Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

Yttrande 1988/89:JoU4y

Jordbruksutskottets yttrande
1988/89:JoU4y

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 8 november 1988 beslutat bereda jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m. jämte motioner.

Jordbruksutskottets yttrande omfattar i huvudsak bilaga 2 till propositionen
jämte följande motioner: Fi4 av Carl Bildt m.fl.(m), yrkande 10, Fi8 av
Lars Werner m.fl. (vpk), yrkande 3, Fill av Bengt Westerberg m.fl. (fp),
yrkande 11, Fi21 av Carl Frick m.fl. (mp), delvis, samt Fi29 av Karl Erik
Olsson m.fl. (c).

Propositionen

I propositionen redovisas en bedömning av den svenska ekonomins utveckling
1988 - 1990. Bedömningen visar att den höga takten i pris- och
kostnadsstegringarna fortsätter att vara det dominerande ekonomiska problemet.

Regeringen föreslår insatser för att öka arbetskraftsutbudet och rörligheten
på arbetsmarknaden. Vidare föreslås åtgärder för att begränsa byggverksamheten.
I propositionen aviseras en omläggning av livsmedelspolitiken och
tekopolitiken liksom en utredning om konkurrensförhållandena i den
svenska ekonomin.

I bilaga 2 redovisar föredragande statsrådet Mats Hellström vissa synpunkter
på livsmedelspolitikens mål och medel och den internationella utvecklingen.
Anförandet utmynnar i en hemställan (prop. s. 41) att riksdagen bereds
tillfälle att ta del av vad föredraganden anfört om livsmedelspolitikens mål
och medel.

Utskottet

I sammanfattningen av propositionsbilaga 2 anförs att den nuvarande
livsmedelspolitiken kännetecknas av en låg grad av måluppfyllelse, samtidigt
som den bidrar till inflation och begränsar tillväxtmöjligheterna i den svenska
ekonomin. Utifrån våra egna nationella mål behöver politiken reformeras.
Behovet av en reform förstärks av de pågående handelsförhandlingarna i
GATT.

Reformarbetet måste enligt föredraganden utgå från att de olika livsmedelspolitiska
målen konkretiseras och preciseras samt att nya medel utarbe -

1988/89

JoU4y

1 Riksdagen 1988189. 16 sami. Nr 4y

tas för att uppnå dessa mål. En utgångspunkt för arbetet bör vara ett lägre 1988/89:JoU4y

gränsskydd än i dag. Därvid skall det pågående arbetet i GATT beaktas.

Någon ensidig neddragning av gränsskyddet är inte aktuell för svensk del. En
förutsättning är att andra länder visar prov på samma ansträngningar.

En andra utgångspunkt bör enligt propositionen vara att de interna
regleringarna, som i Sverige är mer omfattande och svårgenomträngliga än i
andra länder, minskas i omfattning och i vissa fall avskaffas. Därvid bör
tekniken med pris- och avsättningsgarantier omprövas.

För det tredje bör nya medel utvecklas för att uppnå de beredskapsmässiga,
regionalpolitiska och miljömässiga målen.

Tidsplanen för reformarbetet bestäms utifrån dels 1985 års livsmedelspolitiska
beslut, dels GATT-förhandlingarnas förlopp.

Mot bakgrund av såväl inhemska som internationella omständigheter
avser föredraganden att föreslå regeringen att tillkalla en parlamentarisk
arbetsgrupp som skall fungera som en livsmedelspolitisk beredning. Dess
uppgift skall vara att dels utvärdera 1985 års beslut, dels utforma förslag till
en ny livsmedelspolitik fr.o.m. år 1990 i ljuset bl.a. av GATT-förhandlingarnas
resultat. Arbetsgruppen skall även behandla en eventuell provisorisk
lösning för år 1989 i den mån en dylik blir nödvändig med hänsyn till GATT.

Konsumenter och producenter skall tillförsäkras goda möjligheter att tillföra
gruppen sina erfarenheter och synpunkter.

Samtliga oppositionspartier har i följdmotioner framfört synpunkter på den
framtida jordbruks- resp. livsmedelspolitiken.

I motion Fi4 (m) anförs att man från moderata samlingspartiets sida inte
har något att invända mot vad regeringen anfört om livsmedelspolitikens mål
och medel. Det är emellertid enligt motionen angeläget att ett kommmande
reformarbete tar hänsyn till berättigade krav hos såväl konsumenter som
producenter. Den takt i vilken den önskvärda avregleringen kan bedrivas
bestäms i hög grad av motsvarande utveckling i andra länder.

Enligt motion Fi8 (vpk) behövs en sammanhållen nationell livsmedelspolitik
för hela detta område, där sårbarheten minskas samt ekologiska och
regionalpolitiska hänsyn ökas. Jordbruket är i sin nuvarande form i hög grad
beroende av importerade insatsmedel, där priserna hålls höga på grund av
kartelliknande överenskommelser. Det s.k. världsmarknadspriset är ett
konstlat pris, som styrs av ett fåtal privata storföretag och vissa länder med
konstant överskottsproduktion. Det är enligt motionen missvisande att
hävda att livsmedelspriserna skulle sjunka i avgörande grad, om vi lät
”världsmarknadspriserna” slå igenom med resultat att stora delar av det
svenska jordbruket skulle slås ut. För att få så bra och billig mat som möjligt
bör vi trygga vår egen livsmedelsproduktion och i största utsträckning göra
oss oberoende. Ett första steg på vägen mot billigare livsmedel är att slopa
matmomsen.

I motion Fi 11 (fp) anförs att jordbrukssektorn måste marknadsanpassas så
att överskotten elimineras. Miljöhänsynen måste öka, och den onda cirkeln
med regleringar som ständigt föder nya regleringar måste brytas. Folkpartiets
grundinställning är att det är angeläget att värna om ett livskraftigt
svenskt jordbruk, dels för att det producerar livsmedel för vilka vi kan

påverka kvalitet och produktionsmetoder, dels för att jordbruket tillför
samhället en rad nyttigheter utöver livsmedel. Det har bl. a. stor betydelse för
vår beredskap, för miljövården och för regionalpolitik, turism och friluftsliv.
En ny jordbrukspolitik måste utgå från en helhetssyn där allt detta vägs in och
inte bara anpassas efter livsmedelsproduktionen. Reformarbetet bör inriktas
på fri prisbildning och avveckling av prisregleringslagen. Effekterna av en
omställning för lantbrukarna kan mildras, om man samtidigt inför en generell
arealersättning - varigenom lantbrukarna i särskild ordning får betalt för
landskapsvård, beredskap m.m. - och intensifierar pågående försök och
forskning för utveckling av lönsam energiodling m.m. på åkermark. Det är
också rimligt att jordbruket får en väl tilltagen omställningstid varunder
staten lämnar vissa garantier. Internationellt bör Sverige verka för en
minskning av subventioner och gränsskydd för jordbruket. Någon ensidig
förändring av det svenska gränsskyddet bör dock ej ske.

Miljöpartiet anför i motion Fi21 att man ställer sig bakom regeringens
önskan att reformera jordbruket. Näringens värde från beredskapssynpunkt
understryks. För att minska importberoendet och de negativa miljöeffekterna
bör användningen av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel
kraftigt minskas. De relativt höga matpriserna beror enligt motionen till stor
del på förädlingsindustrin och handeln samt världens högsta matskatt,
momsen. Det bör vara en balans mellan livsmedlens olika kostnadselement.
Av sårbarhetsskäl bör vi starta en decentraliseringsprocess för livsmedelsindustrin.
Enligt motionen bör hela åkerarealen utnyttjas, i första hand för
produktion av baslivsmedel och i andra hand för energi. Detta ger även
positiva regionalpolitiska effekter. En modernisering och förnyelse av det
svenska jordbruket måste ha som mål att avveckla kemikaliejordbruket och
ge landet ett jordbruk som är uthålligt och resursbevarande och inte bidrar
till att förstöra vattendrag och hav. Avgifterna på konstgödsel och jordbruksgifter
bör höjas mycket kraftigt och återföras som arealersättning till odlarna.
Momsen på svensk basmat bör avskaffas med höjning av den allmänna
momsen.

Centerpartiets motion Fi29 innehåller en utförlig och genomgripande
diskussion av den framtida jordbrukspolitikens mål och medel. Synpunkterna
kan här återges endast i starkt sammanfattad form. Inledningsvis anför
motionärerna att behovet av förnybara miljövänliga naturresurser och kravet
på en levande landsbygd är några av de kriterier som måste ligga till grund för
utformningen av jordbrukspolitiken. Dagens miljösituation i världen med
storskalig miljöförstörelse genom försurning, förgiftning och klimatförändringar
kan leda till att det ekologiska systemets produktionsförmåga kommer
att avsevärt nedsättas. Jordbrukspolitiken och beredskapsmålet måste därför
utformas med hänsyn till en förändrad miljö- och naturresurssituation.
Beträffande konsumentmålet anförs att ett sätt att uppnå rimligare livsmedelspriser
är att sänka momsen på mat. Förhållandena inom partihandel och
detaljhandel bör studeras med hänsyn till dessas effekter på prisbildning och
konkurrens. Ett folkhälsomål bör uppställas som ett delmål. Livsmedel som
producerats på ett i Sverige förbjudet sätt bör ej få importeras. Inkomstmålet
bör omformuleras så att det syftar till ”rimlig företagsekonomisk lönsamhet.
” I anslutning till det regionalpolitiska målet bör eftersträvas att

1988/89:JoU4y

3

insatserna för jordbruket - liksom för industri och annat näringsliv - utgår ur 1988/89:JoU4y
en samlad regionalpolitik. Miljömålet bör innebära att kemikalieanvändningen
minimeras och att växtnäringsläckaget reduceras till en nivå som
naturen tål. Alternativa odlingsformer bör utvecklas, och forskning och
utveckling inom detta område bör få ökat stöd. Det svenska odlingslandskapet
skall nyttjas och hävdas. Nya typer av jordbruksråvaror bör göras
ekonomiskt konkurrenskraftiga genom ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Under rubriken samhällsekonomiskt mål anförs att lediga resurser i
jordbruket bör utnyttjas för s.k. alternativ produktion av råvara till energioch
industrisektorerna. Beträffande den internationella utvecklingen framhålls
att avreglering inte är en fråga för Sverige ensamt. Det krävs en
ömsesidig avreglering i världen för att inte en ny snedfördelning skall uppstå
på den nationella och internationella marknaden. En bättre marknadskontakt
i det inhemska prisregleringssystemet förordas. En grundprincip bör
vara att jordbrukarnas inkomster härrör från producerade varor, inte från
”icke-produktion”. På åtminstone något område måste finnas en öppen och
obegränsad produktionsmöjlighet. Detta skulle vara möjligt på energi- och
industriråvaruområdet, där de totala volymerna är stora.

Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till de synpunkter som framförs i bilaga
2 till propositionen angående livsmedelspolitikens mål och medel. Utskottet
anser att denna politik behöver reformeras med hänsyn till både den
nationella och internationella utvecklingen. Som framhålls i propositionen
bör reformarbetet utgå från att de olika livsmedelspolitiska målen konkretiseras
och preciseras samt att nya medel utarbetas för att uppnå dessa mål.

Utskottet har i huvudsak ingen erinran mot föredragandens uttalanden om
utgångspunkterna för reformarbetet. Den parlamentariska arbetsgrupp som
enligt föredraganden kommer att tillkallas skall bl.a. få i uppgift att utforma
förslag till en ny livsmedelspolitik fr.o.m. år 1990.

Det anförda innebär att utskottet i detta läge inte har anledning att gå
närmare in på de förslag angående livsmedelspolitikens mål och medel som
framställs i de ovan refererade motionerna. Som en sammanfattande
bedömning kan konstateras att motionerna innehåller åtskilliga synpunkter
på livsmedelspolitikens inriktning vilka redan i dag vunnit allmän acceptans.

Det gäller t.ex. kraven på ett jordbruk och en livsmedelsproduktion som tar
hänsyn till en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad
hushållning med våra naturresurser. Motsvarande gäller det förhållandet att
någon ensidig neddragning av det svenska gränsskyddet inte bör komma i
fråga. En förutsättning är, som framhålls i propositionen, att andra länder
visar prov på samma ansträngningar. Vidare anser utskottet att det finns
anledning att ytterligare understryka miljöns långsiktiga betydelse för den
ekonomiska utvecklingen i allmänhet och för jordbruksnäringen i synnerhet
samt betydelsen av att jordbruksnäringen får en utformning som främjar de
regionalpolitiska målen.

I övrigt anser utskottet att det i detta sammanhang saknas underlag för en
så genomgripande och detaljerad behandling av livsmedelspolitiken som
motionerna - i synnerhet centerpartiets motion Fi29 - förutsätter. Utskottet
utgår givetvis från att diskussionen kan återupptas när resultatet av det

reformarbete som aviseras i bilaga 2 föreligger i form av en proposition till 1988/89:JoU4y

riksdagen med konkreta förslag rörande inriktningen av livsmedelspoli tiken.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Fi4, Fi8, Fill, Fi21 och
Fi29 i motsvarande delar avstyrks, i den mån de ej kan anses tillgodosedda
med vad utskottet anfört ovan.

Propositionen och motionerna föranleder i övrigt inget yttrande från
jordbruksutskottets sida.

Stockholm den 24 november 1988
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Sven Eric Lorentzon
(m), Grethe Lundblad (s), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s), Jan
Fransson (s), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m),

Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Inge
Carlsson (s), Ove Karlsson (s), Anders Castberger (fp) och Thor Mattisson
(m).

Avvikande meningar

1. Jordbrukspolitikens mål och medel

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anför:

Enligt vår mening bör synpunkterna i centerpartiets motion Fi29 läggas till
grund för reformarbetet på jordbrukspolitikens område. Som motionärerna
anfört måste behovet av förnybara miljövänliga naturresurser och kravet på
en levande landsbygd påverka utformningen av jordbrukspolitiken. Det är
därför felaktigt att, som jordbruksministern, göra bedömningen att åkermarken
saknar alternativ användning och att det används för mycket kapital och
arbete inom jordbruket. Dagens miljösituation i världen med storskalig
miljöförstörelse genom försurning, förgiftning och klimatförändringar kan
leda till att det ekologiska systemets produktionsförmåga kommer att
avsevärt nedsättas. Jordbrukspolitiken och beredskapsmålet måste därför
utformas med hänsyn till en förändrad miljö- och naturresurssituation.

Beträffande konsumentmålet bör understrykas att ett sätt att uppnå rimligare
livsmedelspriser är att sänka momsen på mat. Förhållandena inom partihandel
och detaljhandel bör studeras med hänsyn till dessas effekter på
prisbildning och konkurrens. Ett folkhälsomål bör uppställas som ett delmål
inom konsumentmålet. Livsmedel som producerats på ett i Sverige förbjudet
sätt bör ej få importeras. Inkomstmålet bör omformuleras så att det syftar till
”rimlig företagsekonomisk lönsamhet.” I anslutning till det regionalpolitiska

målet bör eftersträvas att insatserna för jordbruket - liksom för industri och 5

annat näringsliv - utgår ur en samlad regionalpolitik. Miljömålet bör
innebära att kemikalieanvändningen minimeras och att växtnäringsläckaget
reduceras till en nivå som naturen tål. Alternativa odlingsformer bör
utvecklas, och forskning och utveckling inom detta område bör få ökat stöd.
Det svenska odlingslandskapet skall nyttjas och hävdas. Nya typer av
jordbruksråvaror bör göras ekonomiskt konkurrenskraftiga genom ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken. Inom ramen för ett nytt samhällsekonomiskt
mål bör eftersträvas att lediga resurser i jordbruket utnyttjas för s.k.
alternativ produktion av råvara till energi- och industrisektorerna. Beträffande
den internationella utvecklingen bör framhållas att avreglering inte är en
fråga för Sverige ensamt. Det krävs en ömsesidig avreglering i världen för att
inte en ny snedfördelning skall uppstå på den nationella och internationella
marknaden. En bättre marknadskontakt i det inhemska prisregleringssystemet
bör eftersträvas. En grundprincip bör vara att jordbrukarnas inkomster
härrör från producerade varor, inte från ”icke-produktion”. På åtminstone
något område måste finnas en öppen och obegränsad produktionsmöjlighet.
Detta skulle vara möjligt på energi- och industriråvaruområdet, där de totala
volymerna är stora.

2. Utgångspunkterna för den framtida jordbrukspolitiken
Lars Ernestam och Anders Castberger (fp) anför:

Som framhålls i motion Filt (fp) måste jordbrukssektorn marknadsanpassas
så att överskotten elimineras. Miljöhänsynen måste öka, och den onda
cirkeln med regleringar som ständigt föder nya regleringar måste brytas. Det
är angeläget att värna om ett livskraftigt svenskt jordbruk, dels för att det
producerar livsmedel för vilka vi kan påverka kvalitet och produktionsmetoder,
dels för att jordbruket tillför samhället en rad nyttigheter utöver
livsmedel. Det har bl.a. stor betydelse förvår beredskap, för miljövården och
för regionalpolitik, turism och friluftsliv. En ny jordbrukspolitik måste utgå
från en helhetssyn där allt detta vägs in och inte bara anpassas efter
livsmedelsproduktionen. Reformarbetet bör inriktas på fri prisbildning och
avveckling av prisregleringslagen. Effekterna av en omställning för lantbrukarna
kan mildras om man samtidigt inför en generell arealersättning -varigenom lantbrukarna i särskild ordning får betalt för landskapsvård,
beredskap m.m. - och intensifierar pågående försök och forskning för
utveckling av lönsam energiodling m.m. på åkermark. Det är också rimligt
att jordbruket får en väl tilltagen omställningstid varunder staten lämnar
vissa garantier. Internationellt bör Sverige verka för en minskning av
subventioner och gränsskydd för jordbruket. Någon ensidig förändring av
det svenska gränsskyddet bör dock ej ske.

3. Livsmedelspolitikens framtida utveckling

Annika Åhnberg (vpk) anför:

En grundläggande svaghet i propositionen är att diskussionen om behovet av
en omläggning av livsmedelspolitiken förs huvudsakligen i ekonomiska
termer. Ett betydligt vidare betraktelsesätt måste dock anläggas på hithöran -

1988/89:JoU4y

6

de problem. Som anförs i motion Fi8 (vpk) behövs en sammanhållen
nationell livsmedelspolitik för hela detta område, där sårbarheten minskas
samt ekologiska och regionalpolitiska hänsyn ökas. Jordbruket är i sin
nuvarande form i hög grad beroende av importerade insatsmedel, där
priserna hålls höga på grund av kartelliknande överenskommelser. Det s.k.
världsmarknadspriset är ett konstlat pris som styrs av ett fåtal privata
storföretag och vissa länder med konstant överskottsproduktion. Det är
missvisande att hävda att livsmedelspriserna skulle sjunka i avgörande grad
om vi lät ”världsmarknadspriserna” slå igenom med resultat att stora delar av
det svenska jordbruket skulle slås ut. För att få så bra och billig mat som
möjligt bör vi trygga vår egen livsmedelsproduktion och i största utsträckning
göra oss oberoende. Ett första steg på vägen mot billigare livsmedel är att
slopa matmomsen. De synpunkter som anförts i motion Fi8 bör således
beaktas vid utformningen av den framtida livsmedelspolitiken.

4. Ett uthålligt och resursbevarande jordbruk
Åsa Domeij (mp) anför:

Miljöpartiet ställer sig bakom regeringens önskan att reformera jordbruket
men anser samtidigt att synpunkterna i motion Fi21 bör läggas till grund för
kommande beslut om jordbrukspolitiken. Det innebär bl.a. att näringens
värde från beredskapssynpunkt måste understrykas ytterligare. För att
minska importberoendet och de negativa miljöeffekterna bör användningen
av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel kraftigt minskas. De
relativt höga matpriserna beror, som anförs i motionen, till stor del på
förädlingsindustrin och handeln samt världens högsta matskatt, momsen.
Det bör vara en balans mellan livsmedlens olika kostnadselement. Av
sårbarhetsskäl bör vi starta en decentraliseringsprocess för livsmedelsindustrin.

Som anförs i motionen bör hela åkerarealen utnyttjas, i första hand för
produktion av baslivsmedel och i andra hand för energi. En sådan inriktning
ger också positiva regionalpolitiska effekter. En modernisering och förnyelse
av det svenska jordbruket måste ha som mål att avveckla kemikaliejordbruket
och ge landet ett jordbruk som är uthålligt och resursbevarande och inte
bidrar till att förstöra vattendrag och hav. Avgifterna på konstgödsel och
jordbruksgifter bör höjas mycket kraftigt och återföras som arealersättning
till odlarna. Momsen på svensk basmat bör avskaffas med höjning av den
allmänna momsen.

Särskilt yttrande

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Thor Mattisson (alla m) anför:

Till skillnad från övriga oppositionspartier har vi ansett att det inte för
närvarande finns anledning att göra en genomgripande behandling av
jordbrukspolitiken. Något sakligt underlag för en meningsfull beredning av
motionsförslagen rörande jordbrukspolitikens mål och medel finns ej. Även
om dessa motioner i och för sig innehåller synpunkter som vi delar har vi

1988/89:JoU4y

7

således inte ansett det motiverat att nu ta ställning i hithörande frågor.
Beträffande moderata samlingspartiets principiella inställning i jordbrukspolitiska
frågor hänvisar vi till tidigare behandlade motioner från detta parti.

1988/89:JoU4y

gotab Stockholm 1988 16236

8