om bistånd åt asylsökande, m.m. (prop. 1987/88:80)

Yttrande 1987/88:SoU4y

Socialutskottets yttrande
1987/88:4 y

om bistånd åt asylsökande, m.m. (prop. 1987/88:80)

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:80 om bistånd åt asylsökande, m.m. samt motion
1987/88:Sfl4 av Nils Carlshamre m.fl. (m) såvitt avser yrkande 1 och motion
1987/88:Sfl5 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) såvitt avser yrkande 3.

Socialutskottet tar i yttrandet endast upp den fråga som aktualiserats
genom de nämnda motionsyrkandena, nämligen förhållandet mellan den
föreslagna nya lagen om bistånd åt asylsökande m.fl. och socialtjänstlagen
(1980:620).

Utskottet

I propositionen föreslås en ny lag om bistånd till asylsökande m.fl., med
ikraftträdande den 1 maj 1988. Vidare föreslås vissa konsekvensändringar i
sekretesslagen och i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.

Den föreslagna lagen om bistånd till asylsökande m.fl. avses endast bli
tillämplig på utlänningar som vistas här i avvaktan på beslut om uppehållstillstånd.
När uppehållstillstånd beviljas blir vanliga regler tillämpliga.

Bistånd enligt lagen består av kostnadsfri bostad, dagbidrag och särskilt
bidrag.

Bostaden utgörs av plats på statlig förläggning eller, om den asylsökande
har anvisats plats i en kommun, av tillfälligt logi i en genomgångsbostad i
kommunen. Andra boendeformer får utnyttjas bara om det finns synnerliga
skäl. En genomgångsbostad skall vara basmöblerad och försedd med
nödvändig hemutrustning.

Dagbidraget skall ge den asylsökande bistånd för hans dagliga livsföring så
att han tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Dagbidraget avses uttryckas i
procent av basbeloppet. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
fastställer grunder för bidragsbeloppen.

Särskilt bidrag enligt den nya lagen skall bara lämnas om det är nödvändigt
för utlänningens livsföring. I propositionen nämns (s. 44) att särskilt bidrag t
ex skall kunna utgå för vinterkläder, glasögon, kosttillskott eller medicin
samt för akut tandvård. Bidraget är enligt propositionen endast avsett för fall
där utlänningen har ett reellt behov av särskilt stöd för att kunna hålla sin
livsföring på en skälig nivå. Även det särskilda bidraget avses bli schabloniserat
i enlighet med närmare föreskrifter i förordning.

SoU

1987/88:4y

1 Riksdagen 1987188.12 sami. Nr 4 y

Rätten till förmåner enligt den nya lagen förutsätter i princip att den
asylsökande vistas där han anvisats plats av invandrarverket eller i en
kommun som han har stark familjeanknytning till eller har andra synnerliga
skäl att vistas i. I propositionen anges (s 39) att härmed avses att undantag bör
kunna göras för asylsökande som redan har nära anhöriga bosatta i en
kommun. Med nära anhörig avses i första hand make/maka, barn eller
föräldrar. I vissa fall kan även syskon höra hit. Regeln är avsedd att tillämpas
restriktivt.

En kommun som lämnar bistånd enligt lagen har rätt till ersättning från
staten. Kommunerna skall däremot inte ha rätt till ersättning för vad de kan
ha gett ut i socialbidrag till en sådan utlänning.

I motion Sfi4 av Nils Carlshamre mfl (m) yrkas såvitt nu är i fråga (yrkande 1)
att riksdagen beslutar om en ändring i socialtjänstlagen för att få överensstämmelse
med lagen om bistånd åt asylsökande m fl i enlighet med vad i
motionen anförts. Motionärerna konstaterar att det i kommunerna kommer
att finnas såväl flyktingar med uppehållstillstånd - som kommer att få bistånd
enligt socialtjänstlagen - som asylsökande med den föreslagna formen av
bistånd. Det kan uppstå svårigheter med att förklara varför olika bidragsnivåer
utgår för de olika kategorierna. Motionärerna anför vidare att
socialtjänsten har ett yttersta ansvar för varje människa som vistas i
kommunen och att det därför torde uppkomma situationer där bistånd enligt
socialtjänstlagen borde kunna utgå även till asylsökande. Lagförslaget
innebär då att kommunen själv får stå för kostnaderna. Motionärerna anser
att det i socialtjänstlagen bör införas en särskild paragraf som anger att en
annan form av bistånd kan förekomma. Denna bör kunna ges en annan
benämning, t ex bidrag eller ekonomiskt stöd.

I motion Sfi 5 av Kenth Skårvik mfl (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande
3), att riksdagen beslutar om sådan rättslig reglering av undantag för
asylsökande i socialtjänstlagen varom uttalande görs i propositionen.
Motionärerna anför att det i propositionstexten anges att lagens innebörd är
att de asylsökande och övriga med dem jämställda grupper kopplas bort från
socialtjänstlagen. Detta ställningstagande återfinns inte i något förslag till
lagtext. Ett sådant undantag från socialtjänstlagen bör dock inte enbart
finnas omnämnt i lagens förarbeten. Motionärerna föreslår därför att frågan
får en rättslig reglering.

Utskottet gör följande överväganden.

I propositionsförslaget finns som framgått inte någon lagbestämmelse som
reglerar förhållandet mellan den nya lagen och den redan gällande socialtjänstlagen,
vilken är en lag av generell räckvidd och reglerar delvis likartade
förmåner. Vissa avsnitt i propositionens motiveringstext kan ge intryck av att
avsikten inte desto mindre varit att begränsa socialtjänstlagens tillämpning i

de fall som avses med den nya lagen. Sålunda uttalas att de asylsökande

i princip bör kopplas bort från socialtjänstlagens bestämmelser (s 16 och 17)

och att de i princip inte har någon rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen

(s 37).

Av andra propositionsuttalanden framgår emellertid att en sådan tolkning

SoU 1987/88:4 y

2

inte är riktig. Sålunda anförs (s27 f): Det nya stödsystemet för asylsökande är
av generell natur och kan därför närmast jämföras med trygghetsanordningarna
på det socialpolitiska området. Det skall trygga försörjningen för de
utlänningar som omfattas av lagen under den tid deras ansökan om

uppehållstillstånd prövas. Något behov av ytterligare bistånd genom

socialbidrag kommer följaktligen inte att föreligga. Genom det nya

systemet bör det med hänsyn till stödets syfte och utformning stå klart att
asylsökande och därmed likställda tillståndssökande vilka inte omfattas av
lagen till följd av vistelse i en icke anvisad kommun skall ha rätt till
socialbidrag endast i de rena undantagsfall som kan följa av 3 § socialtjänstlagen.

Vidare anförs (s 45): Det nya stödsystemet är avsett att tillgodose behovet
av bistånd för de utlänningar som omfattas av lagen. Något behov av bidrag
enligt socialtjänstlagen skall därför inte föreligga, för denna grupp. En
vistelsekommun torde alltså normalt kunna avslå en begäran om socialbidrag
under åberopande av att utlänningen inte behöver bistånd för sin försörjning
och sin livsföring i övrigt eftersom hans eller hennes behov kan tillgodoses på
annat sätt. I den mån kommunerna ändå betalar ut socialbidrag till dessa
utlänningar föreligger inte någon rätt till ersättning för det av staten.

Utskottet konstaterar sålunda att propositionsförslaget utgår från att socialtjänstlagen
liksom tidigare gäller generellt och att något principiellt undantag
för asylsökande inte är avsett. Det finns vid sådant förhållande inte något
behov av ändring i socialtjänstlagen.

En annan sak är att det nya stödsystemet i de allra flesta fall kommer att
göra socialbidrag överflödigt, eftersom den enskildes behov tillgodoses
genom bistånd enligt den nya lagen. Socialutskottet vill emellertid framhålla
att frågan om den enskildes rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen alltid är
beroende av en individuell prövning, varvid den omständigheten att en
asylsökande anvisats plats i en utredningsförläggning eller erbjudits andra
förmåner enligt den nya lagen om bistånd åt asylsökande m.fl. självfallet
måste tas med i bedömningen men inte behöver ha utslagsgivande betydelse.
Frågan om den enskildes rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen i ett fall där
båda lagarna principiellt är tillämpliga blir således beroende av hur socialtjänstlagen
skall tolkas i det särskilda fallet med hänsyn till uttalanden i
socialtjänstlagens förarbeten, vägledande domstolsavgöranden, socialstyrelsens
allmänna råd på området, m.m.

Det finns vidare skäl att erinra om att rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen
har en avsevärt vidare innebörd än rätten till bistånd enligt den nu
föreslagna lagen. De asylsökande måste självfallet kunna vända sig till
socialtjänsten för att få andra än rent ekonomiska behov tillgodosedda.

Samordningsproblem mellan socialtjänstlagen och den nu föreslagna nya
lagen torde främst komma att uppstå i de fall en asylsökande anvisats plats i
en viss kommun men hellre vill bo i en annan kommun, t ex för att han har
släktingar där. Det är inte givet att socialtjänstlagen här har samma
avgränsning som görs i 2 § första stycket 4 i den nya lagen. Även i detta fall
måste det således göras en individuell prövning av frågan om den enskildes
rätt till bistånd av socialtjänsten. I normalfallet måste dock förutsättas att den

SoU 1987/88:4 y

3

biståndssökande anses tillgodosedd genom förmånerna enligt lagen om
bistånd åt asylsökande m.fl. Efter hand som vägledande domstolsavgöranden
blir tillgängliga kan man med högre grad av generalisering förutsäga hur
sådana ärenden kommer att bedömas.

Socialutskottet har sammanfattningsvis ingen erinran mot propositionens
lagförslag såvitt nu är i fråga och avstyrker motionsyrkandena. Utskottet
anser det emellertid angeläget att riksdagen undanröjer den oklarhet som
möjligen kan föreligga och slår fast att den nya lagen om bistånd åt
asylsökande m fl inte innebär någon begränsning av socialtjänstlagens
tillämpningsområde.

Stockholm den 1 mars 1988
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Ulla Tillander (c), Anita Persson (s), Blenda Littmarck (m), Gunnar Ström
(s), Aina Westin (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Inga Lantz
(vpk), Ingrid Andersson (s), Erik Janson (s), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
och Maud Björnemalm (s).

Avvikande mening

Blenda Littmarck (m) anser att den första meningen i näst sista stycket i
utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Samordningsproblem mellan socialtjänstlagen och den nu föreslagna nya
lagen torde främst komma att uppstå i de fall en asylsökande anvisats plats i
en viss kommun men hellre vill bo i en annan kommun, t ex för att han har
släktingar eller bekanta där.

SoU 1987/88:4 y

gotab Stockholm 1988 14787 4