Lagen om vissa internationella sanktioner
Yttrande 1988/89:JuU1y
Yttranden
Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.
Justitieutskottets yttrande
1988/89:JuUly
Lagen om vissa internationella sanktioner .
lyoo/oV
JuUly
Till utrikesutskottet
Inledning
I proposition 1988/89:22 har regeringen (utrikesdepartementet) efter hörande
av lagrådet föreslagit riksdagen att anta ett vid propositionen fogat förslag
till lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner.
Med anledning av propositionen har väckts motion 1988/89:U6 av Ingemar
Eliasson m.fl. (fp).
Utrikesutskottet har den 15 november 1988 beslutat inhämta yttrande av
justitieutskottet över propositionen och motionen.
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottets sida.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att bestämmelserna om straffprocessuella åtgärder
och vissa andra tvångsmedel i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling
skall gälla i fråga om brott mot sådana förbud mot in- eller utförsel och mot
vissa andra åtgärder, som avses i lagen om vissa internationella sanktioner.
De åtgärder det gäller är rätt att inleda förundersökning m.m., ta egendom i
beslag samt företa husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.
I detta syfte föreslås att i lagen om vissa internationella sanktioner
införs en ny bestämmelse, enligt vilken ifrågavarande regler i varusmugglingslagen
skall gälla i fråga om brott mot förbud som avses i lagen om vissa
internationella sanktioner.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.
Gällande ordning m.m.
Lagen om vissa internationella sanktioner, som trädde i kraft den 1 juli 1971,
tillkom för att ge regeringen möjlighet att snabbt vidta åtgärder i den mån
sådana påkallas med anledning av beslut eller rekommendationer som har
meddelats av FN:s säkerhetsråd. Med utgångspunkt i lagen om vissa
internationella sanktioner gäller för närvarande två av regeringen utfärdade
förordningar om sanktionsåtgärder, nämligen dels förordningen (1977:1127)
om vissa sanktioner mot Sydafrika (senast ändrad 1988:565), dels förordning- 1
1 Riksdagen 1988189. 7sami. Nrly
en (1987:477) om förbud mot handel med Sydafrika och Namibia (senast
ändrad 1987:1141). Den förstnämnda förordningen avser förbud mot in- och
utförsel m.m. av krigsmateriel och liknande materiel. Den andra avser
förbud mot in- och utförsel m.m. av varor. Med varor avses - med vissa
undantag - materiella ting av lös egendoms natur, och förordningen gäller
endast yrkesmässig handel med sådana varor.
Överträdelser av förbud som utfärdats med stöd av lagen om vissa
internationella sanktioner är straffsanktionerade genom en särskild bestämmelse
i lagen (11 §). För uppsåtliga brott föreskrivs böter eller fängelse i
högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst fyra år. För gärningar
som begås av grov oaktsamhet är straffet böter eller fängelse i högst sex
månader. Ringa fall liksom anstiftan av och medhjälp till en gärning är
straffria.
I varusmugglingslagen finns bestämmelser om förundersökning m.m. (13
och 14 §§), om beslag (15-17 §§) samt om husrannsakan (18 §), kroppsvisitation
och ytlig kroppsbesiktning (19 §). Enligt huvudregeln i 19 § (senast
ändrad 1988:431) får kroppsvisitation och ytlig kroppbesiktning företas mot
en person om det förekommer anledning att personen har på sig gods som är
underkastat beslag enligt lagen. 115 § föreskrivs att egendom som kan antas
vara förverkad enligt lagen får tas i beslag. Enligt 9 och 10 §§ får bl.a. gods
som varit föremål för varusmuggling eller försök därtill förklaras förverkat
liksom - i vissa fall - även vad som använts som hjälpmedel vid sådana brott
eller vid olovlig befattning med smuggelgods.
I 27 § varusmugglingslagen föreskrivs att lagens bestämmelser - bland
dem således de om tvångsmedel i 13-19 §§ - inte är tillämpliga om i lag eller
författning angående förbud mot införsel eller utförsel av visst gods givits
särskilda föreskrifter om påföljd för överträdelse av förbudet. Som framgått
ovan finns i lagen om vissa internationella sanktioner en sådan särskild
påföljdsbestämmelse; 13-19 §§ gäller således inte i fall som avses i de två
förordningarna.
Utskottets överväganden
I propositionen hänvisar föredragande statsrådet (s. 5) till att generaltullstyrelsen
i en promemoria anfört att kontroll av in- och utförselförbud enligt
lagen om vissa internationella sanktioner skulle kunna effektiviseras om
tullmyndigheterna tillädes de befogenheter som tillkommer dem enligt
varusmugglingslagen. Statsrådet redovisar att rikspolisstyrelsen har lämnat
förslaget utan erinran.
I motionen framhålls att förslaget i ett avseende är för långtgående. Med
hänsyn till att förordningen om förbud mot handel med Sydafrika och
Namibia gäller endast yrkesmässig handel med varor är det enligt motionärerna
inte motiverat med möjlighet till kroppsvisitation och kroppsbesiktning
för att kontrollera bestämmelsernas efterlevnad. Enligt motionärerna är
det bortsett från ädelmetaller och ädelstenar svårt att tänka sig att någon i
syfte att bedriva yrkesmässig handel med varor smugglar dessa på kroppen
eller i handbagage.
Utskottet vill för sin del först framhålla vikten av att berörda myndigheter
1988/89: JuUly
2
har möjligheter att effektivt övervaka att det inte sker brott mot de förbud
som har utfärdats vad gäller handel m.m. med Sydafrika och Namibia, och
det kan noteras att inte heller motionärerna härvidlag är av annan uppfattning.
Vad gäller den av motionärerna särskilt berörda frågan om omfattningen
av de tvångsmedel som myndigheterna skall få möjlighet att använda vill
utskottet till en början uttala förståelse för den omtanke om den personliga
integriteten som motionärernas uppfattning ger uttryck för. Utskottet har
också vid flera tillfällen betonat att vid lagstiftning om och användning av
tvångsmedel rättssäkerhets- och integritetshänsyn måste noga vägas mot
krav på effektivitet.
Beträffande kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning - de tvångsmedel
som avses i motionen - kan utskottet konstatera att berörda myndigheter i
dag har dessa möjligheter i sådana fall där varusmugglingslagen är direkt
tillämplig, dvs. i det stora flertalet fall av olaga in- och utförsel av t.ex.
narkotika och alkohol. Vidare kan konstateras att det i valutalagstiftningen
finns en bestämmelse - 14 § valutalagen (1939:350) - motsvarande den som
nu föreslås bli införd i lagen om vissa internationella sanktioner.
Vad angår frågan om det skulle vara mindre sannolikt att någon som ett led
i yrkesmässig handel på eller nära kroppen medför något i strid mot
ifrågavarande förbud kan det enligt utskottets mening väl tänkas att så kan
vara fallet även beträffande annat än ädelmetaller och ädelstenar. Vad
utskottet därvid i första hand avser är elektronisk utrustning av sådan storlek
att den är litet utrymmeskrävande, t.ex. transistorer och s.k. mikrochips,
samt datamateriel som disketter och liknande. I anslutning härtill kan
påpekas att den föreslagna bestämmelsen blir tillämplig inte bara på den av
motionärerna nämnda förordningen om förbud mot handel med Sydafrika
och Namibia utan också på förordningen om vissa sanktioner mot Sydafrika;
i den senare förordningen, som gäller krigsmateriel och liknande, finns ingen
bestämmelse om att den avser endast yrkesmässig handel.
Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört anser utskottet att det inte
finns skäl att motsätta sig den av regeringen föreslagna regleringen.
Utskottet vill tillägga att det inom justitiedepartementet för närvarande
pågår överväganden om olika tvångsmedelsfrågor, och att utredningen med
uppdrag att se över lagen om straff för varusmuggling (Fi 1986:05) enligt sina
direktiv (dir. 1986:24) överväger bl.a. frågor om den nuvarande ordningen
vad gäller förundersökning och möjligheter att använda tvångsmedel.
Avslutningsvis vill utskottet fästa uppmärksamheten på att tidpunkten för
lagens ikraftträdande - med hänsyn till den tid som kan komma att åtgå för
riksdagsbehandling och utfärdande - bör senareläggas i förhållande till vad
regeringen har föreslagit.
Stockholm den 6 december 1988
På justitieutskottets vägnar
Göthe Knutson
1988/89:JuUly
3
Närvarande: Göthe Knutson (m), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger(m), 1988/89:JuUly
Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Eva
Johansson (s), Björn Ericson (s), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk),
Kent Lundgren (mp), Sigrid Bolkéus (s), Göran Ericsson (m), Kjell-Arne
Welin (fp), Bengt Harding Olson (fp) och Christina Pettersson (s).
gotab Stockholm 1988 16342
4
Yttranden
Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.