om Sverige och den västeuropeiska integrationen (prop. 1987/88:66)

Yttrande 1987/88:SoU5y

Socialutskottets yttrande
1987/88:5 y

om Sverige och den västeuropeiska integrationen SoU

(prop. 1987/88:66) 1987/88:5 y

Till utrikesutskottet

f '' i

Utrikesutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen jämte
motioner.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1987/88:U2 av
Göran Magnusson m.fl. (s), 1987/88:U3 av Lars Werner m.fl. (vpk),
1987/88:U4 av Grethe Lundblad m.fl. (s), 1987/88:U5 av Olof Johansson
m.fl. (c), 1987/88:U6 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), 1987/88:U7 av Carl
Bildt m.fl. (m), 1987/88:U522 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), 1987/88:U523
av Olle Göransson (s) och 1987/88:U524 av Alf Svensson (c).

Under allmänna motionstiden i år har väckts motion 1987/88:So409
yrkande 1 av Karin Falkmer (m), vilket samtidigt överlämnas till utrikesutskottet.
Även detta motionsyrkande behandlas i yttrandet.

I yttrandet behandlas frågor om arbetsmiljö, alkohol- och tobakspolitik.

Utskottet

EG och EFTA-länderna har under senare år inlett en alltmer omfattande
verksamhet för att undanröja de s.k. icke-tariffära handelshindren, dvs.
andra hinder än tullar och kvantitativa begränsningar. Arbetet för att
integrera den västeuropeiska marknaden omfattar bl.a. insatser för att
minska skillnader i regler och kontrollordningar mellan länderna.

Frågor om tekniska hinder - hinder som har samband med produktkrav
och produktgodkännandeordning - aktualiseras bl.a. på arbetsmiljöområdet.

I motion U3 av Lars Werner m.fl. (vpk) och motion U5 av Olof Johansson
m.fl. (c) berörs arbetsmiljöfrågor inom integrationsarbetet.

EG-direktiv föreligger på åtskilliga arbetsmiljöområden. Vid sidan av
harmonisering genom direktiv antagna av Rådet sker harmoniseringsarbetet
nu i stor utsträckning genom den s.k. nya harmoniseringsmetoden. Metoden
innebär att man skall begränsa harmoniseringen av myndighetsföreskrifter
till väsentliga säkerhetskrav och överlåta tekniska detaljkrav åt de europeiska
standardiseringsorganen (CEN och CENELEC). På områden där harmonisering
via direktiv inte anses nödvändig skall gälla att en vara, som lagligen
tillverkats och marknadsförts i en medlemsstat, skall kunna införas utan
tekniska hinder i en annan medlemsstat.

1 Riksdagen 1987/88.12 sami. Nr 5 y

Genom ikraftträdandet den 1 juli 1987 av dens.k. enhetsakten kan direktiv
med minimiföreskrifter på arbetsmiljöområdet nu antas inom EG med
kvalificerad majoritet. Vid harmoniseringsarbetet skall Kommissionen eftersträva
en hög skyddsnivå i sina direktivförslag rörande hälsa och säkerhet,
miljöskydd samt konsumentskydd. De medlemsländer som vill tillämpa
strängare krav än EG beträffande bl.a. arbetsmiljö har möjlighet att utfärda
nationella bestämmelser som avviker från EG-direktivet. Sådana avvikelser
får dock inte utgöra dolda handelshinder eller godtycklig diskriminering.

Kommissionen har nyligen redovisat ett nytt handlingsprogram på arbetsmiljöområdet.
Med anledning av programmet antog EG:s arbetsmarknadsoch
socialministrar i december förra året en resolution om arbetsmiljö. I
såväl Kommissionens handlingsprogram som rådsresolutionen betonas bl.a.
vikten av ett aktivt deltagande och stöd från arbetsmarknadens parter i
förberedelsen och genomförandet av åtgärder på området.

Sverige och övriga EFTA-länder är medlemmar i de europeiska standardiseringsorganen.
Inom både EFTA och EG finns kommittéer för tekniska
handelshinder som har gemensamma möten. Regelbundet genomförs möten
angående arbetsmiljöfrågor mellan representanter för EG-kommissionen
och svenska regerings- och myndighetsrepresentanter. I vissa arbetsmiljöfrågor
bedrivs arbete för att nå föreskrifter både inom EG och i Sverige med
utbyte av erfarenheter.

Sverige deltar också i Internationella arbetarorganisationens (ILO) verksamhet
på området. Genom svenska standardiseringsorgan är Sverige
verksamt i de två världsomfattande standardiseringsorganen ISO och IEC.
Den nordiska ämbetsmannakommittén för arbetsmiljöfrågor är forum för
samarbete i ämnet mellan de nordiska länderna. Nordiska ministerrådet har
nyligen beslutat att ett förslag till nordisk arbetsmiljökonvention skall
utarbetas. De nordiska standardiseringsorganen samarbetar inom ramen för
ett särskilt avtal.

Arbetarskyddsstyrelsen har i en skrivelse hösten 1987 till regeringen pekat
på ett behov av vissa ändringar i arbetsmiljölagen. Genom ändringarna
skulle styrelsen kunna utforma sina föreskrifter om kontroll på ett mer
ändamålsenligt sätt för att undanröja tekniska handelshinder, anförs det. En
arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet har tillsatts som skall se
över arbetsmiljölagen med utgångspunkt bl.a. från den aktualiserade frågan
om tekniska handelshinder. Arbetet avses vara avslutat i augusti 1988.
Frågan om internationellt samarbete på bl.a. arbetsmiljöområdet har
behandlats av utredningen om vissa frågor inom området kontroll genom
teknisk provning som nyligen redovisat sitt betänkande Provning och
kontroll i internationell samverkan (SOU 1988:6). Utredningen har haft att
ta ställning till om det mot bakgrund av den internationella utvecklingen
behövs några förändringar i det svenska systemet för provning och kontroll
av produkter. I utredningen betonas att myndigheterna i allt större utsträckning
kommer att behöva utnyttja resultat från det europeiska standardiseringsarbetet
i sin regelskapande verksamhet och att de därför måste följa och
vid behov delta i sådant standardiseringsarbete. Utredningen uppmärksammar
också frågan om arbetsmarknadens parters och särskilt de fackliga
organisationernas möjligheter till insyn i och påverkan på det europeiska
harmoniseringsarbetet.

SoU 1987/88:5 y

2

I den nu aktuella propositionen anförs (s. 85 f.) bl.a. att det är självklart att
den höga ambitionsnivå som Sverige har när det gäller områden som yttre
miljö, arbetsmiljö och konsumentskydd skall vara vägledande också för
Sveriges deltagande i det europeiska integrationsarbetet. En av de viktigaste
uppgifterna är därför att verka för att gemensamma regler på dessa områden
uppfyller tillräckliga krav från bl.a. miljö-, säkerhets- och hälsosynpunkt.
Det framhålls att det är angeläget att svenska myndigheter går igenom EG:s
gemensamma regler och tar hänsyn till dessa när man utfärdar egna
föreskrifter, så att inte hinder för handeln skapas oavsiktligt. Det är viktigt,
anförs det, att identifiera de delar som vi har svårt att acceptera från svensk
sida och skälen för detta. Ett sådant arbete har inletts. Det innebär ingen
ändring i de arbetsformer vi har i Sverige. Beslut om svenska regler kommer
som hittills att tas av riksdag och regering och ansvariga myndigheter. Det är
angeläget att också arbetsmarknadens parter aktivt medverkar i arbetet i
större utsträckning än hittills.

Föredragande statsrådet uttalar vidare bl.a. (s. 90).

Sammantaget verkar dock inte problemen med den nya harmoniseringsmetoden
uppstå fortare och vara fler än att Sverige kan klara av dem allt
eftersom de uppstår. Utgångspunkten bör vara att svenska tillämpningsförfattningar
för produkter som berörs av den nya harmoniseringsmetoden så
långt som möjligt harmoniseras med EG-reglerna så att onödiga handelshinder
inte uppstår. Enskilda EG-länder har som tidigare nämnts medgetts rätt
att tillämpa strängare arbetsmiljöregler än de direktiv som antagits enligt den
nya harmoniseringsmetoden, om detta anses nödvändigt bl.a. med hänsyn
till människors liv och hälsa. Sverige måste i samarbetet med EG också
förbehålla sig rätten att utfärda de arbetsmiljöregler som anses nödvändiga
för att säkerställa medborgarens liv och hälsa. Den nuvarande samverkan
med arbetsmarknadens parter måste också kunna bibehållas.

En samordning mellan Sverige, EFTA-länderna och EG bör, anför statsrådet,
i största möjliga utsträckning ske inom ramen för internationella
organisationer och standardiseringsorgan, genom nordiskt samarbete, samt
bilateralt med EG inom ramen för vårt arbetsmiljöavtal. Möjligheten att
träffa kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter som reglerar arbetsmiljöförhållanden
kan eventuellt påverkas genom en ökad integration, anförs
det.

Utskottet delar regeringens bedömning om vikten av internationell
samverkan på arbetsmiljöområdet. Denna samverkan får, som anförs i
propositionen, inte rubba den höga ambitionsnivån i fråga om en god
arbetsmiljö. ”Onödiga” handelshinder som orsakas av en specifik svensk
organisation av arbetet på området bör emellertid undvikas. Utskottet vill
vidare framhålla det angelägna i att berörda myndigheter och arbetsmarknadens
parter bereds möjlighet att på ett tidigt stadium följa eller delta i
standardiserings- och föreskriftsarbete.

I sammanhanget kan även erinras om att Sverige redan enligt gällande
avtal med GATT och EFTA samt frihandelsavtal med EG har att överväga
om tekniska föreskrifter som innebär handelshinder är nödvändiga för att
skydda liv och hälsa (jfr SoU 1985/86:12 och 1986/87:14).

SoU 1987/88:5 y

3

I motion U2 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs att alkohol och tobak skall
undantas från integrationsarbetet med EG. Karin Falkmer (m) framhåller i
motion So409 yrkande 1 - som väckts under allmänna motionstiden i år - att
Sverige bör samarbeta med EG-länderna i kampen mot cancer och ansluta
sig till en gemensam europeisk strategi mot tobakens skadeverkningar.

EG-kommissionen presenterade för ett år sedan ett brett upplagt handlingsprogram
mot cancer. Inom ramen för programmet föreslås åtgärder för
att minska tobaksrökningen. Som eftersträvansvärda mål har angivits bl.a.
att medlemsländerna senast den 1 januari 1993 skall ha förbjudit tobaksreklam,
försäljning av tobaksvaror på flygplatser och färjor samt rökning i
offentliga lokaler. Även pris- och skatteproblematiken tas upp. Ytterligare
moment i programmet är bl.a. TV-information och proklamerandet av år
1989 som ”cancerår”. En särskild kommitté som består av ledande cancerforskare
inrättades för arbetet med programmet. Sverige är sedan 1987
representerat i kommittén genom en observatör.

I ett förslag från Kommissionen till direktiv angående harmonisering av
punktskatter på cigaretter hänvisas till att det är nödvändigt med en
skattenivå som är förenlig med kommissionens hälsopolitik så som den
angetts i bl.a. handlingsprogrammet mot cancer. Aktionsprogrammet har
förelagts hälsovårdsministerkommittén. Arbetet fortgår även inom Kommissionen
som helt nyligen har lagt fram förslag till harmoniseringsdirektiv
angående begränsning av tjärinnehåll resp. medicinska varningstexter på
tobaksvaror.

Även i frågan om alkoholdrycker har Kommissionen lagt fram förslag om
harmonisering av beskattningen. På alkoholområdet föreslås en beskattningsnivå
som skiljer sig kraftigt från den svenska.

I sammanhanget kan anmärkas att Världshälsoorganisationens (WHO)
Europaregion år 1984 antog en resolution om bl.a. en målsättning att minska
totalkonsumtionen av alkohol med 25 % fram till år 2000. Även EGländerna
medverkade i resolutionen.

I propositionen anges (s. 108 f.) att utsikten att snabbt nå enighet om
Kommissionens förslag beträffande harmonisering av punktskatter på ifrågavarande
områden har satts i fråga. Det konstateras att en anpassning till EG:s
skattesatser skulle kunna strida mot svensk alkoholpolitik.

Utskottet konstaterar att det inom EG-organen bedrivs ett relativt
omfattande arbete som syftar till att begränsa tobakskonsumtionen. Enligt
utskottets mening är det värdefullt med ett samarbete mellan EG och Sverige
i fråga om åtgärder för att uppnå en sådan konsumtionsbegränsning. Det
anförda ligger väl i linje med motion So409 (m) yrkande 1, som därför inte
påkallar någon riksdagens åtgärd.

Riksdagens alkoholpolitiska beslut år 1977 innebär bl.a. att prismekanismen
bör utnyttjas som ett aktivt alkoholpolitiskt instrument. Enligt dessa
riktlinjer måste därför priserna på alkoholdrycker vara höga och minst följa
med i den allmänna prisutvecklingen. Utskottet förutsätter att integrationsarbetet
i förhållande till EG inte bedrivs på ett sådant sätt att det försvårar en
effektiv svensk alkoholpolitik. Det sagda hindrar självfallet inte ett internationellt
samarbete på alkoholområdet syftande till minskad konsumtion.

SoU 1987/88:5 y

4

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionerna inte några
uttalanden från socialutskottets sida.

Stockholm den 1 mars 1988
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström
(s), Aina Westin (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Ingrid
Andersson (s), Erik Jansson (s). Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Maud
Björnemalm (s) och Lars-Ove Hagberg (vpk).

Avvikande mening

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 3 som
börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”1986/87:14)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan konstatera att Sverige vid en ”harmonisering” på arbetsmiljöområdet
kommer i direkt konflikt med EG-ländernas krav och interna
politik. Inom arbetsmiljöområdet är det särskilt viktigt att bevara den
nationella självständigheten för lagstiftning, föreskrifter m.m. och möjligheter
att förstärka de demokratiska rättigheterna på arbetsplatserna för de
arbetande och deras fackliga organisationer. Utskottet motsätter sig därför
starkt en ”harmonisering” på arbetsmiljöområdet.

SoU 1987/88:5 y

5

gotab Stockholm 1988 14786