yttr 1987/88 nu4y y
Yttrande 1987/88:nu4y
Yttranden
Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.
Näringsutskottets yttrande
1987/88:4 y
om vissa behörighetsregler för personer som ställts NU
under förvaltarskap (prop. 1987/88:124) 1987/88:4y
Till lagutskottet
Lagutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över motion
1987/88:L3 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m), såvitt avser yrkande 2, och
motion 1987/88:L5 av Karin Ahrland m.fl. (fp, m, c) samt proposition
1987/88:124 om god man och förvaltare i motsvarande delar. Näringsutskottet
vill anföra följande.
Den reform som föreslås genom propositionen har två väsentliga beståndsdelar.
Dels skall sådana personer som nu genom omyndigförklaring mister
sin rösträtt i fortsättningen kunna få erforderlig hjälp att vårda sina
angelägenheter utan att detta påverkar rösträtten. Dels skall det förvaltarskap
som utom för underåriga träder i förmynderskapets ställe anpassas till
den enskildes behov i varje särskilt fall och sålunda kunna begränsas till att
avse exempelvis viss egendom eller angelägenhet. Den fråga som näringsutskottet
har att yttra sig om är - beträffande lagar inom näringsutskottets
beredningsområde - i vilken mån den omständigheten att någon har
förvaltare enligt de föreslagna bestämmelserna i föräldrabalken skall, på
samma sätt som att han är omyndigförklarad enligt nuvarande bestämmelser,
göra honom obehörig för vissa angivna tjänster och uppdrag. Ställningstagandet
härvidlag inverkar inte på bedömningen av de inledningsvis nämnda
huvudpunkterna i regeringens förslag.
Av de 71 lagförslag som framläggs i propositionen har näringsutskottet
från denna utgångspunkt granskat tio, nämligen förslagen till lagar om
ändring i
(27) bankrörelselagen (1987:617),
(28) bankaktiebolagslagen (1987:618),
(31) försäkringsrörelselagen (1982:713),
(41) lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,
(52) lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,
(54) sparbankslagen (1987:619),
(55) föreningsbankslagen (1987:620),
(58) lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsbolag att driva
försäkringsrörelse i Sverige,
(59) lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka
näring här i riket, och
(61) lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse.
Alla dessa lagförslag har det gemensamt att bestämmelse om viss
1 Riksdagen 1987188. 17sami. Nr 4 y
obehörighet för den som ”är omyndig” (eller likvärdig formulering) byts ut
mot bestämmelse om motsvarande obehörighet för den som ”är underårig
eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken utan
begränsning av förvaltaruppdraget” (eller likvärdig formulering). De tjänster
och uppdrag etc. som obehörigheten avser är av olika slag, såsom stiftare,
(styrelse)ledamot, verkställande direktör, revisor och innehavare av tillstånd
att driva viss rörelse. Vad gäller lagen om rätt för utlänning och utländskt
företag att idka näring här i riket bör noteras att begreppet omyndig i 7 §
avser även fall då någon är underkastad förmynderskap enligt utländsk lag;
den ändring i den nämnda lagen som föreslås i propositionen synes således
kräva en komplettering om det avsedda syftet skall uppnås. Till denna lag
anknyter 4 § lagen om rätt för utländska försäkringsbolag att driva försäkringsrörelse
i Sverige.
Bestämmelser motsvarande dem som här är aktuella förekommer också i
andra författningar än lagar; i lagen (1976:600) om offentlig anställning (se
lagförslag 34) hänvisas beträffande verkan av omyndighet också till bestämmelser
i sådana författningar. Det kan förutsättas att de lagändringar
beträffande obehörighet som propositionen kan utmynna i kommer att
åtföljas av motsvarande ändringar i författningar som regeringen beslutar
om. Propositionen innehåller inte någon redovisning av vilka slags tjänster
och uppdrag det därvid kan röra sig om. Näringsutskottet vill emellertid fästa
uppmärksamheten på ett viktigt område. Behörighetsvillkor för auktoriserade
och godkända revisorer anges i förordningen (1973:221) om auktorisation
och godkännande av revisorer. Regeringen äger rätt att besluta därom enligt
lagen (1975:86) med bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation
och godkännande av revisor. I förordningen finns behörighetsregler av
samma slag som i de lagar som har uppräknats i det föregående.
I lagrådsremissen har föredragande statsrådet anfört att det, om institutet
omyndigförklaring avskaffas, inte skulle vara erforderligt med några bestämmelser
om obehörighet för uppdrag etc. motsvarande dem som nu gäller för
omyndiga. Sedan lagrådet riktat invändningar mot denna uppfattning har
föredraganden förklarat sig beredd att i viss utsträckning tillmötesgå
lagrådet; resultatet har blivit de föreslagna bestämmelserna att behörighetsinskränkningar
av det aktuella slaget skall gälla för personer som har fått
förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget.
Bestämmelserna om de behörighetsinskränkningar inom näringsutskottets
intresseområde som nu är på tal har givetvis så till vida begränsad
betydelse att de endast i undantagsfall torde komma att direkt åberopas
gentemot någon. Sådana personliga svårigheter som kan föranleda förvaltarförordnande
torde i regel få till direkt följd att den som har drabbats av dem
inte blir utsedd till en tjänst eller ett uppdrag av det slag som bestämmelserna
avser eller att han efter en kanske tämligen kort mandatperiod inte får
förnyat förordnande. Bestämmelserna behövs emellertid för de sannolikt
sällsynta fall då de informella restriktionerna inte fungerar. Ett principiellt
viktigt argument för dem är vidare att staten genom behörighetsregler av
detta slag klart markerar en standard som skall upprätthållas vid rekryteringen
till ett antal betydelsefulla funktioner.
Den föreslagna ordningen innebär som nämnts att endast ett obegränsat
NU 1987/88:4 y
2
förvaltarskap skall vara diskvalificerande där en omyndigförklaring nu är
det. Näringsutskottet är inte berett att tillstyrka en sådan kategoriklyvning av
förvaltarskapsfallen. Att förvaltarskapet begränsas för en person men icke
för en annan kan bero lika väl på skillnader i ekonomiska förhållanden som
på skillnader i förmåga att förvalta egendom etc. Kännetecknande för var
och en som ställs under förvaltarskap är att hans situation av domstol har
bedömts vara sådan att bistånd av god man inte är tillräckligt för att han skall
kunna bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Att
någon vars rättsliga handlingsförmåga på den grunden har inskränkts skulle
äga formell behörighet att exempelvis vara styrelseledamot eller revisor i en
bank eller ett försäkringsbolag ter sig knappast rimligt. Inte minst kan det
riktas invändningar mot att en person som inte får fullt ut råda över sin egen
ekonomi skulle kunna få marknadsföra sina tjänster såsom av staten
auktoriserad revisor med de långtgående befogenheter som auktorisationen
medför.
Näringsutskottet hemställer med hänvisning till vad nu har sagts att
lagutskottet drar försorg om att de berörda lagbestämmelserna ändras så att
ett begränsat förvaltarförordnande medför samma obehörighet till vissa
tjänster och uppdrag som enligt propositionen blir fallet med ett sådant
förordnande utan begränsning. Därigenom skulle de båda motionerna bli
tillgodosedda såvitt här är i fråga.
Som tidigare nämnts har i allmänhet vid utbytet av begreppet omyndig
särskilt angetts att den som är underårig inte är behörig till ifrågavarande
uppdrag etc. En sådan bestämmelse synes kunna undvaras när det, såsom
beträffande ledamotskap i patentbesvärsrätten, med hänsyn till övriga
kvalifikationskrav är uteslutet att en underårig person skulle kunna komma i
fråga.
Stockholm den 22 april 1988
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg
Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Hadar Cars (fp), Lennart Pettersson (s),
Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Gudrun Norberg
(fp), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh
Furustrand (s), Sven-Åke Nygårds (s), Per-Richard Molén (m). Lars
Ahlström (m) och Leo Persson (s).
NU 1987/88:4 y
3
Yttranden
Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.