Sekretesskyddet för barn gentemot vårdnadshavaren

Yttrande 1988/89:SoU5y

Socialutskottets yttrande
1988/89 :SoU5y

Sekretesskyddet för barn gentemot
vårdnadshavaren

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över dels
proposition 1988/89:67 om sekretessfrågor inom undervisningsväsendet
m.m., så vitt rör frågor om sekretesskyddet för barn gentemot deras
vårdnadshavare, och dels motionerna 1988/89:K6 av Birgit Friggebo m.fl.

(fp) yrkande 2 och 1988/89:K7 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro
Westerholm (båda fp) vilka väckts med anledning av propositionen och
motion 1988/89:K428 av Anders Svärd (c) som väckts under den allmänna
motionstiden i år.

Gällande bestämmelser m.m.

Sekretesslagen (1980:100) trädde i kraft den 1 januari 1981 (prop. 1979/80:2,

KU37, rskr. 179). Lagen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det
allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar.

I 7 kap. sekretesslagen finns regler om sekretess med hänsyn främst till
skyddet för enskilds personliga förhållanden.

Enligt 7 kap. 1 § gäller med vissa undantag sekretess inom den offentliga
hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att
den enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen inom
socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden är enligt 7 kap.

4 § utformad på samma sätt. Sekretessen på hälso- och sjukvårdsområdet och
socialtjänstområdet avgränsas alltså med ett s.k. omvänt skaderekvisit.

Presumtionen är för sekretess. Begreppet men har fått en mycket vidsträckt
innebörd och tar framför allt sikte på de olika kränkningar av den personliga
integriteten som kan uppstå om uppgifterna lämnas ut. Utgångspunkten för
en bedömning av huruvida men föreligger är den enskildes egen upplevelse. I
konsekvens med detta kan även helt rättsenliga åtgärder utgöra men.

Bestämmelser om sekretess på elevvårdsområdet finns i 7 kap. 9 §.

Sekretessreglerna är olika beträffande den särskilda elevvården hos skolpsykolog
och skolkurator och när det gäller den elevvårdande verksamheten i
övrigt. Sekretessen i den särskilda elevvården hos psykolog och kurator
regleras i 9 § första stycket. Sekretessen, som gäller för uppgifter om
enskildas personliga förhållanden, gäller med ett omvänt skaderekvisit.

Uppgifter får lämnas ut bara om det är klart att ett utlämnande inte kan anses 1

1988/89

SoU5y

1 Riksdagen 1988/89.12 sami. Nr5y

vara till men för den enskilde. Bestämmelser om sekretess i skolans
elevvårdande verksamhet i övrigt finns i 9 § andra stycket. Här gäller ett s.k.
rakt skaderekvisit som innebär att presumtionen är för offentlighet. Sekretessen
gäller nämligen endast om det kan antas att den enskilde eller någon
honom närstående lider men om uppgiften röjs. För den elevvård som
bedrivs av skolläkare och skolsköterskor gäller dock bestämmelserna i 7 kap.
1 §.

I 8 kap. sekretesslagen finns regler om sekretess med hänsyn främst till
skyddet för enskilds ekonomiska förhållanden och i 9 kap. finns regler om
sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållande av såväl personlig
som ekonomisk natur.

Enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess inte hinder mot att uppgift
lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall
kunna fullgöra sin verksamhet. Av förarbetena framgår att bestämmelsen
skall tillämpas restriktivt. Den kan inte heller åberopas för att hjälpa en
annan myndighet att fullgöra sin verksamhet (prop. 1979/80:2 Del A s. 465
och 494).

Sekretess till skydd för enskild gäller enligt 14 kap. 4 § inte i förhållande till
den enskilde själv och kan i övrigt helt eller delvis efterges av honom. Vissa
undantag från denna sekretessbrytande regel har föreskrivits i sekretesslagen
(7 kap. 3, 7 och 17 §§). Ett medgivande av den enskilde att sekretessen skall
efterges kan lämnas formlöst.

I allmänhet är det alltså den person om vilken informationen finns hos en
myndighet som förfogar över sekretessen. Så är emellertid inte fallet när det
gäller sekretess som är till förmån för en underårig.

Enligt 6 kap. 2 § föräldrabalken har vårdnadshavaren ansvar för barnets
personliga förhållanden och har i enlighet därmed enligt 6 kap. 11 § nämnda
balk rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga
angelägenheter. Vårdnadshavaren skall i takt med barnets stigande ålder och
utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

Av 7 kap. 5 § sekretesslagen framgår att sekretess i vissa fall kan råda i
förhållande till en underårigs förälder eller annan vårdnadshavare. Så är
fallet rörande uppgift om den underåriges vistelseort i de fall denne
omhändertagits eller vårdas enligt den särskilda lagstiftningen om vård av
unga utan samtycke och det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med
omhändertagandet eller vården.

Någon annan lagregel som uttryckligen reglerar förhållandet mellan barn
och vårdnadshavare i fråga om sekretess till skydd för barnet finns inte i
sekretesslagen.

I lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare har
skyldighet införts att underrätta vårdnadshavaren i de fall någon som inte
fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott. Enligt 6c §, som trädde i kraft den 1
juli 1988, gäller vidare att underrättelseskydighet endast föreligger om det
inte finns särskilda skäl mot det (SFS 1988:822).

1988/89:SoU5y

Utredningen om barnens rätt tar i betänkandet Barnets rätt 3 Om barn i
vårdnadstvister-talerätt för barn m.m. (SOU 1987:7) bl.a. upp frågan om ett
ökat sekretesskydd för barn gentemot vårdnadshavaren.

2

Propositionen

1988/89:SoU5y

Sekretess i förhållande till vårdnadshavare

Proposition 1988/89:67 om sekretessfrågor inom undervisningsväsendet
m.m. behandlar i avsnitt 8 ett förslag till ändring i sekretesslagen avseende
barns sekretesskydd gentemot vårdnadshavaren som lämnats av utredningen
om barnens rätt. I propositionen föreslås - genom ett tillägg till 14 kap. 4 §
sekretesslagen - att sekretessen till skydd för en underårig skall gälla även i
förhållande till dennes vårdnadshavare, om det finns anledning att anta att
den unge skulle lida betydande men om uppgiften lämnades ut till vårdnadshavaren
(prop. s. 35 f.). Utredningen om barnens rätt hade föreslagit ett
något längre gående sekretesskydd, nämligen att sekretess skall gälla när det
finns särskild anledning att anta att barnet skulle lida men om uppgiften
lämnades ut.

I propositionen (s. 36 f.) anges beträffande nu gällande lagstiftning att
eftersom vårdnadsrätten uttunnas då barnet blir äldre, kan föräldrar inte
alltid göra gällande att de har rätt att ta del av alla sekretesskyddade uppgifter
rörande ett barn som uppnått en viss mognad och utveckling. Det kan t.ex.
gälla uppgifter som den unge har lämnat till en läkare eller en socialsekreterare.
Någon fast åldersgräns finns inte för detta fall eftersom barn mognar och
utvecklas olika. Då barnet kommit upp i tonåren får det emellertid många
gånger anses ha nått en sådan mognad att det bör åtnjuta visst skydd för sin
integritet gentemot sina föräldrar.

Det angivna synsättet har t.ex. ansetts innebära att uppgift om att en
underårig flicka har sökt eller genomgått en legal abort normalt inte utan
hennes samtycke får avslöjas för vårdnadshavaren. Däremot har sekretessen
hittills inte ansetts gälla gentemot vårdnadshavaren när det har varit fråga om
barnpsykiatriska undersökningar av mindre barn.

I likhet med utredningen om barnens rätt anser föredragande statsrådet att
utgångspunkten precis som hittills skall vara att vårdnadshavaren skall ha
insyn i sekretesskyddat material som gäller barnet för att kunna fullgöra sina
åligganden enligt föräldrabalken. Men eftersom ett barn ibland kan ha behov
av ett sekretesskydd även i förhållande till sin vårdnadshavare bör det
emellertid finnas undantag från denna princip.

Statsrådet delar utredningens uppfattning att ett sekretesskydd för ett barn
gentemot vårdnadshavaren bör omfatta alla uppgifter om barnet som kan
sekretessbeläggas enligt sekretesslagen. Någon avgränsning till uppgifter
inom vissa områden bör därför inte göras.

En sådan sekretess bör enligt propositionen lämpligen i enlighet med
utredningens förslag utformas med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär
presumtion för att uppgifter skall lämnas ut till vårdnadshavaren. Sekretess
bör alltså endast gälla, om det kan antas att den underårige lider men om
uppgiften röjs. För att ytterligare begränsa de situationer där uppgifter skall
kunna hemlighållas bör det dessutom krävas att det men som kan befaras vid
utlämnande skall vara betydande, t.ex. genom att den unge kan skadas
allvarligt psykiskt, fysiskt eller på annat sätt om uppgiften lämnas. Det torde i
praktiken betyda att det i det enskilda fallet skall finnas speciella skäl som

tyder på att en uppgift om den underårige kan komma att missbrukas av
vårdnadshavaren i något avsevärt hänseende.

Statsrådet betonar särskilt att det skall kunna antas att barnet tar allvarlig
skada av att en uppgift lämnas till vårdnadshavaren. Att den unge finner det
obehagligt, eller tror att vårdnadshavaren kommer att vidta åtgärder som
han motsätter sig men som inte kan anses medföra betydande men för
honom, är inte tillräckligt.

I propositionen föreslås således att sekretesslagen kompletteras med en
bestämmelse som ger ett sekretesskydd för underåriga gentemot vårdnadshavaren
i vissa speciella situationer. Bestämmelsen skall ses som ett
undantag från huvudregeln att vårdnadshavaren har rätt att ta del av
uppgifter som är sekretesskyddade till förmån för den unge. Den kan enligt
statsrådet lämpligen tas in i 14 kap. 4 § sekretesslagen. I propositionen s. 38
och 39 anges närmare hur den föreslagna bestämmelsen bör tillämpas.

Regeln föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Särskild förtroendesekretess till skydd för unga

Ett förslag om ändring i sekretesslagen som framlagts av utredningen om
barnens rätt och som gäller frågan om införande av särskild förtroendesekretess
till skydd för unga har inte biträtts i propositionen. Enligt utredningen
bör uppgifter om den som har fyllt tolv år inte få lämnas ut till vårdnadshavaren
utan den unges medgivande, om uppgiften har lämnats i förtroende eller
inhämtats i samband med att den unge vänt sig till myndigheten i förtroende.

Frågan om lämpligheten av en sekretessreglering som skiljer mellan
förtroendesekretess och andra fall diskuterades vid sekretesslagens tillkomst
(prop. 1979/80:2 Del A s. 161 f.) såvitt avsåg hälso- och sjukvården samt
socialtjänsten. Någon särskild förtroendesekretess borde enligt propositionen
inte gälla inom dessa områden. Som skäl anfördes bl.a att bestämmelser
om förtroendesekretess är svårtillämpade. Det kan ofta uppkomma tveksamhet
huruvida uppgifter har lämnats i en förtroendesituation eller inte.
Det är inte heller säkert att de uppgifter som lämnats eller inhämtats i en
förtroendesituation är de mest skyddsvärda. Riksdagen anförde inte någon
annan uppfattning i denna fråga.

Föredragande statsrådet anser att de skäl som anfördes vid sekretesslagens
tillkomst mot en särskild förtroendesekretess gör sig gällande med samma
styrka i det nu behandlade fallet.

Det anges att utgångspunkten måste vara att familjen ses som en enhet,
och det skulle enligt statsrådets mening bli svårt att på lämpligaste sätt hjälpa
t.ex. ungdomar som vänt sig till de sociala myndigheterna, om möjlighet
aldrig skulle finnas att lämna sådana uppgifter till vårdnadshavaren som den
unge lämnat i en förtroendesituation. Den föreslagna regeln överensstämmer
inte med tankegången att det i första hand är föräldrarna som har
ansvaret för barns och ungdoms vård och fostran, anför statsrådet.

Enligt föredragandens uppfattning torde principerna om vem som disponerar
över sekretess till skydd för en underårig ofta ge resultatet att ett
samtycke från den unge krävs för att uppgifter som denne lämnat skall få
utges till vårdnadshavaren. I de fall där det är fråga om mindre barn, bör man

1988/89:SoU5y

4

kunna utgå från att det regelmässigt rör sig om så integritetskänslig
information, att den nya bestämmelsen om sekretess vid risk för betydande
men kommer att kunna tillämpas.

Föredragande statsrådet finner på anförda skäl att det inte krävs någon
särskild bestämmelse för att tillgodose det syfte utredningen haft med sitt
förslag (prop. s. 40 f.).

Rätt att efterge sekretess till skydd för unga

Ytterligare ett förslag som framlagts av utredningen om barnens rätt om
ändring i sekretesslagen har inte heller godtagits i propositionen. Förslaget
gäller frågan om vem som skall kunna efterge den sekretess som gäller till
förmån för en underårig. Utredningen hade föreslagit en regel enligt vilken
ett barn som fyllt tolv år självt får förfoga över sekretess till skydd för det.
Föredragande statsrådet anser emellertid inte att förslaget om en tolvårsgräns
bör införas utan anser att frågan som hittills bör prövas från fall till fall
med hänsyn tagen till den unges mognad och omdömesförmåga och till
karaktären på den uppgift det gäller (prop. s. 41 f.).

Motionerna

I motion 1988/89: K6 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretesskyddet
för barn gentemot vårdnadshavare (yrkande 2). I motionen anges att
folkpartiet godtar det framlagda förslaget om ändring i sekretesslagen.
Motionärerna påpekar emellertid att den föreslagna lagändringen måste
tillämpas rätt. Den får inte tas till intäkt för att undanhålla föräldrarna
väsentlig information om deras barn och därigenom försvåra deras uppgift
som uppfostrare och föräldrar. Motionärerna framhåller det angelägna i att
den personal som skall tillämpa de nya sekretessreglerna utbildas. Fallbeskrivningar
och allmänna riktlinjer behövs som stöd för den enskilde
tjänstemannen. Det är vidare enligt motionen angeläget att det sker en
kontinuerlig uppföljning av lagens tillämpning och effekter.

I motion 1988/89. K7 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm
(båda fp) föreslås att de förslag som lämnades av utredningen om barnets rätt
- och som innebär ett avsevärt starkare skydd för utsatta barn - genomförs. I
sammanhanget erinras om att socialberedningen i betänkandet ”Barns
behov och föräldrars rätt. Socialtjänstens arbete med utsatta familjer” (SOU
1986:20 s. 147 f.) uttalat sig för ett sekretesskydd som enligt motionärerna är
starkare än det som föreslås i propositionen. I motionen betonas också vikten
av utbildning av berörda personalgrupper samt att det sker en kontinuerlig
uppföljning av lagen.

I motion 1988I89. K428 av Anders Svärd (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om föräldrars rätt att få upplysningar från
myndighet angående egna omyndiga barn ses över i samband med den
beställda översynen av sekretessbestämmelserna inom vårdområdet. Motionären
anger att gällande sekretessreglering leder till att föräldrarna utestängs
från relevant kunskap om sitt barn vilket i vissa fall kan få mycket allvarliga
konsekvenser. Motionären anser att den översyn riksdagen begärde hösten

1988/89:SoU5y

5

1988 (1988/89:KU 14) gällande sekretessen mellan myndigheter inom i första
hand vårdområdet bör utvidgas till att också gälla det i motionen påtalade
förhållandet.

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis framhålla att den aktuella lagstiftningsfrågan är
komplicerad inte minst såtillvida att den berör flera olika, och i vissa fall
motstående, intressen.

Som bas för vidare överväganden bör man, enligt utskottets uppfattning,
utgå från att familjen betraktas som en enhet, vilket innefattar att vårdnadshavaren
har det övergripande ansvaret för att barnet får den fostran och goda
omvårdnad som varje barn självklart är berättigat till. Vårdnadshavarens
rättigheter och skyldigheter i detta hänseende förutsätter insyn i barnets
personliga förhållanden samt att det finns en öppen och trygg relation mellan
barnet och vårdnadshavaren.

Barnets intressen och berättigade krav på goda och trygga uppväxtbetingelser
bör, enligt utskottets mening, finnas i centrum vid de överväganden som
måste göras med anledning av den föreslagna lagändringen.

Utskottet anser, i likhet med vad som kommer till uttryck i propositionen,
att huvudregeln bör vara att frågan huruvida sekretessen till förmån för ett
barn skall gälla även i förhållande till dess vårdnadshavare, liksom nu bör
vara beroende av barnets ålder och mognadsgrad. Den nu anförda principen
bör dock, som framhålls i propositionen, inte gälla undantagslöst.

Det finns situationer, i vilka samhället måste ingripa till skydd för ett barn
gentemot barnets egna föräldrar. Det kan i dessa situationer vara direkt
olämpligt att vårdnadshavaren får tillgång till alla uppgifter som ett barn kan
ha lämnat t.ex. till en skolsköterska eller en skolpsykolog. I de fall där det
råder ett uttalat motsatsförhållande mellan barnet och dess vårdnadshavare,
och där barnet, om uppgifterna lämnas ut till vårdnadshavaren, kan komma
att ta allvarlig skada, bör lagen erbjuda en utökad sekretess till skydd för
barnet. Den i propositionen föreslagna nya bestämmelsen är, enligt utskottets
uppfattning, en god avvägning mellan de olika intressen som gör sig
gällande och bör därför godtas.

Den personal som har till uppgift att bearbeta konflikterna och försöka nå
fram till lösningar på problemen ställs ofta inför synnerligen ömtåliga och
svåra situationer. Den föreslagna nya bestämmelsen kommer att medföra en
ofta mycket grannlaga bedömning med svåra avvägningsproblem i det
enskilda fallet. Utskottet vill därför betona vikten av att de personalkategorier
som skall tillämpa den nya sekretessregeln ges tillräcklig information och
utbildning.

När det gäller frågan om i vilka fall barnet resp. vårdnadshavaren får
efterge sekretess, delar utskottet föredragandens uppfattning att det liksom
nu bör ske en prövning i varje enskilt fall.

Socialutskottet har sammanfattningsvis ingen erinran mot propositionens
lagförslag såvitt nu är i fråga. Utskottet finner förslaget väl avvägt och
föreslår att samtliga motionsyrkanden avslås. Utskottet förutsätter, som
tidigare framhållits, att regeringen och berörda myndigheter tar erforderliga

1988/89:SoU5y

6

initiativ för att tillgodose de berörda personalkategoriernas behov av
information och utbildning.

Stockholm den 11 april 1989
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten
Svensson (m), Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per
Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingrid
Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun
Schyman (vpk), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s) och Mariannne
Samuelsson (mp).

Avvikande mening

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser att utskottets
överväganden bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis framhålla att den aktuella lagstiftningsfrågan är
komplicerad inte minst så till vida att den berör flera olika, och i vissa fall
motstående, intressen.

Enligt utskottets mening bör barnets intressen och berättigade krav på
goda och trygga uppväxtbetingelser finnas i centrum vid de överväganden
som måste göras med anledning av den föreslagna lagändringen.

I de fall där det råder ett uttalat motsatsförhållande mellan barnet och dess
vårdnadshavare, och där barnet kan komma att ta skada om uppgifter som
barnet har lämnat t.ex. till en skolsköterska eller skolpsykolog vidarebefordras
till vårdnadshavaren, bör lagen erbjuda en utökad sekretess till skydd för
barnet. Den i propositionen föreslagna nya bestämmelsen om sekretess i
förhållande till ett barns vårdnadshavare kan godtas.

Utredningen om barnens rätt föreslog emellertid härutöver införande av
en särskild förtroendesekretess till skydd för unga. Enligt utredningen borde
uppgifter om den som har fyllt 12 år inte få lämnas ut till vårdnadshavaren
utan den unges medgivande, om uppgiften har lämnats i förtroende eller
inhämtats i samband med att den unge vänt sig till myndigheten i förtroende.

Utskottet anser i likhet med utredningen och vad som föreslås i motion K7
att huvudregeln om att vårdnadshavaren har rätt att ta del av sekretessbelagda
uppgifter om barnet bör, i fråga om de äldre barnen, förses med ytterligare
ett undantag. I de fall en ung människa söker hjälp hos en myndighet i en
känslig och bekymmersam situation, är det ofta en förutsättning för att den
unge skall våga anförtro sig åt någon utomstående att denne kan ge löfte om
att inte yppa något för den underåriges vårdnadshavare. Det bör i dessa
mycket ömtåliga situationer vara barnet som skall få avgöra huruvida en
uppgift skall få utges till vårdnadshavaren eller inte. Det kan i annat fall

1988/89:SoU5y

7

befaras att unga människor i många situationer avhåller sig från att söka den
hjälp och det stöd från myndigheternas sida som kan vara nödvändig för
dem.

Den personal som har till uppgift att bearbeta konflikterna och försöka nå
fram till lösningar på problemen ställs ofta inför synnerligen ömtåliga och
svåra situationer. Den föreslagna nya bestämmelsen kommer att medföra en
ofta mycket grannlaga bedömning med svåra avvägningsproblem i det
enskilda fallet. Utskottet vill därför betona vikten av att de personalkategorier
som skall tillämpa den nya sekretessregeln ges tillräcklig information och
utbildning.

Socialutskottet har sammanfattningsvis i och för sig ingen erinran mot
propositionens lagförslag men anser att förslaget bör kompletteras med en
bestämmelse om särskild förtroendesekretess. Utskottet föreslår därför att
riksdagen med anledning av motion K7 (fp) beslutar om en sådan förtroendesekretess
som anges i motionen. Utskottet, som förutsätter att regeringen
och berörda myndigheter tar erforderliga initiativ för att tillgodose berörda
personalkategoriers behov av information och utbildning, föreslår vidare att
övriga motionsyrkanden avslås.

1988/89:SoU5y

gotab 88640, Stockholm 1989

8