yttr 1988/89 sku3y y

Yttrande 1988/89:sku3y

Skatteutskottets yttrande
1988/89: SkU3y

Fortsatt valutareglering, m. m.

1988/89

SkU3y

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1988/89:142 om fortsatt valutareglering, m.m. och fem motioner
som har väckts i ärendet. Med anledning härav får skatteutskottet anföra
följande.

1 proposition 1988/89:100 bilaga 1, som godkänts av riksdagen (FiU20),
anfördes bl. a. att tiden nu är mogen för att avveckla de kvarstående delarna
av valutaregleringen men att avvecklingen bör ske på ett sätt som
medger att en god statistik över utrikesbetalningarna och en fungerande
skattekontroll kan upprätthållas.

I den nu aktuella propositionen föreslås att valutaregleringen förlängs ett
år, t. o. m. den 30 juni 1990, och att taxeringslagen förses med nya regler
om kontrolluppgifter från valutabanker och fondkommissionärer i fråga
om utländska värdepapper och vissa betalningar till och från utlandet. De
föreslagna reglerna i taxeringslagen bygger på förfarandet enligt valutaregleringen
och skall ses som temporära åtgärder i avvaktan på att kontrollfrågorna
kan lösas utanför ramen för valutalagstiftningen.

I motion Fi55 av Lars Tobisson m. fl. (m) yrkas att förslaget om en förlängning
av valutaregleringen avslås och att riksdagen begär ett nytt förslag
beträffande kontrollfrågorna med lösningar vid sidan av det nuvarande
regelverket i valutaregleringen. Även motion Fi54 av Anne Wibble m. fl.

(fp) innehåller kritik mot den föreslagna förlängningen av valutaregleringen.
Motionen innehåller bl. a. yrkanden om avslag på förlängningen
efter den 31 december 1989 (yrkande 1) och om begränsningar i de föreslagna
kontrollreglerna. I motion Fi57 ansluter sig Gunnar Björk m. fl. (c)
till propositionen men begär ett uttalande om en fortsatt snabb avreglering
så att resterna avvecklats till den 30 juni 1990. Syftet med yrkandena i
motionerna Fi56 av Lars Werner m.fl. (vpk) och Fi58 av Inger Schörling
m. fl. (mp) är däremot att skärpa valutaregleringen och förbättra möjligheterna
till kontroll.

Utskottet avstår från att närmare gå in på frågan i vad mån och i vilken
takt de kvarstående delarna av valutaregleringen bör avvecklas. Det kan
dock nämnas att de liberaliseringar som har genomförts skall ses mot bakgrund
av den internationella utvecklingen mot friare kapitalrörelser över
gränserna, den fortgående internationaliseringen av näringslivet och den
snabba utvecklingen av nya finansiella instrument. Dessa förändringar har 1

1 Riksdagen 1988/89. 6 sami. Nr 3y

gjort valutaregleringen allt mindre effektiv och har medfört att den fått allt
mindre värde som stöd för stabiliseringspolitiken.

Samtidigt råder bred enighet om att valutaregleringen inte bör avvecklas
på ett sådant sätt att skattekontroll och statistikinsamling inte kan upprätthållas
på en god nivå. Som framhålls i propositionen bör utgångspunkten
vara att skattemyndigheterna kan få ta del av eller automatiskt få uppgifter
om transaktioner med utlandet i samma utsträckning som i fråga om transaktioner
inom landet. Det bör därför enligt utskottets mening inte
komma i fråga att att avveckla de delar av valutaregleringen som nu används
för en sådan kontroll utan att samtidigt försäkra sig om att den angivna
målsättningen för skattekontrollen i tillräcklig grad kan tillgodoses
på annat sätt.

För närvarande är det enligt utskottets mening inte möjligt att undvara
vissa delar av valutaregleringen, utan att kontrollaspekterna åsidosätts.
Samtidigt bör framhållas att de nu aktuella förslagen rörande taxeringslagen
visserligen bygger på valutaregleringen men att de samtidigt syftar till
att möjliggöra en fortsatt liberalisering.

Utskottet instämmer i departementschefens uppfattning att det på sikt
inte är möjligt att upprätthålla en tillfredsställande kontrollnivå i fråga om
transaktioner över gränserna och utländska kapitalplaceringar utan ett
närmare samarbete mellan skattemyndigheterna i olika länder. Friare kapitalrörelser
kan också skapa behov av ändringar i de materiella beskattningsreglerna.
Som departementschefen framhåller är det arbete som pågår
med dessa frågor tungrott och tidskrävande, och utskottet har förståelse
för att det av bl. a. tidsskäl inte hittills har varit möjligt att
tillgodose kontrollaspekterna med förslag som är fristående från valutaregleringen.
Med hänsyn till vad som anförs i propositionen förutsätter utskottet
att regeringen fortsätter sitt arbete på detta område. I avvaktan på
resultatet härav biträder utskottet förslaget i propositionen om en förlängning
av valutaregleringen och avstyrker yrkandena i motionerna Fi54 (yrkande
1) och Fi55 (yrkande 1) om avslag helt eller delvis på propositionen
i denna del.

Det anförda innebär enligt utskottets mening att yrkande 2 i motion
Fi55 om ett tillfredsställande kontrollförfarande vid sidan av valutaregleringen
och yrkandet i motion Fi57 om en fortsatt snabb avreglering av
valutamarknaden till en del kan anses tillgodosedda. 1 den mån så inte är
fallet avstyrker utskottet desamma.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att redovisa de resultat som
uppnås i det pågående arbetet och återkommer med förslag avseende kontrollfrågorna.
I samband med de förslag som riksdagen då kommer att behandla
kommer givetvis skattemyndigheternas kontrollmöjligheter att belysas
ytterligare. Utskottet finner inte skäl att förorda en särskild utredning
i detta hänseende utan avstyrker motion Fi58 i denna del (yrkande 3).

Denna motion i övrigt och motion Fi56 tar upp valutaregleringen från
andra aspekter. Som utskottet redan anfört avstår utskottet från att gå in
på dessa frågor. Motionerna i dessa delar föranleder inte något vidare yttrande
från utskottets sida.

1988/99: SkU3y

2

Motion Fi54 innehåller bl. a. ett yrkande om ett riksdagsuttalande av innebörd
att skattekontrollen av utlandsafFärer i princip bör ordnas på samma
sätt som beträffande inhemska transaktioner.

Av vad utskottet anfort rörande denna principfråga framgår att det här
inte råder några skiljaktigheter mellan regeringen och motionärerna i motion
Fi54. Utskottet har inte heller någon annan uppfattning men finner att
något uttalande från riksdagens sida i denna fråga för närvarande inte erfordras.
Utskottet avstyrker således motionen i denna del.

Motionen innehåller också yrkanden rörande detaljutformningen i taxeringslagen
av skattekontrollen.

Som framgår av propositionen planerar riksbanken inte att före den 1
juli 1990 förändra det gällande betalningssystemet för utlandsbetalningar.
Utlandsbetalningar skall alltså tills vidare kanaliseras genom valutabankerna
på samma sätt som hittills. Riksbanken avser dock att mjuka upp
placeringsreglerna så att räntebärande konto i utländsk valuta skall få öppnas
i svensk bank. Sådana konton kommer att behandlas som vanliga svenska
bankkonton, vilket innebär att banken i vanlig ordning skall lämna
kontrolluppgift. — Sedan januari i år är det fritt för den som är bosatt här i
landet att från utlandet inköpa utländska aktier och liknande. Riksbanken
avser att genomföra motsvarande lättnader när det gäller räntebärande
värdepapper. Den restriktionen uppställs dock att aktierna — och värdepappren
— skall läggas i särskild depå hos valutabank eller av riksbanken
godkänd fondkommissionär.

Skattemyndigheterna har i dag möjlighet till kontroll genom att inhämta
uppgifter om utlandsbetalningarna från riksbanken. Förslaget i propositionen
innebär att reglerna i taxeringslagen omformas så att valutabankerna
blir skyldiga att utan anmaning lämna kontrolluppgift rörande fysiska personers
betalningar över 25 000 kr. Beträffande utländska aktier och värdepapper
innebär förslaget ett motsvarande kontrollförfarande som för svenska
värdepapper. Valutabanker och fondkommissionärer blir skyldiga att
efter anmaning lämna uppgifter om det antal värdepapper av olika slag
som avyttrats under året samt det erhållna beloppet. Förslaget gäller dels i
fråga om namngivna personer, dels i fråga om i förväg ej bestämda personer.

Regleringen rörande utlandsbetalningar och den föreslagna kontrolluppgiftsskyldigheten
för betalningar över 25 000 kr. från fysiska personer skall
ses mot bakgrund av de uppenbara svårigheter som för närvarande föreligger
att på annat sätt kontrollera en persons förvärv av skattepliktiga tillgångar
utomlands. Den föreslagna kontrolluppgiftsskyldigheten har utformats
så att den inträder i sådana fall där en kontroll kan framstå som väsentlig
och bör enligt utskottets uppfattning godtas. När det gäller aktier
och räntebärande värdepapper överensstämmer den föreslagna uppgiftsskyldigheten
med vad som gäller i fråga om svenska värdepapper.

Det kan givetvis sägas att de föreslagna lösningarna — trots de uppmjukningar
av valutaregleringen som har genomförts eller som nu planeras —
innebär att svenska bankers och fondkommissionärers monopolställning
bevaras. Samtidigt framstår dessa kontrollmöjligheter tills vidare som en
av förutsättningarna för att de aktuella lättnaderna i valutaregleringen

1988/99: SkU3y

3

skall kunna framstå som godtagbara. I sammanhanget bör åter framhållas
att dessa frågor enligt utskottets uppfattning bör omprövas så snart som
andra mer tillfredsställande lösningar kan tillskapas vid sidan av valutalagstiftningens.

Vad särskilt angår yrkandet i motion Fi54 om att kontrolluppgifter och
uppgifter i samband med taxeringsrevision inte bör få inhämtas i fråga om
ej namngivna personer hänvisar utskottet till sina ställningstaganden tidigare
år till dessa frågor (SkU 1986/87:28 och SkU 1987/88:17). Enligt utskottets
uppfattning finns det inte anledning att ompröva gällande regler
rörande skyldigheten att lämna kontrolluppgifter beträffande inhemska
värdepapper, m. m., och kontrolluppgiftsskyldigheten för utländska värdepapper
bör enligt utskottets mening utformas på samma sätt som gäller för
svenska värdepapper.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionen
även i dessa delar.

Stockholm den 9 maj 1989
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten
Karlsson (s). Kjell Johansson (fp). Görel Thurdin (c). Hugo Hegeland (m),
Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m),
Britta Bjelle (fp). Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström
(s), Sven-Erik Alkemark (s), Håkan Hansson (c) och Lisbeth StaafI
geist rom (s).

Avvikande meningar

1. Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Principbeslutet om en avveckling av valutaregleringen innebär att en bred
uppslutning har uppnåtts kring det mångåriga moderata kravet att avveckla
valutaregleringen. Denna ger upphov till snedvridningar utan att
längre tjäna sina ursprungliga syften. Ett fullständigt och snabbt slopande
av valutaregleringen framstår som nödvändigt med hänsyn till den den
internationella utvecklingen mot fria kapitalrörelser över gränserna och till
Sveriges behov av nära relationer till EG.

Enighet råder också om att avvecklingen bör ske på sådant sätt att en
fungerande skattekontroll och en god statistik kan upprätthållas. Som anförs
i motion Fi55 innebär emellertid de åtgärder som regeringen nu föreslår
att väsentliga element av valutaregleringen återinförs via en bakväg.
Så t. ex. innebär regeringens förslag i fråga om deponering av aktier m. m.
hos valutabank eller godkänd kommissionär, om valutakonton i svensk
valutabank och om utlandsbetalningar via sådan bank en omotiverad kon -

1988/99: SkU3y

4

kurrensbegränsning på det finansiella tjänsteområdet. Svenska banker och
andra inhemska institutioner och aktörer får därmed en monopolställning
som inte kan anses godtagbar för andra länder som strävar efter en reciprocitet
för marknader för finansiella tjänster. Förslaget kan inte anses acceptabelt
ens under en övergångsperiod.

Som framhålls i motion Fi55 finns det andra lösningar av kontrollfrågan.
I Danmark får man exempelvis öppna konto utomlands om en utländsk
bank utfärdar intyg om kontoställning m. m. till de danska myndigheterna.
Liknande regler i fråga om såväl konton som aktietransaktioner
bör kunna tillämpas även i Sverige.

Från motionärernas sida hävdas nu liksom tidigare att återstoden av
valutaregleringen bör avskaffas i ett slag senast den 30 juni 1989. Mot den
nu angivna bakgrunden instämmer vi i denna uppfattning och finnér att
frågorna om skattekontroll bör kunna lösas genom en lagstiftning vid sidan
av det nuvarande regelverket i valutaregleringen. Regeringen bör skyndsamt
återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagstiftning.

Propositionen bör således avslås och motion Fi55 bifallas.

2. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anför:

En fungerande marknadsekonomi förutsätter såväl frihandel som fria kapitalflöden.
Valutaregleringen har fördröjt nödvändiga anpassningar av
svensk ekonomi till utvecklingen utomlands och har varit direkt skadlig
för svensk samhällsekonomi. Som anförs i motion Fi54 är det förvånande
att regeringen — efter de beslut som har fattats om en avreglering — nu
föreslår en förlängning med ett år för att lösa ett antal övergångsproblem i
fråga om skattekontroll m. m. Enligt vår uppfattning har regeringen haft
nog med tid att utarbeta övergångsregler. Med hänsyn till de uppenbara
svårigheter som föreligger att i dag få fram förslag till lämpliga lösningar
som kan tillämpas redan fr. o. m. den 1 juli i år bör dock en viss förlängning
av valutaregleringen godtas. Som anförs i motionen framstår en förlängning
med ett halvt år som rimlig, dvs. till utgången av 1989. Motionen
i denna del bör alltså bifallas och den i propositionen föreslagna förlängningen
av valutaregleringen godtas med den här angivna förkortningen av
giltighetstiden.

Mot de förslag som regeringen nu lägger fram i kontrollfrågorna kan riktas
allvarliga erinringar. En del av dessa förslag kan dock godtas som ett
provisorium under den förkortade övergångstiden, ett halvår. Detta gäller
bl. a. förslaget att alla betalningar även i fortsättningen måste ske genom
valutabank. Som anförs i motion Fi54 innebär detta förslag en så allvarlig
konkurrensbegränsning på det finansiella tjänsteområdet att frågan därefter
bör övervägas på nytt. Ansträngningar bör göras för att tillgodose rimliga
krav på skattekontroll utan att permanenta det föreslagna monopolet
för bankväsendet.

Ett annat förslag innebär att valutabank eller fondkommissionär som
förvarar utländska värdepapper i depå eller kontoför valuta enligt valutabestämmelserna
skall vara skyldig att utan anmaning lämna kontrolluppgifter
om ränta eller annan utdelning på dessa papper. Detta förslag anslu -

1988/99: SkU3y

5

ter till vad som gäller för motsvarande innehav inom landets gränser och
får anses rimligt.

Som anförs i motion Fi54 bör principen var att utlandstransaktioner
m.m. behandlas på samma sätt i kontrollhänseende som inhemska transaktioner.
Med denna utgångspunkt kritiserar motionärerna förslaget i
propositionen om att kontrolluppgifter skall lämnas beträffande vissa utlandsbetalningar
över 25 000 kr. Några motsvarande regler finns inte beträffande
betalningar inom landet, och förslaget innebär att en mängd uppgifter
måste lämnas om förhållanden som inte har direkt betydelse för beskattningen.

Motionärerna riktar också berättigad kritik mot att skattemyndigheterna
skall kunna inhämta uppgifter från valutabank eller fondkommissionär
om avyttring av utländska värdepapper i fråga om både namngivna
och ej namngivna personer. Enligt motionärernas uppfattning bör sådana
uppgifter kunna inhämtas endast i fråga om namngivna personer. Motsvarande
bör gälla även inhemska förhållanden och i samband med taxeringsrevision.
Vi hänvisar till vad som anförts från vårt håll i samband med
tidigare års riksdagsbehandling av dessa frågor (SkU 1986/87:28 och SkU
1987/88:17). Skattemyndigheterna bör alltså åläggas att uppge namn och
adress på den eller de personer som skall kontrolleras. Motionen utmynnar
här i krav om ett tillkännagivande av denna uppfattning för regeringen.

Vi ställer oss bakom motionärernas här angivna synpunkter och tillstyrker
motionen även i dessa delar (yrkandena 2 — 5).

3. Lars Bäckström (vpk) anför:

Skatteutskottet anför i sitt yttrande att utskottet avstår från att gå in på
frågan i vad mån och i vilken takt de kvarstående delarna av valutaregleringen
bör avvecklas. Med hänvisning härtill förbigår utskottet helt den
kritik som i motionerna Fi56 (vpk) och Fi58 (mp) riktas mot de lättnader i
denna reglering som har genomförts och som nu planeras. Som anförs i
den förstnämnda motionen medför denna avreglering att möjligheterna att
föra en nationellt fristående ekonomisk politik avsevärt försvåras. Vårt
land är redan i dag starkt integrerat med den kapitalistiska industrivärlden.
Den okontrollerade internationaliseringen har lett till problem bl. a.
med en försämrad bytesbalans till följd av kraftigt ökande utlandsinvesteringar.
Därtill kommer en långsiktig dränering av produktionsresurserna
här i landet. Denna utveckling får ses som ett resultat av en passiv politik
från regeringens sida. Att internationaliseringen har kunnat fortskrida på
detta sett har också sin förklaring i en alltför lös tillämpning av valutaregleringen.

En avreglering av valutapolititiken medför också att man vidgar möjligheterna
för kapitalägarna att placera kapital utomlands och därmed undgå
skattekontroll. De ökade möjligheterna till skatteundandraganden kan befaras
leda till påfrestningar av olika slag och kan på sikt medföra att vår
konkurrensförmåga gentemot utlandet sätts ned ytterligare. Som framgår

1988/99: SkU3y

6

av propositionen är möjligheterna att ingripa häremot genom åtgärder vid
sidan av valutaregleringen begränsade.

Mot denna bakgrund bör riksdagen nu ändra sitt tidigare principbeslut
om en avveckling av valutaregleringen och i stället begära förslag från regeringen
om skärpningar i tillämpningen och om ett program för att motverka
den utveckling som här har beskrivits. De krav i dessa hänseenden
som framställs i motion Fi56 tillstyrks alltså.

4. Gösta Lyngå (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att den avveckling av valutaregleringen som
planeras innebär att Sverige på sikt avhänder sig kontrollen över sin egen
ekonomi. En helt fri valutamarknad innebär att vi får en väsentlig förlust
av skattemedel genom att skatteflykt underlättas. Jag anser därför att den
planering av en övergång till fri valutamarknad som redovisas i propositionen
bör avvisas. I stället bör riksdagen med bifall till motion Fi58 från
vårt håll begära att regeringen — med beaktande av vad som här har anförts
— ytterligare utreder frågan om valutaregleringens fortbestånd och
skattemyndigheternas kontrollmöjligheter.

I avvaktan på resultatet av den begärda utredningen bör de framlagda
lagförslagen om en förlängning av valutaregleringen och en viss förbättring
av skattekontrollen godtas.

Särskilt yttrande

Görel Thurdin och Håkan Hansson (båda c) anför:

I den motion som väckts från vårt håll — Fi57 av Gunnar Björk m. fl. (c)
— understryks vikten av att den fortsatta valutaavregleringen sker snabbt.
Samtidigt framhålls att detta inte får ske på ett sådant sätt att sådana frågor
som skattekontrollen, statistikinsamlingen och hänsynen till en kommande
skatteform negligeras. Vi delar riksbankens och regeringens bedömning
att det finns skäl att bibehålla delar av valutaregleringen som kan
spela en viktig roll för dessa frågor. Detta gäller framför allt regleringar
som anger på vilket sätt betalningar till utlandet framdeles bör ske. Det
finns enligt vår mening ingen anledning att ange en kortare tid än ett år för
en temporär förlängning av valutaregleringen för dessa ändamål.

Som framgår av propositionen är målsättningen att resterna av valutaregleringen
i allt väsentligt skall ha avvecklats vid den tidpunkt då den nu
föreslagna temporära förlängningen av valutaregleringen utgår. Vi vill understryka
vikten av att det fortsatta arbetet med kontrollfrågorna nu intensifieras
så de i god tid dessförinnan kan få mer definitiva lösningar utanför
systemet för den nuvarande valutaregleringen. Vi instämmer också i vad
som uttalas i motion Fi54 (fp) om att målsättningen bör vara att ordna
skattekontrollen i fråga om utlandstransaktioner enligt samma principer
som för inhemska transaktioner. Av vad som anförs i propositionen fram -

1988/99: SkU3y

7

går att sådana likformighetssynpunkter kommer att beaktas i det fortsatta
arbetet.

Med hänvisning till det anförda finnér vi att syftet med motion Fi57 i
allt väsentligt kan anses tillgodosett.

1988/99: SkU3y

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

8