl länsstyrelse som lantbruksstyrelse.

Som motionärerna anför har trädgårdsnäringen en stor betydelse för
vissa regioner men berörs trots detta inte i propositionen. Härigenom
utelämnas en viktig del av länsförvaltningens arbete för en levande
landsbygd. Förutsättningarna för rådgivningen till den yrkesmässiga
trädgårdsodlingen och till jordbruket är väsentligt skilda och kräver
skilda beslut om hur dessa skall ordnas i framtiden. Riksdagen bör i
enlighet med yrkande 3 i motionen begära ett klarläggande av regeringen
angående trädgårdsnäringens inriktning och genomförande. En
utredning bör studera olika alternativa möjligheter till rådgivning.

7

'

■

■

99086, Stockholm 1989