yttr 1988/89 nu5y y

Yttrande 1988/89:nu5y

Näringsutskottets yttrande
1988/89:5y

Karlskronavarvet m. m.

1988/89

NU5y

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över dels
proposition 1988/89:80 om verksamhet och anslag för det militära försvaret
m. m. under budgetåret 1989/90 jämte med anledning av propositionen
avlämnade motioner, dels två motioner om Karlskronavarvet vilka har
väckts under allmänna motionstiden.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av proposition 1988/89:80
kommenterar näringsutskottet följande:

1988/89:Fö7 av Gunhild Bolander m.fl. (c), såvitt gäller yrkandet (5) att
riksdagen begär att regeringen anvisar en särskild ram för att säkerställa
kompetens och minst nuvarande kapacitet vid Karlskronavarvet.

1988/89:Fö8 av Karl-Gösta Svenson (m) och Göthe Knutson (m) såvitt
gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Karlskronavarvet och om Sveriges möjligheter
till inhemsk produktion av övervattensfartyg.

Näringsutskottet kommenterar också de motioner från allmänna motionstiden
som utskottet har beretts tillfälle att yttra sig över. Dessa är följande:

1988/89:Fö601 av Karl-Gösta Svenson (m) och Göthe Knutson (m) vari
yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att all marin örlogsfartygsproduktion
[bör] koncentreras till Karlskronavarvet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande underhåll, översyn och moderniseringar av örlogsfartyg.

1988/89:Fö602 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verksamheten
vid Karlskronavarvet.

1 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 5y

Uppgifter i anslutning till motionerna

1988/89: NU5y

Karlskronavarvet AB ingår i den statliga industrikoncernen Celsius Industrier
AB sorn ett helägt dotterbolag. Varvet tillverkar och underhåller
örlogs- och bevakningsfartyg för svenska marinen och bedriver vidare
tillverkning för export. Dess verksamhet för den svenska marinen utgörs
av nyproduktion, ombyggnader, moderniseringar och underhåll av främst
kustkorvetter, ubåtar, minröjningsfartyg och bevakningsfartyg. Exportsatsningarna
är i första hand inriktade på patrullbåtar, minröjningsfartyg,
bevakningsfartyg samt plastteknologi och sidokölsvävarteknik. Ett dotterbolag,
Krona Marin AB, säljer mindre fiske- och arbetsbåtar av plast till
utvecklingsländer; tillverkningen sker dels i Sverige, dels lokalt.

Mot bakgrund av 1987 års försvarsbeslut och en bedömning av marknadsförutsättningarna
i Sverige och utomlands har personalstyrkan vid
varvet reducerats med ca 20% sedan år 1987. För närvarande har företaget
ca 960 anställda. År 1988 uppgick den fakturerade försäljningen till 384
milj. kr. och den totala orderingången till 309 milj. kr. Med anledning av
ett beslut av riksdagen våren 1988 (FöU 1987/88:13) har försvarets materielverk
hos Karlskronavarvet lagt ut en beställning om ytterligare ett
minröjningsfartyg till ett värde av 125 milj. kr. Med inneliggande orderstock
för nyproduktion och en bedömd nivå av marint underhåll motsvarande
dagens volym anser företaget att beläggningen totalt sett är tillfredsställande
för åren 1989 och 1990.

Varvsföretaget Kockums Marine AB i Malmö är likaledes ett helägt
dotterbolag inom Celsiuskoncernen. Dess verksamhet omfattar utveckling,
konstruktion och tillverkning av ubåtar samt utveckling inom civil
undervattensteknik. Vidare bedrivs en relativt omfattande civil verkstadsproduktion,
huvudsakligen ombyggnad av personvagnar för statens
järnvägar. Kockums Marine har flera dotterbolag. Ett av dessa är United
Stirling AB i Malmö, som utvecklar stirlingmotorn. Via dotterbolaget
Kockums Pacific är Kockums Marine den största delägaren i Australian
Submarine Corporation, som i internationell konkurrens har hemfört en
order på leverans av sex ubåtar till den australiska marinen. Ordern
omfattar option på ytterligare två ubåtar och stirlingsystemet. Antalet
anställda vid Kockums Marine vid årsskiftet 1988-1989 var ca 970 personer,
vilket innebar en ökning med ca 110 jämfört med närmast föregående
år. Av den totala orderingången om 500 milj. kr. för år 1988 avser 315
milj. kr. export. Exporten avser huvudsakligen ett kontrakt på tillverkning
av sektioner och plattformar till den första ubåten i Australienordern. Den
fakturerade försäljningen för år 1988 uppgick till 525 milj. kr.

Mot bakgrund av det ekonomiska läget för det svenska försvaret och dess
inverkan på utvecklingsmöjligheterna för Karlskronavarvet och Kockums
Marine har en utredning inom Celsiuskoncernen behandlat frågan om den
örlogsmarina verksamheten i koncernen. Under 1990-talet beräknas verksamheten
komma att domineras av ubåtsproduktion. Utredningen har
kartlagt vad slags samordning som behövs för att Karlskronavarvet och
Kockums Marine skall kunna möta 1990-talets marknadsväxlingar. Sam -

2

ordningsfördelarna — enligt utredningen — visar sig bli störst vid en stark
integrering av verksamheterna, dvs. när både konstruktion, produktion,
administration och marknadsföring förs samman. I utredningen presenteras
ett antal kalkyler som bl. a. visar att en samordning av företagens
huvudfunktioner redan vid nuvarande affärsvolym skulle medföra kostnadsbesparingar
på 45 — 65 milj. kr. per år. De båda varven har en gemensam
kund, försvarets materielverk (FMV). Vid en integrering av verksamheterna
skulle planeringsarbetet tillsammans med FMV underlättas, vilket
också är av ekonomisk betydelse. Resultatpotentialen för ubåtsverksamheten
beräknas under en tioårsperiod vara ca 1 miljard kronor, dvs. genomsnittligt
ca av 100 milj. kr. per år, medan motsvarande potential för
ytfartyg är drygt 200 milj. kr. för tioårsperioden. Enligt utredningen måste
därför strategin för ubåtsverksamheten överordnas strategin för ytfartyg.
Utredningen har föreslagit att koncernens örlogsmarina verksamhet skall
sammanföras till en enhet. Ledning, konstruktion och marknadsföring
skulle förläggas till Malmö, medan underhållsverksamheten skulle bibehållas
och utvecklas i Karlskrona.

Utredningens förslag behandlades den 29 mars 1989 av styrelsen för
Celsius Industrier. Det konstaterades att den örlogsmarina verksamheten
inom koncernen har en god potential. Mot bakgrund av den bedömning
som nu kan göras av svenska och utländska beställningar fann styrelsen
dock att kapacitetsneddragningar måste genomföras för att minska riskerna
för underbeläggning. Karlskronavarvets och Kockums Marines verksamheter
skulle härvid samordnas, bl. a. eftersom detta enligt styrelsens
uppfattning skulle ge de bästa möjligheterna till en balansering av chanser
och risker inom affärsområdet. Fortsatta kraftfulla satsningar skulle ske på
såväl teknisk utveckling som marknadsföring av ubåtar, ytfartyg och örlogsmarint
underhåll. Mot denna bakgrund beslöt styrelsen enhälligt att —
med beaktande av sedvanliga MBL-förhandlingar — för verksamheten vid
de båda varven bilda ett sammanhållet bolag, vars ledning samt utvecklings-
och marknadsföringsresurser skall placeras i Malmö. Det skulle bli
en uppgift för den nya bolagsledningen att besluta om lokalisering av
produktionsresurser och om behov av lokal konstruktionskapacitet. Med
hänsyn till orderstock samt nuvarande kunskap om svenska och utländska
beställningar beslöt styrelsen att kapaciteten skall anpassas successivt med
inriktning på att det nya bolaget år 1993 skall sysselsätta ca 1 350 personer.

Näringsutskottet

Näringsutskottet har ägnat uppmärksamhet åt det avsnitt i proposition
1988/89:80 som avser försvarsindustrin (5.2). Intresset har härvid, med
hänsyn bl. a. till de motionsyrkanden som föreligger, särskilt inriktats på
varvsföretagen. Det är bara på ett ställe i det nämnda avsnittet som
varvsindustrin nämns särskilt. Den behöver, konstateras det, nybeställningar
redan år 1990. Vad som anförs generellt om försvarsindustrin torde
emellertid gälla även för de företag inom varvsindustrin — väsentligen
Karlskronavarvet AB och Kockums Marine AB — vilkas verksamhet i hög

1988/89: NU5y

3

grad är beroende av order från den svenska marinen. Det betonas att
försvarsindustrin nu, till följd av brist på tillgängliga medel inom försvaret
för materielfömyelse, står inför anpassningsåtgärder som i vissa fall även
kan komma att kräva strukturförändringar. Den mycket begränsade satsningen
på utveckling innebär, sägs det vidare, att försvarsindustrins tekniska
kompetens snabbt kan komma att reduceras. Näringsutskottet noterar
de nu refererade uttalandena som varningssignaler vilka måste beaktas
vid planeringen av de nämnda varvsföretagens framtid. I övrigt ger propositionen
inte anledning till några kommentarer från näringsutskottets sida.

I 1987 års totalförsvarsbeslut (prop. 1986/87:95, FöU 1986/87:11)
framhöll riksdagen bl. a. att en inhemsk kapacitet att utveckla, tillverka
och underhålla försvarsmateriel är en för Sverige betydande säkerhetspolitisk
tillgång. Riksdagen konstaterade också att export av viss omfattning är
nödvändig för att väsentliga delar av den svenska försvarsindustrins kompetens,
kapacitet och konkurrensförmåga skall kunna bevaras. Dessa konstateranden
upprepas i proposition 1988/89:80.

En förra året tillsatt kommitté, utredningen om krigsmaterielexporten
(UD 1988:02), har till uppgift bl. a. att analysera sambandet mellan en
fortsatt livskraftig svensk försvarsindustri och denna industris export.
Utredningen skall göra en översyn av nu gällande riktlinjer för krigsmaterielexporten.
Den skall vidare studera frågan om omställning till civil
produktion inom den del av försvarsindustrin som vid minskad export i
fredstid inte skall tas i anspråk för krigsmaterielproduktion. Utredningens
resultat beräknas komma att redovisas i oktober 1989. Enligt direktiven
för 1988 års försvarskommitté (Fö 1988:04) skall denna i sina förslag
beakta konsekvenserna för försvarsindustrin av krigsmaterielexportutredningens
förslag och även i övrigt behandla frågor om produktionen för
försvarets räkning. Kommitténs förslag i dessa delar skall redovisas i
december 1990. — Näringsutskottet kommer i ett betänkande, som beräknas
bli avlämnat hösten 1989, att behandla tre motioner rörande omställning
till civil produktion inom delar av krigsmaterielindustrin.

De fyra motioner som näringsutskottet kommenterar tar alla sikte på
Karlskronavarvets förhållanden.

Enligt motion 1988/89:Fö601 (m) skulle riksdagen göra ett uttalande till
regeringen av innebörd att all produktion av örlogsfartyg bör koncentreras
till Karlskronavarvet och att detta varv i större utsträckning än för närvarande
bör utnyttjas för underhåll, översyn och modernisering av örlogsfartyg.
Det sistnämnda skulle närmare bestämt betyda en viss omfördelning
av ubåtsunderhållet från Muskövarvet, som tillhör marinen, till Karlskronavarvet.
Samma motionärer har med anledning av proposition
1988/89:80 återkommit till frågan om Karlskronavarvets framtid. I motion
1988/89:Fö8 påkallar de åtgärder för att bevara handlingsfriheten i
detta hänseende i avvaktan på att 1988 års försvarskommitté har belyst
behovet av inhemsk produktion av örlogsfartyg. Riksdagen bör, menar
motionärerna, i första hand besluta om en förlängning av kustkorvettserien.

Det uttalande till regeringen om Karlskronavarvets verksamhet som

1988/89: NU5y

4

föreslås i motion 1988/89:Fö602 (c) skulle gå ut på att ytterligare uppgifter
bör tillföras företaget. Den övervägande andelen av ubåtsflottan borde
underhållas vid Karlskronavarvet. Man skulle vidare överväga att flytta
alla större översyner och moderniseringar av marinens fartyg till detta
varv. På sikt borde ubåtsproduktionen i sin helhet förås över till Karlskronavarvet.
Motion 1988/89:Fö7 (c) innehåller även den förslag om anskaffande
av en ny kustkorvett. Motionärerna räknar med ett medelsbehov av
100 milj. kr. under nästa budgetår för detta ändamål. De vill att regeringen
skall anmodas att anvisa en särskild medelsram för säkerställande av att
kompetens och minst nuvarande kapacitet kan bevaras vid Karlskronavarvet.

Sedan motionerna väcktes har, såsom finns redovisat i det föregående,
styrelsen för Celsius Industrier AB — Karlskronavarvets moderbolag —
fattat beslut om inriktningen av och organisationen för den örlogsmarina
verksamheten i koncernen. Beslutet innebär bl. a. att Karlskronavarvet
och Kockums Marine AB i Malmö, vilket i hög grad är inriktat på ubåtsproduktion,
skall sammanföras till en enhet.

Näringsutskottet ser positivt på koncemstyrelsens beslut att bilda ett
sammanhållet bolag för verksamheten vid Karlskronavarvet och Kockums
Marine. Det blir ledningen för det nya bolaget som har att bestämma om
lokaliseringen och dimensioneringen av verksamheten med sikte på att
företagets effektivitet och tekniska kompetens så vitt möjligt skall bevaras
och stärkas.

Med en positiv utveckling vad gäller beställningar av ubåtar bör möjligheterna
att bibehålla nyproduktion såväl i Malmö som i Karlskrona öka.
Härvidlag kommer resultaten av 1988 års försvarskommittés och krigsmaterielexportutredningens
arbete att i väsentlig mån bli avgörande. Näringsutskottet
vill på detta stadium ånyo — i anslutning till vad statsmakterna
tidigare har uttalat — allmänt understryka exportmöjligheternas betydelse
för att försvarsindustrin skall kunna bevara sin kompetens, kapacitet och
konkurrensförmåga. I avvaktan på riksdagens beslut på grundval av
försvarskommitténs förslag råder det osäkerhet huruvida det svenska försvarets
beställningar av utveckling och produktion kommer att kunna ge
tillräcklig beläggning vid örlogsvarven för en produktion till rimliga kostnader
med bibehållande av en hög teknisk nivå. Man bör, vill näringsutskottet
tillägga, från ägarnas sida också allvarligt granska möjligheterna att
tillföra Karlskronavarvet ytterligare underlag för dess reparations- och
underhållsverksamhet.

Vad gäller ersättande av krigsmaterielproduktion med civil produktion
visar erfarenheterna att detta ofta är en lång och svår väg att gå. Näringsutskottet
vill understryka vikten av att det nya varvsbolaget liksom andra
företag inom försvarsindustrin ägnar frågan noggrann uppmärksamhet.
Det står företagsledningen fritt att fatta beslut på detta område inom
ramen för de ekonomiska resurser som kan finnas tillgängliga. Ingen
alternativ civil produktion kan dock bedrivas långsiktigt om detta inte kan
ske med lönsamhet.

I anslutning till det sagda förordar näringsutskottet att motionerna

1988/89: NU5y

5

1988/89:Fö7 (c), 1988/89:Fö8 (m), 1988/89:Fö601 (m)och 1988/89:Fö602
(c), de två förstnämnda i berörda delar, lämnas utan åtgärd av riksdagen.

Stockholm den 20 april 1989
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per Westerberg
(m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt
Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg
(fp), Roland Larsson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp), Leif
Marklund (s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s) och Isa Halvarsson
(fp).

Avvikande meningar

1. Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser att
den del av yttrandet som börjar med ”Med en” och slutar med ”av
riksdagen” bort ha följande lydelse:

Detta bör ske samtidigt som den helt dominerande kundens önskemål
och behov tillgodoses.

Avgörande för företagets framtida utveckling och organisation — bl. a. i
vad avser lokalisering och dimensionering av produktionskapaciteten —
måste emellertid vara kommande försvarsbeslut. Omfattningen av förnyelsen
av marinens enheter spelar härvidlag en avgörande roll.

Med en positiv utveckling vad gäller beställningar av ubåtar bör möjligheterna
att bibehålla nyproduktion såväl i Malmö som i Karlskrona öka.
Näringsutskottet vill på detta stadium ånyo understryka exportmöjlighetemas
betydelse för att försvarsindustrin skall kunna bevara kompetens,
kapacitet och konkurrensförmåga.

Det finns i dag enligt näringsutskottets mening ingen grund för att hävda
att det svenska försvarets framtida beställningar — kompletterade med
exportorder — skulle utesluta en tillräcklig beläggning vid de båda varven.

Vad gäller ersättande av krigsmaterielproduktion med civil produktion
visar erfarenheterna att detta ofta är en lång och svår väg att gå. Det står
självklart företagsledningen fritt att - med iakttagande av kravet på
affärsmässighet — utnyttja de förutsättningar och möjligheter som ges på
detta område.

1 anslutning till det sagda förordar näringsutskottet att motionerna
1988/89:Fö7 (c), 1988/89:Fö8 (m), 1988/89:Fö601 (m)och 1988/89:Fö602
(c), de två förstnämnda i berörda delar, lämnas utan åtgärd av riksdagen.

2. Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser att den del av
yttrandet som börjar med ”Med en” och slutar med ”av riksdagen” bort ha
följande lydelse:

1988/89: NU5y

6

Det måste ges förutsättningar för fortsatt drift vid Karlskronavarvet,
något som är viktigt från regionalpolitisk synpunkt. Näringsutskottet instämmer
i vad som anförs i motion 1988/89:Fö7 (c) om det önskvärda i att
statsmakterna vidtar omedelbara åtgärder för att kapaciteten och kompetensen
vid varvet skall kunna upprätthållas. Näringsutskottet vill i anslutning
till denna motion — och även till motion 1988/89:Fö8 (m) — förorda
att försvarsutskottet i positiv anda prövar möjligheten att Karlskronavarvet
skulle få i uppdrag att producera ytterligare en kustkorvett. För det
ändamålet har ett belopp av 100 milj. kr. beräknats bli erforderligt under
nästa budgetår. Regeringen skulle kunna anmodas att anvisa detta belopp
inom ramen för de medel som anslås för anskaffning av materiel till
marinen.

Näringsutskottet tillstyrker sålunda motion 1988/89:Fö7 (c) i här aktuell
del. Genom ett beslut av riksdagen i enlighet därmed torde även motionerna
1988/89:Fö8 (m), 1988/89:Fö601 (m) och 1988/89:Fö602 (c) i allt
väsentligt bli tillgodosedda, det förstnämnda i berörd del.

3. Paul Lestander (vpk) anser att den del av yttrandet som börjar med
”Näringsutskottet ser” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet delar koncernstyrelsens uppfattning att styr- och utvecklingsfunktionema
för den produktion och underhållsverksamhet som
nu finns vid varven i Malmö och Karlskrona bör sammanföras till en
enhet. Utskottet anser att denna verksamhet bör lokaliseras till Karlskrona.

Företaget bör så snabbt som möjligt inriktas på en gradvis övergång till
civil produktion. Att i en tid då det tas kraftfulla initiativ för nedrustning i
världen, ha förhoppningar om en affarsvolym baserad på export är orealistisk.
Frågan om utveckling och fortlevnad av produktionen vid de båda
anläggningarna är därför direkt beroende av hur skickligt och smidigt
företaget kan driva frågan om övergång till civil produktion. Med det
sagda avstyrker utskottet motionerna 1988/89:Fö7 (c), 1988/89:Fö8 (m),
1988/89:Fö601 (m) och 1988/89:Fö602 (c), de två förstnämnda i berörda
delar.

4. Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet som böljar med ”Näringsutskottet
ser” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar den i motion 1988/89:Fö602 (c) framförda uppfattningen
att hela produktionen av örlogsfartyg på sikt bör förläggas till
Karlskrona. Likaså instämmer utskottet i uttalandet i motion 1988/89:Fö8
(m) att det är ”helt oförsvarbart att en nedläggning av Karlskronavarvet
helt dikteras av styrelsen för Celsius på företagsekonomiska grunder”.
Näringsutskottet hälsar sammanslagningen av Karlskronavarvet och Kockums
Marine med tillfredsställelse men ifrågasätter beslutet att företagsledningen
samt utvecklings- och marknadsforingsresursema skall koncentreras
till Malmö.

Enligt näringsutskottets mening är det i första hand den svenska marinens
behov av fartygsbyggen och fartygsreparationer som skall vara avgörande
i denna fråga. Även regionalpolitiska synpunkter bör emellertid

1988/89: NU5y

7

beaktas. I detta fall leder båda motiven till enahanda resultat. Näringsutskottet
inser att beslutssituationen präglas av osäkerhet, eftersom order på
nya fartygsbyggen för marinens räkning knappast kan komma att lämnas
förrän efter nästa försvarsbeslut. Emellertid utgår näringsutskottet från att
den svenska flottan stegvis kommer att förnyas och att därvid både ubåtar
och övervattensfartyg kommer att byggas. Däremot anser näringsutskottet
att beslut i fråga om de marina varvens framtid inte får grundas på
förhoppningar om export av ubåtar, detta dels därför att möjligheterna
därvidlag är ytterst osäkra, dels därför att näringsutskottet i enlighet med
miljöpartiets uppfattning menar att all svensk vapenexport bör upphöra.

Näringsutskottet är positivt till att det nya varvsbolaget undersöker
möjligheterna till alternativ, civil produktion. Utskottet är samtidigt medvetet
om svårigheterna härvidlag. Om sådan produktion startas bör den
avse produkter för vilka det finns eller kan förväntas finnas en kontinuerlig
efterfrågan, och produktionen bör i möjligaste mån bedrivas organisatoriskt
och personalmässigt avskild från produktion och reparation av
örlogsfartyg.

Beträffande den framtida utvecklingen av det nya företaget vill näringsutskottet
i övrigt precisera sin syn på vad som bör göras i följande tre
punkter:

1. Varvsbolaget bör frigöras från Celsiuskoncemen och direkt underställas
industridepartementet. En framtida inordning i affärsverket FFV
kan senare övervägas.

2. Hela produktionen liksom också företagsledningen bör överföras
från Malmö till Karlskrona.

3. Även marknadsföring och utveckling bör på sikt helt förläggas till
Karlskrona, men de avdelningar som är involverade i ubåtsverksamheten
bör tills vidare ligga kvar i Malmö för att det inte skall uppstå svårigheter i
genomförandet av Australienordern.

Näringsutskottet är övertygat om att sammanförandet av hela verksamheten
till Karlskrona på sikt är till gagn för företaget och kommer att på
bästa sätt garantera både det tekniska och det ekonomiska resultatet. Att
permanenta uppdelningen på två arbetsplatser skulle vara olyckligt och att
överföra hela verksamheten till Malmö ter sig med hänsyn till marinens
behov både i freds- och krigstid som synnerligen olämpligt.

Näringsutskottet tillstyrker sålunda motion 1988/89:Fö602 (c). Med vad
som här föreslås tillgodoses också de önskemål rörande fartygsproduktionen
som framförs i motionerna 1988/89:Fö7 (c), 1988/89:Fö8 (m) och
1988/89:Fö601 (m).

1988/89: NU5y

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

8