yttr 1987/88 nu6y y

Yttrande 1987/88:nu6y

Näringsutskottets yttrande
1987/88:6 y

om utvecklingsinsatser för sågverks- och
trämanufakturindustrin i Norrbottens län

NU

1987/88:6 y

Till arbetsmarknadsutskottet

Till näringsutskottet har hänvisats delar av motioner som har väckts med
anledning av proposition 1987/88:86 om särskilda regionalpolitiska åtgärder i
Norrbottens län m.m. Flertalet av ifrågavarande motionsyrkanden behandlas
av näringsutskottet i betänkandet NU 1987/88:38. Två yrkanden avser
emellertid ett utvecklingsprogram för sågverks- och trämanufakturindustrin
i länet som enligt förslag i propositionen (bilaga 8 littera C) skall finansieras
av medel för regional utveckling. Propositionen i denna del har hänvisats till
arbetsmarknadsutskottet. För att möjliggöra en mera samlad behandling av
ärendet överlämnar därför näringsutskottet till arbetsmarknadsutskottet -under förutsättning av dess medgivande - de två motionerna i angivna delar.

Motionerna

De motioner som överlämnas är följande:

1987/88:N54 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (8) att
riksdagen beslutar anslå 90 000 000 kr. till branschinsatser för sågverksnäringen
i Norrbotten.

1987/88:A41 av Alf Wennerfors m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (10) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående utvecklingsinsatser för sågverks- och trämanufakturindustrin
i Norrbottens län.

Bakgrund

Sågverksindustrin i de fyra nordligaste länen

Statens industriverk (SIND) gjorde år 1986 en särskild studie av sågverksindustrin
i de fyra nordligaste länen. Av studien framgår bl.a. följande.

Enligt sågverksinventeringen år 1984 fanns då totalt 736 sågverk i de fyra
länen. SIND:s analys omfattar dock endast de 86 sågverk som hade en
produktion av minst 5 000 m3 om året. Av dessa verk var 24 belägna i
Norrbottens län. Produktionen vid de 86 verken uppgick till totalt ca 2,9
miljoner m3, varav 824 000 m3 i Norrbottens län. Knappt en fjärdedel av
produktionen i de fyra länen vidareförädlades. Exportandelen uppgick till

1 Riksdagen 1987188. 17 sami. Nr 6 y

70 %, vilket var högre än riksgenomsnittet. Sågverken beräknades sysselsätta
omkring 5 000 personer i den direkta verksamheten, varav ca 1 600 i
Norrbottens län. Andelen av industrisysselsättningen i de fyra länen var ca
7 %. - Det bör påpekas att det rådde högkonjunktur för sågverksindustrin år
1984. Därefter har branschens situation försämrats, och ett antal sågverksnedläggningar
har genomförts eller aviserats.

I SIND:s studie anförs att det från regionalpolitisk synpunkt är naturligt att
sågverksindustrin i Norrland förläggs till inlandet. Bl.a. hänvisas till närheten
till råvaran, den relativt arbetskraftsintensiva produktionen och möjligheten
till rationell produktion i relativt små enheter. Emellertid är sågverken i de
fyra länen till stor del lokaliserade till kustregionen. Som ett hinder för
utvecklingen av sågverksindustrin i inlandet anges den marknadsmässigt
begränsade tillgången på sågtimmer. I Norrbottens och Västerbottens län är
konkurrensen om råvaran mycket hård, och inlandssågverken har genomsnittligt
sämre betalningsförmåga för sågtimmer än de vid kusten belägna
verken.

Enligt SIND:s studie är en omställning till en mer kund- och ändamålsanpassad
produktion nödvändig för att de norrländska sågverkens konkurrenskraft
skall stärkas. Omställningen betecknas emellertid som en besvärlig
och riskfylld process för sågverken; flertalet verk saknar tillräcklig kompetens
såväl hos företagsledningen som på den produktionstekniska sidan. En
följd härav är att utvecklingen går långsammare än vad som vore önskvärt. I
de fyra länen har länsmyndigheterna och de regionala utvecklingsfonderna
engagerat sig i olika utvecklingsprojekt med inriktning på att öka vidareförädlingen.

I SIND:s studie föreslås en avsevärd ökning av insatserna på området. Ett
treårsprogram omfattande insatser av ca 20 milj. kr. om året under tre år
skisseras. Medlen skall användas för forsknings- och utvecklingsprojekt
samt för kvalitets- och produktutveckling. Statens finansieringsandel av ett
sådant program anges till i genomsnitt 50 %, dvs. 30 milj. kr. under en
treårsperiod. Härutöver föreslås kraftigt ökade insatser för förbättrad
torkning, som betecknas som en grundförutsättning för vidareförädlingen.
Av en beräknad total investering av 200 milj. kr. för om- och nybyggnad av
trätorkningsanläggningar under en treårsperiod föreslås staten tillskjuta
hälften.

Trämanufakturindustrin i de fyra nordligaste länen

En motsvarande studie av trämanufakturindustrin i de fyra nordligaste länen
genomfördes av SIND år 1987. Av studien framgår bl.a. följande.

Trämanufakturindustrin sysselsatte år 1985 ca 3 100 personer i de fyra
länen. Sysselsättningen hade då sedan år 1980 minskat med ca 1 200
personer. Huvuddelen av minskningen hänförde sig till delbranscherna
trähustillverkning och byggnadssnickerier. I Norrbottens län var minskningen
inte så kraftig som i de övriga tre länen; år 1985 uppgick antalet sysselsatta
till ca 960, jämfört med ca 1 100 år 1980.

Branschen består till största delen av små företag. Detta gäller i särskilt
hög grad i norra Sverige. Antalet företag är där ca 230, varav drygt hälften i

NU 1987/88:6 y

2

Norrbottens län. Produktionen är till övervägande del inriktad på byggsektorn.

Trots en omfattande nedläggning av företag är produktiviteten låg. SIND
räknar med att ca 30 % av de sysselsatta arbetar i företag som är klart
nedläggningshotade.

SIND:s studie innefattar också ett åtgärdsprogram. Detta program har
som mål att branschens lönsamhet skall förbättras så att 500 av de hotade
arbetstillfällena kan räddas. Åtgärderna utgörs av stöd till bl.a. exportsamverkan,
produktutveckling och design, utbildning samt rekrytering av
kompetent personal. Det förutsätts att företagen skall satsa egna medel i viss
utsträckning. Behovet av kompletterande statliga medel bedöms av SIND till
11,25 milj. kr. om året under tre år.

Statligt stöd till den träbearbetande industrin

Särskilda branschfrämjande åtgärder, branschprogram, har sedan början av
1970-talet satts in i syfte att dels förhindra en alltför snabb sysselsättningsminskning
inom vissa branscher, dels utveckla de livskraftiga delarna av resp.
bransch. Ett sådant program för den träbearbetande industrin inleddes
budgetåret 1972/73. Insatserna omfattade till en början möbel-, trähus- och
snickeriindustrierna och avsåg främst utbildningsåtgärder, konsultverksamhet,
omställningsfrämjande åtgärder och kollektiva exportfrämjande
åtgärder.

År 1979 uppdrog regeringen åt SIND att utreda frågan om ökad
vidareförädling inom sågverksindustrin. Resultatet av uppdraget redovisades
i rapporten (SIND 1980:16) Sågverkens vidareförädling - en omvärldsanalys.
Rapporten utmynnade i förslag om ett branschprogram för sågverksindustrin
med syfte att stödja och stimulera omställningsprocessen mot ökad
vidareförädling.

På grundval av SIND:s förslag utvidgades branschprogrammet för den
träbearbetande industrin fr.o.m. budgetåret 1983/84 till att omfatta även
åtgärder för sågverksindustrin (prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 42, NU 1982/
83:34). Som motiv angavs bl.a. att en sådan satsning skulle ge nya
möjligheter för mindre och medelstora sågverk i bl.a. Norrlands inland att
överleva och utvecklas. Den del av anslaget till branschfrämjande åtgärder
som beräknades för programmet för den träbearbetande industrin ökades
från 8 milj. kr. till ca 14 milj. kr.

Under de följande budgetåren har tilldelningen av medel till SIND:s
branschprogram varit i huvudsak oförändrad. Dessutom har SIND av
regionalpolitiska medel satsat ytterligare några miljoner kronor om året på
kompletterande åtgärder för sågverks- och trämanufakturindustrin inom det
regionalpolitiska stödområdet.

Inom detta område lämnas också lokaliseringsstöd i form av bidrag och lån
till enskilda företag för investeringar. Omfattningen av detta stöd varierar
starkt. Enligt uppgift från SIND beviljades under budgetåret 1986/87 stöd till
företag inom träindustrin i de fyra länen med 122 milj. kr. i form av bidrag
och med 35 milj. kr. i form av lån. Härav gick 26 milj. kr. resp. 20 milj. kr. till
företag i Norrbottens län.

NU 1987/88:6 y

3

Vidare lämnas stöd till forskning och utveckling inom träindustrin av
styrelsen för teknisk utveckling (STU). Träteknik har under senare år varit
ett prioriterat område för STU. Stödet från STU gäller till stor del insatser av
direkt betydelse för sågverksindustrin och har som ett av sina viktigaste mål
att främja införandet av avancerad teknik även i de mindre sågverkens
produktion. Stödet lämnas huvudsakligen som bidrag till ett program för
kollektiv forskning inom TräteknikCentrum i Stockholm med filialer i bl.a.
Skellefteå. Enligt löpande avtal om finansiering av programmet under
treårsperioden 1985/86-1987/88 uppgår den statliga insatsen till ca 19 milj.
kr. om året, vilket motsvarar ca 47 % av den totala kostnaden för
programmet. Förhandlingar pågår om en förlängning av avtalet. Därtill
kommer att STU budgetåret 1986/87 startade två nya s.k. ramprogram för
kunskapsutveckling - Produktionsteknik i träindustrin och Trä och fukt -som avser insatser av 15-20 milj. kr. under en femårsperiod. Härutöver
lämnas också visst stöd till individuella utvecklingsprojekt.

Näringsutskottet har årligen behandlat frågor om insatser för sågverksindustrin
i samband med behandlingen av anslaget till branschfrämjande
åtgärder. Sedan år 1984 har ett antal motioner (m, fp) om en avveckling av
branschprogrammen avstyrkts. Näringsutskottet har likaledes avstyrkt motioner
(vpk) om väsentligt ökade insatser för vidareförädling inom sågverksindustrin.
Senast skedde detta år 1987 med understrykande av att statens
bidrag till utvecklingen inom en bransch bör utgöra endast ett komplement
till branschens egna insatser (NU 1986/87:30 s. 65). - Företrädarna i
näringsutskottet för resp. partier har reserverat sig till förmån för motionerna,
vilka dock har avslagits av riksdagen.

Näringsutskottet

Av den tidigare redogörelsen framgår att statligt stöd i olika former sedan ett
antal år har lämnats för att främja strukturanpassningen inom såväl
sågverksindustrin som den träbearbetande industrin i övrigt. Motiven för
detta stöd har varit flera. Träindustrin har allmänt sett stor betydelse för
landets ekonomi och svarar för en betydande del av de totala exportinkomsterna.
Branschen ger många arbetstillfällen, särskilt i glesbygder och mindre
orter. Till följd av branschstrukturen saknar många företag möjligheter att
själva åstadkomma den nödvändiga anpassningen till ändringar i marknadsförhållanden
och produktionsteknik.

Det statliga stödet lämnas i form av dels allmänt branschstöd genom
statens industriverk (SIND) och styrelsen för teknisk utveckling (STU), dels
regionalpolitisk! stöd till företag inom stödområdena. Också det allmänna
stödet har, trots att det gäller branschen i dess helhet, en viss regionalpolitisk
inriktning.

SIND har under åren 1986 och 1987 genomfört särskilda analyser av
sågverksindustrin resp. trämanufakturindustrin i de fyra nordligaste länen.
Behovet av ytterligare statliga insatser för att främja utvecklingen av dessa
branscher har av SIND beräknats till sammanlagt ca 21 milj. kr. om året
under tre år, vartill kommer stöd till investeringar i torkningsanläggningar.
Åtgärdsprogrammen kan ses som en förstärkning av det ordinarie

NU 1987/88:6 y

4

branschprogrammet. Avsikten är att insatserna skall genomföras av SIND i
samverkan med länsstyrelser, regionala utvecklingsfonder, Norrlandsfonden,
högskolor och TräteknikCentrum.

De av SIND redovisade åtgärdsprogrammen har legat till grund för de
förslag om regionalpolitiska insatser i norra Sverige som regeringen har lagt
fram under de senaste månaderna. I proposition 1987/88:64 (bil. 5) begärde
regeringen medel för bl.a. särskilda regionalpolitiska insatser i delar av
Bergslagen och norra Sveriges inland. Bl.a. beräknades 19 milj. kr. för ett
treårigt utvecklingsprogram för sågverks- och trämanufakturindustrin i
Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Medel för ändamålet har
nyligen anvisats av riksdagen på hemställan av arbetsmarknadsutskottet
(AU 1987/88:14).

Det nu aktuella förslaget i proposition 1987/88:86 avser motsvarande
insatser i Norrbottens län. Behovet av statliga medel beräknas till högst
10 milj. kr. för en treårsperiod. Finansieringen avses ske från ett nytt anslag
till särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m.m.

I de två motioner som har hänvisats till näringsutskottet avvisas regeringens
förslag från motsatta utgångspunkter. Kostnaderna för eventuella
insatser för sågverks- och trämanufakturindustrin bör kunna rymmas inom
ramen för de av regeringen begärda särskilda regionalpolitiska medlen till
länsstyrelsen i Norrbottens län, anförs det i motion 1987/88:A41 (m). I
motion 1987/88:N54 (vpk) föreslås däremot att insatserna höjs med 90 milj.
kr. i förhållande till regeringens förslag, dvs. till 100 milj. kr. Beloppet
10 milj. kr. under en treårsperiod är enligt motionärernas mening alltför
njuggt tilltaget; de ger uttryck åt en förmodan att regeringen anser sig kunna
även framdeles acceptera nedläggning av sågverk i Norrbotten och otillräckliga
insatser för vidareförädling i dem som drivs vidare.

Utvecklingsprogrammet för sågverks- och trämanufakturindustrin berörs
också i motion 1987/88:A40 (fp), som har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet.
I motionen föreslås - utan att därmed angelägenheten av åtgärder av
denna typ ifrågasätts - att de av regeringen beräknade medlen ställs till
länsstyrelsens förfogande. Motionärerna anser att bedömningarna görs bäst
på regional nivå och att möjligheterna till en flexibel användning av medlen
är större där.

Näringsutskottet ser positivt på regeringens förslag. Enligt utskottets
mening finns det starka skäl också av allmän näringspolitisk natur för ett
särskilt stöd till utvecklingen av träindustrin i de nordligaste länen. Såväl
närheten till råvaran som råvarans höga kvalitet innebär goda förutsättningar
för en långsiktigt lönsam industriell verksamhet. Till följd av branschens
struktur behövs det emellertid vissa statliga insatser för att en positiv
utveckling inom branschen skall komma till stånd.

Näringsutskottet vill påpeka att de av regeringen föreslagna insatserna -sammanlagt 29 milj. kr. under en treårsperiod för de fyra nordligaste länen -inte ensamma kan få någon avgörande inverkan på branschens utveckling.
De utgör en ytterst ringa del av branschens förädlingsvärde, som torde uppgå
till omkring 2 miljarder kronor per år i de fyra länen. Den övervägande delen
av de resurser som krävs för branschens omställning måste företagen själva
svara för. Enligt näringsutskottets mening kan emellertid de särskilda statliga

NU 1987/88:6 y

5

insatserna initiera önskvärda förändringar.

Av det sagda följer att näringsutskottet inte biträder de två aktuella
yrkandena i motionerna 1987/88:A41 (m) och 1987/88:N54 (vpk).

Näringsutskottet saknar anledning att kommentera vad som sägs i motion
1987/88: A40 (fp) om finansieringen av de föreslagna utvecklingsinsatserna.

Stockholm den 3 maj 1988
På näringsutskottets vägnar

Hadar Cars

Närvarande: Hadar Cars (fp). Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö(s), Sten
Svensson (m). Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s). Gudrun Norberg
(fp). Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn
Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Sven-Åke Nygårds (s). Lars
Ahlström (m) och Leo Persson (s).

Avvikande meningar

1. Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla m) anser att den
avslutande delen av yttrandet, fr.o.m. det stycke som börjar med "Näringsutskottet
ser”, bort ha följande lydelse:

Enligt näringsutskottets uppfattning är selektiva statliga insatser till stöd
för en viss bransch principiellt betänkliga, bl.a. därför att de alltid medför
risk för konkurrenssnedvridning och felaktig allokering av resurser. I den
mån de särskilda förhållandena i regionen anses motivera statliga insatser för
sågverks- och trämanufakturindustrin i Norrbottens län bör dessa insatser
beslutas på regional nivå, dvs. av länsstyrelsen. Därigenom skapas vissa
garantier för en riktig prioritering av de statliga insatserna för utveckling av
näringslivet inom regionen. Näringsutskottet noterar att liknande synpunkter
framförs i den till arbetsmarknadsutskottet hänvisade motionen 1987/
88:A40 (fp).

Näringsutskottet anser alltså att det saknas behov av särskilda medel till ett
av SIND administrerat program för träindustrin i Norrbottens län. Av det
sagda följer att näringsutskottet avstyrker motion 1987/88:N54 (vpk) i berörd
del. Motion 1987/88:A41 (m) tillstyrks däremot i motsvarande del.

2. Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den avslutande delen
av yttrandet, fr.o.m. det stycke som börjar med "Av det”, bort ha följande
lydelse:

Även om näringsutskottet anser att ökade statliga insatser för sågverksoch
trämanufakturindustrin i Norrbottens län kan vara motiverade är det
enligt utskottets mening olämpligt att särskilda medel för ändamålet ställs till
SIND:s förfogande. Näringsutskottet instämmer alltså i vad som anförs i den
till arbetsmarknadsutskottet hänvisade motionen 1987/88:A40 (fp) om att
länsstyrelsens resurser för regionalpolitiska insatser bör ökas i motsvarande

NU 1987/88:6 y

6

mån. Såsom påpekas i denna motion görs bedömningarna bäst på regional
nivå.

1 viss mån liknande synpunkter framförs i motion 1987/88:A41 (m).
Motionen avstyrks emellertid i denna del, då motionärerna inte synes räkna
med någon ökning av länsstyrelsens resurser. Också motion 1987/88:N54
(vpk) avstyrks i berörd del.

3. Jörn Svensson (vpk) anser att den del av yttrandet som börjar med
”Näringsutskottet ser” och slutar med "och 1987/88:N54 (vpk)” bort ha
följande lydelse:

Enligt näringsutskottets mening är de av regeringen föreslagna insatserna
försågverks- och trämanufakturindustrin i Norrbottens län helt otillräckliga,
särskilt såvitt gäller sågverken. I ett antal utredningar har SIND visat på
behovet av kraftfulla åtgärder för att öka vidareförädlingen inom sågverksindustrin.
Behovet är föranlett av bl.a. den ökande bristen på sågvirke, som
särskilt i de nordligaste länen redan har lett till ett antal sågverksnedläggningar.

SIND:s förslag till åtgärdsprogram för de fyra nordligaste länen omfattar
kompletterande statliga insatser under en treårsperiod dels för sågverksindustrin
med 10 milj. kr. om året, dels för trämanufakturindustrin med ca
11 milj. kr. om året, dvs. med sammanlagt ca 63 milj. kr. under perioden.
Regeringens förslag - inkl. de av riksdagen redan beslutade insatserna i
Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län - innebär insatser av
endast 29 milj. kr. SIND:s förslag om ytterligare stöd till investeringar i
trätorkningsanläggningar med 100 milj. kr. under treårsperioden har inte
ens kommenterats i propositionen.

Näringsutskottet bedömer, med instämmande i vad som anförs i motion
1987/88:N54 (vpk), att behovet av särskilda statliga insatser för träindustrin i
Norrbottens län uppgår till 100 milj. kr. under en treårsperiod. De medel
som anvisas för regionalpolitiska insatser i länet bör därför enligt näringsutskottets
mening räknas upp i enlighet härmed. Nämnda motion tillstyrks
alltså i berörd del. Motion 1987/88:A41 (m) i motsvarande del avstyrks
däremot.

NU 1987/88:6 y

7

gotab Stockholm 1988 15262