Indrivning av TV-avgifter

Yttrande 1988/89:LU3y

Lagutskottets yttrande
1988/89 :LU3y

Indrivning av TV-avgifter

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har beslutat inhämta yttrande från lagutskottet över motion
1988/89:Kr2 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) såvitt avser yrkande 1 jämte
proposition 1988/89:18 om TV-avgiften i motsvarande del.

Lagutskottet får anföra följande.

Riksdagen beslöt våren 1987 om en ändrad ordning för uppbörden av
avgifter för innehav av televisionsmottagare (prop. 1986/87:100 bil. 10, KrU
11). Beslutet innebar bl.a. att ansvaret för avgiftsuppbörden skulle överföras
från televerket till Sveriges Radio samt att uppbördsorganisationen skulle
lokaliseras till Kiruna kommun. I proposition 1987/88:100 bil. 10 redovisades
att den lämpligaste formen för uppbördsverksamheten är ett av Sveriges
Radio helägt dotterbolag, vilket inte föranledde några erinringar från
riksdagens sida (kru 1987/88:11).

I den nu aktuella propositionen läggs bl. a. fram förslag till den lagstiftning
som erfordras för ett genomförande av den nya ordningen för avgiftsuppbörden.
Enligt en ny lag om TV-avgift skall den som innehar TV-mottagare
betala avgift härför till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag. TV-avgiften är 984
kr. per år och skall betalas i fyra poster om vardera 246 kr. När bolaget
(RIKAB) till följd av anmälan eller på annat sätt får reda på att någon
innehar en TV-mottagare för vilken avgiftsplikt föreligger skall bolaget fatta
beslut om avgiftsskyldigheten och bestämma vilka avgiftsperioder som skall
gälla för den avgiftsskyldige. Denne skall skriftligen underrättas om beslutet.

RIKAB skall i god tid före varje avgiftsperiod sända ut en betalningsavi till
den avgiftsskyldige. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid skall en
påminnelse sändas ut till den avgiftsskyldige med uppmaning till denne att
betala inom viss tid som bolaget bestämmer. En särskild påminnelseavgift
skall också betalas inom den utsatta tiden. Om den avgiftsskyldige trots
påminnelsen inte betalar TV-avgiften påförs han en tilläggsavgift som utgår
med 40 % av avgiftsposten för perioden.

När bolaget handlägger avgiftsärenden skall förvaltningslagen (1986:223)
tillämpas. Bolagets beslut om avgiftsskyldighet och om påförande av avgifter
kan inte överklagas men skall omprövas av bolaget när den avgiftsskyldige
begär det eller det annars finns skäl för det. I de fall en begäran om
omprövning görs inom fyra veckor efter det att avgiften skulle ha betalats har
bolaget en mer vidsträckt skyldighet att ompröva sina beslut än vad som

följer av förvaltningslagen. Bolaget skall då göra en fullständig prövning och 1

1988/89

LU3y

1 Riksdagen 1988/89. 8sami. Nr3y

rätta eventuella felaktigheter. Kommer en begäran in efter fyraveckorsperiodens
utgång skall - i likhet med vad som allmänt gäller enligt förvaltningslagen
- beslutet ändras endast om det är uppenbart oriktigt. En begäran om
omprövning fritar inte från skyldigheten att betala förfallna avgifter.
Bolagets omprövningsbeslut kan överklagas till kammarrätten.

Bolagets beslut om påförande av avgifter skall anses som beslut av
förvaltningsmyndighet och får verkställas om avgiften är obetald och
förfallen till betalning. Hos kronofogdemyndigheten skall indrivningen av
avgifter handläggas som allmänt mål. Regleringen innebär att bolaget - till
skillnad från vad som för närvarande gäller i fråga om televerkets uppbördsverksamhet
- inte behöver utverka någon exekutionstitel från domstol, och
kronofogdemyndigheten kan därför vidta exekutiva åtgärder direkt på
grundval av bolagets beslut. Att den avgiftsskyldige begärt omprövning eller
överklagat ett omprövningsbeslut hindrar inte verkställighet; kammarrätten
kan dock förordna att vidare verkställighet inte skall ske. Däremot får
exekutiva åtgärder inte vidtas förrän bolaget fullgjort sin skyldighet att sända
ut betalningspåminnelse.

I motion Kr2 kritiseras den föreslagna ordningen att RIKAB:s beslut skall
bli omedelbart verkställbara. Enligt motionärerna kan en sådan ordning inte
godtas av hänsyn till den enskildes rättssäkerhet, och de yrkar därför att
lagförslaget ändras så att obetalda mottagaravgifter inte får drivas in utan
föregående domstolsprövning.

Lagutskottet erinrar om att frågan om verkställighet av avgiftsbeslut
behandlades i samband med att riksdagen år 1987 fattade beslut om
organisationen av avgiftsuppbörden. I proposition 1986/87:100 bil. 10
anförde föredragande statsrådet (s. 501) att vissa förändringar i juridiskt
avseende borde vidtas. Ändringarna hade samband med att obetalda
TV-avgifter inte enligt gällande regler kan drivas in utan föregående
prövning av domstol. Statsrådet ansåg att mottagaravgiften i och med den
nya ordningen normalt sett borde kunna drivas in omedelbart och att detta
innebar att man kunde undvika att belasta domstolsväsendet med en rad
beslut om obetalda avgiftsräkningar. Vad föredragande statsrådet anförde i
propositionen om organisation, huvudmannaskap och lokalisering för verksamheten
med uppbörd av mottagaravgifter inkl. kontrollverksamheten
godkändes av riksdagen (KrLJ 1986/87:11).

Med anledning av vad motionärerna anfört om rättssäkerhetsaspekterna
vill utskottet peka på att uppbörden av TV-avgifter utgör en förvaltningsuppgift
och att enligt gällande rätt beslut i förvaltningsärenden, som medför
förpliktelser för enskilda, i många fall kan verkställas utan att allmän domstol
behöver fastställa förpliktelsen. Någon principiell nyhet innebär alltså inte
propositionen. Att det är ett aktiebolag och inte en myndighet som nu
anförtros uppbörden av mottagaravgiften bör inte utesluta att besluten i
avgiftsärenden blir omedelbart verkställbara i synnerhet som förvaltningslagen
liksom andra regler som gäller vid myndighetsutövning skall tillämpas
när bolaget handlägger avgiftsärenden. Det sistnämnda innebär bl.a. att
staten kan bli skadeståndsskyldig för fel eller försummelser i uppbördsverksamheten
enligt de särskilda reglerna i skadeståndslagen (1972:207) om det
allmännnas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning. I sammanhanget

1988/89 :LU3y

2

bör också påpekas att det redan i dag finns regler som medger att olika
privaträttsliga associationers beslut får verkställas utan föregående domstolsprövning.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet - till skillnad från motionärerna -inte finna anledning för riksdagen att nu frångå sin tidigare inställning till
frågan om omedelbar verkställighet. När det gäller den närmare utformningen
av de nya reglerna konstaterar utskottet att de bör ge goda förutsättningar
för att uppbördsverksamheten kan bedrivas rationellt. Önskvärdheten av
effektivitet i verksamheten måste emellertid vägas mot de avgiftsskyldigas
intresse av att inte bli utsatta för exekutiva åtgärder i andra fall än då det
framstår som nödvändigt. Utskottet vill därför kraftigt stryka under att
möjligheten till omedelbar verkställighet måste utnyttjas med försiktighet
och omdöme och bör tas i anspråk först sedan den avgiftsskyldige givits
rimliga möjligheter att fullgöra sina förpliktelser. Vid tillämpningen av de
nya reglerna bör därför iakttas att påminnelser om betalningsskyldighet inte
bör sändas ut förrän den avgiftsskyldige i någon mer väsentlig mån dröjt med
betalningen. Efter mönster av bestämmelserna i inkassolagen (1974:182) bör
den avgiftsskyldige också alltid ges en skälig frist för betalning efter
utsändandet av påminnelsen. Vid bestämmandet av betalningsfristen bör
hänsyn tas till infallande semesterperioder, helger och liknande omständigheter
av betydelse. Sådana omständigheter bör föranleda en mer generös
frist än vad som normalt tillämpas. Vidare bör - utom i fall då den
betalningsskyldige genom upprepade försummelser visat sin betalningsovilja
- exekutiva åtgärder inledas först sedan det visat sig att den avgiftsskyldige
inte begärt omprövning inom den ovan berörda fyraveckorsfristen. Utskottet
vill även framhålla att enstaka betalningsförsummelser inte bör få föranleda
verkställighetsåtgärder. Som regel bör det krävas att den avgiftsskyldige
underlåtit att betala två eller flera avgiftsposter innan ansökan om verkställighet
görs hos kronofogdemyndigheten.

Med det anförda anser sig lagutskottet kunna godta förslaget i propositionen
att beslut i ärenden om TV-avgifter skall få läggas till grund för
verkställighet. Utskottet förordar således att motion Kr2 yrkande 1 avstyrks.

Stockholm den 8 december 1988
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Bengt
Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Hans Rosengren (s), Ewy Möller (m),
Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c). Elisabeth Persson (vpk),
Elisabet Franzén (mp), Lena Boström (s), Charlotte Cederschiöld (m) och
Lola Björkquist (fp).

1988/89 :LU3y

3

Avvikande mening

1988/89: LU3y

Rolf Dahlberg (m), Ewy Möller (m), Elisabet Franzén (mp) och Charlotte
Cederschiöld (m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
”Med anledning” och slutar med ”1 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Som framgår av redogörelsen ovan innebär den i propositionen föreslagna
ordningen att ett dotterbolag inom Sveriges Radio-koncernen - dvs. ett
enskilt organ - skall kunna besluta om betalningsskyldighet för TV-avgifter
och att besluten skall få verkställas utan att allmän domstol fastställt
förpliktelsen. Enligt utskottets mening avviker en sådan ordning från vad
som i allmänhet gäller. Endast i enstaka undantagsfall har i nuvarande
lagstiftning möjlighet öppnats för en enskild organisation att få omedelbar
verkställighet. Med hänsyn härtill och till att frågor om uppbörd av
TV-avgifter berör ett mycket stort antal människor i vårt land anser utskottet
att förslaget i propositionen väcker starka principiella betänkligheter i
rättssäkerhetshänseende. Vad som framför allt talar mot den föreslagna
regeln om omedelbar verkställighet är emellertid enligt utskottets mening att
lagförslaget såsom det utformats ger bolaget vittgående möjligheter att
ansöka hos kronofogdemyndigheten om utmätning så fort en avgiftsskyldig
inte betalat TV-avgiften i rätt tid. Den enda förutsättning för verkställighetsåtgärder
som uppställs - förutom att avgiften är obetald och förfallen till
betalning - är att bolaget skall ha sänt ut en påminnelse. Det ligger i sakens
natur att en sådan ordning innebär stora risker för att bolaget i många fall kan
komma att begära att exekutiva åtgärder vidtas utan att det är påkallat och
därmed i onödan kan förorsaka enskilda människor betydande olägenheter.
Oavsett om utmätning kommer till stånd eller ej innebär enbart det
förhållandet att en ansökan om verkställighet görs avsevärda olägenheter för
en avgiftsskyldig därigenom att han registreras i utsökningsregistret.

Sammanfattningsvis anser sig lagutskottet av rätssäkerhetsskäl inte kunna
godta förslaget i propositionen att bolagets beslut i avgiftsärenden skall få
verkställas omedelbart. Utskottet förordar således att bestämmelsen i fråga
(17 §) utgår ur lagförslaget och tillstyrker därmed bifall till motion Kr2
yrkande 1.

gotab Stockholm 1988 16349

4