yttr 1988/89 sku1y y

Yttrande 1988/89:sku1y

Skatteutskottets yttrande
1988/89:SkUly

Avgift på vidareförsäljning av konst

SkUly

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över fyra
motioner om införande av en s.k. vidareförsäljningsavgift på konst. Skatteutskottet
får med anledning härav anföra följande.

I motion 1987/88:Kr309 av Oskar Lindkvist och Maj Britt Theorin (s) begärs
utredning och förslag om införande av en vidareförsäljningsavgift på 5 % vid
all annan omsättning av bildkonst än konstnärens försäljning från ateljé eller
i kommission. Motionärerna föreslår vidare att avgiften skall tillföras en fond
och fördelas bland konstnärer enligt fördelningsprinciper av individuell och
kollektiv art.

I motion 1987/88:Kr222 (yrkande 2) av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
föreslås en avgift på andrahandsförsäljning av konst och att medlen används
till att stödja bildkonsten och bildkonstnärerna.

Även Olof Johansson m.fl. (c) begär i motion 1987/88:Kr242 (yrkande 9)
utredning och förslag om en avgift på vidareförsäljning av konst. Intäkterna
bör enligt motionärerna användas så att de kommer de skapande konstnärerna
till del.

I motion 1987/88:Kr310 av Alexander Chrisopoulos (vpk) begärs förslag
om beskattning av andrahandsförsäljning av konst. Skattesatsen bör enligt
motionären bestämmas till 5 % av försäljningspriset eller möjligen differentieras.
Vidare föreslås att inkomsterna används till att förbättra de sämst
ställda konstnärernas ekonomiska situation.

Riksskatteverket har i ett remissyttrande över motionerna ställt sig negativt
till den föreslagna pålagan. Verket framhåller att det i konstitutionell mening
är fråga om en specialdestinerad skatt och att riksdagen tidigare har avvisat
förslag om specialdestinerade skatter. Inkomsterna av skatten skulle enligt
verket också bli för små för att motivera ett införande. Slutligen betonas att
ett införande skulle innebära ett avsteg från principen att förenkla skatteadministrationen.

Upphovsrättsutredningen framhåller att utredningen framdeles kommer
att behandla frågan om ersättning till konstnärer vid andrahandsförsäljning
av deras verk, s.k. droit de suite. Enligt utredningen är det inte lämpligt att
nu göra något uttalande i frågan.

Företrädare för konsthandeln uttalar sig också mot förslaget. Bl.a.
framhålls att konkurrensen skulle snedvridas, att de offentliga auktionerna 1

1 Riksdagen 1988/89. 6 sami. Nr ly

skulle missgynnas och att man skulle riskera en ökad försäljning av konst
mellan privatpersoner och en styrning till utlandet av försäljningen. Från
olika håll betonas att EG:s regler i dessa frågor bör studeras närmare.

Andra remissinstanser ställer sig däremot överlag positiva till motionerna,
och bl.a. tillstyrker en rad företrädare för konstliv och konstnärlig verksamhet
av i huvudsak kulturpolitiska skäl. Vidare betonas att bildkonstnärernas
ofta mycket svåra ekonomiska situation måste förbättras genom snara
direkta stödåtgärder. Konstnärsnämnden har överlämnat en av nämndens
kanslichef utarbetad utredningsrapport om konstavgift.

Skatteutskottet vill inledningsvis redogöra för några av de beskattningsregler
som gäller på det aktuella området.

Konstnärer och andra fria kulturarbetare behandlas vid beskattningen som
egenföretagare och omfattas av de skatte- och avgiftsregler som gäller för
rörelseidkare. Enligt regler som riksdagen antog genom lagstiftning år 1985
får kulturarbetare och andra rörelseidkare, som har haft utgifter under tiden
innan en verksamhet utvecklats till en rörelse, i efterhand dra av dem under
en sexårsperiod. En förutsättning härför är dock att utgifterna hänför sig till
samma år som rörelsen påbörjades eller det närmast föregående året. Vidare
gäller för kulturarbetare särskilda regler för avdrag för arbetslokal i egen
bostad och för resor samt att de taxeras av taxeringsnämnder med särskild
sakkunskap.

Genom insättning på upphovsmannakonto har kulturarbetare med ojämna
inkomstförhållanden en möjlighet att få uppskov med beskattningen av
vissa inkomster. Regeringen har nyligen gett riksskatteverket i uppdrag att
utreda olika frågor angående upphovsmannakonto.

Vid icke yrkesmässig försäljning av konstverk - liksom annan lös egendom
- utgör realisationsvinsten skattepliktig inkomst för säljaren. Realisationsvinst
vid avyttring fem år efter förvärvet eller senare beskattas inte. Har den
lösa egendomen innehafts kortare tid än fem år sker beskattningen efter en
fallande skala beroende på hur länge säljaren innehaft egendomen.

Enligt reglerna om mervärdeskatt gäller undantag från skatteplikt för
sådana alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo.
Har äganderätten övergått till annan föreligger däremot skatteplikt enligt de
allmänna reglerna.

Genom en lagändring år 1985 utvidgades det till mervärdeskatt skattepliktiga
tjänsteområdet till att omfatta bl.a. den förmedling av varor som
auktionsförrättare utför. Om ett konstverk säljs på auktion träffas således
den provision auktionsföretaget tar ut av mervärdeskatt.

Skatteutskottet har tidigare uttryckt sin förståelse för kulturarbetarnas
speciella arbetsförhållanden, vilka bl.a. motiverat den särreglering vid
beskattningen som infördes år 1985. När det gäller de nu aktuella motionerna
har utskottet dessutom förståelse för motionärernas uppfattning att det
föreligger ett allmänt behov att förbättra konstnärernas ekonomi och skapa
större möjligheter för dem att leva på sin konstnärliga verksamhet. Denna
uppfattning stöds också av flertalet av de remissinstanser som representerar
de kulturpolitiska och konstnärliga intressena i frågan. Utskottet kan också i
och för sig hysa sympati för tanken att man skall till konstnärerna själva

1988/89:SkUly

2

överföra en del av de betydande värdestegringar på konst som kan
uppkomma efter det att ett konstverk sålts första gången.

Detta till trots anser utskottet att man i första hand bör söka andra
lösningar på konstnärernas problem än att, som motionärerna föreslagit,
införa en särskild avgift på vidareförsäljning av konst. Anledningen härtill är
bl.a. riksskatteverkets enligt utskottets uppfattning tungt vägande invändningar
att den föreslagna avgiften från konstitutionell synpunkt snarast är att
betrakta som en specialdestinerad punktskatt, att riksdagen tidigare har ställt
sig negativ till olika system med specialdestinerade skatter och att inkomsterna
av skatten i förhållande till kostnaderna och besväret med administrationen
av den synes bli alltför små för att motivera ett införande. Utskottet vill
härvid erinra om att det enligt direktiven (dir. 1987:30) till kommittén (Fi
1987:06) med uppdrag att utreda den indirekta beskattningens omfattning
och utformning åligger kommittén att bl.a. undersöka möjligheterna att
avskaffa de skatter som är svårtillämpbara och som har liten statsfinansiell
betydelse. Inriktningen är således att sanera bland punktskatterna. Att mot
den bakgrunden och innan det nämnda utredningsarbetet är slutfört begära
utredning och förslag om ytterligare en punktskatt på ett helt nytt beskattningsområde
skulle enligt utskottets mening inte vara lämpligt. Härtill
kommer att även upphovsrättsutredningen ansett att riksdagen bör avvakta
med ett ställningstagande till dess att resultatet av den utredningens
behandling av frågan om s.k. droit de suite föreligger.

Mot bakgrund av det anförda vill utskottet för närvarande inte medverka
till att tillkalla en sådan utredning eller begära sådana förslag som motionärerna
yrkar. Utskottet avstyrker således motionerna.

Stockholm den 8 november 1988
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Torsten Karlsson (s), Kjell
Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland
(m), Bruno Poromaa (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s),
Jan Bergqvist (s), Sven-Erik Alkemark (s), Håkan Hansson (c) och Lisbeth
Staaf-Igelström (s).

1988/89:SkUly

Avvikande mening

Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Britta Bjelle (fp). Lars Bäckström
(vpk) och Håkan Hansson (c) anför:

När det gäller de nu aktuella motionerna delar vi motionärernas uppfattning
att det föreligger ett allmänt behov att förbättra konstnärernas ekonomi och
skapa större möjligheter för dem att leva på sin konstnärliga verksamhet.
Den särreglering vid beskattningen för konstnärer och andra kulturarbetare
som infördes år 1985 är också motiverad av att dessa ansetts arbeta under
speciella förhållanden, men enligt vår uppfattning är dessa åtgärder inte
tillräckliga för att skapa tillfredsställande arbetsbetingelser för denna
kulturpolitiskt viktiga grupp i samhället. Det är för övrigt tveksamt om de
sämst ställda konstnärerna är hjälpta med ytterligare åtgärder på inkomstskatteområdet,
eftersom deras problem snarare torde hänga samman med att
de saknar inkomster än att de betalar för hög skatt.

Samtidigt är det så som några av motionärerna framhållit att konstmarknaden
kännetecknas av att betydande värdestegringar på konstverk många
gånger sker efter det att verket sålts av konstnären själv. Mot den
bakgrunden anser vi att det är rimligt att man undersöker möjligheterna att
till en del återföra denna värdeökning till konstnärskollektivet. Denna enligt
vår mening tilltalande tanke ligger enligt vår uppfattning också i linje med de
principer om s.k. droit de suite som tillämpas på olika håll i Europa. Vi vill
inte bestrida att det kan föreligga vissa skattetekniska komplikationer med
den ordning motionärerna skisserat, men enligt vår mening talar rättviseskäl
och kulturpolitiska skäl starkt för att den prövas närmare i lämpligt
sammanhang. Vi förordar att kulturutskottet med anledning av motionerna
föreslår riksdagen att göra ett tillkännagivande med denna innebörd.

1988/89:SkUly

gotab Stockholm 1988 16086

4