Arbetsmarknadspolitikens inrikting m.m.

Yttrande 1988/89:AU4y

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1988/89: AU4y

Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

1988/89

AU4y

Till finansutskottet

Finansutskottet har dels beslutat överlämna vissa delar av proposition
1988/89:150 jämte motioner till arbetsmarknadsutskottet, dels berett arbetsmarknadsutskottet
tillfälle att yttra sig över propositionen i övrigt
jämte motioner såvitt avser arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.
De delar i propositionen som är aktuella för yttrande återfinns i propositionens
bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet) s. 1 — 17 samt bilaga 12
(civildepartementet) s. 1 — 3 med hemställanpunkt på s. 8.

I anslutning härtill behandlas moderata samlingspartiets motion
1988/89: A14 (yrkande 1), vilket yrkande arbetsmarknadsutskottet — under
förutsättning av finansutskottets medgivande — överlämnar till finansutskottet.
Vidare behandlas centerpartiets motion 1988/89: Fi87 (yrkandena
2 och 4), vänsterpartiet kommunisternas motion 1988/89: Fi69 samt
motion 1988/89: Fi80 av Lena Öhrsvik (s). I den följande framställningen
ansluter utskottet till dispositionen i propositionen.

Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Utskottet tar inledningsvis upp arbetsmarknadspolitikens inriktning. I
propositionen redovisas att efterfrågan på arbetskraft väntas vara fortsatt
hög och arbetslösheten fortsatt låg under åren 1989 och 1990. Den nuvarande
pris- och kostnadsutvecklingen skall motverkas genom ekonomiskpolitiska
åtgärder. Det uppges att beredskap finns om arbetsmarknaden
skulle påverkas i negativ riktning av dessa åtgärder.

Med hänsyn till den stora efterfrågan på personal lägger regeringen fram
förslag för att främja arbetsutbudet och tillvaratagandet av den arbetskraft
som finns inom landet. Arbetsmarknadsministern anför att genom en ytterligare
satsning på arbetslinjen inom arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken
såväl fördelningspolitiska som tillväxtpolitiska mål kan nås.

AMS har i en skrivelse den 10 mars 1989 redovisat sin bedömning av
läget och behovet av ytterligare insatser. AMS presenterar olika led i en
utbudsstimulerande politik inför 1990-talet. Bl. a. anser AMS att incitamentsstrukturen
behöver ändras. Försäkringssystemen bör utformas så att 1

1 Riksdagen 1988/89. 18 sami. Nr 4y

de blir en viktig länk tillbaka till aktivt arbete. Beträffande förtidspension
förordar AMS ett system där en förtidspension kan omvandlas till lönebidrag
som utgår i relation till den anställdes arbetsförmåga. Under den tid
lönebidragsanställningen varar skall pensionen vara vilande.

Samtidigt som sysselsättningen är högre än någonsin föreligger enligt arbetsmarknadsministern
en oroande utveckling när det gäller arbetsskador,
långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar. Det är enligt ministern
en uppenbar nackdel att nuvarande socialförsäkringssystem i mycket liten
utsträckning uppmuntrar den enskilde att återvända till arbetslivet. Hon
anför att arbetslinjen bör gälla som mål även i gränslandet mellan arbetsmarknadspolitiken
och socialförsäkringssektorn. AMS förslag ligger principiellt
i linje med denna inställning, men enligt ministern behöver olika
områden utredas ytterligare.

Anknytande frågeställningar återfinns såväl i arbetsmiljökommissionens
direktiv som i rehabiliteringsutredningens förslag (SOU 1988:41 Tidig och
samordnad rehabilitering). Förslagen remissbehandlas för närvarande. En
interdepartemental arbetsgrupp har inlett en översyn av samspelet mellan
arbetsmarknads- och socialförsäkringssystemen. Arbetsmarknadsministern
aviserar att hon — efter samråd med socialministern — återkommer
till regeringen med eventuella förslag.

Hon aviserar också förslag till direktiv till en utredning rörande frågor
om en allmän kompetensutveckling i arbetslivet.

Enligt arbetsmarknadsministern ligger den i budgetpropositionen redovisade
inriktningen för arbetsmarknadspolitiken fast. Vissa punkter preciseras
ytterligare, bl. a. vad gäller flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade,
långtidsarbetslösa och angelägenheten av konkreta mål för
arbetsförmedlingen för att motverka en könsuppdelad arbetsmarknad.

I kommittémotion 1988/89: A14 av Sonja Rembo m. fl. (m) pekas på de
strukturella problemen inom svensk arbetsmarknad. Regeringens politik
att gång på gång offra stabiliteten och långsiktigheten jämte oförmågan att
komma till rätta med kostnadsutvecklingen utgör enligt motionärerna de
allvarligaste hoten mot en fri arbetsmarknad med full sysselsättning. Regeringens
förslag i kompletteringspropositionen kan i stället för att förbättra
situationen på arbetsmarknaden få negativa effekter.

Arbetsmarknadspolitiken bör enligt moderata samlingspartiet bl. a. inriktas
på att avlägsna hinder och skapa incitament som leder till en väl
fungerande arbetsmarknad. Särskilt oroande är den höga frånvaron som
medverkar till den stora efterfrågan på arbetskraft och till den låga produktiviteten.
Arbetstidslagstiftningen bör ge större utrymme för valfrihet och
flexibilitet. De offentliga monopolen måste öppnas för alternativa verksamheter.

I centerpartiets kommittémotion 1988/89: Fi87 av Boije Hörnlund m. fl.
framhålls att både sociala och ekonomiska skäl talar för den arbetslinje
som centerpartiet förespråkar. De offensiva insatserna som föreslagits från
centerpartiet under innevarande riksmöte bör enligt motionärerna kompletteras
med klara direktiv till arbetsförmedlingarna om att de arbetssökande
i princip måste ta anvisat arbete på hemorten. Sådana åtgärder medför
ett minskat behov av medel för KAS med omkring 60 milj. kr. och

1988/89: AU4y

2

ett likaledes minskat behov inom arbetslöshetsförsäkringen på ca 2 miljarder
kronor. De offensiva satsningarna kan därigenom finansieras.

Vidare är det enligt motionärerna väsentligt att arbetslinjen även gäller
för invandrare och att resurser och regler utformas på ett sådant sätt att
dessa kan beredas arbete eller utbildning snabbt. Det bör även finnas möjligheter
att kombinera utbildningen i svenska med någon form av praktik
eller inskolningsplatser.

Vänsterpartiet kommunisterna framhåller i motion 1988/89: Fi69 att
om arbetslinjen skall kunna tillämpas i sin helhet så krävs demokratiska
rättigheter på arbetsplatserna i form av lokal strejkrätt m. m. I arbetsmiljölagen
måste skyddsombud och lokal fackförening få utvidgade möjligheter
att stoppa arbetet på grund av dåliga arbetsmiljöförhållanden.

I motion 1988/89: Fi80 av Lena Öhrsvik (s) behandlas samspelet mellan
arbetsmarknadsåtgärder och socialförsäkringssystemet. Motionären varnar
för tanken att en förtidspension skulle kunna utbetalas till arbetsgivaren
som lönebidrag. För det första är de båda sektorerna finansierade på
olika sätt. För det andra finns en risk att arbetsgivaren skulle komma att
välja den person som har högst pension, vilket innebär att många ungdomar
skulle utestängas från arbetsmarknaden.

Utskottet ställde sig i sitt betänkande 1988/89: AU 11 bakom den inriktning
av arbetsmarknadspolitiken som lades fram i regeringens budgetproposition
i januari 1989. Sedan dess har sysselsättningen ytterligare ökat
och uppgick i april till 4 444 000 personer, vilket är omkring 75 000 fler än
vid samma tid föregående år. Antalet arbetslösa uppgick i april till 1,5 % av
arbetskraften, vilket kan jämföras med 1,6 % i april 1988. Målet om arbete
åt alla fullföljs således. Utskottet vill dock samtidigt peka på att problemen
med överhettningstendenser på arbetsmarknaden samt högre kostnadsutveckling
och inflation än i omvärlden väntas kvarstå.

Inom flera sektorer, bl. a. inom industrin och inom vård och omsorg på
den offentliga sektorn, råder stor efterfrågan på arbetskraft. Antalet nyanmälda
lediga platser uppgick i mars 1989 till 95 700 personer, vilket är en
rekordsiffra under senare år. Eftersom några tecken till nämnvärda förändringar
inte kan skönjas för det närmaste året anser utskottet att de i propositionen
preciserade målen är väl ägnade att stödja sökande med svag ställning
på arbetsmarknaden och samtidigt ytterligare öka arbetskraftsutbudet.
Bl. a. berörs flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade och
långtidsarbetslösa.

1 likhet med uppfattningen i propositionen och i motion A14 anser utskottet
att sjukfrånvaron är oroande. 1 denna fråga vill utskottet hänvisa
till sitt ovan nämnda betänkande AU 11 vari utskottet diskuterar frånvarons
betydelse för arbetskraftsutbudet samt sambanden mellan arbetsutbud,
arbetsmiljö och socialförsäkringar. Enligt utskottets uppfattning är
det självfallet viktigt att socialförsäkringssystemen är sådana att den enskilde
uppmuntras att återvända till arbetslivet. Utskottet kan konstatera
att de berörda frågorna undersöks av flera olika utredningar liksom av en
nytillsatt interdepartemental arbetsgrupp. Utskottet förutsätter därför att
samtliga konsekvenser, även effekter för finansiering och utnyttjande, blir
belysta i de förslag som kan komma att läggas fram på detta område.

1988/89: AU4y

3

Vpk:s krav att skyddsombud och lokal fackförening skulle få vidgade
möjligheter att stoppa arbetet på grund av dåliga arbetsförhållanden har
behandlats av socialutskottet vid flera tillfällen tidigare. I sitt betänkande
SoU 1987/88:9 (rskr. 146) anför socialutskottet följande:

Skyddsombud har enligt 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen rätt att avbryta arbete
i det fall ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagarens
liv eller hälsa och rättelse inte kan uppnås genom hänvändelse till
arbetsgivaren. Skyddsombudet kan då besluta att arbetet skall avbrytas till
dess att yrkesinspektionen hinner ta ställning i frågan. Av förarbetena
framgår att skyddsombudens stoppningsrätt aktualiseras när risken är
överhängande och man inte hinner avvakta yrkesinspektionens ställningstagande.
Skyddsombudet har emellertid inte befogenhet att stoppa arbetet
enbart på grund av misstanke om skadliga långtidseffekter. (Prop.
1976/77:149 s. 339, SoU 1977/78:1 s. 56-57).

I sitt av riksdagen godkända betänkande uttalade socialutskottet i detta
sammanhang dessutom att det enligt socialutskottets uppfattning hade
gjorts en lämplig avgränsning i arbetsmiljölagen av de situationer då
skyddsombud har rätt att avbryta arbetet. Arbetsmarknadsutskottet har
inte funnit skäl att frångå socialutskottets och riksdagens bedömning.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna Al4
(yrkande 1), Fi69, Fi80 och Fi87 (yrkandena 2 och 4) avslås.

Arbetsmarknadsservice

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner vad som förordats om
sökanderesor från Norge till Sverige samt att till Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1989/90 utöver i budgetpropositionen upptagna medel anvisas
ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.

Syftet med sökanderesoma skall vara att kanalisera arbetskraftsinvandringen
från Norge, som nu till stor del sker spontant, genom arbetsförmedlingen.
Personer från Norge föreslås därför kunna få flyttningsbidrag i
form av sökanderesa och traktamente enligt samma regler som gäller för
arbetssökande från Finland och Danmark.

Utskottet föreslår ett godkännande av vad som förordats om sökanderesor
från Norge till Sverige samt motsvarande medelsanvisning.

Arbetsmarknadsutbildning

I propositionen förordas — efter förslag från AMS — en ändring av reglerna
för svenskundervisning för invandrare inom arbetsmarknadsutbildningen.
Enligt arbetsmarknadsministern bör det införas en möjlighet att
bevilja flyktingar och invandrare med utländsk yrkesutbildning svenskundervisning
i fackspråk inom det yrke de är utbildade för, även utan direkt
anknytning till ytterligare yrkesutbildning. Genom denna justering av nuvarande
regler kan invandrarnas yrkeskunskaper tas till vara på ett bättre
sätt och arbetsplacering snabbare komma till stånd.

Med hänsyn till såväl sociala som arbetsmarknadsmässiga skäl ser ut -

1988/89: AU4y

4

skottet positivt på den förordade ändringen i reglerna för arbetsmarknadsutbildning.
Utskottet föreslår därför att den godkänns.

Civildepartementet
Statlig kompetensförsörjning

I propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om
statlig kompetensförsörjning. Bakgrunden är bl. a. att en stor del av den
statliga personalen år 2000 kommer att befinna sig i övre medelåldern samtidigt
som ungdomskullarna minskar. Civilministern anser därför att en
samlad översyn bör göras av den centrala stödfunktionen för myndigheternas
kompetensutveckling. Översynsarbetet bör bedrivas i sådan takt att
förslag i vissa delar kan föreläggas riksdagen i nästa års budgetproposition.

Utskottet har tidigare i år tillstyrkt riksdagens godkännande av nya riktlinjer
för samordning av arbetsgivarfunktionen inom statsförvaltningen
(prop. 1988/89:100 bil. 2, AU14, rskr. 126). Utskottet uttalade då att den
nya organisationen synes ligga väl i linje med intentionerna i den personalpolitiska
propositionen i frågor rörande personalförsörjning (prop.
1984/85:219, AU 1985/86:6, rskr. 48). Enligt utskottets uppfattning är det
aviserade översynsarbetet i fråga om statlig kompetensförsörjning ytterligare
ett led i arbetet för att skapa en fortsatt utveckling och effektivisering
inom den statliga sektorn. Därmed föreslås att avsnitt 1.1 om statlig kompetensförsörjning
läggs till handlingarna.

Stockholm den 18 maj 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s), Sonja
Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s),
Sten Östlund (s), Mona Saint Cyr (m), Kersti Johansson (c), Anna Horn af
Rantzien (mp), Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m),
Kjell-Arne Welin (fp), Göran Engström (c) och Karl-Erik Persson (vpk).

Avvikande meningar

1. Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Sonja Rembo, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning
som börjar med ”Utskottet ställde” och slutar med ”(yrkandena 2 och 4)
avslås” bort ha följande lydelse:

Trots en rekordhög sysselsättning belöper sig den arbetsmarknadspoli -

1988/89: AU4y

5

tiska budgeten till över 25 miljarder kronor, vartill kommer 8 miljarder
kronor för arbetslöshetsersättningar. Detta anser utskottet — i likhet med
uppfattningen i motion Al4 (m) — visar på de numera permanenta strukturella
problemen på svensk arbetsmarknad. Sådana problem är bristen på
arbetskraft inom många sektorer, låg produktivitet och tillväxt, en avsevärd
utslagning från arbetsmarknaden, en alltför snabb löne- och prisutveckling,
regional obalans m. m. Trots att även regeringen konstaterat att
konkurrenskraften och sysselsättningen är hotad, har orsakerna till problemen
inte analyserats. De av panik präglade regeringsförslagen kan väntas
få negativa effekter i stället för att förbättra situationen på arbetsmarknaden.

Den nuvarande politiken som lett till en arbetsmarknad i permanent
obalans måste ersättas av en politik som medför att det lönar sig att utbilda
sig, arbeta och frivilligt spara. Eftersom de offentliga monopolen i hög grad
medverkar till obalanser och otillfredsställande förhållanden på arbetsmarknaden,
bör de offentliga monopolen brytas upp och arbetsmarknaden
för de offentliganställda breddas.

En väl fungerande arbetsmarknad kräver enligt utskottets uppfattning —
förutom att hinder avlägsnas på en rad områden — förändringar inom arbetsrätten,
bl. a. en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, en ny lagstiftning
på arbetsförmedlingsområdet samt valfrihet och flexibilitet i arbetstidslagstiftningen.
En viktig uppgift är att häva de nuvarande utslagningseffekterna.
Den höga frånvaron är oroande. Det är i detta
sammanhang angeläget att studera socialförsäkringssystemets effekter på
arbetsutbudet.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motion Al4 (yrkande 1).
Övriga i sammanhanget behandlade motioner, Fi69, Fi80 samt Fi87 (yrkandena
2 och 4), avstyrks.

2. Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar
med ”Utskottet ställde” och slutar med ”(yrkandena 2 och 4) avslås” bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motion Fi87 (c) framhålla det märkliga i att
regeringen — trots en långvarig högkonjunktur — först nu har lyckats
pressa ned arbetslösheten i förhållande till år 1982 i någon nämnvärd grad.
Under samma period har förtidspensioneringar ökat mycket kraftigt.

Regeringens politik har medfört att tillväxten i den svenska ekonomin
har varit starkt koncentrerad. Inom privata näringslivet har löneglidningen
varit stor inom koncentrationsområdena. De regionala skillnaderna
i arbetslöshetstalen har varit betydande. Följden har blivit ökande
löneklyftor. Mot denna bakgrund anser utskottet att politiken reellt sett
måste anpassas efter målsättningen att nå regional balans och att landets
samlade produktionsresurser måste utnyttjas på ett bättre sätt.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att föra en politik som
minskar statens totala kostnader för arbetsmarknadspolitiken. Bl. a. måste

1988/89: AU4y

6

fler permanenta jobb i första hand skapas i regionalpolitisk! utsatta områden
i näringsliv och småföretagsamhet. Vidare bör insatserna stärkas för
att bereda handikappade arbete. Centerns förslag skulle ge minst 2 000 nya
jobb till handikappade. Med hänsyn till arbetslösheten bland utländska
medborgare och de långa väntetiderna för uppehålls- och arbetstillstånd
bör regler och resurser anpassas till nya lösningar, bl. a. vad gäller utbildning
i svenska språket. Nödvändiga offensiva insatser enligt centerpartiets
modell måste också kompletteras med direktiv till arbetsförmedlingarna
att de arbetssökande i princip måste ta anvisat arbete på hemorten. De
offensiva insatserna finansieras genom ett minskat medelsbehov inom
KAS och arbetslöshetsförsäkringen.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion Fi87 (yrkandena 2
och 4). Övriga i sammanhanget upptagna motioner, A14 (yrkande 1), Fi69
och Fi80, avstyrks.

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Karl-Erik Persson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med ”Vpk:s krav” och
slutar med ”(yrkandena 2 och 4) avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i vänsterpartiet kommunisternas motion
Fi69 om målsättningen att på alla områden hävda arbetslinjen. Samtidigt
är det självklart att de som står utanför arbetslivet måste ha en trygg försörjning.

Grundproblemet är dock att arbetslivets krav inte är anpassade till människan.
Ökningen av antalet förtidspensionerade och långtidssjukskrivna
talar sitt tydliga språk. Huvudorsakerna till den ökande utslagningen är
dels att arbetslivet på grund av lönsamhetskraven blivit alltmer pressat,
dels det s. k. klassamarbetet mellan parterna. För att ändra förhållandena i
arbetslivet krävs att de lokala fackliga organisationerna erhåller demokratiska
rättigheter på jobben i form av t. ex. lokal strejkrätt. Vidare bör arbetsmiljölagen
ändras så att skyddsombud och lokal fackförening får utvidgade
möjligheter att stoppa arbetet på grund av dåliga arbetsförhållanden.
Detta bör ges regeringen till känna.

Med hänsyn till vad som anförts tillstyrker utskottet motion Fi69. Övriga
i sammanhanget behandlade motioner, A14 (yrkande 1), Fi80 samt
Fi87 (yrkandena 2 och 4), avstyrks.

Särskilt yttrande

Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Elver Jonsson och Kjell-Arne Welin (båda fp) anför:

Folkpartiets yrkanden i dessa frågor har tidigare i år behandlats i riksdagen,
varför vi hänvisar till våra ställningstaganden i dessa sammanhang.

Vi ställer oss bakom arbetslinjen. I rådande arbetsmarknadsläge med
brist på arbetskraft inom flera sektorer är det av stor vikt att tillgängliga

1988/89: AU4y

7

arbetskraftsresurser kan sysselsättas på ett rationellt sätt. Om arbetslinjen
skall gälla även för pensionärer och asylsökande bör regelverket ses över.
Kommuner och landsting bör se över sin tjänstekonstruktion i syfte att
skapa fler heltidstjänster.

1988/89: AU4y

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989