Äldreomsorgen inför 90-talet

Yttrande 1988/89:SfU1y

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 11 oktober 1988 berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att avge yttrande över dels proposition 1987/88:176 om äldreomsorgen
inför 90-talet i de delar den berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde,
dels motionerna 1987/88:So29 av Stina Gustavsson och 1987/
88:So31 av Gösta Andersson och Börje Hörnlund.

De förslag i propositionen som berör socialförsäkringsutskottets område
är förslagen till lag om ersättning och ledighet för närståendevård, lag om
ändring i lagen i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter och lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349).

Under den allmänna motionstiden i år har väckts sex motioner som har
anknytning till de nu nämnda lagförslagen, nämligen 1987/88:Sf205 av Bo
Nilsson och Ingvar Björk, 1987/88:Sf264 av Ewa Hedkvist Petersen och
Sten-Ove Sundström, 1987/88:Sf268 yrkande 5 av Bengt Westerberg m.fl.,
1987/88:Sf294 av Nic Grönvall, 1987/88:Sf298 yrkandena 1 och 2 av
Margareta Andrén m.fl. och 1987/88:Sf320 yrkande 2 av Alf Svensson.
Utskottet anser att dessa motionsyrkanden bör behandlas av socialutskottet i
samband med proposition 1987/88:176, och utskottet yttrar sig därför även
över dessa yrkanden.

I propositionen föreslås att fr.o.m. den 1 juli 1989 skall en närstående som
vårdar en svårt sjuk person i hemmet ha rätt till ersättning från sjukförsäkringen
och rätt till ledighet från sin anställning under högst 30 hela
arbetsdagar, varvid dagantalet räknas för den person som vårdas. Ersättningen
skall utgå med belopp motsvarande vårdarens sjukpenning och ersättningen
och ledigheten skall kunna tas ut med hel, halv eller fjärdedels ersättning
och ledighet beroende på hur lång tid av dagen vården ges. Ersättningen skall
utgöra skattepliktig och pensionsgrundande inkomst och vara semesterlönegrundande.
Som villkor för rätt till ersättning och ledighet skall gälla att såväl
den sjuke som vårdaren är inskriven hos allmän försäkringskassa, vilket
innebär att den sjuke och vårdaren skall ha fyllt 16 år och vara bosatta i
Sverige. Vården skall ges här i landet.

Innan utskottet närmare går in på olika delfrågor i förslaget konstaterar
utskottet att förslaget tillgodoser de allmänna önskemål om rätt till ersättning
och ledighet vid anhörigvård som framförts i motion Sf205 av Bo Nilsson och
Ingvar Björk.

Äldreomsorgen inför 90-talet

1988/89

SfUly

1 Riksdagen 1988/89.11 sami. Nrl y

Rätten till ersättning och ledighet har i propositionen begränsats till
situationer när en närstående vårdar en svårt sjuk person i hemmet eller i
annan enskild bostad eller när vårdaren följer med den sjuke vid de resor som
äger rum i samband med att vården i hemmet börjar eller slutar. I eget
boende inkluderas olika former av servicebostäder och gruppboende, där
den enskilde har hyreskontrakt av sedvanligt slag. Från lagens tillämpningsområde
har däremot undantagits vårdinsatser som görs på sjukvårdsinrättningar,
ålderdomshem eller andra offentliga eller privata institutioner, där
personal finns tillgänglig dygnet runt. Föredragande statsrådet framhåller att
det är en viktig livskvalitetfråga för berörda personer att kunna vara
tillsammans i en svår situation, men betonar samtidigt att en närståendes
vårdinsatser måste vara frivilliga. Reformen innebär inte att samhället får
undandra sig sitt ansvar att ge vård samt stöd och hjälp. Det är, framhåller
han, främst kommunens och landstingets ansvar att ge behövlig service och
vård till äldre och människor med funktionshinder. Brister i denna service
och vård får inte innebära att närstående känner sig mer eller mindre
tvingade att åta sig vårduppgifter. Det finns därför inte tillräckliga skäl att ge
närstående rätt till ledighet och ersättning för den vård som behövs när den
sjuke väntar på plats vid sjukhus e.d. eller på grund av konvalescens i
hemmet i stället för på sjukhus. Tillfälligt avbruten vård vid sjukhus eller
vårdhem bör inte heller i sig vara skäl för sådana förmåner. Såvitt gäller
begreppet svårt sjukdomstillstånd framhåller föredragande statsrådet att det
är svårt att entydigt ange vad som bör läggas in i detta. Till svåra
sjukdomstillstånd kan räknas inte enbart ett omedelbart överhängande
livshot - som dock inte utesluter fall där hopp finns om en förbättring av
hälsotillståndet - utan även sådana sjukdomstillstånd som på någon tids sikt
innebär ett allvarligt överlevnadshot, exempelvis olika former av cancer i ett
senare skede av sjukdomen.

I motion So29 yrkande 1 av Stina Gustavsson förordar motionären vissa
ändringar i propositionens förslag till ersättning och ledighet för närståendevård.
Motionären föreslår att de kriterier för ledighet som anhörigvårdskommittén
angav i betänkandet (SOU 1983:64) Ledighet för anhörigvård skall
gälla. Dessa kriterier var - förutom svårare sjukdomstillstånd vari inbegreps
situationer när den sjuke vårdades på sjukvårdsinrättning - även väntan i
hemmet på plats vid sjukhus eller vårdhem, vård i hemmet vid tillfälligt
avbruten vård vid sjukhus eller vårdhem, konvalescens i hemmet i stället för
vid sjukhus eller konvalescenthem samt vård eller behandling av barn med
handikapp under 16 år på en vårdinrättning. Motionären framhåller i
anslutning härtill att väntan på plats på sjukhus eller vårdhem snarare är regel
än undantag. Motionären anser också att förslaget om 30 dagars rätt till
ledighet synes något snävt och att möjligheten till ledighet bör utsträckas att
gälla även vid ett senare skede av vården, t.ex. vid en anhörigs dödsbädd.
Vad slutligen gäller ersättningens storlek anser motionären att denna skall
grundas på den principen att den skall utgöra kompensation för utfört arbete
och göras lika stor för alla. Ersättningens storlek kan t.ex. motsvara den
genomsnittliga sjukpenningen per dag eller motsvara det belopp som ett
sjukvårdsbiträde eller ett vårdbiträde i öppen vård erhåller per dag.
Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen i dessa frågor.

SfU 1988/89:1 y

2

Även i motion So31 av Gösta Andersson och Börje Hörnlund föreslås att
ersättningen vid närståendevård görs lika för alla. Motionärerna anser att en
lämplig ersättningsnivå är grundlönen för sjukvårdsbiträden i öppen vård och
begär beslut av riksdagen i enlighet härmed.

Ytterligare fem motioner från den allmänna motionstiden berör frågor om
rätt till ersättning och ledighet vid närståendevård. I motion Sf268 yrkande 5
av Bengt Westerberg m.fl. begärs förslag om ett system som ger föräldrar till
svårt handikappade vuxna barn möjlighet till ledighet och ersättning för vård
om barnet blivit sjukt. Margareta Andrén m.fl. begär i motion Sf298
yrkandena 1 och 2 förslag om en laglig rätt till ledighet för vård av anhörig
eller annan närstående vid vård i livets slutskede, vid sjukdom eller vid
konvalescens i hemmet och att ATP-grundande ersättning skall utgå från den
allmänna försäkringen vid vård av anhörig eller annan närstående med
ersättningsbelopp motsvarande sjukpenningens storlek. Alf Svensson begär i
motion Sf320 yrkande 2 ett tillkännagivande om att ersättning för tillfällig
vård av anhörig skall lämnas efter samma grunder som gäller för tillfällig vård
av sjukt barn, medan Ewa Hedkvist Petersen och Sten-Ove Sundström i
motion Sf264 begär ett tillkännagivande om behovet av att få ersättning i
form av sjukpenning när man följer med anhörig ålderspensionär till läkare.
Nic Grönvall, slutligen, begär i motion Sf294 en utredning om utvidgad
vårdförsäkring, innebärande att en frivillig försäkring inom den allmänna
försäkringens ram skall införas, som skall ge möjlighet för den försäkrade att
få ersättning under sex månaders vård av nära anhörig.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det av anhörigvårdskommittén
framlagda förslaget innebar att en rätt till ledighet skulle införas under högst
30 dagar per år för den som vårdade en anhörig. Möjligheten till ledighet var
sålunda avsevärt vidare än den ledighetsrätt om 30 dagar under den vårdades
hela liv som föreslås i propositionen och avsåg också, som framgår ovan av
redogörelsen av yrkandena i motion So29, vårdsituationer där brister i
möjligheten att få offentlig vård förelåg, t.ex. att den sjuke måste vänta på
plats vid sjukhus. Kommittén ansåg sig däremot av statsfinansiella skäl inte
ha möjlighet att föreslå att ledigheten skulle förenas med en ersättningsrätt
från den allmänna försäkringen. I propositionen har den i förhållande till
kommittéförslaget starkt begränsade rätten till ledighet föreslagits bli
kombinerad med en rätt till ersättning från den allmänna försäkringen.
Utskottet finner det mot denna bakgrund både rimligt och riktigt att ledighet
och ersättning ges enbart i sådana situationer där det finns ett mycket starkt
behov för såväl den vårdade som den närstående vårdaren att kunna vara
tillsammans i hemmet, t.ex. i livets slutskede. Reformen skall inte kunna
användas för att avlasta landsting och kommuner deras ansvar för att ge vård
och stöd. Utskottet, som i likhet med föredragande statsrådet vill erinra om
att stödet till föräldrar som vårdar sjuka handikappade barn under 16 år
avsevärt förbättrats sedan anhörigvårdskommitténs förslag lades fram år
1983, biträder sålunda propositionens förslag om i vilka situationer rätt till
ersättning och ledighet skall föreligga. Utskottet delar också föredragande
statsrådets uppfattning att frågan om rätt till ledighet från förvärvsarbete
under en längre vårdperiod än 30 dagar bör övervägas först när erfarenheter
vunnits av den nu föreslagna rätten till ledighet.

SfU 1988/89:1 y

3

Såvitt gäller ersättningens storlek anser utskottet att den grundprincip sorn
gäller för ersättning från den allmänna försäkringen när en förvärvsarbetande
av sjukdom är förhindrad att utföra sitt arbete, nämligen att kompensation
utgår i förhållande till inkomstbortfallet, skall gälla även vid närståendevård.

Med det anförda föreslår utskottet att socialutskottet tillstyrker bifall till
propositionen i nu berörda delar och avstyrker bifall till motionerna So29
yrkande 1, So31 och Sf264.1 den mån motionerna Sf268 yrkande 5 och Sf298
yrkandena 1 och 2 inte kan anses tillgodosedda genom propositionens förslag
bör socialutskottet avstyrka bifall även till dessa motionsyrkanden. Motion
Sf320 yrkande 2 får anses tillgodosedd med det föreliggande förslaget.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom tankegångarna i motion Sf294
om att komplettera propositionens förslag med en frivillig försäkring vid vård
av nära anhörig. Enligt utskottets uppfattning måste det i första hand vara
sjukvårdshuvudmännens och kommunernas uppgift att ge ekonomisk ersättning
när någon under en längre tid vårdar en nära anhörig.

Utskottet behandlar slutligen yrkande 2 i motion So29, vari begärs förslag
för att skapa bättre villkor för anhörigas insatser vid växelvård. Motionären
syftar på situationer där två makar båda är pensionärer och bedöms som
ensamstående i pensionshänseende på grund av att ena maken stadigvarande
vistas på sjukvårdsinrättning. Enligt motionären finns det exempel på att
försäkringskassan bedömt makarna som samboende när den sjuke maken
övergår till s.k. växelvård och periodvis vårdas i hemmet. Motionären anser
att pensionssystemet måste utformas så att den vårdinsats den hemmavarande
maken då gör inte bestraffas genom en lägre pension.

Riksförsäkringsverket har i allmänna råd om ålderspension (1987:3) och
om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg (KBT) till folkpension
(1988:3) rekommenderat att om ena maken varaktigt (stadigvarande) vistas
på sjukhus, i servicehus för äldre människor eller liknande makarna jämställs
med ogifta pensionärer även om de under veckoslut och helger bor
tillsammans i sitt hem.' I allmänna råd 1988:3 återges också Svenska
kommunförbundets förslag till normalgrunder för KBT (eirk. 81:168) enligt
vilket KBT inte ges ut till en pensionär som stadigvarande vårdas på offentlig
eller privat vårdinrättning. Praktiskt taget alla kommuner har denna
bestämmelse i sina grunder. Enligt cirkulären nr 1983:31 och nr 1987:129
avses med stadigvarande vård på vårdinrättning sådan vård där patienten inte
har eller med stor sannolikhet inte kommer att få möjlighet att återvända till
eget boende utanför vårdinrättningen. Patientens möjligheter att återvända
till eget boende skall alltid bedömas individuellt, varvid hänsyn tas till ålder,
sjukdomsdiagnos, sjukdomsutveckling, permissioner i bostaden, sociala
förhållanden m.m. Om patienten vistas i sin bostad under regelbundna
permissioner kan stadigvarande vård i regel inte anses föreligga. Den
nämnda definitionen av begreppet stadigvarande vård har emellertid inte
tagits in i alla kommuners grunder för KBT. Syftet med bestämmelserna om
stadigvarande vård i kommunernas grunder är att framför allt ensamstående
pensionärer skall ha möjlighet att behålla sin bostad under sjukhusvistelse.

Utskottet konstaterar att det inte torde vara möjligt att ge mer långtgående
generella regler för och rekommendationer om när makar skall anses

SfU 1988/89:1 y

4

samboende resp. ensamstående i pensionshänseende än vad som för SfU 1988/89:1 y
närvarande är fallet, utan bedömningen måste i sista hand göras utifrån de
individuella omständigheterna. Socialministern har också i ett interpellationssvar
den 14 mars i år förklarat sig inte vara beredd att föreslå några
ändringar i pensionsreglerha. Utskottet föreslår att socialutskottet avstyrker
bifall även till yrkande 2 i motion So29.

Stockholm den 25 oktober 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla
Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m),
Nils-Olof Gustafsson (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp),
Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp),
Maud Björnemalm (s) Christina Pettersson (s), Arne Mellqvist (s) och Bertil
Persson (m).

Avvikande meningar

1. Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”och stöd” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det mot denna bakgrund riktigt att de situationer under
vilka rätt till ersättning och ledighet skall föreligga begränsas i förhållande till
utredningens förslag. Propositionens förslag är dock alltför restriktivt, och
utskottet förordar att en rätt till ersättning och ledighet skall införas även i
situationer då en sjuk person önskar bli vårdad av en närstående vid
konvalescens i hemmet eller om en förälder vill vårda ett svårt handikappat
vuxet barn när barnet blir sjukt.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”1 den” och
slutar med ”dessa motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att motionerna Sf268 yrkande 5 och Sf298 yrkandena 1 och
2 endast delvis tillgodoses genom propositionens förslag bör socialutskottet
med bifall till dessa motioner hemställa att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts om vidgade möjligheter till rätt till
ersättning och ledighet för vård under konvalescens i hemmet och när vuxet
svårt handikappat barn blir sjukt.

2. Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (allam) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar
med ”nära anhörig” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det vore värdefullt om den nu föreslagna rätten till 5

ersättning och ledighet kunde förstärkas med en frivillig försäkring inom den
allmänna försäkringens ram som skulle möjliggöra att ersättning utgick
under sex månader vid vård av nära anhörig. Utskottet anser därför att
socialutskottet bör biträda förslaget i motion Sf294 om en utredning i detta
syfte.

3. Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c) och Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet konstaterar” och på s. 5 slutar
med ”motion So29” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion So29 utgör den nuvarande tillämpningen av
pensionssystemets regler om när makar som båda är pensionärer skall
betraktas som ensamstående resp. samboende pensionärer i många fall ett
ekonomiskt hinder för s.k. växelvård. Utskottet föreslår därför att socialutskottet
tillstyrker förslaget i motion So29 yrkande 2 om att riksdagen skall
begära förslag från regeringen i syfte att skapa bättre villkor för anhörigas
insatser vid sådan vård.

SfU 1988/89:1 y

6

,U ■■ !. ,,

! I ■ '

gotmb Stockholm 1988 15978