Skydd för företagshemligheter

Yttrande 1988/89:KU2y

Konstitutionsutskottets yttrande
1988/89 :KU2y

Skydd för företagshemligheter 1988/89

KU2y

Till lagutskottet

Lagutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över dels
proposition 1987/88:155 om skydd för företagshemligheter jämte de med
anledning av propositionen väckta motionerna 1987/88:L10—14 samt 1988/
89:L1, dels en inom lagutskottets kansli upprättad promemoria jämte det
yttrande över promemorian som avgivits av lagrådet den 28 november 1988.1
promemorian görs en genomgång av den i propositionen föreslagna lagstiftningen
mot bakgrund av kritik som riktats mot propositionen i motionerna
och i den allmänna debatten. Promemorian utmynnar i ett förslag till lag om
skydd för företagshemligheter, som i vissa delar innebär ändring av
regeringens förslag i propositionen.

Utskottets överväganden

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till att gälla frågan om den nu
aktuella lagstiftningens förenlighet med den grundlagsfästa yttrande- och
informationsfriheten (2 kap. 1 § regeringsformen) och med tryckfrihetsförordningens
bestämmelser om s.k. meddelarfrihet och anskaffarfrihet (1 kap.
1 § tredje och fjärde styckena tryckfrihetsförordningen).

Genom den föreslagna lagen förstärks skyddet för företagshemligheter
bl.a. genom att straff- och skadeståndsansvar införs för s.k. företagsspioneri.
Härtill anknyter det nya brottet olovlig befattning med företagshemlighet.
Vidare föreslås regler om skadestånd vid arbetstagares missbruk av företagshemlighet
som han fått del av i anställningen. Till en del ersätter sistnämnda
regler de bestämmelser i ämnet som finns i den gällande lagen (1931:152)
med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Dessutom föreslås ett
lagreglerat skadeståndsansvar för den som missbrukar en företagshemlighet
som har anförtrotts vederbörande i en affärsförbindelse.

En grundläggande begränsning av lagens tillämpningsområde är, såsom
lagrådet påpekar, att lagen icke skyddar förfaranden som en företagare vill
hålla hemliga men som är brottsliga eller som från samhällets synpunkt ter sig
helt oacceptabla därför att de utgör ett allvarligt åsidosättande av lagstiftning
som är avsedd att skydda t.ex. liv och hälsa (lagrådets yttrande den 28
november 1988 s. 7 f.). Denna rättsliga definition av begreppet företagshemlighet
innebär att den föreslagna lagen i sådana fall inte ger något skydd mot
att en företagares brottsliga eller samhällsfarliga verksamhet avslöjas.
Konstitutionsutskottet, som instämmer i denna slutsats, vill tillägga att någon

1 Riksdagen 1988/89. 4sami. Nr2y

form av skydd i dessa fall ej heller torde kunna införas genom avtal.

Lagen ingriper på olika sätt gentemot den som anskaffar, utnyttjar eller
röjer en företagshemlighet. Av betydelse när det gäller förhållandet till de
grundlagsskyddade rättigheter som inledningsvis nämnts - yttrandefriheten,
meddelarfriheten och anskaffarfriheten - är emellertid den inskränkning av
lagens tillämpningsområde som upptagits i 2 § i promemorieförslaget.

Genom bestämmelserna i andra stycket i nämnda lagrum - i den lydelse
lagrådet föreslagit i sitt yttrande över lagutskottets promemoria - inskränks
lagens tillämpningsområde så, att lagen ej gäller fall när ”någon anskaffar,
utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare för att avslöja
något som skäligen kan misstänkas utgöra brott, på vilket fängelse kan följa,
eller som kan anses utgöra ett så allvarligt missförhållande i näringsidkarens
rörelse att intresset av att förhållandet bringas till allmän kännedom måste
ges företräde framför näringsidkarens behov av skydd för företagshemligheten”.
Bestämmelserna täcker enligt lagrådet följande tre fall: a) I samband
med avslöjande av brottsligt förfarande av visst kvalificerat slag - som i och
för sig inte utgör företagshemlighet - röjs företagshemlighet. b) Företagshemlighet,
som kan anses utgöra allvarligt missförhållande, röjs. c) I
samband med avslöjande av förfarande som kan anses utgöra allvarligt
missförhållande - vilket förfarande i och för sig inte utgör företagshemlighet
- röjs företagshemlighet. För att bestämmelserna skall bli tillämpliga i
sistnämnda båda fall fordras som nyss framgått dessutom att intresset av att
det allvarliga missförhållandet avslöjas väger över intresset av att företagshemligheten
bevaras.

Utskottet kan konstatera att genom den begränsning av lagens tillämpningsområde
som följer av själva definitionen av begreppet företagshemlighet
samt de nämnda bestämmelserna i 2 § tillgodoses olika yttrandefrihetsintressen.
Det blir alltså möjligt både för anställda och för utomstående att fritt
diskutera sådana förhållanden inom företagen som förekomsten av vissa
brott och allvarliga missförhållanden. Sådana diskussioner skall kunna föras
inför olika organ och inför allmänheten samt självfallet också i medierna.
Detta följer av den konstruktion lagregleringen getts. För diskussion i press
och andra medier av brott och allvarliga missförhållanden inom företagen
skall alltså inte behöva åberopas stöd i tryckfrihetsförordningens bestämmelser
om meddelarfrihet o.d. Ej heller kan sådan diskussion hindras genom
hänvisning till privata avtal o.d. (se lagutskottets promemoria s. 44).

De företagshemligheter som lagen kommer att skydda begränsas alltså till
sådana som inte utgör eller står i samband med brott och som ej heller kan
betecknas som allvarliga missförhållanden eller har att göra med sådana
missförhållanden. Att sådana företagshemligheter undantas från den allmänna
yttrande- och informationsfriheten måste enligt utskottet anses förenligt
med de möjligheter att begränsa yttrandefriheten som anges i regeringsformen
(RF 2:12-13).

Även när det gäller lagens sålunda begränsade tillämpningsområde kan
det emellertid enligt utskottets mening finnas anledning att göra ytterligare
begränsningar i skyddet, t.ex. genom att i förhållandet mellan enskilda -utanför myndighetsområdet - införa en motsvarighet till den meddelarfrihet
som i fråga om uppgifter inom den offentliga sektorn i stor utsträckning finns

1988/89 :KU2y

2

för sekretessbelagda uppgifter. Denna fråga ingår bland de spörsmål som 1988/89:KU2y
kommer att behandlas av den kommitté (meddelarskyddskommittén, Ju
1988:03) som nyligen tillsatts för att utreda meddelarfrihet i förhållandet
mellan enskilda (dir. 1988:57).

Som anförts i lagutskottets promemoria och i lagrådets yttrande utgör
tryckfrihetsförordningen inte något hinder för enskilda att avtala om
inskränkningar i yttrandefriheten med följd att en avtalad tystnadsplikt
bryter meddelarskyddet. I likhet med vad som anförts i lagutskottets
promemoria anser konstitutionsutskottet emellertid att rättsläget från tryckfrihetsrättslig
synpunkt får anses vara mera ovisst, om arbetstagarens
tystnadsplikt inte uppkommit genom ett uttryckligt avtal utan är en följd av
den grundläggande principen om lojalitetsplikt i anställningsförhållanden.

Sådana frågor får enligt utskottet i avvaktan på resultatet av kommitténs
arbete lösas i rättstillämpningen.

Vad angår anskaffarfriheten vill utskottet erinra om att för närvarande är
företagsspioneri straffritt, oavsett om gärningsmannen har publiceringssyfte
eller inte. Om gärningsmannen begår annat brott i samband med spioneriet -t.ex. egenmäktigt förfarande för att komma över de uppgifter det gäller -döms han emellertid för detta.

Enligt det nu aktuella lagförslaget blir företagsspioneri straffbart. Om
företagsspioneriet innefattar även annan brottslighet skall enligt vad som
anförs i propositionen bara dömas för företagsspioneri. Om gärningsmannen
emellertid har publiceringssyfte skall han, som lagrådet framhållit, till följd
av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om anskaffarfrihet dömas enbart
för det särskilda brottet. I det anförda exemplet skulle gärningsmannen alltså
alltjämt endast dömas för egenmäktigt förfarande trots att företagsspioneri
enligt förslaget kommer att utgöra ett allvarligt brott.

Mot bakgrund av de synpunkter utskottet särskilt har att företräda finner
utskottet att skälen för att kunna ingripa mot brottet företagsspioneri
oberoende av gärningsmannens eventuella publiceringssyfte inte väger så
tungt att de motiverar en ändring av tryckfrihetsförordningen.

Utskottet vill slutligen - i anslutning till vad lagrådet anfört om att det
genom vanlig lagstiftning inte över huvud taget är möjligt att förbjuda
inhämtande av viss information för publicering (lagrådets yttrande den 28
november 1988 s. 5)-erinra om att frågan något diskuterades i lagrådsremissen
i det lagstiftningsärende som ledde fram till proposition 1986/87:151 om
ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m. Med anledning av ett JO-beslut
gällande ett särskilt angivet fall togs i lagrådsremissen (s. 161 f) upp frågan
huruvida det var förenligt med anskaffarfriheten att ansvar i det aktuella
fallet utdömdes enligt ett straffstadgande i vanlig lag som tog sikte inte enbart
på det sätt på vilket en uppgift anskaffades utan också på att anskaffandet
avsåg en viss typ av information. Departementschefen ansåg sig benägen att
instämma i ett av JO uttalat tolkningsalternativ enligt vilket så var fallet.

Departementschefens uttalande ingick bland de förslag i lagrådsremissen
som inte fördes fram i propositionen och har följaktligen inte varit föremål
för riksdagens bedömning.

Sammanfattningsvis vill utskottet uttala att lagförslaget - med de ändringar
som föreslagits av lagrådet - inte kan anses strida mot de intressen som bär 3

upp den grundlagsfästa yttrande- och informationsfriheten. Att företagsspioneri
och olovlig befattning med företagshemlighet, som åtkommits genom
sådant spioneri, straffbeläggs innefattar inte något angrepp mot sådana
intressen. Vad angår de anställdas möjligheter att påtala och till allmän
diskussion föra ut iakttagelser vad gäller brott och andra allvarliga missförhållanden
på arbetsplatsen kan lagförslaget enligt utskottets mening närmast
ses som en förbättring i förhållande till nuläget. Som tidigare nämnts är
frågan om meddelarfrihet på den enskilda sektorn för närvarande föremål för
utredning. På grund av det anförda anser utskottet att det från de synpunkter
utskottet har att beakta inte föreligger något hinder mot att redan nu
genomföra den aktuella lagstiftningen. Utskottet avstyrker de yrkanden
såvitt nu är i fråga som följdmotionerna innehåller.

Stockholm den 9 februari 1989
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung (s),
Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun
(s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson
(s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bo Hammar (vpk), Ulla
Pettersson (s) och Birger Andersson (c).

Avvikande mening

Birgit Friggebo (fp), Ylva Annerstedt (fp) och Bo Hammar (vpk) anser att
utskottets överväganden bort ha följande lydelse:

En brist i propositionen är att den inte över huvud taget innehåller några
resonemang om förslagets förenlighet med den grundlagsfästa yttrande- och
informationsfriheten och med tryckfrihetsförordningens bestämmelser om
s.k. meddelarfrihet. I samband med den belysning av dessa frågor som skett
genom den kompletterande utredning som företagits inom lagutskottet och
av lagrådet har den föreslagna lagens räckvidd i och för sig blivit något bättre
preciserad. Utskottet anser emellertid trots detta att det fortfarande
föreligger sådana oklarheter vad gäller lagens tillämpningsområde m.m. att
riksdagen inte bör fatta beslut i frågan på det nu föreliggande utredningsmaterialet.
Med hänsyn till det samband som föreligger med de frågor som
utreds av meddelarskyddskommittén (Ju 1988:03) skulle ett beslut nu
komma att föregripa resultatet av detta utredningsarbete. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet förslaget och föreslår följaktligen bifall till
avslagsyrkandena i motionerna 1987/88:L11 yrkande 1,1987/88:L12 yrkande
1, 1987/88:L14 yrkande 1 och 1988/89:L1 yrkande 1.

1988/89:KU2y

Särskilt yttrande

Anders Björck, Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood (alla m) anför
följande:

Med anledning av vad utskottet på s. 3 anfört om meddelarskyddskommitténs
arbete vill vi erinra om att moderata samlingspartiet inte stod bakom
riksdagens tillkännagivande till regeringen under våren 1988 om fortsatt
utredning av frågan om meddelarskydd i förhållandet mellan enskilda (se
reservation 16 i KU:s betänkande 1987/88:36).

1988/89:KU2y

5